Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Du är så himla bra, du med. Alltid lika fint att höra av dig, även om jag önskar att ni sluppit hamna i det där igen. Så tråkigt. Skulle vara jättespännande att ses irl nån gång.
Jag fattar inte heller hur jag orkade när jag vardagsdryck. Det är så skönt att slippa.
Ha det fint Vinäger. Hoppas allt ordnar sig till det bästa.

I dag gråter jag. Trots att jag är nykter. Trots att världen utanför mitt liv står i brand. Trots att min mans senaste värden ännu inte är nedskrivna, men förvarnade. Trots att diagnosen för vår yngsta dotter inte är färdigutredd.

Inom familjen är vi beredda. I vår lilla bubbla - mitt liv. På grund av läkarnas senaste ord. Andra vet ingenting.

Flera av er vet vad vi går igenom. Trots omvärldsläget.

En dag i taget.

En dag i taget...

Kram kram

Förlåt en del syftningsfel i min tidigare text.

Jag gråter - trots att jag är nykter.

För att världen brinner i vår närhet.

Min man väntar på fortsatta provsvar. Något är fel, det vet vi, men inte vad. Jo, vad, men inte var. Ännu. På ett sätt ännu jobbigare.

Vår yngsta dotter utreds för en helt ofarlig diagnos. Ofarlig i den bemärkelsen att den inte dödar. Inte fysiskt i alla fall.

Positiva, men otroligt krävande utmaningar på jobbet. Känns fel att klaga, men kan ändå sluka energi.

Är i botten en obotlig optimist. Var dock tvungen att förtydliga mitt tidigare lite svamliga inlägg.

Fortsätter min halvnyktra bana. Inte för att jag vill kunna dricka ibland, utan för att jag inte törs annat. Min strategi nämns sällan offentligt. Tänker att jag inte kan vara unik.

I dag är jag nykter.

Tack för att ni finns.

Kram

Du svamlar inte och du nehöver inte be om ursäkt @Vinäger.

Och ja….man kan verkligen gråta med tanke på detta fruktansvärda krig som pågår inte långt ifrån oss. Men du har det även så tufft i ditt liv. Å denna berg- och dalbana man lever i när det gäller cancer.

Tycker att det är strongt av dig att leva ett halvnyktert liv…att du inte faller och dricker mera el hela tiden.

Åter igen styrka och kramar till dig❤️❤️

Finaste Vinäger! Ja, det är oroligt omkring oss nu. Du har även oro i din omedelbara närhet. Jag tänker att det är positivt att du gråter. Det lättar lite på trycket ändå. Själv tänker jag att jag inte kan ta in allt, så jag stänger till. Kan inte tänka för mycket. Här och nu får det bli. Tycker att det är svårt ibland, men jag blir bättre på det med träning.
Så tråkigt att höra om din man. Det är en ovisshet som är svår att leva med. Skönt att du inte känner att du vill dricka bort den i alla fall. Kanske är du, liksom jag, klar med det i alla fall. Alltså med insikten om att alkoholen inte bidrar för att lindra oro och ångest. Mer än möjligtvis för stunden. Jag tänker att jag vet det i alla fall och mina tankar går inte till alkohol vid den typen av oro. Kanske är du likadan?
Skickar en varm kram och håller tummarna för att ni får positiva besked om mannen och att det blir bra med dotterns diagnos.
❤️

Hej på er!

Har tänkt uppdatera vid ett par tillfällen, men...

När jag loggar in försöker jag läsa ikapp hos vissa, men ibland vore det bäst om jag lät bli. Är känslig och tar alltid andras parti. Först läste jag om var - under vilken kategori - man bör skriva. Men det är väl alldeles valfritt, tänker jag, jag kanske inte passar under någon annan än just förändra. Och framför allt är väl inte det det viktigaste. Tänker att grejen med forumet är ovillkorad. Och förändra handlar väl om just det - förändra...

Nästa gång jag loggade in och tänkte uppdatera handlade det om vilket ord vi använder för att beskriva A-rösten. Att vi har lättare till återfall om vi benämner den på ett visst sätt.

Ja, jag är känslig när det gäller andra. När jag läser in andras osäkerhet kring detta. På ett forum som det här, där vi kanske är som mest sårbara. Kommer på mig själv med att ta åt mig och funderar över om det är bäst att låta bli att skriva överhuvudtaget.

I vanliga livet tar jag sällan åt mig. Läser om att många efter en tids nykterhet inte tar skit. Det gäller mig med, vågar stå upp för mig själv på ett annat sätt. Däremot har jag - som sagt
- fortfarande en enorm empati vad gäller andra och tänker alltid att de som loggar in här är sköra.

Men litar också på att de som eventuellt läser mina inlägg är kompetenta och förstår att det som handlar om mig inte per automatik kan översättas till alla.

Så hur går det då med mitt lite kontroversiella sätt att tämja mitt beroende? Efter mer än ett och ett halvt år fungerar det fortfarande. Jag dricker i princip varje lördag. För mycket för att kunna skriva under måttligt, men har liksom kommit in i det.

Ni som känner till min bakgrund vet att jag alltid siktat mot helvitt, varit det några månader, men alltid trillat dit på de mest förnedrande sätt. Då de sistnämnda ibland innehållit handsprit vågar jag inte fortsätta så - jag menar, alcogel finnas ju överallt. Att jag hade ett fullt utvecklat beroende behöver jag inte fundera över. Drack från morgon till kväll i perioder och hela mitt liv gick ut på att planera dryckesåtkomst.

Har vant mig vid meningar som att det inte går. Har du ett beroende kan du aldrig ta ett enda glas mer. Trots att jag läst många inlägg kring detta - att det faktiskt går - genom åren här, blir det dubbelt (alla som "försvunnit" har inte fallit tillbaka). Vill ju som sagt inte påverka andra negativt, men för vissa funkar det faktiskt. Finns en del forskning om detta och i min värld är det bättre att dricka lite än mycket, även om det självklart är bättre att inte dricka alls.

Hoppas alla som läser detta tänker på min sista mening. Att det självklart är bättre att inte dricka alls. Men om det inte funkar att sluta helt tänker jag alltså att det är bättre att dricka lite än mycket.

Kram kram

@Vinäger Du skriver ”Läser om att många efter en tids nykterhet inte tar skit. Det gäller mig med, vågar stå upp för mig själv på ett annat sätt. Däremot har jag - som sagt
- fortfarande en enorm empati vad gäller andra och tänker alltid att de som loggar in här är sköra”.

Jag var en av dem som skrev att jag kan stå upp för mig själv bättre som nykter, att min självkänsla ökat så att jag inte tar skit på samma sätt mer, när jag blev totalt utskälld av en gubbe. Ditt inlägg får mig att fundera, på vilket sätt är detta uttalande oempatiskt mot andra och på vilket sätt skulle det påverka sköra negativt?

@vår2022 Tack för respons och för att du frågar när du har en fundering. Formulerade mig nog lite fel. Menar att jag kan stå upp för mig själv, men också låta saker bero. Måste inte reda och nysta i allt. Men när det gäller andra har jag svårare att låta det vara. Så det fanns absolut ingen motsats i detta. Tvärtom - så inspirerande att läsa om allas framgångar.

@Vinäger Tack för svar. Ok, jag uppfattade det som att de hörde ihop och fick inte ihop det. Jag upplever att det för det mesta råder en empatisk atmosfär här på forumet, mycket förståelse och heja rop när någon har det tufft och välkomnanden av nya medlemmar. Sen kan det skrivna ordet missuppfattas hos läsaren, precis som skedde för mig. Givetvis är det oerhört viktigt att uttrycka sig respektfullt och att man har en god ton och god vilja när man gör ett inlägg. Det jag lärt mig i detta forum är att vi är väldigt olika och ibland lika, att vi tänker olika och lika, att vi har olika svåra utmaningar och olika erfarenheter. Att man lär sig och utvecklas av varandra. Att man vill ta sig an alkoholdrickandet på olika sätt, ett sätt som passar för en själv. Och många gånger vet man inte hur man ska ta sig an det eller att man får börja om igen. Ja, en stor mångfald av personligheter och processer.

Ha det gott!🌷💕

@vår2022 Vad skönt att vi redde ut det hela. Det känns som att jag kritiserar forumet, men egentligen handlar det förstås om enstaka inlägg jag reagerar mot. Annars är det en fantastisk plats att vara på. Verkligen. Jag som skrivit här i snart fem år har fått en enorm hjälp av så många. Även om de flesta av mina gamla vänner försvunnit har det kommit många nya. De senaste månaderna har aktiviteten tagit rejäl fart igen och den stämning som råder är otroligt fin. Jag njuter av all pepp ni ger varandra. Framför allt är ni makalösa att uppmuntra alla, även om ni inte har samma mål. Kärlek, ödmjukhet och respekt är tre ord som beskriver forumet.

Ha det gott du med vår2022 - och alla andra, förstås. 💗

Skönt att höra att det funkar bra för dig vinäger. Vi har ju hängt här några år du och jag. Vi vet båda två att helvitt är bäst men funkar inte det så får man gå sina egna vägar. Livet är sånt att man måste bestämma själv vad som är bäst för dig själv. Vi du och jag har hittat en väg som funkar för oss. Helvitt är bäst i alla lägen. För oss som inte klarar helvitt hela tiden finns en medelväg. Drick med måtta och tänk dig för..

Ja, trevligt att se en uppdatering härinne igen Vinäger. Och bra att din ”omöjliga” metod fortfarande fungerar. Jag tar ju ett glas ibland jag med, men undrar mer och mer om jag är allergisk mot alkohol. Tycker det blir helt annorlunda när man sällandricker.
Du vet att jag håller med dig om vissa inlägg, men det har blivit mindre svart och vitt härinne tycker jag. Och när de där fåtalet olyckliga inläggen kommer så är det väldigt många som nyanserar dem. Jag tycker att det är en jättefin stämning härinne just nu. Jag fick frågan när jag tog upp det här för ett tag sen om jag verkligen måste försvara människor härinne. Och jag har tänkt mycket på den frågan. Jag landar i att det finns bättre sätt att hantera det än att kritisera forumet. Dels för sin egen skull för man trampar väldigt många på tårna helt i onödan - det blir som en kollektiv kritik där helt fel personer känner sig träffade och tar åt sig. Det blir som uttalanden om ”ungdomar”. Flera ungdomar som gör rätt känner sig ledsna och oskyldigt anklagade.
Dels tror jag det är klokare på alla sätt att göra som flera härinne gör istället, nyanserar, problematiserar eller frågar när det blir tokigt. Det skrivna ordet är väldigt precist och det är en av svårigheterna här.
Ha det fint och lycka till i fortsättningen!

Stort tack, Sisyfos!

Jag menar det, från djupet av mitt hjärta.

Höll på att dö skämsdöden när jag läste igenom mitt inlägg efter att ha fått respons. Så negativ jag kände mig. Precis som du skriver, Sisyfos, tänkte jag på alla fantastiska människor som finns här. Försökte balansera upp det genom mitt andra inlägg, men kände att skadan redan var skedd.

Alltså, jag har en superpositiv och ganska sprudlande personlighet. Tänker att ni som har mött mig på alkoholträffarna vet att jag är en glad och (hm, mycket) pratsam person.

Att jag alltid tagit de mest utsattas parti stämmer helt. Mina barn undrade ibland om jag någonsin kunde tycka att "problembarnen" gjorde fel. De tyckte att jag försvarade och hittade förklaringar in absurdum. Jag har blivit bättre med åren. Helt klart. Tror jag.

Vet inte varför jag reagerar så starkt - och kanske väl negativt - just här på forumet. Kanske för att jag själv varit väldigt skör under en period. Jag vet faktiskt inte.

Kanske består en del av det av att jag känner mig hämmad när jag vill uppdatera. Det gäller förstås mitt sätt att angripa min alkoholism och är alltså min egen känsla. Kontroversiellt, ja visst: Vad kan jag skriva? Hur kan det uppfattas? Tas emot? Bör jag skriva något överhuvudtaget?

Jag jämför - fel, eller inte - med alla er som kan känna igen er i varandra. Som kan fundera över varför människor dricker. Att det inte finns något bra alls med alkohol. Håller med er i det mesta, förutom att jag tror (upplever) att många faktiskt använder alkohol som en stämningshöjare någon gång i månaden, slutar efter max tre glas och mår prima dagen efter. Det som de flesta av oss har passerat för längesedan. Även jag.

Vill inte verka negativ och har absolut inte tagit på mig offerkoftan, men ibland blir det problematiskt för mig att uppdatera. Jag dricker ju fortfarande. En gång i veckan. Dessutom inga pyttemängder. Jag håller ju drickandet vid liv...

Har jag då ännu inte fattat något? Det är ju en drog. Ett gift! Lite patetiskt.

Eller?

Nja...

Att jag inte kan skriva som vanligt, förstår jag. Tänker inte lägga några ytterligare aspekter kring det. Men mitt mål är ju fortfarande helvitt även om jag fixar mitt A-liv just nu.

Men jag är rädd för att sluta helt! Så
j-vla vettskrämd!

Om jag håller upp några månader igen - att jag ska falla tillbaka i det dagliga drickandet. Det som förgör och upptar all ledig tid (och upptagen också, för den delen...).

Att jag ska tappa alla strategier jag har byggt upp - baserade på "en-dag-i-veckan-drickande". Det var inte självklart. Men blev det efterhand.

Mitt sätt.

Det fanns helt enkelt inget alternativ.

Men jag vill verkligen inte påverka andra åt fel håll. Trots att jag litar på andras kompetens vet jag att A-rösten tar alla chanser att lyssna på det som ger den en öppning att få det den vill ha.

Vet inte om det här inlägget blev rörigt, men på något sätt var det tvunget att skriva det första som kom upp efter Sisyfos inlägg. Som ett slags förlåt. Och en förklaring. Jag vill gärna vara en del av forumet. Fortfarande.

Forumet är nämligen helt fantastiskt, om ni inte visste det...

Tack, Mrx, för hälsningen. Du tillhör ju en av dem som också klarat balansen i många år, trots att det blir onödigt mycket ibland. Förändrakategorin passar in på oss.

Ha det gott alla!

Kram till den som vill ha och behöver.

@Vinäger Vi löste det bra, jag frågade och du svarade och det hela blev utrett, så dö inte någon skämsdöd😁. Det är ju så man reder ut oklarheter. Det är en fin egenskap att försvara de som är mest utsatta. Det viktigaste är att du trivs i ditt sätt att hantera alkohol och att det fungerar bra för dig, och det verkar det ju göra. Det har ingen annan något att säga till om. Jag tänker också att det finns de som kan hantera alkohol och kan dricka måttligt för tex smakens skull. Att de inte har ett beroende och kan nöja sig med något glas. De finns i min omgivning. Så jag kan fatta att man dricker alkohol om man kan hantera det. De har ingen alkoholdjävul som ”bästa” kompis. Själv kan jag tyvärr inte hantera alkohol och är beroende, men alkoholdjävulen har jag skakat loss och han vågar inte närma sig i första taget. Klart att du ska vara en del av forumet som alla andra. Håller med, det är ett fantastiskt forum🌷💕

Vill önska alla en fin fortsättning på midsommarhelgen och hoppas att ni mår så bra ni kan och gör det som ni vill.

Status quo för mig. Håller min plan att inte handla i smyg. Dricker fortfarande lite för mycket på lördagarna, men inte så att söndagen blir förstörd.

Mår ganska bra överlag.

Tänker en del på att vi är olika, både vad gäller personlighet och dryckesmönster/-mängd. Och inte minst på vilka olika förutsättningar vi har. Inte för att säga att det är lättare för någon utan för att kanske öka förståelsen för alla som inte har en smidig vardag.

Själv har jag ett stimulerande arbete med hyfsad lön, en helt fantastisk man sedan 35 år, flera (läs en massa) underbara barn som lever ett välordnat liv, ett stort hus som är betalt, fina vänner... Ja, man kan undra varför jag började dricka på ett så destruktivt sätt som jag gjorde.

Men, samtidigt...

Jag har levt länge med panikångest, långt innan jag började dricka för mycket - men troligtvis är den orsaken till just det. Har haft min beskärda del av sjukdomar, inte minst vad gäller min mans cancerdiagnoser och akuta hjärtproblem. Lägg därtill att mina barn har fått ärva en del psykisk ohälsa (allihopa, dock i varierande grad) från mig. Förutom det har jag en ganska tung ryggsäck från min uppväxt.

Vill med detta återigen betona att vi har olika förutsättningar. Nykterhetsarbetet är inte för tunnisar, som Se klart brukar säga, men jag tror att för en del är det extra tufft eller kanske bättre uttryckt extra långdraget. Uttrycket att låta bli att ta det första glaset är både bra och sant, men uppenbart inte så "bara" för många.

Att våra nykterhetsresor också är olika blir tydligt när människor som varit nyktra länge vittnar om visserligen bättre liv, men i övrigt annorlunda upplevelser. En del av dem har inget sug alls, medan andra fortfarande brottas med det. Vissa har fått enbart positiva effekter och saknar inte alkoholen alls, medan andra fortfarande lever med en viss tristess och tycker att den ändå gav en viss guldkant.

Vi är olika...

Samtidigt kan vi enas om att vi mår bättre utan giftet som förstör så många/mångas liv. Både för alkoholisten själv, men också för anhöriga. Själv hade jag turen att få allvarliga alkoholproblem först när barnen var vuxna, men kan tänka mig ångesten för dem som under lång tid och på vardagar druckit för mycket inför sina barn.

Avslutar med ett av mina favorituttryck: Det finns många sätt att göra rätt på. Lägger till att Din sanning per automatik inte är min.

Följer mina gamla vänner lite extra, men hejar på er alla, om än ute i periferin.

Kram kram

@Vinäger
Verkligen kloka ord, vi är alla olika. Vi har olika ryggsäckar, olika liv och olika upplevelser. Men det vi har lika är att vi alla upplever att alkoholen på något sätt stör våra liv. Å det är där vi kan hämta styrka i varandras kamp.
Ha en fortsatt fin kväll i sommarnatten.
🤗

@Vinäger Hej, jag är en av dina följare (läs stalker). Jag tycker du skriver så vackert och kämpar så hårt! Vad glad jag blir att du fått ordning på alkoholen så att den endast är en liten lördagsgrej, det är ju jättebra! Jag tror jag förstår att det känns svårt att skriva för dig men jag ville bara säga att jag saknar dina härliga inlägg om hur livet går och hur du tänker/gör. Jag hoppas du har det skönt i sommarvärmen! 🌸