Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Ja Sattva, min granne ( fd a-missbrukare) sa att den som har mycket alkohol hemma , sällan är en missbrukare. Det går säkert att diskutera. Men de flesta jag känner med A-beroende har inga mängder hemma, utan det handlas på bolaget hela tiden. Beroendet är ju sånt också, så intaget ökar. För många år sedan hade jag en flaska, mousserande svagvin till en fest. Den sista tiden innan jag slutade, hade min hjärnas beroende ökat, så det behövdes 1-2 liter starkvin, för att bli berusad. Då var det inte tal om något sippande, längre, utan glas som sveptes, girigt, och skamfullt. Tiden går, och det gamla livet känns konstigt, att jag verkligen har levt med missbruk och beroende i min vardag. Hur kunde jag välja det? Nej, jag ville/ valde inte det, utan beroendet krokade fast mig. Men jag kunde ta mig ur det. Och det är något jag aldrig ska glömma. Beroendet försvinner inte från min hjärna, det ligger och slumrar, och bara väntar på att jag ska vara svag nog, för att ta den första klunken gift. Men jag är en stark kvinna, och tänker aldrig, bli en A-slav någon mer gång, om jag får bestämma, vilket jag gör🌟. Jag börjar närma mig 7 års frihet till vintern. Härligt, och skönt❤️

@miss lyckad Jag tror det oftast är så som du beskriver. I alla fall för dem som har kommit lite längre i sitt beroende. För egen del så hade jag aldrig ”eget” gift hemma någon längre tid. Utan handlade mer eller mindre varje dag på systemet. Och hade frugan köpt hem något, så tullade jag av det också.😳

@miss lyckad skrev: ”Beroendet försvinner inte från min hjärna, det ligger och slumrar.” Det där är en viktig sak tycker jag. Det hade underlättat något helt otroligt för många som vill behålla sitt bra mående, och må ännu bättre. Att verkligen acceptera detta. Men om man är beredd på att ta risken att må dåligt pga giftet, så är det ju valfritt. För egen del är jag extremt tacksam för att jag redan från dag 1 på min nyktra resa hade den insikten. Annars hade jag inte varit där jag är i dag. Ett skräckscenario är om jag kanske klarat att dricka typ varje lördag, och därmed forfarande varit fast i alkoholens grepp, med en fortsatt risk att det skulle blir värre. Tänk att ha ett sådant liv, vilken mardröm.😬 Som jag brukar skriva: Jag mår mycket bättre nu, än på den tiden jag ”bara” drack på helgerna. 😍

Kram

I början och en bra bit in i min alkoholistkarriär hade jag mängder av alkohol hemma. Och en mängd olika sorter av både vin och sprit. I takt med mitt förfall så tunnades det ut bland flaskorna mest beroende, tror jag, på att det blev jobbigt att hålla nivån uppe i de flaskor jag tullade från. På slutet hade jag inget synligt alls utan gömde det jag behövde på div "snillrika" ställen.....En plats som var så väl dold så den hittade jag en lång tid in i nykterheten :D Totalt bortglömd ! Bla gömde jag en vinflaska i en soptunna i garaget och glömde det tills jag såg den hamna i sopcontainern när jag åkte till sophanteringen med den !!
Efter behandlingen så fortsatte min dåv fru att drick vin till fredagsmaten och det funkade bra för mig då jag visste att det är hennes, inte mitt.
Idag har jag inga sinnesförändrande medel öht hemma. Kemiska preparat har jag blivit rädd för då jag ser vad de gör med folk och alkohol har jag numera ingen användning av. Jag lever ju ensam så idag skulle jag inte behöva gömma...

För många år sen var jag i mitt yrke hemma hos en ensamstående dam som skulle sälja sitt hus. Kommer ner i källaren och ser där en flaska tryckt bakom ett av benen till soffbordet och inser direkt att här bor en olyckssyster. Av olika orsaker kunde vi inte prata med varandra men jag såg hennes dödsannons nåt halvår efteråt. Blev en del tankar då.....vad hade hänt om jag hade kontaktat henne ? Hade hon överlevt ? Jag vet ju inte hur hon dog så det hänger fortfarande i luften.

Idag ska jag vara nykter och jag har inget gömt....

Det låter stabilt och bra med ditt liv idag, Adde 😊🌟 Vilken tragisk historia med kvinnan och flaskan. Förmodligen har många försökt att prata med människor som dricker för mycket. Oftast når man inte fram. Jag försökte alldeles nyss att smsa med mina barns pappa, om att välja det nyktra livet. Men det är Ingen idé, om man inbillar sig att man kan dricka ” normalt”. Vad det nu är. Förgifta sig enbart på helger, och vissa kvällar. Att vakna bakfull( förgiftad) är ju inget man vill. Ingen ork, huvudvärk, illamående, ånger, skam och skuld. Jag tycker inte det är normalt eller eftertraktansvärt tillstånd. Men det är ju så att när man dricker ofta, så blir det konstiga till slut normaliserat. Sån tur Adde att vi har lyckats sluta🌟🌟🌟. Kram på dig.

Det är mulet, och lite regnskurar nu på morgonen. Jag börjar jobba ikväll, så jag ska ut på en runda med mina hundar. Allt är lummigt och grönt runt mitt hus. Fortfarande har jag inte planterat så mycket, för att kunna resa bort några dagar, utan att någon behöver sköta om det för mycket. Jag har dock köpt vinbärsbuske (vit) som jag ska få ner i jorden idag. Ska be sonen gräva ner den, så han minns var den finns. Två vinbärsbuskar körde han ner med gräsklipparen förra året, av misstag.😅 Min son och jag har en otroligt bra kontakt. Det har vi alltid haft. Jag har fin kontakt med döttrarna också, men sonen har ju bott med bara mig de senaste åren, förutom studentlägenhet. Jag är otroligt stolt över mina barn. Dom har vuxit upp till väldigt fina, omtänksamma, och arbetsamma individer. När jag slutade dricka valde dom 2 yngsta att lämna dåliga relationer, och lever nu med fina partners. Det tog något år, men sedan fick dom väl också råg i ryggen, och behövde aldrig skämmas eller känna skuld för mitt drickande. När jag ser tillbaka, så är det nog tungt och oroligt att ha föräldrar som dricker, eller mår dåligt på annat sätt, trots att man är vuxen. Eftersom min mamma inte drack så mycket, så visste jag inte hur det kan kännas. Min pappa var ute ur bilden redan när jag var barn. Jag visste att hans liv bestod av mycket alkohol, och t.o.m. att han var bostadslös ibland. Jag tänkte bara att det var hans val. Jag tyckte aldrig synd om honom. Jag skrev brev med honom och hade lite koll. Men sedan blev han nykter och levde så i 16 år innan han dog. Det var skönt för oss barn. Då visste man ändå var man hade honom, trots alkoholdemens. Våra hjärnor är olika, men många av oss har ärvt beroendegener. Det är det som ställer till det för oss. Jag diskuterar om det med mina barn, men även syskonbarn. Det är viktigt att tänka på om man märker, att man får sug efter något som egentligen är farligt för våra kroppar. Jag minns att det kunde kännas tomt en helg om jag druckit 3 lördagar i sträck tex redan som ung, och inget hade planerat. Det var nog den ” tomheten” andra inte känner som inte har genetiskt beroende? Idag och under flera år bakåt, känner jag bara tillfredställelse av att vara ledig, och att göra vad som faller mig in. Jag kommer alltid vara på min vakt, men ska nog testa alkoholfritt bubbel nu framöver. Jag behöver kolla om det är en dryck jag gillar, eller om den triggar något. Jag har 2 bröllop i sommar/ höst, och vill veta hur det känns. Jag har undvikit en del fester, för att jag inte orkar se folk fulla. Jag jobbar ju med personer som har svårt att gå, prata, och kan vara högljudda,och ha aggressionsutbrott, för att dom har en utvecklingsstörning. Då känns det konstigt att personer/ vänner vill dricka drycker som ger samma symtom. Ha det fint idag, Kramar🤗💫

@miss lyckad Vad fint att du har en sådan bra kontakt med dina barn, guld värt! Ja, det kanske är besvärligare med ett genetiskt beroende, kände också en tomhet redan som ung om man inte drack varje helg. Jag livade till och partyprinsessan kom fram som smidde planer. Tomheten jag känt under mina dryckesår var fylld av ångest, oro, rastlöshet och som färgades av en strimma av melankoli. Jag har provat alkoholfritt bubbel och det har inte triggat, det har känts lite festligt. Ja, märkligt förstår jag, att personer du jobbar med som har en utvecklingsstörning påminner om människor som är fulla, crazy😱.

Ha ett fint arbetspass!🌱💕

@miss lyckad Vilken fin läsning❤
Tror också barn/ ungdomar oroar sig över föräldrars drickande. Själv ringer jag alzrig min mamma kvällstid, då risken är ganzka stor att hon är onykter. Vi har en ganska dålig relation. En sak jag sagt länge zom förälder är att jag vill ha en bättre relation till mina barn än vad jag har till min mamma. Med nykterheten säkerställs det tusen gånger om❣

Tack Sattva, och Vår22 för fina och intressanta inlägg ❤️❤️..Igår var det mors dag. En ” mamma” i min närhet, drack lördag och söndag. Hon ringde berusad till mig, men jag lyssnade en stund, och avslutade sedan samtalet. Hon kommer inte minnas vad vi pratat om, så då hörs vi inte på ett tag, och hon skäms för sitt drickande. Pappan till mina barn, likadant med honom, hör av sig med sms, eller ringer..Jag ser oftast, direkt på sms om personen är nykter eller full. Det tycker jag är bra, för då svarar jag efter vad jag känner. Jag tänker bara på vilket skit-liv dom har..🥹.. Hur orkar dom? Sen gå till jobbet Måndag morgon. Skamsen, trött och sliten. Exmannen var full sent på kvällen, så han var nog inte pigg i morse. Tänk om jag hade haft en kompis eller vän som slutat dricka, när jag drack. Jag hade överöst personen med frågor, om hur hen lyckades sluta? Hur hen tänkte, fällor osv. Jag hade ingen, men hittade Forumet. Tack vare det så sitter jag här nu och filosoferar. Jag är inne på mitt 7:e nyktra år. Inget konstigt med det, mer än att jag känner mig nöjd med mig själv både till kropp och själ. Mår fint, och har det gott. Vet dock inte om jag ska bo kvar här..Det funderar jag mycket på. Jag har snart inte så mycket kvar här i trakten. Vill faktiskt bort härifrån, se nya ställen, och träffa folk som tar vara på livet. Ska bli spännande att se vart det bär av framöver. Testade ju lite andra städer jobbmässigt ett tag. Längtar efter att göra det igen.. Det känns lite pirrigt, men det går ju att komma tillbaka igen om man vill.. 🍃🌟🍃

Jag mäktade inte med att flytta geografiskt vid min livsförändring men jag bor ändå bra bara jag inte tittar åt ett håll :) Men när yrkeslivet tog slut så har jag rest massor och träffat mängder med nya intressanta människor och jag njuuuuter !! Och just det där med att ta vara på livet, leva i nuet, är så stort för mig ! Jag som i princip var fastlåst med flaskan en hel (nästan) livstid känner mig ung (nåja :D ) på nytt. Att få förmånen att lyssna på andra, att få uppleva saker är så livshöjande ! Min kropp må vara gammal men sinnet är ungt och fortfarande lärande !!
Ett tips på att kanske göra likadnat :D

Ja det låter härligt, och spännande att resa. Jag har rest en del både i jobbet, och privat. Dock reser jag aldrig ensam. Jag tänker mer att jag har varit på väg att flytta ett tag. Inget som binder mig vid denna ort längre. Barnen har flyttat bort härifrån, och den yngsta är på väg till Skåne ett tag. Det känns som om jag behöver lite ny luft under vingarna. Får se vilket håll det blir i så fall. Denna plan har jag haft ett tag. Det återstår att se om det blir så. 🌟💫

@Adde Det där skulle jag verkligen vilja göra när jag går i pension! Jag har rest väldigt lite inom Sverige, och har pinsamt nog aldrig varit i tex Norrland.😅 Resande, och framförallt resande med bil passade dåligt ihop med mitt drickande. Men de två senaste somrarna så har vi kommit i väg på lite längre reser inom Sverige. Jag ser och hör så mycket intressant överallt nu sedan jag blev nykter.😍 Förr var det bara en ständig väntan till nästa tillfälle att dricka. Människor, byggnader, djur och natur mm flimrade bara förbi på något sätt.
Så när jag går i pension ska jag resa runt i Sverige och njuta av allt som jag har missat. Det kan ju bli innan pensionen också för den delen, fast det blir lätt att man prioriterar sol och avkoppling under semestern. Särskilt om frugan får bestämma.😅 Där har du en stor fördel @miss lyckad. Du kan ju dra till Norrland utan att någon tycker att det är för kallt och myggigt där. Vem vet, en vacker dag kanske du känner för att flytta dit.😀

@Sattva Jo det är ju ett Mecka både i norra Norge och i Norrland när det gäller fiske. Jag har försökt att styra en semester till en av platserna, men min fru och min dotter är minst sagt skeptiska.😅 Det får nog bli så att jag och min son åker upp dit någon gång, så får de andra åka till typ Kanarieöarna.😀

Ditt 7:e år MissLyckad! Tänk att det gått så lång tid.
Jag skrattade faktiskt till när jag läste ditt krassa konstaterande om att man dricker sig till drag som man annars betraktar som ett funktionshinder. Det är hur galet som helst när man ser på det.
Spännande med en flytt!. Du känns verkligen som en mycket modig person.

Torn......jag skulle kunna skriva massor om Norrland men just nu rekommenderar jag bara ett besök upp i vildmarken ! Åk tex E4'an upp och Inlandsvägen ner ! Stanna vid myrarna och insup(!!) den underbara doften av en riktig myr ! Jag kände aldrig några dofter när jag drack så det är en lika fantastisk upplevelse varje gång ! Raka vägar utan trafik, 20 mil är nästgårds, spattiga renar på vägen.....midnattssolen !!!

@Adde Det låter helt underbart! Japp, det där måste jag uppleva, och jag tror inte jag kan vänta särskilt länge alls tills jag drar norrut.😀 Frugan får följa med om hon vill, annars åker jag själv. Min son kommer i alla fall gärna hänga på.