av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

Sländan
mån, 2022-06-20 - 08:42

@santorini Grattis till 10 år som nykter 🤗
Jag har själv varit nykter i ca 14 månader, och de betyder så mycket när ni som varit nyktra längre skriver lite om erat liv som nykter emellanåt.
Vi behöver läsa om just såna som du, att de går att leva ett bra liv utan alkohol.
Hoppas att du får en fin sommar 🤗
💕 sländan

Sommar12
ons, 2023-07-19 - 21:57

@santorini Vet inte om du minns mig men jag hängde här hela sommaren 2012? Slutade dricka då och har förutom några återfall/försök att dricka normalt hållit mig nykter alla dessa år. Det som nu håller på att hända i mitt liv är så otroligt jobbigt och jag har inte förrän nu när sommaren och semestern är i full gång förstått att det är kopplat till denna eviga A. Det jag syftar på är att barnen har blivit myndiga, är på väg att flytta ut, håller på att forma sitt eget liv med krog och restaurangbesök. Jag har inte berättat hela sanningen om varför jag inte dricker och saker och ting blir snåriga och krångliga när A kommer på tal. Hur gjorde du när dina barn kom upp i den åldern?

Sisyfos
tis, 2023-08-01 - 08:54

Nu är frågan riktad till Santorini, men jag svarar ändå. Mina barn är i samma ålder. På nåt sätt tycker jag att du ska vara ärlig med att du hade svårt att sluta dricka i tid och att det ofta blev för mycket. Jag tror att det är bra för barnen att veta att det kan fungera så. Att det blev en jakt på nästa glas istället för att vara med.
Är just nu på en semesterresa med mina barn och jag kommenterar det slentrianmässiga drickandet som jag ser här. Öl på stranden, skitfulla ungdomar på väg på sightseeing - det är liksom inte kul. Jag tror i ärlighetens namn inte att de har så roligt. De missar ju allt! Att dricka i solen på stranden är så jäkla meningslöst. Jag säger till mina barn att det är bra om de är nyktra (eller nästan) så att de är ”med” och minns det som var kul.
Det är ju den här eviga skammen med alkohol, men jag tycker inte att du behöver skämmas. Du har tagit tag i det. Jag tycker att du ärligt ska berätta och prata om olika problematik som finns:
1.att inte kunna sluta i tid
2. Att medicinera med alkohol (det tror jag inte var ditt problem), men det finns och är vanligt.
3. Att alkohol skapar ångest (och att det är värre hos vissa).
4. Att det inte är särskilt kul när man inte minns det som var kul.
Men hur som helst, släpp skammen, nu har du ovärderliga både kunskaper och erfarenheter som du åtminstone kan göra dem medvetna om. Kanske har/får de samma problematik som du men då har de åtminstone lite mer information. Det jag vill förmedla till mina barn är att de reflekterar över de glas (eller gud förbjude andra substanser ) som de väljer att inta.