@Varafrisk Skriver för andra gången i rad 😉
Jag tycker det låter bra med det som du sätter igång med i det 'verkliga' livet. Du har ju jobbat fram den här planen tillsammans med andra, då är du mer en del av den. Jag hoppas att det ska gå bra, men det kommer vara tyst här utan dig. Kom tillbaka när du vill. Jag är själv inte så 'aktiv' här på forumet, dvs jag skriver inte så mycket varken i min egen tråd eller andras, men jag går in varje dag för att uppdatera min kalender och läsa runt lite. Det känns bra för mig - så försök att hitta det som känns bäst för dig.
Ta hand om dig!
Kram 🤗

@Varafrisk Det kanske är lite mindre inlägg nu, för min egen del märker jag att jag skriver mer i alkoholkalendern och i programmet och mindre i forumet. Jag tror det beror på att jag är i den fasen just nu. Jag är vecka 4 av programmet. 🦋

Var sak har sin tid. Och det kan nog vara bra att ta en paus medan man jobbar aktivt på andra sätt.
Så nu är det dags. Säkert både skönt och läskigt. Men den här gången grejar du det. Jag tror att du gör klokt i att inte ha fokus på för många saker och på för många andra människor som det kanske lätt blir härinne på forumet. Att sluta dricka släpper loss en hel del känslor hos många. I slutändan är det det bästaför mig i alla fall - närvaron.
Lycka till nu och kom tillbaka när du känner att det passar!

Anonym31513

Lycka till nu @Varafrisk! ❤ Jag kommer att undra hur det går för dig, men var sak har sin tid. Du skriver här igen när det känns rätt för dig att göra det. Kram!

majken_r

@Varafrisk det är nog lite mindre aktivitet nu tycker jag. Hur du än gör med pausandet så kommer du bli saknad. Uppskattar hur du delar med dig. Håller på dig, kram🌱

Tofu på besök

@Varafrisk Jag har funderat en del på "nycklar" kontra "käppar i hjulet". Skam och skuld är vi nog överens om. Riktiga käppar som man måste hitta nycklarna till. "Tycka synd om mig" tror jag är ytterligare en. Den är lite kontroversiell men verklig för de flesta tror jag.

Om man ska bli fri tror jag det är viktigt att ta sig en funderare kring när man tar fram denna käpp. Den kan lixom vina runt osynligt och göra att man missar möjlighet till att nå mål. Det är där jag tror det är så oerhört viktigt att man byter fokus. Tar på sig de snälla glasögonen och funderar på varför ens inre kompass står och snurrar?Här krävs mod. Massor av mod för "tycka synd om mig" kan bli ett statiskt tillstånd som gör att man fastnar. Istället måste man fundera över vad detta grundar sig i? Varför man tar till flykt. Inga känslor är fel. De är där för att informera om något. Då måste vi vara öppna för att analysera grundorsaken så vi kan justera kompassen och knata åt ett håll vi mår bättre av.

Du vet var du vill. Se till att kompassen hjälper dig på vägen ❤. Arbeta med den och inte emot den. Gör helt enkelt det du tror på. Betyder det att jobba inåt utanför forumet så tror jag du och kompassen är på rätt spår. Vi är med dig på vägen i våra tankar 🤗.

Fokus är jätteviktigt. Fokus kräver energi. Energi att vara i varje stund och att i varje stund välja.
Jag lyssnar på Allvarligt talat på radio.
Härom dagen handlade en fråga om: ”hur länge kan man skylla på sin olyckliga barndom” - men frågan var väl mer ”hur länge kan jag skylla på något som jag inte kan påverka”.
Författaren Bengt Ohlsson svarade så klokt och bra. Det kom att handla främst om att tro på människans egen inneboende förmåga. Och kraft.
Friheten är enorm när det till exempel handlar om att bli nykter- hur mycket sjukdom det än är- så kokar allt ner till att inte ta det första glaset.
Tror jag berättat tidigare om en konsult som brukade prata om ”allt vi gör för att bli vältränade”
Köper gymkort. Gör planer. Köper böcker. Kosttillskott. Träningskompisar. Scheman.
Men bara en enda sak måste göras:
Lyfta vikter.
Du är väl förberedd nu, och jag önskar dig framgång med dina nyktra dagar. Kram.

@cthd @te @Sisyfos @Lavendelblomman @majken_r @Tofu på besök @Se klart Tack🙏🏻🥰

Det där med att vara tillbaka fortare än jag tror….ibland är jag fullständigt övertygad att jag ska ta en paus fr forumet men igår kände jag….kanske jag behöver forumet ändå?? Kanske ska jag skriva en dag i veckan?

Var på 7-årskalas igår, min mans brorsons dotter. Det var en ren tillfällighet att vi blev bjudna men det var kul. Efteråt kände jag mig så nedstämd…vet inte riktigt varför?? Var det alla barnen som påminde om en längtan efter barnbarn? En längtan som jag försöker förtränga eftersom jag troligtvis aldrig kommer få några? Var det en längtan efter min dotter som jag har mycket mindre kontakt med förmodligen beroende att hon är upptagen av annat saker som hon mår bra av? Var det en känsla av ensamhet?

Oavsett vad så skapade det en stark känsla av sug. Det var ju bara att stå ut i suget för det fanns ändå ingen alkohol att få tag på. Ska ju blåsa varje dag i denna vecka så tankarna satte igång att jag kanske ska säga att jag är sjuk för då behöver jag inte blåsa. Eller jag kan dricka på fredag. Och jag inser den här resan kommer bli så tuff. Jag minns hur jag mådde när jag tog antabus. Kände en stark tomhetskänsla inom mig. Fast känslan att slippa förhandlandet var så skönt. Få se hur det blir med förhandlandet nu när jag inte tar antabus. Så tänkte jag på er som har kommit längre …som beskriver att tankar på alkohol inte kommer så ofta…och så tänker jag….kommer jag komma dit??

Om knappt en timma ska jag iväg och blåsa därefter till en fullbokad måndag.

Dag nummer två har börjat!

Kram☀️

Med största sannolikhet kommersiella också att komma till att du inte tänker på alkohol hela tiden om du inte dricker. Och precis som du skriver att det var för dig så är det då skönt att inte ha en förhandling i huvudet. Jag gissar också att du kanske får lättare att handskas med nedstämdhetskänslorna när du varit nykter ett tag. Så var inte rädd för det nyktra livet, livet utan snuttefilt, det klarare livet.
Du är så jäkla stark och modig. Nu har du skaffat både hängslen och livrem. Lycka till! Tror faktiskt att det blir bättre rätt snart. Bra att du skriver om de. Där förhandlingen som har börjat i huvudet. Tänker att det ”bara” är att slå ner den nu. När du redan nu tänker fredag… det är viktigt att få syn på och skaffa en strategi.

Grattis till dag 2! Bra jobbat där!
Jag tror faktist att det kan vara bra att komma in ibland. Känna att du inte är ensam.
I början tänkte jag på alkohol typ hela tiden. Dagarna kändes långa, kvällarna oändliga, jag gick och la mig tidigt för att slippa genomlida tiden tills att jag skulle sova. Jag levde mina första dagar i en bubbla, jag behövde koncentrera mig på vad jag höll på med.
Jag började inte skriva här förrän dag 4. Jag startade dock en rutin i början - på kvällen tog jag med mig datorn till sängen och kopplade upp mig här på forumet, läste runt lite bland alla inlägg, såg hur andras dagar har varit. Funderade på hur min dag har varit och hur jag kände mig över det, loggade in min a-fria dag i alkoholkalendern. Ibland tyckte jag synd om mig själv, ibland var jag stolt. Men på något sätt så lät jag inte det ta över, jag bara iakttog mina känslor och sa till mig själv, ja så här är det.
Det som var så skönt i början, det var att kunna komma hit till forumet och skriva att jag har klarat ytterligare en dag. Känslan när jag hade klarat 5 dagar var enorm, och det var så härligt att läsa andras heja-rop, andra som sa att jag var duktig och stark. För i det vanliga livet, så är det väldigt svår att gå ut bland vänner och kollegor och säga ’Vet ni - jag har inte druckit på 2/3/4/5 osv dagar - visst är jag bra!’
Långsamt gick dagarna förbi, en efter en. Helt plötsligt hade jag kommit upp i en vecka. Jag kan inte exakt säga när det hände, men efter ett tag så kom jag på mig själv att jag inte hade tänkt på att dricka den dagen. Självklart hade jag, och har fortfarande sug, men jag försökte att vänta ut tills det hade gått över, hittade på något annat under en stund (som många här tipsar om).
Jag har jobbat mycket med att lura hjärnan - kör på placebo effekten. Jag dimper ner i soffan på kvällen med ett glas 'Coola Viola’ eller ’Merry Cherry’, (det är mina egna drinkar som jag hittat på = sodastream med viol eller körbärs saft). Och så sitter jag där och har lite egentid innan jag sätter igång med maten.

Nu vet du ju att du inte kan dricka på en vecka, eftersom du ska blåsa. Då behöver du inte förhandla med dig själv. Jag tror att du kommer att finna det ganska skönt. Du kanske på fredag kväll ska fundera om du verkligen vill dricka då, eller om du ska testa att stå över, tänka tanken att ta en a-fri helg....
Unna dig något annat. Ge dig själv en present, fira att du klarat veckan - dock inte med alkohol!

Njut av idag! Du fixar det här - du är grymt starkt!
Kram 🤗

Nu, Varafrisk, är du på gång. Följer dig i bakgrunden, men skriver sällan. Tycker som många andra att du är en riktig kämpe.

Du vet vad du vill, du vet vad du måste, du vet vad/vart du ska - nu är det "bara" att göra kvar.

Håller alla mina tummar och tår för dig, finaste Varafrisk! 💗

Kramar i massor

Känner att jag verkligen behöver skriva här fastän det är så otroligt pinsamt...men ångesten blir för stark...jag måste skriva av mig den. Tänker på när @Vinäger berättade att hon druckit handsprit...hennes skam var stor men hon skrev ändå...och jag måste också göra det...

Var och blåste i måndags vilket gick bra! Var en tuff arbetsdag! Och det är ju inte så enkelt att tankar på alkohol försvinner pga att man har varit och blåst. Så började tankar mala ännu mer....det blev liksom ett tvång på något vis...och även nästan som en panikkänsla att jag inte skulle kunna dricka för att jag skulle iväg och blåsa nästa dag. Kanske inte att jag var rädd för att det skulle ge utslag på att jag hade alkohol i blodet för skulle ändå begränsa alkoholintaget men mer att stå där med skammen att jag drack igår. Så vad gjorde jag då? Jo, efter jobbet på måndagen köpte jag alkohol och bestämde mig för att jag skulle skylla på att det körde ihop sig på jobbet på tisdagsmorgon så att jag inte kunde åka och blåsa. Så jag skrev ett sms till kuratorn att jag inte kommer på morgonen. Gårdagen var också tuff. Och malandet höll på. Skulle hälsat på en ingift gammal faster på 91 år. Skulle prata minnen men jag kände att jag fixar inte detta. Så åter igen drack jag alkohol. Hade bestämt mig för att vara hemma från jobbet idag för att samla alla mina tankar. Skrev igen i morse till kuratorn att jag är sjuk idag. Dessa lögner och detta förhandlande tar kål på mig! Kan inte tänka klart! Fixar inte heller att vara hemma! Så jag bestämde mig för att åka och arbeta efter lunch. Ska dricka kaffe nu, ta en promenad efter det och sen en dusch! Ingen alkohol idag! Blåsa imorgon och på fredag! Fick tid för samtal på fredag! Ska berätta om mitt beteende och lögnerna för kurator! Jag är så trött på dessa lögner...de äter upp mig! Fy farao för detta jäkla beroende!!

Vill även berätta om en annan sak för att höra hur ni tänker där. Några av er kanske minns att en vän till mig bröt kontakten med mig för två år sedan. Hon sa att kontakten inte skulle brytas helt men den blev bruten i alla fall. Hon var även en fd kollega till mig. Anledningen att hon bröt kontakten med mig var tråkiga sms som jag skickade när jag var påverkad. Inga elaka ord eller så utan mer små pikar...avundsjuka. Ofta tystnade hon när jag skrev och då blev jag än mer påstridig...vi pratade om det men till slut blev det en bruten kontakt. Den här vännen och jag plus tre andra fd kollegor har träffats då och då efter att vi slutade arbeta tillsammans. Sen kom ju pandemin och inga träffar. I höstas bestämdes en träff och för mig var det så knepigt om jag skulle träffa den här vännen utan att vi pratades vid. Jag kunde ändå inte vara med på träffen eftersom min man och jag var på semester i Skåne. Hur som helst igår fick jag ett sms av en av dessa fd kollegor, en inbjudan hem till henne. Övriga hade redan blivit inbjudna och tackat ja. Ofta brukar vi försöka komma överens om ett datum innan något bestäms men hur som helst så var datumet bestämt. Den fd kollegan kommer och hon har tydligen inga problem med att träffa mig tillsammans med övriga men vill inte annars ha mig som vän. Jag har inte träffat henne på två år förutom att jag stött på henne på Lindex i somras då hon pratade om vaccinationer gällande Covid...jag blev så ställd. Jag tycker om min fd kollega som bröt med mig och jag klandrar henne inte för det likväl så finns känslan där av att bli bortvald. Hon är en godhjärtad människa men ibland kan hon uttrycka sig lite plumpt som då kan hamna fel hos mig....lite storasystersyndrom men jag vet att hon har inga onda avsikter. Så på ett vis vill jag träffa mina fd kollegor men jag kan inte sitta där som om inget har hänt. Kollegan som bröt med mig och ytterligare en annan känner ju till mitt beroende. Jag funderade igår om jag skulle berätta för även de andra två om mitt beroende för jag orkar inte bära detta längre...och jag vill inte vara den onda eller den som inte kommer. Men även om jag åker och berättar så vet jag inte riktigt om jag fixar det just nu när jag ska bryta med alkoholen och i inledningsfasen av mitt nykterhetsarbete. Jag vet inte om jag orkar att lyssna till andras berättelse...om barn och barnbarn och jobb....ja...det här är så svårt....men jag fixar inte att ljuga längre...hitta på nödlögner..vill bara tillägga att jag är inte orolig att det bjuds på alkohol då alla kommer med bil.

Hälsningar från en ångestfylld Varafrisk men som dock inte har gett upp. Jag har aldrig varit bra på höjdhopp men nu måste jag verkligen ta fart och komma över det där hindret även om jag slår mig och det gör lite ont....för det kommer att bli bättre!

@Varafrisk
Hej🤗❤️
Jag är ny-nykter också, fjärde dagen bara. Flera gånger har jag försökt på alla sätt och vis och gemensamt för alla tidigare gånger har varit en känsla av att "nu jävlar" ska jag ditt och datt, det ena efter det tredje, en känsla av att jag behövde uppbåda styrka, mod och jävlar anamma.
Så är det inte nu, jag har bara gett upp typ. Första och andra dagen hade jag ingen lust eller motivation alls, det enda jag egentligen ville göra var att dricka alkohol. Igår var jag något mer hoppfull, om än bara 5% men fortfarande ingen motivation att bli nykter utan mer än känsla av att ge upp utan att riktigt förstå varför. Inga planer, ingen tanke på vad jag ska göra och när.
Idag har nog hjärnan klarnat lite för nu börjar jag tro att det här är vad AA kallar första steget, att kapitulera inför både alkoholen, sina krav och sig själv och erkänna att man är maktlös.
Aldrig tidigare har jag haft denna känsla, utan tidigare har jag omedelbart satt igång och skriva ner scheman och planer för att lyckas.
Du verkar vara en väldigt stark och kapabel människa, ungefär som jag alltid har sett mig själv och tänker att det kanske kan hjälpa dig att sänka garden också ❤️
Jag har en ganska välkänd historia i huvudet idag:
Det var en lastbil som hade kört fast under en bro och det samlades massor av experter som på alla sätt och vis försökte få loss den utan framgång. Till slut kom det ett litet barn och sa "varför släpper ni inte ut luften ur däcken?"

Kanske det är vad som skulle fungera för dig också?

Kram🤗❤️

Tofu på besök

@Varafrisk Det är många gånger jag funderat på det du nu funderar över. Är det klokt/oklokt att berätta?

Det är hårt att bli dömd när man är skör. Samtidigt kan det leda till lite nej nu jävlar 😈. I alla fall för mig.

Jag inbillar mig att människor som dömmer ofta har svårt med sin egen fasad. Det ska vara så perfekt. Livet är dock inte perfekt och de som har haft motgångar och lärt sig av dem kan man ju nästan märka av via deras aora. Kan tycka att de ofta rör sig ganska beundransvärt och ledigt. Dit kommer man inte av en slump tänker jag. Det krävs träning. De som dömmer när man blottar sig är inte personer du kommer växa med. Snarare ifrån så skit samma.

Att öppna sig är helande om det faller ut rätt. Var beredd på motsatsen och försök att inte bli ledsen om de visar att de sitter fast och dömmer. Sannolikheten är nog större att det blir tvärt om. Att du får massa igen.

Med det sagt har jag idag bestämt mig för att inte försöka mer med den vän som slutade höra av sig efter att jag berättat. Jag har försökt i två år. Orkar inte mer. Idag ringde hon men nu är det försent i min bok. Jag har ingen lust mer. Två år var lite för lång tid för att jag ska se det som en vän värd ordet...

@Vill Bara Sluta Tack för fina ord om mig! Och för att du berättade om din känsla…jag befinner mig ungefär i samma känsloläge som du.

@Tofu på besök Jag tänker att de två personer som jag ev vill berätta det för skulle nog fortsätta bemöta mig bra. De har varit med på min tuffa resa under många år då vi var kollegor. Men jag får se hur jag gör. Tycker att det känns knepigt att träffa min fd kollega som bröt m mig och träffas tillsammans med andra kollegor och prata som om inget har hänt.

Idag har det varit en riktigt dålig dag så mycket ångest och så mycket ont i magen. Mått pyton😱 Men har inte druckit idag därför kunde jag fixa lite i mina rabatter. Och, det bästa! Kunde hämta min dotter på hennes jobb och ta med henne hem till oss för att äta kvällsmat. Så himla mysigt med henne❤️ Har köpt go glass som jag ska äta innan jag lägger mig. Så dagen slutade iaf bra och jag är nöjd över att jag inte har druckit💪🏻

Kram💕

Bra jobbat igår VaraFrisk!
Angående berätta eller inte skulle jag nog avvakta tills jag var lite mer stabil om jag vore du. Även om de skulle ta det bra kanske du inte får det stöd som du längtar efter. Du har ju också hon som bröt med dig där och måste parera hennes reaktion. Grupper är svårt att hantera och du sätter dig i en utsatt position. Du riskerar att bli väldigt ledsen och besviken tänker jag. För att jag tänker att om du berättar nu finns en liten längtan om att de ska ta emot och bära dig litegrann och jag är skeptiskt till att det händer.
Tänker att det kanske är nu du måste bli Superego och fundera över vad du vill och behöver. Du orkar inte gå dit och lyssna på deras berättelser om barn, barnbarn och jobb skriver du. Sen vill du inte vara den som tackar nej. Du orkar inte ljuga och dölja. Du känns lite skör just nu VaraFrisk. Så ta han om dig i första hand nu. Och se alla dina segrar. Kramar!

@Varafrisk
Igår läste jag igenom hela din tråd på eftermiddagen varvat med lite hushållsarbete. Vilken fantastisk tråd🙏
Jag känner mig ödmjuk av din djupa och innerliga önskan att lämna alkoholen bakom dig. Det står helt klart för alla dina vänner här inne (inkl. mig) att detta är den framtid du vill ha❤️
Från en "Duktig Flicka" till en annan så ser jag att du har gjutit grunden, byggt stommen, rest väggarna, lagt taket, målat, tapetserat och inrett ditt nya hus❤️
Du behöver bara öppna dörren och kliva in.
Kram fina du🤗