av Anonym31513

Anonym31513
lör, 2022-06-11 - 18:33

Tårarna rinner och jag känner mig fullständigt värdelös. Det blev ingen dag 13 för mig. Min alkoholhjärna tyckte att det var en utmärkt idé igår efter jobbet att åka och köpa vin. Vanans makt är stor. Att inte dricka vin en ljummen sommarkväll efter en hård arbetsvecka känns väldigt konstigt. Jag drack nästan två flaskor vin och idag kom jag inte ur sängen förrän klockan tre på eftermiddagen pga bakfylla. Så onödigt och tråkigt! Jag kan verkligen inte hantera alkohol längre. Det kan inte fortsätta såhär.
Dag 1✅️.

BEATNGU
lör, 2022-06-11 - 18:53

@Lavendelblomman Du har klarat att hålla dig i från den i många dagar. Det är skitjobbigt på sommaren när alla är ute och dricker och tjoar. Jag har torskat på just det flera gånger för att man vill belöna sig efter att ha varit duktig. Det kommer du att kunna hantera nästa gång du kommer dit. Har du nån gräns när du känner att du släpper att ta en dag i taget? Vilken hjälp har du fått hittils?

Anonym31513
lör, 2022-06-11 - 19:01

@BEATNGU Tack för svar! Svårt att svara på det där med en dag i taget. Vardagarna går det ganska bra att vara utan alkohol, men helgerna är det betydligt svårare.
Jag skäms otroligt mycket för mitt alkoholmissbruk och har inte vågat be om hjälp någonstans. Jag är väldigt tacksam att detta forum finns.

BEATNGU
lör, 2022-06-11 - 20:24

@Lavendelblomman jag kunde hålla mig till helgerna i många år. Men då drack jag i regel ett flak stora öl över en lördag och söndag. Det är väldigt mycket. Tillslut blev det en återställare på söndagen när det blev för jobbigt. Sen gick det ju bara utför. Drack mer per dag ett tag än vad normala gör på flera veckor. Sen är man fast i spiralen. Slutar jag så mår jag dåligt. Slutar jag inte, så blir det värre längre fram när magen inte klarar mer. Ändå har jag gjort detta flera gånger om i återfall. Jag fick hjälp genom jobbet när jag inte orkade förneka att jag hade problem och var borta mycket. Att bara få lägga korten på bordet och erkänna att man inte har kontroll kändes väldigt skönt. Då behövde jag inte försöka hitta på dåliga bortförklaringar längre. Gick och lämnade pet prov varje vecka efter att vi gjorde ett avtal om det. Vilke ju jobba kvar då. Det gick bra ibland och ibland sämre. Hade samtal där samtidigt med en väldigt bra person som är proffs på missbruk och förstår hur det är att rätta till sitt drickande. Gick bra ett tag, men sen slppte jag greppet tror jag och drack mer och blev liggande hemma igen med ångest från helvetet. Tillslut kom chefennhem till mig en dag när jag söp utan att bry mig om nåt. Han och min bror såg till att få in mig på psykiatrin. Då kommer man på fötter och det är en väldigt behövlig hjälp man får. Jag var ödmjuk och ville bara bli nykter för alltid. Men då fick jag beskedet från min fru att nu är det över. Hon orkade inte mer. Det förstår jag idag. Men då hade jag ju blivit avgiftad och tyckte att jag skulle få chansen att börja om som en ny människa. Men det blev att vi skulle gå isär och jag skulle flytta. Sedan sälja vårt radhus och allt vad det innebar. Då drack jag igen. Livet var ju kört ändå. Jag hade flrstört allt. Tyckte synd om mig själv då och drack mycket med få nyktra dagar när jag flyttade. Arbetslös och hade pengar från huset vi sålde så jag tog taxi från huset jag hyrde ett par mil varannan dag för att fylla på med alkohol. Vände flaskan upp och ner när jag kom in i taxin för att jag skakade och ville bara återställa mig. Det var ingen rolig känsla att berätta för div taxi chaufförer att jag har lite problem med alkoholen. Som om det inte märktes. Men då fick det bara gå. Sen gick det fram och tillbaka med drickat. Ibland kunde jag ha barnen nykter. Ibland drack jag i smyg när dom var där. Ibland kunde dom inte komma för att jag var full och inte visste vilken dag det var. Fick ett ep anfall tillslut när jag ville vara nykter dagen efter. Svimmade och skadade mig rjält i ansiktet som kommer att finnas kvar som en påminnelse att det var ja inte beredd på. Låg på sjukan i några dagar. Sen tillbaka hem och dricka igen när jag mådde bättre och fick lite lyckorus av fyllan. Sen har jag varit på psykakuten ytterligare 3 gånger eftercdet med hoppet att nu kan jag lägga av och må bra resten av livet. Men det gjorde jag inte. Senast jag drack var för två år sedan snart. 5 eller 6 dagar utan att äta och kände att kroppen ville ge upp. Hörde röster och pratade med mig själv. Fick ringt till en bekant som hjälpt mig när jag varit söndersupen några gånger. Jag var rädd att jag skulle få ett anfall igen och inte vakna mer. Blev ambulans med över 3 promille i kroppen och med en dödsångest och magsmärtor som brände genom hela kroppen. Det var den värsta känslan jagvhar haft. Då insåg jag att jag inte klarar den resan en gång till. Det krävdes för att jag skulle sluta dricka. Jag är rätt säker på att jag inte kommer att ta den fighten en gång till. Jag har tänkt på det ibland hur jag skulle avsluta allt så att jag slipper den upplevelsen igen. Hoppas att du orkar läsa allt jag skrev. Stavar som en kratta. Har inte sovit på nåt dygn nu och tagit lite fel medicin som håller mig vaken. Blev en dålig lösning på att bli lite piggare. Så just nu har jag ångest över det och att jag behöver kunna sova innan jobbet på måndag. Det är därför jag skriver till alla här. I nåt desperat försök att stoppa er innan det är försent. Ta hjälp. Det är det bästa du kan göra. Ta med dig någon du känner dig trygg med. Du komner bara att bli erbjuden hjälp om du själv vill och ingen får veta något om det sen. Då kan du gå igenom vad som skulle hjälpa dig. Det finns massor av hjälp i alla dess former. Du kanske klarar det själv med något läkemedel som funkar. Jag har provat det mesta. Ta alla vägar ut som du kan hitta. Jag gick på öppenvården tills vi avslutade mitt ärende. Det var skitbra och man sätter ribban och sina mål själv. Man får lite tips att göra hemma när man känner sig hopplös osv. Det är bara du som kan göra en förändring. Gå inte så långt som jag. Jag lovar att du inte vill det. Kram!!! Nu harvjag kramp i fingret.

Annabell
lör, 2022-06-11 - 22:39

Lavendelblomman 💙. Känner igen mig i det där så oerhört mycket… Man kan hålla sig ifrån i flera dagar, men om man väl dricker, kan man aldrig dricka på ett sätt som man känner att man riktigt kan stå ut med dagen därpå 💔😵... Hoppas och tror att du känner dig väldigt mycket bättre imorgon 😊🌸💚!

Anonym31513
sön, 2022-06-12 - 08:06

@BEATNGU @Annabell @Rehacer Tack för fina och stöttande inlägg. ❤️ De värmer!
Mitt drickande har förändrat de senaste två åren. Då drack jag i stort sett dagligen. Sällan så mycket som en hel flaska vin. Nu dricker jag betydligt mer sällan, men en till två flaskor vin åt gången och jag mår pest dagen efter, både fysiskt och psykiskt.
Jag är fortfarande väldigt ledsen och orkar inte ta tag i något här hemma.
Kram på er alla fina forumvänner!

Adde
sön, 2022-06-12 - 10:06

Jag håller med BEATNGU om allt !
Tack för att du skriver och får mig att komma ihåg hur det en gång var ! Jag vill absolut inte tillbaka till det idag så idag har jag lovat mig själv att inte dricka oavsett vad som än händer !

Se klart
sön, 2022-06-12 - 20:31

@lavendelblomman, du får tänka att du övar- och allt man övar på, blir man bättre på. Att öva på att INTE åka och köpa vin en solig eftermiddag efter en hård vecka på jobbet. Det kan du se som en utvecklingspunkt- planera för- och därmed undvika.
Det finns lösningar på det mesta, att sluta dricka är inget undantag.
Du vet hur man gör. Du fixar det här. 😍

Anonym31513
sön, 2022-06-12 - 22:19

Tack alla för omtänksamma och peppande inlägg. 🥰
Ikväll känns det lite bättre. Har slickat såren efter fredagens fadäs. Köpte på mig en massa alkoholfri dricka tidigare idag. Dottern såg jätteförvånad ut och tyckte att jag gått och blivit helt wild and crazy. Jag mumlade något om att det kan vara gott att dricka något annat än kranvatten och som inte innehåller alkohol.
Visst är det så att allt man övar på blir man bättre på. Att skapa andra vanor, helt enkelt.
Kram på er alla kämpar där ute!