Alltså hur svårt kan det va???
I flera år har jag verkligen velat skippa alkoholen helt. Jag har haft flera uppehåll som jag älskar. Njuter verkligen av att vara nykter, vakna nykter… Det är en sådan friheten!
Men som alltid efter ett tag så glömmer jag tydligen bort vad jag själv vill. Blir som bortblåst i huvudet. Problemet är nog att jag inte har så många problem med alkoholen. Förutom allt det som inte syns, vilken ångest den ger och hur mycket jag hatar mig själv när jag gång på gång dricker. Jag kan dricka allt från 4 till en dag i vecka när jag inte kommer ihåg vad jag vill.
Har jobb som funkar och barn och man. Min man dricker också en del vilket gör det svårare för mig att låta bli. Jag skyller absolut inte på honom för han har ingen önskan om att sluta utan det är bara jag. Problemet är att jag inte är stark nog att stå fast vid mitt egna beslut och dröm om ett liv helt utan alkohol. Det är bara så tillgänglig och enkelt att dricka. Jag blir mer ifrågasatt när jag inte gör det och känner mig tråkig.
Eller så har jag bara det som en ursäkt att inte ta tag i det jag vill. Är det fler än jag som har en stark önskan att sluta men fortsätter att vara velig?
Det är bara så tröttsamt att vara trött på sig själv…. Har nog läst varje beroende bok på denna planet och jag fattar mekanismen och jobbar som beteendevetare själv, så varför kan inte polletten bara trilla ner…
Har i alla fall haft en nykter trevlig helg så jag är inne på dag 3 för hundra fjärde gången. Söker nu stöd här om det är fler som känner igen sig så vi kan stötta varandra. Vill verkligen inte ha en hundra femte gång…
Vill bestämma över mig själv och mina egna behov. På riktigt!!!