av AnnaLena73

AnnaLena73
fre, 2022-06-03 - 20:38

Hej, jag är helt ny här.

Har kommit till en gräns där jag inte vet om jag orkar med detta längre...
Min syster 44 år flyttade hem till mina föräldrar för 8 år sedan när hennes kille gjorde slut. Min syster hade redan då utmaningar med alkohol, Hon kunde dricka 3 liter vin på två dagar mm. Sedan fick hon en magoperation och förminskade sin magsäck (pga övervikt) efter det kunde hon inte dricka mycket utan blev skitfull rent ut. Detta hade vi sett flertalet gånger innan dagen för 8 år sedan.
Under dessa 8 åren har inte mina föräldrar kunna åka i väg och hälsa på mig och min familj, barnbarn. Jag bor 45 mil bort. Det har allt varit att om inte min syster vill åka med kan dom inte åka. När vi varit och hälsat på har hon blivit rejält onykter. Hon åkte dit för grovratfylla för drygt 5 år sedan, har gömt vin på sitt rum så mina föräldrar har fått kolla hennes väskor mm. Hon skulle träffa en kille över en helg och när hon åkte hem drack hon på tåget så hon gick på fel tåg, blev av med plånboken och hamnade i samma stad jag bor i (45 mil fel). Jag fick åka mitt i natten och hämta henne.
Vi har hela familjen i Portugal och firade att pappa och min man fyllde jämt. Min syster drack och blandade tabletter och var helt borta på kvällarna, smyg drag på dagarna, skar sig själv mm.
För 2 år sedan gick vår pappa hastigt bort efter det har min syster fortsatt sitt drickande och har spårat ut på massa olika sätt varje gång jag hälsat på mamma. Nu sist (förra helgen) var det helt extremt, vaknade på torsdagsmorgonen 04.15 av att det är bråk nere i köket, hör min syster och mamma skrika. Jag går upp när jag hör min syster stänga dörren till sitt rum, frågar mamma vad som hänt, hon är helt förstörd och vill inte svara. Får till slut ut att min syster tagit en lite vinflaska ner i köket som ska vara till vinsåsen och att hon är full. Jag går upp på hennes rum och frågar vad hon håller på med och vart vinflaskan är. Får slita vinflaskan hur händerna min syster som är helt galen. Mamma kommer också dit och vi börjat leta efter mer vin i rummet. Vi hittar en 3 liters påsken (min syster har tagit ut påsken ut paket för att kunna gömma den). Hon blir helt galen när vi hittat den för troligen hade hon letat efter den själv men inte hittat den, där av den illa vinflaskan. Min mamma låste in vinet och jag hindrar min syster ifrån att komma ifatt min mamma. Min syster skriker är helt galen och håller på så hela dagen. Dagen efter åker hon i väg och när hon kommer hem vill hon ha sitt vin, vi säger nej men då tänker hon åka i väg och vara borta så hon kan dricka, lovar att "bara ta två glas och hon ska visa att hon kan det". Min mamma blir förtvivlad och rätt att hon ska åka och det slutar med att hon får sitt vin. Hon dricker och många hårda ord utväxlas, jag är så förbannad på min syster och jag talar om för henne som tidigare att hon har alkoholproblem och är alkoholist. Givetvis blir det inte bara 2 glas utan allt dricks upp.
Dagen efter när vi ska åka hem pratar hon inte med oss.

Tillsaken hör att hon inte har betalat hemma under dessa 8 år. Mamma som är pensionär får knapp ihop det men det skiter hon i.
Och när vi var i Portugal brast det för mig när vi varit där i 5 dagar och jag blev arg för pappa gav henne mer vin så hon skulle bli tyst och gå och lägga sig. Jag hällde ut vin och var arg. Efter sedan blev mamma sur på mig och vill inte prata om det. Min syster förstörde vår resa men det var jag som fick skulden. Nu i helgen sa mamma att det här går inte längre mm. Nu när jag pratade med henne igår har min syster manipulerat henne igen och det är så synd om henne för hon mår så dåligt psykiskt och hon vet inte varför det blev så här. Min syster är så ledsen och tog så illa vid sig att jag kallade henne alkoholist och min man sa att hon var som en periodare, så nu är jag igen "the bad guy".
Ska tillägga att min syster har psykiskt problem och legat inne på psyket äter starka mediciner.
Blev ett långt inlägg men nu till min fråga, har någon samma utmaning? Jag accepterar inte min syster beteende längre, min son vill inte åka dit längre, jag har så dåligt samvete för min mamma. Vet inte hur jag ska göra, jag kan inte längre stötta min syster för hon vill inte ha hjälp. Jag har erbjudet henne hjälp, stöttat mm men det hjälper inte.
Blir även besviken och ledsen på mamma som accepterar, mörkar, ljuger åt syrran. Jag kommer aldrig att få visa vårt hus för mamma, det kommer alltid var vi som får åka till henne och hälsa på.
Vad gör man?

Tofu på besök
fre, 2022-06-03 - 22:07

@AnnaLena73 Vilken besvärlig situation du är i. Kanske är det svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget med din syster? Kanske är det svårt att få bukt med drickat om man inte får hanterat psykiska problemen samtidigt?

Det låter som ilskan dränerar dig. Jag förstår att du blir arg och besviken. Den energin du lägger på det går dock upp i rök utan att du ser positiv effekt av det. Därmed tycker jag du ska fundera över om du kan hantera situationen på något sätt så du själv mår bättre? Din syster lär fortsätta slå bakut om du ryter ifrån. Det ser du ju redan att hon gör när du sätter ner foten. Därmed viktigt att fundera på vad i allt detta du kan förändra i ditt sätt att respondera/agera för din egen skull och ditt mående. Vad vill du uppnå med din situation? Vad är målet? Fundera över det och försök fundera ut steg så du tar dig mot det målet via sätt som du faktiskt tror leder framåt för din egen skull.

Även den diskussionen hade jag fört med din mamma. Kan ni gemensamt hitta ett sätt så hon kan hälsa på dig där din mamman oro för syrran även kan hanteras samtidigt? Kan någon annan hjälpa till så din mamma får kopplas fri en helg ex? Ta diskussionen utan frustration och anklagelser. Den är skitsvår jag vet. Speciellt när det är så nära relationer. Jag tror dock enbart frustration och tillrättavisningar kommer fortsätta generera låsningar så viktigt att fundera på hur du kan undvika detta så du kommer framåt.

AnnaLena73
fre, 2022-06-03 - 22:57

@Tofu på besök,
Tack, för inspel.
Helt rätt jag är så frustrerad, besviken och arg. Känner mig hjälplös och hur jag än gör kommer det inte att bli bra.

Jag får fungera över hur jag ska gå vidare. Känner dock att det "låst" sig och är tacksam för inspel från utomstående och andra som kanske varit i liknade situation.
Gällande mamma har vi tyvärr ingen som kan ”avlasta”. Och mamma är inte längre så öppen för hjälp, säger att ingen kan göra något och min syster har ännu en gång lovat att bättra sig.
@Tofu på besök

Sisyfos
lör, 2022-06-04 - 07:34

Usch vilken jobbig situation. Jag förstår att du är både arg, orolig och ledsen över den här situationen.
Vad anser din mamma om din systers drickande?
Det är relativt vanligt det du beskriver om att få problem med alkohol när man har gjort en GBP-operation. Det finns flera härinne som har skrivit att det blir helt annorlunda när man dricker och särskilt de som hade problem innan. Lätt att hamna i missbruk. Jag tror nu att man måste visa sig nykter på några ställen innan de utför ett sånt ingrepp.
Att prata om sånt här med en person som är berusad är helt omöjligt. Skulle det gå att prata med din syster när hon är nykter? Med utgångspunkt i att hennes operation också har påverkar att hon är i den här situationen. Hon kan ju inte fortsätta att dricka. Ilska och bitterhet lönar inte för dig, du måste byta strategi. Jag tror egentligen att både din mamma och din syster är lika ledsna över det här som du. Det är ingen av dem heller som vet hur man tar sig ur det. Det är den frustrationen som du får ta tror jag. En närstående att projicera på.
Jag tror egentligen ingen av dem tycker att du är ”the bad guy ” möjligtvis din syster eftersom hon inte får dricka ifred, men inte din mamma.
Det går att orosanmäla till soc. Du skriver att din mamma sa i helgen att det inte går längre. Hon är en möjliggörare just nu. Din syster tas om hand trots att hon är vuxen och måste inte ta tag i sina problem. Fortsätter hon att dricka får hon hjärnskador av alkoholen. En del i att det har blivit som det blivit är att hon har gjort operationen. Och jag tror inte alls det är bra att dricka då, det blir alldeles för hög alkoholkoncentration.
Tyvärr är det nog din mamma som måste sätta ner foten och uppmana din syster att söka hjälp för alkoholproblemen. Kan du stötta henne i det? Ta reda på hur de ska gå tillväga? Ta reda på telefonnummer och besökstider till beroendemottagningar?
Jag fattar att du känner dig bortprioriterad men det är kanske tyvärr också en ganska naturlig föräldrareaktion. ”Ta han om den svagaste” - i det här fallet är det dock helt fel och gör situationen värre. Men det är svårt att se det tror jag när man lever i situationen. Kanske kan du gå och prata med någon för att få inspel, uppmana din mamma att gå och prata med någon.
Du kanske kan hänvisa din syster till beroendesidorna härinne. Här kan hon kanske få stöd att ta itu med sina alkoholproblem. Tänker att det är svårt om hon inte ser någon ljusning i tunneln.
Lycka till nu!

AnnaLena73
lör, 2022-06-04 - 09:36

@Sisyfos
Tack för inspel och råd.
Mamma tycker att hon dricker för mycket och vill att hon ska sluta. Hon vet att min syster har problem men hon tycker att det är "pinsamt" att det är hennes fel att hon inte kunnat hjälpt systern. Hon tror inte att det går att göra något.
Min syster hade problem redan innan sin operation men efter kunde hon inte dricka lika mycket som innan utan att det märktes. Innan kunde hon dricka nästa hur mycket som helst utan att det märktes direkt.
Vet inte hur man ska bemöta detta, hur hittar man rätt strategi?

Det är nog ingen som är nöjd och situationen men det är ett infekterat ämne och mamma och syster vill inte pratat om det utan det lovas bättring och då är mamma nöjd för tillfället.
Jag tror också att det är mamma som måste bestämma hur hon vill ha det med stöd självklart. Syster kommer aldrig att vilja gå iväg och få hjälp, vart vänder man sig för att få hjälp?
Är inte säker på att jag skulle få mamma att söka hjälp. Finns det onliemöte man kan vara med i som anhörig.
Tack för stöttning och tips!

Självomhändertagande
lör, 2022-06-04 - 10:46

@AnnaLena73
Vad bra att du har hittat hit! Och att du skriver. Genom att sätta ord, liksom att säga orden högt synliggör problematiken. Och du kan fundera på hur du ska förhålla dig till hur det är. Och fundera över vilken relation du vill ha till din mamma och syster. Som det är, just nu.
Jag levde med en alkoholist i 11 år och kämpade för att få han att flytta från mitt hem. Vilket jag kom i mål med, tack vare stöd av en psykolog, som jag fick verktyg av. Och jag övade. Men jag kämpade i min ensamhet i flera år. Provade prata med hans pappa och jag fick tystnad till svar, när jag sa att hans son inte kunde bo hos mig längre. Jag försörjde honom och det var svårt att leva det liv jag önskade. Jag blev ordentligt manipulerad och när jag läser din text, då tänker jag på din mamma. Jag tänker också på hur ledsen, förtvivlad och nedbruten jag var som inte orkade ta tag i mitt liv, som jag önskade. Då jag fastnade i ett medberoende som jag inte visste något om.
Vården erbjuder stödsamtal. Jag gissar att din mamma är omkring 70 års åldern och jag tänker att den generationen inte har lika enkelt att be om hjälp. Mina föräldrar är 75 och 80 och de har lidit då jag led. Nu lever jag det liv jag alltid önskat. I en relation med en sund man. Och jag väljer att vårda min relation till mina föräldrar, då de betyder allt för mig.
Det tar tid. Och det behöver ta tid. Jag utbildade mig till mindfulnessinstruktör för att jag behövde lära mig att stanna upp. Och hantera det viktigaste först.
Hur jag ville leva mitt liv. Och det tog mig 5 år att öva, sätta gränser och prioritera att hjälpa mig själv för att det skulle bli möjligt.
Acceptans, tålamod och att släppa taget kan vi alla öva på. Och att träna mindfulness hjälper mig att se och uppleva livet som det är.
Det är som det är. Och förändringar tar tid. Om man är villig att förändra.
Jag tänker, att din mor kan behöva din kärlek. Att du lyssnar på henne. Om hon vill prata. Hon vet inte hur hon ska bli fri från sitt medberoende. En mamma sätter nog alltid sina barn i första hand. Jag har inga barn, men jag har en mamma som satte mig före henne. Och din mamma vill säkert komma till dig, men hon vet förmodligen inte hur det ska gå till. Det är en bedrövlig situation hon är i. Medberoende är en hemsk sjukdom. Precis som alkoholism. Och man måste vilja bli frisk själv.
Jag hoppas att min erfarenhet kan ge dig en ökad förståelse.
Jag hoppas att du ska får många bra svar här, som kan vara hjälpsamma.
Ta hand om dig! Och andas med magen.

Tofu på besök
lör, 2022-06-04 - 21:48

@AnnaLena73 Jag skulle börja prata om skammen. Hur dålig skamkänsla är för att komma vidare.

Saken är ju den att allt går att förändra. Precis allt bara man är beredd att byta angreppssätt mot ett snällare mot sig själv och andra. Skam är en ful känsla. Den förgör och förvrider människor. Innesluter folk och man blir ensam. Då dalar möjligheter att faktiskt hitta alternativa vägar framåt och man gräver snarare en grop för sig själv. Skuld å skam måste bort!

Din mamma känner säkert skam. Att hon är dålig mamma och vill bevara den hemligheten. Anser att hennes straff blir att ta ansvar för din syster. En fotboja. Din syster anklagar säkert sig själv och har säkert även svårt att se koppling mellan eget mående och alkohol. Ångest ex, det blir ju rejäla påslag med det pga alkoholen. När man slutar dricka släpper det och man märker hur stor inverkan alkohol faktiskt har på egna måendet.

Börja vara nyfikna på varandras känslor. Låt alla prata utan skam. Denna resa tar tid. Prata om skam och inte skuldbelägga densamma har hjälpt mig och min familj. Det är en resa i självutveckling. Den ger massor om man vågar ta sig an den. Skapar massa ahaupplevelser och möjligheter. Därmed inte enbart jobbig. Väldigt helande och inspirerande med 🤗.

AnnaLena73
sön, 2022-06-05 - 21:03

@Självomhändertagande
Tusen tack för ditt svar och inspel!
Har nått en gräns där jag känner att jag inte kan acceptera detta, men jag bor inte med min syster och jag förstår att mamma har det tufft.
Ja, det stämmer säkert, mamma är väldigt medberoende. Hon vill inte be om hjälp och tror inte att det går att göra något. Mamma betyder mycket för mig men jag måste också säga "stop".
Skönt att allt löst sig för dig och att du nu lever det liv du vill och hittat kärleken.
Tack för din omtanke!

AnnaLena73
sön, 2022-06-05 - 21:09

@Tofu på besök
Ja, det är mycket skam och skuld.
Hur gör man för att kunna pratat om detta när syster inte vill och anser att hon inte behöver hjälp eller bara dricker lagom. Mamma vill inte prata alls för hon tycker att det är så pinsamt och vill inte pratat med någon?
Hur gjorde ni?

Tofu på besök
mån, 2022-06-06 - 09:07

@AnnaLena73 I mitt fall var det mina föräldrar som pratade med mig. De gjorde det utan att jag kände mig dum. Ställde snarare frågor och la inte på någon skuld. Visade att de inte var arga men ville förstå mer. Hjälpa mig. Jag behövde inte tappa ansiktet.

Jag gör detsamma med min mamma. Pratar om fenomenet och hur mycket bättre jag mår utan. Jag har gjort detsamma för en vän. Han ville inte erkänna först. Jag berättade om mig och efter 6 månader ringde han och berättade om sig. Jag har därefter berättat ännu mer och han har sakta men säkert släppt fasaden. Idag pratar vi fritt om det.

Jag skuld och skambelägga aldrig. Pratar utifrån att det är en trolldryck man blir beroende av om man dricker för ofta för mycket. Vad som händer i huvudet när man slutar och hur mycket bättre man mår. Man får en andra chans i livet ❤. Beskriver kampen och känslor jag haft kring allt. Hur jag jobbat med mig själv för att bli fri. Att det finns ett annat liv som ger så mycket mer.

Mao, försöker inspirera till ett alternativ. Det verkar fungera och man får fina samtal där man hjälper varandra framåt. Inget är för dumt för att nämna. Känslor är snarare en vägvisare än något fult. Hela idén är att hitta strategier för att leva ett hälsosamt och lyckligt liv.

AkillesU
mån, 2022-06-20 - 14:25

Hej! Jag är i samma situation som du med syster och mamma.
Men det har hållt på i så många år att vi nu lärt oss acceptera och leva med att min syster har ett missbruk/beroende. Dock kämpar vi fortfarande med att lära oss när man är medberoende och inte. Och jag och min mamma jobbar på våran egen relation (där syster inte ska vara inblandad). Då vi bråkat väldigt mycket genom åren om just detta. Så att vår relation blivit dålig.
Men min syster har även själv erkänt att hon är alkoholist. Men hon kan inte ta sig ur det. Och tyvärr är soc/sjukvården/psykvården inga som har lyckats hjälpa min syster ännu.

Men för att börja i rätt ände för dig kan det kanske vara bra att börja med:
1. Din mamma måste förstå att hon är medberoende. Hon måste få upp ögonen för din systers missbruk och beroende. Och sedan börja lära sig vad man bör göra som medberoende och inte. Kanske att du kan ta fram fakta om hur man tänker som alkoholist, och visa på de likheter som din syster gör. (Tex när hon gömmer vin, mängden hon dricker mm.). Och kanske även få henne att tå och få stöd hos en kurator eller terapeut?
2. Din syster måste förstå och erkänna att hon har ett missbruk och beroende. Som både skadar henne själv och de i sin närhet.
Så länge som hon förnekar det kommer hon inte kunna ändra på sig eller förstå sitt beteende.
3. Du måste sluta ge dig själv skulden. Och själv sätta gränser och värdera vad som är rätt och fel gentemot dem. Och leva efter dina egna värderingar för din egen och dina barn/mans skull. Det är väldigt lätt att klanka ned på sig själv i den här situationen. Men ju starkare du blir i din egen självkänsla och övertygelse. Ju lättare är det att se din systers och mammas problem från distans. Utan alla känslor som överväldigar en själv.

Jag har en syster som är alkoholist och bullimiker.
Och så har jag en syster som är psykopat/narcissist med mental ohälsa.
Och så har jag själv missbrukat alkohol. (Dock inte så grovt. Men såpass att jag vill hålla mig nykter och gör det).

AnnaLena73
fre, 2022-07-01 - 11:43

@AkillesU
Tusen tack för inspel och tips!
Så skönt att få bekräftat att jag inte gör fel eller tänker fel.

Ska snart ha en veckas semster hos min Mamma och ser inte fram emot att träffa min syster (hon bor hos Mamma så jag kommer inte undan). Min syster har nu börjat med att skära sig i armen, så nu är det fullt fokus på det (åker till sjukhuset nästa varje dag eftesom hon skurit sig).

Jag försöker läsa på så mycket jag kan och har satt mål för vad jag kan acceptera med mera. Känner att jag måste för att inte gå under.

Förstår din utmaning och hoppas att du och din Mamma får en fin relation och tack :-)!

AkillesU
fre, 2022-07-29 - 15:26

Hej hur går det? @AnnaLena73
Om hon åker in och ut ut sjukhusen, har hon inte börjat förstå själv att allt hänger ihop? Alltså mentala ohälsan och alkoholen?
Hon kanske inte är alkoholist, men hon missbrukar ju alkoholen (som en medicin mot ångest). Förstår hon det?

Min syster åker också in och ut från sjukhus. Hon har försökt ta livet av sig två gånger denna sommar.
Men det enda jag kan göra är att stötta när hon tar bra beslut och gör ”rätt”. För att inte stötta och vara medberoende när hon gör illa sig själv.
Det är jättejobbigt, men jag kan inget göra.
Det är vården och socialen som måste hjälpa. Det är deras roll.
Jag är syster och min mamma är mamma. Vi är inga behandlare. Vi har andra roller. Kanske du kan försöka tänka så?

Och föresten, måste du vara där en hel vecka? Låter jobbigt. Skulle aldrig klara att vara med både min mamma och syster en hel vecka.
Ibland gör man det för svårt för sig själv också :/

Styrkekram!

Snödroppen
lör, 2022-07-30 - 08:09

@AnnaLena73
Hej, vilken tuff situation du är i.
Du frågar om det finns anhörigmöten online och det gör det, googla på alanon online möten.
Funderar över hur du mår? Kanske du ska börja med att söka stöd för dig själv, det verkar som om du har försökt att nå fram? Jag vet att man brukar vara rätt nedbruten och glömt sig själv när man lever i denna förtvivlade situation.
Kanske behöver du ta till hjälp själv först och sedan fundera på om du vill försöka prata med din mamma och/eller syster.
Ofta läggs ett stort ansvar på oss anhöriga att nå fram när vi egentligen är helt nedbrutna och behöver stöd själva.
Var rädd om dig och ta till all hjälp och stöd du kan få.