Misstänker att jag är långt ifrån ensam i att få ta emot allt från hot, gap och skrik med mera. Har vart ganska lugnt i två-tre veckor ungefär, sen tyckte min kära alkoholist att det var dags att berätta om sin problematik för anhöriga och som hon uttryckte det "ta sitt ansvar"... Gick bra några dagar, hon verkade lättad trots att hon blev ganska kraftigt ifrågasatt när hon berättade sin "nya" plan, hon har "kontroll" på sitt drickande och ska inte dricka ensam igen och då är det inte ett problem enligt henne. Tidigare plan när bara jag visste om problematiken var att hon skulle sluta dricka helt då problemet redan har genererat fyllehäckar, fängelsedom, enorma skulder, X antal blackouter, gömda flaskor, förlorat arbete osv osv... Ett ganska djupt missbruk och problematik med andra ord. Igår frågade jag henne varför hon fortsätter dricka när det hela borde vara rätt tydligt att det inte är någon bra ide? Det skulle jag inte gjort.... Det kom en explosion av guds nåde, med hot, skrik och gapande. Hundra olika ursäkter kring att hon sökt hjälp (vilket hon inte har) och att hennes psykolog säger att hon visst kan dricka (hon har ingen psykolog). Hon ringer å skriker att jag aldrig ska fråga henne nåt igen om hennes alkohol då allt är under kontroll. Hon berättade att hon hade en vän på plats som är med henne dygnet runt å vet att hon inte dricker för mkt, denna "vän" var enligt henne med å hörde samtalet. När jag frågade om inte vännen kunde säga nåt så jag hör att denne är där (då jag inte tror henne) så fick jag höra att hennes vän inte ville prata just nu... Varför måste precis allting som kommer ur munnen på en missbrukare vara så svart och vitt. För någon dag sen ringde hon och grät över att hennes missbruk, var så ledsen med panikångest över allt hon ställt till med, både med barn, pengar, arbete och fängelse (fotboja) som väntar... Nu vände vinden så fort man ifrågasätter nåt och hon har inget problem, allt är fejk, hennes påhittade psykolog stöttar henne i att hon kan dricka osv osv. Finns det inget slut på denna cirkus... Kan tillägga att hon under samtalet satt och drack och hade druckit under förmiddagen det hördes tydligt. Även det försvarar hon med att det inte är konstigt att man sitter en söndag förmiddag och dricker "alla gör det" tydligen...
Nu drabbar ärligt inte detta mig mer än hennes samtal till mig och att hon ena stunden gråter och är förstörd och nästa hotar och skriker...
Nån som känner igen sig i detta?