Hej varafrisk
Du skriver: ska försöka fixa den här dagen....3,5 timma kvar tills Systemet stänger...
Vad skulle vara annorlunda i dig för att du skulle skriva:
”Den här dagen fixar jag! 3,5 timme till systemet stänger- jag har planerat upp de tjmmarna så jag kommer inte att kunna gå på systemet, skönt!”
Kram
Usch, det var verkligen oprofessionellt gjort tycker jag. Om det som du beskrivit tidigare rör händelser som skett 3 år tillbaka i tiden och de som arbetsgivare inte tog tag i det då, kan det varken göra till eller från om du skulle berätta om det här. Jag var med om en liknande situation en gång på mitt jobb och då upplevde jag verkligen att man samarbetade på ett väldigt oprofessionellt sätt för att få till stånd ett visst skeende. Väldigt obehagligt och jag kände mig utnyttjad. Jag tycker att de får klara det här utan din hjälp. De gjorde inget då. Om de hade gjort det de skulle då ska det finnas dokumenterat. Säg helt enkelt att du tycker att det har gått för lång tid för att du ska vara säker på vad som hände. Jag tror inte att arbetsgivare kan komma dragande med saker som de inte har gett varningar för tidigare.
Skönt att mötet med socialsekreteraren gick bra. Tänker att du verkar vara en person som får en massa förtroenden. Jag tänker att det är på gott och ont att du får många förtroenden… egentligen var det väldigt betydelsefullt att hen berättade för dig - eller var det också ett tillfälle till terapi för hen? Och vad händer i dig när sådana saker sker? För fokus flyttas från dig och dina behov till någon annans. Och då försvinner SUPEREGO tänker jag. Jag gick hos en kurator en gång som pratade mycket om sin familj etc Ibland kände jag mig som om det var jag som vart kuratorn i sammanhanget, men vi hade trevliga roliga samtal.
Hoppas du stod emot igår. Jag förstår dig med Hackefjanten, men den resonabla sidan hos dig finns också. Den som inte vill dricka. Den som helt har tröttnat. Det blir aldrig riktigt bra för även det äter upp. Du känner dig aldrig tillfreds tänker jag. Och så finns rösten som talar om allt dåligt som kan hända för att du har druckit. Och allt annat du oroar dig för. Den som du vill tysta.
Jag förstår att det är komplicerat för det finns ingen snabb lösning annat än alkohol och som vi alla vet bidrar den i hög utsträckning till grundproblemet.
Jag tänker att det faktum att du får den där typen av förtroenden också gör dig lite värnlös och att du glömmer dig själv. Det är en del i din yrkesroll, men det gör också att du förlorar fokus från No 1. Kramar!
@majken_r Tack för dina ord! Och Grattis till alla dina dagar 💕
@Tofu på besök Tack💕 Ja den där skammen ….jag behöver verkligen komma åt den och trycka till den💪🏻
@Se klart Tack💕 Jag tänker att orden spelar roll. Att hoppas, önskar, försöka lämnar en dörr öppen. Det kan göra skillnad. Jag tänker att för egen del behöver känslan vara förankrad i mig. Jag menar även om jag inte känner WOW eller YES så måste SKAET inom bli så mycket starkare och det är endast jag som kan flytta fram det!
@Sisyfos Tack💕 Det lilla tio minuters samtal som chefen hade m mig i fredagsmorse har funnits m mig i helgen.
Om hon hinner imorgon så går hon sin måndagsrunda då vill jag säga till henne vissa saker. Grejen är att hon kommer ändra på orden t sin fördel.
Ang socialsekreteraren så upplevde jag inte att hon ville ta fokus från mig till sig. Däremot en större förståelse men risken kan ju i och för sig vara att hon kan vara för förstående. Fast behandlingen förs med kurator och där finns ingen risk för att hon kommer vara för mycket förstående. Hon är givetvis förstående men hos henne är det göra och handling som gäller.
Jag stod inte emot igår. Idag dricker jag ingenting. Vad som skulle få mig att avbryta nu är den enorma trötthet som jag känner. När jag är ledig orkar jag inte göra så mycket mer än att jag dricker på kvällen. Så ovärdigt liv! Även om jag känner mig ensam då och då så måste jag hålla inne mina tentakler och endast vara ett superego!
Jag kommer inte gå någon folkhögskolekurs i sommar, kommer inte studera på universitet och inte byta jobb (tror jag). Plockar bort saker som är förknippat med alkohol eller som tar för mycket energi.
Glad är jag för min dotter som igår skrev kontrakt på sitt nya boende🙏🏻
Godmorgon
Jag menar nog som du/ vi kan igår hittepå utan orden behöver bara finnas där.
Men jag undrar vad du själv behöver för att det skulle låta så: bestämt och tydligt. Inte vagt.
Iblan KAN vi också lura hjärnan genom att ändra ord och tankar medvetet- och låta verkligheten hänga efter.
Kram
Godmorgon
Jag menar nog som du/ vi kan igår hittepå utan orden behöver bara finnas där.
Men jag undrar vad du själv behöver för att det skulle låta så: bestämt och tydligt. Inte vagt.
Iblan KAN vi också lura hjärnan genom att ändra ord och tankar medvetet- och låta verkligheten hänga efter.
Kram
Jag kan ibland känna att jag är så lik min mamma. Det fanns en sida av min mamma som jag inte tyckte om och en annan sida som jag tyckte var beundransvärd. Min mamma var många gånger arg…eller kändes inte nöjd och idag kan jag förstå varför. Hon ville egentligen leva ett helt annat liv men att vara kvinna född på 1920-talet i en lantbruksfamilj med knaper ekonomi fick hon inrätta sig i ledet. Hon engagerade sig i föreningslivet under min uppväxt där man nog uppfattade min mamma som mycket timid. Min mamma stack aldrig ut och så blev även jag uppfostrad.
Mina likheter med min mamma är att jag även före mitt alkoholberoende utvecklades är att jag ofta var/är arg/missnöjd och nu när jag lever med mitt alkoholberoende är att jag är ofta arg och ibland jättearg och oftast inte helt nöjd. Det är sådan jag är hemma. På mitt arbete är jag en lugn person nära till skratt men inte riktigt den glada person som jag egentligen är. Jag säger t mina kollegor att de skulle aldrig tro att jag är den jag är hemma. Jag brukar likna mig vid Dr Jekyll Mr Hyde.
Det är med den här långa inledningen som jag vill komma fram till att hjärnan och alkoholen lurar mig. Jo, verkligheten är att mitt nätverk är tunt. Har vänner men kanske inte de som ringer t mig och frågar hur det är utan jag får som oftast ta initiativet men ibland finns en längtan till att bli efterfrågad av ngn. Jag ser bilder på Facebook och Instagram som ger mig ännu mer en känsla av ensamhet (vill bara förtydliga att jag inser att den vackra bilden inte alltid ger rättvisa åt verkligheten). Hjärnan säger till mig …du är ensam….drick vin. Jag blir kidnappad och tänker att livet är tungt…att vad jag vill finns knappt inom räckhåll.
Men så läste jag Addes inlägg om naturen. Våren ger alltid mig en känsla av hopp. Och jag tänker…Varafrisk…fastna inte i längtan efter att vänner ska höra av sig….vänta inte på någon annan/annat. Låt dig inte luras!
Jag säger till mig själv…Varafrisk det finns inom dig…plocka fram glädjen i rörelsen, i naturen, i musiken , i maten (inte tröstemat), i dryckerna (de alkoholfria). Låt inte hjärnan lura dig! Släpp fram dig själv! Är inte kompis med min kropp men vi behöver komma överens. Jag får sluta upp med att vara så lättlurad att tro att alkoholen är lösningen.
Ville ju skriva detta också…förra året var jag nykter hela maj månad med hjälp av antabus. Så knepigt hur man funkar🤔Skulle ju lika gärna kunnat struntat i antabusen men jag gjorde inte det. 58 dagar fick jag💪🏻 Jag kommer klara denna dag…ska jobba med tankarna🔥
@Futurista…ja söndag är en vilodag🙏🏻 Om tjattret inte är helt tyst så är det ändå tystare.
Men varför inte göra en repris på det. Tänk att du äter antabus och inte kan dricka. Hela maj. Det är inte omöjligt.du har gjort det förr.
Jag vet inte om det är så bra att säga till chefen att hon gjorde fel om det var så du tänkte. Säg bara att du tänkt på saken men inte tycker att du vill medverka eftersom det var så länge sen. Jag tycker att man ska vara öppen och ärlig, men att man ska välja sina strider och här är skadan redan skedd för dig, att kritisera chefen kommer att kosta på och gissningsvis som du själv skriver inte leda någon annan stans än att du blir arg. Det tar energi! Spara den. Sätt gränserna runt dig. Du vill inte delta. Punkt!
Ha en fin nykter vecka nu. Kram
@Sisyfos Tack för din omtanke! Nja … jag vet inte om jag hade tänkt att jag skulle kritisera min chef. Det biter inte särskilt mycket på henne…hon vill vara omtyckt och älskad av sin personal. Min tanke var bara att säga att jag har lagt det bakom mig som hände för dryga tre år sedan samt att jag tänker att det är ett ledningsansvar om man ska avskeda ngn.
Känner mig väldigt låg. Tror mig veta varför. Det är så lätt att dricka på den känslan. Ska jobba mot detta.
Som vanligt …ja ni vet…trött….men även mycket spänd i nacke och axlar. Stressen med att inte bli nykter skapar en mycket spänd kropp. Såg även flera avsnitt av serien ”Parasit” innan jag somnade igår kväll vilket även påverkade min sömn…har drömt och sovit oroligt.
Men iaf…solen skiner…vilket ändå ger en positiv känsla. Jag följer Mariette på Instagram, hon och hennes barn dansar alltid måndagsdansen varje måndag. Jag blir glad. Jag själv dansande nu på morgonen till Kikki Danielssons ” God morgon” …försökte skaka lite på kroppen och stretcha kroppen. Har gjort det några gånger tidigare kan inte annat säga än att känslan som stannar i kroppen är positiva. Men känner ändå en stor känsla av stress/nervositet inom mig men även en saknad. Stressen/nervositeten beror på att jag både vill och måste vara nykter. Saknaden är att jag träffar inte min dotter lika ofta som tidigare det var även ett tag sedan jag träffade min son. Tänker ändå att det är sunt…de har det bra.
Jag ska idag klara av att vara nykter denna dag. Tänker att chansen är större pga att jag inte ska åka hem efter jobbet. Ska ha APT hos en kollega därefter stanna kvar för att grilla samt lite aktiviteter. Å det bästa är att det dricks aldrig alkohol.
Godkväll @varafrisk
Jag tänkte idag att jag skulle gå tillbaka och läsa början av din tråd. Jag blir inte klok på vad det är som gör att du inte kommer loss. Varför det där med önska, och hoppas blir så viktigt och inte ska eller göra.
Jag har jättesvårt att komma med några råd och ibland känns det som det finns något som jag inte ser. Här ser vi ju inget alls men ofta skapar man ändå en bild av de som man hänger med och hejar på. Det finns så många sorters ”slutare” här tänker jag.
Jag vet ju hur du reflekterar och jag vet att du verkligen vill.
Men är det något annat mer än det vanliga livet som skrämmer? Eller något annat som gör att du gör det liksom svårare än det skulle behöva vara. Att bara testa. Hur det känns att säga nej några dagar här eller där?
Ibland angriper man ett problem från precis samma håll och då tänker jag att det kan finnas ett värde i att se vilka andra vägar som finns?
Ibland skriver du att du dricker på en känsla som någon annan här skapar. Men jag tänker att vi ansvarar alla var och en för om vi dricker eller inte. Det är min fasta tro. Och då tänker jag också att jag vågar skriva sånt som du tidigare tyckt varit obekvämt.
Vad tänker du själv om du skulle vara tvungen att använda ord som du inte använt tidigare? Vi är mästare på att fastna i våra egna sanningar, gäller oss alla.
Jag var för länge sen lärare (vikarie) i svenska och en övning var att skriva helt ny ”början”. Att ta en text man hade skrivit och skriva om- låta den börja någon helt annanstans? Var skulle din ”början” kring alkoholen börja?
Kram 🥰
Har inga bra svar på ditt inlägg just nu och ej heller tid för reflektion eftersom jag måste snart iväg till jobbet.
Jag skulle bara vilja förtydliga att vad jag menar är inte att det är någon annans ansvar att jag dricker, tänker också att det är var och ens ansvar. Det kan likväl innebära att om jag inte hanterar ord som landar inom mig händer det att känslan tar över (ofta) och jag dricker på känslan. Jag tänker vi dricker av olika anledningar och vi kan förstå dessa anledningar olika vilket inte tar ifrån oss ansvaret att vi dricker.
Jag tillhör ju inte heller gruppen som direkt har tagit till mig råd eller bett om råd….på något vis inom mig tror jag att jag vet vad som krävs men jag kommer inte till handling. Att veta är en sak och att göra en annan sak….
Du har ju skrivit att nykterhetsarbetet inte är för tunnisar…och jag kan väl hålla med om det …nu betraktar inte jag mig själv som en tunnis snarare tvärtom…ändå har jag lyckats…
Du är allt annat än en tunnis @varafrisk
Det som är lite kruxigt här är ju dels att det är ett forum för förändring- vi vill någon annanstans- vare sig det är nyktert lagom eller mittemellan.
Här finns alla sorter, och alla resor. Gemensamt är väl i de allra flesta fall att vi försöker dela med oss och hjälpas åt på de sätt vi kan hitta på. Jag hade inte klarat mig utan att ta del av just andras tips och råd, erfarenheter och puffar på vägen.
Jag tror att det är ett skäl till att vi vill vara här. Vi vill hjälpa - stötta varandra.
På de forum jag varit delaktig i är det själva grejen.
Om jag vill springa ett maraton och är med i ett löpar-forum önskar jag ju just råd hur jag ska fixa det. Det är svårt att säga ”jag vet inte hur jag ska klara en sån utmaning, 4,2 mil. Men jag vill inte ha era råd”.
Ibland kastar jag lite risgryn som en näve råd och ser om något landar bra.
Ibland försöker man- jag- förstå och klura på om det finns något specifikt jag jag bidra med. Har jag varit med om något sånt tidigare? Vilken sorts råd kan just hen behöva?
Ibland - när man lärt känna varandra kan man säga vad man tycker sig kanske se eller ana. Det kan vara enkla saker som: halloj, har du tänkt på det här? Eller det här?
Att FÅ ge råd är en present.
Att TA EMOT råd är en present.
En sorts dans som kräver lyhördhet men inte så pass att man inte vågar kliva över tröskeln, ta steg i den där dansen.
Jag hör dig tydligt och klart när du säger att du aldrig bett om råd.
Jag tror att det är för klurigt för mig att förstå det, för jag tänker att utan att ge och ta emot råd här, blir vi så himla ensamma. Och forumets största storhet är just den; man är inte ensam här. Om man vågar säga att man behöver.
Kram på dig.
@Tofu på besök @Se klart Har läst era inlägg💕 måste klura på mitt svar🤔 En del av svaret vet jag men vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig men den andra delen vet jag inte riktigt ännu. Få det låta gro inom mig…
Jag tänker att inte ta emot råd låter lite förmätet. Det är inte så jag menar att jag inte behöver råd. Här på forumet ger jag inte själv så många råd vilket beror på att jag fortfarande inte är nykter. Min känsla är att jag behöver ha kommit till något fler nyktra dagar före man ger råd men jag kan ha fel. I mitt vardagliga arbete ger jag...ja, jag skulle väl inte säga råd utan mer förslag till förändring eller att ställa frågor som kan bidra till att personen själv kan ge svaret. Jag tänker att man lever inte alltid som man lär. Tanken bakom detta forum är tänker jag att få en individ till förändring men jag tänker även som en form av stöd. De flesta som börjar skriva här har kommit en bit in i sitt tänk före man skriver här och tar emot råd för på något vis är man väldigt taggad men några skriver en liten tid för att därefter falla ifrån. Och jag tillhör inte någon av dessa grupper....jag vill till förändring...jag tar ett steg fram ett steg bakåt och så håller det liksom på. Och, oavsett vad jag vill eller inte så måste jag till förändring.
För nio år sedan gick jag ett år hos en annan kurator på Rådgivningscentrum som ni förstår fick jag mycket hjälp men ändå ingen förändring. För väldigt länge sedan började jag berätta för läkare om mina problem. Jag har gått självhjälpsprogrammet här på forumet. Jag har sett på youtube-klipp, har läst och lyssnat på några böcker. Likväl har jag inte gjort någon förändring. Så tro mig...jag är inte den som inte tar emot ...jag har sökt hjälp på flera håll....men det är som att hälla vatten på en gås....det bara rinner av mig. Läkare har pratat om min hälsa. Så man kan ju verkligen undra...vad är problemet med mig?? Jag söker hjälp på flera håll men jag flyttar själva "brytningen" framför mig. Är jag ett hopplöst fall??? Ska något hemskt behöva hända?? Jag är inte dum...jag är mycket insiktsfull och klok...men är det så att alkoholen faktiskt har skapat ett starkt beroende hos mig??
Jag tänker även på vad du skrev @Tofu på besök. När jag tog antabus så kände jag mig ganska tom inuti...var obeskrivligt trött...förmodligen både av antabusen och att levern fick jobba. När alkohol blev ett problem för mig använde jag den som medicin därefter en flykt och sedan blev det både flykt, vana och beroende....numera inte så mycket som medicin. Och...jag funderar lite på vad Peter Wirbing säger...en del människor gör saker för att få en kick...klättrar i bergen...utmanar sig ...dock inte med alkohol. Jag har berättat förr att det finns något inom mig som är liksom inlåst....under början av mitt liv så tänkte jag inte på det så mycket. Fast längtan efter att åka som au-pair, flytta utomlands, flytta till en storstad fanns...var aldrig tillräckligt modig att åka som au-pair men ändock språkskola för vuxna en månad i London och en månad i Köln. Hade inte pengar utan fick låna av min farbror. Den där längtan gjorde sig mer påmind när jag började plugga på Komvux när jag var 35 år och det ena ledde till det andra...och jag började plugga till socionom när jag var 39 år. Men det var ändå något som saknades...och känslan finns kvar....jag söker ...men jag vet inte riktigt vad...jag har inte riktigt fått storma ut..jag stormar inte ut när jag dricker alkohol i mitt hem...men känslan när jag dricker alkohol...ger mig en känsla till möjlighet...Jag vet...det låter naivt....men jag tror att det är lite så...att under några timmar hamnar jag i möjligheternas värld. Fast det är ju även så att jag dricker på väldigt många olika känslor.
Och...att jag hänger på forumet....är att jag känner mig inte fullt lika ensam då..och att jag befinner mig bland vänner som har ett pågående beroende eller har gått vidare...
@Varafrisk Jag kan känna igen mig i det du skriver ”Men det var ändå något som saknades...och känslan finns kvar....jag söker ...men jag vet inte riktigt vad...jag har inte riktigt fått storma ut..jag stormar inte ut när jag dricker alkohol i mitt hem...men känslan när jag dricker alkohol...ger mig en känsla till möjlighet...”
Att man saknar och söker något och att alkoholen ger en tillfällig känsla av möjligheter, var för mig en flykt och som ledde mig rakt in i ett beroende som var svårt att ta mig ur. I mitt första äktenskap kände jag att det inte riktigt var som jag önskade många gånger innan vi gifte oss och skaffade barn. Jag ignorerade det för jag ville gifta mig och få barn och tänkte att bättre än så här blir det väl inte. Jag var inte riktigt lycklig i äktenskapet men jag vågade inte bryta upp, jag led i det tysta. Började smått dricka på vardagar för att fly mina känslor och slippa känna. Min fd man var otroligt snäll och jag fick aldrig motstånd, han orkade inte prata länge om känslor och vi kunde inte mötas på det planet. Vi var helt olika som personer, jag snabb, han långsam. Jag började gå hos psykolog. Jag började nysta i mig själv och började komma åt min kärna inom mig och det som saknades. Jag saknade en helt annan relation än den vi hade, jag var olycklig, vi tog knappt på varandra. Jag vågade till slut skilja mig efter 18 år ihop, det var för mig att få storma ut, något jag tryckt undan, våga följa mina känslor och behov. Hittade min nuvarande man och det äktenskap/relation jag saknat. Fortsatte dock att dricka för att fly från andra påfrestningar och slippa känna och hade sedan tidigare blivit beroende. Min ångest bara lagrades för varje gång jag drack då jag aldrig tog itu med min innersta kärna fullt ut. Varje gång jag drack kunde jag till en början bli upprymd och se möjligheter men de dog ut och ångesten tog vid. Till slut orkade jag inte med mitt liv mer och började gå hos psykolog igen i höstas och slutade dricka. Jag har kommit åt min innersta kärna fullt ut, det som gör att jag vill fly och slippa känna. Det har inneburit att jag idag ser möjligheterna pga jag är nykter, och jag kan förverkliga dem. De blir hållbara och reella. Jag vågar ännu mer.
Så jag tror att man måste söka, leta djupt inom sig själv och finna det som man inte är tillfreds med i sitt liv. Det som man dämpar och dränker i alkohol. Det är ofta svårt att göra det själv och en psykolog är en stor hjälp i detta arbete.
Jag tycker att det är så intressant att läsa om det här. Jag har ju också befunnit mig i den situationen att jag fortsatt att dricka fast jag inte vill, trots att jag förstått att det är kontraproduktivt, men ändå… jag tror inte riktigt att det går att förklara i efterhand hur jag hamnade på andra sidan.
Jag var på en föreläsning för ett tag sedan där man visade en bild av hjärnan och var besluten fattades under påverkan av stress. Är man tillräckligt stressad sätter reptilhjärnan in, men med något förhöjt stresspåslag är det det limbisksa systemet (könslohjärnan) som fattar besluten.
Jag tänker att det har med det här att göra.
På morgonen förbannar man sig själv för att man drack igår, aldrig mer.., å sen, trött efter en dags arbete, stressad etc så fattas besluten inte längre av den förnuftiga hjärnan. Eller för den delen inte heller när man har druckit något glas. Jag tänker att det är lite därför det är så svårt att både begripa själv och förklara för någon annan hur man tänker. Det är ju så att den förhoppningsvis kloka delen av ens hjärna fattar att man inte ska. Den delen som sedan har i uppgift att förklara varför. Om bara den delen fick bestämma så. Men man ”fuckar upp” hela systemet med den här substansen som också ger den där vilan, energin och välbehaget en stund. Dagen efter förstår man inte riktigt själv hur man kunde vara så inihelvete dum. För det är ju klart att man fattar. Det här tror jag är mer aktuellt för några av oss. Flera här har druckit på lust, för att få en kick, men vi har också den här massan som dämpar stress och press. Några säkert på både och, men jag tänker att det har betydelse och att det är en ond cirkel som behöver brytas. Kanske är det kampen mellan de här hjärndelarna som för dialogen i huvudet. Det är därför det är så viktigt att jobba förebyggande. Vila, äta, sova, andas… rätt del av hjärnan ska fatta besluten. Då agerar man precis sådär klokt och förståndigt och känner igen sig själv. Att förklara felvalen… ja, jag tänker att det är viktigt för att man faktiskt både kan förstå och förlåta sig själv, men det är inte så himla lätt att förklara eftersom den kloka delen vet exakt hur man borde tänka och välja. Om bara den fick bestämma.
Jag tycker att det är så intressant att läsa om det här. Jag har ju också befunnit mig i den situationen att jag fortsatt att dricka fast jag inte vill, trots att jag förstått att det är kontraproduktivt, men ändå… jag tror inte riktigt att det går att förklara i efterhand hur jag hamnade på andra sidan.
Jag var på en föreläsning för ett tag sedan där man visade en bild av hjärnan och var besluten fattades under påverkan av stress. Är man tillräckligt stressad sätter reptilhjärnan in, men med något förhöjt stresspåslag är det det limbisksa systemet (könslohjärnan) som fattar besluten.
Jag tänker att det har med det här att göra.
På morgonen förbannar man sig själv för att man drack igår, aldrig mer.., å sen, trött efter en dags arbete, stressad etc så fattas besluten inte längre av den förnuftiga hjärnan. Eller för den delen inte heller när man har druckit något glas. Jag tänker att det är lite därför det är så svårt att både begripa själv och förklara för någon annan hur man tänker. Det är ju så att den förhoppningsvis kloka delen av ens hjärna fattar att man inte ska. Den delen som sedan har i uppgift att förklara varför. Om bara den delen fick bestämma så. Men man ”fuckar upp” hela systemet med den här substansen som också ger den där vilan, energin och välbehaget en stund. Dagen efter förstår man inte riktigt själv hur man kunde vara så inihelvete dum. För det är ju klart att man fattar. Det här tror jag är mer aktuellt för några av oss. Flera här har druckit på lust, för att få en kick, men vi har också den här massan som dämpar stress och press. Några säkert på både och, men jag tänker att det har betydelse och att det är en ond cirkel som behöver brytas. Kanske är det kampen mellan de här hjärndelarna som för dialogen i huvudet. Det är därför det är så viktigt att jobba förebyggande. Vila, äta, sova, andas… rätt del av hjärnan ska fatta besluten. Då agerar man precis sådär klokt och förståndigt och känner igen sig själv. Att förklara felvalen… ja, jag tänker att det är viktigt för att man faktiskt både kan förstå och förlåta sig själv, men det är inte så himla lätt att förklara eftersom den kloka delen vet exakt hur man borde tänka och välja. Om bara den fick bestämma.
@vår2022 @Tofu på besök Så gott det kändes att läsa era inlägg..känslan av igenkänning.
Jag tror faktiskt för egen del att alkoholen för mig fyller ett tomrum. Fast tomrummet blir fyllt endast för ett par timmar sedan efter det kommer alkoholens bieffekter med råge. De långsiktiga bieffekterna vet jag än så länge inte om dvs kommer min kropp drabbas av sjukdomar framöver där orsaken är alkohol. Det är ju det som är det luriga man dricker fastän man vet om farorna, det är ju det som är ett beroende.
Jag har ju under flera år gått i terapi dels för att bearbeta all sorg som funnits inom mig dels för att bygga upp självkänslan. Och jag söker …vad vill jag? Tyvärr så blir alkoholen ett hinder för att riktigt känna efter men jag tror att jag kanske vet🤔
Så även om jag får bort alkoholen från mitt liv kommer det inte vara lätt..men det handlar på något vis om att storma ut…leva ut mitt liv. Men de vinster som jag längtar först och främst efter det att man inte dricker alkohol är att få lite ro, inte vakna med ångest och att slippa skammen som ibland tär sönder mig. Som imorgon när jag ska t kuratorn…skäms så fruktansvärt att jag inte lyckats bättre…som om jag inte fattar.
Nej, nu måste jag in i duschen. Fixa mig t jobbet. I em ska en kuratorskollega och jag ha en samtalsgrupp…digitalt. Den borde vara fysiskt men men vi får se hur det funkar. Det är en samtalsgrupp för föräldrar till barn med ngn funktionsnedsättning i ålder 0-6 år. Jag tycker ju om att jobba m människor, och jag fixar att stänga av jobbet när jag kommer hem iaf det som gäller patienterna och deras familjer.
@Sisyfos Förmodligen skrev vi samtidigt. Tack för ett klokt och tänkvärt inlägg!
När jag jobbade som skolkurator pratade vi ofta om det här med lust. När jag var barn och gick i skolan så var det plikten som styrde men idag är det lusten. Barn idag är väldigt lusstyrda vilket säkert även vi vuxna är men med en vuxens ansvar vet vi att vi måste sköta våra plikter.
@Varafrisk Igår var jag på avslutningssamtal hos min psykolog, har gått där sedan i september. Jag tänkte att om jag går hos psykolog och reder ut min ångest så kommer jag att må bättre. Hade inga tankar på att sluta dricka, visste att dricka var ett stort problem men jag ville inte sluta, psykologen skulle ju fixa så att jag mådde bra. Efter att jag gått där ett tag, berättade jag att jag har alkoholproblem och att jag nu slutat dricka, det var på min andra dag som nykter jag berättade. Igår när vi gjorde avslut gick vi igenom processen och vad som hänt. Hon berättade att hon hade svårt att få ”tag” på mig i början, svårt att få ihop det jag berättade. Minns själv att min stressnivå var hög. Hon berättade att det hände något när jag berättat om alkoholproblemet och när jag slutade dricka. Hon kom i kontakt med mig och kunde få tag på mig. Jag försökte dölja att jag drack och jag kände skam. Det var ett hinder i början av processen. Jag kunde inte heller riktigt ta till mig terapin när jag drack, jag bearbetade inte fullt ut, jag drack när det blev tungt och ville slippa känna. Så när jag slutat dricka och det blev öppet att jag var beroende kunde vi jobba på ett helt annat sätt. Jag kom i kontakt med mina riktiga känslor, tufft och jobbigt många gånger men också förlösande och befriande att kunna komma åt min djupaste kärna, dålig självkänsla, skam och skuld. När jag vågade möta mig själv var det inte så jobbigt längre, jag fick medkänsla med mig själv, kunde förlåta och försonas med mig själv och även med andra. Vi konstaterade igår att det verksammaste i min terapi var att jag slutat dricka, all den ångest skuld och skam som den orsakade försvann och det var massor och en oerhört betungande börda. Kvar var den verkliga tyngden och bördan som också många gånger blev förvrängd och osann pga av alkoholens påverkan av mina känslor. Så visst är livet inte lätt alla gånger när man slutat dricka, men det är ändå sant och verkligt och det finns som nykter helt andra förutsättningar att ta itu med det. Att vara nykter är ett oerhört verksamt och effektivt verktyg att använda sig av för att bearbeta sina känslor och för att kunna storma ut och leva ut sitt liv fullt ut.
Varafrisk, våren, tofu och Sisyfos 🥰! Vilket oerhört intressant, fint och verklighetsnära samtal! Tack för att ni delar med er av detta! Ibland tror man att man tänkt allt och fattat allt om sig själv och så får man ta del av nåt sånt här och ba 💡[*ping!]. Nya tankebanor och sätt att förstå också mig själv tar fart. 🍃❤️ Hoppas att ni får en fin dag! Och stor styrkekram till dig Varafrisk. Du kommer att fixa det här till slut, och jag med ✨💚!
Verkligen fina tänkvärda inlägg. Tar till mig av dom jag med! 🧡
@Varafrisk Heja dig, plötsligt släpper det och du kommer på vad som fattas för att sakta börja ta dag för dag nykter. 🤗
Om en timma ska jag vara hos kuratorn på RC. Å det känns SÅ jobbigt! Kanske inte själva besöket men den där jättetunga skammen för att jag inte slutat dricka😱men men det är bara att stå upp för den jag är och där jag är.
Den du är VaraFrisk! Din handling är inte den du är utan finns i ett sammanhang. Jag tänker att du jobbar med just det, att skilja handlingar från person. Skapa förutsättningar för att allt ska bli bra. Ha en fin helg! Du är både stark och modig!
@majken_r @Rehacer @vår2022 @Sisyfos Så varm jag blir i hjärtat av era inlägg hos mig❤️
Det gick bra h kuratorn. Vi pratade om skammen men även att det är viktigt att hon är lite ”tuff” mot mig dvs du måste bryta ditt beteende nu. Hon pratade om nedtrappning. Men för att det ska bli hjälpsamt när vi väljer aktivt en metod måste jag vara nykter. Jag var tvungen att fråga henne om hon litade på mig att jag förstod det, och hon litade på mig. Jag frågade om jag kan få komma och blåsa på morgonen även om jag inte kan ta antabus och det kan jag. Nästa fredag träffar jag kuratorn och socialsekreteraren för att bestämma vidare planering/metod.
Min största drivkraft just nu är att jag orkar inte vara så här trött..för min energi räcker endast till mitt jobb. Jag vill göra mer saker i livet.
Vi pratade även om att jag har tidigare klarat svåra situationer utan kväva känslorna med alkohol. Barnlösheten…den nästan fem års längtan/väntan innan vi blev föräldrar t vår son genom adoption…klarade detta utan dränka alla jobbiga känslor m alkohol. När min Mamma drabbades av bröstcancer…när hon var svårt sjuk av cytostatika jag klarade det utan dränka mig i alkohol. Men när tonåren m sonen blev tuff…och när rädslan blev stark då började jag dämpa dessa känslor m alkohol. Och där då någon gång började jag tappa bort mig……
@Varafrisk Så härligt att du tyckte att besöket hos kuratorn gick bra. Starkt av dig att trots den skam du känner säga som det är. Det är en nyckel till framgång. Jag tror på dig!
Nedtrappning är inget för mig….det är bara att lura mig själv😳
Hade en hyfsat bra dag igår. Bestämde mig för även om jag var trött skulle jag gå upp och gå ut före frukost vilket jag gjorde. Så himla härligt! Känner att jag behöver naturen för att kunna läkas. Satte mig och bad. Försökte få kroppen att landa. Framför mig gnistrade Vänern.
Sonen kom hem. Min man och sonen började bygga på ett växthus. Det är inte glas men blir bra ändå. Jag planterade om mitt olivträd. Köpte fler tomatplantor och jord. Även dottern var hemma och vi åt en vanlig vardagsmiddag tillsammans. På kvällen var min man och jag på Pinchos. Det blev ännu mer tydligt igår kväll. Jag blir inte direkt full men påverkad och oerhört trött så jag klarar inte av att vara vaken. Skulle inte vilja kalla det för däcka men kalla det vad man vill. Jag kan inte dricka alkohol. Som jag skrev just nu är det tröttheten som är den största drivkraften t att sluta dricka. Sedan finns det massvis av ytterligare faktorer. Ska om några veckor ta prover och kolla blodtrycket samt träffa blodtryckssköterska. I kallelsen fanns en folder medskickad med frågor om alkohol, rökning, motion mm. Många frågor skulle de få svar på om de läste min journal. Jag tänker dock att det är rutin och visst är det bra att prata om dessa frågor.
Så nedtrappning är inget för mig det lurar mig bara att dricka…en möjlighet att dricka..och inte blir det mindre. Nej det är helvitt som gäller!
Känner igen mig mycket i @Torns berättelse hur det var precis innan han slutade. Så nedgången och ett så ovärdigt liv! Det är därför så härligt att läsa om hans liv nu…det inspirerar🙏🏻
Nu blir det hundpromenad, dusch, handla mat, hämta svärdottern för att sedan laga middag. Sonen är här och snickrar även idag och han har önskat stekt fläsk m löksås.
Kom att tänka på att jag klarade faktiskt två dagar i rad i veckan som gick….söndag och måndag. Vi var ju h en kollega från kl 13 och var hemma 21. Men innan vi åkte dit så gick jag ut från jobbet och hann väl gå ca 20 meter när jag stannade och sa till mig själv ” Hur tänker du nu, Varafrisk? Ska du dricka ikväll när du kommer hem sent?? Hur trött kommer du inte vara då? Varför?” Så jag vände och gick in…och det kom ett lugn inom mig.
Tänkte på vad @Se klart skrev h sig om att vartannat inlägg på Facebook är alkoholrelaterat. Min fd frissa hade igår lagt ut bilder där hon och hennes vänner hade druckit vin och ätit ostbricka. Sista bilden visade sju tomma flaskor vin. Vad var budskapet?? Jäkla vad trevligt vi har haft det….bara för vi kan?!?! Jag trodde verkligen detta hörde ungdomen till men en kvinna som snart fyller 60 år 😳
Ligger i sängen och ska snart släcka lampan. Har varit en bra dag. Hundpromenad. Handlat mat. Sonen m sambo åt middag h oss. Tomt i skålar och grytor..gott betyg. Växthuset färdigt. Pusslet färdigt. Mysigt att pussla tillsammans. Det krävs att man är nykter då. Det var jag. Vet att morgondagen är ganska fullbokad. Kul!
Citerar dagens text från min bok. Kan tycka att den passar in här iaf för mig.
”Många människors grundproblematik bottnar i en djup känsla av övergivenhet och självklart. Vi känner skuld över det vi gjort och skam över de vi är. Vi tänker att vi har missat och förslösat vår chans, att vi inte duger och aldrig kan göra någonting åt det. Tranströmer har skrivit:”Skäms inte för att du är människa, var stolt!”
Idag ska jag vara nykter. Ska jobba. Är ensam hemma när jag kommer hem fr jobbet. Ska ta en promenad. Fixa mat. Kolla in en serie. Banne mig mig jag SKA klara detta!!
Kram t er alla och extra varm och stark till er precis som jag kämpar med att vara på rätt sida tröskeln❤️❤️❤️
Tänker på dig Varafrisk ❤️. Hoppas att du stannade på rätt sida av tröskeln idag. Ibland tänker jag ”jag ska fasiken släppa en skitstor sten rakt på foten eller nåt, så jag får lite tid att (och tvingas) skapa ett avstånd till mina egna mönster!” Vi borde ju såklart inte göra det nån av oss, men ett avstånd till våra egna mönster tror jag att vi båda måste klura fram hur man får till… Många styrkekramar till dig ❤️
Nej…det blev inte vad jag önskade 😪
Å jag tänker för mig handlar det vare sig om ska, måste, hoppas, försöka…eller planering…utan göra. Just nu känns det precis som @annabell skrev…pinsamt …dumt…ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga…men kanske är det bäst att inte skriva förrän jag lyckas för det här känns bara så jobbigt…..
Kanske kan du skriva här innan istället VaraFrisk. Att skämmas i efterhand är förståeligt, men det leder ju inte till någon förändring om man inte analyserar de olika stegen från inköp till dricka.
Tänkte på ditt Pinchos besök. Där valde du att dricka. Just Pinchos har ett ganska stort utbud av s-fritt. Kanske är det dags att fundera över och analysera det valet. Du får ju i ärlighetens namn inte ut något av alkoholen - eller har jag fel?
Jag förstår dig, VaraFrisk, eller förstår och förstår…. Jag har varit där själv menar jag. Så jäkla bestämd och jävlar anamma på morgonen för att sedan på eftermiddagen gå och köpa vin. Det är Inge kul att skriva om just det, eftersom man skäms, inte förstår sig själv etc etc, men jag var tvungen att börja där. Jag ville helst inte tänka på det alls. Förträngde etc, men det fanns också fler på forumet då som skrev om samma problem. De radiostyrda stegen rakt in på bolaget. Så jäkla onödigt! Kanske kan du titta in här innan du går hem från jobbet idag. Skriva om din hackfjant som började vid lunch att föreslå dagens vininköp och hur du tänker stå emot. Du skriver på ett forum som heter ”förändra sitt drickande.” Här finns utrymme för tillkortakommanden. Det är många framgångssagor nu och lätt att känna sig lite i underläge, men jag tror att det är viktigt att läsa (och skriva) om kämpandet också. För att förstå, för att hitta nya vägar. För att känna att man sitter i förarsätet. Lycka till nu!
Kikar in och tänker som @sisyfos skriver att det kan vara bra att skriva här när det far iväg.
Det finns ju många som skrivit också minut-för-minut när det har gällt liksom livet att bara hålla ut.
Verkligheterna måste mötas någonstans.
Verkligheten som är bestämt och ska och vill.
Och verkligheten som låter sig övertalas av havkefjanten, styr stegen till bolaget- eller beställer bubbel på pinxos fast du ju inte skulle. Däckar- som du skriver- fast du inte skulle.
Kanske kan inte verkligheterna delas här- det kanske är för svårt. Men i dig, eller i dina dagböcker? Tankar.
Verkligheterna behöver ha kontakt annars blir det som jag ibland skrivit: strömavbrott.
Kram.
@Sisyfos @Se klart Ja…faktiskt att det är så dvs många framgångssagor. Självklart måste det finnas en plats för dem men det måste även finnas plats för tillkortakommandon. Om inte det finns utrymme för tillkortakommandon här var ska man då annars skriva??
Vaknade tidigt och kunde omöjligt somna om. Känner mig superstressad och det blir ju alltid värre på natten då blir allt stressande. Så inatt kände jag stress för ALLT. Nu ska jag först få denna dag att fungera. Har en grupp i em. En kollega är sjuk. Det kommer troligtvis gå bra men det skapar stress.
Stark stress gällande alkoholen, stress gällande dotterns ekonomi/skulder som påverkar vår ekonomi, stress inför hennes flytt….ja….så mycket stress inför många saker.
Ja framgångssagor blir ju lite tråkiga i längden och genererar ju inte så mycket.
Men stort engagemang finns ju här just kring förändrings-processer, det jag ser och läser. Nästan dagligen tänker jag att det är något stort att vilja en annan människa väl- (var det väl Dagerman som skrev) på så vis som forumet visar. Här finns ju inget som heter ge upp. 😍 Här finns så mycket; tro på att hen ska lyckas. En dag är den sista som @andrahalvlek brukade säga.
Hoppas stressen lugnar sig när dagen är igång! Kram.
Jag läste i en tråd att en person hade läst i en annan tråd (vilket jag tänker kan vara min) att man kunde läsa att framgångssagor inte tillförde något. I min tråd har följande skrivits om framgångssagor:
@Sisyfos skrev:"” Här finns utrymme för tillkortakommanden. Det är många framgångssagor nu och lätt att känna sig lite i underläge, men jag tror att det är viktigt att läsa (och skriva) om kämpandet också"
@Se klart skrev:"Ja framgångssagor blir ju lite tråkiga i längden och genererar ju inte så mycket.
Men stort engagemang finns ju här just kring förändrings-processer, det jag ser och läser. Nästan dagligen tänker jag att det är något stort att vilja en annan människa väl- (var det väl Dagerman som skrev) på så vis som forumet visar"
@Varafrisk skrev:" Ja…faktiskt att det är så dvs många framgångssagor. Självklart måste det finnas en plats för dem men det måste även finnas plats för tillkortakommandon. Om inte det finns utrymme för tillkortakommandon här var ska man då annars skriva?"
Jag vet inte vilket av citaten innebär att inte framgångssagor eller vad man nu månde kalla dem säger att de inte tillför något. För jag tänker att @Se klart inte menar att de blir tråkiga...fast jag vet inte om du @Se klart tänker att din berättelse blir tråkig för du brukar vara lite självkritisk (skriver på datorn har inga emojis men det är snällt skrivet).
Så för att det inte ska bli tokigt igen...vill jag förtydliga vad jag menar. De dagar då jag är mer på topp läser jag i fler trådar både här i förändra ditt drickande men även i det vidare livet. Det finns några trådar som jag alltid läser i men inte skriver så mycket i..jo kanske då jag är mer på topp, har mer energi. Många vänner som funnits med på min resas gång har slutat skriva...vilket jag tänker beror både på att man har lyckats eller inte lyckats...eller något annat.
Det finns några trådar i det vidare livet som har nått lång nykterhet men det finns det även i den här gruppen som finns kvar här efter många år. Det finns även de som har kanske klarat ett halvår och är kvar här i gruppen.
Jag har stor respekt för de som klarar en vecka, en månad, ett halvår, ett år och ytterligare längre tid som nykter. Eftersom jag inte har kommit särskilt långt på min egna resa förutom med antabusen då förstås men inte annars så vet jag att det här med att bryta är jäkligt tufft! Det krävs styrka, målmedvetenhet, superego mm mm. Och, jag tänker att ni ALLA ska vara superstolta!!! Jag är stolt när jag klarar två dagar! Vad jag tar till mig mest av era berättelse ni som klarar av att vara nyktra och kanske särskilt ni nynyktra för det finns något gemensamt som ofta återkommer i era berättelser. Det är det här med att vakna nykter, inte vakna vid tre och svettas, vakna tidigt och dricka sitt kaffe...kunna köra bilen tidigt...vara ute i skogen tidigt eller vad det nu månde vara. Det är vad jag längtar till...den där känslan att veta att jag har varit nykter dagen före . Jag tycker att det är toppen när jag vaknar vid åtta på lördagsmorgon, tar på mig träningskläder, tar med min hund...och sätter på mig lurarna och lyssnar på "Ring så spelar vi"...tar en morgonpromenad och därefter kommer hem och äter frukost. Jag längtar efter att slippa stressen med att dricka, att förhandla. Även om jag dricker för att få "kicken" så är det inte det jag längtar efter nu utan ron.
Jag är på inget vis avundsjuk era liv...alltså avundsjuk som i detsamma som att missunna...men jag längtar ju till livet. Jag vill från mitt hjärta givetvis inte önska att någon inte ska fixa att vara nykter men när personer skriver om att man har druckit, man är nere i någon grop och rör omkring...får jag lite mer en känsla av att inte vara ensam...även om alla har varit där men alla har inte berättat om när de var där utan berättade först efteråt om när de var där.
Tänker lite på mitt föräldraskap...har allt som oftast inte kunnat identifiera mig med andra föräldrar alltifrån mina barn var små tills där de befinner sig nu. Och, när någon förälder vågar berätta om hur deras resa har varit....vågar visa alla tillkortakommandon...alla svårigheter...så känner jag en känsla av gemenskap.
Jag skrev att jag kanske inte ville skriva förrän jag hade lyckats lite mer men @Sisyfos menade att skriv du ändå även om det inte funkar. Så jag tänker...var stolt var du än är...var stolt för att du klev in här på forumet...för det är ju det första steget till att bekänna att man har ett problem. På fredag ska jag träffa kurator och socialsekreterare för vidare planering av val av metod...låter ju väldigt bra och enkelt...men ni ska veta...det har varit många år, rundor av våndor innan jag tog detta steg. Är bra på att ta många steg men brytningens steg har jag flyttat fram för mig...men ska jag få ta del av denna behandling måste jag och ska jag vara nykter!
Önskar er alla en fin onsdagskväll! Idag är det på dagen sju år sedan min man fick veta att han hade cancer men han är frisk och han lever! Livet är fantastiskt ändå!
Jag vill enbart förtydliga mitt inlägg utan att ge mig in i någon vidare diskussion:
Att vara nykter sedan lång tid - det engagerar inte nämnvärt här på forumet- skrev jag. Och det är väl logiskt.
Att vara nykter dag ut och dag in är ett fokuserat arbete - varje dag- men vad jag menade var knappast att det är tråkigt/ men helt klart så är det inte direkt något som skapar så mycket, fart och fläkt.
Däremot- och här talar jag endast för mig själv- är stöd och vänskap i det dagliga nyktra livet- från de som varit med i mina upp- och nedgångar - viktigast av allt.
Det är också viktigt att kunna vara- så som flera av er skriver om- en pionjär och gamling i ett.
Att pay it forward är ju forumets (i mina ögon) signum. Utan det kan man ju göra något helt annat.
När det då kan låta som- rätt eller fel- att ”framgångssagorna är för många/för enkla/för si eller så”.
Då blir iaf jag sårad. Som tidigare diskussioner om hur ”bra forumet var förr”- då känner man sig som relativt ny, skamsen och fel.
Där och då reddes det ut på ett bra sätt.
Jag har inget att reda ut i den här frågan men vill för allt i världen inte tala ner de som gått före- går före- med ett sånt enormt tålamod många gånger.
Just nu ska jag ägna mig mer åt min trädgård och andas och komma igång att springa!
Jag återfinns i det vidare livet där det nyktra livet pågår för det mesta, eller dag ut och dag in. Med twist.
Men så tokigt det här blev! Så fruktansvärt tokigt! Tänker inte heller ge mig in i någon diskussion…men har också blivit sårad pga ordval ..så har det varit…många gånger…
Fast kanske är det i den här gruppen som jag ska skriva och läsa…Jag skriver ofta om att jag vill pausa i det här forumet men fortsätter ändå skriva för jag tycker om att skriva då jag kan finna gemenskap…men tänker ändå kanske är det bäst att pausa…tills jag kommit längre fram.
@Varafrisk jag är väldigt glad och tacksam för att forumet består av olika människor som befinner sig på olika resor. Gemensamt är väl strävan och önskan att förändra livet till det bättre. Och jag tycker om att följa dig, tycker du är modig och skulle sakna dig om du pausade (vilket såklart är ditt val) Kram och tänk så fint att din man är frisk 💓
Hej Vara frisk,
Vill bara säga att jag tycker att du på ett väldigt klokt och tillgängligt sätt berättar om vad jag tror är en allmänmänsklig egenskap - hur vi vill och vet och tänker rätt, men ändå hamnar fel. Och hur vi fortsätter kämpa. När jag läser det du skriver om de nyktra morgnarna och hur du längtar efter det nyktra livet så tänker jag att du snart är där. Du har tagit ett nytt steg med kurator och behandling, jag tror att du är på väg dit du vill nu.
Eller, du har varit på väg hela tiden, men nu känns målet närmre.
Vet ni? Å då menar jag er alla oavsett grupp. Ibland eller många gånger skulle jag önska att ni fanns i mitt vardagsrum när jag kom hem fr jobbet…att ni fanns där istället för alkoholen…att jag kunde få bjuda in er alla till mitt hem …dricka en kopp te el kaffe…äta en ostmacka…äta en frukt…å få vila mig mot en axel. Å jag skulle bara få sitta där och vila utan prestera…å ni skulle berätta om odling, fiske, svetsning, yoga, tesorter…svära lite…gråta lite…kanske skulle vi dansa lite ja iaf röra lite på höfterna…alla skulle få känna sig trygga…min man skulle nog komma och skoja lite…kanske ngn vill bada i Vänern…men min högsta önskan skulle vara att få vila mitt huvud mot någons axel och att känna mig trygg🙏🏻❤️
@Tofu på besök Jag var på en träff i Stockholm i februari 2020. Som var superbra👍🏻 Vad jag menade var mer en metafor…att dels få känna sig trygg dels att allt missförstånd skulle försvinna.🥰
Varafrisk skev ”Jag skrev att jag kanske inte ville skriva förrän jag hade lyckats lite mer men @Sisyfos menade att skriv du ändå även om det inte funkar. Så jag tänker...var stolt var du än är...var stolt för att du klev in här på forumet...för det är ju det första steget till att bekänna att man har ett problem.”
Det var precis det jag menade med mitt inlägg. Ett krasst konstaterande om att det tidigare i forumet funnits många som skrivit om tillkortakommanden / när man inte lyckas och att det är lite mindre sånt nu. Ordet Framgångssagor var kanske inte så väl valt eftersom det ligger mycket jobb och många insikter bakom ”att lyckas” som ni skriver, men inlägget var riktat till VaraFrisk för att hon skulle våga vara kvar och också våga skriva om kämpandet, besluten, de felaktiga besluten för jag tänker att det är viktigt. Det är viktigt att våga vara i det, att våga stå för det. Jag tror att ni som reagerade negativt på det och kände er ”fel” reagerade för att det var jag som skrev, inte för vad det stod. Det var ingen kritik mitt inläggg, varken här eller i AnnaBellls tråd. Jag tycker mycket om framgångssagorna och tror att de är otroligt viktiga och behövs, men jag tänker att det är viktigt också att inte hela tiden känna sig i underläge och därför skriver jag om att det tidigare varit lite fler som det gått knackigt för. För det har varit så. Det finns helt underbara trådar där någon konstaterar att:
Dag 1 nu jävlar
Dag 2 gud så bra det känns
Dag 3 det rullar på
Dag 4 tra, la la, jag har nog inte så stora på problem ändå..,
Dag 5 plump i protokollet!
Typ såna inlägg som jag inte har sett så ofta på sista tiden. Som AnnaBells och VaraFrisks trådar tänker jag - där jag kanske önskar lite mer beskrivning av vägen till systemet… vägen till avgrunden för att jag tror att det är där insikterna kommer när man är i själva kampen. Jag tycker att de som skriver då är så modiga. Det betyder absolut inte att jag inte tycker att ni som har kämpat klart, har bestämt er inte tillför något. Ni reflekterar över nu och då på ett sätt som jag tror är väldigt värdefullt.
Men ett sätt att kunna släppa skammen är också att våga skriva i de allra skämmigaste ögonblicken. Att skriva om eländet. Jag beundrar de som vågar göra just det. Och när man gör just det kanske man behöver igenkännanden.
Det var enbart det jag menade med att det har sett lite annorlunda ut tidigare. För det har det. Lite mer detaljerade beskrivningar över vägen till flaskan. Man behöver kanske sånt när man ligger och simmar i en avgrund.
Då har det också saknats det som många av er är nu ”role models” som jämför då och nu. Som reflekterar över det nyktra livet. Berra, Adde och några till har skrivit men inte lika frekvent. Och det behövs också. Jag tycker att alla ska vara stolta härinne. Både de som lyckas och de som fortsätter att försöka. På anhörigsidorna beskrivs de som ibland helt saknar insikt. Det får mig att tänka på hur farligt alkohol är. Vi som skriver här oavsett i vilket skede har funderat, reflekterat och förhoppningsvis landat i att göra något.
Har lätt att fastna i forumet på morgonen när jag egentligen borde skynda mig för att komma iväg t jobbet. Åter en hektisk dag står på agendan men dagen avslutas med konserthusbesök. Imorgon ledig dag! Puh!
Jag har som bekant lite svårare att släppa vissa saker. Har kommit så mycket längre på min resa att det nu går snabbare att damma av mig det som skaver om det ens har fastnat. Men vad som skrevs i flera trådar igår sitter kvar och skaver…om ordet framgångssaga hade sagts i det verkliga livet och inte skrivits så hade det förmodligen blivit helt annorlunda.
Jag hamnade först i lite försvar liksom…men det finns andra som också har skrivit ord..meningar som gjort mig ledsen/upprörd från det vidare livet…men så tänkte jag..släpp det! Jag tänker att alla vill varandra väl och vi befinner oss alla på en resa …nykterhetens resa…ingen går säker…men många är mer trygga pga en längre nykterhet. Vi finns här för varandra tänker jag.
Hej @Varafrisk
Jag läser mycket i din tråd, men jag kommenterar inte i vanliga fall.
Men nu skulle jag bara vilja säga att jag tycker du är väldigt stark. Dag efter dag, nya försök, du kämpar, ger inte upp. Det du har gjort i ditt liv, du verkar ha haft många hinder på din väg som du klarat att ta dig förbi/över. Intressant och imponerande. Och så du jobbar med att hjälpa andra.
Min yoga lärare säger – det gör ingenting om ni misslyckas, det visar bara att ni har försökt. Och en dag så kommer det att gå, så ge inte upp !
Ta hand om dig, ha en fin dag!
Det är lite tjatigt att benämna hur trött jag är men idag har jag verkligen varit supertrött!! Arbetsveckan som gick har varit så otroligt intensiv...det känns som om min energi räcker endast till mitt arbete! Kan vända in och ut på mig själv och mitt arbetsschema för att föräldrar ska få komma till mig, få hjälp med andra saker samtidigt som det pågår en parallellprocess med ett förhandlande i hjärnan blir det nästintill för tufft! Har även haft grupper med både ungdomar och föräldrar vilket kräver planering. Ungdomar är även ljuvliga men kan vara väldigt utmanande.
Igår kväll såg jag Maria Lundqvist i hennes föreställning "Om att våga flyga". Det var andra gången, såg den första gången på hösten 2019. Så himla bra! En blandning av allvar, humor, eftertänksamhet samt att tänja gränser. Så underbart att få skratta!
Idag har jag varit ledig. Träffat en kvinna som har ett företag med massage, hälsocouch mm. För några år sedan hjälpte hon mig med ett träningsprogram på Friskis. Jag önskade ett nytt program. Kanske inte för att jag ska börja nästa vecka eller veckan därpå men den dagen när jag vill gå upp på Friskis då har jag detta program att följa. Jag kan redan nu göra vissa övningar. Det handlar mycket om rörlighet, styrka, balans och lite kondition. Jag är så nöjd! Därefter åt jag lunch på stan för att sedan gå till soc. Socialsekreteraren hade lite symptom så hon var uppkopplad på länk men kurator och jag satt i samma rum. Soc.sekreteraren berättade hur hon hade skattat och sammanfattat vår intervju. Vi ska träffas fysiskt om några veckor för att hon ska kunna visa mig sitt svar, hon kunde inte koppla upp det på nätet. Det är ju det här med det tekniska....Vi planerade hur behandlingen skulle se ut, man tar stor hänsyn till vad jag önskar. Min kurator och jag satt därefter ganska länge och pratade.
Så jag bryter på söndag. Även om jag inte kan ta antabus går jag och blåser varje dag i veckan som kommer. Träffar kuratorn igen på onsdag. Det blir KBT-behandling med inslag av 12-stegsmodellen. Kommer att följa med någon klient till kurator på AA i närliggande stad. Ska testa någon app med att räkna dagar.
För några veckor sedan när min son konfronterade mig var min son väldigt arg på Alkoholhjälpen, han svor på Alkoholhjälpen. Jag har berättat om AH och att jag skriver där. Naturligtvis har han trott/tänkt att jag ska bli nykter så hans besvikelse var ju egentligen på mig men kanske lättare att lägga besvikelsen på AH. Jag lägger verkligen inte någon besvikelse på AH för det är mitt ansvar och endast mitt ansvar att bli nykter. Fast jag har nog känt mig som en udda person i forumet. Ibland är jag väldigt sårbar. Tex när diskussioner sätts igång som inte blir så konstruktiva då kan jag bli både arg och ledsen kanske mest ledsen... och det stannar kvar inom mig. Jag upplever ändå forumet som en plats där jag har vänner och några har kommit att komma lite närmre hos mig.
Jag brukar då och då säga att jag ska ta en paus från forumet oftast när jag blir ledsen, irriterad mm men jag tänker att jag behöver nog ta en paus nu för min konkreta behandling. Jag vet inte om jag kommer att lyckas för jag vill så gärna veta hur det går för er och jag vill gärna berätta hur det går för mig. Men jag tänker att jag behöver strama in mig inte spreta för mycket. Bestämma mig för vad jag ska fokusera på. En dag i taget eller kanske en kvart i taget. Att inte ta första glaset är bra men för mig är det ännu bättre att inte ta vägen förbi systemet. Har jag väl tagit den vägen ja då är det kört! Det kommer bli oerhört tufft! Men att gå in i den här behandlingen då kan jag verkligen inte dricka alkohol!
Så kära vänner ...kanske är jag tillbaka fortare än jag tror men jag måste ta paus...jag kommer sakna er...men jag tänker att vi ses längre fram!
@Varafrisk Skriver för andra gången i rad 😉
Jag tycker det låter bra med det som du sätter igång med i det 'verkliga' livet. Du har ju jobbat fram den här planen tillsammans med andra, då är du mer en del av den. Jag hoppas att det ska gå bra, men det kommer vara tyst här utan dig. Kom tillbaka när du vill. Jag är själv inte så 'aktiv' här på forumet, dvs jag skriver inte så mycket varken i min egen tråd eller andras, men jag går in varje dag för att uppdatera min kalender och läsa runt lite. Det känns bra för mig - så försök att hitta det som känns bäst för dig.
Ta hand om dig!
Kram 🤗
@Varafrisk Det kanske är lite mindre inlägg nu, för min egen del märker jag att jag skriver mer i alkoholkalendern och i programmet och mindre i forumet. Jag tror det beror på att jag är i den fasen just nu. Jag är vecka 4 av programmet. 🦋
Var sak har sin tid. Och det kan nog vara bra att ta en paus medan man jobbar aktivt på andra sätt.
Så nu är det dags. Säkert både skönt och läskigt. Men den här gången grejar du det. Jag tror att du gör klokt i att inte ha fokus på för många saker och på för många andra människor som det kanske lätt blir härinne på forumet. Att sluta dricka släpper loss en hel del känslor hos många. I slutändan är det det bästaför mig i alla fall - närvaron.
Lycka till nu och kom tillbaka när du känner att det passar!
Lycka till nu @Varafrisk! ❤ Jag kommer att undra hur det går för dig, men var sak har sin tid. Du skriver här igen när det känns rätt för dig att göra det. Kram!
@Varafrisk det är nog lite mindre aktivitet nu tycker jag. Hur du än gör med pausandet så kommer du bli saknad. Uppskattar hur du delar med dig. Håller på dig, kram🌱
@Varafrisk Jag har funderat en del på "nycklar" kontra "käppar i hjulet". Skam och skuld är vi nog överens om. Riktiga käppar som man måste hitta nycklarna till. "Tycka synd om mig" tror jag är ytterligare en. Den är lite kontroversiell men verklig för de flesta tror jag.
Om man ska bli fri tror jag det är viktigt att ta sig en funderare kring när man tar fram denna käpp. Den kan lixom vina runt osynligt och göra att man missar möjlighet till att nå mål. Det är där jag tror det är så oerhört viktigt att man byter fokus. Tar på sig de snälla glasögonen och funderar på varför ens inre kompass står och snurrar?Här krävs mod. Massor av mod för "tycka synd om mig" kan bli ett statiskt tillstånd som gör att man fastnar. Istället måste man fundera över vad detta grundar sig i? Varför man tar till flykt. Inga känslor är fel. De är där för att informera om något. Då måste vi vara öppna för att analysera grundorsaken så vi kan justera kompassen och knata åt ett håll vi mår bättre av.
Du vet var du vill. Se till att kompassen hjälper dig på vägen ❤. Arbeta med den och inte emot den. Gör helt enkelt det du tror på. Betyder det att jobba inåt utanför forumet så tror jag du och kompassen är på rätt spår. Vi är med dig på vägen i våra tankar 🤗.
Fokus är jätteviktigt. Fokus kräver energi. Energi att vara i varje stund och att i varje stund välja.
Jag lyssnar på Allvarligt talat på radio.
Härom dagen handlade en fråga om: ”hur länge kan man skylla på sin olyckliga barndom” - men frågan var väl mer ”hur länge kan jag skylla på något som jag inte kan påverka”.
Författaren Bengt Ohlsson svarade så klokt och bra. Det kom att handla främst om att tro på människans egen inneboende förmåga. Och kraft.
Friheten är enorm när det till exempel handlar om att bli nykter- hur mycket sjukdom det än är- så kokar allt ner till att inte ta det första glaset.
Tror jag berättat tidigare om en konsult som brukade prata om ”allt vi gör för att bli vältränade”
Köper gymkort. Gör planer. Köper böcker. Kosttillskott. Träningskompisar. Scheman.
Men bara en enda sak måste göras:
Lyfta vikter.
Du är väl förberedd nu, och jag önskar dig framgång med dina nyktra dagar. Kram.
Det där med att vara tillbaka fortare än jag tror….ibland är jag fullständigt övertygad att jag ska ta en paus fr forumet men igår kände jag….kanske jag behöver forumet ändå?? Kanske ska jag skriva en dag i veckan?
Var på 7-årskalas igår, min mans brorsons dotter. Det var en ren tillfällighet att vi blev bjudna men det var kul. Efteråt kände jag mig så nedstämd…vet inte riktigt varför?? Var det alla barnen som påminde om en längtan efter barnbarn? En längtan som jag försöker förtränga eftersom jag troligtvis aldrig kommer få några? Var det en längtan efter min dotter som jag har mycket mindre kontakt med förmodligen beroende att hon är upptagen av annat saker som hon mår bra av? Var det en känsla av ensamhet?
Oavsett vad så skapade det en stark känsla av sug. Det var ju bara att stå ut i suget för det fanns ändå ingen alkohol att få tag på. Ska ju blåsa varje dag i denna vecka så tankarna satte igång att jag kanske ska säga att jag är sjuk för då behöver jag inte blåsa. Eller jag kan dricka på fredag. Och jag inser den här resan kommer bli så tuff. Jag minns hur jag mådde när jag tog antabus. Kände en stark tomhetskänsla inom mig. Fast känslan att slippa förhandlandet var så skönt. Få se hur det blir med förhandlandet nu när jag inte tar antabus. Så tänkte jag på er som har kommit längre …som beskriver att tankar på alkohol inte kommer så ofta…och så tänker jag….kommer jag komma dit??
Om knappt en timma ska jag iväg och blåsa därefter till en fullbokad måndag.
Med största sannolikhet kommersiella också att komma till att du inte tänker på alkohol hela tiden om du inte dricker. Och precis som du skriver att det var för dig så är det då skönt att inte ha en förhandling i huvudet. Jag gissar också att du kanske får lättare att handskas med nedstämdhetskänslorna när du varit nykter ett tag. Så var inte rädd för det nyktra livet, livet utan snuttefilt, det klarare livet.
Du är så jäkla stark och modig. Nu har du skaffat både hängslen och livrem. Lycka till! Tror faktiskt att det blir bättre rätt snart. Bra att du skriver om de. Där förhandlingen som har börjat i huvudet. Tänker att det ”bara” är att slå ner den nu. När du redan nu tänker fredag… det är viktigt att få syn på och skaffa en strategi.
Grattis till dag 2! Bra jobbat där!
Jag tror faktist att det kan vara bra att komma in ibland. Känna att du inte är ensam.
I början tänkte jag på alkohol typ hela tiden. Dagarna kändes långa, kvällarna oändliga, jag gick och la mig tidigt för att slippa genomlida tiden tills att jag skulle sova. Jag levde mina första dagar i en bubbla, jag behövde koncentrera mig på vad jag höll på med.
Jag började inte skriva här förrän dag 4. Jag startade dock en rutin i början - på kvällen tog jag med mig datorn till sängen och kopplade upp mig här på forumet, läste runt lite bland alla inlägg, såg hur andras dagar har varit. Funderade på hur min dag har varit och hur jag kände mig över det, loggade in min a-fria dag i alkoholkalendern. Ibland tyckte jag synd om mig själv, ibland var jag stolt. Men på något sätt så lät jag inte det ta över, jag bara iakttog mina känslor och sa till mig själv, ja så här är det.
Det som var så skönt i början, det var att kunna komma hit till forumet och skriva att jag har klarat ytterligare en dag. Känslan när jag hade klarat 5 dagar var enorm, och det var så härligt att läsa andras heja-rop, andra som sa att jag var duktig och stark. För i det vanliga livet, så är det väldigt svår att gå ut bland vänner och kollegor och säga ’Vet ni - jag har inte druckit på 2/3/4/5 osv dagar - visst är jag bra!’
Långsamt gick dagarna förbi, en efter en. Helt plötsligt hade jag kommit upp i en vecka. Jag kan inte exakt säga när det hände, men efter ett tag så kom jag på mig själv att jag inte hade tänkt på att dricka den dagen. Självklart hade jag, och har fortfarande sug, men jag försökte att vänta ut tills det hade gått över, hittade på något annat under en stund (som många här tipsar om).
Jag har jobbat mycket med att lura hjärnan - kör på placebo effekten. Jag dimper ner i soffan på kvällen med ett glas 'Coola Viola’ eller ’Merry Cherry’, (det är mina egna drinkar som jag hittat på = sodastream med viol eller körbärs saft). Och så sitter jag där och har lite egentid innan jag sätter igång med maten.
Nu vet du ju att du inte kan dricka på en vecka, eftersom du ska blåsa. Då behöver du inte förhandla med dig själv. Jag tror att du kommer att finna det ganska skönt. Du kanske på fredag kväll ska fundera om du verkligen vill dricka då, eller om du ska testa att stå över, tänka tanken att ta en a-fri helg....
Unna dig något annat. Ge dig själv en present, fira att du klarat veckan - dock inte med alkohol!
Njut av idag! Du fixar det här - du är grymt starkt!
Kram 🤗
Känner att jag verkligen behöver skriva här fastän det är så otroligt pinsamt...men ångesten blir för stark...jag måste skriva av mig den. Tänker på när @Vinäger berättade att hon druckit handsprit...hennes skam var stor men hon skrev ändå...och jag måste också göra det...
Var och blåste i måndags vilket gick bra! Var en tuff arbetsdag! Och det är ju inte så enkelt att tankar på alkohol försvinner pga att man har varit och blåst. Så började tankar mala ännu mer....det blev liksom ett tvång på något vis...och även nästan som en panikkänsla att jag inte skulle kunna dricka för att jag skulle iväg och blåsa nästa dag. Kanske inte att jag var rädd för att det skulle ge utslag på att jag hade alkohol i blodet för skulle ändå begränsa alkoholintaget men mer att stå där med skammen att jag drack igår. Så vad gjorde jag då? Jo, efter jobbet på måndagen köpte jag alkohol och bestämde mig för att jag skulle skylla på att det körde ihop sig på jobbet på tisdagsmorgon så att jag inte kunde åka och blåsa. Så jag skrev ett sms till kuratorn att jag inte kommer på morgonen. Gårdagen var också tuff. Och malandet höll på. Skulle hälsat på en ingift gammal faster på 91 år. Skulle prata minnen men jag kände att jag fixar inte detta. Så åter igen drack jag alkohol. Hade bestämt mig för att vara hemma från jobbet idag för att samla alla mina tankar. Skrev igen i morse till kuratorn att jag är sjuk idag. Dessa lögner och detta förhandlande tar kål på mig! Kan inte tänka klart! Fixar inte heller att vara hemma! Så jag bestämde mig för att åka och arbeta efter lunch. Ska dricka kaffe nu, ta en promenad efter det och sen en dusch! Ingen alkohol idag! Blåsa imorgon och på fredag! Fick tid för samtal på fredag! Ska berätta om mitt beteende och lögnerna för kurator! Jag är så trött på dessa lögner...de äter upp mig! Fy farao för detta jäkla beroende!!
Vill även berätta om en annan sak för att höra hur ni tänker där. Några av er kanske minns att en vän till mig bröt kontakten med mig för två år sedan. Hon sa att kontakten inte skulle brytas helt men den blev bruten i alla fall. Hon var även en fd kollega till mig. Anledningen att hon bröt kontakten med mig var tråkiga sms som jag skickade när jag var påverkad. Inga elaka ord eller så utan mer små pikar...avundsjuka. Ofta tystnade hon när jag skrev och då blev jag än mer påstridig...vi pratade om det men till slut blev det en bruten kontakt. Den här vännen och jag plus tre andra fd kollegor har träffats då och då efter att vi slutade arbeta tillsammans. Sen kom ju pandemin och inga träffar. I höstas bestämdes en träff och för mig var det så knepigt om jag skulle träffa den här vännen utan att vi pratades vid. Jag kunde ändå inte vara med på träffen eftersom min man och jag var på semester i Skåne. Hur som helst igår fick jag ett sms av en av dessa fd kollegor, en inbjudan hem till henne. Övriga hade redan blivit inbjudna och tackat ja. Ofta brukar vi försöka komma överens om ett datum innan något bestäms men hur som helst så var datumet bestämt. Den fd kollegan kommer och hon har tydligen inga problem med att träffa mig tillsammans med övriga men vill inte annars ha mig som vän. Jag har inte träffat henne på två år förutom att jag stött på henne på Lindex i somras då hon pratade om vaccinationer gällande Covid...jag blev så ställd. Jag tycker om min fd kollega som bröt med mig och jag klandrar henne inte för det likväl så finns känslan där av att bli bortvald. Hon är en godhjärtad människa men ibland kan hon uttrycka sig lite plumpt som då kan hamna fel hos mig....lite storasystersyndrom men jag vet att hon har inga onda avsikter. Så på ett vis vill jag träffa mina fd kollegor men jag kan inte sitta där som om inget har hänt. Kollegan som bröt med mig och ytterligare en annan känner ju till mitt beroende. Jag funderade igår om jag skulle berätta för även de andra två om mitt beroende för jag orkar inte bära detta längre...och jag vill inte vara den onda eller den som inte kommer. Men även om jag åker och berättar så vet jag inte riktigt om jag fixar det just nu när jag ska bryta med alkoholen och i inledningsfasen av mitt nykterhetsarbete. Jag vet inte om jag orkar att lyssna till andras berättelse...om barn och barnbarn och jobb....ja...det här är så svårt....men jag fixar inte att ljuga längre...hitta på nödlögner..vill bara tillägga att jag är inte orolig att det bjuds på alkohol då alla kommer med bil.
Hälsningar från en ångestfylld Varafrisk men som dock inte har gett upp. Jag har aldrig varit bra på höjdhopp men nu måste jag verkligen ta fart och komma över det där hindret även om jag slår mig och det gör lite ont....för det kommer att bli bättre!
@Varafrisk
Hej🤗❤️
Jag är ny-nykter också, fjärde dagen bara. Flera gånger har jag försökt på alla sätt och vis och gemensamt för alla tidigare gånger har varit en känsla av att "nu jävlar" ska jag ditt och datt, det ena efter det tredje, en känsla av att jag behövde uppbåda styrka, mod och jävlar anamma.
Så är det inte nu, jag har bara gett upp typ. Första och andra dagen hade jag ingen lust eller motivation alls, det enda jag egentligen ville göra var att dricka alkohol. Igår var jag något mer hoppfull, om än bara 5% men fortfarande ingen motivation att bli nykter utan mer än känsla av att ge upp utan att riktigt förstå varför. Inga planer, ingen tanke på vad jag ska göra och när.
Idag har nog hjärnan klarnat lite för nu börjar jag tro att det här är vad AA kallar första steget, att kapitulera inför både alkoholen, sina krav och sig själv och erkänna att man är maktlös.
Aldrig tidigare har jag haft denna känsla, utan tidigare har jag omedelbart satt igång och skriva ner scheman och planer för att lyckas.
Du verkar vara en väldigt stark och kapabel människa, ungefär som jag alltid har sett mig själv och tänker att det kanske kan hjälpa dig att sänka garden också ❤️
Jag har en ganska välkänd historia i huvudet idag:
Det var en lastbil som hade kört fast under en bro och det samlades massor av experter som på alla sätt och vis försökte få loss den utan framgång. Till slut kom det ett litet barn och sa "varför släpper ni inte ut luften ur däcken?"
Kanske det är vad som skulle fungera för dig också?
@Varafrisk Det är många gånger jag funderat på det du nu funderar över. Är det klokt/oklokt att berätta?
Det är hårt att bli dömd när man är skör. Samtidigt kan det leda till lite nej nu jävlar 😈. I alla fall för mig.
Jag inbillar mig att människor som dömmer ofta har svårt med sin egen fasad. Det ska vara så perfekt. Livet är dock inte perfekt och de som har haft motgångar och lärt sig av dem kan man ju nästan märka av via deras aora. Kan tycka att de ofta rör sig ganska beundransvärt och ledigt. Dit kommer man inte av en slump tänker jag. Det krävs träning. De som dömmer när man blottar sig är inte personer du kommer växa med. Snarare ifrån så skit samma.
Att öppna sig är helande om det faller ut rätt. Var beredd på motsatsen och försök att inte bli ledsen om de visar att de sitter fast och dömmer. Sannolikheten är nog större att det blir tvärt om. Att du får massa igen.
Med det sagt har jag idag bestämt mig för att inte försöka mer med den vän som slutade höra av sig efter att jag berättat. Jag har försökt i två år. Orkar inte mer. Idag ringde hon men nu är det försent i min bok. Jag har ingen lust mer. Två år var lite för lång tid för att jag ska se det som en vän värd ordet...
@Vill Bara Sluta Tack för fina ord om mig! Och för att du berättade om din känsla…jag befinner mig ungefär i samma känsloläge som du.
@Tofu på besök Jag tänker att de två personer som jag ev vill berätta det för skulle nog fortsätta bemöta mig bra. De har varit med på min tuffa resa under många år då vi var kollegor. Men jag får se hur jag gör. Tycker att det känns knepigt att träffa min fd kollega som bröt m mig och träffas tillsammans med andra kollegor och prata som om inget har hänt.
Idag har det varit en riktigt dålig dag så mycket ångest och så mycket ont i magen. Mått pyton😱 Men har inte druckit idag därför kunde jag fixa lite i mina rabatter. Och, det bästa! Kunde hämta min dotter på hennes jobb och ta med henne hem till oss för att äta kvällsmat. Så himla mysigt med henne❤️ Har köpt go glass som jag ska äta innan jag lägger mig. Så dagen slutade iaf bra och jag är nöjd över att jag inte har druckit💪🏻
Bra jobbat igår VaraFrisk!
Angående berätta eller inte skulle jag nog avvakta tills jag var lite mer stabil om jag vore du. Även om de skulle ta det bra kanske du inte får det stöd som du längtar efter. Du har ju också hon som bröt med dig där och måste parera hennes reaktion. Grupper är svårt att hantera och du sätter dig i en utsatt position. Du riskerar att bli väldigt ledsen och besviken tänker jag. För att jag tänker att om du berättar nu finns en liten längtan om att de ska ta emot och bära dig litegrann och jag är skeptiskt till att det händer.
Tänker att det kanske är nu du måste bli Superego och fundera över vad du vill och behöver. Du orkar inte gå dit och lyssna på deras berättelser om barn, barnbarn och jobb skriver du. Sen vill du inte vara den som tackar nej. Du orkar inte ljuga och dölja. Du känns lite skör just nu VaraFrisk. Så ta han om dig i första hand nu. Och se alla dina segrar. Kramar!
@Varafrisk
Igår läste jag igenom hela din tråd på eftermiddagen varvat med lite hushållsarbete. Vilken fantastisk tråd🙏
Jag känner mig ödmjuk av din djupa och innerliga önskan att lämna alkoholen bakom dig. Det står helt klart för alla dina vänner här inne (inkl. mig) att detta är den framtid du vill ha❤️
Från en "Duktig Flicka" till en annan så ser jag att du har gjutit grunden, byggt stommen, rest väggarna, lagt taket, målat, tapetserat och inrett ditt nya hus❤️
Du behöver bara öppna dörren och kliva in.
Kram fina du🤗
@Vill Bara Sluta 👍. Vilket fint inlägg!
Håller så med dig. En genuin trötthet på alkoholen, det är vad jag också läser om och mycket jobb som redan är gjort.
Det kommer att gå vägen VaraFrisk!
@Vill Bara Sluta Man kan inte annat än att beundra någon som har läst igenom hela min tråd! Tack för att du tog dig tiden och tack för dina ord!
@Sisyfos Och, tack för dina ord och om tanke!
Jo, det är nog så att jag är ganska skör just nu dels beroende på allt kring alkohol, beroende, nykterhetsarbete mm dels beroende på hög arbetsbelastning. När det gäller mitt arbete då vet jag att det brukar lugna ner sig när vi närmar oss Midsommar. Nästa vecka är det endast tre arbetsdagar vilket gör att det finns lite fler dagar för återhämtning. Nästa helg ska även min dotter flytta till sin nya lägenhet och jag är så glad för detta. Har sagt till min man att han får vara arbetsledare för jag orkar inte styra och ställa men han gör det så bra när det gäller sådana här saker.
När det gäller mina fd kollegor och den träffen som jag blev inbjuden till så har jag faktiskt ingen tanke på att någon av de ska bära mig. Två av dem vet redan om mitt alkoholberoende (en av dem som bröt med mig). De har väl aldrig ringt mig eller messat mig och frågat mig hur jag mår eller hur det går sedan jag berättade. Det är om jag själv väljer att berätta. Har en annan vän som även hon vet om mitt beroende. Hon kan ev fråga hur det går när vi ses men det är liksom en, två gånger om året. Så nej, jag förväntar mig inte att någon ska bära mig, och har aldrig gjort. Jag är van att klara mig själv. Det är därför jag är bra på att söka hjälp (även om jag har skjutit själva görandet framför mig) och även se till att få tex massage, ansiktsbehandling även om det var länge sedan som jag fick sådana behandlingar. Men, jag kan väl tycka att det är knepigt att man inte frågar.....att man inte undrar....fast de har vänner som de har en närmare relation med än med mig.
Min tanke med att berätta var att jag orkar liksom inte ljuga längre. Nu har vi inte ofta kontakt så därför vet de ju inte riktigt hur jag mår men tidigare har jag ofta varit trött, nedstämd vilket har berott ganska mycket på alkoholen. Innan min fd kollega/fd vän bröt med mig hade vi pratat om varför det kom tråkiga sms. Vi hade pratat om hennes tystnad när hon inte svarar på sms. Vi hade pratat om min känsla av ensamhet. Tex hur svåra jag tycker att jul- och nyårshelgerna kan vara frågade om vi kunde ta en fika. Det tar dagar innan hon svarar och då kommer det en bild där hon firar nyår i Spanien med vänner. Visst, det var inte så att jag kanske slutade att skicka tråkiga sms men kanske ändå något mindre. Då kom smset att hon kunde inte vara min vän. Även om jag är ansvarig för att vänskapen tog slut så har jag ofta tänkt att jag trodde att den var starkare, trodde att den betydde mer för henne än att bara sluta vänskapen med ett sms. Det känns därför jätteknepigt att träffas bland vänner och för några timmar glömma av att vi inte är vänner. Jag sa till en av de andra fd kollegorna att den här vännen och jag borde nog prata innan vi ska ses. Men så har jag också tänkt...varför...varför ska jag ta det ansvaret? Det är inte jag som har valt bort någon det är hon...jag känner mig lite som banditen. Det lutar nog till att jag just på den här träffen kanske jag avstår att komma för jag tror att jag kommer att må sämre efteråt än innan. Jag behöver bli starkare! Varför ska jag kapitulera??
Nej....med tanke på vilket ord jag använde dvs kapitulera så är det endast alkoholen som jag behöver kapitulera inför. Så som jag känner idag så skulle jag väl vilja behålla alkoholen i mitt liv om jag kunde styra över den, om jag kunde ta ett eller två glas vin varannan vecka eller var tredje. Men, det funkar ju inte och det vet jag ju sedan länge..sedan väldigt länge ....det är helnyktert som gäller. Och under resans gång så är längtan stor till att få ro, slippa förhandla, söka lite mer andlighet, slippa ångest ...all både fysisk och psykisk smärta. Som jag har sagt tidigare så är jag inte rädd för det nyktra livet utan resan dit! Jag längtar så mycket över att kunna styra mitt liv, bestämma över mina val...ta tillbaka mitt liv, min värdighet.
Men...just nu så känner jag mig väldigt mätt ...är ensam hemma ikväll min man är och kollar handboll. Så jag köpte den där läskande räk- och laxbakelsen som jag har sett så många gånger på fiskavdelningen i min ICA-affär. Nu slog jag till och köpte den...men aldrig mera...för mäktig och för stor och lite för mycket majonäs tror jag men men nu vet jag i alla fall vad den smakar. Ska nog ta en frukt för att få lite balans och kanske en glass efter det. Idag blev det en nykter dag vilket känns väldigt skönt!
Skönt att ha två nyktra dagar i bagaget! En onsdag och en torsdag. Det har nog inte hänt sedan jag tog antabus såvida det inte har varit en helgdag. Hela dagen igår fanns tankarna om att jag skulle dricka idag ganska övertygande tankar faktiskt. Det är ju fredag ska dessutom inte blåsa imorgon. Det var först när jag kom hem som tankarna förändrades till att börja tänka…men nej varför ska jag dricka idag. Tror tankarna kom beroende på att det var skönt att vara nykter på kvällen, den värsta ångesten hade lagt sig. Ledsenhet fanns/finns fortfarande över träffen som jag berättat om, om fd kollegorna och att det som är grunden till detta är alkoholen. Hur som helst idag nu på morgonen är tanken övertygad om att vara nykter ikväll. Det finns inget som kommer bli bättre, roligare om jag dricker ikväll. Det kommer fortfarande bli för mycket, jag kommer bli trött kanske ledsen kanske arg och därefter somna. Jag vill bara vila…vila….och vila.
Verkligheten är att jag klarar mig inte utan forumet och allra minst nu. Allt vad jag skriver vem skulle jag berätta det för? Vem skulle lyssna på allt vad jag skrivit i min tråd och det allra viktigaste vem av de människor som finns runtomkring skulle förstå?? Så stort varmt innerligt tack från djupet av mitt hjärta att ni fortfarande finns här vid min sida. Det borde egentligen vara alldeles för tröttsamt att följa någon som det tar så lång tid för att gå vidare…men jag är på väg…men min väg är oerhört lång, guppig, stenig fast ibland kommer det en raksträcka.
@Varafrisk God morgon! Men, vad bra kämpat, två nyktra dagar på rad!💪. Även nykterheten dämpar ångesten du brottas med. Tänk vad skönt det skulle vara för dig om du inte dricker ikväll och som du säger bara låta kroppen få vila, det behöver du verkligen.
Kämpa på och tänk på vad skönt det blir att vakna nykter imorgon bitti och hur gott kaffet smakar om du inte dricker idag. Massor av kämpakramar❤️
@Varafrisk vad glad jag blir 🤗 jag är inte så aktiv på forumet, men läser och följer lite emellanåt. Jag vet ju hur länge du har hållit på att komma till två nyktra dagar.
Hjärntvätta dig själv nu att du kommer fixa den här kvällen också. Att du är stark och behöver inte de där giftet.
Tänka att vakna stolt imorgon också, dricka ditt kaffe och njuta av morgonen. Få skriva på forumet att de gick en dag till 💪🏼
💕 sländan
@Varafrisk
Jag utläser mellan raderna att du och alkoholen också har gjort slut, precis som jag och alkoholen. Det finns ingenting mer att få/ge i den destruktiva relationen.
Nu är tiden då vi får vila från den psykopaten. Visst kommer han att höra av sig och påstår att han ångrar att han gjorde oss illa och lova att om vi tar tillbaka honom så ska allt bli bättre den här gången. Men vi vet bättre, eller hur?
Den relationen leder aldrig till något bra. Det är bättre att vara fri och läka skadorna han åsamkat oss.
Låt psykopaten alkohol dansa solo på barbordet och skratta åt tönten istället, han har varken takt eller ton.
Fredagskram🤗
Vara Frisk skrev ”men nej varför ska jag dricka idag. Tror tankarna kom beroende på att det var skönt att vara nykter på kvällen, den värsta ångesten hade lagt sig.”
Bra jobbat VaraFrisk! Det är ungefär så det börjar tänker jag. När man tänker efter och inser att kvällen inte blir bättre med alkohol.
Helgkramar!
@vår2022 @Sländan @Vill Bara Sluta @Vill Bara Sluta @Sisyfos 🙏🏻💕
Känns alltid jobbigt att skriva när det inte blev som man tänkte dagen före…då man lät så övertygad. Det blev alkohol igår🙈Varför??Visste ju redan svaret hur det skulle bli så varför göra samma misstag igen som från början är dömt att misslyckas😳 Nu släpper jag det och går vidare. Vill ta vara på dagen idag utan att plågas och istället ta fram de två senaste nyktra dagarna som finns i minnet🙏🏻
Var hos kuratorn på Rådgivningscentrum igår. Träffades 7.30 på onsdag ska vi ses 7.15. Hon/vi trixar verkligen med tider för att kunna få till det att jobba m behandlingen. Har börjat en behandling som heter CRA - Community Reinforcement Approach. Fick först skatta i en skala som hette Tillfredsskalan, 10 påståenden. Minns namnet för jag fick en kopia med mig hem. Den andra skalan vet jag inte namnet på men det var 100 påståenden. Fick uppgifter att jobba med hemma. Fortsätter att blåsa varje dag.
Har bestämt mig för att åka på träffen med fd kollegor för dessa kvinnor är viktiga för mig. Har ingen tanke på att min fd kollega som bröt m mig att hon och jag ska fortsätta att vara vänner efter träffen. Jag har stått upp för de fel jag gjort och min fd kollega vet om det. Jag kan inte göra det ogjort men varför ska jag avstå från träffen?!?! Förmodligen kommer jag berätta om mitt alkoholberoende för jag orkar inte längre med lögner och jag vill stå upp för den jag är…inte jämföra mig…stå upp för mina barn visa min stolthet över dem även om deras resa har varit så krokig och kan delvis vara för min dotter.
Snart kommer nog sonen och vi kanske pusslar lite grann❤️Tänkte fixat lite i rabatterna men väntar eftersom det regnar.
@Varafrisk
Den jäkeln försöker kontakta mig också, varenda dag när det närmar sig stängningsdags på Systembolaget sätter han igång😠 Han har visst lite svårt att fatta att jag har gjort slut med honom 😂
@Vill Bara Sluta Jag behöver nu vara övertydlig både mot alkoholfjanten och mot mig själv. Blev alkohol igår igen. Lätt att dricka på dämpade känslor. Idag söndag en dag då jag inte dricker. Blåsa imorgon skönt. Behöver fundera över hur jag vill att veckan som kommer ska se ut. Hur tänker jag att det ska bli när jag har slutat jobbet. För mig handlar det givetvis om att inte ta första glaset men ännu mer att inte åka förbi Systembolaget och ännu värre gå in i Systembolaget☠️
Ska skriva en jobbansökan, vet dock att det redan är många sökande. Jag blir inte jättebesviken om jag inte får det men jag måste söka det. Nyfiken på hur en snart 60-årig kvinna och hennes erfarenheter värderas jämfört med yngre. Inom mitt område tänker jag att det är en tillgång men det är inte alltid som arbetsgivaren tänker samma🗣
Idag har jag haft en superdålig dag! Har mått så dåligt av att min son och jag inte har kommit riktigt överens. Det händer emellanåt. Han kan då bli ganska tråkig i orden mot mig, och jag blir både arg och ledsen men vi kan inte riktigt nå varandra där. Detta kan påverka mig en hel dag vilket det även gjorde idag.
Imorgon ska jag göra allt vad jag kan för att vara nykter. Läste i cth (tänker att det ska vara en bokstav till) tråd om Vinägers råd när suget sätter in vad man kan göra för att inte åka t Systemet. Vill klara av behandlingen nu när jag påbörjat den.
Ska iväg och blåsa om en knapp timma. Känns skönt, känns omhändertagande. Tryggt på något vis, någon som bryr sig om mig i några minuter. Skönt att komma iväg t jobbet. Försöka släppa vemodet från helgen. Ändock komma ihåg det till nästa ledighet för att istället göra ett bättre val!
Till helgen ska jag fixa i växthuset. Funderar på om jag kan gräva upp hela daggkåpan för att sätta någon annanstans men var? Sätta lite nytt. Det kostar en del pengar. Alkohol kostar också en hel del pengar. Om jag inte dricker så har jag pengar t blommor och plantor och grönsaker dessutom kommer jag att må så mycket bättre.
Var inne och kollade på Instagram och Facebook. Så mycket alkohol hela tiden. I annonser. På fest. I vardagen. Bubbel överallt. Även om jag inte blivit nykter ännu så kan jag ändå se hur det flödar. Det känns nästan som om det vore en otänkbarhet att göra ngt utan ett glas bubbel i handen.
@Varafrisk Precis, som det är typ otänkbart att göra något utan bubbel. Ledsamt..och blir arg också.
Växthus låter härligt! Har grävt och flyttat en del daggkåpa i helgen, blev bra och kändes skönt. Klart mer värt att lägga pengar och energi på växter🥰 Ha en fin dag!
@Varafrisk Godmorgon!
Vad trist att det blev jobbigt med din son. Jag känner igen mig från när jag har haft bråk med min tonårsdotter. Det är så jobbigt, jag blir arg och ledsen, men sedan jag har ändrat mitt drickande så känns det bättre då det händer, för jag vet att jag är nykter. Jag vet att den ilska och ledsamhet jag känner är verkligen riktig, inte där för att jag har blivit full. Men, det är jobbigt och det är såna stunder som lätt kan trigga igång att man vill dricka. Men det känns bättre återigen om man kan klara det utan. Det blir en liten seger i sig.
Ja, jag läste det där inlägget från MondayMorning hos Vinäger och tyckte att det var bra. Man kan ju använda det här banan+kaffe knepet med vid flera tillfällen när suget faller på.
@Varafrisk tittar in och hejar på. Följer ju din resa trots att jag sällan skriver🙂 så bra att du kommit igång att "blåsa" regelbundet. Du går framåt även om det inte går så fort som du önskar. Fortsätt så I din takt.
Håller med om flödet av alkohol i sociala medier och alla TV-program + reklam. Har stängt ner Instagram och försöker använda Facebook minimalt.
Hoppas du har många fina dagar och mindre av de problemfyllda dagarna framför dig 🌺
Åter igen en ny dag☀️Det är tacksamt att det kommer nya dagar så man får nya möjligheter nya chanser🙏🏻
Tänker på vad @tofu på besök skrev i sin tråd om ilska , om att inte gå igång …att hantera den. När jag inte mår bra så blir jag lätt irriterad, ilsken…kan som den saken som hände m min son …hans tråkiga ord…ta så mycket energi och tid från mig…istället för att mer ta det som ord och låta dem passera. Att låta mina barn mer ta ansvar för deras relation med varandra, att jag kan inte lösa den. Att inte igång på allt som sägs utan låta det rinna av….vad jag förstår av dem i Det vidare livet så är det lättare efter en tid som nykter. Fast ord har fastnat långt före alkoholen blev ett problem…tänker att det beror på självkänslan…att känna att jag duger. Men jag vill inte vara så mycket arg…
Känner mig så himla sårbar just nu el kanske jag ska säga extra sårbar. Vår dotter ska flytta nu min man hjälper henne en del. Jag ska hjälpa till mer med städning och när hon är på plats i den nya lägenheten. Våra kompisar är hyresvärdar. Det är på gott och ont, svårare att säga till om saker som man tycker borde finnas som garderober. Hon har ju heller inga pengar så vi får stötta henne med det avstå fr lite av våra egna saker. Hur som helst så just nu när jag måste bryta ja…verkligen måste bryta så känns det svårt att fokusera på mig själv…det är ett jäkla gytter i min hjärna.
Min största och viktigaste uppgift är att fokusera på mig själv men det är SÅ svårt. Jag tänker om jag får den här dagen bli som jag vill då kan jag vakna lite mer stärkt imorgon och styrka är vad jag behöver. Jag ska även ta m min man t kuratorn en dag för att han ska få en bättre insikt i vad ett nykterhetsarbete innebär.
@Varafrisk Varje dag är en ny dag och med nya möjligheter💕. Jag har en son som ”fastnat” lite i livet. Han är musikaliskt begåvad och har sedan barnsben varit mycket för sig själv och mest hållit på med att skriva, komponera och producera musik. Han är lite introvert och tar inte så mycket initiativ till social kontakt. Han hade en relation för några år sedan men blev rejält bränd, kanske finns det bitterhet kvar men han har inte gjort nya försök till ny relation. Han har kommit in på olika studier och även flytta en bra bit hemifrån, men han trivdes inte och flyttade hem igen. Flyttade till i en studentlägenhet men studierna tog slut och nu har han flytta hem till oss igen för någon månad sedan. Inga studier, inget jobb. Han skriver ny musik och spelar in, det är hans liv och hans drivkraft, näring.
Jag har oroat ihjäl mig för honom så länge och det har påverkat mig psykiskt, ständig oro i bakhuvudet. När jag försöker pusha honom till ”livet” är han negativ, lite gnällig mot mig och säger att inget går, allt är emot honom osv. När jag blev nykter släppte så mycket oro om honom då jag blev allt stadigare i mitt egna mående och min oro/ångest. Nykterheten har gjort att jag inte ”tassar” runt honom och blandar mig i hans oro, liv. Jag fokuserar på att jag ska bli stark, må bra och finna glädje i mitt liv. Det jag märker är att min nykterhet även påverkar honom, jag låter honom få vara ifred, med sitt liv och jag är mer avslappnad. Han söker upp mig på ett annat sätt och är mer avslappnad. Han är liksom inte det ”lilla” gnälliga barnet utan tar mer ansvar för sig själv som en vuxen. Han ger inte upp med saker som tidigare utan försöker igen och igen. Jag har backat till mitt liv. Jag vet att han känner oro för att han bor hemma och inte har något jobb, eget boende. Min plan är att låta honom vara i sitt, jag pushar inte, det får ta den tid det tar tills han känner sig mer trygg i sig själv och har viljan att göra en förändring. Jag hör honom prata om den, lite här och lite där, helt självmant. Vi har lite små förtroliga samtal, kring oro/ångest och hur det påverkar oss och jag försöker visa honom vägen genom min förändring och hur jag handskas med den. Jag tror att det kommer att lösa sig för honom. Oron över honom kommer lite då och då, men jag tänker då att ingen annan än han själv kan göra något åt sitt liv, jag kan inte göra det. Tänker även att mina känslor inte är hans och att det är lätt att tro att han känner som jag, men det stämmer inte. Han trivs rätt bra i stort i sitt liv, utan större social umgänge och det är hans liv.
Det är min berättelse om hur min nykterhet påverkat både mig själv och min son kring min oro om honom. Kan tillägga att även min dotter, som inte bor hemma, har kommit mig närmare på ett helt annat sätt nu när jag är nykter. Jag är mer stabil och förtroendet mellan oss har stärkts för att jag är mer tillgänglig och närvarande i livet.
Hej,
Jag tänker att du skriver mycket om vad som rör sig inuti, och utanför, oro, stress i en blandning. Som att det skulle gå att få ordning på allt- innan- eller inför att sluta dricka.
Det är svårt att tex fokusera på sig själv- i ett sånt här läge. Hjärnan, kroppen, allt är marinerat i alkoholen. Man är faktiskt inte riktigt frisk- beroendet är en sjukdom.
Det är endast en enda sak som behöver fokus, och det är att inte dricka.
Jag har sagt det så många gånger, men på olika sätt. Jag kan själv inte relatera till vad som händer när hjärnan går på autopilot. När drickandet bara ”händer”.
Men jag vet väl hur det är att bara- andas sig igenom sug och oro, rastlöshet och ångest. Många många såna stunder.
Men samma gäller där. Bara. Inte. Dricka.
När du slutar dricka kommer så småningom dina relationer bli lättare. Precis som @vår beskriver.
Men nu. Det är svårt att laga en bil om någon plockat ur motorn. Och så funkar vi som alkoholister. Motorn är trasig. Går ej att laga på annat sätt än att inte dricka.
Så, avslutningsvis är det säkert så att det finns en massa saker att ta itu med.
Som hänger ihop med varför vi hamnat i ett beroende. För en del räcker det att bara sluta. Självläker! Några behöver rota, fundera.
Det är ett livslångt lärande- för de flesta. Men det är inte svårt, när man är nykter. Då är det spännande. Lärorikt.
Allt detta står utanför din dörr men du slår igen den. Hela tiden. Det är smärtsamt att göra så mot sig själv. Men det är än mer smärtsamt att inte leva sitt liv på ett sant sätt. Livet som det är. Få upptäcka det.
Det önskar jag verkligen att du får, och bestämmer dig för att utforska. Kram 🌱
@Varafrisk När jag drack hade jag ju ett filter i form av alkoholen som initialt dämpade känslor. Man slappnade av. När man druckit lite mer så kunde känslorna istället slå till och man blev arg. Impulskontrollen var dålig...
Sedan när jag slutade dricka hade man ju inget att kyla känslorna med. Då stod man där naken och var tvungen att hitta sätt att hantera känslostormar. Den var svår men nu känns det som jag börjar hitta rätt🙏.
Jag har förväntats inte uttrycka mina känslor av min omgivning. Åtminstone inte starka. De har alltid blivit dumförklarade eller fått stämpel att de är fel / överdrivna från motparten vilket gjort att jag försökt hålla tillbaka och vi gled tillslut isär. Varför säga något om allt är fel och blir förvrängt? Prata känslor gick definitivt inte. Alla känslor var ju fel... Det gjorde att jag gick åt sidan och skötte mitt.
Nu har jag ju insett att motparten var rädd. Därmed gjorde han allt för att tysta och förminska starka känslor för att på så sätt försöka parera. Det fungerar ju inte... Känslor finns ju där så bättre sätt har varit för mig att inse att de finns och hitta tillvägagångssätt för att reda ut dem som gör att jag mår bättre. Lära mig andra sätt än att döva med alkohol och gå undan. Ingen blir ju lycklig av det...
Det blir lättare och lättare för mig att separera vad som ligger på mig och vad som ligger på motparten. Även att snabbare komma på hur jag bör lösa vissa situationer innan topplocket går. Sedan blir jag inte lika arg längre. Det blir inga anfall. Det är snarare så att jag snabbare hittar sätt att förändra mitt tankesätt så jag hanterar saker på ett sätt som bidrar till mitt välmående och utveckling. Mina mål glädje, stillhet och tacksamhet gör det enklare för mig att fundera över hur jag ska hantera / släppa vissa situationer. Fråga sig om det ens är värt att gå in i en konflikt eller snarare parkera den? Kommer en konflikt leda till att jag når mina värdeord är frågan jag ställer mig och sedan agerar jag utifrån hur jag givet konflikten tar mig dit.
Det går ju att säga sin sak och sedan släppa det där istället för att med en dåres envishet bråka tills man får rätt. 🤗 Att bråka med min son leder ingen vart. Det blir bara låsningar om jag trummar på. Konflikten blir bara större. Vi är lika envisa båda två och lika dåliga lyssnare. Därmed bättre att förenkla konflikter och passa mig för att bara ösa på. Då blir det bara totalblockering från båda... 🤗
Hej varafrisk Du skriver:…
Hej varafrisk
Du skriver: ska försöka fixa den här dagen....3,5 timma kvar tills Systemet stänger...
Vad skulle vara annorlunda i dig för att du skulle skriva:
”Den här dagen fixar jag! 3,5 timme till systemet stänger- jag har planerat upp de tjmmarna så jag kommer inte att kunna gå på systemet, skönt!”
Kram
Usch, det var verkligen…
Usch, det var verkligen oprofessionellt gjort tycker jag. Om det som du beskrivit tidigare rör händelser som skett 3 år tillbaka i tiden och de som arbetsgivare inte tog tag i det då, kan det varken göra till eller från om du skulle berätta om det här. Jag var med om en liknande situation en gång på mitt jobb och då upplevde jag verkligen att man samarbetade på ett väldigt oprofessionellt sätt för att få till stånd ett visst skeende. Väldigt obehagligt och jag kände mig utnyttjad. Jag tycker att de får klara det här utan din hjälp. De gjorde inget då. Om de hade gjort det de skulle då ska det finnas dokumenterat. Säg helt enkelt att du tycker att det har gått för lång tid för att du ska vara säker på vad som hände. Jag tror inte att arbetsgivare kan komma dragande med saker som de inte har gett varningar för tidigare.
Skönt att mötet med socialsekreteraren gick bra. Tänker att du verkar vara en person som får en massa förtroenden. Jag tänker att det är på gott och ont att du får många förtroenden… egentligen var det väldigt betydelsefullt att hen berättade för dig - eller var det också ett tillfälle till terapi för hen? Och vad händer i dig när sådana saker sker? För fokus flyttas från dig och dina behov till någon annans. Och då försvinner SUPEREGO tänker jag. Jag gick hos en kurator en gång som pratade mycket om sin familj etc Ibland kände jag mig som om det var jag som vart kuratorn i sammanhanget, men vi hade trevliga roliga samtal.
Hoppas du stod emot igår. Jag förstår dig med Hackefjanten, men den resonabla sidan hos dig finns också. Den som inte vill dricka. Den som helt har tröttnat. Det blir aldrig riktigt bra för även det äter upp. Du känner dig aldrig tillfreds tänker jag. Och så finns rösten som talar om allt dåligt som kan hända för att du har druckit. Och allt annat du oroar dig för. Den som du vill tysta.
Jag förstår att det är komplicerat för det finns ingen snabb lösning annat än alkohol och som vi alla vet bidrar den i hög utsträckning till grundproblemet.
Jag tänker att det faktum att du får den där typen av förtroenden också gör dig lite värnlös och att du glömmer dig själv. Det är en del i din yrkesroll, men det gör också att du förlorar fokus från No 1. Kramar!
@majken_r Tack för dina ord…
@majken_r Tack för dina ord! Och Grattis till alla dina dagar 💕
@Tofu på besök Tack💕 Ja den där skammen ….jag behöver verkligen komma åt den och trycka till den💪🏻
@Se klart Tack💕 Jag tänker att orden spelar roll. Att hoppas, önskar, försöka lämnar en dörr öppen. Det kan göra skillnad. Jag tänker att för egen del behöver känslan vara förankrad i mig. Jag menar även om jag inte känner WOW eller YES så måste SKAET inom bli så mycket starkare och det är endast jag som kan flytta fram det!
@Sisyfos Tack💕 Det lilla tio minuters samtal som chefen hade m mig i fredagsmorse har funnits m mig i helgen.
Om hon hinner imorgon så går hon sin måndagsrunda då vill jag säga till henne vissa saker. Grejen är att hon kommer ändra på orden t sin fördel.
Ang socialsekreteraren så upplevde jag inte att hon ville ta fokus från mig till sig. Däremot en större förståelse men risken kan ju i och för sig vara att hon kan vara för förstående. Fast behandlingen förs med kurator och där finns ingen risk för att hon kommer vara för mycket förstående. Hon är givetvis förstående men hos henne är det göra och handling som gäller.
Jag stod inte emot igår. Idag dricker jag ingenting. Vad som skulle få mig att avbryta nu är den enorma trötthet som jag känner. När jag är ledig orkar jag inte göra så mycket mer än att jag dricker på kvällen. Så ovärdigt liv! Även om jag känner mig ensam då och då så måste jag hålla inne mina tentakler och endast vara ett superego!
Jag kommer inte gå någon folkhögskolekurs i sommar, kommer inte studera på universitet och inte byta jobb (tror jag). Plockar bort saker som är förknippat med alkohol eller som tar för mycket energi.
Glad är jag för min dotter som igår skrev kontrakt på sitt nya boende🙏🏻
Ha en fin Första Maj🌺🤗
Godmorgon Jag menar nog som…
Godmorgon
Jag menar nog som du/ vi kan igår hittepå utan orden behöver bara finnas där.
Men jag undrar vad du själv behöver för att det skulle låta så: bestämt och tydligt. Inte vagt.
Iblan KAN vi också lura hjärnan genom att ändra ord och tankar medvetet- och låta verkligheten hänga efter.
Kram
Godmorgon Jag menar nog som…
Godmorgon
Jag menar nog som du/ vi kan igår hittepå utan orden behöver bara finnas där.
Men jag undrar vad du själv behöver för att det skulle låta så: bestämt och tydligt. Inte vagt.
Iblan KAN vi också lura hjärnan genom att ändra ord och tankar medvetet- och låta verkligheten hänga efter.
Kram
Vad du kämpar Vara Frisk ❤️…
Vad du kämpar Vara Frisk ❤️. Bra att du tagit hjälp. Söndagar vet jag är din vilodag. Vilan från tjattret i huvudet. Ha en skön söndag 🥰
Jag kan ibland känna att jag…
Jag kan ibland känna att jag är så lik min mamma. Det fanns en sida av min mamma som jag inte tyckte om och en annan sida som jag tyckte var beundransvärd. Min mamma var många gånger arg…eller kändes inte nöjd och idag kan jag förstå varför. Hon ville egentligen leva ett helt annat liv men att vara kvinna född på 1920-talet i en lantbruksfamilj med knaper ekonomi fick hon inrätta sig i ledet. Hon engagerade sig i föreningslivet under min uppväxt där man nog uppfattade min mamma som mycket timid. Min mamma stack aldrig ut och så blev även jag uppfostrad.
Mina likheter med min mamma är att jag även före mitt alkoholberoende utvecklades är att jag ofta var/är arg/missnöjd och nu när jag lever med mitt alkoholberoende är att jag är ofta arg och ibland jättearg och oftast inte helt nöjd. Det är sådan jag är hemma. På mitt arbete är jag en lugn person nära till skratt men inte riktigt den glada person som jag egentligen är. Jag säger t mina kollegor att de skulle aldrig tro att jag är den jag är hemma. Jag brukar likna mig vid Dr Jekyll Mr Hyde.
Det är med den här långa inledningen som jag vill komma fram till att hjärnan och alkoholen lurar mig. Jo, verkligheten är att mitt nätverk är tunt. Har vänner men kanske inte de som ringer t mig och frågar hur det är utan jag får som oftast ta initiativet men ibland finns en längtan till att bli efterfrågad av ngn. Jag ser bilder på Facebook och Instagram som ger mig ännu mer en känsla av ensamhet (vill bara förtydliga att jag inser att den vackra bilden inte alltid ger rättvisa åt verkligheten). Hjärnan säger till mig …du är ensam….drick vin. Jag blir kidnappad och tänker att livet är tungt…att vad jag vill finns knappt inom räckhåll.
Men så läste jag Addes inlägg om naturen. Våren ger alltid mig en känsla av hopp. Och jag tänker…Varafrisk…fastna inte i längtan efter att vänner ska höra av sig….vänta inte på någon annan/annat. Låt dig inte luras!
Jag säger till mig själv…Varafrisk det finns inom dig…plocka fram glädjen i rörelsen, i naturen, i musiken , i maten (inte tröstemat), i dryckerna (de alkoholfria). Låt inte hjärnan lura dig! Släpp fram dig själv! Är inte kompis med min kropp men vi behöver komma överens. Jag får sluta upp med att vara så lättlurad att tro att alkoholen är lösningen.
Kram🌺🌿
Ville ju skriva detta också…
Ville ju skriva detta också…förra året var jag nykter hela maj månad med hjälp av antabus. Så knepigt hur man funkar🤔Skulle ju lika gärna kunnat struntat i antabusen men jag gjorde inte det. 58 dagar fick jag💪🏻 Jag kommer klara denna dag…ska jobba med tankarna🔥
@Futurista…ja söndag är en vilodag🙏🏻 Om tjattret inte är helt tyst så är det ändå tystare.
Kram
Men varför inte göra en…
Men varför inte göra en repris på det. Tänk att du äter antabus och inte kan dricka. Hela maj. Det är inte omöjligt.du har gjort det förr.
Jag vet inte om det är så bra att säga till chefen att hon gjorde fel om det var så du tänkte. Säg bara att du tänkt på saken men inte tycker att du vill medverka eftersom det var så länge sen. Jag tycker att man ska vara öppen och ärlig, men att man ska välja sina strider och här är skadan redan skedd för dig, att kritisera chefen kommer att kosta på och gissningsvis som du själv skriver inte leda någon annan stans än att du blir arg. Det tar energi! Spara den. Sätt gränserna runt dig. Du vill inte delta. Punkt!
Ha en fin nykter vecka nu. Kram
@Sisyfos Tack för din…
@Sisyfos Tack för din omtanke! Nja … jag vet inte om jag hade tänkt att jag skulle kritisera min chef. Det biter inte särskilt mycket på henne…hon vill vara omtyckt och älskad av sin personal. Min tanke var bara att säga att jag har lagt det bakom mig som hände för dryga tre år sedan samt att jag tänker att det är ett ledningsansvar om man ska avskeda ngn.
Känner mig väldigt låg. Tror mig veta varför. Det är så lätt att dricka på den känslan. Ska jobba mot detta.
Godnatt💕
Godmorgon ☀️ Som vanligt …ja…
Godmorgon ☀️
Som vanligt …ja ni vet…trött….men även mycket spänd i nacke och axlar. Stressen med att inte bli nykter skapar en mycket spänd kropp. Såg även flera avsnitt av serien ”Parasit” innan jag somnade igår kväll vilket även påverkade min sömn…har drömt och sovit oroligt.
Men iaf…solen skiner…vilket ändå ger en positiv känsla. Jag följer Mariette på Instagram, hon och hennes barn dansar alltid måndagsdansen varje måndag. Jag blir glad. Jag själv dansande nu på morgonen till Kikki Danielssons ” God morgon” …försökte skaka lite på kroppen och stretcha kroppen. Har gjort det några gånger tidigare kan inte annat säga än att känslan som stannar i kroppen är positiva. Men känner ändå en stor känsla av stress/nervositet inom mig men även en saknad. Stressen/nervositeten beror på att jag både vill och måste vara nykter. Saknaden är att jag träffar inte min dotter lika ofta som tidigare det var även ett tag sedan jag träffade min son. Tänker ändå att det är sunt…de har det bra.
Jag ska idag klara av att vara nykter denna dag. Tänker att chansen är större pga att jag inte ska åka hem efter jobbet. Ska ha APT hos en kollega därefter stanna kvar för att grilla samt lite aktiviteter. Å det bästa är att det dricks aldrig alkohol.
Kram☀️🌺
Godkväll @varafrisk Jag…
Godkväll @varafrisk
Jag tänkte idag att jag skulle gå tillbaka och läsa början av din tråd. Jag blir inte klok på vad det är som gör att du inte kommer loss. Varför det där med önska, och hoppas blir så viktigt och inte ska eller göra.
Jag har jättesvårt att komma med några råd och ibland känns det som det finns något som jag inte ser. Här ser vi ju inget alls men ofta skapar man ändå en bild av de som man hänger med och hejar på. Det finns så många sorters ”slutare” här tänker jag.
Jag vet ju hur du reflekterar och jag vet att du verkligen vill.
Men är det något annat mer än det vanliga livet som skrämmer? Eller något annat som gör att du gör det liksom svårare än det skulle behöva vara. Att bara testa. Hur det känns att säga nej några dagar här eller där?
Ibland angriper man ett problem från precis samma håll och då tänker jag att det kan finnas ett värde i att se vilka andra vägar som finns?
Ibland skriver du att du dricker på en känsla som någon annan här skapar. Men jag tänker att vi ansvarar alla var och en för om vi dricker eller inte. Det är min fasta tro. Och då tänker jag också att jag vågar skriva sånt som du tidigare tyckt varit obekvämt.
Vad tänker du själv om du skulle vara tvungen att använda ord som du inte använt tidigare? Vi är mästare på att fastna i våra egna sanningar, gäller oss alla.
Jag var för länge sen lärare (vikarie) i svenska och en övning var att skriva helt ny ”början”. Att ta en text man hade skrivit och skriva om- låta den börja någon helt annanstans? Var skulle din ”början” kring alkoholen börja?
Kram 🥰
@Se klart Godmorgon! Har…
@Se klart Godmorgon!
Har inga bra svar på ditt inlägg just nu och ej heller tid för reflektion eftersom jag måste snart iväg till jobbet.
Jag skulle bara vilja förtydliga att vad jag menar är inte att det är någon annans ansvar att jag dricker, tänker också att det är var och ens ansvar. Det kan likväl innebära att om jag inte hanterar ord som landar inom mig händer det att känslan tar över (ofta) och jag dricker på känslan. Jag tänker vi dricker av olika anledningar och vi kan förstå dessa anledningar olika vilket inte tar ifrån oss ansvaret att vi dricker.
Jag tillhör ju inte heller gruppen som direkt har tagit till mig råd eller bett om råd….på något vis inom mig tror jag att jag vet vad som krävs men jag kommer inte till handling. Att veta är en sak och att göra en annan sak….
Du har ju skrivit att nykterhetsarbetet inte är för tunnisar…och jag kan väl hålla med om det …nu betraktar inte jag mig själv som en tunnis snarare tvärtom…ändå har jag lyckats…
Skriver mer senare el en annan dag..
Kram🌺
Hej! Vill bara kika in och…
Hej!
Vill bara kika in och önskar en fin dag 🙂
Jag menar givetvis att jag…
Jag menar givetvis att jag har inte lyckats.
Du är allt annat än en…
Du är allt annat än en tunnis @varafrisk
Det som är lite kruxigt här är ju dels att det är ett forum för förändring- vi vill någon annanstans- vare sig det är nyktert lagom eller mittemellan.
Här finns alla sorter, och alla resor. Gemensamt är väl i de allra flesta fall att vi försöker dela med oss och hjälpas åt på de sätt vi kan hitta på. Jag hade inte klarat mig utan att ta del av just andras tips och råd, erfarenheter och puffar på vägen.
Jag tror att det är ett skäl till att vi vill vara här. Vi vill hjälpa - stötta varandra.
På de forum jag varit delaktig i är det själva grejen.
Om jag vill springa ett maraton och är med i ett löpar-forum önskar jag ju just råd hur jag ska fixa det. Det är svårt att säga ”jag vet inte hur jag ska klara en sån utmaning, 4,2 mil. Men jag vill inte ha era råd”.
Ibland kastar jag lite risgryn som en näve råd och ser om något landar bra.
Ibland försöker man- jag- förstå och klura på om det finns något specifikt jag jag bidra med. Har jag varit med om något sånt tidigare? Vilken sorts råd kan just hen behöva?
Ibland - när man lärt känna varandra kan man säga vad man tycker sig kanske se eller ana. Det kan vara enkla saker som: halloj, har du tänkt på det här? Eller det här?
Att FÅ ge råd är en present.
Att TA EMOT råd är en present.
En sorts dans som kräver lyhördhet men inte så pass att man inte vågar kliva över tröskeln, ta steg i den där dansen.
Jag hör dig tydligt och klart när du säger att du aldrig bett om råd.
Jag tror att det är för klurigt för mig att förstå det, för jag tänker att utan att ge och ta emot råd här, blir vi så himla ensamma. Och forumets största storhet är just den; man är inte ensam här. Om man vågar säga att man behöver.
Kram på dig.
@Tofu på besök @Se klart Har…
@Tofu på besök @Se klart Har läst era inlägg💕 måste klura på mitt svar🤔 En del av svaret vet jag men vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig men den andra delen vet jag inte riktigt ännu. Få det låta gro inom mig…
Kram☀️
God kväll:) Jag tänker att…
God kväll:)
Jag tänker att inte ta emot råd låter lite förmätet. Det är inte så jag menar att jag inte behöver råd. Här på forumet ger jag inte själv så många råd vilket beror på att jag fortfarande inte är nykter. Min känsla är att jag behöver ha kommit till något fler nyktra dagar före man ger råd men jag kan ha fel. I mitt vardagliga arbete ger jag...ja, jag skulle väl inte säga råd utan mer förslag till förändring eller att ställa frågor som kan bidra till att personen själv kan ge svaret. Jag tänker att man lever inte alltid som man lär. Tanken bakom detta forum är tänker jag att få en individ till förändring men jag tänker även som en form av stöd. De flesta som börjar skriva här har kommit en bit in i sitt tänk före man skriver här och tar emot råd för på något vis är man väldigt taggad men några skriver en liten tid för att därefter falla ifrån. Och jag tillhör inte någon av dessa grupper....jag vill till förändring...jag tar ett steg fram ett steg bakåt och så håller det liksom på. Och, oavsett vad jag vill eller inte så måste jag till förändring.
För nio år sedan gick jag ett år hos en annan kurator på Rådgivningscentrum som ni förstår fick jag mycket hjälp men ändå ingen förändring. För väldigt länge sedan började jag berätta för läkare om mina problem. Jag har gått självhjälpsprogrammet här på forumet. Jag har sett på youtube-klipp, har läst och lyssnat på några böcker. Likväl har jag inte gjort någon förändring. Så tro mig...jag är inte den som inte tar emot ...jag har sökt hjälp på flera håll....men det är som att hälla vatten på en gås....det bara rinner av mig. Läkare har pratat om min hälsa. Så man kan ju verkligen undra...vad är problemet med mig?? Jag söker hjälp på flera håll men jag flyttar själva "brytningen" framför mig. Är jag ett hopplöst fall??? Ska något hemskt behöva hända?? Jag är inte dum...jag är mycket insiktsfull och klok...men är det så att alkoholen faktiskt har skapat ett starkt beroende hos mig??
Jag tänker även på vad du skrev @Tofu på besök. När jag tog antabus så kände jag mig ganska tom inuti...var obeskrivligt trött...förmodligen både av antabusen och att levern fick jobba. När alkohol blev ett problem för mig använde jag den som medicin därefter en flykt och sedan blev det både flykt, vana och beroende....numera inte så mycket som medicin. Och...jag funderar lite på vad Peter Wirbing säger...en del människor gör saker för att få en kick...klättrar i bergen...utmanar sig ...dock inte med alkohol. Jag har berättat förr att det finns något inom mig som är liksom inlåst....under början av mitt liv så tänkte jag inte på det så mycket. Fast längtan efter att åka som au-pair, flytta utomlands, flytta till en storstad fanns...var aldrig tillräckligt modig att åka som au-pair men ändock språkskola för vuxna en månad i London och en månad i Köln. Hade inte pengar utan fick låna av min farbror. Den där längtan gjorde sig mer påmind när jag började plugga på Komvux när jag var 35 år och det ena ledde till det andra...och jag började plugga till socionom när jag var 39 år. Men det var ändå något som saknades...och känslan finns kvar....jag söker ...men jag vet inte riktigt vad...jag har inte riktigt fått storma ut..jag stormar inte ut när jag dricker alkohol i mitt hem...men känslan när jag dricker alkohol...ger mig en känsla till möjlighet...Jag vet...det låter naivt....men jag tror att det är lite så...att under några timmar hamnar jag i möjligheternas värld. Fast det är ju även så att jag dricker på väldigt många olika känslor.
Och...att jag hänger på forumet....är att jag känner mig inte fullt lika ensam då..och att jag befinner mig bland vänner som har ett pågående beroende eller har gått vidare...
Få se om ni förstår vad jag menar....kram:)
Kram:)
@Varafrisk Jag kan känna…
@Varafrisk Jag kan känna igen mig i det du skriver ”Men det var ändå något som saknades...och känslan finns kvar....jag söker ...men jag vet inte riktigt vad...jag har inte riktigt fått storma ut..jag stormar inte ut när jag dricker alkohol i mitt hem...men känslan när jag dricker alkohol...ger mig en känsla till möjlighet...”
Att man saknar och söker något och att alkoholen ger en tillfällig känsla av möjligheter, var för mig en flykt och som ledde mig rakt in i ett beroende som var svårt att ta mig ur. I mitt första äktenskap kände jag att det inte riktigt var som jag önskade många gånger innan vi gifte oss och skaffade barn. Jag ignorerade det för jag ville gifta mig och få barn och tänkte att bättre än så här blir det väl inte. Jag var inte riktigt lycklig i äktenskapet men jag vågade inte bryta upp, jag led i det tysta. Började smått dricka på vardagar för att fly mina känslor och slippa känna. Min fd man var otroligt snäll och jag fick aldrig motstånd, han orkade inte prata länge om känslor och vi kunde inte mötas på det planet. Vi var helt olika som personer, jag snabb, han långsam. Jag började gå hos psykolog. Jag började nysta i mig själv och började komma åt min kärna inom mig och det som saknades. Jag saknade en helt annan relation än den vi hade, jag var olycklig, vi tog knappt på varandra. Jag vågade till slut skilja mig efter 18 år ihop, det var för mig att få storma ut, något jag tryckt undan, våga följa mina känslor och behov. Hittade min nuvarande man och det äktenskap/relation jag saknat. Fortsatte dock att dricka för att fly från andra påfrestningar och slippa känna och hade sedan tidigare blivit beroende. Min ångest bara lagrades för varje gång jag drack då jag aldrig tog itu med min innersta kärna fullt ut. Varje gång jag drack kunde jag till en början bli upprymd och se möjligheter men de dog ut och ångesten tog vid. Till slut orkade jag inte med mitt liv mer och började gå hos psykolog igen i höstas och slutade dricka. Jag har kommit åt min innersta kärna fullt ut, det som gör att jag vill fly och slippa känna. Det har inneburit att jag idag ser möjligheterna pga jag är nykter, och jag kan förverkliga dem. De blir hållbara och reella. Jag vågar ännu mer.
Så jag tror att man måste söka, leta djupt inom sig själv och finna det som man inte är tillfreds med i sitt liv. Det som man dämpar och dränker i alkohol. Det är ofta svårt att göra det själv och en psykolog är en stor hjälp i detta arbete.
Så var det för mig. Kram🌷💕
Jag tycker att det är så…
Jag tycker att det är så intressant att läsa om det här. Jag har ju också befunnit mig i den situationen att jag fortsatt att dricka fast jag inte vill, trots att jag förstått att det är kontraproduktivt, men ändå… jag tror inte riktigt att det går att förklara i efterhand hur jag hamnade på andra sidan.
Jag var på en föreläsning för ett tag sedan där man visade en bild av hjärnan och var besluten fattades under påverkan av stress. Är man tillräckligt stressad sätter reptilhjärnan in, men med något förhöjt stresspåslag är det det limbisksa systemet (könslohjärnan) som fattar besluten.
Jag tänker att det har med det här att göra.
På morgonen förbannar man sig själv för att man drack igår, aldrig mer.., å sen, trött efter en dags arbete, stressad etc så fattas besluten inte längre av den förnuftiga hjärnan. Eller för den delen inte heller när man har druckit något glas. Jag tänker att det är lite därför det är så svårt att både begripa själv och förklara för någon annan hur man tänker. Det är ju så att den förhoppningsvis kloka delen av ens hjärna fattar att man inte ska. Den delen som sedan har i uppgift att förklara varför. Om bara den delen fick bestämma så. Men man ”fuckar upp” hela systemet med den här substansen som också ger den där vilan, energin och välbehaget en stund. Dagen efter förstår man inte riktigt själv hur man kunde vara så inihelvete dum. För det är ju klart att man fattar. Det här tror jag är mer aktuellt för några av oss. Flera här har druckit på lust, för att få en kick, men vi har också den här massan som dämpar stress och press. Några säkert på både och, men jag tänker att det har betydelse och att det är en ond cirkel som behöver brytas. Kanske är det kampen mellan de här hjärndelarna som för dialogen i huvudet. Det är därför det är så viktigt att jobba förebyggande. Vila, äta, sova, andas… rätt del av hjärnan ska fatta besluten. Då agerar man precis sådär klokt och förståndigt och känner igen sig själv. Att förklara felvalen… ja, jag tänker att det är viktigt för att man faktiskt både kan förstå och förlåta sig själv, men det är inte så himla lätt att förklara eftersom den kloka delen vet exakt hur man borde tänka och välja. Om bara den fick bestämma.
Jag tycker att det är så…
Jag tycker att det är så intressant att läsa om det här. Jag har ju också befunnit mig i den situationen att jag fortsatt att dricka fast jag inte vill, trots att jag förstått att det är kontraproduktivt, men ändå… jag tror inte riktigt att det går att förklara i efterhand hur jag hamnade på andra sidan.
Jag var på en föreläsning för ett tag sedan där man visade en bild av hjärnan och var besluten fattades under påverkan av stress. Är man tillräckligt stressad sätter reptilhjärnan in, men med något förhöjt stresspåslag är det det limbisksa systemet (könslohjärnan) som fattar besluten.
Jag tänker att det har med det här att göra.
På morgonen förbannar man sig själv för att man drack igår, aldrig mer.., å sen, trött efter en dags arbete, stressad etc så fattas besluten inte längre av den förnuftiga hjärnan. Eller för den delen inte heller när man har druckit något glas. Jag tänker att det är lite därför det är så svårt att både begripa själv och förklara för någon annan hur man tänker. Det är ju så att den förhoppningsvis kloka delen av ens hjärna fattar att man inte ska. Den delen som sedan har i uppgift att förklara varför. Om bara den delen fick bestämma så. Men man ”fuckar upp” hela systemet med den här substansen som också ger den där vilan, energin och välbehaget en stund. Dagen efter förstår man inte riktigt själv hur man kunde vara så inihelvete dum. För det är ju klart att man fattar. Det här tror jag är mer aktuellt för några av oss. Flera här har druckit på lust, för att få en kick, men vi har också den här massan som dämpar stress och press. Några säkert på både och, men jag tänker att det har betydelse och att det är en ond cirkel som behöver brytas. Kanske är det kampen mellan de här hjärndelarna som för dialogen i huvudet. Det är därför det är så viktigt att jobba förebyggande. Vila, äta, sova, andas… rätt del av hjärnan ska fatta besluten. Då agerar man precis sådär klokt och förståndigt och känner igen sig själv. Att förklara felvalen… ja, jag tänker att det är viktigt för att man faktiskt både kan förstå och förlåta sig själv, men det är inte så himla lätt att förklara eftersom den kloka delen vet exakt hur man borde tänka och välja. Om bara den fick bestämma.
@vår2022 @Tofu på besök Så…
@vår2022 @Tofu på besök Så gott det kändes att läsa era inlägg..känslan av igenkänning.
Jag tror faktiskt för egen del att alkoholen för mig fyller ett tomrum. Fast tomrummet blir fyllt endast för ett par timmar sedan efter det kommer alkoholens bieffekter med råge. De långsiktiga bieffekterna vet jag än så länge inte om dvs kommer min kropp drabbas av sjukdomar framöver där orsaken är alkohol. Det är ju det som är det luriga man dricker fastän man vet om farorna, det är ju det som är ett beroende.
Jag har ju under flera år gått i terapi dels för att bearbeta all sorg som funnits inom mig dels för att bygga upp självkänslan. Och jag söker …vad vill jag? Tyvärr så blir alkoholen ett hinder för att riktigt känna efter men jag tror att jag kanske vet🤔
Så även om jag får bort alkoholen från mitt liv kommer det inte vara lätt..men det handlar på något vis om att storma ut…leva ut mitt liv. Men de vinster som jag längtar först och främst efter det att man inte dricker alkohol är att få lite ro, inte vakna med ångest och att slippa skammen som ibland tär sönder mig. Som imorgon när jag ska t kuratorn…skäms så fruktansvärt att jag inte lyckats bättre…som om jag inte fattar.
Nej, nu måste jag in i duschen. Fixa mig t jobbet. I em ska en kuratorskollega och jag ha en samtalsgrupp…digitalt. Den borde vara fysiskt men men vi får se hur det funkar. Det är en samtalsgrupp för föräldrar till barn med ngn funktionsnedsättning i ålder 0-6 år. Jag tycker ju om att jobba m människor, och jag fixar att stänga av jobbet när jag kommer hem iaf det som gäller patienterna och deras familjer.
Kram☀️💕
@Sisyfos Förmodligen skrev…
@Sisyfos Förmodligen skrev vi samtidigt. Tack för ett klokt och tänkvärt inlägg!
När jag jobbade som skolkurator pratade vi ofta om det här med lust. När jag var barn och gick i skolan så var det plikten som styrde men idag är det lusten. Barn idag är väldigt lusstyrda vilket säkert även vi vuxna är men med en vuxens ansvar vet vi att vi måste sköta våra plikter.
🌷🌷🌷
@Varafrisk Igår var jag på…
@Varafrisk Igår var jag på avslutningssamtal hos min psykolog, har gått där sedan i september. Jag tänkte att om jag går hos psykolog och reder ut min ångest så kommer jag att må bättre. Hade inga tankar på att sluta dricka, visste att dricka var ett stort problem men jag ville inte sluta, psykologen skulle ju fixa så att jag mådde bra. Efter att jag gått där ett tag, berättade jag att jag har alkoholproblem och att jag nu slutat dricka, det var på min andra dag som nykter jag berättade. Igår när vi gjorde avslut gick vi igenom processen och vad som hänt. Hon berättade att hon hade svårt att få ”tag” på mig i början, svårt att få ihop det jag berättade. Minns själv att min stressnivå var hög. Hon berättade att det hände något när jag berättat om alkoholproblemet och när jag slutade dricka. Hon kom i kontakt med mig och kunde få tag på mig. Jag försökte dölja att jag drack och jag kände skam. Det var ett hinder i början av processen. Jag kunde inte heller riktigt ta till mig terapin när jag drack, jag bearbetade inte fullt ut, jag drack när det blev tungt och ville slippa känna. Så när jag slutat dricka och det blev öppet att jag var beroende kunde vi jobba på ett helt annat sätt. Jag kom i kontakt med mina riktiga känslor, tufft och jobbigt många gånger men också förlösande och befriande att kunna komma åt min djupaste kärna, dålig självkänsla, skam och skuld. När jag vågade möta mig själv var det inte så jobbigt längre, jag fick medkänsla med mig själv, kunde förlåta och försonas med mig själv och även med andra. Vi konstaterade igår att det verksammaste i min terapi var att jag slutat dricka, all den ångest skuld och skam som den orsakade försvann och det var massor och en oerhört betungande börda. Kvar var den verkliga tyngden och bördan som också många gånger blev förvrängd och osann pga av alkoholens påverkan av mina känslor. Så visst är livet inte lätt alla gånger när man slutat dricka, men det är ändå sant och verkligt och det finns som nykter helt andra förutsättningar att ta itu med det. Att vara nykter är ett oerhört verksamt och effektivt verktyg att använda sig av för att bearbeta sina känslor och för att kunna storma ut och leva ut sitt liv fullt ut.
Ha en bra dag!🌷💕
Varafrisk, våren, tofu och…
Varafrisk, våren, tofu och Sisyfos 🥰! Vilket oerhört intressant, fint och verklighetsnära samtal! Tack för att ni delar med er av detta! Ibland tror man att man tänkt allt och fattat allt om sig själv och så får man ta del av nåt sånt här och ba 💡[*ping!]. Nya tankebanor och sätt att förstå också mig själv tar fart. 🍃❤️ Hoppas att ni får en fin dag! Och stor styrkekram till dig Varafrisk. Du kommer att fixa det här till slut, och jag med ✨💚!
Verkligen fina tänkvärda…
Verkligen fina tänkvärda inlägg. Tar till mig av dom jag med! 🧡
@Varafrisk Heja dig, plötsligt släpper det och du kommer på vad som fattas för att sakta börja ta dag för dag nykter. 🤗
Tack för alla fina och kloka…
Tack för alla fina och kloka inlägg:)
Kram:)
Godmorgon! Om en timma ska…
Godmorgon!
Om en timma ska jag vara hos kuratorn på RC. Å det känns SÅ jobbigt! Kanske inte själva besöket men den där jättetunga skammen för att jag inte slutat dricka😱men men det är bara att stå upp för den jag är och där jag är.
Kram☀️
@Varafrisk låter klokt, att…
@Varafrisk låter klokt, att du står för vem du är och att du går till kuratorn och inte låter skammen ”vinna”. Kram💪🏼💕
@Varafrisk Tänker på dig…
@Varafrisk
Tänker på dig idag.
Släpp skammen, vi är bara människor & ingen är perfekt! 🧡
Den du är VaraFrisk! Din…
Den du är VaraFrisk! Din handling är inte den du är utan finns i ett sammanhang. Jag tänker att du jobbar med just det, att skilja handlingar från person. Skapa förutsättningar för att allt ska bli bra. Ha en fin helg! Du är både stark och modig!
@Varafrisk Du är stark och…
@Varafrisk Du är stark och du är modig! Du är en kämpe!💪🌷💕
@majken_r @Rehacer @vår2022 …
@majken_r @Rehacer @vår2022 @Sisyfos Så varm jag blir i hjärtat av era inlägg hos mig❤️
Det gick bra h kuratorn. Vi pratade om skammen men även att det är viktigt att hon är lite ”tuff” mot mig dvs du måste bryta ditt beteende nu. Hon pratade om nedtrappning. Men för att det ska bli hjälpsamt när vi väljer aktivt en metod måste jag vara nykter. Jag var tvungen att fråga henne om hon litade på mig att jag förstod det, och hon litade på mig. Jag frågade om jag kan få komma och blåsa på morgonen även om jag inte kan ta antabus och det kan jag. Nästa fredag träffar jag kuratorn och socialsekreteraren för att bestämma vidare planering/metod.
Min största drivkraft just nu är att jag orkar inte vara så här trött..för min energi räcker endast till mitt jobb. Jag vill göra mer saker i livet.
Vi pratade även om att jag har tidigare klarat svåra situationer utan kväva känslorna med alkohol. Barnlösheten…den nästan fem års längtan/väntan innan vi blev föräldrar t vår son genom adoption…klarade detta utan dränka alla jobbiga känslor m alkohol. När min Mamma drabbades av bröstcancer…när hon var svårt sjuk av cytostatika jag klarade det utan dränka mig i alkohol. Men när tonåren m sonen blev tuff…och när rädslan blev stark då började jag dämpa dessa känslor m alkohol. Och där då någon gång började jag tappa bort mig……
Kram❤️❤️
@Varafrisk Så härligt att du…
@Varafrisk Så härligt att du tyckte att besöket hos kuratorn gick bra. Starkt av dig att trots den skam du känner säga som det är. Det är en nyckel till framgång. Jag tror på dig!
@Lavendelblomman @Tofu på…
@Lavendelblomman @Tofu på besök Kram till er🤗
Nedtrappning är inget för mig….det är bara att lura mig själv😳
Hade en hyfsat bra dag igår. Bestämde mig för även om jag var trött skulle jag gå upp och gå ut före frukost vilket jag gjorde. Så himla härligt! Känner att jag behöver naturen för att kunna läkas. Satte mig och bad. Försökte få kroppen att landa. Framför mig gnistrade Vänern.
Sonen kom hem. Min man och sonen började bygga på ett växthus. Det är inte glas men blir bra ändå. Jag planterade om mitt olivträd. Köpte fler tomatplantor och jord. Även dottern var hemma och vi åt en vanlig vardagsmiddag tillsammans. På kvällen var min man och jag på Pinchos. Det blev ännu mer tydligt igår kväll. Jag blir inte direkt full men påverkad och oerhört trött så jag klarar inte av att vara vaken. Skulle inte vilja kalla det för däcka men kalla det vad man vill. Jag kan inte dricka alkohol. Som jag skrev just nu är det tröttheten som är den största drivkraften t att sluta dricka. Sedan finns det massvis av ytterligare faktorer. Ska om några veckor ta prover och kolla blodtrycket samt träffa blodtryckssköterska. I kallelsen fanns en folder medskickad med frågor om alkohol, rökning, motion mm. Många frågor skulle de få svar på om de läste min journal. Jag tänker dock att det är rutin och visst är det bra att prata om dessa frågor.
Så nedtrappning är inget för mig det lurar mig bara att dricka…en möjlighet att dricka..och inte blir det mindre. Nej det är helvitt som gäller!
Känner igen mig mycket i @Torns berättelse hur det var precis innan han slutade. Så nedgången och ett så ovärdigt liv! Det är därför så härligt att läsa om hans liv nu…det inspirerar🙏🏻
Nu blir det hundpromenad, dusch, handla mat, hämta svärdottern för att sedan laga middag. Sonen är här och snickrar även idag och han har önskat stekt fläsk m löksås.
Kram💕
Kom att tänka på att jag…
Kom att tänka på att jag klarade faktiskt två dagar i rad i veckan som gick….söndag och måndag. Vi var ju h en kollega från kl 13 och var hemma 21. Men innan vi åkte dit så gick jag ut från jobbet och hann väl gå ca 20 meter när jag stannade och sa till mig själv ” Hur tänker du nu, Varafrisk? Ska du dricka ikväll när du kommer hem sent?? Hur trött kommer du inte vara då? Varför?” Så jag vände och gick in…och det kom ett lugn inom mig.
Tänkte på vad @Se klart skrev h sig om att vartannat inlägg på Facebook är alkoholrelaterat. Min fd frissa hade igår lagt ut bilder där hon och hennes vänner hade druckit vin och ätit ostbricka. Sista bilden visade sju tomma flaskor vin. Vad var budskapet?? Jäkla vad trevligt vi har haft det….bara för vi kan?!?! Jag trodde verkligen detta hörde ungdomen till men en kvinna som snart fyller 60 år 😳
Kram💕
Ligger i sängen och ska…
Ligger i sängen och ska snart släcka lampan. Har varit en bra dag. Hundpromenad. Handlat mat. Sonen m sambo åt middag h oss. Tomt i skålar och grytor..gott betyg. Växthuset färdigt. Pusslet färdigt. Mysigt att pussla tillsammans. Det krävs att man är nykter då. Det var jag. Vet att morgondagen är ganska fullbokad. Kul!
Somnar nykter idag…alltid något!
Kram💕
Godmorgon☀️ Citerar dagens…
Godmorgon☀️
Citerar dagens text från min bok. Kan tycka att den passar in här iaf för mig.
”Många människors grundproblematik bottnar i en djup känsla av övergivenhet och självklart. Vi känner skuld över det vi gjort och skam över de vi är. Vi tänker att vi har missat och förslösat vår chans, att vi inte duger och aldrig kan göra någonting åt det. Tranströmer har skrivit:”Skäms inte för att du är människa, var stolt!”
Idag ska jag vara nykter. Ska jobba. Är ensam hemma när jag kommer hem fr jobbet. Ska ta en promenad. Fixa mat. Kolla in en serie. Banne mig mig jag SKA klara detta!!
Kram t er alla och extra varm och stark till er precis som jag kämpar med att vara på rätt sida tröskeln❤️❤️❤️
Blev lite fel ordval…vill…
Blev lite fel ordval…vill skriva …som kämpar varje dag, varje timma, varje minut att befinna sig på rätt sida av tröskeln💪🏻🥰
@Varafrisk Det låter som en…
@Varafrisk Det låter som en bra plan och du klarar det! Kram och tack för fin läsning!
Tänker på dig Varafrisk ❤️…
Tänker på dig Varafrisk ❤️. Hoppas att du stannade på rätt sida av tröskeln idag. Ibland tänker jag ”jag ska fasiken släppa en skitstor sten rakt på foten eller nåt, så jag får lite tid att (och tvingas) skapa ett avstånd till mina egna mönster!” Vi borde ju såklart inte göra det nån av oss, men ett avstånd till våra egna mönster tror jag att vi båda måste klura fram hur man får till… Många styrkekramar till dig ❤️
@Varafrisk Hoppas din kväll…
@Varafrisk Hoppas din kväll blev fin och som du önskade🌷💕
Nej…det blev inte vad jag…
Nej…det blev inte vad jag önskade 😪
Å jag tänker för mig handlar det vare sig om ska, måste, hoppas, försöka…eller planering…utan göra. Just nu känns det precis som @annabell skrev…pinsamt …dumt…ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga…men kanske är det bäst att inte skriva förrän jag lyckas för det här känns bara så jobbigt…..
Kram💕
Kanske kan du skriva här…
Kanske kan du skriva här innan istället VaraFrisk. Att skämmas i efterhand är förståeligt, men det leder ju inte till någon förändring om man inte analyserar de olika stegen från inköp till dricka.
Tänkte på ditt Pinchos besök. Där valde du att dricka. Just Pinchos har ett ganska stort utbud av s-fritt. Kanske är det dags att fundera över och analysera det valet. Du får ju i ärlighetens namn inte ut något av alkoholen - eller har jag fel?
Jag förstår dig, VaraFrisk, eller förstår och förstår…. Jag har varit där själv menar jag. Så jäkla bestämd och jävlar anamma på morgonen för att sedan på eftermiddagen gå och köpa vin. Det är Inge kul att skriva om just det, eftersom man skäms, inte förstår sig själv etc etc, men jag var tvungen att börja där. Jag ville helst inte tänka på det alls. Förträngde etc, men det fanns också fler på forumet då som skrev om samma problem. De radiostyrda stegen rakt in på bolaget. Så jäkla onödigt! Kanske kan du titta in här innan du går hem från jobbet idag. Skriva om din hackfjant som började vid lunch att föreslå dagens vininköp och hur du tänker stå emot. Du skriver på ett forum som heter ”förändra sitt drickande.” Här finns utrymme för tillkortakommanden. Det är många framgångssagor nu och lätt att känna sig lite i underläge, men jag tror att det är viktigt att läsa (och skriva) om kämpandet också. För att förstå, för att hitta nya vägar. För att känna att man sitter i förarsätet. Lycka till nu!
Kikar in och tänker som …
Kikar in och tänker som @sisyfos skriver att det kan vara bra att skriva här när det far iväg.
Det finns ju många som skrivit också minut-för-minut när det har gällt liksom livet att bara hålla ut.
Verkligheterna måste mötas någonstans.
Verkligheten som är bestämt och ska och vill.
Och verkligheten som låter sig övertalas av havkefjanten, styr stegen till bolaget- eller beställer bubbel på pinxos fast du ju inte skulle. Däckar- som du skriver- fast du inte skulle.
Kanske kan inte verkligheterna delas här- det kanske är för svårt. Men i dig, eller i dina dagböcker? Tankar.
Verkligheterna behöver ha kontakt annars blir det som jag ibland skrivit: strömavbrott.
Kram.
@Sisyfos @Se klart Ja…
@Sisyfos @Se klart Ja…faktiskt att det är så dvs många framgångssagor. Självklart måste det finnas en plats för dem men det måste även finnas plats för tillkortakommandon. Om inte det finns utrymme för tillkortakommandon här var ska man då annars skriva??
Vaknade tidigt och kunde omöjligt somna om. Känner mig superstressad och det blir ju alltid värre på natten då blir allt stressande. Så inatt kände jag stress för ALLT. Nu ska jag först få denna dag att fungera. Har en grupp i em. En kollega är sjuk. Det kommer troligtvis gå bra men det skapar stress.
Stark stress gällande alkoholen, stress gällande dotterns ekonomi/skulder som påverkar vår ekonomi, stress inför hennes flytt….ja….så mycket stress inför många saker.
Men nu får jag ta itu med denna dag först…
Kram
Ja framgångssagor blir ju…
Ja framgångssagor blir ju lite tråkiga i längden och genererar ju inte så mycket.
Men stort engagemang finns ju här just kring förändrings-processer, det jag ser och läser. Nästan dagligen tänker jag att det är något stort att vilja en annan människa väl- (var det väl Dagerman som skrev) på så vis som forumet visar. Här finns ju inget som heter ge upp. 😍 Här finns så mycket; tro på att hen ska lyckas. En dag är den sista som @andrahalvlek brukade säga.
Hoppas stressen lugnar sig när dagen är igång! Kram.
Jag läste i en tråd att en…
Jag läste i en tråd att en person hade läst i en annan tråd (vilket jag tänker kan vara min) att man kunde läsa att framgångssagor inte tillförde något. I min tråd har följande skrivits om framgångssagor:
@Sisyfos skrev:"” Här finns utrymme för tillkortakommanden. Det är många framgångssagor nu och lätt att känna sig lite i underläge, men jag tror att det är viktigt att läsa (och skriva) om kämpandet också"
@Se klart skrev:"Ja framgångssagor blir ju lite tråkiga i längden och genererar ju inte så mycket.
Men stort engagemang finns ju här just kring förändrings-processer, det jag ser och läser. Nästan dagligen tänker jag att det är något stort att vilja en annan människa väl- (var det väl Dagerman som skrev) på så vis som forumet visar"
@Varafrisk skrev:" Ja…faktiskt att det är så dvs många framgångssagor. Självklart måste det finnas en plats för dem men det måste även finnas plats för tillkortakommandon. Om inte det finns utrymme för tillkortakommandon här var ska man då annars skriva?"
Jag vet inte vilket av citaten innebär att inte framgångssagor eller vad man nu månde kalla dem säger att de inte tillför något. För jag tänker att @Se klart inte menar att de blir tråkiga...fast jag vet inte om du @Se klart tänker att din berättelse blir tråkig för du brukar vara lite självkritisk (skriver på datorn har inga emojis men det är snällt skrivet).
Så för att det inte ska bli tokigt igen...vill jag förtydliga vad jag menar. De dagar då jag är mer på topp läser jag i fler trådar både här i förändra ditt drickande men även i det vidare livet. Det finns några trådar som jag alltid läser i men inte skriver så mycket i..jo kanske då jag är mer på topp, har mer energi. Många vänner som funnits med på min resas gång har slutat skriva...vilket jag tänker beror både på att man har lyckats eller inte lyckats...eller något annat.
Det finns några trådar i det vidare livet som har nått lång nykterhet men det finns det även i den här gruppen som finns kvar här efter många år. Det finns även de som har kanske klarat ett halvår och är kvar här i gruppen.
Jag har stor respekt för de som klarar en vecka, en månad, ett halvår, ett år och ytterligare längre tid som nykter. Eftersom jag inte har kommit särskilt långt på min egna resa förutom med antabusen då förstås men inte annars så vet jag att det här med att bryta är jäkligt tufft! Det krävs styrka, målmedvetenhet, superego mm mm. Och, jag tänker att ni ALLA ska vara superstolta!!! Jag är stolt när jag klarar två dagar! Vad jag tar till mig mest av era berättelse ni som klarar av att vara nyktra och kanske särskilt ni nynyktra för det finns något gemensamt som ofta återkommer i era berättelser. Det är det här med att vakna nykter, inte vakna vid tre och svettas, vakna tidigt och dricka sitt kaffe...kunna köra bilen tidigt...vara ute i skogen tidigt eller vad det nu månde vara. Det är vad jag längtar till...den där känslan att veta att jag har varit nykter dagen före . Jag tycker att det är toppen när jag vaknar vid åtta på lördagsmorgon, tar på mig träningskläder, tar med min hund...och sätter på mig lurarna och lyssnar på "Ring så spelar vi"...tar en morgonpromenad och därefter kommer hem och äter frukost. Jag längtar efter att slippa stressen med att dricka, att förhandla. Även om jag dricker för att få "kicken" så är det inte det jag längtar efter nu utan ron.
Jag är på inget vis avundsjuk era liv...alltså avundsjuk som i detsamma som att missunna...men jag längtar ju till livet. Jag vill från mitt hjärta givetvis inte önska att någon inte ska fixa att vara nykter men när personer skriver om att man har druckit, man är nere i någon grop och rör omkring...får jag lite mer en känsla av att inte vara ensam...även om alla har varit där men alla har inte berättat om när de var där utan berättade först efteråt om när de var där.
Tänker lite på mitt föräldraskap...har allt som oftast inte kunnat identifiera mig med andra föräldrar alltifrån mina barn var små tills där de befinner sig nu. Och, när någon förälder vågar berätta om hur deras resa har varit....vågar visa alla tillkortakommandon...alla svårigheter...så känner jag en känsla av gemenskap.
Jag skrev att jag kanske inte ville skriva förrän jag hade lyckats lite mer men @Sisyfos menade att skriv du ändå även om det inte funkar. Så jag tänker...var stolt var du än är...var stolt för att du klev in här på forumet...för det är ju det första steget till att bekänna att man har ett problem. På fredag ska jag träffa kurator och socialsekreterare för vidare planering av val av metod...låter ju väldigt bra och enkelt...men ni ska veta...det har varit många år, rundor av våndor innan jag tog detta steg. Är bra på att ta många steg men brytningens steg har jag flyttat fram för mig...men ska jag få ta del av denna behandling måste jag och ska jag vara nykter!
Önskar er alla en fin onsdagskväll! Idag är det på dagen sju år sedan min man fick veta att han hade cancer men han är frisk och han lever! Livet är fantastiskt ändå!
Jag vill enbart förtydliga…
Jag vill enbart förtydliga mitt inlägg utan att ge mig in i någon vidare diskussion:
Att vara nykter sedan lång tid - det engagerar inte nämnvärt här på forumet- skrev jag. Och det är väl logiskt.
Att vara nykter dag ut och dag in är ett fokuserat arbete - varje dag- men vad jag menade var knappast att det är tråkigt/ men helt klart så är det inte direkt något som skapar så mycket, fart och fläkt.
Däremot- och här talar jag endast för mig själv- är stöd och vänskap i det dagliga nyktra livet- från de som varit med i mina upp- och nedgångar - viktigast av allt.
Det är också viktigt att kunna vara- så som flera av er skriver om- en pionjär och gamling i ett.
Att pay it forward är ju forumets (i mina ögon) signum. Utan det kan man ju göra något helt annat.
När det då kan låta som- rätt eller fel- att ”framgångssagorna är för många/för enkla/för si eller så”.
Då blir iaf jag sårad. Som tidigare diskussioner om hur ”bra forumet var förr”- då känner man sig som relativt ny, skamsen och fel.
Där och då reddes det ut på ett bra sätt.
Jag har inget att reda ut i den här frågan men vill för allt i världen inte tala ner de som gått före- går före- med ett sånt enormt tålamod många gånger.
Just nu ska jag ägna mig mer åt min trädgård och andas och komma igång att springa!
Jag återfinns i det vidare livet där det nyktra livet pågår för det mesta, eller dag ut och dag in. Med twist.
Men så tokigt det här blev! …
Men så tokigt det här blev! Så fruktansvärt tokigt! Tänker inte heller ge mig in i någon diskussion…men har också blivit sårad pga ordval ..så har det varit…många gånger…
Fast kanske är det i den här gruppen som jag ska skriva och läsa…Jag skriver ofta om att jag vill pausa i det här forumet men fortsätter ändå skriva för jag tycker om att skriva då jag kan finna gemenskap…men tänker ändå kanske är det bäst att pausa…tills jag kommit längre fram.
Jag tänker att jag…
Jag tänker att jag fortsätter mitt försök till att bli nykter med hjälp av Socialtjänsten…ev AA.
Kommer inte kunna släppa Alkoholhjälpen men känner mig lite ledsen…får fundera över vad är bäst för mig?
Tänker mycket på de vänner som fanns på forumet som inte skrev här att de skulle avsluta tiden utan försvann…vad hände med dem?
@Varafrisk jag är väldigt…
@Varafrisk jag är väldigt glad och tacksam för att forumet består av olika människor som befinner sig på olika resor. Gemensamt är väl strävan och önskan att förändra livet till det bättre. Och jag tycker om att följa dig, tycker du är modig och skulle sakna dig om du pausade (vilket såklart är ditt val) Kram och tänk så fint att din man är frisk 💓
Hej Vara frisk, Vill bara…
Hej Vara frisk,
Vill bara säga att jag tycker att du på ett väldigt klokt och tillgängligt sätt berättar om vad jag tror är en allmänmänsklig egenskap - hur vi vill och vet och tänker rätt, men ändå hamnar fel. Och hur vi fortsätter kämpa. När jag läser det du skriver om de nyktra morgnarna och hur du längtar efter det nyktra livet så tänker jag att du snart är där. Du har tagit ett nytt steg med kurator och behandling, jag tror att du är på väg dit du vill nu.
Eller, du har varit på väg hela tiden, men nu känns målet närmre.
Vet ni? Å då menar jag er…
Vet ni? Å då menar jag er alla oavsett grupp. Ibland eller många gånger skulle jag önska att ni fanns i mitt vardagsrum när jag kom hem fr jobbet…att ni fanns där istället för alkoholen…att jag kunde få bjuda in er alla till mitt hem …dricka en kopp te el kaffe…äta en ostmacka…äta en frukt…å få vila mig mot en axel. Å jag skulle bara få sitta där och vila utan prestera…å ni skulle berätta om odling, fiske, svetsning, yoga, tesorter…svära lite…gråta lite…kanske skulle vi dansa lite ja iaf röra lite på höfterna…alla skulle få känna sig trygga…min man skulle nog komma och skoja lite…kanske ngn vill bada i Vänern…men min högsta önskan skulle vara att få vila mitt huvud mot någons axel och att känna mig trygg🙏🏻❤️
@Tofu på besök Jag var på en…
@Tofu på besök Jag var på en träff i Stockholm i februari 2020. Som var superbra👍🏻 Vad jag menade var mer en metafor…att dels få känna sig trygg dels att allt missförstånd skulle försvinna.🥰
Varafrisk skev ”Jag skrev…
Varafrisk skev ”Jag skrev att jag kanske inte ville skriva förrän jag hade lyckats lite mer men @Sisyfos menade att skriv du ändå även om det inte funkar. Så jag tänker...var stolt var du än är...var stolt för att du klev in här på forumet...för det är ju det första steget till att bekänna att man har ett problem.”
Det var precis det jag menade med mitt inlägg. Ett krasst konstaterande om att det tidigare i forumet funnits många som skrivit om tillkortakommanden / när man inte lyckas och att det är lite mindre sånt nu. Ordet Framgångssagor var kanske inte så väl valt eftersom det ligger mycket jobb och många insikter bakom ”att lyckas” som ni skriver, men inlägget var riktat till VaraFrisk för att hon skulle våga vara kvar och också våga skriva om kämpandet, besluten, de felaktiga besluten för jag tänker att det är viktigt. Det är viktigt att våga vara i det, att våga stå för det. Jag tror att ni som reagerade negativt på det och kände er ”fel” reagerade för att det var jag som skrev, inte för vad det stod. Det var ingen kritik mitt inläggg, varken här eller i AnnaBellls tråd. Jag tycker mycket om framgångssagorna och tror att de är otroligt viktiga och behövs, men jag tänker att det är viktigt också att inte hela tiden känna sig i underläge och därför skriver jag om att det tidigare varit lite fler som det gått knackigt för. För det har varit så. Det finns helt underbara trådar där någon konstaterar att:
Dag 1 nu jävlar
Dag 2 gud så bra det känns
Dag 3 det rullar på
Dag 4 tra, la la, jag har nog inte så stora på problem ändå..,
Dag 5 plump i protokollet!
Typ såna inlägg som jag inte har sett så ofta på sista tiden. Som AnnaBells och VaraFrisks trådar tänker jag - där jag kanske önskar lite mer beskrivning av vägen till systemet… vägen till avgrunden för att jag tror att det är där insikterna kommer när man är i själva kampen. Jag tycker att de som skriver då är så modiga. Det betyder absolut inte att jag inte tycker att ni som har kämpat klart, har bestämt er inte tillför något. Ni reflekterar över nu och då på ett sätt som jag tror är väldigt värdefullt.
Men ett sätt att kunna släppa skammen är också att våga skriva i de allra skämmigaste ögonblicken. Att skriva om eländet. Jag beundrar de som vågar göra just det. Och när man gör just det kanske man behöver igenkännanden.
Det var enbart det jag menade med att det har sett lite annorlunda ut tidigare. För det har det. Lite mer detaljerade beskrivningar över vägen till flaskan. Man behöver kanske sånt när man ligger och simmar i en avgrund.
Då har det också saknats det som många av er är nu ”role models” som jämför då och nu. Som reflekterar över det nyktra livet. Berra, Adde och några till har skrivit men inte lika frekvent. Och det behövs också. Jag tycker att alla ska vara stolta härinne. Både de som lyckas och de som fortsätter att försöka. På anhörigsidorna beskrivs de som ibland helt saknar insikt. Det får mig att tänka på hur farligt alkohol är. Vi som skriver här oavsett i vilket skede har funderat, reflekterat och förhoppningsvis landat i att göra något.
Godmorgon! Har lätt att…
Godmorgon!
Har lätt att fastna i forumet på morgonen när jag egentligen borde skynda mig för att komma iväg t jobbet. Åter en hektisk dag står på agendan men dagen avslutas med konserthusbesök. Imorgon ledig dag! Puh!
Jag har som bekant lite svårare att släppa vissa saker. Har kommit så mycket längre på min resa att det nu går snabbare att damma av mig det som skaver om det ens har fastnat. Men vad som skrevs i flera trådar igår sitter kvar och skaver…om ordet framgångssaga hade sagts i det verkliga livet och inte skrivits så hade det förmodligen blivit helt annorlunda.
Jag hamnade först i lite försvar liksom…men det finns andra som också har skrivit ord..meningar som gjort mig ledsen/upprörd från det vidare livet…men så tänkte jag..släpp det! Jag tänker att alla vill varandra väl och vi befinner oss alla på en resa …nykterhetens resa…ingen går säker…men många är mer trygga pga en längre nykterhet. Vi finns här för varandra tänker jag.
Ha en fin torsdag☀️
Hej @Varafrisk Jag läser…
Hej @Varafrisk
Jag läser mycket i din tråd, men jag kommenterar inte i vanliga fall.
Men nu skulle jag bara vilja säga att jag tycker du är väldigt stark. Dag efter dag, nya försök, du kämpar, ger inte upp. Det du har gjort i ditt liv, du verkar ha haft många hinder på din väg som du klarat att ta dig förbi/över. Intressant och imponerande. Och så du jobbar med att hjälpa andra.
Min yoga lärare säger – det gör ingenting om ni misslyckas, det visar bara att ni har försökt. Och en dag så kommer det att gå, så ge inte upp !
Ta hand om dig, ha en fin dag!
@cthd Tack snälla för fina…
@cthd Tack snälla för fina ord! Det värmer!
kram
Hej eller God kväll! Det är…
Hej eller God kväll!
Det är lite tjatigt att benämna hur trött jag är men idag har jag verkligen varit supertrött!! Arbetsveckan som gick har varit så otroligt intensiv...det känns som om min energi räcker endast till mitt arbete! Kan vända in och ut på mig själv och mitt arbetsschema för att föräldrar ska få komma till mig, få hjälp med andra saker samtidigt som det pågår en parallellprocess med ett förhandlande i hjärnan blir det nästintill för tufft! Har även haft grupper med både ungdomar och föräldrar vilket kräver planering. Ungdomar är även ljuvliga men kan vara väldigt utmanande.
Igår kväll såg jag Maria Lundqvist i hennes föreställning "Om att våga flyga". Det var andra gången, såg den första gången på hösten 2019. Så himla bra! En blandning av allvar, humor, eftertänksamhet samt att tänja gränser. Så underbart att få skratta!
Idag har jag varit ledig. Träffat en kvinna som har ett företag med massage, hälsocouch mm. För några år sedan hjälpte hon mig med ett träningsprogram på Friskis. Jag önskade ett nytt program. Kanske inte för att jag ska börja nästa vecka eller veckan därpå men den dagen när jag vill gå upp på Friskis då har jag detta program att följa. Jag kan redan nu göra vissa övningar. Det handlar mycket om rörlighet, styrka, balans och lite kondition. Jag är så nöjd! Därefter åt jag lunch på stan för att sedan gå till soc. Socialsekreteraren hade lite symptom så hon var uppkopplad på länk men kurator och jag satt i samma rum. Soc.sekreteraren berättade hur hon hade skattat och sammanfattat vår intervju. Vi ska träffas fysiskt om några veckor för att hon ska kunna visa mig sitt svar, hon kunde inte koppla upp det på nätet. Det är ju det här med det tekniska....Vi planerade hur behandlingen skulle se ut, man tar stor hänsyn till vad jag önskar. Min kurator och jag satt därefter ganska länge och pratade.
Så jag bryter på söndag. Även om jag inte kan ta antabus går jag och blåser varje dag i veckan som kommer. Träffar kuratorn igen på onsdag. Det blir KBT-behandling med inslag av 12-stegsmodellen. Kommer att följa med någon klient till kurator på AA i närliggande stad. Ska testa någon app med att räkna dagar.
För några veckor sedan när min son konfronterade mig var min son väldigt arg på Alkoholhjälpen, han svor på Alkoholhjälpen. Jag har berättat om AH och att jag skriver där. Naturligtvis har han trott/tänkt att jag ska bli nykter så hans besvikelse var ju egentligen på mig men kanske lättare att lägga besvikelsen på AH. Jag lägger verkligen inte någon besvikelse på AH för det är mitt ansvar och endast mitt ansvar att bli nykter. Fast jag har nog känt mig som en udda person i forumet. Ibland är jag väldigt sårbar. Tex när diskussioner sätts igång som inte blir så konstruktiva då kan jag bli både arg och ledsen kanske mest ledsen... och det stannar kvar inom mig. Jag upplever ändå forumet som en plats där jag har vänner och några har kommit att komma lite närmre hos mig.
Jag brukar då och då säga att jag ska ta en paus från forumet oftast när jag blir ledsen, irriterad mm men jag tänker att jag behöver nog ta en paus nu för min konkreta behandling. Jag vet inte om jag kommer att lyckas för jag vill så gärna veta hur det går för er och jag vill gärna berätta hur det går för mig. Men jag tänker att jag behöver strama in mig inte spreta för mycket. Bestämma mig för vad jag ska fokusera på. En dag i taget eller kanske en kvart i taget. Att inte ta första glaset är bra men för mig är det ännu bättre att inte ta vägen förbi systemet. Har jag väl tagit den vägen ja då är det kört! Det kommer bli oerhört tufft! Men att gå in i den här behandlingen då kan jag verkligen inte dricka alkohol!
Så kära vänner ...kanske är jag tillbaka fortare än jag tror men jag måste ta paus...jag kommer sakna er...men jag tänker att vi ses längre fram!
Stor varm innerlig kram till er alla:)
Är det så att det är endast…
Är det så att det är endast jag som upplever att det är mindre aktivitet både på förändra mitt drickande och det vidare livet?
Kram🥰
@Varafrisk Skriver för andra…
@Varafrisk Skriver för andra gången i rad 😉
Jag tycker det låter bra med det som du sätter igång med i det 'verkliga' livet. Du har ju jobbat fram den här planen tillsammans med andra, då är du mer en del av den. Jag hoppas att det ska gå bra, men det kommer vara tyst här utan dig. Kom tillbaka när du vill. Jag är själv inte så 'aktiv' här på forumet, dvs jag skriver inte så mycket varken i min egen tråd eller andras, men jag går in varje dag för att uppdatera min kalender och läsa runt lite. Det känns bra för mig - så försök att hitta det som känns bäst för dig.
Ta hand om dig!
Kram 🤗
@Varafrisk Det kanske är…
@Varafrisk Det kanske är lite mindre inlägg nu, för min egen del märker jag att jag skriver mer i alkoholkalendern och i programmet och mindre i forumet. Jag tror det beror på att jag är i den fasen just nu. Jag är vecka 4 av programmet. 🦋
Var sak har sin tid. Och det…
Var sak har sin tid. Och det kan nog vara bra att ta en paus medan man jobbar aktivt på andra sätt.
Så nu är det dags. Säkert både skönt och läskigt. Men den här gången grejar du det. Jag tror att du gör klokt i att inte ha fokus på för många saker och på för många andra människor som det kanske lätt blir härinne på forumet. Att sluta dricka släpper loss en hel del känslor hos många. I slutändan är det det bästaför mig i alla fall - närvaron.
Lycka till nu och kom tillbaka när du känner att det passar!
Lycka till nu @Varafrisk! ❤…
Lycka till nu @Varafrisk! ❤ Jag kommer att undra hur det går för dig, men var sak har sin tid. Du skriver här igen när det känns rätt för dig att göra det. Kram!
@Varafrisk det är nog lite…
@Varafrisk det är nog lite mindre aktivitet nu tycker jag. Hur du än gör med pausandet så kommer du bli saknad. Uppskattar hur du delar med dig. Håller på dig, kram🌱
@Varafrisk Jag har funderat…
@Varafrisk Jag har funderat en del på "nycklar" kontra "käppar i hjulet". Skam och skuld är vi nog överens om. Riktiga käppar som man måste hitta nycklarna till. "Tycka synd om mig" tror jag är ytterligare en. Den är lite kontroversiell men verklig för de flesta tror jag.
Om man ska bli fri tror jag det är viktigt att ta sig en funderare kring när man tar fram denna käpp. Den kan lixom vina runt osynligt och göra att man missar möjlighet till att nå mål. Det är där jag tror det är så oerhört viktigt att man byter fokus. Tar på sig de snälla glasögonen och funderar på varför ens inre kompass står och snurrar?Här krävs mod. Massor av mod för "tycka synd om mig" kan bli ett statiskt tillstånd som gör att man fastnar. Istället måste man fundera över vad detta grundar sig i? Varför man tar till flykt. Inga känslor är fel. De är där för att informera om något. Då måste vi vara öppna för att analysera grundorsaken så vi kan justera kompassen och knata åt ett håll vi mår bättre av.
Du vet var du vill. Se till att kompassen hjälper dig på vägen ❤. Arbeta med den och inte emot den. Gör helt enkelt det du tror på. Betyder det att jobba inåt utanför forumet så tror jag du och kompassen är på rätt spår. Vi är med dig på vägen i våra tankar 🤗.
Fokus är jätteviktigt. Fokus…
Fokus är jätteviktigt. Fokus kräver energi. Energi att vara i varje stund och att i varje stund välja.
Jag lyssnar på Allvarligt talat på radio.
Härom dagen handlade en fråga om: ”hur länge kan man skylla på sin olyckliga barndom” - men frågan var väl mer ”hur länge kan jag skylla på något som jag inte kan påverka”.
Författaren Bengt Ohlsson svarade så klokt och bra. Det kom att handla främst om att tro på människans egen inneboende förmåga. Och kraft.
Friheten är enorm när det till exempel handlar om att bli nykter- hur mycket sjukdom det än är- så kokar allt ner till att inte ta det första glaset.
Tror jag berättat tidigare om en konsult som brukade prata om ”allt vi gör för att bli vältränade”
Köper gymkort. Gör planer. Köper böcker. Kosttillskott. Träningskompisar. Scheman.
Men bara en enda sak måste göras:
Lyfta vikter.
Du är väl förberedd nu, och jag önskar dig framgång med dina nyktra dagar. Kram.
@cthd @te @Sisyfos …
@cthd @te @Sisyfos @Lavendelblomman @majken_r @Tofu på besök @Se klart Tack🙏🏻🥰
Det där med att vara tillbaka fortare än jag tror….ibland är jag fullständigt övertygad att jag ska ta en paus fr forumet men igår kände jag….kanske jag behöver forumet ändå?? Kanske ska jag skriva en dag i veckan?
Var på 7-årskalas igår, min mans brorsons dotter. Det var en ren tillfällighet att vi blev bjudna men det var kul. Efteråt kände jag mig så nedstämd…vet inte riktigt varför?? Var det alla barnen som påminde om en längtan efter barnbarn? En längtan som jag försöker förtränga eftersom jag troligtvis aldrig kommer få några? Var det en längtan efter min dotter som jag har mycket mindre kontakt med förmodligen beroende att hon är upptagen av annat saker som hon mår bra av? Var det en känsla av ensamhet?
Oavsett vad så skapade det en stark känsla av sug. Det var ju bara att stå ut i suget för det fanns ändå ingen alkohol att få tag på. Ska ju blåsa varje dag i denna vecka så tankarna satte igång att jag kanske ska säga att jag är sjuk för då behöver jag inte blåsa. Eller jag kan dricka på fredag. Och jag inser den här resan kommer bli så tuff. Jag minns hur jag mådde när jag tog antabus. Kände en stark tomhetskänsla inom mig. Fast känslan att slippa förhandlandet var så skönt. Få se hur det blir med förhandlandet nu när jag inte tar antabus. Så tänkte jag på er som har kommit längre …som beskriver att tankar på alkohol inte kommer så ofta…och så tänker jag….kommer jag komma dit??
Om knappt en timma ska jag iväg och blåsa därefter till en fullbokad måndag.
Dag nummer två har börjat!
Kram☀️
Med största sannolikhet…
Med största sannolikhet kommersiella också att komma till att du inte tänker på alkohol hela tiden om du inte dricker. Och precis som du skriver att det var för dig så är det då skönt att inte ha en förhandling i huvudet. Jag gissar också att du kanske får lättare att handskas med nedstämdhetskänslorna när du varit nykter ett tag. Så var inte rädd för det nyktra livet, livet utan snuttefilt, det klarare livet.
Du är så jäkla stark och modig. Nu har du skaffat både hängslen och livrem. Lycka till! Tror faktiskt att det blir bättre rätt snart. Bra att du skriver om de. Där förhandlingen som har börjat i huvudet. Tänker att det ”bara” är att slå ner den nu. När du redan nu tänker fredag… det är viktigt att få syn på och skaffa en strategi.
@Varafrisk Kämpa på! Stor…
@Varafrisk
Kämpa på!
Stor kram 🤗
@Varafrisk Kämpa på och ha…
@Varafrisk Kämpa på och ha en fin måndag!🌷💕
Grattis till dag 2! Bra…
Grattis till dag 2! Bra jobbat där!
Jag tror faktist att det kan vara bra att komma in ibland. Känna att du inte är ensam.
I början tänkte jag på alkohol typ hela tiden. Dagarna kändes långa, kvällarna oändliga, jag gick och la mig tidigt för att slippa genomlida tiden tills att jag skulle sova. Jag levde mina första dagar i en bubbla, jag behövde koncentrera mig på vad jag höll på med.
Jag började inte skriva här förrän dag 4. Jag startade dock en rutin i början - på kvällen tog jag med mig datorn till sängen och kopplade upp mig här på forumet, läste runt lite bland alla inlägg, såg hur andras dagar har varit. Funderade på hur min dag har varit och hur jag kände mig över det, loggade in min a-fria dag i alkoholkalendern. Ibland tyckte jag synd om mig själv, ibland var jag stolt. Men på något sätt så lät jag inte det ta över, jag bara iakttog mina känslor och sa till mig själv, ja så här är det.
Det som var så skönt i början, det var att kunna komma hit till forumet och skriva att jag har klarat ytterligare en dag. Känslan när jag hade klarat 5 dagar var enorm, och det var så härligt att läsa andras heja-rop, andra som sa att jag var duktig och stark. För i det vanliga livet, så är det väldigt svår att gå ut bland vänner och kollegor och säga ’Vet ni - jag har inte druckit på 2/3/4/5 osv dagar - visst är jag bra!’
Långsamt gick dagarna förbi, en efter en. Helt plötsligt hade jag kommit upp i en vecka. Jag kan inte exakt säga när det hände, men efter ett tag så kom jag på mig själv att jag inte hade tänkt på att dricka den dagen. Självklart hade jag, och har fortfarande sug, men jag försökte att vänta ut tills det hade gått över, hittade på något annat under en stund (som många här tipsar om).
Jag har jobbat mycket med att lura hjärnan - kör på placebo effekten. Jag dimper ner i soffan på kvällen med ett glas 'Coola Viola’ eller ’Merry Cherry’, (det är mina egna drinkar som jag hittat på = sodastream med viol eller körbärs saft). Och så sitter jag där och har lite egentid innan jag sätter igång med maten.
Nu vet du ju att du inte kan dricka på en vecka, eftersom du ska blåsa. Då behöver du inte förhandla med dig själv. Jag tror att du kommer att finna det ganska skönt. Du kanske på fredag kväll ska fundera om du verkligen vill dricka då, eller om du ska testa att stå över, tänka tanken att ta en a-fri helg....
Unna dig något annat. Ge dig själv en present, fira att du klarat veckan - dock inte med alkohol!
Njut av idag! Du fixar det här - du är grymt starkt!
Kram 🤗
Nu, Varafrisk, är du på gång…
Nu, Varafrisk, är du på gång. Följer dig i bakgrunden, men skriver sällan. Tycker som många andra att du är en riktig kämpe.
Du vet vad du vill, du vet vad du måste, du vet vad/vart du ska - nu är det "bara" att göra kvar.
Håller alla mina tummar och tår för dig, finaste Varafrisk! 💗
Kramar i massor
Känner att jag verkligen…
Känner att jag verkligen behöver skriva här fastän det är så otroligt pinsamt...men ångesten blir för stark...jag måste skriva av mig den. Tänker på när @Vinäger berättade att hon druckit handsprit...hennes skam var stor men hon skrev ändå...och jag måste också göra det...
Var och blåste i måndags vilket gick bra! Var en tuff arbetsdag! Och det är ju inte så enkelt att tankar på alkohol försvinner pga att man har varit och blåst. Så började tankar mala ännu mer....det blev liksom ett tvång på något vis...och även nästan som en panikkänsla att jag inte skulle kunna dricka för att jag skulle iväg och blåsa nästa dag. Kanske inte att jag var rädd för att det skulle ge utslag på att jag hade alkohol i blodet för skulle ändå begränsa alkoholintaget men mer att stå där med skammen att jag drack igår. Så vad gjorde jag då? Jo, efter jobbet på måndagen köpte jag alkohol och bestämde mig för att jag skulle skylla på att det körde ihop sig på jobbet på tisdagsmorgon så att jag inte kunde åka och blåsa. Så jag skrev ett sms till kuratorn att jag inte kommer på morgonen. Gårdagen var också tuff. Och malandet höll på. Skulle hälsat på en ingift gammal faster på 91 år. Skulle prata minnen men jag kände att jag fixar inte detta. Så åter igen drack jag alkohol. Hade bestämt mig för att vara hemma från jobbet idag för att samla alla mina tankar. Skrev igen i morse till kuratorn att jag är sjuk idag. Dessa lögner och detta förhandlande tar kål på mig! Kan inte tänka klart! Fixar inte heller att vara hemma! Så jag bestämde mig för att åka och arbeta efter lunch. Ska dricka kaffe nu, ta en promenad efter det och sen en dusch! Ingen alkohol idag! Blåsa imorgon och på fredag! Fick tid för samtal på fredag! Ska berätta om mitt beteende och lögnerna för kurator! Jag är så trött på dessa lögner...de äter upp mig! Fy farao för detta jäkla beroende!!
Vill även berätta om en annan sak för att höra hur ni tänker där. Några av er kanske minns att en vän till mig bröt kontakten med mig för två år sedan. Hon sa att kontakten inte skulle brytas helt men den blev bruten i alla fall. Hon var även en fd kollega till mig. Anledningen att hon bröt kontakten med mig var tråkiga sms som jag skickade när jag var påverkad. Inga elaka ord eller så utan mer små pikar...avundsjuka. Ofta tystnade hon när jag skrev och då blev jag än mer påstridig...vi pratade om det men till slut blev det en bruten kontakt. Den här vännen och jag plus tre andra fd kollegor har träffats då och då efter att vi slutade arbeta tillsammans. Sen kom ju pandemin och inga träffar. I höstas bestämdes en träff och för mig var det så knepigt om jag skulle träffa den här vännen utan att vi pratades vid. Jag kunde ändå inte vara med på träffen eftersom min man och jag var på semester i Skåne. Hur som helst igår fick jag ett sms av en av dessa fd kollegor, en inbjudan hem till henne. Övriga hade redan blivit inbjudna och tackat ja. Ofta brukar vi försöka komma överens om ett datum innan något bestäms men hur som helst så var datumet bestämt. Den fd kollegan kommer och hon har tydligen inga problem med att träffa mig tillsammans med övriga men vill inte annars ha mig som vän. Jag har inte träffat henne på två år förutom att jag stött på henne på Lindex i somras då hon pratade om vaccinationer gällande Covid...jag blev så ställd. Jag tycker om min fd kollega som bröt med mig och jag klandrar henne inte för det likväl så finns känslan där av att bli bortvald. Hon är en godhjärtad människa men ibland kan hon uttrycka sig lite plumpt som då kan hamna fel hos mig....lite storasystersyndrom men jag vet att hon har inga onda avsikter. Så på ett vis vill jag träffa mina fd kollegor men jag kan inte sitta där som om inget har hänt. Kollegan som bröt med mig och ytterligare en annan känner ju till mitt beroende. Jag funderade igår om jag skulle berätta för även de andra två om mitt beroende för jag orkar inte bära detta längre...och jag vill inte vara den onda eller den som inte kommer. Men även om jag åker och berättar så vet jag inte riktigt om jag fixar det just nu när jag ska bryta med alkoholen och i inledningsfasen av mitt nykterhetsarbete. Jag vet inte om jag orkar att lyssna till andras berättelse...om barn och barnbarn och jobb....ja...det här är så svårt....men jag fixar inte att ljuga längre...hitta på nödlögner..vill bara tillägga att jag är inte orolig att det bjuds på alkohol då alla kommer med bil.
Hälsningar från en ångestfylld Varafrisk men som dock inte har gett upp. Jag har aldrig varit bra på höjdhopp men nu måste jag verkligen ta fart och komma över det där hindret även om jag slår mig och det gör lite ont....för det kommer att bli bättre!
@Varafrisk Hej🤗❤️ Jag är ny…
@Varafrisk
Hej🤗❤️
Jag är ny-nykter också, fjärde dagen bara. Flera gånger har jag försökt på alla sätt och vis och gemensamt för alla tidigare gånger har varit en känsla av att "nu jävlar" ska jag ditt och datt, det ena efter det tredje, en känsla av att jag behövde uppbåda styrka, mod och jävlar anamma.
Så är det inte nu, jag har bara gett upp typ. Första och andra dagen hade jag ingen lust eller motivation alls, det enda jag egentligen ville göra var att dricka alkohol. Igår var jag något mer hoppfull, om än bara 5% men fortfarande ingen motivation att bli nykter utan mer än känsla av att ge upp utan att riktigt förstå varför. Inga planer, ingen tanke på vad jag ska göra och när.
Idag har nog hjärnan klarnat lite för nu börjar jag tro att det här är vad AA kallar första steget, att kapitulera inför både alkoholen, sina krav och sig själv och erkänna att man är maktlös.
Aldrig tidigare har jag haft denna känsla, utan tidigare har jag omedelbart satt igång och skriva ner scheman och planer för att lyckas.
Du verkar vara en väldigt stark och kapabel människa, ungefär som jag alltid har sett mig själv och tänker att det kanske kan hjälpa dig att sänka garden också ❤️
Jag har en ganska välkänd historia i huvudet idag:
Det var en lastbil som hade kört fast under en bro och det samlades massor av experter som på alla sätt och vis försökte få loss den utan framgång. Till slut kom det ett litet barn och sa "varför släpper ni inte ut luften ur däcken?"
Kanske det är vad som skulle fungera för dig också?
Kram🤗❤️
@Varafrisk Det är många…
@Varafrisk Det är många gånger jag funderat på det du nu funderar över. Är det klokt/oklokt att berätta?
Det är hårt att bli dömd när man är skör. Samtidigt kan det leda till lite nej nu jävlar 😈. I alla fall för mig.
Jag inbillar mig att människor som dömmer ofta har svårt med sin egen fasad. Det ska vara så perfekt. Livet är dock inte perfekt och de som har haft motgångar och lärt sig av dem kan man ju nästan märka av via deras aora. Kan tycka att de ofta rör sig ganska beundransvärt och ledigt. Dit kommer man inte av en slump tänker jag. Det krävs träning. De som dömmer när man blottar sig är inte personer du kommer växa med. Snarare ifrån så skit samma.
Att öppna sig är helande om det faller ut rätt. Var beredd på motsatsen och försök att inte bli ledsen om de visar att de sitter fast och dömmer. Sannolikheten är nog större att det blir tvärt om. Att du får massa igen.
Med det sagt har jag idag bestämt mig för att inte försöka mer med den vän som slutade höra av sig efter att jag berättat. Jag har försökt i två år. Orkar inte mer. Idag ringde hon men nu är det försent i min bok. Jag har ingen lust mer. Två år var lite för lång tid för att jag ska se det som en vän värd ordet...
@Vill Bara Sluta Tack för…
@Vill Bara Sluta Tack för fina ord om mig! Och för att du berättade om din känsla…jag befinner mig ungefär i samma känsloläge som du.
@Tofu på besök Jag tänker att de två personer som jag ev vill berätta det för skulle nog fortsätta bemöta mig bra. De har varit med på min tuffa resa under många år då vi var kollegor. Men jag får se hur jag gör. Tycker att det känns knepigt att träffa min fd kollega som bröt m mig och träffas tillsammans med andra kollegor och prata som om inget har hänt.
Idag har det varit en riktigt dålig dag så mycket ångest och så mycket ont i magen. Mått pyton😱 Men har inte druckit idag därför kunde jag fixa lite i mina rabatter. Och, det bästa! Kunde hämta min dotter på hennes jobb och ta med henne hem till oss för att äta kvällsmat. Så himla mysigt med henne❤️ Har köpt go glass som jag ska äta innan jag lägger mig. Så dagen slutade iaf bra och jag är nöjd över att jag inte har druckit💪🏻
Kram💕
Bra jobbat igår VaraFrisk!…
Bra jobbat igår VaraFrisk!
Angående berätta eller inte skulle jag nog avvakta tills jag var lite mer stabil om jag vore du. Även om de skulle ta det bra kanske du inte får det stöd som du längtar efter. Du har ju också hon som bröt med dig där och måste parera hennes reaktion. Grupper är svårt att hantera och du sätter dig i en utsatt position. Du riskerar att bli väldigt ledsen och besviken tänker jag. För att jag tänker att om du berättar nu finns en liten längtan om att de ska ta emot och bära dig litegrann och jag är skeptiskt till att det händer.
Tänker att det kanske är nu du måste bli Superego och fundera över vad du vill och behöver. Du orkar inte gå dit och lyssna på deras berättelser om barn, barnbarn och jobb skriver du. Sen vill du inte vara den som tackar nej. Du orkar inte ljuga och dölja. Du känns lite skör just nu VaraFrisk. Så ta han om dig i första hand nu. Och se alla dina segrar. Kramar!
@Varafrisk Igår läste jag…
@Varafrisk
Igår läste jag igenom hela din tråd på eftermiddagen varvat med lite hushållsarbete. Vilken fantastisk tråd🙏
Jag känner mig ödmjuk av din djupa och innerliga önskan att lämna alkoholen bakom dig. Det står helt klart för alla dina vänner här inne (inkl. mig) att detta är den framtid du vill ha❤️
Från en "Duktig Flicka" till en annan så ser jag att du har gjutit grunden, byggt stommen, rest väggarna, lagt taket, målat, tapetserat och inrett ditt nya hus❤️
Du behöver bara öppna dörren och kliva in.
Kram fina du🤗
@Vill Bara Sluta 👍. Vilket…
@Vill Bara Sluta 👍. Vilket fint inlägg!
Håller så med dig. En genuin trötthet på alkoholen, det är vad jag också läser om och mycket jobb som redan är gjort.
Det kommer att gå vägen VaraFrisk!
@Vill Bara Sluta Man kan…
@Vill Bara Sluta Man kan inte annat än att beundra någon som har läst igenom hela min tråd! Tack för att du tog dig tiden och tack för dina ord!
@Sisyfos Och, tack för dina ord och om tanke!
Jo, det är nog så att jag är ganska skör just nu dels beroende på allt kring alkohol, beroende, nykterhetsarbete mm dels beroende på hög arbetsbelastning. När det gäller mitt arbete då vet jag att det brukar lugna ner sig när vi närmar oss Midsommar. Nästa vecka är det endast tre arbetsdagar vilket gör att det finns lite fler dagar för återhämtning. Nästa helg ska även min dotter flytta till sin nya lägenhet och jag är så glad för detta. Har sagt till min man att han får vara arbetsledare för jag orkar inte styra och ställa men han gör det så bra när det gäller sådana här saker.
När det gäller mina fd kollegor och den träffen som jag blev inbjuden till så har jag faktiskt ingen tanke på att någon av de ska bära mig. Två av dem vet redan om mitt alkoholberoende (en av dem som bröt med mig). De har väl aldrig ringt mig eller messat mig och frågat mig hur jag mår eller hur det går sedan jag berättade. Det är om jag själv väljer att berätta. Har en annan vän som även hon vet om mitt beroende. Hon kan ev fråga hur det går när vi ses men det är liksom en, två gånger om året. Så nej, jag förväntar mig inte att någon ska bära mig, och har aldrig gjort. Jag är van att klara mig själv. Det är därför jag är bra på att söka hjälp (även om jag har skjutit själva görandet framför mig) och även se till att få tex massage, ansiktsbehandling även om det var länge sedan som jag fick sådana behandlingar. Men, jag kan väl tycka att det är knepigt att man inte frågar.....att man inte undrar....fast de har vänner som de har en närmare relation med än med mig.
Min tanke med att berätta var att jag orkar liksom inte ljuga längre. Nu har vi inte ofta kontakt så därför vet de ju inte riktigt hur jag mår men tidigare har jag ofta varit trött, nedstämd vilket har berott ganska mycket på alkoholen. Innan min fd kollega/fd vän bröt med mig hade vi pratat om varför det kom tråkiga sms. Vi hade pratat om hennes tystnad när hon inte svarar på sms. Vi hade pratat om min känsla av ensamhet. Tex hur svåra jag tycker att jul- och nyårshelgerna kan vara frågade om vi kunde ta en fika. Det tar dagar innan hon svarar och då kommer det en bild där hon firar nyår i Spanien med vänner. Visst, det var inte så att jag kanske slutade att skicka tråkiga sms men kanske ändå något mindre. Då kom smset att hon kunde inte vara min vän. Även om jag är ansvarig för att vänskapen tog slut så har jag ofta tänkt att jag trodde att den var starkare, trodde att den betydde mer för henne än att bara sluta vänskapen med ett sms. Det känns därför jätteknepigt att träffas bland vänner och för några timmar glömma av att vi inte är vänner. Jag sa till en av de andra fd kollegorna att den här vännen och jag borde nog prata innan vi ska ses. Men så har jag också tänkt...varför...varför ska jag ta det ansvaret? Det är inte jag som har valt bort någon det är hon...jag känner mig lite som banditen. Det lutar nog till att jag just på den här träffen kanske jag avstår att komma för jag tror att jag kommer att må sämre efteråt än innan. Jag behöver bli starkare! Varför ska jag kapitulera??
Nej....med tanke på vilket ord jag använde dvs kapitulera så är det endast alkoholen som jag behöver kapitulera inför. Så som jag känner idag så skulle jag väl vilja behålla alkoholen i mitt liv om jag kunde styra över den, om jag kunde ta ett eller två glas vin varannan vecka eller var tredje. Men, det funkar ju inte och det vet jag ju sedan länge..sedan väldigt länge ....det är helnyktert som gäller. Och under resans gång så är längtan stor till att få ro, slippa förhandla, söka lite mer andlighet, slippa ångest ...all både fysisk och psykisk smärta. Som jag har sagt tidigare så är jag inte rädd för det nyktra livet utan resan dit! Jag längtar så mycket över att kunna styra mitt liv, bestämma över mina val...ta tillbaka mitt liv, min värdighet.
Men...just nu så känner jag mig väldigt mätt ...är ensam hemma ikväll min man är och kollar handboll. Så jag köpte den där läskande räk- och laxbakelsen som jag har sett så många gånger på fiskavdelningen i min ICA-affär. Nu slog jag till och köpte den...men aldrig mera...för mäktig och för stor och lite för mycket majonäs tror jag men men nu vet jag i alla fall vad den smakar. Ska nog ta en frukt för att få lite balans och kanske en glass efter det. Idag blev det en nykter dag vilket känns väldigt skönt!
Kram till er:)
Godmorgon! Skönt att ha två…
Godmorgon!
Skönt att ha två nyktra dagar i bagaget! En onsdag och en torsdag. Det har nog inte hänt sedan jag tog antabus såvida det inte har varit en helgdag. Hela dagen igår fanns tankarna om att jag skulle dricka idag ganska övertygande tankar faktiskt. Det är ju fredag ska dessutom inte blåsa imorgon. Det var först när jag kom hem som tankarna förändrades till att börja tänka…men nej varför ska jag dricka idag. Tror tankarna kom beroende på att det var skönt att vara nykter på kvällen, den värsta ångesten hade lagt sig. Ledsenhet fanns/finns fortfarande över träffen som jag berättat om, om fd kollegorna och att det som är grunden till detta är alkoholen. Hur som helst idag nu på morgonen är tanken övertygad om att vara nykter ikväll. Det finns inget som kommer bli bättre, roligare om jag dricker ikväll. Det kommer fortfarande bli för mycket, jag kommer bli trött kanske ledsen kanske arg och därefter somna. Jag vill bara vila…vila….och vila.
Verkligheten är att jag klarar mig inte utan forumet och allra minst nu. Allt vad jag skriver vem skulle jag berätta det för? Vem skulle lyssna på allt vad jag skrivit i min tråd och det allra viktigaste vem av de människor som finns runtomkring skulle förstå?? Så stort varmt innerligt tack från djupet av mitt hjärta att ni fortfarande finns här vid min sida. Det borde egentligen vara alldeles för tröttsamt att följa någon som det tar så lång tid för att gå vidare…men jag är på väg…men min väg är oerhört lång, guppig, stenig fast ibland kommer det en raksträcka.
Ha en alldeles jättefin fredag ☀️
Kram🥰
@Varafrisk God morgon! Men,…
@Varafrisk God morgon! Men, vad bra kämpat, två nyktra dagar på rad!💪. Även nykterheten dämpar ångesten du brottas med. Tänk vad skönt det skulle vara för dig om du inte dricker ikväll och som du säger bara låta kroppen få vila, det behöver du verkligen.
Kämpa på och tänk på vad skönt det blir att vakna nykter imorgon bitti och hur gott kaffet smakar om du inte dricker idag. Massor av kämpakramar❤️
@Varafrisk vad glad jag blir…
@Varafrisk vad glad jag blir 🤗 jag är inte så aktiv på forumet, men läser och följer lite emellanåt. Jag vet ju hur länge du har hållit på att komma till två nyktra dagar.
Hjärntvätta dig själv nu att du kommer fixa den här kvällen också. Att du är stark och behöver inte de där giftet.
Tänka att vakna stolt imorgon också, dricka ditt kaffe och njuta av morgonen. Få skriva på forumet att de gick en dag till 💪🏼
💕 sländan
@Varafrisk Jag utläser…
@Varafrisk
Jag utläser mellan raderna att du och alkoholen också har gjort slut, precis som jag och alkoholen. Det finns ingenting mer att få/ge i den destruktiva relationen.
Nu är tiden då vi får vila från den psykopaten. Visst kommer han att höra av sig och påstår att han ångrar att han gjorde oss illa och lova att om vi tar tillbaka honom så ska allt bli bättre den här gången. Men vi vet bättre, eller hur?
Den relationen leder aldrig till något bra. Det är bättre att vara fri och läka skadorna han åsamkat oss.
Låt psykopaten alkohol dansa solo på barbordet och skratta åt tönten istället, han har varken takt eller ton.
Fredagskram🤗
Vara Frisk skrev ”men nej…
Vara Frisk skrev ”men nej varför ska jag dricka idag. Tror tankarna kom beroende på att det var skönt att vara nykter på kvällen, den värsta ångesten hade lagt sig.”
Bra jobbat VaraFrisk! Det är ungefär så det börjar tänker jag. När man tänker efter och inser att kvällen inte blir bättre med alkohol.
Helgkramar!
@vår2022 @Sländan @Vill Bara…
@vår2022 @Sländan @Vill Bara Sluta @Vill Bara Sluta @Sisyfos 🙏🏻💕
Känns alltid jobbigt att skriva när det inte blev som man tänkte dagen före…då man lät så övertygad. Det blev alkohol igår🙈Varför??Visste ju redan svaret hur det skulle bli så varför göra samma misstag igen som från början är dömt att misslyckas😳 Nu släpper jag det och går vidare. Vill ta vara på dagen idag utan att plågas och istället ta fram de två senaste nyktra dagarna som finns i minnet🙏🏻
Var hos kuratorn på Rådgivningscentrum igår. Träffades 7.30 på onsdag ska vi ses 7.15. Hon/vi trixar verkligen med tider för att kunna få till det att jobba m behandlingen. Har börjat en behandling som heter CRA - Community Reinforcement Approach. Fick först skatta i en skala som hette Tillfredsskalan, 10 påståenden. Minns namnet för jag fick en kopia med mig hem. Den andra skalan vet jag inte namnet på men det var 100 påståenden. Fick uppgifter att jobba med hemma. Fortsätter att blåsa varje dag.
Har bestämt mig för att åka på träffen med fd kollegor för dessa kvinnor är viktiga för mig. Har ingen tanke på att min fd kollega som bröt m mig att hon och jag ska fortsätta att vara vänner efter träffen. Jag har stått upp för de fel jag gjort och min fd kollega vet om det. Jag kan inte göra det ogjort men varför ska jag avstå från träffen?!?! Förmodligen kommer jag berätta om mitt alkoholberoende för jag orkar inte längre med lögner och jag vill stå upp för den jag är…inte jämföra mig…stå upp för mina barn visa min stolthet över dem även om deras resa har varit så krokig och kan delvis vara för min dotter.
Snart kommer nog sonen och vi kanske pusslar lite grann❤️Tänkte fixat lite i rabatterna men väntar eftersom det regnar.
Önskar er alla en fin lördag❤️
Märker att den där…
Märker att den där hackefjanten, psykopaten försöker påminna mig om att hen finns🙄 men nej…försök inte🥊
@Varafrisk Den jäkeln…
@Varafrisk
Den jäkeln försöker kontakta mig också, varenda dag när det närmar sig stängningsdags på Systembolaget sätter han igång😠 Han har visst lite svårt att fatta att jag har gjort slut med honom 😂
@Vill Bara Sluta Jag behöver…
@Vill Bara Sluta Jag behöver nu vara övertydlig både mot alkoholfjanten och mot mig själv. Blev alkohol igår igen. Lätt att dricka på dämpade känslor. Idag söndag en dag då jag inte dricker. Blåsa imorgon skönt. Behöver fundera över hur jag vill att veckan som kommer ska se ut. Hur tänker jag att det ska bli när jag har slutat jobbet. För mig handlar det givetvis om att inte ta första glaset men ännu mer att inte åka förbi Systembolaget och ännu värre gå in i Systembolaget☠️
Ska skriva en jobbansökan, vet dock att det redan är många sökande. Jag blir inte jättebesviken om jag inte får det men jag måste söka det. Nyfiken på hur en snart 60-årig kvinna och hennes erfarenheter värderas jämfört med yngre. Inom mitt område tänker jag att det är en tillgång men det är inte alltid som arbetsgivaren tänker samma🗣
Dax att fixa frukost🍞🫖
Kram💕
Idag har jag haft en…
Idag har jag haft en superdålig dag! Har mått så dåligt av att min son och jag inte har kommit riktigt överens. Det händer emellanåt. Han kan då bli ganska tråkig i orden mot mig, och jag blir både arg och ledsen men vi kan inte riktigt nå varandra där. Detta kan påverka mig en hel dag vilket det även gjorde idag.
Imorgon ska jag göra allt vad jag kan för att vara nykter. Läste i cth (tänker att det ska vara en bokstav till) tråd om Vinägers råd när suget sätter in vad man kan göra för att inte åka t Systemet. Vill klara av behandlingen nu när jag påbörjat den.
Godnatt😴
Godmorgon☀️ Ska iväg och…
Godmorgon☀️
Ska iväg och blåsa om en knapp timma. Känns skönt, känns omhändertagande. Tryggt på något vis, någon som bryr sig om mig i några minuter. Skönt att komma iväg t jobbet. Försöka släppa vemodet från helgen. Ändock komma ihåg det till nästa ledighet för att istället göra ett bättre val!
Till helgen ska jag fixa i växthuset. Funderar på om jag kan gräva upp hela daggkåpan för att sätta någon annanstans men var? Sätta lite nytt. Det kostar en del pengar. Alkohol kostar också en hel del pengar. Om jag inte dricker så har jag pengar t blommor och plantor och grönsaker dessutom kommer jag att må så mycket bättre.
Var inne och kollade på Instagram och Facebook. Så mycket alkohol hela tiden. I annonser. På fest. I vardagen. Bubbel överallt. Även om jag inte blivit nykter ännu så kan jag ändå se hur det flödar. Det känns nästan som om det vore en otänkbarhet att göra ngt utan ett glas bubbel i handen.
Så nu startar jag upp måndagen🙏🏻💪🏻
Kram💕
@Varafrisk Precis, som det…
@Varafrisk Precis, som det är typ otänkbart att göra något utan bubbel. Ledsamt..och blir arg också.
Växthus låter härligt! Har grävt och flyttat en del daggkåpa i helgen, blev bra och kändes skönt. Klart mer värt att lägga pengar och energi på växter🥰 Ha en fin dag!
@Varafrisk Godmorgon! Vad…
@Varafrisk Godmorgon!
Vad trist att det blev jobbigt med din son. Jag känner igen mig från när jag har haft bråk med min tonårsdotter. Det är så jobbigt, jag blir arg och ledsen, men sedan jag har ändrat mitt drickande så känns det bättre då det händer, för jag vet att jag är nykter. Jag vet att den ilska och ledsamhet jag känner är verkligen riktig, inte där för att jag har blivit full. Men, det är jobbigt och det är såna stunder som lätt kan trigga igång att man vill dricka. Men det känns bättre återigen om man kan klara det utan. Det blir en liten seger i sig.
Ja, jag läste det där inlägget från MondayMorning hos Vinäger och tyckte att det var bra. Man kan ju använda det här banan+kaffe knepet med vid flera tillfällen när suget faller på.
Ha en fin måndag!
🤗
@Varafrisk tittar in och…
@Varafrisk tittar in och hejar på. Följer ju din resa trots att jag sällan skriver🙂 så bra att du kommit igång att "blåsa" regelbundet. Du går framåt även om det inte går så fort som du önskar. Fortsätt så I din takt.
Håller med om flödet av alkohol i sociala medier och alla TV-program + reklam. Har stängt ner Instagram och försöker använda Facebook minimalt.
Hoppas du har många fina dagar och mindre av de problemfyllda dagarna framför dig 🌺
Åter igen en ny dag☀️Det är…
Åter igen en ny dag☀️Det är tacksamt att det kommer nya dagar så man får nya möjligheter nya chanser🙏🏻
Tänker på vad @tofu på besök skrev i sin tråd om ilska , om att inte gå igång …att hantera den. När jag inte mår bra så blir jag lätt irriterad, ilsken…kan som den saken som hände m min son …hans tråkiga ord…ta så mycket energi och tid från mig…istället för att mer ta det som ord och låta dem passera. Att låta mina barn mer ta ansvar för deras relation med varandra, att jag kan inte lösa den. Att inte igång på allt som sägs utan låta det rinna av….vad jag förstår av dem i Det vidare livet så är det lättare efter en tid som nykter. Fast ord har fastnat långt före alkoholen blev ett problem…tänker att det beror på självkänslan…att känna att jag duger. Men jag vill inte vara så mycket arg…
Känner mig så himla sårbar just nu el kanske jag ska säga extra sårbar. Vår dotter ska flytta nu min man hjälper henne en del. Jag ska hjälpa till mer med städning och när hon är på plats i den nya lägenheten. Våra kompisar är hyresvärdar. Det är på gott och ont, svårare att säga till om saker som man tycker borde finnas som garderober. Hon har ju heller inga pengar så vi får stötta henne med det avstå fr lite av våra egna saker. Hur som helst så just nu när jag måste bryta ja…verkligen måste bryta så känns det svårt att fokusera på mig själv…det är ett jäkla gytter i min hjärna.
Min största och viktigaste uppgift är att fokusera på mig själv men det är SÅ svårt. Jag tänker om jag får den här dagen bli som jag vill då kan jag vakna lite mer stärkt imorgon och styrka är vad jag behöver. Jag ska även ta m min man t kuratorn en dag för att han ska få en bättre insikt i vad ett nykterhetsarbete innebär.
Då startar jag upp tisdagen….
Kram 💕
@Varafrisk Varje dag är en…
@Varafrisk Varje dag är en ny dag och med nya möjligheter💕. Jag har en son som ”fastnat” lite i livet. Han är musikaliskt begåvad och har sedan barnsben varit mycket för sig själv och mest hållit på med att skriva, komponera och producera musik. Han är lite introvert och tar inte så mycket initiativ till social kontakt. Han hade en relation för några år sedan men blev rejält bränd, kanske finns det bitterhet kvar men han har inte gjort nya försök till ny relation. Han har kommit in på olika studier och även flytta en bra bit hemifrån, men han trivdes inte och flyttade hem igen. Flyttade till i en studentlägenhet men studierna tog slut och nu har han flytta hem till oss igen för någon månad sedan. Inga studier, inget jobb. Han skriver ny musik och spelar in, det är hans liv och hans drivkraft, näring.
Jag har oroat ihjäl mig för honom så länge och det har påverkat mig psykiskt, ständig oro i bakhuvudet. När jag försöker pusha honom till ”livet” är han negativ, lite gnällig mot mig och säger att inget går, allt är emot honom osv. När jag blev nykter släppte så mycket oro om honom då jag blev allt stadigare i mitt egna mående och min oro/ångest. Nykterheten har gjort att jag inte ”tassar” runt honom och blandar mig i hans oro, liv. Jag fokuserar på att jag ska bli stark, må bra och finna glädje i mitt liv. Det jag märker är att min nykterhet även påverkar honom, jag låter honom få vara ifred, med sitt liv och jag är mer avslappnad. Han söker upp mig på ett annat sätt och är mer avslappnad. Han är liksom inte det ”lilla” gnälliga barnet utan tar mer ansvar för sig själv som en vuxen. Han ger inte upp med saker som tidigare utan försöker igen och igen. Jag har backat till mitt liv. Jag vet att han känner oro för att han bor hemma och inte har något jobb, eget boende. Min plan är att låta honom vara i sitt, jag pushar inte, det får ta den tid det tar tills han känner sig mer trygg i sig själv och har viljan att göra en förändring. Jag hör honom prata om den, lite här och lite där, helt självmant. Vi har lite små förtroliga samtal, kring oro/ångest och hur det påverkar oss och jag försöker visa honom vägen genom min förändring och hur jag handskas med den. Jag tror att det kommer att lösa sig för honom. Oron över honom kommer lite då och då, men jag tänker då att ingen annan än han själv kan göra något åt sitt liv, jag kan inte göra det. Tänker även att mina känslor inte är hans och att det är lätt att tro att han känner som jag, men det stämmer inte. Han trivs rätt bra i stort i sitt liv, utan större social umgänge och det är hans liv.
Det är min berättelse om hur min nykterhet påverkat både mig själv och min son kring min oro om honom. Kan tillägga att även min dotter, som inte bor hemma, har kommit mig närmare på ett helt annat sätt nu när jag är nykter. Jag är mer stabil och förtroendet mellan oss har stärkts för att jag är mer tillgänglig och närvarande i livet.
Ha en fin tisdag!🌷💕
Hej, Jag tänker att du…
Hej,
Jag tänker att du skriver mycket om vad som rör sig inuti, och utanför, oro, stress i en blandning. Som att det skulle gå att få ordning på allt- innan- eller inför att sluta dricka.
Det är svårt att tex fokusera på sig själv- i ett sånt här läge. Hjärnan, kroppen, allt är marinerat i alkoholen. Man är faktiskt inte riktigt frisk- beroendet är en sjukdom.
Det är endast en enda sak som behöver fokus, och det är att inte dricka.
Jag har sagt det så många gånger, men på olika sätt. Jag kan själv inte relatera till vad som händer när hjärnan går på autopilot. När drickandet bara ”händer”.
Men jag vet väl hur det är att bara- andas sig igenom sug och oro, rastlöshet och ångest. Många många såna stunder.
Men samma gäller där. Bara. Inte. Dricka.
När du slutar dricka kommer så småningom dina relationer bli lättare. Precis som @vår beskriver.
Men nu. Det är svårt att laga en bil om någon plockat ur motorn. Och så funkar vi som alkoholister. Motorn är trasig. Går ej att laga på annat sätt än att inte dricka.
Så, avslutningsvis är det säkert så att det finns en massa saker att ta itu med.
Som hänger ihop med varför vi hamnat i ett beroende. För en del räcker det att bara sluta. Självläker! Några behöver rota, fundera.
Det är ett livslångt lärande- för de flesta. Men det är inte svårt, när man är nykter. Då är det spännande. Lärorikt.
Allt detta står utanför din dörr men du slår igen den. Hela tiden. Det är smärtsamt att göra så mot sig själv. Men det är än mer smärtsamt att inte leva sitt liv på ett sant sätt. Livet som det är. Få upptäcka det.
Det önskar jag verkligen att du får, och bestämmer dig för att utforska. Kram 🌱
@Varafrisk När jag drack…
@Varafrisk När jag drack hade jag ju ett filter i form av alkoholen som initialt dämpade känslor. Man slappnade av. När man druckit lite mer så kunde känslorna istället slå till och man blev arg. Impulskontrollen var dålig...
Sedan när jag slutade dricka hade man ju inget att kyla känslorna med. Då stod man där naken och var tvungen att hitta sätt att hantera känslostormar. Den var svår men nu känns det som jag börjar hitta rätt🙏.
Jag har förväntats inte uttrycka mina känslor av min omgivning. Åtminstone inte starka. De har alltid blivit dumförklarade eller fått stämpel att de är fel / överdrivna från motparten vilket gjort att jag försökt hålla tillbaka och vi gled tillslut isär. Varför säga något om allt är fel och blir förvrängt? Prata känslor gick definitivt inte. Alla känslor var ju fel... Det gjorde att jag gick åt sidan och skötte mitt.
Nu har jag ju insett att motparten var rädd. Därmed gjorde han allt för att tysta och förminska starka känslor för att på så sätt försöka parera. Det fungerar ju inte... Känslor finns ju där så bättre sätt har varit för mig att inse att de finns och hitta tillvägagångssätt för att reda ut dem som gör att jag mår bättre. Lära mig andra sätt än att döva med alkohol och gå undan. Ingen blir ju lycklig av det...
Det blir lättare och lättare för mig att separera vad som ligger på mig och vad som ligger på motparten. Även att snabbare komma på hur jag bör lösa vissa situationer innan topplocket går. Sedan blir jag inte lika arg längre. Det blir inga anfall. Det är snarare så att jag snabbare hittar sätt att förändra mitt tankesätt så jag hanterar saker på ett sätt som bidrar till mitt välmående och utveckling. Mina mål glädje, stillhet och tacksamhet gör det enklare för mig att fundera över hur jag ska hantera / släppa vissa situationer. Fråga sig om det ens är värt att gå in i en konflikt eller snarare parkera den? Kommer en konflikt leda till att jag når mina värdeord är frågan jag ställer mig och sedan agerar jag utifrån hur jag givet konflikten tar mig dit.
Det går ju att säga sin sak och sedan släppa det där istället för att med en dåres envishet bråka tills man får rätt. 🤗 Att bråka med min son leder ingen vart. Det blir bara låsningar om jag trummar på. Konflikten blir bara större. Vi är lika envisa båda två och lika dåliga lyssnare. Därmed bättre att förenkla konflikter och passa mig för att bara ösa på. Då blir det bara totalblockering från båda... 🤗