Har gått in på mitt 2:a nyktra dygn - igen. Under ca 8 år har jag i perioder druckit extremt mycket, ibland upp till 3-4 boxar vin i veckan.
Nu har jag lyckats dricka 1 box om dagen 3 dagar på raken.
Jag är livrädd för mitt missbruk 😭
Det känns som om jag aldrig kommer att komma ur det.
Hur har ni andra kommit till brytpunkten som gjorde att ni slutade?
Jag har som mest haft 6 nyktra månader de senaste 8 åren.

Välkommen hit! Bra beslut att starta tråd här. Det finns många olika berättelser härinne om hur man kommer till brytpunkten. Men att som du få nog en dag är förekommande.
Kanske är det värt gör dig att ta hjälp ur det. Många har positiva erfarenheter av beroendevård och har fått medicin till hjälp för att sluta. Beer t.ex. tog hjälp eftermogna år med försök att sluta på egen hand. Han är nöjd.
Jag har haft en lite svajig resa och slutat vid ett par tillfällen. Jag har också gått till en beroendeklinik. Har positiv erfarenhet av det.
Om du läser i det vidare livet får du läsa om människors positiva upplevelser av att sluta med alkoholen.
Så fortsätt att läsa och skriva här så är du en bit på väg.

@Sisyfos
Jag tycker jag har provat så mycket, nu känner jag mig helt på botten. Det är som en pendel som har svängt i större och vidare cirklar under många år tills jag är ute över kanten emellanåt. Nu är jag verkligen RÄDD.
Har anmält mig till självhjälpsprogrammet här på sidan och plöjt genom trådar i flera dagar nu.
Tyvärr köpte jag vin i lördags som jag förstås drack ur, känner mig värdelös och utan hud nästan. Igår var det förstås lätt att låta bli att dricka, systemet var ju stängt. Idag är det värre...
Måste härda ut tjatet från hjärnan om att köpa vin!
Svårt, svårt, svårt 😭😭😭

Det är svårt, men det går över, det där tjattret. Hjärnan lär sig nya mönster. Det är som att trampa upp en ny stig. För varje gång du står emot blir nästa sug lite lättare att parera. Så häng i, tänk att just nu klarar du. Och det kommer aldrig ett bättre tillfälle att försöka, som man lätt vill lura sig med... Hitta en målbild att fokusera på, tex morgonkaffe utan bakfylla- dit ska du nu...

Gårdagen var överjävlig😭😭 impulserna att åka och köpa vin avlöste varandra i timtal, det gick inte att fokusera på något annat, trodde jag skulle bli galen på riktigt 😵
Tankarna var totalt osammanhängande och hjärnan kändes som den var full av glassplitter. Låg vaken hur länge som helst innan jag lyckades somna. Tänkte att detta kommer jag aldrig att klara av!!
Idag har det varit bättre, några få impulser bara som tätnade fram emot kvällen. Känner mig hyfsat normal trots några svettattacker. @kennie tack för pepp och morgonkaffet smakade faktiskt lite godare idag😊🌺

Skönt att höra, och vad bra att du stod emot! En kamp i taget, tänker jag funkar bäst när det är tufft, och att tänka på att det inte är jobbigt så länge. Att kasta sig ut på en promenad kan hjälpa tycker jag. Eller ett glas iskallt mineralvatten och lite snacks, ibland kan ju sug bero på hunger. Och som sagt, en positiv målbild, något så enkelt som morgonkaffet har hjälpt mig välja rätt många kvällar.

Det känns som om luften har gått ur mig fullständigt. Fjärde dagen utan alkohol utan egentligen ingen önskan om att vara nykter, ingen större lust att dricka heller.
Det känns som om jag har varit inblandad i en boxningsmatch med Mike Tyson (alkoholen) i flera år och slagits tillbaka med all kraft hela tiden utan att någon har vunnit. Nu har jag gett upp! Jag orkar inte slåss mer så jag bara vände på ryggen och gick därifrån. Jag vet inte vart jag ska, eller hur, eller om jag ens vill. Det enda jag vet är att jag inte orkar lägga energin på att slåss länge.
Det är som att ha tagit ett steg ut i tomma intet. Jag har varit så rädd för det förut, att tappa kontrollen men just nu är det som "skitsamma vad som händer" bara jag slipper den där fighten. Inte arg, inte glad, inte ledsen, inte motiverad, inte rädd, ingenting... Bara trött på att slåss.

@Vill Bara Sluta skrev: "Nu har jag gett upp!" Tyvärr! DET ÄR INTE TILLÅTET!!! Du vet vart du ska och du vet att du vill. Det som får dig att tveka och misströsta är abstinensen. Den kommer att gå över om några dagar om du bara härdar ut. Tro mig, jag har varit där du är, har druckit mer och längre än du (ingen tävling, inget jag är stolt över). Dag 4 - 5 är väl de djävligaste när man slutar dricka, har varit för mig iallafall.

Om du fortfarande är nykter ( "jag bara vände på ryggen och gick därifrån") så försök hålla ut. Tag en dag i taget, det blir snart bättre. Om en dag känns för mycket, tag en timme eller en kvart i taget, se bara till att inte ta det första glaset. Om du klarar dig genom helgen så kommer det att bli lättare.
Försök sysselsätta dig med något som tar tankarna från alkohol. Måla, läs eller gräv ett dike, vad som helst. Vila, vatten och B-vitamin ( B-vitamin Forte) är bra för oss fyllskallar när vi skall nyktra till.

Se till att hitta gnista igen så kommer du att slå knock out på Tyson. Inbilla dig inte att det kommer att bli lätt, men med hårt arbete och beslutsamhet kan du göra det. Ta fighten och gör den din. Du kan om du vill. Jag tror på dig!

Keep us posted!

Hej,
Jag tänker att det finns något väldigt ”rätt och riktig” med den där- uppgivenheten.
Det är som om; när vi håller på med jävlar anamma och listor och allt vad vi gör (och som också kan funka utmärkt för många) är att betrakta motståndaren som någon som går att överlista med kluriga medel.
Jag tycker det du beskriver är att förstå att motståndaren pratar baklängesspråk. Motståndaren är oberäknelig och skoningslös i ryckiga attacker.
Det GÅR inte att slåss emot en sån motståndare och jag tror- att vända ryggen till- är en mycket bra bild för vad som krävs.
Jag brukar ibland likna alkoholen vid osunda kärleksrelationer- läs beroenden.
Det FINNS liksom inget sätt att komma överens om att ”nu gör vi såhär” utan hen kommer alltid att göra på något annat sätt som sliter sönder ens liv och skydd och sinnesro. Då måste man bara gå.
Önskar dig en massa styrka och tro inte att du är svag, du är urstark! kram.

@Onkel F och @Se Klart
Det här är den mest befriande känsla jag haft i relationen med alkoholen.
Känslan är inte att ge upp önskan om att vara nykter utan snarare att ta mig själv ur ekvationen, dvs fighten. Jag lämnade matchen med Tyson och nu står han där och svingar nävarna i tomma luften istället för att ge mig snyting efter snyting. Och helt ärligt, han ser jävligt dum ut såhär från åskådarplatsen.

@Vill Bara Sluta OK, du verkar ha läget under kontroll, men jag förstår inte riktigt vad du menar med att ta dig själv ur ekvationen/ fighten. Har du bara bestämt dig för att alkohol =No More? Orsaken till att jag frågar är att jag själv står inträngd i en ringhörna och sluggar för mitt liv. Jag vill lämna matchen men jag vet inte riktigt hur / vad jag skall göra.

@Onkel F
Det är som en känsla som har sänkt sig i mig, svårt att förklara, men jag ska försöka.
Så länge jag hade den känslan att jag var tvungen att sluta så gick tankarna ständigt runt hur jag skulle undvika att dricka, strategier, planer, motmedel osv kretsade ständigt i huvudet. Det var en kamp på liv och död där jag och alkoholen hade ett dödsgrepp om varandra. Så även om jag inte drack någon alkohol så var den ständigt närvarande i och med kampen.
Häromdagen så gick luften ur mig, krafterna att utkämpa kampen tog slut och jag bara backade undan mentalt från alla krav jag hade på mig själv. Att fortsätta vara låst i det här dödsgreppet med alkoholen kommer aldrig att vara en kamp jag kommer att vinna. Lösningen stog plötsligt klar för mig. Jag lämnar alkoholen.
Visst har jag fått små sug och påminnelser om den de senaste dagarna men jag och alkoholen har gjort slut.
Kampen är slut, alkoholen är så stark att jag är maktlös, det enda jag kan göra är att lämna den och försöka läka mina sår.
Kanske inte bästa förklaringen och ganska rörigt, men hoppas du förstår lite av känslan i alla fall.
Kram🤗

Vill också rekommendera @axiennes tråd i Alkoholfri-delen. Hon skriver delvis om detta. Du beskriver det bra @villbarasluta.
Tunga steg bort- men utom räckhåll. Det är bra!

@Se klart
Tack🙏❤️ Jag ska kolla in den tråden. Det vore otroligt värdefullt att förstå VARFÖR det här fungerar även om jag i nuet är väldigt tacksam över ATT det fungerar.
Man kan inte vara så naiv att man tror att "hips vips" så är jag botad 🙂 Det här är bara första stegen på en resa som säkert innehåller miljoner steg.
Kram 🤗

Kan det bli mer än fel?
Några av de ord jag sagt till mig själv de senaste åren:
*Värdelös
*Dålig mamma
*Skunk
*Alkis
*Skitstövel
*Lortig
*Ovärdig
*Oönskad
*Oansvarig
*Fet
*Ful
*Övertalig
*Bedrövlig
*Ohälsosam
*Fattig
*Belastning
*Passé
*Bortkastad
*Bluff
*Snuskig
*Skit
*Äcklig
*Otillräcklig
*Parasit
*Kräk
*Patetisk
Ja, det finns nog tiotals negativa omnämnanden, men detta är några i alla fall...

@Vill Bara Sluta skrev:" Så länge jag hade den känslan att jag var tvungen att sluta så gick tankarna ständigt runt hur jag skulle undvika att dricka, strategier, planer, motmedel osv kretsade ständigt i huvudet. Det var en kamp på liv och död där jag och alkoholen hade ett dödsgrepp om varandra. Så även om jag inte drack någon alkohol så var den ständigt närvarande i och med kampen."
Jag tror att jag förstår vad du menar. Jag har också (länge) haft den känslan. Det blir något slags besatthet detta med att "jag måste sluta". Någonting osunt. Att bara sluta fokusera på alkoholens vara eller inte vara är väl det bästa, men ack så svårt.
Jag tar mig friheten att sno lite inspiration från dig och ditt sätt att tänka! Och ja, även den längsta resan börjar med det första steget.

@Onkel F
Det är verkligen som du skriver "ack så svårt" och jag har inga illusioner om att det kommer att bli som att åka på en räkmacka in i den gyllene framtiden. Bara denna känsla av "nääe, jag tänker inte slåss"
Alkoholen kanske tänker försöka tränga sig in, men om den gör det så får den stå där ensam i sin ringhörna och fightas.
Motståndaren har lämnat ringen och lämnat walk-over.

Whoaa!
Det där skrev du medans jag skrev mitt inlägg! Tänk bort allt det där! Du är en människa som försöker förändra ditt liv till det bättre, det är en god och beundransvärd egenskap! Vad är det som får dig att tänka i de banorna? Andra människor? Skit i vad andra människor tycker och tänker, den du är och vad du gör är vad som räknas! Om andra inte tycker om vad de ser så finns det tre andra väderstreck att rikta blicken mot!
Tanken på att vara en dålig mamma finns nog hos alla mammor, strävan efter att vara perfekt finns nog hos alla. Jag kan garantera att ditt/dina barn ser dig som sin mor oavsett. De vill inte vara utan dig.

@Onkel F
Ja, jag ser att vi postade samma minut🙃
Dessa fruktansvärda epitet är några av de tankar som kretsat i min hjärna och jag blir bedrövad av att se vad de har gjort med mina relationer. Det är ingen annan än jag som sagt detta till mig, inte undra på att jag sprang naken och blottad rakt in i armarna på alkoholen.

Jag läste igenom mina gamla trådar (äntligen vågade jag det)
Att jag brottats med detta många år råder det absolut ingen tvekan om.
Vad hände då för drygt ett år sedan som slängde mig in i WARP-speed i missbruket?
Några dagar efter mitt senaste inlägg så hade jag tre nattpass på mitt jobb. Vi hade sovande jour. Just denna kväll när jag kom till jobbet hade brukaren mått väldigt illa under dagen. Jag stannade uppe extra länge innan jag bedömde läget som okej. Gick upp för koll ett par timmar senare. Somnade om och vaknade precis som vanligt vid 6-tiden.
Det var som vanligt tyst och lugnt. Satte på kaffe och messade min kollega som skulle börja kl 8. Vid strax före 7 fick jag en väldigt obehaglig känsla och gick in för koll. Hittade vår brukare livlös i sängen och fick panik. Ringde 112 och påbörjade HLR med telefonstöd i väntan på ambulansen. När de kom jobbade de i ca 20 minuter innan de konstaterade att det inte fanns något liv att rädda. Jag och kollegan blev lämnade ensamma i väntan på läkare som skulle konstatera dödsfallet. Under tiden fick vi sällskap av en Verksamhetschef som egentligen inte hade hand om vår brukare. Jag ringde vårdcentralen och fick en akuttid så jag åkte direkt från arbetsplatsen och upp till VC där jag fick lugnande utskrivet. Hämtade ut det och vände kosan till Systembolaget där jag köpte en BiB. Mina döttrar mötte upp hemma med mat, men såklart kunde jag inte äta, utan drack glas efter glas av vin, varvat med lugnande. Efter en och en halv timme körde jag iväg döttrarna och gick upp i sovrummet där jag gjorde slut på både tabletter och vin.
Där tror jag att min riktiga urspårning började. Det senaste året har varit ett rent helvete. Inte klarat av att sköta jobbet mer än några få veckor i taget, sen sjukskriven några dagar, druckit all ledig tid, åkt till jobbet så bakfull att det har varit svårt att avgöra om jag verkligen var bakfull eller full.

Ruskig historia det här och du flydde. Tänker att chefen som deltog skulle ha tagit hand om er. I det där läget hade du behövt älta, vända och vrida, prata. Snabbt samtalsstöd. Inte åka hem ensam och sårbar. Kanske tabletter, men jag vet inte jag. Bättre utan i 9 fall av 10.
Att lägga ner alkoholen kan göras på många sätt. Jag har prövat och lyckats med några olika och börjat igen. Den senaste gången var det dock lite som du beskriver nu. Jag var så trött på det. Bara trött! Eftersom jag medicinerade med alkohol och också kom till insikten om att alkoholen inte fungerade någonstans som medicin var det stundtals jobbigt. Det fanns inget annat heller som funkade. Sakta men säkert vände det dock. Jag tänker att din lista på ord du säger till dig själv måste förändras. Förhoppningsvis räcker det att sluta dricka så kan du åtminstone känna dig lite stolt över det, men jag tror att du kanske skulle behöva någon som kan hjälpa dig med den där listan. Du beskriver att du jobbar med brukare och det finns en enorm omsorg om brukaren i ditt inlägg. Det rimmar väldigt illa med din lista, så jag tror inte den stämmer alls. Prata med dig själv som du skulle prata med någon annan som varit på villovägar. Det går att vända det här. Kramar!