Hej!
Jag är ny här. Hittade av en slump alkoholhjällpen.se igår när jag surfade på alkohol och viktökning. Oj, om jag hade vetat att dessa forum funnits tidigare... Har ägnat större delen av gårdagen och dagen av att ta del av alla era starka historier och hur otroligt konstruktiva och peppande ni är mot varandra! I många historier känner jag väl igen mig. Nu får det vara nog och det är dags att försöka göra något åt saken!

Vi får se hur det går att skriva nu. Jag lider sedan ett par år av utmattningssyndrom och det tar sig i uttryck bland annat av "fågelkvitter i huvudet" när jag försöker tänka eller skriva, vilket är extremt frustrerande. Jag hamnade i utmattning efter ett antal år varit duktig mamma med stort engagemang för barnens skola och fritidsaktiviteter, full fart på ett krävande arbete etc. Förstår när jag läser i andra trådar att jag inte är ensam om att ha hamnat i alldeles för hög alkoholkonsumtion som ett resultat av detta.

Jag har under många år kunnat hantera måttlig alkoholkonsumtion (1-2 glas 4-7 dagar i veckan) men i samband med att jag fick utmattningssyndrom och var sjukskriven började jag dricka vin oftare. Framför allt i samband med att jag skulle göra något som krävde koncentration. Jag blev frisk, men det hände saker som gjorde att utmattningen i form av panikångest, koncentrationssvårigheter och en extrem stresskänslighet kom tillbaka. Sedan 2014 har allt varit en nedåtgående spiral, blev tröttare och tröttare, huvudet funkade sämre och sämre, ångesten blev värre och värre och samtidigt ökade alkoholintaget sakta men säkert.

För drygt två år sedan fick jag en ny VD och vi saknade samsyn i det mesta så vi kom överens om att jag slutar. Jag fick ett sjysst avgångsvederlag och tänkte att nu får jag möjlighet att vila och tänka efter och god tid på mig att hitta något annat. Bara veckor efter att jag hade slutat brakade det dock rejält och jag ramlade hela vägen ner i källaren. Det var egentligen här mitt osunda beteende började. Jag var ensam hemma och "unnade" mig ett glas vin på eftermiddagen för att lindra ångesten.

Mitt avgångsvederlag började närma sig slutet och det fanns inte på kartan för mig att söka jobb. Hur skulle jag kunna göra det när jag var fullständigt utmattad? Vilket jobb skulle jag kunna ta? Fanns inte en susning att jag skulle kunna skriva CV / personligt brev. Jag hade ett inledande samtal med Arbetsförmedlingen och förklarade detta. De var mycket förstående och tyckte att jag skulle kontakta läkare så att jag kunde bli sjukskriven. Sagt och gjort. Men, tror ni att jag fick någon sjukskrivning? Icke sa nicke. De bollade mig tillbaka till arbetsförmedlingen. Då hade jag fått en ny kontaktperson som sa att för att få A-kassa måste man söka jobb... OK. Då var det bara att börja kämpa (fast jag vet sedan mina KBT samtal att det är just det man inte ska göra när man lider av utmattning). Så jag började söka jobb. För att tillgodose arbetsförmedlingens krav. För att klara att skärpa hjärnan var jag tvungen att dricka vin samtidigt. OK, detta var i samband med att jag skrev ansökningar, alltså inte varje dag. Just i detta skrivande nu har jag rest mig flera gånger för att gå och hämta vin, då min hjärna vill ha det när jag skriver (men hittills har jag lyckats hejda mig).

Det var ju egentligen inte relevant för mig att ta en anställning på heltid. Jag gick en starta eget kurs på trygghetsrådet förra våren och för ungefär ett år sedan startade jag mitt företag. Det är jätteroligt, MEN. Det var mycket krävande arbete i samband med detta, så min vinkonsumtion ökade dramatiskt. Företaget går egentligen bra, efterfrågan finns och jag skulle kunna expandera kraftigt. OM JAG BARA ORKADE!!! URK! För att få ork har jag druckit mer och mer vin och nu under sommaren har det spårat ur helt.

Jag har länge velat förändra mina alkoholvanor men inte vetat hur. Hur ska jag få motivation? Hur ska jag kunna vara uthållig (har rättså kass impulskontroll) ? Det är många gånger jag tagit ett glas vin till frukost eller lunch bara för att det är ett sådant fågelkvitter i huvudet att jag inte klarar av att exempelvis ta fram en skål, öppna kylen och hälla i lite youghurt och sen hälla i lite müsli och ta fram en sked för att sedan äta. Det är så mycket att öppna kylen och tappa av lite från en box...Vinet stillade hungern.

Senaste månaden har jag haft mycket oro i kroppen på förmiddagarna och har vid ett par tillfällen druckit vin på morgonen bara för att stilla den.

Den senaste veckan har jag kommit till flera insikter.
Jag har märkt att jag blir supertrött så fort jag dricker vin och att min trötthet numera inte beror på utmattning utan alkohol.
Jag har insett att det faktiskt finns riktigt stora hälsorisker och det på allvar (vilket jag tror kommer att vara den tanken jag vill komma tillbaka till när det blir jobbigt). Under de senaste 5 åren har jag gått upp i vikt mer än 20 kg (vilket är mycket för en tjej på 158 cm). Har en stadigt expanderande ballongmage vilket varken är sunt eller roligt.

Så, då kom det lite fågelkvitter... vad skulle jag skriva nu? Nä, jag går INTE och hämtar ett glas vin nu.
Jo, i onsdags gjorde jag en ansats att bestämma mig för att bli sundare både vad gäller mat och alkohol. Jag inbillar mig att det kan vara fördelaktigt att ta bort både socker och alkohol samtidigt. Så att man inte ersätter ett "sug" med ett annat. Jag har kört LCHF för och det fungerar bra för mig. Jag blir pigg, får energi och tappar vikt (dock funkade det inte förra gången, men då drack jag samtidigt en hel del alkohol, smart va!). Införde att jag inte får dricka alkohol förrän 18.00 och då inte mer än 1-2 glas vin. Det har gått ganska bra hittills. I förrgår blev det 3 glas vin (för att jag glömde av mig) och i förmiddags blev det ett halvt glas för att motverka ångest eftersom jag var tvungen att prestera något.

Mina mål är att få tillbaka min energi och min hjärna, bli av med min övervikt (visar mig helst inte längre) och att snart börja en vit period. Förhoppningsvis en ihållande sådan. Tills dess, en begränsad konsumtion på 1-2 glas per dag. Tycker förresten att jag redan märker skillnad i toleransnivåerna. Kan det vara möjligt?

Min stora utmaning är att jag har så kass impulskontroll. Jag är även mycket dålig på att ta motgångar. Någon som har några bra strategier för att hantera detta?

Räknar inte dagar men kan konstatera att imorgon är det en månad sedan jag gjorde den stora förändringen vad gäller A. Torde vara hyfsat avgiftad vid det här laget. Vet inte varför det gick så lätt? Visst, de 3-4 dagarna var lite småkämpiga, men inte så farligt egentligen. Förundras över hur fort det gick att ställa om till nya vanor. Jag tror jag dricker lika mycket nu som då, förutom att nu består vätskan av smaksatt bubbelvatten, te och kaffe. Det är hur naturligt som helst att sippa på te hela kvällarna istället för vin. Oväntat, men jag tackar och tar emot. Med vissa undantag har jag haft en i princip daglig konsumtion på minst 1/2 flaska vin under 30 år. De senaste året en fyrdubbling av detta. Tänker på hönan vs ägget. När blev det ett problem? Jo, någonstans när barnen närmade sig 8-10 årsåldern. Krav från omvärlden: Matsäckar till skolan, klassförälder, läxläsning varje dag (vilket vi aldrig pallade med i tillräcklig omfattning), fika på fotbollsmatcher och andra idrotter, köra till träning, tävling mm. Tycker att det är för dj..ligt rent ut sagt att barn inte kan idrotta utan att det ställs krav på föräldraengagemang. Skolan och barnens idrott är det som knäckte mig. För utöver detta försökte man ta hand om ett hem och utvecklas på jobbet. Och tänkte”alla andra kan, varför kan inte jag”. Tror att ett kardinalfel jag gjorde var att sätta mig med ett glas vin i soffan istället för fysisk aktivitet. Min egen träning var alltid det som fick stryka på foten först. Nåja, nu är jag där jag är. Hjärnan är fortfarande långt ifrån sin forna glans. Jag längtar oxå efter att nå dit att kunna pyssla och pynta. När jag kan göra det är jag i balans. Men jag har forfarande svårt att kombinera hjärnan och fysiskt handling, så det blir inte så mycket påskpynt i år heller.
Jag tar en dag i taget och har änsålänge kommit igång med dagliga promenader och lagt om kosten. Finns fortfarande många situationer där jag upplevt stress och otillräcklighet där jag får automatiserade panikkänslor. Jag fortsätter att bearbeta dem när de dyker upp. Hur som helst är det glasklart att A inte skulle göra saken bättre. Är oerhört tacksam för denna insikt.
Önskar alla fina forumvänner en glad påsk🐣

@Vinägermamman Det är helt fantastiskt bra jobbat!👏🌟. Ja, det är verkligen kämpigt med de åren i barnens liv. Alla aktiviteter, skjutsande, skolmamma, duktig, duktig och att alltid försöka vara på topp över allt! Minns att det även var tungt för mig på dagistiden, det var föräldrardrivet och jag både städade, tvättade mattor, årliga heldagsfix utvändigt och invändigt på skolan. Hade min son i bilbarnstolen som jag flyttade runt när jag städade, de som hade råd lejde ut dessa tjänster till andra, vi hade inte råd. Fy, det var tufft redan då. Minns en äldre kvinna som sade till mig när jag flängde omkring som ett torrt skinn ”det är i de åren man borde få vara pensionär tillfälligt för att orka och hinna med, när de åren är över orkar man bättre och kan arbeta heltid igen” så sant!

Du kommer att orka pyssla och pynta lite längre fram. Du ska se att din dagliga promenad, din kost och din nykterhet kommer att ge utdelning så småningom. När hjärnan återhämtat sig ordentligt och kommit i balans igen. Det kan ta sin tid, upp till 3-6 månader. Inte så lång tid egentligen när man tänker efter hur länge man misshandlat sin hjärna. Så ge det tid, släpp kraven på att vara duktig och ta en dag i taget. Det är hur duktigt som helst att avstå alkohol och lägga om sitt liv som du gör.

Var stolt över dig själv för att du är snäll mot dig själv och grattis till 1 månad🥳💕🌷

@Vinägermamman
Vad fint att du samlat ihop dagar till en hel månad nu! ✨ Grattis! ✨
Det är nåt med oss kvinnor att vi ska fixa, greja, alltid orka, finnas tillhands mm mm Vi har alltid 100 järn i elden och vi tutar bara på. Inte konstigt vi blir trötta?! Speciellt under småbarnstiden så är det extra mycket.
Minns att jag blev så stressad varje dag när jag hämtade barnen på dagis och visste att middagen i stort sett skulle stå klar på bordet innan vi ens kommit hem. Trötta hungriga barn och trött stressad mamma. Alltid på gång och full fart framåt. Önskar jag hade kunnat göra om.. köpt med bullar och annat onyttigt. Struntat i middagen och bara kört ut i skogen med barnen och fikat. Kramats och skrattat. ❤️ Det gjorde jag väl ibland oxå, men mest var det duktiga mamman som var där, som ville vara lika duktig som alla andra. Är glad att jag inte upptäckt alkoholen då, det hade grusat minnet ännu mera.

Försök släppa all präktighet och duktighet @Vinägermamman. Det försöker jag med, varje dag. Vi mår inte ett dugg bättre av att pressa oss. Vi är bra som vi är, värdefulla och fina!
Dagliga promenader är ju toppen! Pynta, fixa och pyssla kommer som du säger sen med måendet. En sak i taget.
Ha en fin påsk! ✨💛🐥

@Rehacer
Tack för dina uppmuntrande rader😻
Läser i din tråd också och gläds åt att du håller dig på banan, trots medvetna och halvt ofrivilliga avsteg😊
Och tack, präktigheten och duktigheten har släppts för länge sedan. Dock inte frivilligt🫠
När utbrändheten var ett faktum och jag inte ”kunde” bromsa, körde jag på tills jag gjort slut på både startmotorn och generatorn. Hoppas någon gång komma tillbaka såpass att jag skulle KUNNA vara präktig😂
Ja du, nä inte skulle barnen ha saft och bulle, nä nyttig mat lagat från grunden, så det så🙀

Önskar dig en härlig, glad påsk☀️🐣🍀

Är inte inne och skriver så mycket nu då A inte känns som en stor issue nu. Skriver dock lite för minnet, så att jag kan gå tillbaka och minnas hur det var. Jag har ju inget förbud och i fredags och lördags drack jag lite vin i ett par sociala sammanhang. I fredags 1/2 dl vitt som välkomstskål, i lördags 1 glas bubbel till förrätt och ett glas rött till varmrätt. Ingen bakiskänning på söndagen, däremot trött pga lite sömn. Söndagen var årets första fina vårdag. Vet inte om det var därför eller om det var pga att jag smakade vin på lördagen som jag kände att det hade varit gott med lite vitt eller rosé på altanen? Det var inte svårt att avstå, noterar dock att tanken kom. Reflektion nr 2. Hade mycket känslor i söndags, framför allt oro men även ledsamhet. Var även trött, då jag för ovanlighetens skull var uppe sent och sov 5 timmar. Oro känner jag ofta när jag är trött, då hjärnan inte orkar vara med. Ledsamheten då? Vet inte varför. Allmänt låg? Och jo, jag är ledsen över att min hjärna inte fungerar. Läste precis om boken ”Väggen, en utbränd psykiaters noteringar” och det är tyvärr fortfarande ”check” på väldigt många av symptomen😥. Är jag kroniskt utmattad?
Har i varierande grad (dagsform) ganska stora problem med exekutiva förmågor. Värst är matlagning, hitta och följa receptet. Eller annat nyskapande. Jobbigt för en normalt sett kreativ själ. Känns som hjärnan ska bränna sönder totalt då. Multitasking finns inte på världskartan. Läsa böcker funkar. Göra enkla praktiska saker. Ska ägna den närmsta tiden med att måla ett par fasader på vårt hus. Gillar sådant. Enkelt och man ser resultat.

@Vinägermamman Det låter tufft och som om du är utmattad av det du beskriver. Det jag vet om utmattning att det tar lång tid att återhämta sig. Har varit utmattad lång tid tillbaka, kanske 20 år sedan, och det tog lång tid att komma tillbaka. Det tar lång tid för att bli utmattad och även lång tid att komma tillbaka. Var sjukskriven, jämnt trött, orkade inte göra så mycket och bara att plocka ur diskmaskinen var en utmaning. Hjärnan kändes mosig. Jag gick daglig promenad, tog det lugnt (så lugnt det nu gick med småbarn) simmade och återhämtade mig så småningom, då drack jag inte alkohol på det sätt som jag gjorde 20 år senare. Hade inte utvecklat beroende än.

Även om du inte dricker mycket nu kanske det kan vara idé att inte dricka alls? Så att din hjärna verkligen får vila och återhämta sig utan påverkan från alkohol. Även små mängder påverkar hjärnan och kroppen som måste göra sig av med alkoholen. Tänker att det är vila, sömn, motion, tid och så lite stress som möjligt som ger återhämtning. Det din hjärna och kropp behöver. Alkohol skadar denna process och ger inte återhämtning. Att vara snäll mot hjärnan och kroppen och ge den möjlighet att få återhämta sig, att vara snäll mot sig själv🥰

@vår2022 Tack fina du för dina, som alltid, uppmuntrade, konstruktiva och kloka ord 💕

Återuppbyggnad?
Ja vad gäller utmattning har jag dessvärre haft benägenheten att ramla ner i den ”gropen” gång på gång. Första gången 2011, sedan 2014 och 2015 och nu sedan 2019. För varje gång har fallet varit djupare. Och svårare att klättra upp igen🧗 Försöker nu att sakta klättra upp och hoppas att det snart börjar gå i rätt riktning. Det som är jobbigast är att veta hur jag belastar min familj sedan många år, genom att jag oftast inte orkar göra något praktiskt som kräver hjärnarbete. Felet jag gör är att jag brukar försöka uppbåda all min kraft för att ex vis göra en köttfärssås gör att känns att jag kan ju ”hjälpa till” lite, men det stjälper tyvärr min egen läkning. Så nu måste jag lära mig att stå ut med att det känns jobbigt att inte bita ihop och ”gör” utan acceptera att just nu orkar jag inte göra köttfärssås.

Jag är verkligen glad att jag är ur alkoholdimman. När jag läser om alla som kämpar och beskriver hur det var att planera att det alltid skulle finnas tillgång på A, det där med att smygdricka, gömma flaskor etc. Tänk att det där var min vardag för 6 veckor sedan 🤯. Känns oerhört avlägset nu. Varför lyckades jag? Jo, jag hade och har en glasklar och övertygande inte motivation.

Väntar på att maken ska vakna och vår dagliga morgonpromenad.

Önskar alla en finfin dag och sänder styrka och motivationstankar till alla som kämpar. Fundera och visualisera mentalt vad som kan vara tillräckligt stark drivkraft och motivation. Pränta in målbilden i skallen och våga tro på er själva.
Ni fixar detta!💪🏻🧗🌷💕☀️

God morgon!
Skriver några rader. Har inte skrivit så mycket på senaste. Det beror främst på att min hjärna inte vill samarbeta med mig när det gäller att formulera mig. Skulle så gärna vilja skriva uppmuntrande, peppande och andra ord till er, men får tyvärr inte till det. Jag måste dock säga att jag är djupt imponerad av er som kämpar på så hårt, som trillar dit, men som gång på gång reser sig och försöker igen. Ni vet vilka ni är om ni läser detta. Jag följer era trådar och skickar titt som tätt mentala styrkekramar till er. Bara så ni vet. Likaså vill jag säga att det är väldigt glädjande och inspirerande att läsa många inlägg, både från er som fortfarande kämpar och ni som sätter ord på hur härligt ni upplever livet efter att ha nått era mål!😊👏🌹

För egen del är det egentligen ett helhetsperspektiv som gäller min hälsa, där A varit en stor bov, och som jag skrivit tidigare är det ingen issue nu. För 4 år sedan gjorde en stor test på mina värden. Jag reagerade inte så mycket på dem då, men nu har jag gått igenom dem igen och hittade ett gäng värden som inte var OK och de är kopplat till livsstil. Det rörde sig bl a om förhöjda värden för inflammation, ALAT, LDL. Jag har under den senaste veckan plöjt igenom en rad böcker på ämnet. På i princip alla värden jag låg (med största sannolikhet troligen ligger) fel finns ett antal faktorer som tillsammans eller var för sig är orsaken.
- stress, oro, nedstämdet
- fysisk inaktivitet
- övervikt
- alkohol

Jag kunde sätta ✅ på allt. Ovan punkter leder förr eller senare till fettlever, insulinresistens (förstadie till diabetes2), en kronisk låg inflammation. Ovan punkter leder också till obalanser i en rad hormoner och signalsubstanser. För att må bra behöver varje del tas om hand.
Det som jag upplever mest slående är att stress och oro tycks vara roten till det mesta onda. Det påverkar så oerhört mycket i vår kropp. Vi vet ju att alkohol tas om hand av levern direkt, då det ses som ett gift. På samma sätt bearbetar levern adrenalin (stress, oro). Det gäller att ta i tu med vad som orsakar stress och oro. Hur kan man minska den? Svaren jag hittat är inte så svåra i teorin. Minska stillasittande och äta bra. Det som varit bra med dessa böcker att jag har ökat mitt medvetande om konsekvenserna får kropp får ta när vi inte sköter om den och därmed stärkt min motivation ordentligt. Jag har sedan 5 veckor en rutin med 3 km promenad före frukost och har tagit bort socker och mjölprodukterna. Känner redan en stor skillnad, men det kommer att ta tid innan jag får bort bukfettet som stör levern. Så jag kämpar på med motion och sunda matvanor. Och precis som med A är det ett förhållningssätt som är här för att stanna. Jag kan ju liksom inte böra äta/dricka onyttigt och sluta motionera bara för att jag nått dit att jag mår bra. Det är den här livsstilen som måste upprätthållas livet ut! Och här använder jag ett ord man kanske inte bör ha här, men jag skriver det ändå. Jag hoppas innerligt att jag klarar av detta. Då föreligger nämligen ingen risk att återgå till mitt katastrofala dryckesbeteende jag hade fram till 15 mars i år.
Jag vill gärna tipsa om böckerna för jag upplevde de så givande och upplysande (åtminstone stora delar av dem). Kanske kan de vara till nytta för någon annan? Hoppas Admin inte misstycker?

Hjärnstark av Anders Hansen
Depphjärnan av Anders Hansen
Lymfan, levern och livet av Anna Hallén Buitenhuis (vissa delar får man ta med en nypa salt, men mycket bra bekskrivning av hur mycket hänger ihop i vår kropp)

Hälsorevolutionen av Maria Borelius (vissa delar tar jag med en nypa salt, men överlag en bra beskrivning av vad som orsakar en kronisk låg inflammation och hur det påverkar kroppen)

Slutbantat: förstå din kropp av Erik Hemmingsson (egentligen en bok om övervikt, men finns väldigt många paralleller till alkohol eller annat beroende)

Önskar alla en finfin dag!💕

Tänk va snabb man kan vara på att trycka ”spara”😂

Missade en viktig del i att hantera oro/stress.
Utöver att man med kost och motion får bättre hormonbalans som gör att oron/stressen lättar behöver man ju ta tag i orsakerna😊

@Vinägermamman Vad bra att du tittar på helheten i din livsstil, det hänger ju ihop. Superbra med 3 km innan frukost, det blir en sådan bra start på dagen också. För mig går också allt hand i hand, sunda mat-, alkohol- och motionsvanor. Man mår så otroligt mycket bättre då. Hela kroppen och hjärnan får återhämtning, stimulans och starkare muskler. Och precis som du säger i tillägget, det psykiska måendet blir också så mycket bättre och det gäller att även ta tag i orsakerna till stress och oro.

Du jobbar på så fint! Ha det så bra!🌞💕

Dags för en liten uppdatering. Behöver notera lite från de senaste veckorna. Ibland har jag velat skriva men inte ”orkat/vågat” då jag tycket att det är lite jobbigt med, vad jag vet är i all välmening, men ändå, uppmaningar till total avhållsamhet och att det är den enda vägen. Med min fortfarande väldigt sega och trötta hjärna har jag inte skrivit av rädsla för att inte kunna bemöta råd om total avhållsamhet och en känsla av skuld/otacksamhet för att jag kanske inte håller med om detta. Med det sagt kommer nu en sammanfattning av de senaste veckorna och lite konklusioner.

Fredag 22 april var jag på konsert med middag. Vin ingick. Jag drack 1 litet glas bubbel, 1 min vitt och ett glas rött. Yrselfaktorn var hög och jag ville absolut inte ha mer än så. Resten av denna helgen var a-fri (eftersom jag inte uppskattar att känna mig onykter).

Nästa tillfälle var den 7 maj då jag tog 1/2 glas vitt på fredagen till en god fiskrätt. Även här var jag nöjd så och gick över till bubbelvatten i TV-soffan. Lö 8 maj var invigning av goda vänners båt. Firades med 1 glas bubbel. Väl hemma igen, 1 glas rött till grillad köttbit. Sedan te i soffan.

Helgen 13-15 maj blev det 1 glas vardera på fredag och lördag kväll. Noterade att toleransen nu hade höjts, trots de små mängderna, dvs 2 glas per vecka, och yrselfaktorn var borta.

Nu kommer nog ett gäng röriga rader.
Fokus har har de senaste veckorna varit på hälsoperspektivet i stort med kost, motion etc. Jag har plöjt mängder med böcker och lyssnat på min kropp. Jag har inte bitit ihop för att kämpa och fixa saker. Förrän denna veckan. Vi bor i ett stort hus med aldrig sinande källor till projekt. Det är jobbigt med en utbränd hjärna när man egentligen har ett jäkla driv och målmedvetenhet. Nu lät jag det kortsiktiga drivet vinna. Huset SKA målas färdigt. Orkar inte vänta. Så varannan dag har jag målat 8-18, varannan dag varit ett vrak. Prioriterade bort mina morgonpromenader. Sov dåligt. Var trött. Tappade fokus på hur viktigt det är att äta. Så jag slarvade med maten. Blev givetvis ännu tröttare. Stressen kom och jag tappade, bara sådär, helt och hållet allt jag försökt pränta in i skallen sedan mitten av mars.

Nu är det så att jag tycker väldigt mycket om goda viner och i fredags såg jag mycket fram emot att ta ett glas vitt i kvällssolen efter 12 timmars målande. Det blev 2 glas. Yrselfaktor och dagen efter huvudvärk. Sliten och stressad. Kände mig låg och var sorgsen av andra orsaker. På lördagen kände jag för första gången sug, högst troligt pga trött, hungrig, stressad, orolig, ledsen. Igår valde jag att ta mitt glas rosé kl 17 och gjorde det jag sagt att jag absolut inte får, nämligen dricka på fel orsaker. Stannade dock vid 1 glas. Idag söndag, ännu mer stressad, och vad gjorde jag? Jo, jag smygdrack 1/2 dl på dagen!! Slarvade återigen med maten och hoppade både över frukost och middag. Varpå jag på kvällen kände ett rejält sug som slutade i 1,5 glas vin. Inga mängder jämfört mina tidigare dagliga 2 liter, men jag drack återigen på fel anledning, och dessutom på en söndag ( mina regler säger 1-2 glas fre lö efter 18).

Kontentan av detta är att jag måste lyssna på min kropp, prio 1,2,3,4,5… måste vara äta, sova, motion. Inte lägga mig själv åt sidan och bara ”fixa”. Detta mönster är min risk och min trigger. Det är oxå så att innan jag brände ut mig hade jag inga problem med att ”lägga mig själv åt sidan”. Men det funkar inte längre. Måste jobba på att automatisera nåde tankesätt och handling för att lösa detta.

Och ja, detta är en förändringsresa. Man måste prova sig fram själv. Imorgon ska jag lyssna på min kropp så gott jag kan. Jag kommer att måla imorgon, men jag måste sätta in larm i telefonen så att jag inte missar att äta. Tror att sug efter A i mitt fall många gånger kommer på slarv med mat=trött=måstehasnabbenergi

Sådärja. Återstår att se hur jag tacklar morgondagen. Lätt? Svårt?

@Vinägermamman Fint att höra av dig💕. Känner igen den där autopiloten att bara jobba på nästan in i kaklet. Det är väl därför man lätt också kan gå in i kaklet och matta ut sig. Att man inte lyssnar på sin kropp. För mig blir det så att jag då inte kan varva ned när jag ska sova, hur trött jag än är, mycket korta uppvak under natten.

Bra att du fått bestämt dig för att lyssna på kroppen och sätta larm för pauser och måltider. Jag ska också sätta gränser för hur länge en aktivitet får pågå med pauser. Igår kväll lyssnade jag på mindfulness i sängen innan jag skulle sova, har försummat detta när jag ”kör på”. Precis vad jag behöver, slappna av i kropp och knopp. Det var så skönt och jag kunde slappna av mycket bättre när jag sov.

Försök att ta det lugnt med många pauser, kram🌷💕

Nä, då var det dax att göra en rejäl uppryckning och ta dig själv i kragen😪
Ons-sön har det blivit totalt 3 flaskor vin och då är man åter i en riskkonsumtion, som för kvinnor klassas som 9 glas (à 150cl) per vecka.

Det som jag beskrev i förra inlägget har förstärkts. Jag har varje dag i veckan som gick tagit några klunkar dagtid för att ”klara av” att göra saker. Det är ju precis såhär det inte får vara. Och igår blev klunkarna sammanlagt 2 glas🙄. Helt plötsligt var jag inte körbar på eftermiddagen 🤮

Utöver känslan av stress för allt jag vill få gjort känner jag en stor sorg som gör så ont. Det är sorgen över att tiden då barnen bodde hemma är förbi och allt jag inte gjorde för dem då. Hur jag svek dom när jag borde haft kraft att hjälpa och stötta dom, även om jag gjorde så gott jag kunde. De flyttade när jag var som mest frånvarande och djupast i träsket. Jag borde egentligen känna glädje i att de faktiskt både vill och kan stå på sina egna ben. Men tomheten ekar i vårt stora hus och det gör så ont i hjärtat. Och är det något jag verkligen inte borde dricka på så är det dessa känslor. Det är ett svek mot min familj och mig själv. Men det är en omställning, som jag måste inse är permanent, att AB familjen efter 25 års tjänst blivit överflödig. Det är en konstig känsla. Tårarna rinner, men jag skall strax samla ihop mig.

Jag räknade ju inte dagar på det sättet som många gör, men var i princip vit i 2 månader. Jag vet ju om mina triggers och inser att jag är oerhört skör och klarar inte att hantera mer än 1 trigger åt gången, dvs ex stå ut med sorg och samtidigt fixa något i trädgården. Sorgen fixar jag, men inte att fixa i trädgården. Låter säkert konstigt, men så fungerar jag.

@Vinägermamman Fint att höra av dig💕. Ja, det låter ju inte som en bra trend. Mitt mönster såg ut så, jag drack hela tiden för att klara av något, och till slut var man berusad och en flaskan var tom. Låter som du har mycket sorg och skuldkänslor som inte vill släppa greppet, att du fastnat där. Kanske skulle du ta kontakt med en psykolog och reda lite i dina skuldkänslor för att komma vidare?

Kram❤️

@vår2022 Ja, så har jag ju oxå hållit på i flera år. Och tillslut var jag i botten. Och det gick så förvånansvärt lätt i mars och april. Men då var oxå total fokus på nykterhet och hälsa.
Det jobbiga är att inse hur oerhört skör och sårbar man är. Att inte klara av att göra jobbiga saker, även roliga saker, som en normal person fixar. Att inte ha tempo, när man är född till F1 fart. Att inte kunna låta bli försöka fixa för att döva samvetet. Trodde jag kunde öka lite, men får motvilligt sätta mig ner i båten och ha totalt fokus igen. Vet inte hur lång tid det kommer att ta. Är för övrigt oändligt tacksam att jag har ekonomisk möjlighet att göra så. Jag hade aldrig löst det om jag haft stående obligations såsom ett jobb och har har mer än full förståelse för hur kämpigt alla här inne har det som inte har den möjligheten.

Ja, du har nog rätt i att jag fastnat lite i mitt tankesätt om sorgen att barnen flyttat hemifrån. Jag har gått jättemycket i KBT och vet egentligen hur jag bör ”prata mig själv till rätta”. Det går ofta bra, men det känns jobbigt de stunder jag är stressad av annat. Det är väl som med annat sorgearbete. Det går i perioder, olika faser och det tar sin tid. I morse var det jobbigt. Nu är det OK. Det handlar nog mycket om att jag (och min man för den delen oxå) ska hitta en ny vardag, landa i den nya livsfasen med nya drömmar.

Kram och tack för att du bryr dig så genuint. Det betyder mycket❤️

@Vinägermamman Tack, känns fint att bry sig om andra💕 Jo, det gäller ju verkligen att lyssna på sin kropps signaler. Har man haft och är van vid speedfart blir det helt klart svårt att lära sig tänka annorlunda, känner igen mig. Håller på att lära mig att lyssna på min kropp bättre. Det är ju en omställning när barnen flyger ut, det blir så tyst också. Som du säger att hitta en ny vardag.

Har inte gått i KBT, men psykodynamisk terapi. Som jag uppfattat det innebär KBT att lära sig att hantera sina tankar, hitta nya sätt och psykodynamisk att man ”rotar” mer i sig själv och sin barndom för att hitta orsaker till varför man känner och tänker som man gör. Denna form av terapi har varit mycket givande för mig och många aha-upplevelser. Inte att prata sig själv tillrätta, mer att få förståelse och självinsikt.

Kämpa på nu, läkning tar tid❤️

Tack @vår2022 💕
Psykodynamisk terapi-det får jag läsa om.
Vad som hänt i barndomen…? Vet dock inte om jag blir klokare av det😌
Jag har i hela mitt liv liv uppfattats som konstig, tråkig udda, för mycket. Helt enkelt en kombination av egenskaper, personlighetsdrag, styrkor och svagheter som inte går hem hos så många. Har aldrig vad jag kan minnas känt mig accepterad eller omtyckt vare sig i skola, på arbetsplatser eller privat. Hur jag än försökt. Förutom av min familj då. Till viss del av vänner. Men känner mig mer betraktad som bekant (bland vännerna alltså). Ingen bryr sig riktigt. Förutom familjen. Veronica Maggio skrev en gång en låt med texten ”ingen bryr sig om tröjan du köpt”. Första gången jag hörde den var som att få en dolk rätt i hjärtat. Den handlade ju om mig. Framförd på ett raljerande sätt. Det gör fortfarande ont när jag tänker på den. Ja, jag försöker sedan länge acceptera att jag inte är en person man tycker om, vill prata med eller umgås med. Men det är inte så jag vill leva mitt liv. Det är givetvis också ett skäl till att jag dövat med alkohol. Min största rädsla gällande mina barn var att det skulle bli som för mig för dem. Tack och lov blev det inte så. De har bägge genuina fina vänner och är del i gemenskaper de själva trivs i. Ja, det blev mycket svammel från min sida här, men det kändes skönt att skriva av sig.

@Vinägermamman Låter som det finns mycket att berätta om i din barndom, ungdom, vuxna liv. Att aldrig ha känt dig omtyckt eller accepterad förutom av familjen, det måste vara mycket tunga känslor att bära på. Att du ska försöka acceptera att du är en person man inte tycker om, vill prata med eller umgås med. Att du fått denna bild inpräntad av dig själv om vem du är. Det är helt klart en komplett fullständigt fel och falsk bild av dig. Det måste ta massor av energi att du har dessa tankar om dig själv. Det är dessa känslor och tankar om dig själv som du skulle behöva få prata om, nå den lilla tjejen inom dig själv och få stöd och hjälp till att tycka om dig själv, tänker jag. Att du får en ny bild av dig själv, för den du är, inte vad eventuellt din omgivning förmedlat till dig så att även du tror på det. Det är vad psykodynamisk terapi handlar om. Att nå dig själv på djupet och försonas och få medkänsla med dig själv.

Jag är 1000% övertygad om att du är en fantastisk människa med härliga egenskaper, det är min uppfattning i detta forum❤️