Hej.
Jag träffade en tjej i höstas som var öppen med att hon är alkoholist. Inga problem för mig tänkte jag som kunnat hantera alkoholmissbruk i min närhet utan att ta skada. Men eftersom hon bor i en annan stad kunde hon manipulera mig åt helvete och djupt ner i en personlig kris innan allt till slut kom till ytan. Efter ett par grova återfall (som egentligen bara var toppen på ett konstant drickande hon dolde för mig) så brakade hennes fasad, mycket tack vare mig som ringde ett antal samtal till nyckelpersoner i hennes liv. Hon är nu nykter. Går i AA, blåser, tar antabus. Jag vet att nu också hur hon är när hon är nykter då jag tidigare trodde hon var "trött" när hon drack. (ja, jag känner mig oändligt dum) Hon kommer inte kunna lura mig många minuter igen, dessutom har jag nära kontakt med hennes familj som har känselspröt att märka också..
nu är allt bra. Så när som på att vi inte rett ut allt, men vi skall ta det när hon är redo. Jag har mått bra igen, men har nu rasat lite. Osäker på om det har med henne att göra eller att jag bara är utbränd. Jag hamnar (ofta på kvällen) i nojor och tvångstankar om hur jag skall hantera nya återfall eller lögner.
Hon är superfin mot mig nu, hon menar att allt sug är borta (jag tror henne, hennes liv är väldigt rikt och rikare utan alkoholen)
så, med risk för att de personer jag vill höra ifrån inte hänger på detta forum, jag behöver höra om historier som slutade lyckligt. eller i alla fall över tid. Finns det någon här ?
jag vet inte om jag kan eller vill satsa mina bästa år på en sån här relation. Med så mycket oro. Men vill samtidigt ha tillbaka något bra utifrån allt jag investerat. Jag bröts ner så jäkla mycket att jag liksom vill "casha in" kärleken nu när den finns där.