Det nya livet

Hej,
Jag loggade in häromdagen och skrev i en tråd. Jag tänker på flera av er som jag har skrivit med här. Och jag undrar hur ni har det i livet. Jag undrar när ni skrattar, när ni pausar, när ni unnar er att göra allt det där som ni har skrivit att ni ska göra. Jag skriver och jag har lekt med tanken att jag skulle träffa er i verkliga livet, över en ordentlig fikastund. Där vi får lov att vara de vi är.

Att vara den man är. Det är något som jag tänker på mycket. Jag är den jag är. Och det är inte alltid så att man kan vara som man är. På arbetet eller i vissa sociala sammanhang.

Men om man vill och ser till att skaffa sig den hjälp som man behöver, då får man lov att leva fri från den där man varit medberoende till. Och för min del så går jag in i december imorgon med vetskapen om att det är första gången på massor av år, som jag inte alls har kontakt med mitt ex. Vi hade kontakt ett tag, under pandemin. Över telefon, eftersom han känner mig utan och innan och jag känner honom på samma sätt.

Men jag kom fram till att jag ville träffa en man och bli kär, efter att mitt ex flyttade ut för nästan 3 år sedan. Jag behövde landa och ta tag i mitt liv. Jag mötte en smäll kan man säga. Av insikter, hur jag öst kärlek och pengar.

Och jag förstår verkligen vilken skit det är med alkohol och medberoende. Det var nära på att ta knäcken på mig. Jag funderade på att hoppa ut genom fönstret i ett desperat ögonblick, då han var så jävla full och insikten av att leva med honom var hemsk.

Men jag kunde inte slänga ut honom. Istället ringde jag hans pappa dagen efter detta och han var oförstående. Det fick mig att agera på egen hand. Och det tog mig flera år att få honom att flytta.

Jag lever i nuet. Jag har träffat en bra kärlek. Och jag lever i nuet.

Julen närmar sig. Jag rensar och hittar lite minnen från mitt ex. Jag kastar. Jag rensar ut. Jag rensar ut allt som påminner som det som var sjukt. Jag kan inte förstå att jag levde så.

Och samtidigt så kan jag det. En människa behöver sin egen tid. Tid för att tänka. Tid att meditera. Tid att komma hemifrån och få vara ensam med sig själv. För att processa och orka kämpa med att ta sig ur en destruktiv relation.

Allt ansvar ligger på en själv. Jag förstod att jag behövde kavla upp och träna fysiskt för att orka. Det är den fysiska träningen som gjorde att jag orkade. Och det är mindfulnessträningen som gjorde att jag fick insikt om att ta hjälp.

Och nu lever jag i mitt nya liv och rensar spåren av han som var en parasit. Även om jag tyckte om honom nykter, så är ändå alkoholisten en parasit. Som inte har förmågan att ta hänsyn till den han lever på. Allt han vill är att överleva och han tror att han måste dricka för att överleva.

Och då jag var medberoende förstod jag ingenting av detta. Jag ville bara bli av med honom.

Och jag är tacksam varje dag för att jag säger stopp till allt som jag inte vill. Det var vad jag lärde mig då jag behövde öva i väldigt många år på att säga stopp. Till sist ville han flytta och göra slut och jag kände äntligen att jag blev bönhörd.

Idag andas jag ut, varje dag. Jag har brutit all kontakt, då min nya pojkvän undrade hur jag kunde ha kontakt med honom efter att jag berättat hur det var. Det är lätt att glömma.

Och nu har det gått en tid då jag stängde av hans möjligheter att kontakta mig. Han lyssnade inte när jag bad honom backa.

Jag förstår att jag ska vara tacksam för att han aldrig var hotfull eller en stalker. Det skrämde mig ändå att när jag berättade att jag hade träffat en man som jag var intresserad av, då hörde jag att han trodde att det skulle bli vi en dag. Och jag tänker på hur hemskt det är med människor som inte lyssnar. Eller är som parasiter.

Det är bara att fly. Och stänga av. Och säga stopp.

Och leva sitt eget liv. För tusan!

Hoppas att ni alla tar hand om er så gott ni kan. Gör en sak om dagen där du uppmärksammar dig själv och ditt välmående.

Profile picture for user gros19

Så roligt att se att du är tillbaka själomhändertagande och att du har det fortsatt bra och verkar vara den som styr över ditt liv. Läser att du sätter stopp för allt du inte vill. Det får mig att tänka på en sak. Det senaste du skrev till mig var så fint, lite av en sammanfattning av de två åren jag skrivit här kändes det som för mig. Läste det tidigt på morgonen och det var så upplyftande och jag kände verkligen att jag lyckats hantera mina livsomständigheter på ett bra och konstruktivt sätt. Visade detta för en "vän" sedan tjugo år tillbaka och sa samtidigt hur fint jag upplevde att det var och hur glad jag blev. Hon läste det motvilligt vilket gjorde mig förvirrad men jag sa ändå att det var väl fint skrivet? Svaret hon gav mig fick mig att sätta stopp. Klychor sånt höll jag på med för femton år sedan. När hon senare frågade om jag ville följa med på en resa sa jag nej och att jag upplever att som det ser ut idag är du ingen bra människa för mig och så förklarade jag varför. Även jag har märkt att jag sätter stopp och jag tycker egentligen det är ett sätt att rädda vänskapen om det tas emot på rätt sätt. Lite ovåntat vilken effekt ett sånt inlägg kan få i slutändan.

För övrigt har jag genomlidit, eller gör väl fortfarande, den värsta perioden i mitt liv. Min son fick två hjärtinfarkter och flera blödningar i hjärnan och det var precis att han överlevde, men han kommer att få bestående skador på vilket sätt kan man inte såga. Idag halvsides förlamad, saknar tal och tveksamt vad han förstår när man pratar med honom. Dessutom har han haft inre blödningar och diverse fysiska symptom. Frågan är hur han kan återhämta sig. Han är ju ung och det börjar komma ett och annat ord. Jag bestämde mig för att han ska inte sitta 50 år i en rullstol utan möjligheten att komunicera med sin omgivning. Rätt eller fel! Han verkar dock må bra är vaken och med och försöker prata. Att något sånt här skulle kunna hända fanns inte i min värld, utan jag tyckte hela tiden att det värsta hade hänt. Nu gäller det att använda energin på rätt sätt och göra sig av med destruktiva relationer.

Profile picture for user EsterHanna

@Självomhändertagande ! Jag har också lekt med tanken på att träffas, så lustigt. Känner så mycket tacksamhet här på forumet att folk lägger sin tid på att hjälpas åt framåt.
Ditt inlägg ovan kunde vara mitt. På pricken. Parasit är vad jag verkligen känt. Fruktansvärt.
I går jagas jag på alla möjliga sätt och till slut svarar jag för att få frågan om jag på lördag kunde ställa upp och köra honom på möte till polisen ang sin grova olovliga körning på fyllan.

Jag fick frispel-nej, nej, nej! Låt mig vara i fred!!!

Jag märker att jag är stressad och arg. Jag fick ta över jobb som var menat för två. Slåss mot mörkret som kommer så tidigt varje dag.
Mår så bra av att träna-finns ingen tid. Funkar inte.
Tack för dina inlägg!
Kram

Profile picture for user Tröttiz

@EsterHanna
Att de inte verkar förstå. Men det hör väl till beroendet. Vi lever ju i olika världar. 😔
"Min" ringer onykter fastän jag sagt att jag gärna vill att han ringer nykter och så förklarar varför. Så ringer han onykter ändå, så får man höra "jo jag är lite onykter men tycker så mycket om dig!!" ... Det var ju inte riktigt det jag tidigare försökt få fram. 🤯 För sinnesron har han blockats en tid.

Vi får försöka andas lugnt. Kram.🌹

Profile picture for user Självomhändertagande

@gros19 Som jag tänkt på dig och undrat hur du har det! Det är intressant vad som händer, hur vi påverkas av att läsa varandras texter och hur vi övar på att sätta gränser till vår omgivning. Du har upptäckt något hos din "vän" och er relation ser annorlunda ut nu, sedan du delade en erfarenhet. En erfarenhet som gjorde dig glad. Jag känner igen det där. Jag fyllde år nyligen och en vän prövar gratulera mig, men jag har blockerat henne så jag öppnar inte det meddelande hon skriver. Vår "vänskap" sträcker sig tillbaka nästan 30 år och det har aldrig varit en vänskap. Jag har skrivit en del under pandemiåret, till mig själv och mediterat på en del relationer. Vilket fick mig att inse, att jag vill inte ha henne i mitt liv. Jag har gett och hon har tagit emot. Alltid. Aldrig omvänt. Det är stopp nu.

Vilken svår utmaning med din son och hans hälsa. Även om det ser ut på ett annat sätt. Jag tycker att det är fint att du har bestämt dig för att han inte ska sitta i rullstol resten av livet. Tänk på dig själv också, att du inte ger allt av dig. Vem vet vad du ska möta i detta. När man säger nej till de som inte lyssnar eller gläds över ens glädje, då finns det möjlighet att det kommer in nya människor i ens liv, när man minst anar det. I nya anhöriggrupper eller på en promenad.

Ta hand om dig. Det tar energi att stötta anhöriga. Jag tänker att mycket är möjligt. Han gillar musik och meditation. Kanske du kan spela något som du vet att han uppskattar. Om du inte har lyssnat till Björn Nattikho Lindeblad tidigare, så vill jag rekommendera hans meditationer. Flera finns tillgänglig på youtube.

Ta hand om dig!

Profile picture for user gros19

En liten rättelse bara. Om min son blir sittande i rullstol hela livet är trist, men det kan jag förlika mig med, men om han blir sittande i rullstol utan att kunna kommunicera med sin omgivning och kanske i värsta fall höra röster plågsamma röster då kommer jag att undersöka möjligheten för aktiv dödshjälp. Det låter förfärligt och jag vågar knappt skriva det, men det kan handla om 50 år. Jag ifrågasätter om man har rätt att till varje pris rädda liv. Tror inte det ska behöva ske han har trots sina svåra hjärnskador repat sig väldigt fort och har kvar sin härliga humor. Det skänker mig hopp. Han var erbjuden att göra en serie i en tidning som RSMH ger ut. Skulle skriva om en psykiskt sjuk kille/man som han döpt till Psykopatrik och det skrattar han fortfarande åt.

Delar din uppfattning att det kommer nya vänner som bättre passar ens behov. Vi är bara så rädda. Var för många år sedan hos en man, en astrolog och han sa - bli glad när du mister någon för du blir av med något inom dig själv. Tyckte att han är inte klok men idag förstår jag vad han menade. Viktigt att inte låta rädslan styra ens liv.

Profile picture for user Självomhändertagande

@gros19 Jag förstår mer nu om din son efter att jag har läst i en annan tråd om vad som har hänt. Jag applåderar dig för din kämparanda. Flera skriver tigermamma och det är klart att du är en tigermamma. Jag har ju inte barn, så ibland kopplar jag inte. Det har att göra med min uppmärksamhet och fokus. Ibland ser jag allt tydligt, tar in information jättebra för att i en annan stund så kan informationen gå mig helt förbi.

Tidningen Revansch som RSMH ger ut lyfter bra och viktiga frågor. Det var bra att han blev tillfrågad om det. Och det är förstås hans val.

Det är så viktigt att inte låta rädslan styra ens liv. Och vet du, när man får se närmare hos varje människa, då delar många av oss olika rädslor. Rädslor att bli "avslöjade". Och det är inte klokt. För att vi bär alla på något och vi får alla lov att vara de vi är. Jag har ingen aning om vad den här rädslan kommer ifrån.

Människan är stark och vi är starkare i flock. Det handlar väl om att hitta sin flock, där man trivs!

Glad att du har landat i astrologens ord.

Profile picture for user Skrållan

Hej på er. Har inte skrivit på länge, men kikade in här i dag. Så roligt att läsa hur det går för er som stöttade mig enormt när jag var som skörast.
Mitt liv rullar på. Lever ensam. Har blivit starkare och klarar mig själv. Men just i år saknade jag någon vid min sida. Har barn och barnbarn som alltid ställer upp, men att ha någon vid sin sida som kramar om en, ger ett tröstande ord osv. Det saknar jag.
Men jag litar på processen och tror att en dag träffar jag någon som vill ha mig för den jag är.
Jag har lite kontakt med mitt ex. Till skillnad från en del andra så kontaktar han mig aldrig när han är full. Men han fortsätter att dricka och mår mer och mer dåligt.
Vill önska er alla en god fortsättning och Ett Gott Nytt År.
Kram🤗

Profile picture for user Tröttiz

@Skrållan
Hej.
Jag kollade dina tidigare inlägg och kände så igen mig. För flera år sen tog du upp känslan av att känna sig oviktigare än alkohol. Den känslan har jag än. Fastän det är över, att inte vara viktigare än alkohol. 😔 Mig drack han bort, men att dricka bort sina egna barn. Ledsamt och frustrerande.

Jag har också kontakt ibland med ex, ibland har han ringt då han druckit och senare har han bett om ursäkt. Nånstans finns det väl ett samvete. Har jobbat mycket med att släppa för jag vill inte dras med ner av någon annans missbruk. Men så jäkla jobbigt.
💕

Profile picture for user Skrållan

Hej Tröttiz.
Ja jag tänkte länge så. Var jag inte viktigare. Han hade ju ett val, att välja mig och vårt liv. Men på något sätt förstår jag nu att han kunde inte välja mig. Han vet inget annat sätt att behandla sin ångest med, förutom att dricka. Han har inga verktyg och han vet inte hur han ska skaffa dom. Exet har alltid haft svårt att prata om problem som uppstått. Han har blivit arg och sedan gått undan. Och inte velat prata mer om saken. Han gör samma med sitt mående. Han flyr in i dimman. Och han har svårt att helt lita på folk så hur skulle han kunna söka hjälp? Öppna upp hela sitt liv för någon helt okänd.
Jag förstår nu att han aldrig kommer söka hjälp.
Jag har också lite svårt att släppa helt. Men jag jobbar vidare med det. Jag lägger ju mig inte i hans liv längre. Han får göra som han vill. Och jag lever mitt liv. Men som du säger Tröttiz, det är svårt att släppa helt. Jag ser ju inte honom full längre, men jag vet ändå att han dricker.
Men det är ändå skönt att man kommit så här långt, att man klarar sig själv.

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag insåg en riktigt tung sak häromdagen. Såg Tindlersvindlaren på Netflix och fick så många flashbacks från min tid med mitt ex. Han levde på mig och jag blev påmind om hur jag tog ett lån för att han inte kunde göra det. Det är bara pengar. Och på ett sätt är jag tacksam för att jag tvingas öva på acceptans. Och jag tvingas öva på att vara här och nu. Kanske det ändå var en gåva att se verkligheten som den är. Jag ser människor som jagar det materiella. Och jag ser människor som låtsas. Och jag ser människor som kämpar för överlevnad. Jag fick mig ett ordentligt uppvaknande. Och jag behövde det kan jag säga. Jag behövde se allt det som är på riktigt och sålla bort det som inte är på riktigt. Och jag behövde skriva det här, då jag behövde formulera mina tankar i ord.
Jag ser vad jag behöver öva på och jag tänker att det är en gåva, att öva på det som är svårt. Det ger mig en större tillfredsställelse att öva på det jag behöver. Och se resultat. Än hur mitt liv var förr, men "kickar" som min ADHD tydligen behövde. Och jag tänker på vilket enormt ansvar som vilar på den enskilda människan, som är måltavlan för alla dessa omedvetna skott av kickar. Att trassla sig ur alla dessa nystan.
Att reda ut. I oredan.

Profile picture for user Nora81

Det kan vara så givande att se på TV det man själv gått igenom, man får ett utifrånperspektiv på det.
Jag såg serien MAID netflix och det var som att se min situation de senaste åren fast utan barn.
Inser vad viktigt det är att prata, förstå att andra går igenom samma sak och få representation i medier för att ge en röst till sånt som oftast göms undan när så många lider av det.
Kram, önskar dig en trasselfri dag.

Profile picture for user Självomhändertagande

För snart ett halvår sedan blev jag kär i en man. Jag kände honom sedan tidigare och jag vågade bli kär i honom. Han är bättre än jag vågat tro. Jag har aldrig varit med om att få sådan hjälp i vardagen tidigare. Det handlar om vardagliga saker. Men jag kan inte vara mer tacksam. Det är hållbart och det är kärleksfullt. Inget missbruk, inget tjafs.

Vardagar med bra rutiner och ett liv som ger balans. Det ger mig glädje.

Och idag har jag rensat alla gamla mejl från mitt ex. På 11 år hade det blivit en hel del. Jag har även rensat och kastat massvis av bilder. Känner inte för att spara något alls.

Jag har förstått att jag har lärt mig så oerhört mycket av mitt tidigare medberoende.

Jag vill vara i mitt här och nu. Och jag uppskattar varje sekund.

Hade lust att skriva det.

Att ofta känner jag av den där känslan av lycka, genom att känna mig uppskattad och omtyckt av en man som jag uppskattar mer än någonsin.

Den närheten jag alltid önskat. Den upplever jag nu. Och den är verklig. Jag andas med magen, med automatik. Nyper mig i armen då och då och förstår, att det lönade sig att kämpa.

Det gäller bara att fortsätta, tills det vänt. Det går att styra upp livet, precis som man vill ha det. Men det kan vara så, att man får ta en stund i taget.

Profile picture for user gros19

Jag har förstått och lärt mig så oehört av mitt tidigare medberoende skriver du. Kanske var det t.o.m. nödvändigt för att bli den du är idag? Verkar som ditt liv är som det ska vara när allt är friskt och sunt. Tyvärr är vi många som inte växer upp med möjligheterna till ett sånt liv och kanske behöver vi ibland gå omvägen via medberoende. Inte vet jag men kanske attraherar vi de omständigheter vi behöver för att utvecklas. Du verkar vara på rätt spår självomhändertagande.

Profile picture for user Azalea

@Självomhändertagande Så underbart🙏 Tänk att du äntligen kan vila och få njuta av stunden. Jag är så glad för din skull. 🙏
Skönt att få rensat ut alla tråkigheter från innan och börja på ditt nya fräscha blad🧡🧡Stor kram Azalea

Profile picture for user Åsa M

Det tror jag också - jag som har lärt mig säga nej först de senaste två åren kan bara hålla med. Helt uppenbart behövde jag lära mig att sätta, och hålla, gränser.
Många kramar till dig Självomhändertagande och fortsätt på den inslagna vägen! 🤗

Profile picture for user Självomhändertagande

@Åsa M
Just nu, när jag läser din kommentar, så blir jag väldigt glad. Det tar verkligen tid att lära sig att sätta gränser, men när man gör det, då bjuder livet på en framtid. Jag kan känna framtiden som jag längtade så efter. Jag känner det extra mycket då jag funnit gamla meningar i skrivböcker, som vittnar om misären jag levde i förr. Jag fortsätter rensa ut det jag kommer över. Jag behöver inte mina gamla skrivböcker, som beskriver hur det var. Sidor rivs ut och vissa skrivböcker går till pappersåtervinningen. Allt som har med mitt ex att göra åker ut. Och det blir plats för ny energi!
Många kramar till dig Åsa M! 🤗

Profile picture for user Backen123

Kände för att skriva till dig, tänker du har skrivit så insiktsfullt och engagerat så många gånger och jag blir så glad över att läsa att du är med en man som du är lycklig med. Du och jag fick ju en diagnos att hantera, det har varit rätt tufft tycker jag. Först tänkte jag inte bry mig så mycket, men den pockar på och vill ha uppmärksamhet, ADHD har gett mig så mycket att rannsaka, men tyvärr inga verktyg förutom medicin. Läste att du har och rensat ut exet, rätt jobbig process der med men man kommer ut lite renare på andra sidan.
Jag träffar också en man, och vi planerar nästa steg. Han är mitt ex, pappa till mina barn och det känns häftigt, tryggt och väldigt märkligt. Ha nu en riktig härlig Påsk 😍

Profile picture for user Självomhändertagande

@Backen123
Hej!
Åh, vad glad jag blev av ditt svar här! Tack! Och jag är så glad för din skull, att du träffar ditt ex, som är pappa till dina barn. Vad häftigt att få uppleva det du skriver med en man du redan känner. Jag kan tänka mig att du har mycket att landa i, liksom jag, att förstå hur ens ADHD är och har varit. Hur man kan förhålla sig till den. Jag går en kurs just nu, på en mottagning för ADHD. Det är en gruppbehandling med andra vuxna. Det är en KBT behandling utifrån Safren modellen. Kanske det finns en sådan där du går? Eller kan du önska en gruppbehandling? Jag stod i kö i 1,5 år och redan efter 7 veckor så har jag gjort enorma förändringar i mitt liv. Det finns hjälp att få, med verktyg. Det tar tyvärr bara lite tid. Och det ser säkert olika ut, beroende på var man bor. Lycka till!
Och ha en underbar påsk 😍!

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag har just avslutat en terminslång kurs i KBT för min ADHD. Jag har jobbat så bra och bara bestämt mig för att göra det jag kan för att förändra. Och att stanna vid good enough. Det har varit så hjälpsamt och jag har fått större insikter om mina tidigare symtom och besvär. Idag har jag så mycket kunskap, att jag skulle aldrig ens fastna i en dialog med en människa som har så mycket problem som mitt ex. Jag fastnar inte med någon som har ett "hjälp mig!" Och jag finner det oerhört intressant. Hur vissa lärdomar faller på plats och jag kan fokusera på att hjälpa mig själv att få det jag behöver. Det är som två helt olika liv. Jag uppskattar verkligen mitt nya liv där jag inte längre är medberoende. Och jag förstår att jag behövde vilja och våga tro att mitt liv är värdefullt. Och så behövde jag förstås stöd. Får man inte stödet, så får man be om det eller i värsta fall, tjata om det. För stöd finns. Och det finns ett liv utanför livet som medberoende. Det går att komma vidare. Med acceptans. Och att leva det liv man vill. Så får andras liv vara som de vill. Tänker jag.

Profile picture for user Åsa M

Vilken härlig insikt! Jag hoppas jag har arbetat mig dit också. Tränar på att inte bli indragen men gillar ju att hjälpa andra, så jag måste dra tydliga gränser för engagemanget. Så fort någon verkar livnära sig på min energi får jag automatiskt stresspåslag och backar. Tror det är sunt.

Profile picture for user Självomhändertagande

@Åsa M
Visst är det härligt att hjälpa andra. Vi mår ju bra själva när vi hjälper andra. Det handlar om att hjälpa sig själv i första taget, sen kan man hjälpa andra. Och man kan hjälpa på många sätt, utan att bli indragen. Men det är en konst som man kan behöva öva på. Att hitta en sund balans. Och sätta gränserna. Att hjälpa behöver inte vara så stort. Det kan räcka med att lyssna på någon. Och bekräfta att man hört på den människan.
Visst är det sunt att kroppen säger till, backa nu. Och med mycket övning, kanske man inte ens behöver komma dit. Men det beror också på hur man vill ha det. Och vad man prioriterar. Jag har just läst klart boken Häslogåtan och jag tog verkligen till mig att vårda goda relationer. Det tänker jag ägna mig åt där närmaste tiden och se vad jag upptäcker!
Ha en fin helg!

Profile picture for user EsterHanna

@Självomhändertagande Hej min vän, jag tänkte på dig här om veckan när jag avslutade en relation med en vän som tog så mycket energi av mig utan att ge något tillbaka. Gjorde ingen stor grej av det men städar bland mina relationer. Så skönt!! Hur mår du? Det låter som du har det bra!! Skön sommar!!!! Och kram!!!

Profile picture for user Självomhändertagande

@EsterHanna
Åh, hej min vän! Vad fint att höra om hur du "rensar". Det är så viktigt att ta hand om sig och lyssna på sig själv.
Jag mår bra. Jag har tänkt att min sommar ska bjuda mig på ögonblick med människor som jag trivs med och värdesätter.
Igår hörde mitt ex av sig. Han är i stan. Jag kunde läsa meddelandet fast det hamnade i blockerade listan. Han ville tala om vilket hotell han checkat in på. Jag raderade, släppte taget, lever mitt nya liv. Är medveten om att han kan söka upp mig och i så fall ska jag be honom gå. Jag vill inte ha någon relation med honom alls.
Tänker på dig. Hoppas att du får en underbar sommar!!
Kramar

Profile picture for user Självomhändertagande

Igår lärde jag mig att ställa in så att jag slipper se aviseringar när blockerade nummer ringer, i min mobil.
Jag har stängt och låst dörren och kastat nyckeln, metaforiskt.
Jag förstår att mitt ex inte förstår. Han levde på mig i många år. 4 år senare så tror han att han kan ringa och få min uppmärksamhet. Det är patetiskt och sorgligt på samma gång.
Och kanske värre, att det gäller även mig. Att jag inte satte gränsen innan i höstas. För 8 månader sedan gjorde jag mig oanträffbar. Det värsta är att jag hade inte förstått hur illa det var, om jag inte träffat min nya friska pojkvän som ger mig ett liv att glädjas åt. Jag behövde bara skriva det här och för att synliggöra att det går att ta sig vidare, till ett liv man vill ha!
Och uppleva kärlek. Så glad att jag stod ut och överlevde de åren som jag kände hopplöshet och "fångad" i mitt eget hem. Hade tankar på att avsluta livet, då jag inte fick stöd någonstans, trots att jag letade i åratal. Som han manipulerade. Som han psykad, förstår jag nu.
Och jag har en stor STOPP skylt till allt som rör honom.
Livet blev fint igen.
Jag andas.
Och jag känner andetaget hela vägen ner i magen.
Jag känner hur lugnet sprider sig i hela kroppen.
Det parasympatiska nervsystemet gör sitt.
Amygdala går inte längre igång på ljudet av burkar som öppnas.
Stressen ökar inte, för det som jag förknippade med exets alkoholmissbruk.
Jag har släppt taget.
Och släpper inte in honom igen.
Det var inte vänskap, som jag trodde.
Vänner utnyttjar inte varandra.
Vänner lever inte på andra människor.
Han var som en parasit som jag behövde få ut ur mitt liv.
Alla år.
Anhöriga som teg.
En vän sa häromdagen, du borde kräva det han var skyldig.
Jag svarade inte. Jag tänkte.
Jag kunde ha köpt ett hus, mitt drömhus.
Istället lät jag honom leva på mig.
Och ändå är jag lyckligare nu.
För jag har sett allt och upplevt allt, som jag har behövt lära mig.
Jag behövde min resa, lärdom av motgångar. Och jag uppskattar hälsan över allt.
Jag säger nej, till allt som är dåligt.
Det är en stor färdighet, att kunna säga nej.
Och STOPP till allt jag vill säga stopp till.
Och jag antar att jag skulle inte kunna det, om det inte var för min erfarenhet.
Önskar alla er som kämpar mycket kraft. Ge inte upp.
Det går att få ett bättre liv. Man behöver bara ta ett steg i taget. Och vara snäll med sig själv.
Och våga tro, att det finns ett liv utan medberoende.
Ett liv med kärlek.
Och lugn.

Profile picture for user gros19

Tack själomhändertagande för insikterna du låter oss på forumet ta del av. För oss som kanske ännu inte är där. Så värdefullt när man upplever som du skriver hopplöshet och att vara fångad i sitt hem. Du skänker hopp och utan det blir livet outhärdligt.

Du borde kräva det han är skyldig säger en vän till dig, men du fick något som var mycket mer värdefullt inget fint hus men en boning i dig själv. Ja du behövde dina erfarenheter och så ät det när vi motsätter oss förändringar, när vi inte släpper taget om det som är destruktivt för oss. Vi lever för att utvecklas och vårt bettende blir ofta ett hinder. Så tänker jag som för tillfllet kämpar väldigt mycket, men jag gör det tilosammans med min son och vi delar sorgen efter den han var. 🌹

Profile picture for user Självomhändertagande

Tack @gros19 för att du säger det. Att jag delar med mig av mina insikter. Jag är så tacksam för att du och många andra har påmint mig om det jag behövde påminnas om tidigare. Att inte dansa djävulsdansen. Jag är så tacksam. Det är verkligen här på forumet för anhöriga som jag fick de viktigaste insikterna.

Visst är det oerhört svårt att förändra beteenden, men om man vill förändra så går det. Och det kan behövas ett professionellt stöd.

Det är fint att höra att du och din son kämpar tillsammans. Hoppas också att ni kan dela stunder med tacksamhet. Och att njuta av det som ni kan, som det är, just nu.

Kram