Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Grattis @Sattva 15 månader 👍🏻🥳
Jag förstår att de är kämpigt med din dotter när hon mår dåligt.
Båda mina söner sa upp bekantskapen med sin pappa efter de blev myndiga.
De stod inte ut med att träffa honom längre, idag är de nog 5 år sedan de sist pratade med varandra. Visst är de sorgligt, men samtidigt så kan jag inte göra något åt de, jag förstår dom helt fullt ut. Han har aldrig funnits där för dom när de behövdes. Droppen var nog när han började låna pengar och saker som han aldrig betalade tillbaka.
De konstiga är att deras pappa inte gör något för att få tillbaka kontakten.
Men de är typiskt honom, han gör aldrig fel och har aldrig gjort.
Man kan ju hoppas att din dotter och pappan hittar tillbaka, så de åtminstone inte tappar kontakten helt med varandra.
Men de kanske behöver vara ifrån varandra ett tag så de lugnar ner sig lite.
Kram ❤️ Sländan

Bra jobbat med 15 månader. Ja, jättetråkigt med exmannen och dottern. Men ansvaret för deras relation ligger mest på honom tycker jag och där kan du inte påverka. Han är den som är vuxen. Förstår att du har medlat tidigare, för att det är viktigt för barnen med en relation till en pappa, men nu är dottern snart vuxen och kan välja själv. Skönt att du faktiskt inser det och släpper. Även om det är jobbigt. Det du kan göra är att prata med henne om de saker han verkar häva ur sig i sin ilska. De saker som jag är rätt säker på att han inte ens tycker om han ger sig tid att tänka. Men det blir så konkret i ilskan och vad är det man brukar säga: det krävs 4 beröm för att väga upp en kritik eller nåt. Det kanske får bli du som står för det i det här fallet.

Tack för era fina inlägg❤
Ja, jag får faktiskt släppa att försöka få dotterns o hennes pappas relation att funka. Det sorgliga är ju att jag vet att de egentligen älskar varandra-såklart. Hennes bror säger att de triggar varandra, och så är det kanske. Men som sagt, jag får släppa det. Håller med om att detta i första hand är hans ansvar. Särskilt som det hon är ledsen för i grunden är att han alltid prioriterat sig själv o sina intressen. Som sammanfaller med sonens, vilket gör att han o sonen tillbringar mycket tid tillsammans. Jag har sagt till honom i flera år att han behöver ge henne tid o uppmärksamhet, men han viftar bara bort det. Så blev förra helgen kulmen på något som legat o pyrt länge. Men som sagt, jag kan inte rädda deras relation. Jag kan bara backa upp henne o finnas där, vilket jag gör. Hon tillbringar mycket tid hos sin pojkvän, och jag tror att den kärlek jag vet han ger henne är extra viktig just nu. Men det gör ont i mig att hon ska starta sitt vuxna liv med en trasig relation till sin pappa. Men jag har förstått både härifrån o från andra att det inte är helt ovanligt att detta sker just mot papporna. Min pappa är död sedan flera år, men vi hade inte en nära relation. Inte trasig, bara inte nära.
Jag har ju ett jättebra liv i övrigt, och jag vet att detta kommer att lägga sig o lugna ner sig inom mig. Detta är livet.
Idag ska jag iväg på en yogaform jag inte gjort på jättelänge, ska bli spännande o lite läskigt. En yogakompis ringde igår o lockade med mig. Det är nog precis vad jag behöver just nu!

Hoppas yogan var bra Sattva! Alltid kul att göra något nytt.
Angående relationer så kan man ju bara förändra sig själv och vara förebild för andra. Hur gärna man än vill kan man ju inte tvinga någon annan till förändring eller tvinga denne att förstå och ändra sig. Det är väl det du kanske kan försöka förmedla till din dotter. Och att det viktiga är att fundera över vad den andra har för orsak till att göra som hen gör. Min pappa hade två arga döttrar och han var rätt dålig på att hantera det faktiskt. Då var jag bara arg och grälade. Men det var så meningslöst. När jag bytte taktik helt blev det bättre. Han var inte helt hopplös, men han var också fast i ett beteendemönster som jag tror att man lätt fastnar i inom familjer som är lite arga. När man tittar på det utifrån så är det oftast sorgligt. Ingen kommer vidare från låsta positioner. Man behöver ursäkterna, förändringen, insikten och du kanske faktiskt kan visa vägen i det. Det verkar finnas en grundkärlek och då gäller det att se den andras perspektiv. Och acceptera att en pappa kan vara rätt korkad ibland. Man får fokusera på de goda sidorna.

Tack för dins ord Sisyfos! Ännu har de inte rett ut det. Båda kör med någon sorts stolthet där ingen ska ta första steget. Tyvärr har dotterns pappa en känslomässig mognadsnivå som är typ på samma nivå som hennes, så att lyfta blicken går nog inte för honom. Men han har iaf slutat att lägga ansvaret på mig att jag ska prata "vett" med henne. Det har jag slutat med för länge sedan. Det är bara så sorgligt. Men jag tänker att det nog reder ut sig med tiden. Hon o jag har en bra relation o det är ju det viktigaste för mig.

Påskafton o strålande sol!
Varit enormt trött senaste tiden. Lite så att jag blir orolig för mig själv faktiskt. Så jag har dragit i handbromsen. Sovit länge, valt bort tidig yoga. Hanterar det dåliga samvetet som det väcker lite halvdåligt. Det blir mer godis än vad som är bra för mig, och en känsla av...ja vad, tappa lite identitet? Jag har så länge stått för den som alltid är på plats i vår yogashala, den som kommer oavsett. Jag vet att jag kommer att hitta krafter o glädjen igen, men just nu är tröttheten stor. Men det är nu självmedkänslan, vara självsnäll ska användas. Som min man säger, "Du behöver väl också återhämtning!". Ja, jag gör ju det❤

Känner igen mig i det du skriver om att alltid vara den som orkar och deltar. Jag har också otroligt svårt att släppa den rollen, och att inse att ibland är det just vila jag behöver, - inte jogga, ströva i skogen, pyssla i trädgården, utan just sova ut och ta det lugnt... Men jag tränar på det! Glad och lugn påsk till dig!

Precis Sattva🤗Alla behöver återhämtning, vissa mer än andra. Det gäller att lyssna på kroppen sin, och tolka signalerna rätt. Ibland händer det mycket saker i livet, då får man ta itu med det. Andra gånger är det lugnare, då kan man passa på att bara ta det lugnt. Ja livet kan nog jämföras med havet. Ibland stormar det, och då får man rida ut den, nästa dag lugnt, då passar man på att njuta. Påskkram🤗🐣🤗

Är på ett yogaretreat mitt ute på landsbygden sedan ett par dagar. Så härligt, så lyxigt. Yoga morgon o eftermiddag, supergod mat. Ekologiskt o hållbart är ställets inriktning. Rummen är i en ombyggd lada med naturen precis utanför. Utsikten från mitt rum är en äng och en liten sjö. Hör alla fåglar just nu när jag skriver.
Jag gör detta helt utan dåligt samvete, lämnar familjen över valborg, som tydligen är en familjehögtid (? Hade ingen aning, aldrig firat på det sättet. Förr var det bara en ursäkt att kunna dricka en extra dag). Jag har tjänat in varenda krona det kostat på mitt yogalärarjobb på fritiden. Allt jag drar in i det lilla företaget går tillbaka till yogan för min egen utveckling. Mitt dagjobb betalar mitt "vanliga" liv. Ja, yogajobbet tar mycket av min fritid o jag lägger mycket obetald tid på planering etc. Men för mig är det värt det. Barnen är stora o knappt hemma, påväg ut i sitt eget liv. Min man uppskattar en fru som är tillfreds och lycklig, han har aldrig, aldrig gjort annat än stöttat mig i detta. Han har dessutom sina egna intressen.
Hade jag kunnat göra detta retreat om jag fortfarande drack? Ja. Men det hade inte känts lika tillfredsställande. Jag hade känt mig solkig på något sätt, inte ärlig. Kanske rent praktiskt hade jag haft med mig vin i petflaska o suttit på rummet på kvällen o druckit ett par glas. Varit på helspänn att bli upptäckt. Mått dåligt psykiskt av det. Nej fy sjutton vad jag är tacksam över min nykterhet, som gör livet så mycket rikare på alla plan❣

Det låter helt magiskt att kunna vara på ett ställe som du är på nu, Sattva❤️Att utöva yoga och få ta del av livet när det är som bäst för dig. Just att livet känns solkigt, och oärligt känner jag igen. Jag gick på mycket kurser inom friskvård, och med tiden eskalerade mitt drickande. Det kändes inte alls bra, att medverka bakis, eller med ett alkohol- sug på kvällen. Njut av livet, för ingen stund går i repris. Kram💕🧘🏻‍♀️💕

majken_r

@Sattva Åh, blir glad för dig. Att du skapar möjlighet att få in detta i ditt liv. Har varit på ett retreat och har som mål att komma iväg igen. Gav så mycket. Är övertygad om att alkoholfriheten har stor betydelse för effekten. En av mina största motivationer till att inte dricka är yogan, meditationen och rörelse, plus att vakna klar. Tack för inspirationen och ha en fin helg🙏🏼💓

Sattva, så rätt och bra 💕 det lyser igenom hur bra du har det. Tänker att en sak jämfört med om du hade druckit kanske inte bara hade varit vin i petflaskor utan också känslan av att du har rätt till att ha det bra i livet. Både inför, under och efter en sån här resa.
Skönt också att höra att din man inte bara accepterar utan hejar på. Är lite avundsjuk på ditt yogaintresse, har flera vänner som är engagerade/är lärare och vet att det finns så mycket bra att erövra med yogan. Jag har varit på yogakurser, tränat en del (på sats så inte riktig yoga direkt) men har inte fastnat. Kanske kommer i nästa liv! (Efter 60…) eller med någon riktigt bra lärare. Betyder mycket.
Hoppas du njuter av dina dagar. Stor kram 🥰

Nu skriver jag i affekt. Läste i en tråd att det är för mycket framgångssagor och att det inte tillför så mycket. Eller nåt liknande. VA?? Jag för min del har kämpat så hårt i så många år att bli nykter. Och så blev jag faktiskt det. Drygt 16 mån nu. Jag är STOLT över min resa, jag har inte fått en sekund av den gratis. Jag tänker inte känna att min framgångssaga är ointessant eller inte tillför så mycket!!

majken_r

@Sattva tänker som du och tycker om att ta del av framgångssagorna (som dessutom är verkliga och inte sagor). Blandningen här inne är viktig, som livet är det ju lite upp och ner och hit och dit. Allt behöver finnas. Och att vara stolt över det man lyckats med behöver definitivt få plats🙏🏼

@Sattva Jag håller med! Och för egen del var det just framgångssagorna som tillförde mig mest för att bli nykter. Det gav mig hopp om att det faktiskt gick att bli nykter, och få ett bra liv om jag bara kämpade som fan, och lät bli att ta det första glaset. Plus att jag där kunde se hur jag skulle tackla allt sug och annat jobbigt på bästa sätt. Hur jag skulle bära mig åt för att lyckas helt enkelt. Jag litade blint på dem! Vad min egen förgiftade hjärna tänkte gick det ju inte att lita på för fem öre. 😬 Om det bara hade varit en massa personer på forumet som aldrig lyckades bli nyktra år efter år skulle forumet vara värdelöst för mig. Då hade jag ju tappat hoppet totalt. 🥺

Kram

Men för oss som läser och skriver är det ju så tydligt att det är svinviktigt att dela med sig av det som gör att DET GÅR att bli nykter. Är allt annat än sagor- det är precis som ni skriver- och du @sattva som vi hängt med sedan allra första början- ett otroligt jobb. Att komma till 16 månader nykter är inget som görs med vänster hand utan med ett enormt fokus. Då ingenting är viktigare. Då man är beredd att offra allt för att klara en dag till. Alla vet det.
Om inte forumet vore en mix av dessa saker vore det hopplöst. Jag tror att det är klart för de allra flesta.
Men om man varit nykter länge så är ju inte dag-för-dag så uppenbart. Då är dag för dag ett sätt att leva. Vi behöver alltid förhålla oss. Kan inte flyga iväg och tro att vi inte är dödliga. Då påminner vi varandra. Om hur starka vi är. En dag eller tusen dagar. Sällskap behövs.
Och att odla sitt sällskap. Vara tacksam för olikheterna, lärdomarna.
Önskar er alla en fin dag och tack för att ni finns här 🙏🏻

@Sattva Ja, du ska vara stolt! När jag började i detta forum för 199 dagar sedan var det ni ”veteraner” som likt @Torn gav mig hopp (även du Torn som då var veteran) om en nykter framtid och att det är möjligt. Det är som i en team, vissa har mer erfarenhet och kunskap och kan ge draghjälp åt de som är nya och rookies. Man vill efterlikna dem och nå framgång. Tror att det som du läst kan handla om att om man inte lyckas så bra att avstå alkohol, så känner man sig dålig då man jämför sig med de som har nått framgång. Men tänker att de som kommer framåt/har framgång ändå till syvende och sist har en betydelse för alla här, för man ser att det går att bli nykter, det är inte omöjligt.

Grattis till dina drygt 16 månader!🥳🌷💕