Godmorgon världen, regntung himmel- mindre svullen, straxt mot släktträff ned övernattning. Ligger kvar en stund i sängen för att vakna och preppa för dagen och en påse frysta ärter i ansiktet- min man skrattade så han grät. Trevligt att kunna roa någon. 😀🎡

Tack @sattva du vet vad en sån som jag behöver 💪🏻🙏🏻😍

Haft en urhärlig dag men är också mycket trött efter veckan. Intensivt umgänge med människor jag inte alls känner, hela em + middag. Men jag gillar mycket att umgås nykter- liksom starta samtal, hålla flera tankar i huvudet. Det känns bara bra. Jag känner mig… hederlig är nog rätt ord.
Liksom jag kände mig hederlig att säga som det var; jag lägger mig nu, varit en ljuvlig kväll och middag, men jag är lite trött.
Vid halvberusat tillstånd hade jag inte känt det. Och hade jag gjort det, hade jag ändå stannat uppe- för nån annans skull. För ett par glas till….
Så nu ligger jag i söta gäststugan vid sjön som jag ser när jag tittar ut genom fönstret. Så fint andra har ordnat för just oss.
Säger adjöss till dagen och kram till forum- kämparna, och om nån annan behöver förstås 🌱🙏🏻🦄🥰

Visst är det så @tofu, jag längtar till landet nu- alltså fysisk längtan, i kroppen. 🌱🌸

Läste just hos @torn om den snabba våren- kan inte annat än hålla med i kvadrat. Maj försvann! Känner mig som på Calle Flygares teaterskola- jag får väl spela sommar, men jag- jag är inte riktigt där.

Jag slits väldigt i mina jobbtankar- stanna eller gå. Bra nog behöver jag inte ta något sådant beslut förrän efter sommaren.
Och som jag sa till min man- så är detta ett beslut som inte kan tänkas fram med hjärnan enbart, utan behöver processas i kroppen och dras igenom känslo-centrifugen några gånger.
Inte lätt att förklara,
men så är det nog bara med mig.

Många timmar i bil, trött och matt ikväll, ska börja med mina bad på tisdag, något som bara coolar ner alla system. Känns som en jädra fläkt är igång i huvudet.
På min balkong luktar det fläder har jag just upptäckt. Kram på er! 💞

För intresseklubben och mig själv noterar jag att mitt tillfälliga återfall i tjatterfjantens hägn - som jag ju avslutade med snällt och artigt ”tack men nej tack” har visat sig vara mycket hållbart.
Idag hörde han av sig med en fråga av arbetskaraktär och jag svarade med en 👍🏻Vilket är så nära att inte svara som det går att komma.
Det gick lätt att avstå denna gång- och framförallt var det inte ett dugg svårt så snart beslutet var fattat. Lärt mig något om mig själv och beroendets mekanismer. Igen.
Pratade med min pensions-tjej idag som blev svart i blicken kring mina insinuationer om att säga upp mig.
Det var så dåligt för min pension så det gick inte ens att simulera enligt henne.
”Om du blir tvungen att sluta då får du ta ställning till det då” Att frivilligt säga upp flera års kommande pensionsinbetalningar ville hon inte höra talas om.
Jag behöver i vilket fall inte bestämma något nu. Skönt. Imorrn blir det spa med småbarnen. Så mysigt!

Ang tjatterfjanten
Kan inte fatta att jag
1) var så väldigt nära att överväga detta att ”ses”
2) att jag ändå vände och vred en stund på hotell-alternativet
3) att jag då antingen hade haft ett helvetes tunge samvete- alternativt en fullt utvecklad kris i äktenskapet- och ändå; jag övervägde detta
4) att äktenskap blir bättre om man stänger och låser och kastar nycklar till bakdörrar (detta är ingen ny upptäckt)
5) att jag inte vill gå bakåt i tiden utan framåt.
6) att gamla grejer kan vara oerhört kraftfulla många år senare o h det har inte med känslornas intensitet eller äkthet att göra- utan annat.
7) att känslor kan vara som jox i en gammal bod, gamla mögliga kläder som man plötsligt återser och tänker ”den här passar fortfarande” men den gör ju inte det.

1-7; notes to self.

majken_r

@Se klart läst lite i din tråd, så mycket så hänt och så himla coolt du hanterar läget. Tackar också för skratt, ärtpåsar och mögliga kläder med kass passform😅 Ha en fin kväll🌱

@majlen_r vad kul att du tittar in hos mig 💞 jag tror vi är fler som liksom ”mammas coola boots som hon köpte på Barnaby street 1971, ska ha dem på lördag” och sen kanske ändå inte… så är det med såna där gamla luriga killar som väcker nåt nostalgiskt!- är det ju också.
Måste städa! 🥺🥰

@Se klart Ja ta inga förhastade beslut angående jobbet. Framtida pension är ju en viktig sak att beakta. Pengar är inte allt. Men inte ett jobb heller. Livskvalitet däremot är viktigt. Och det är högst individuellt vad det innebär😍
Vad skönt att du hittat basen att stå på avseende punt 1-7. Det är livskvalitet att välja bort det som inte gör dig eller de som är viktiga för dig något gott❤

Exakt @sattva- pengar är verkligen inte allt- men så pass gammal är man att man inser att man vill leva ett så bra liv som det bara går.

Igår tänkte jag; äh- jag jobbar kvar, tar det lite lugnare (tänk!) ser fram emot lön den 25:e samt (full) pension vid 62.
Så kan jag också få ett lite mindre stressat liv? Testa hur det är?
Kanske ta ut en semesterdag då och då. Testa hur DET känns!

Så - inga förhastade beslut, minst sagt.
Testar ny personlighet till hösten- göra så lite som möjligt 😎

@Se klart Det är lite där jag landat i mitt jobb. Jag är inte intresserad av att göra "karriär" (i den mån det går i min branch). Jag är erfaren obtrygg i det jag gör. Trivs helt ok= trivs bra. Alla jobb går lite upp och ner. Denna inställning ger mig marginaler. Jag åker iväg på mina yogagrejer. Jag har energi över att utöva mitt stora intresse efter jobbet. Jag trivs förträffligt bra med livet😍.

Även om det stod otrygg @sattva skulle jag nog tro det var autocorrect 😍 tack för ditt fina inlägg som så ofta är inspiration för mig och ger mig nya tankar.

Jag har reflekterat mycket idag kring inlägg om hur man ser på sitt liv, om jämförelser och tillkortakommanden- om att lyfta eller sänka. Om svårt och lätt.
Jag kommer att tänka på några saker.
Dels på när mina äldsta barn var små. Det fanns inga dagisplatser vilket gjorde att jag jobbade natt (jobbade inom vården då) och min dåvarande man pluggade vilket gjorde att vi inte var berättigade till socialbidrag. Jag blev en jäkel på hushållsekonomi, vilket gjort mig duktig på företagsekonomi. Samma princip ju! På den tiden fanns inom kyrkan en välgörenhetsavdelning dit man kunde gå vid jul och ansöka om pengar. Jag skämdes, men den skammen var liksom inte så farlig. Vi fick pengar, flera tusen.
Så fortsatte det under några år. Tills vi hade jobb och sparat ihop till kontantinsats till en lägenhet. När jag tänker tillbaka, och när jag ser mina barnbarn idag som har det oändligt mkt mer förspänt- så kan jag inte uppfatta att det ena eller andra var bättre.
Jag menar förstås inte att fattigdom (högst kortvarig i mitt fall, snarare några snåla år) är att föredra framför att ha det bättre ställt. Men det är så himla beroende av hur man tar det- snarare än hur man har det.
Småbarnsåren var lycko-år. Vi åkte aldrig nånstans utom till en släkting vars stuga vi fick låna. Jag tyckte jag hade världens drömmigaste liv. En av mina söner är ofta lite missnöjd. Han tjänar mer pengar än jag och har ungefär samma standard. Jag känner sorg över att han inte kan stanna upp och njuta av sitt liv- och då tänker jag inte på pengar- utan på livet, livet.
Sak två jag tänkte på är min mamma.
Hon är fattigpensionär och jag betalar halva hennes hyra. (Inte hög eftersom hon bor i en MINIMAL lägenhet) Hon har ett sjätte sinne som gör henne… jag vet inte, hon hittar alltid en väg fram. Hon har förlorat ett av sina barn, hamnat i ett långt mycket sämre läge som pensionär. Kan inte göra några resor. Firar semester hos oss.
Sen är hon såklart väldigt selektiv i hur hon tolkar sitt liv på så vis att hon inte.. ja, jag tror inte hon skulle stå ut om hon hörde sitt liv beskrivas så som jag just gjort.
Hennes upplevelse- av sitt liv. Det är rikt, fint och med en glesnande skara av vänner. Hon har oss, tror det betyder allt för hennes liv.

När jag blev nykter läste jag som alla andra- massor av fakta, men också mycket andlig litteratur. Jag läste bibelord (!!) jag läste dikter och munkar och Natthiko Lindeblad.
Det hjälpte mig mer än all medicinsk forskning för jag hittade vägar för mina tankar. Jag hittade spännande sätt att förhålla sig till livet, till det som är tråkigt, det som är orättvist.

En mycket nära vän till mig dog när vi var unga. Sedan den dagen tänker jag- varje dag och utan undantag- tänk att jag får leva.
Vid korsningen utanför mitt hus bevittnade jag en olycka för 30 år sedan, en pojke sprang efter bussen men hamnade istället under den, och dog.
Varje dag passerar jag den korsningen, tänker att livet förpliktigar. Livet får inte slarvas bort, supas bort, grälas bort.
Jag har skitdagar- veckor- år (skilsmässa, ingen bostad) men nuförtiden har jag med hjälp av att vara nykter, landat på en annan utsiktsplats.
Ett enda litet sandkorn till liv har jag ynnesten att få leva. Jag säger inte till någon annan att skärpa sig- för jag är mycket medveten om att detta är ett sorts sökande man gör på egen hand.
Jag kan se Torns fisketurer som ett sånt, Sattvas yoga, ja, alla de här sakerna vi gör för att få förståelse för livet här och nu.
Tacksamhet är inget annat än en känsla för detaljer - och universums storhet.
Apropå det har mina två små apor till barnbarn änt-li-gen lugnat ner sig. Och jag får knyta på mig ett förkläde med tusen snören, sax och små lappar och gå ut i trädgården och rensa kirskål.
(Säg för guds skull inte att jag ska göra pesto av den…)
Kram alla finingar här! 🙏🏻🌸💞

Tofu på besök

@Se klart Så fint du beskriver allt ❤.

Själv tänker jag ofta numera i termer av att - det sitter i huvudet. Alltså om man stöter på problem eller huvudet går i rundgång. Det är lätt att luras att tro att tankarna är det korrekta. Att det är så det är men man kan ju defakto ändra sin egen inställning genom att byta ut trista tankar mot roligare. Det man tänker behöver ju inte ens stämma. Kan ju vara hittepå.

Insåg när jag satte mig ner och skrev ner vem jag är. Blev en fin skrift. Efter att ständigt läsa den istället för att lyssna på "onda tankar i huvudet" för jag mig sakta åt "rätt håll". Huvudet kan verkligen sätta en ur spel om man tillåter hjärnan köra fritt.

Fin koppling du drar till kompisen som gick bort. Att se värdet av att leva 🤗

Kram @tofu och att du orkade läsa (kanske) detta ösregn till inlägg.
Ditt tankarna går, du vet. Hjärnan är en muskel. Den är plastisk- så intressant.
Nya spår går att skotta fram i det där grå luddet. Som att vi är bra. Som att vi duger. Att vi är värdefulla. Kinesiska om du hade frågat mig för tre år sen. Idag talar jag detta språk hjälpligt. Du med! 🌸

@Se klart Håller med Tofu, vilken fin och sann text! Tack Se klart❣

Jag jobbar med människors hjärna, när hjärnan inte längre " lyder". Dels personer med stroke, dels personer med hjärntrötthet (utmattning o post covid). Hjärnan är så ofantligt fascinerande! Och just plasticiteten är ju på riktigt. Det går att bana om. Detta är hoppfullt!
🌼🌸❣

@Se klart Så fint att läsa din text💕. Jag är också lite andlig av mig och som ger mig en känsla av att leva i något som är mycket större än det jag kan uppfatta. Har läst mycket andliga böcker, buddism, bibelcitat och Dag Hammarskjölds bok Vägmärken. Jag har besökt några av hans sju meditationsplatser på leden mellan Abisko och Nikkaluokta. En dag ska jag gå hela leden.

Jag minns att när mina barn var små så läste jag en bok av Dalai Lama, han beskrev tålamod och tolerans. Jag skrev dessa ord på en lapp och satte den på kylskåpsdörren och pratade om detta med barnen. Jag skrev på lappen ”om du säger åt mig, så säger jag åt dig”, ”tålamod” och ”tolerans”. Det handlade om när det uppstod konflikter och hur vi skulle hantera detta. Och det gällde även i högsta grad mig. Om jag sade till mitt barn att sluta bråka, så skulle barnet få en chans att säga åt mig att inte skrika ut det😂. Det var effektivt, vi lugnade ned oss, i alla fall många gånger.

Tacksamheten jag idag känner, är större än den jag någonsin känt förut. Andligheten har fått en ännu större plats inom mig sedan jag blev nykter. Jag finner ro, tröst och framtidshopp i detta. Att jag kan inte ändra på allt ont i världen, men genom att vara en god och en bra medmänniska så kan man vara en del i att göra den så god det går❤️

@sattva och @vår, ni är båda förebilder som liksom bara går rakt fram och över stock och sten.
Idag hade Dalai lama gett mig en ond stirr-blick. En turbo-torsdag då barnen varit skitjobbiga, tjafsiga, och jag också. Ni vet den där sämsta morsan- fast gammal 😨
Usch. Inte ofta det är så.
Vi avslutade fint med gemensamt bad och plockade in var sin bukett blommor. De älskar det. Får var sin sax-får inre springa- får fråga ”så vi inte råkar ta dahliorna”
Och sen, välja vas, ställa iordning på frukostbordet.
Sen avslutade vi med gräl vid sänggåendet pga orimligt hoppande i säng och krångel med allt som gick att krångla till.
Två timmar i trädgården- ville inte gå in. Får nästan andnöd över hur fint det är nu, och min trädgård 🙏🏻 Den exploderar med ett hav av pioner (och för en gångs skull uppbundna i tid… fin hosta/funkia, alunrot som blommar som små svävande satelliter, små nävor, riddarsporrar i knopp, liksom stockrosorna. I mina pallkragar växer dahlian som jag satt med palmkål, så snyggt, och plockblommor (som barnen älskar). Ärligt: gurka och tomat. Örter.
Byggt så fina växtstöd till alla luktärter och i krukorna har jag satt stjärnlobelia, och verbenor som växer lågt och över alla kanter. Min trädgård är betydelsefull, lycka. Inte minst att jag pluggat så mycket via diverse Fb-grupper och forum, att jag börjat fatta grejen. Är så stolt över mig själv och allt jag kämpar med- och njutit av under tiden.
Imorgon blir det seklets mina planerade lunch. Ska gå upp kl 07 och baka bröd, sen får det rulla på rutin.
Kram alla, tänker extra mycket på många av er just den här helgen. ✅🦄🌱