av Varafrisk

Annabell
mån, 2022-05-09 - 21:53

Tänker på dig Varafrisk ❤️. Hoppas att du stannade på rätt sida av tröskeln idag. Ibland tänker jag ”jag ska fasiken släppa en skitstor sten rakt på foten eller nåt, så jag får lite tid att (och tvingas) skapa ett avstånd till mina egna mönster!” Vi borde ju såklart inte göra det nån av oss, men ett avstånd till våra egna mönster tror jag att vi båda måste klura fram hur man får till… Många styrkekramar till dig ❤️

Varafrisk
mån, 2022-05-09 - 22:49

Nej…det blev inte vad jag önskade 😪
Å jag tänker för mig handlar det vare sig om ska, måste, hoppas, försöka…eller planering…utan göra. Just nu känns det precis som @annabell skrev…pinsamt …dumt…ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga…men kanske är det bäst att inte skriva förrän jag lyckas för det här känns bara så jobbigt…..

Kram💕

Sisyfos
tis, 2022-05-10 - 06:55

Kanske kan du skriva här innan istället VaraFrisk. Att skämmas i efterhand är förståeligt, men det leder ju inte till någon förändring om man inte analyserar de olika stegen från inköp till dricka.
Tänkte på ditt Pinchos besök. Där valde du att dricka. Just Pinchos har ett ganska stort utbud av s-fritt. Kanske är det dags att fundera över och analysera det valet. Du får ju i ärlighetens namn inte ut något av alkoholen - eller har jag fel?
Jag förstår dig, VaraFrisk, eller förstår och förstår…. Jag har varit där själv menar jag. Så jäkla bestämd och jävlar anamma på morgonen för att sedan på eftermiddagen gå och köpa vin. Det är Inge kul att skriva om just det, eftersom man skäms, inte förstår sig själv etc etc, men jag var tvungen att börja där. Jag ville helst inte tänka på det alls. Förträngde etc, men det fanns också fler på forumet då som skrev om samma problem. De radiostyrda stegen rakt in på bolaget. Så jäkla onödigt! Kanske kan du titta in här innan du går hem från jobbet idag. Skriva om din hackfjant som började vid lunch att föreslå dagens vininköp och hur du tänker stå emot. Du skriver på ett forum som heter ”förändra sitt drickande.” Här finns utrymme för tillkortakommanden. Det är många framgångssagor nu och lätt att känna sig lite i underläge, men jag tror att det är viktigt att läsa (och skriva) om kämpandet också. För att förstå, för att hitta nya vägar. För att känna att man sitter i förarsätet. Lycka till nu!

Se klart
tis, 2022-05-10 - 21:59

Kikar in och tänker som @sisyfos skriver att det kan vara bra att skriva här när det far iväg.
Det finns ju många som skrivit också minut-för-minut när det har gällt liksom livet att bara hålla ut.
Verkligheterna måste mötas någonstans.
Verkligheten som är bestämt och ska och vill.
Och verkligheten som låter sig övertalas av havkefjanten, styr stegen till bolaget- eller beställer bubbel på pinxos fast du ju inte skulle. Däckar- som du skriver- fast du inte skulle.
Kanske kan inte verkligheterna delas här- det kanske är för svårt. Men i dig, eller i dina dagböcker? Tankar.
Verkligheterna behöver ha kontakt annars blir det som jag ibland skrivit: strömavbrott.
Kram.

Varafrisk
ons, 2022-05-11 - 06:18

@Sisyfos @Se klart Ja…faktiskt att det är så dvs många framgångssagor. Självklart måste det finnas en plats för dem men det måste även finnas plats för tillkortakommandon. Om inte det finns utrymme för tillkortakommandon här var ska man då annars skriva??

Vaknade tidigt och kunde omöjligt somna om. Känner mig superstressad och det blir ju alltid värre på natten då blir allt stressande. Så inatt kände jag stress för ALLT. Nu ska jag först få denna dag att fungera. Har en grupp i em. En kollega är sjuk. Det kommer troligtvis gå bra men det skapar stress.

Stark stress gällande alkoholen, stress gällande dotterns ekonomi/skulder som påverkar vår ekonomi, stress inför hennes flytt….ja….så mycket stress inför många saker.

Men nu får jag ta itu med denna dag först…

Kram

Se klart
ons, 2022-05-11 - 07:42

Ja framgångssagor blir ju lite tråkiga i längden och genererar ju inte så mycket.
Men stort engagemang finns ju här just kring förändrings-processer, det jag ser och läser. Nästan dagligen tänker jag att det är något stort att vilja en annan människa väl- (var det väl Dagerman som skrev) på så vis som forumet visar. Här finns ju inget som heter ge upp. 😍 Här finns så mycket; tro på att hen ska lyckas. En dag är den sista som @andrahalvlek brukade säga.
Hoppas stressen lugnar sig när dagen är igång! Kram.

Varafrisk
ons, 2022-05-11 - 19:03

Jag läste i en tråd att en person hade läst i en annan tråd (vilket jag tänker kan vara min) att man kunde läsa att framgångssagor inte tillförde något. I min tråd har följande skrivits om framgångssagor:

@Sisyfos skrev:"” Här finns utrymme för tillkortakommanden. Det är många framgångssagor nu och lätt att känna sig lite i underläge, men jag tror att det är viktigt att läsa (och skriva) om kämpandet också"

@Se klart skrev:"Ja framgångssagor blir ju lite tråkiga i längden och genererar ju inte så mycket.
Men stort engagemang finns ju här just kring förändrings-processer, det jag ser och läser. Nästan dagligen tänker jag att det är något stort att vilja en annan människa väl- (var det väl Dagerman som skrev) på så vis som forumet visar"

@Varafrisk skrev:" Ja…faktiskt att det är så dvs många framgångssagor. Självklart måste det finnas en plats för dem men det måste även finnas plats för tillkortakommandon. Om inte det finns utrymme för tillkortakommandon här var ska man då annars skriva?"

Jag vet inte vilket av citaten innebär att inte framgångssagor eller vad man nu månde kalla dem säger att de inte tillför något. För jag tänker att @Se klart inte menar att de blir tråkiga...fast jag vet inte om du @Se klart tänker att din berättelse blir tråkig för du brukar vara lite självkritisk (skriver på datorn har inga emojis men det är snällt skrivet).

Så för att det inte ska bli tokigt igen...vill jag förtydliga vad jag menar. De dagar då jag är mer på topp läser jag i fler trådar både här i förändra ditt drickande men även i det vidare livet. Det finns några trådar som jag alltid läser i men inte skriver så mycket i..jo kanske då jag är mer på topp, har mer energi. Många vänner som funnits med på min resas gång har slutat skriva...vilket jag tänker beror både på att man har lyckats eller inte lyckats...eller något annat.
Det finns några trådar i det vidare livet som har nått lång nykterhet men det finns det även i den här gruppen som finns kvar här efter många år. Det finns även de som har kanske klarat ett halvår och är kvar här i gruppen.

Jag har stor respekt för de som klarar en vecka, en månad, ett halvår, ett år och ytterligare längre tid som nykter. Eftersom jag inte har kommit särskilt långt på min egna resa förutom med antabusen då förstås men inte annars så vet jag att det här med att bryta är jäkligt tufft! Det krävs styrka, målmedvetenhet, superego mm mm. Och, jag tänker att ni ALLA ska vara superstolta!!! Jag är stolt när jag klarar två dagar! Vad jag tar till mig mest av era berättelse ni som klarar av att vara nyktra och kanske särskilt ni nynyktra för det finns något gemensamt som ofta återkommer i era berättelser. Det är det här med att vakna nykter, inte vakna vid tre och svettas, vakna tidigt och dricka sitt kaffe...kunna köra bilen tidigt...vara ute i skogen tidigt eller vad det nu månde vara. Det är vad jag längtar till...den där känslan att veta att jag har varit nykter dagen före . Jag tycker att det är toppen när jag vaknar vid åtta på lördagsmorgon, tar på mig träningskläder, tar med min hund...och sätter på mig lurarna och lyssnar på "Ring så spelar vi"...tar en morgonpromenad och därefter kommer hem och äter frukost. Jag längtar efter att slippa stressen med att dricka, att förhandla. Även om jag dricker för att få "kicken" så är det inte det jag längtar efter nu utan ron.

Jag är på inget vis avundsjuk era liv...alltså avundsjuk som i detsamma som att missunna...men jag längtar ju till livet. Jag vill från mitt hjärta givetvis inte önska att någon inte ska fixa att vara nykter men när personer skriver om att man har druckit, man är nere i någon grop och rör omkring...får jag lite mer en känsla av att inte vara ensam...även om alla har varit där men alla har inte berättat om när de var där utan berättade först efteråt om när de var där.

Tänker lite på mitt föräldraskap...har allt som oftast inte kunnat identifiera mig med andra föräldrar alltifrån mina barn var små tills där de befinner sig nu. Och, när någon förälder vågar berätta om hur deras resa har varit....vågar visa alla tillkortakommandon...alla svårigheter...så känner jag en känsla av gemenskap.

Jag skrev att jag kanske inte ville skriva förrän jag hade lyckats lite mer men @Sisyfos menade att skriv du ändå även om det inte funkar. Så jag tänker...var stolt var du än är...var stolt för att du klev in här på forumet...för det är ju det första steget till att bekänna att man har ett problem. På fredag ska jag träffa kurator och socialsekreterare för vidare planering av val av metod...låter ju väldigt bra och enkelt...men ni ska veta...det har varit många år, rundor av våndor innan jag tog detta steg. Är bra på att ta många steg men brytningens steg har jag flyttat fram för mig...men ska jag få ta del av denna behandling måste jag och ska jag vara nykter!

Önskar er alla en fin onsdagskväll! Idag är det på dagen sju år sedan min man fick veta att han hade cancer men han är frisk och han lever! Livet är fantastiskt ändå!

Se klart
ons, 2022-05-11 - 20:51

Jag vill enbart förtydliga mitt inlägg utan att ge mig in i någon vidare diskussion:
Att vara nykter sedan lång tid - det engagerar inte nämnvärt här på forumet- skrev jag. Och det är väl logiskt.
Att vara nykter dag ut och dag in är ett fokuserat arbete - varje dag- men vad jag menade var knappast att det är tråkigt/ men helt klart så är det inte direkt något som skapar så mycket, fart och fläkt.

Däremot- och här talar jag endast för mig själv- är stöd och vänskap i det dagliga nyktra livet- från de som varit med i mina upp- och nedgångar - viktigast av allt.
Det är också viktigt att kunna vara- så som flera av er skriver om- en pionjär och gamling i ett.
Att pay it forward är ju forumets (i mina ögon) signum. Utan det kan man ju göra något helt annat.

När det då kan låta som- rätt eller fel- att ”framgångssagorna är för många/för enkla/för si eller så”.
Då blir iaf jag sårad. Som tidigare diskussioner om hur ”bra forumet var förr”- då känner man sig som relativt ny, skamsen och fel.
Där och då reddes det ut på ett bra sätt.
Jag har inget att reda ut i den här frågan men vill för allt i världen inte tala ner de som gått före- går före- med ett sånt enormt tålamod många gånger.

Just nu ska jag ägna mig mer åt min trädgård och andas och komma igång att springa!
Jag återfinns i det vidare livet där det nyktra livet pågår för det mesta, eller dag ut och dag in. Med twist.

Varafrisk
ons, 2022-05-11 - 21:17

Men så tokigt det här blev! Så fruktansvärt tokigt! Tänker inte heller ge mig in i någon diskussion…men har också blivit sårad pga ordval ..så har det varit…många gånger…

Fast kanske är det i den här gruppen som jag ska skriva och läsa…Jag skriver ofta om att jag vill pausa i det här forumet men fortsätter ändå skriva för jag tycker om att skriva då jag kan finna gemenskap…men tänker ändå kanske är det bäst att pausa…tills jag kommit längre fram.

Varafrisk
ons, 2022-05-11 - 21:24

Jag tänker att jag fortsätter mitt försök till att bli nykter med hjälp av Socialtjänsten…ev AA.

Kommer inte kunna släppa Alkoholhjälpen men känner mig lite ledsen…får fundera över vad är bäst för mig?

Tänker mycket på de vänner som fanns på forumet som inte skrev här att de skulle avsluta tiden utan försvann…vad hände med dem?

majken_r
ons, 2022-05-11 - 21:31

@Varafrisk jag är väldigt glad och tacksam för att forumet består av olika människor som befinner sig på olika resor. Gemensamt är väl strävan och önskan att förändra livet till det bättre. Och jag tycker om att följa dig, tycker du är modig och skulle sakna dig om du pausade (vilket såklart är ditt val) Kram och tänk så fint att din man är frisk 💓

Kennie
ons, 2022-05-11 - 22:27

Hej Vara frisk,
Vill bara säga att jag tycker att du på ett väldigt klokt och tillgängligt sätt berättar om vad jag tror är en allmänmänsklig egenskap - hur vi vill och vet och tänker rätt, men ändå hamnar fel. Och hur vi fortsätter kämpa. När jag läser det du skriver om de nyktra morgnarna och hur du längtar efter det nyktra livet så tänker jag att du snart är där. Du har tagit ett nytt steg med kurator och behandling, jag tror att du är på väg dit du vill nu.
Eller, du har varit på väg hela tiden, men nu känns målet närmre.

Varafrisk
ons, 2022-05-11 - 22:38

Vet ni? Å då menar jag er alla oavsett grupp. Ibland eller många gånger skulle jag önska att ni fanns i mitt vardagsrum när jag kom hem fr jobbet…att ni fanns där istället för alkoholen…att jag kunde få bjuda in er alla till mitt hem …dricka en kopp te el kaffe…äta en ostmacka…äta en frukt…å få vila mig mot en axel. Å jag skulle bara få sitta där och vila utan prestera…å ni skulle berätta om odling, fiske, svetsning, yoga, tesorter…svära lite…gråta lite…kanske skulle vi dansa lite ja iaf röra lite på höfterna…alla skulle få känna sig trygga…min man skulle nog komma och skoja lite…kanske ngn vill bada i Vänern…men min högsta önskan skulle vara att få vila mitt huvud mot någons axel och att känna mig trygg🙏🏻❤️

Varafrisk
ons, 2022-05-11 - 23:01

@Tofu på besök Jag var på en träff i Stockholm i februari 2020. Som var superbra👍🏻 Vad jag menade var mer en metafor…att dels få känna sig trygg dels att allt missförstånd skulle försvinna.🥰

Sisyfos
tors, 2022-05-12 - 02:04

Varafrisk skev ”Jag skrev att jag kanske inte ville skriva förrän jag hade lyckats lite mer men @Sisyfos menade att skriv du ändå även om det inte funkar. Så jag tänker...var stolt var du än är...var stolt för att du klev in här på forumet...för det är ju det första steget till att bekänna att man har ett problem.”
Det var precis det jag menade med mitt inlägg. Ett krasst konstaterande om att det tidigare i forumet funnits många som skrivit om tillkortakommanden / när man inte lyckas och att det är lite mindre sånt nu. Ordet Framgångssagor var kanske inte så väl valt eftersom det ligger mycket jobb och många insikter bakom ”att lyckas” som ni skriver, men inlägget var riktat till VaraFrisk för att hon skulle våga vara kvar och också våga skriva om kämpandet, besluten, de felaktiga besluten för jag tänker att det är viktigt. Det är viktigt att våga vara i det, att våga stå för det. Jag tror att ni som reagerade negativt på det och kände er ”fel” reagerade för att det var jag som skrev, inte för vad det stod. Det var ingen kritik mitt inläggg, varken här eller i AnnaBellls tråd. Jag tycker mycket om framgångssagorna och tror att de är otroligt viktiga och behövs, men jag tänker att det är viktigt också att inte hela tiden känna sig i underläge och därför skriver jag om att det tidigare varit lite fler som det gått knackigt för. För det har varit så. Det finns helt underbara trådar där någon konstaterar att:
Dag 1 nu jävlar
Dag 2 gud så bra det känns
Dag 3 det rullar på
Dag 4 tra, la la, jag har nog inte så stora på problem ändå..,
Dag 5 plump i protokollet!
Typ såna inlägg som jag inte har sett så ofta på sista tiden. Som AnnaBells och VaraFrisks trådar tänker jag - där jag kanske önskar lite mer beskrivning av vägen till systemet… vägen till avgrunden för att jag tror att det är där insikterna kommer när man är i själva kampen. Jag tycker att de som skriver då är så modiga. Det betyder absolut inte att jag inte tycker att ni som har kämpat klart, har bestämt er inte tillför något. Ni reflekterar över nu och då på ett sätt som jag tror är väldigt värdefullt.
Men ett sätt att kunna släppa skammen är också att våga skriva i de allra skämmigaste ögonblicken. Att skriva om eländet. Jag beundrar de som vågar göra just det. Och när man gör just det kanske man behöver igenkännanden.
Det var enbart det jag menade med att det har sett lite annorlunda ut tidigare. För det har det. Lite mer detaljerade beskrivningar över vägen till flaskan. Man behöver kanske sånt när man ligger och simmar i en avgrund.
Då har det också saknats det som många av er är nu ”role models” som jämför då och nu. Som reflekterar över det nyktra livet. Berra, Adde och några till har skrivit men inte lika frekvent. Och det behövs också. Jag tycker att alla ska vara stolta härinne. Både de som lyckas och de som fortsätter att försöka. På anhörigsidorna beskrivs de som ibland helt saknar insikt. Det får mig att tänka på hur farligt alkohol är. Vi som skriver här oavsett i vilket skede har funderat, reflekterat och förhoppningsvis landat i att göra något.

Varafrisk
tors, 2022-05-12 - 07:05

Godmorgon!

Har lätt att fastna i forumet på morgonen när jag egentligen borde skynda mig för att komma iväg t jobbet. Åter en hektisk dag står på agendan men dagen avslutas med konserthusbesök. Imorgon ledig dag! Puh!

Jag har som bekant lite svårare att släppa vissa saker. Har kommit så mycket längre på min resa att det nu går snabbare att damma av mig det som skaver om det ens har fastnat. Men vad som skrevs i flera trådar igår sitter kvar och skaver…om ordet framgångssaga hade sagts i det verkliga livet och inte skrivits så hade det förmodligen blivit helt annorlunda.
Jag hamnade först i lite försvar liksom…men det finns andra som också har skrivit ord..meningar som gjort mig ledsen/upprörd från det vidare livet…men så tänkte jag..släpp det! Jag tänker att alla vill varandra väl och vi befinner oss alla på en resa …nykterhetens resa…ingen går säker…men många är mer trygga pga en längre nykterhet. Vi finns här för varandra tänker jag.

Ha en fin torsdag☀️

cthd
tors, 2022-05-12 - 08:01

Hej @Varafrisk
Jag läser mycket i din tråd, men jag kommenterar inte i vanliga fall.
Men nu skulle jag bara vilja säga att jag tycker du är väldigt stark. Dag efter dag, nya försök, du kämpar, ger inte upp. Det du har gjort i ditt liv, du verkar ha haft många hinder på din väg som du klarat att ta dig förbi/över. Intressant och imponerande. Och så du jobbar med att hjälpa andra.
Min yoga lärare säger – det gör ingenting om ni misslyckas, det visar bara att ni har försökt. Och en dag så kommer det att gå, så ge inte upp !
Ta hand om dig, ha en fin dag!

Varafrisk
fre, 2022-05-13 - 18:09

Hej eller God kväll!

Det är lite tjatigt att benämna hur trött jag är men idag har jag verkligen varit supertrött!! Arbetsveckan som gick har varit så otroligt intensiv...det känns som om min energi räcker endast till mitt arbete! Kan vända in och ut på mig själv och mitt arbetsschema för att föräldrar ska få komma till mig, få hjälp med andra saker samtidigt som det pågår en parallellprocess med ett förhandlande i hjärnan blir det nästintill för tufft! Har även haft grupper med både ungdomar och föräldrar vilket kräver planering. Ungdomar är även ljuvliga men kan vara väldigt utmanande.

Igår kväll såg jag Maria Lundqvist i hennes föreställning "Om att våga flyga". Det var andra gången, såg den första gången på hösten 2019. Så himla bra! En blandning av allvar, humor, eftertänksamhet samt att tänja gränser. Så underbart att få skratta!

Idag har jag varit ledig. Träffat en kvinna som har ett företag med massage, hälsocouch mm. För några år sedan hjälpte hon mig med ett träningsprogram på Friskis. Jag önskade ett nytt program. Kanske inte för att jag ska börja nästa vecka eller veckan därpå men den dagen när jag vill gå upp på Friskis då har jag detta program att följa. Jag kan redan nu göra vissa övningar. Det handlar mycket om rörlighet, styrka, balans och lite kondition. Jag är så nöjd! Därefter åt jag lunch på stan för att sedan gå till soc. Socialsekreteraren hade lite symptom så hon var uppkopplad på länk men kurator och jag satt i samma rum. Soc.sekreteraren berättade hur hon hade skattat och sammanfattat vår intervju. Vi ska träffas fysiskt om några veckor för att hon ska kunna visa mig sitt svar, hon kunde inte koppla upp det på nätet. Det är ju det här med det tekniska....Vi planerade hur behandlingen skulle se ut, man tar stor hänsyn till vad jag önskar. Min kurator och jag satt därefter ganska länge och pratade.

Så jag bryter på söndag. Även om jag inte kan ta antabus går jag och blåser varje dag i veckan som kommer. Träffar kuratorn igen på onsdag. Det blir KBT-behandling med inslag av 12-stegsmodellen. Kommer att följa med någon klient till kurator på AA i närliggande stad. Ska testa någon app med att räkna dagar.

För några veckor sedan när min son konfronterade mig var min son väldigt arg på Alkoholhjälpen, han svor på Alkoholhjälpen. Jag har berättat om AH och att jag skriver där. Naturligtvis har han trott/tänkt att jag ska bli nykter så hans besvikelse var ju egentligen på mig men kanske lättare att lägga besvikelsen på AH. Jag lägger verkligen inte någon besvikelse på AH för det är mitt ansvar och endast mitt ansvar att bli nykter. Fast jag har nog känt mig som en udda person i forumet. Ibland är jag väldigt sårbar. Tex när diskussioner sätts igång som inte blir så konstruktiva då kan jag bli både arg och ledsen kanske mest ledsen... och det stannar kvar inom mig. Jag upplever ändå forumet som en plats där jag har vänner och några har kommit att komma lite närmre hos mig.

Jag brukar då och då säga att jag ska ta en paus från forumet oftast när jag blir ledsen, irriterad mm men jag tänker att jag behöver nog ta en paus nu för min konkreta behandling. Jag vet inte om jag kommer att lyckas för jag vill så gärna veta hur det går för er och jag vill gärna berätta hur det går för mig. Men jag tänker att jag behöver strama in mig inte spreta för mycket. Bestämma mig för vad jag ska fokusera på. En dag i taget eller kanske en kvart i taget. Att inte ta första glaset är bra men för mig är det ännu bättre att inte ta vägen förbi systemet. Har jag väl tagit den vägen ja då är det kört! Det kommer bli oerhört tufft! Men att gå in i den här behandlingen då kan jag verkligen inte dricka alkohol!

Så kära vänner ...kanske är jag tillbaka fortare än jag tror men jag måste ta paus...jag kommer sakna er...men jag tänker att vi ses längre fram!

Stor varm innerlig kram till er alla:)