Är på semester och återigen slutar kvällen med att jag lämnas ensam med 2-åriga sonen på stan för att min man tycker jag sagt något elakt. Jag ber honom att vi ska gå och äta som planerat men han drar. Jag gåt til hotellrummet. Lägger sonen och försöker själv sova. Ont i magen och helt förkrossad och uppgiven. Han börjar drivka 14:30. Kl 21:30 har han hunnit få i sig 7 öl, 1 flaska vin och en shot.
Han skickar massor av elaka sms. Jag är på rummet igen 21:45. Han ringer vid 00:22 och frågar om jag tänkt låta honom sitta i lobbyn hela natten, full och sluddrar. Hur skulle jag kunna veta att han var i lobbyn??? Skulle jag då lämnat sonen ensam på rummet och åkt ner från 18:e vån för att ge honom nyckel? Det första han säger när han fixat ny nyckel är att han har bestämt sig nu. Han vill inte leva med mig och mitt sjuka beteende mer.
Nu på morgonen gick jag upp och åt frukost. Första han säger när jag kommer upp är att jag är taskig som inte wns frågar om han vill följa med och äta. Jag vill bara ta sonen och åka hem. Är så ledsen och känner mig totalt uppgiven. Det känns som att den enda vägen ur det här är att lämna, vilket jag inte vill egentligen. Men jag orkar inte leva så här heller längre. I snart 4 år har det varit så här. Jag sa till honom nyss att jag stannar endast kvar om han är nykter dem sista dagarna här. Han vägrade, säger att jag har rätt att ta mig en öl till maten om jag vill. Då ville han hellre att jag skulle åka.
Är det jag som överdriver, överreagerar? Är det här normalt?? Jag är helt knäckt och nedbruten av allt det här...
Snälla, ni som orkar, ge mig kloka råd. Det är första gången jag skriver här.