av Katten om natten

Katten om natten
fre, 2022-05-20 - 15:23

Min sambo dricker, jag kom på honom första gången för ett par år sedan. Hade då länge tänkt att han blev ovanligt påverkad av bara ett glas vin till maten. När det hände allt oftare letade jag en dag då han var borta igenom huset och hittade undangömda sprit, vin och ölflaskor. Ringde upp honom direkt och då började lögnerna. Jag frågade om han ville berätta något för mig, men nej. Jag frågade om han drack i smyg. Nej. Först när jag skickade en bild på "fyndet" ändade han sig.
Sen har han tagit situationen på allvar, tagit hjälp hos psykolog, AA, alkoholterapeut, vi har samtalat tillsammans och tiden har rullat på. Vi har haft det bra. Jag har känt mig säker på att han lyckats hålla sig nykter. Häromdagen hittade jag på nytt sprit- och ölflaskor undangömda och konfronterade honom direkt. Samma lögner - nej, jag dricker inte igen. När jag berättade om "fynden" säger han att det var ett test, för att se hur det kändes. Jag hittade inte en utan många urdruckna flaskor.
Besvikelse, sorg, olust. Tankarna snurrar. Känslorna också. Vi har pratat. Han blir inte full, han planerar inte att bli full igen. Han kommer inte att dricka igen. Jag frågar hur det kan vara värt risken - han vet att det är en av ytterst få saker som kan få mig att lämna honom. Han trodde aldrig att jag skulle få veta blir svaret. Han tar ny kontakt med alkoholterapeut och AA.
Det är uppenbart att lögner hör till. Vad ljuger han mer om? Jag vill inte vara misstänksam, jag vill inte kontrollera eller styra. Men jag vill inte heller bli sviken igen och igen. Jag vill förstå hur han fungerar, men kan inte få ihop det.
Känner ni igen er? Kan lögnerna ta slut? Förtroendet återvända?

Haga
fre, 2022-05-20 - 15:39

@Katten om natten Hej! Känner så väl igen din situation. Lögnerna, gömda flaskor, ursäkter och att man MÅSTE ta dom på bar gärning... Det är helt bisarrt allting. Förstå honom kommer du aldrig att göra och det största problemet tror jag är att han nog inte gör det själv heller. Dom är världsmästare på att "ursäkta" sitt drickande och rättfärdiga för sig själva. Dom vet att dom lurar sig själva men fattar det inte på nåt konstigt vis. Det trista i kråksången är (detta är min högst personliga erfarenhet och lärdom) att det inte går att "tvinga" dom att sluta. Alkoholen ÄR sorgligt nog mer värd än dig sålänge han har ett aktivt missbruk. Han kommer smyga, ljuga om och om igen. Risken att förlora dig, barn, hus och hem å gud vet vad är han mer än villig att ta och det kommer inte sluta. Det är alkoholen och missbruket som styr hans liv och oavsett vad du hotar med, lockar med osv så kommer det inte sluta. Han måste komma på det själv tror jag, först då finns det en vilja att bli nykter och då kanske en möjlighet att lyckas. Ska han bli nykter för att han riskerar att förlora dig kommer han enbart bli bättre på att ljuga om det. Motivationen måste vara lika egoistisk som missbruket är. Han måste göra det för sig själv och inte pga yttre hot och risker. Missbruket ser inte dom riskerna tyvärr hur verkliga dom än är....

Katten om natten
fre, 2022-05-20 - 16:12

@Haga Tack för dina ord. De bekräftar vad jag misstänker. Det är svåra beslut när han missbruk är så "lindrigt". Han super sig inte full, han blir inte elak. Vi har inga hemmaboende barn. Det är "bara" jag som drabbas, och då mest av hans svek mer än av hans beteende med alkoholen. Det sköter han "snyggt" och i smyg. Officiellt är han helnykter sedan ett och ett halvt år tillbaka. Jag känner mig dum och det är nästan pinsamt att berätta för mina nära att han dricker igen (eller fortfarande kanske mer troligt). Ändå har jag lovat mig själv att det inte ska vara min hemlighet, inte mitt problem. Vi har precis flyttat till ny gård och lever vårt, mitt, drömliv! Ett jätteprojekt och vår plats på jorden. Djur och renoveringsprojekt. Ett elände att lämna. Jag vill inte det egentligen, jag vill leva det liv vi lyckats skapa. Men jag vill inte heller leva med ständig misstänksamhet och oro. Det blir väl tiden som får utvisa hur det blir. Så länge han tar hjälp och aktivt arbetar med sitt missbruk känns det ändå ok till stor del.

Åsa M
fre, 2022-05-20 - 21:26

Mitt ex drack inte heller. Som fd alkoholist visste han ju bättre. Men alltid en påse tomma flaskor och burkar vid ytterdörren och han började "unna sig" vin redan vid tolvtiden på lördagarna. Vid läggdags hade han ofta druckit 9-10 glas och var helt opåverkad.
Tänk på att ju mer han lyckas dölja det, desto mer risk är det att hans toleransnivå är enormt hög. Själv somnar jag efter två glas och varannan vatten så hur hans kropp orkar är mer än vad jag fattar. Lögnerna verkar höra till. Mitt ex mådde även psykiskt dåligt och ballade ur när han var ensam, panikångest etc. Däremellan glad som en speleman. Bipolär, gissar jag, efter sin far.
Mitt råd är, vänta inte på att det ska bli bättre. Det blir värre. Rädda dig själv.

Tröttiz
fre, 2022-05-20 - 22:04

@Katten om natten
Vet du ... En nykter alkoholist sade till mig en gång att jag ska sluta försöka förstå mig på hur beroendepersoner fungerar, har du inte varit där vet du inte. Att man ska se till en själv vad man accepterar och vill ha sitt liv. 💕
Att han gömmer säger ju att han vill gömma det, mitt numera ex, drack "öppet". Det är så här jag är liksom ...
Kanske han självmedicinerar? 🤔

Tyvärr håller jag med Haga (Haga förstå mig rätt). Jag tänker att så länge han inte aktivt tar ett beslut gällande alkohol kommer du inte att vara viktigare än alkohol är för honom. Sätter suget in så gör det. Det är sådana krafter i alkohol. Tyvärr.

Kram till dig,
och sköt om dig.
🌹

EvaB
lör, 2022-05-21 - 07:18

Känner så igen allt och efter att min sambo i perioder fungerat, gått på kontroller via sitt arbete osv.
Förra året i maj trodde jag han nått botten, tänkte att äntligen tar han tag i det o söker hjälp,
Men inte… det gick bra över sommaren.
Nu är han på botten igen, blåljög i veckan o jag ställde fram bag in boxen framför honom.
Nu ordnar jag inte mer, det är så tragiskt när det är en fin människa som förstör sitt o även mitt liv.

Sisyfos
lör, 2022-05-21 - 08:16

Måste bara skriva ett inlägg här trots att jag kommer från ”Andra sidan”. Jag har också blivit påkommen med alkoholgömmor vid några tillfällen. Jag har ljugit. Det är så fruktansvärt pinsamt att bli påkommen och där och då i konfrontationsögonblicket så är den absolut första instinkten att förneka. Sen att hitta på en någorlunda rationell förklaring…
På beroendesidorna härinne kan man läsa om de beroende som jobbar med att sluta dricka. Det är inte alltid så lätt. Jag fattar att det känns som ett enormt svek med smygdrickande och lögner och jag har i efterhand varit väldigt öppen med min sambo och förklarat. Min ambition var att inte dricka. Det funkade inte alltid. Att ljuga vid en konfrontation handlar om något helt annat än att ljuga sen, när känslorna lagt sig. Också det är ytterst pinsamt. ”Det är väl bara att tala sanning” kanske ni tycker, men det funkar inte riktigt så - det är reptilhjärnan som träder in.
Det du beskriver är extremt vanligt. Att testa för att återigen hamna i ett missbruk. Första gången jag blev påkommen och slutade var jag nykter i 11 månader. Sen hände en massa saker och eftersom jag medicinerar med alkohol valde jag den medicinen jag kunde och fastnade igen. Sen följde ett par år då jag drack kontrollerat och under några perioder för mycket (och i smyg). Nu har jag slutat, men haft ett par återfall där jag smygdruckit. Det är extremt lätt att hamna i gamla beteendemönster. Men det är också viktigt att se sina beteendemönster och vilja göra något åt dem. Och det är den springande punkten tycker jag… vad vill din man? varför dricker han? har du frågat? Han blir inte full säger han … Tja, säger jag. Det är kanske en tidsfråga. På beroendesidorna finns vi som tragglar, som druckit fast vi inte vill, som smugit fast vi inte vill, som försöker förstå oss själva i relation till alkoholen. Din man förnekar inte. Det är ett första steg tänker jag. Att inse ä, erkänna och vilja göra något åt situationen. Skicka hit honom till beroendesidorna. I ”det vidare livet” finns solskenshistorierna om hur mycket bättre livet blir utan alkohol.

Katten om natten
tis, 2022-05-24 - 14:34

@EvaB Kan bara beklaga och önska dig styrka och lycka till med ditt liv! Det är sorgligt att de inte ser/förstår vad det gör med dem själva och med dem de älskar och står nära.
Jag tror att jag behöver jobba med att förstå att det är något som aldrig går över. Jag lät mig glatt invaggas i trygghet när det verkade gå så bra, förträngde det mesta jag läst och hört. "Min" nyktra alkoholist kommer att klara av det här. Han har sina orsaker, sin uppväxt, sina gener men han är stark, han är öppen (jo, jag tänkte så) med sina problem, han förstår vad det betyder... Det är en osäkerhet som kommer att finnas varenda dag, jag förstår det nu och hoppas att jag inte glömmer.

Katten om natten
tors, 2022-07-21 - 16:48

@Sisyfos Jag såg ditt inlägg först nu. Tack! Han försöker förklara för mig och jag har frågat, vi pratar. Han dämpar någon slags ångest eller stress. Han dricker för att hantera känslor. Han tar hjälp, går på samtal och i grupp. Men vad det ger vet jag inte. Han berättar inte mycket längre, som han gjorde i början. Han behåller det för sig själv, vilket han ju har all rätt att göra. Men det ställer mig utanför och i något slags vänteläge. Jag vet inte vad som händer. Jag vet inte om han talar sanning och om det är verkligheten jag ser. Eller om jag återigen är på väg att blir lurad. Det är en svår situation, värre än vad jag trodde. Först var det viktiga att han inte drack. Nu är det tilliten som på något vis måste komma tillbaka. Allt handlar om honom. Varför han druckit, vad han gör, att han är duktig som slutat, tar tag i det. Vad han inte gör. Hur han mår, då, nu och i framtiden. Jag bara är där och ska lyckas samla ihop något slags förtroende igen. Med risken att återigen stå som ett fån med nya "fynd" och svek. Jag tycker att han är duktig, att han gör mycket rätt, att han arbetar med problemet och sig själv. Men jag kommer inte ifrån känslan av att det är en fasad han visar. Jag har inga bevis, inget konkret att peka på. Det kan lika gärna vara hjärnspöken hos mig.
Jag har sökt hjälp för egen del och får träffa psykolog till hösten. Jag hoppas att det ska hjälpa, att få möjlighet att reda ut känslor och agerande. För bådas skull. Jag tänker fortfarande att vi ska ta oss igenom det här tillsammans och hitta en fungerande framtid.