av Stressad

Stressad
ons, 2022-05-11 - 10:44

Är 56 år och har druckit mycket och ofta (nästan varje dag) i 5 år för att ”bota” min ångest och stress. Livrädd för att jag nu har allvarligt skadat både lever och bukspottkörteln.
I går fick jag feber 38,5 C och jätteont mitt i magen. Något som aldrig hänt förr.
Febern nästan borta idag, men har fortfarande mycket ont mitt i magen och mår illa. Så rädd att jag fått akut inflammation av bukspottkörteln - som även kan leda till obotlig cancer.
Antar att detta är den väckarklocka jag behöver för att helt sluta med alkohol. Vilket känns som jag både måste och kan klara av.
Men är det helt kört nu vad gäller min lever och bukspottkörtel? Måste jag söka sjukhusvård? Så rädd att få veta att jag har skrumplever och/eller bukspottskörtelcancer…..
Antar att alla mina blod- och levervärden kommer vara katastrofalt höga pga min alkoholkonsumtion. Tycker det skulle vara så pinsamt att åka in på sjukhuset idag och få bekräftat att jag har problem med bukspottkörteln och levern pga alkohol…..
Jag lever i övrigt ett fungerande liv med jobb och familj och bara några få i min närhet känner till - eller snarare misstänker - mina alkoholproblem.
Har någon av er fått bukspottkörtel inflammation eller skrumplever efter 5 års alkoholmissbruk???
Kan kroppen överhuvudtaget läka om jag fr o m nu slutar med alkohol? Jag har hört att om bukspottkörteln blir skadad av alkohol så är det jätteallvarligt och man kan aldrig mer dricka alkohol. Den kan heller inte läka sig själv - stämmer det? Och hur är det med levern?
Jag är SÅ orolig att det är helt kört för mig nu - även om jag sent om sidor nu väljer att sluta med alkohol.
Tacksam om ni vill dela med er av era erfarenheter av följdsjukdomar pga alkoholmissbruk - och om ni lyckats bli friska när ni slutat dricka!

TappadIgen
ons, 2022-05-11 - 13:43

@Stressad Välkommen hit. Det är väldigt vanligt att man efter en tids drickande börjar få funderingar på hur det kan ha påverkat hälsan. Speciellt om man har börjat märka av en del symptom. Med jämna mellanrum dyker det upp med funderingar liknande dina här på forumet och min egen start här är inte helt olik din. Jag har många gånger svarat just på dessa funderingar, kanske för att jag har förståelse och empati för den rädslan och de funderingarna. När jag svarar så vill jag ju gärna still rädslan. Tyvärr, har jag upptäckt har det ofta helt fel effekt, så jag tänkte att jag denna gången öppnar med att berätta om det för att se om det gör en skillnad.

Det är ju nämligen så att när man har en onormal alkoholkonsumtion så är det egentligen bara en tidsfråga innan kroppen börjar att säga ifrån. Hur lång tid det tar går inte att säga så mycket om då det finns så många faktorer. Det beror på genetik, hur stor överkonsumtionen ser ut och hur man har de i övrigt när det kommer till hälsofaktorer som kosthållning, övervikt och motion. Sedan varierar det, förmodligen till stor del på genetiken, var det börjar krångla först. Är det levern som säger ifrån, eller bukspottskörteln eller kanske nervsystemet? Levern är tyvärr inte så bra på att säga ifrån i god tid utan den brukar ofta vänta tills det är ganska långt gånget. Lite liknande är det väl med bukspottskörteln, som man ofta har akut pankreatit i innan man märker något. Med det sagt, så är det fortfarande nästan aldrig försent att göra något. Jag har lagt ohemuligt mycket tid på att studera alkoholrelaterade sjukdomar, framförallt när det kommer till levern. Det jag kan säga om det är att google inte gör mycket mer än att skrämma upp. Det är mycket bättre att titta på anekdotiska självupplevda berättelser, vilket väl är vad du efterfrågar här.

Från det kan jag väl ändå ge något lugnande besked. De allra flesta kan vid avhållsamhet från alkohol vända på det innan det är försent och jag har ganska många sådana berättelser direkt från människor som själva alltså har upplevt det. Den mest extrema är en man som för 10 år sedan låg på sjukhus och inte troddes kunna överleva till transplantation men som långsamt blev bättre och efter ett antal år togs han till och med bort från transplantationslistan då han bedöms inte behöva en. Idag lever han förhållandevis normalt, men behöver ju vara något försiktigare med hur han lever och såklart hålla sig borta från alkohol. Med det sagt ska man såklart inte vänta tills man ligger döende på sjukhus innan man vänder på det, för alla kommer såklart inte kunna återhämta sig lika bra.

Det alla historierna har gemensamt är att alla har upphört med alkoholbruket. Tyvärr finns det också en hel del historier om de som föll tillbaka och därför inte lyckades lika bra. Häri ligger kruxet, för det är väldigt många som har varit i din situation men sen blivit lugnade av att det går att vända och sen efter ett tag blivit lite väl lugna och tänkt "Men då kanske jag kan dricka ett tag till i alla fall" och en del tänker sig också kanske att de ska dricka lite måttligare denna gången, vilket såklart inte går. Det som händer är alltså att man är i en situation där man är rädd för vad som har hänt, när man i själva verket kan vända på det, och där man sedan blir för lugn och fortsätter dricka tills det inte går att vända på det längre.

En sak jag funderar på är varför du tror att det är just pankreatit du har? Har du googlat på ont i magen och feber och alkohol? Det är såklart ingen som ge dig en diagnos här online, speciellt inte baserad på diffusa symptom. Sannolikt är det åtminstone inte i närheten så farligt som du tror dock, men det är såklart bara läkarvården som kan svara på det. Väldigt troligt, rent statistiskt sett, så kan du om du bara slutar med alkoholen nu klara dig bra. Självklart ska du uppsöka sjukvård om dina symptom inte går över eller förvärras dock. Jag förstår att det kan kännas pinsamt med att uppsöka sjukvård för något självförvållat, men det är ingenting att vara orolig för. Ta och gå in och se till att du får ett blodprov så att du vet hur det står till. Ta tjuren i hornen och ta så mycket kontroll över situationen som du kan. Det här kommer säkert att gå bra och jag tycker att du inte ska behöva vara orolig, men ta samtidigt din rädsla på allvar och gör något åt din situation innan det är försent.

@Stressad skrev:"Jag har hört att om bukspottkörteln blir skadad av alkohol så är det jätteallvarligt och man kan aldrig mer dricka alkohol."

Det kan såklart vara allvarligt om den blir skadad men om den enda konsekvensen är att du aldrig mer kan dricka alkohol så är det ju inte särskilt farligt. För de flesta är det nog en gudagåva om man bara tar det på allvar.

Stressad
tors, 2022-05-12 - 10:41

@TappadIgen
Tack för ditt fina och välformulerade svar.
Jag tar till mig alla råd och tips jag kan få. Och jag är mycket tacksam för sanna berättelser från verkligheten om alla positiva hälsofördelar andra upplevt genom att sluta dricka alkohol. Men även berättelser som visar vad som händer om man återupptar drickandet.
Ska se till att göra en ordentlig läkarundersökning för att få svart på vitt vad som orsakat min feber och magvärk. Men oavsett vad läkaren kommer fram till har jag beslutat mig för en första helvit månad fr o m nu. Förhoppningsvis kommer fördelarna med att inte dricka vara så stora att jag fortsätter med ett helnyktert liv……

TappadIgen
tors, 2022-05-12 - 15:49

@Stressad Det tycker jag låter bra. Såklart är det så att feber och magvärk i de allra flesta fall handlar om något övergående och åtminstone förhållandevis lättbotat, men det är bra att du går och kollar upp det ändå. En första helvit månad oavsett är ett bra mål.

En annan sak jag funderade på redan nu är ett återkommande ämne här på forumet. Det handlar ju om att välja mellan helvitt och måttlighet. Där är man ju fri att göra sina egna val och det som passar en själv bäst. Med det sagt så kan det ändå vara bra att ha lite realistiska förväntningar.

Vid en överkonsumtion kan man tänkas ha tre scenarion framför sig.

1. Man slutar dricka helt.
2. Man fortsätter att dricka med en förtidig död och ovärdigt slut.
3. Man fortsätter på ett måttligt spår med försumbar effekt på livslängd.

Har man druckit nästan varje dag i 5 år så är det alternativ 1 och 2 som är realistiska. Alternativ 3 är inte omöjligt på något vis, men sannolikheten att alternativ 3 ofrivilligen övergår till alternativ 2 vågar jag påstå är väldigt hög, även om jag inte har någon officiell statistik på detta. Jag har personligen ingen erfarenhet av en enda person som klarat av alternativ 3 efter en konsumtion motsvarande din eller högre, men det är förstås möjligt att de finns.

Det kan låtas som att jag säger detta för att skrämmas, men det är faktiskt bara det att jag vill ge dig lite realistiska förväntningar. Jag förstår att tanken kan kännas skrämmande, men det är det egentligen inte.

Det här kommer nog gå bra, tror jag.