av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
tors, 2010-02-04 - 13:04

Hej Westie!

Javisst har det hänt en massa grejor på bara ett år...
Det är otroliga mängder floder som runnit under broarna,
och det är saker som man egentligen inte lägger märke till, för man lever ju alltid i nuet...

Har aldrig skrivit dagböcker tidigare, och att ägna sig lite tid och backa tillbaka i tråden...
Ja det känns märkligt, vilka konstiga tankar man hade, måste ha varit helt ru'dad...
Otroligt vilka ide'er som poppar upp i skallen emellanåt, vad tänkte man på?

Det verkar som om tiden läker alla sår, för mycket av det jag skrev tidigare
vill man knappt kännas vid längre...

Alkoholsuget är i stort sett "bortprioriterat", jag vet att det finns och tillåter mig inte
att tänka i dessa banor långre, det finns inget positivt kvar i drickandet...
Mycket långsamt har en ny och egen känsla vuxit fram att jag känner mig stark i
mitt "ickedrickande", för jag är inte en nykterist, =trist...
Ser framför mig någon sträng gammal präst som förmanar och förmanar...

Jag är inte en nykterist, jag är en modern människa som har insett vidderna av drickandet...
Inte för alla, men för mig, mitt drickande var ett destruktivt sätt att dricka på...
Kanske inte för hälsan med leverproblem och allt det där...
Utan för själen, vilket vi idag inte tar oss tid att uppskatta mer än vi gör..
Det går inte att mäta, vi kan inte få ett leverprov på hjärnan, vi måste upptäcke det själva!!!

Själen är minst lika viktig som hälsan i övrigt.
Bryter du benet så syns det, och du ordnar vård för det...
Men "bryter du ett ben" i huvudet, så finns det inget sätt att se det på...
Man vet inte vad man ska göra, och allt själsligt som är onormalt är skämmigt...
Vi skäms över att vi inte är som alla andra, och vi vill/vågar inte prata om det...

Det ÄR viktigt att våga prata om själen, att våga lyssna på andra..
Inte slå det ifrån sig och säga att hon eller han är "knäpp"

Om man trampar på glasbitar, skär man sig i fötterna...
Om jag dricker alkohol, så får jag glasbitar i själen eller huvudet...
Kanske en liten konstig jämförelse, men jag blir "trasig" av drickandet...

Jag har bestämt mig för att lyssna på mitt inre, och inte blunda för det som gör mig ont...
Jag får inte ont av fyllan, men det som kommer efteråt, och det får inte glömmas bort.
Att tänka lite längre bort, ...men före.

Tänk alla konstiga situationer man hamnar i, allt man säger, allt som verkar så roligt...
Är det verkligheten?
Jag tror inte det, inte längre...

Är jag tråkig för det, vet inte vad andra tror, och vem bryr sig egentligen..?
Inte tänker jag fortsätta må dåligt för att andra inte vill att jag ska sticka ut...
Det är inte för "utstickandet" jag väljer bort alkoholen, det är för mitt eget välbefinnande...

Min tid är nu, och jag vill inte skjuta upp saker och ting tills imorgon..
Jag vet inte om mitt val är livslångt, varför ska jag älta de frågorna i mitt huvud nu?
Jag gör det som känns bra för stunden, man får vara flexibel och våga ändra sig i framtiden..
Inget varar för alltid, varför jämföra med det som varit, .."det var bättre förr"
Är det verkligen så?, förändringar är inte alltid till det sämre..

Jag har gjort en förändring, och bestämt mig för att den ÄR bra...
...tills någon övertygar mig till något annat, allra helst jag själv då..

Idag har jag bestämt mig för att må bra, vad som än händer...
Och en av dess förutsättningar är jag fortsätter välja bort alkoholen, då mår jag bra..

Idag ska jag LEVA, och kanske njuta av att se en snöflinga långsamt dala till marken...
Och ska kunna njuta av den upplevelsen, för att jag tar mig tid till den...
En del av livskvalite'n, är att jag tar mig tid av att just njuta av små enkla saker...
Inte hasta-la-vista genom hela livet, utan ta av mig skygglapparna, och se..

Livet är inte en enda motorväg mellan födsel och död,
ta de mindre slingriga småvägarna, njut av färden, och dra ut på tiden..

Nu ska jag spegla mig i själen, och fråga mig om jag är nöjd.

Mors Berra

Berra
fre, 2010-02-05 - 10:18

Hej Vickan & Petra!

Vad glad jag blir, när jag kan glädja dig Victoria med ett par rader...

Jag känner mig lite kluven om vad jag numera ska skriva om...
Alkoholen är ju för tillfället i läge paus, och inget större problem längre för mig.
Och det blir mest en massa rader som inte har med alkoholen att göra, och mitt
deppande är ju också bara synligt från ryggtavlan, typ bakom mig...

Det mesta som skrivs ner är mer i former av en blogg, eller dagboksanteckningar...
Men i huvudsak så har stormen bedarrat och jag har väl fått åter ett lugn...
Mycket mer nu än på mycket mycket länge...

Det kan låta tråkigt att det inte längre är några vilda party's, och tokskratt,
ingen rolighetsminister som livar upp tillställningarna...
Men det är priset för mitt välmående, och det är värt vartenda krona, jag lovar!
Kanske jag har blivit "gubbig" och tråkig, vad vet jag..
Eller så är det en "mognad" som vi kanske alla kommer till så småningom...

Viktigt tror jag att man tar ett ansvar för sitt handlande, med eller utan någon drog...
Precis som en snubbe (gammal jobbarkompis) sade till mig,

"..spelar ingen roll vad du säger på fyllan,
någonstans har det ju en substans i ditt medvetande, och inget kan göras osagt!.."

Man måste alltid stå för vad man har sagt med andra ord, tuffa tag alltså..
Och då måste väl reglerna gälla för vad man gör på fyllan också, eller?
Sådana tankar har följt mig sedan länge, man kan alltså inte ta tillbaka en sak
dagen efter med den enkla ursäkten att "jag var ju bara full", inte så "bara" då...
Sant, eller inte..., det ligger nog i betraktarens ögon.

Jag har i alla fall bestämt mig för anamma lite av det, och ta mitt eget ansvar...
Jag är ju för sjuttsingen fullvuxen karl, och borde kunna gör det nu för tiden...
Inget mera fyllflörtande, inga omkullvältna och trasiga glas (är klumpig redan innan..)
Inga fläckar på mattan eller soffan osv...

Livet har andra kvalite'ter än bara gå omkring med en massa fyllångest...
Riktigt akut har det varit 3-4 dagar efter en fest, och upp till ett år när man träffar personen igen.

Jag ser fortfarande brännmärket i matsalsbordet hos våra vänner som jag har vållat.
Det gör ont i mig varje gång, trots att det är snart 10 år sedan..
Bara för att jag lekte med ljuset på bordet vid ett middagstillfälle,
och lite glöd föll till bordsduken...

Nä, nu är det nog dags att jobba lite, vi hörs!

Mors Berra

Berra
sön, 2010-02-07 - 22:57

Go'kväll Livet!

Några rader till i Berra's livsbok, för er som orkar läsa...

Nu har jag påbörjat det som jag lovade och skrev om tidigare i höstas,
jag har påbörjat renoveringen av grabbens rum...
Och gisses vilket slit, det är roligt men jobbigt på samma gång...
Ut med pinalerna i angränsande rum, ner med element lampor, socklar och lister...
Spackla slipa, spackla igen och slipa, grundmåla väggarna, hoppsan där satt en spik kvar..!
Man blir aldrig nöjd med grundarbetet, det bubblar sig i tapeterna, svackar sig i spacklet...

Slipsdammet yr i hela huset, det finns små (ja små och små, storlek 44..) fotspår som tassat runt i trappen, hallen, köket, ja överallt faktiskt...
Att snyta sig blir en upplevelse, och svetten blandat med gips&spackeldamm ger en härlig deg i hals
och handleder, för jobbigt är det, och någon riktig karlakarl är den inte av Berra...
Med sina frökenfingrar samlas blåsorna tätt, som vätskar sig sen till kvällen...
Ryggen och axlar klagar i samklang, och när man har suttit stilla så är man lika fräsch som en 80-åring,
det hankas, stapplas och klagas de första stegen...

Man blir nog aldrig van vid ordentligt kroppsarbete, men så kan jag aldrig slå av på takten heller...
Full märla hela tiden, precis som med alkoholen...

Har den funnits vid min sida i helgen då???, javisst..
Vi åkte iväg 20 personer och discobowlade igår med dotterns gamla klasskompisar och familjer.
Riktigt roligt (även nykter, f'låt odrucken..), och därefter ett restaurangbesök hela gänget...
Ingen reagerar längre på att jag kör helvitt (nu syftar jag inte på vinet då..), nästan tråkigt!
Jag körde, och nästan alla de andra tog bussen, för de ville ju så gärna ta något glas vin till maten.
Berra satt stolt med ölglaset fyllt med cola, den passade alldeles utmärkt ihop med en plankstek.

Det var trevligt, och jag höll låda och skrattade precis som vanligt, trots frånvaron av alkohol..
Börjar känna mig ganska så stark i mitt val, och självsäkerheten kommer som ett brev på posten.
Träffade några gamla grannar som flyttat från vår gata, de var hur trevliga som helst...
Konstigt att man inte tog sig tid att umgås med dem lite bättre när de bodde här...
Det är allt som oftast man känner sig mer och mer efterklok nu för tiden..
Varför gjorde jag inte si eller så tidigare...

Precis som mitt val av dryckenskap, hela konceptet med en livstilsomvänding, varför inte tidigare?

Söndagskvällen börjar gå mot sitt slut, och jag är väldans nöjd med den här helgen.
Den har innehållit mycket, umgänge, slit och en lördagsnatt i soffan, ja hela natten faktiskt..
Men nu ska jag och min värkande rygg och blåsta händer (!) krypa ner mellan lakanen,
för att alla vakna upp en måndagsmorgon utan fyllångest och svettiga lakan...
Jag hatar inte Måndagar lika mycket längre, utan känner mig mer likgiltig för den...

Den gör inte ont längre, men skapar inte något direkt välbehag,
det är ju så många dagar kvar till helgen bara, då jag får leva lite mer, av mitt eget liv så att säga.

Ha' det bra där ute i gamla Svedala, själv sitter jag med 3 nästan 4 dm snö och 9 minus på silvret.
Solen lös vackert idag på dagen, och lyste även upp mitt inre, jag blir så glad av solen...

Mors Berra

Berra
tis, 2010-02-09 - 09:56

Hej, och Tack Fenix...!

Ibland känner jag mig lite ensam i tråden, det kommer inte så ofta inlägg från andra..
Brukar fråga mig varför jag skriver hela tiden...

Men jag vet ju svaret, för mig själv naturligtvis, jag har ett behov av att skriva av mig...
Det känns märkligt att backa tillbaka i tiden, jag har ju satt sådana känslor kopplade till mina meningar, så det blir en deja-vu känsla varje gång...

Men som sagt, vad bekommer mina rader er då, ingenting känns det som ibland..
Men samtidigt så ser jag hur många gånger min tråd har blivit läst, så något intresse finns det väl.

..och när du skriver Fenix att jag bidrar, så känns det mycket bättre, tack!

Jag vill bidra med något, med det jag har, mitt liv i dokumentation..
Det händer kanske inte så mycket mer när man har slutat dricka...
Men jag vill på något sätt visa att det finns ett liv förutan alkoholen,
om man lär sig att uppskatta det "vanliga svensson-livet" utan alkohol-kickar...

Man får inte ha för bråttom har jag upptäckt, det finns ingen strömbrytare av/på.
Det är en process som måste få ta tid, mogna fram lite granna...
Min psykolog sade en bön som blev väldigt träffande...

"Gode Gud, giv mig tålamod...men låt det gå fort.."

Det där är jag i ett nötskal, förutom troendet då, där är jag lite vilsen...
Man får anpassa sig, vilket tar lite tid, och sluta jämföra...
En som är nyligen rullstolsbunden kan aldrig mer springa,
och kan nog aldrig få ro i kroppen föränns han eller hon har accepterat sitt läge..

Så här är det, och gör det bästa av det, detta är min nya giv...
Har man inte accepterat läget, så får man det svårt att gå vidare i livet...

Jag försöker komma ihåg allt det där dåliga med att dricka, fyllågren osv...
Men det finns en liten fördel, jag har börjat tappa minnet över allt det där "goda" med att dricka
också, jag har nästan glömt bort hur det känns när man faller in i ruset, det där buzzet..
Så allt är inte längre nattsvart, och min längtan till ruset är mycket avmattat numera...

Det är väl därför det känns lite enklare att leva också, inga svåra tankar på alkoholens goda respektive dåliga sidor, det känns mer distanserat nu för tiden...
Och motsatsen, jag får mer kontroll över mitt eget liv, och det känns riktigt bra..

Kanske lite tråkigare, men mycket mycket bättre, jag kan styra över mina tankar..
Och jag styr dem åt sådant som gör mig bättre till mods,
och låter det som känns bra, få vara bra för mig...

Vill jag t.ex stanna upp och klappa en katt, så gör jag det,
och känns det bra för mig, så ÄR det bra för mig...
Ge mig tid att uppskatta saker jag tidigare inte hann med...

Som Pia brukar skriva, leva i nuet, inte tycka att det var bättre förr,
och inte viljan att hela tiden sträva framåt, till vad?
Om förhoppningarna är för stora så blir man bara besviken...
Sätt dem lågt, eller inga alls så kan man bara bli överaskad på ett positivt sätt..

Jag har bland annat lärt mig att "se" människor, uppleva dem just nu, inte funderat på vad de egentligen menar med vad de säger, vad ligger det för underliggande toner i vad de säger..
Sluta analysera och försöka ligga före i tankarna, jag glömmer att uppskatta nuet..

Jag ser glimten i ögat, rycket i ögonbrynet, skrattrynkan, och i och för sig andra nackdelar såsom håret i näsan som åker in och ut med andningen...
Kanske jag glömmer bort att lyssna, men jag "ser" personen jag talar med...
Uppskattar närvaron..

Nähepp, åter till de görningar som finansierar mitt liv, jobbet...

Lev, och lev väl!

Berra

gandalf
tis, 2010-02-09 - 11:17

Hej alla!

Kul att se ett forum som detta! Det är min första riktiga bekantskap med denna sida och det verkar som den här disskutionen är den som passar en gammal "räv" som skribenten bäst.

Tack alla för många fina ord och öppna berättelser om era liv. Åter igen motiverar ni mig att orka "lägga ned" igen.
Att inte börja igen är det svåraste tycker jag och Berras öppenhjärtliga berättelse får mig att vilja dit-något att ha som mål så här den första dagen på "öken vandringen".

Hoppas nu att jag inte stört er utan att ha något särskilt att råda med idag. Ville väl mest tacka och klappa om er alla. Lev väl och vårda era ljus! Kram gandalf

victoria
tis, 2010-02-09 - 19:14

Berra, det du skriver betyder en hel del för mig. Din tråd har ju lite mer av dagboksform, som krönikor över livets krumsprång. Kanske är det så att man inte vill "kludda ner" den med diskussioner som glider iväg till allt möjligt annat?
Viktigt dock att vi "nybörjar-nykterister" inte glömmer att även ni veteraner i sammanhanget också behöver stöttning och hejarop imellanåt. Kanske lätt att tro att det är så enkelt för er, och att ni redan har alla svaren. Vad skulle jag kunna hjälpa dig med, liksom.
MEN jag hoppas alltid på ett Berra-inlägg då jag öppnar forumet på kvällen, och detsamma gäller dig Vana! Tycker att det är bra att det även kan dryftas annat än alkohol då och då. För livet, med med- och motgångar fortsätter ju att pågå fast vi inte dricker alkohol (jo, det är faktiskt sant!)
Kram på er mina fina förebilder!

Fenix
ons, 2010-02-10 - 00:28

Ja, allt här är förebilder på sina olika sätt. Vi har spolats iland på denna hala klippö som forumet utgör, många av oss glider ner i drickat igen på de hala klipporna, men vi ser ju att en del hittat växtlighet att hålla sig i för att klättra uppåt och fått torr mark under fötterna. Vi ser dem fortsätta att klättra uppåt, och det hjälper oss när vi kravlar oss upp från det våta igen.
(Vem har påstått att "Nyktra poeters sällskap" lagt ned?
Skönt Berra att du reagerar positivt. Det är lite som Victoria skriver att man läser gärna din tråd, men vill inte skräpa ned med stickspår eftersom det du berättar känns så värdefullt för ens eget hopp om framtiden.
Kram alla,
/Fenix

Berra
ons, 2010-02-10 - 09:45

Hej Fenix, Vana, Victoria!
Och välkommen Gandalf.

Tack, era ord värmer gott..
Det är väl så att jag ibland känner att jag skriver rätt ut i tomma intet, ett vakuum liksom...
Och då är det ju skönt att det kan blir en dialog istället för en monolog..

Jag vet att jag är dåligt på att svara på alla inlägg, men hit rusar jag när jag känner att jag behöver tömma ordförrådet och då är det bråttom att låta knappandet hänga med i tankarna..
Lite granna som när man är sk*tnödig, dålig jämförelse men den stämde här..

Och du Fenix skriver verkligen målande, med halkiga klippor osv, fint!
Jag tycker mig känna att vi som befinner oss här på forumet,
har en ådra åt det konstnärliga hållet.

Vi har en massa kvalite'er som vi inte har upptäckt hos oss själva...
Alla här har en kreativitet som antingen har dämpats eller ökats med hjälp av alkoholen.
Och nu blommar den upp, eller så känner man saknaden av den när man slutar dricka.
Och det bildas en frustration som man vill sätta fokus på, men inte vet hur..

Att våga någonting nytt istället för ruset i alkoholen tror jag stenhårt på, byt ut!

Jag har själv gått på min första Yoga igår kväll, kondulini-typen, den "vanligaste" har jag förstått.
Och bara att ta steget dit var oerhört stort för mig, men jag hade bestämt mig...
Här ska det bli en förändring, bra eller dåligt får man se i efterhand, sagt och gjort.

I ett rum i en kyrkobyggnad låg mattor utrullade, levande ljus och lugnande musik...
Jag kände mig som katten bland hermelinerna, för där var bara kvinnor, men det gav jag f*n i..
Och så satte vi igång och pustade och stretchade, sjöng mantra och hela faderittan..
Så fruktansvärt skämmigt, men jag hängde med, här ska Yogas, fullt ös!
Gav upp alla mina stoltheter och lät mig följa med i alla mantran, frugan var med...

Och vet ni vad, det kändes väldigt konstigt, för det var första gången jag har lyckas slappna av
i hela kroppen, jag tillät mig det, och följde med i lugnet...
Efteråt så kändes kroppen konstig, ryggen gjorde inte längre ont, och jag kände mig "sladdrig" i hela kroppen, mycket märklig känsla...

Jag är född skeptiker, men den som inte öppnar upp sig för nya inputs kommer aldrig att få uppleva något nytt, och det här var en mycket märklig upplevelse, och jag gillade det.

Vi anmälde oss direkt till fortsättningskursen, det här vill jag inte missa..
Vad händer sedan när man slappnar av ännu mera, total harmoni???
Kan alltså klart rekommendera, för den som vill öppna sig för lite nya grejor..
Det är inte gratis, men att investera i själen tycker jag är viktigt, det är hälsa det...

Fanns det något som inte kändes bra då??? Självklart!
Nästa vecka ska jag inte ta fläsk och löksås på Tisdagen, vilket har nästan blivit tradition...
För mitt eget inre mantra lät så här.."...iiiiiinnnnnteeee pruuuuutttaaaa...."

Mors Berra

Fröken Ångest
ons, 2010-02-10 - 09:55

*skrattar högt* Berra du är fantastisk!!!
Ska själv iväg på just den Yogan du berättar om ikväll för första gången.
Det ska bli spännande!
Men efter att ha läst ditt inlägg kommer jag nog inte att kunna tänka på något annat än ditt mantra :-)

Berra
tors, 2010-02-11 - 09:14

Go'morgon Livet!

Dagarna bara rullar fram, och det känns rätt bra tycker jag...
Skulle vilja rycka i handbromsen till helgen, så att jag får njuta av den så mycket det går...
Det händer saker hela tiden, och jag har fullt sjå att försöka finna små stunder för återhämtning.
Tyvärr blir det oftast framför datorn på sena kvällen eller tom. nätter...
Kommer i säng runt ett varje natt, men jag har min fokuseringstid som bäst då.
Borde ha stora ögon som ett nattdjur, för är verkligen en kvällsmänniska ända ut i fingerspetsen.

Ofta känns det som om jag har svårt att få tiden att gå ihop,
och när jag får tillfälle att vila, så somnar jag titt som tätt...
Man får vila i graven brukar de säga, så jag har väl ett decennium att ta igen då...

Jag har en massa "måsten" som måste göras, skjuter de framför mig så länge det går..
Är inte lat, men vill/orkar inte ta tag i alltihopa på en gång...
Låter det inte påverka mig negativt, det finns där och jag är medveten om det...
Ingenting får påverka mig i negativ riktning, jag har ETT måste,
och det är att ha ett lugn runtomkring mig, det är det viktigaste alla gånger...

Det händer en massa grejor på jobbet just nu, borde ha blivit orolig med mitt tidigare livsföring...
Men icke, jag sitter och betraktar, lite passiv men fullt medveten...
Jag har lite fingrar i den här syltburken också, men det är ingenting jag vill surra om just nu...
Men det är roligt, min payback-time är här nu...

Så jag lever verkligen just nu, det händer massor av saker...
Och jag hänger med, och jag är glad att jag inte har fördärvat dessa upplevelser med en
massa alkohol och dess negativa saker i sitt följe...

Länge leve jag! Hurra!

Mors Berra

Berra
fre, 2010-02-12 - 10:17

Morrn'da!

Ja det ska utläsas som på norska, en underbar glad hälsningsfras...
Synd att vi inte har ett lika kraftfullt och glatt ord på svenska...

Idag är det Fredag, och det är min favoritdag...
Det var det tidigare också, men dagen innebär inte längre ett besök på bolaget, skönt!

Nu tar jag in av "allt det andra", dvs ledigheten, sovmornar, få vara med familjen, frukostar, får se dagsljus, äta gott, umgås med anhöriga, softa i soffan, och ha kontroll över min tid och tankar.

Det är inget rejs till närmaste berusning längre, ingen stress över att inte ha tillräckligt hemma.
Inget planerade med vad som måste göras innan jag korkar upp första flaskan.
Jag kan ta bilen vart jag vill, när jag vill, hämta barnen sent på nätterna hos kompisar,
det blir en trygghet för dom också, och deras kompisar...

Det finns egentligen inga direkta nackdelar med att sluta dricka...
Allt verkar drivas av lockelsen till berusningen som är så stark, samt rutinerna och vanan...

När jag drack så verkade det som om jag bara uppskattade frånvaron av döden...
Istället för nu då, när jag uppskattar närvaron av livet, det är skillnad det, fast samma sak...
En tanke som tål att funderas på...

Jag har bestämt mig för att när djävulen intager scenen, så tittar jag åt ett annat håll!
Hans så kallade underhållning suger!

Blunda för det onda ögat, och titta upp igen när det har lugnat sig...
Jag vill fortsätta att suga i mig som en svamp, men inte av alkoholen eller av allt det dåliga.

Jag har tidigare varit som en tungt lastad långtradare som har haft det svårt att accelerera, svänga
och stanna i tid (vanans makt).
Nu är jag som en liten Fiat 500, pigg och snabb och kastar mig mellan körtfälten och avfarter som jag vill, det finns för mycket att upptäcka än att bara mala på i mörkret med knappt ledljus.

Om jag ska leva, så ska det vara på mina villkor, inte under alkoholångesten's.
Därför har mina helger blivit mer innehållsrika och levande...
Det är inte ledda av ett falskt rus, eller ångest, utan de är på "riktigt"
Och jag är inte längre rädd för vad som skall hända under helgen...
Därför har jag lärt mig att uppskatta dem mycket mera nu, men på ett helt "ärligt" sätt...

Dagens citat: " Då var det ingen glädje med den sorgen, sa kärringen som hade gråtit vid fel grav"

Idag ska jag LEVA, precis som i morgon och alla efterföljande dagar...

Mors Berra

Berra
lör, 2010-02-13 - 22:44

Hej!
Nu är det Lördagskväll, och jag sitter här alldeles svettig...

Inte för att jag har någon abstinens, utan för att jag har slitit...
Med grabbens rum, har tokmålat i stort sett hela dagen, 3 gånger för att vara exakt...
Det bidde lite fel kulör, så i morse var det bara att sladda iväg till bygghandeln och byta färg.
Han gillade inte den mycket svagt ljusblå färgen som den vita färgen hade i bakgrunden..

Han var trött på blått, det var ju det den gamla tapeten hade, riktigt vildblå...
Så det blev en med något mera grått i, i stort sett samma nyans, men grå...
Det passade ju den fondväggen mycket bättre också, trots att de sa på Solsidan (TV-programmet alltså..) att det var sååå 90-tal...

Men vi är väl lite efterblivna då rå, vi har precis slutat med bårder, haha..
Och vilket litet helvete det är att försöka dölja de bårder som sitter mitt på väggen, fy 17!
Det har varit mitt mesta slit, spackla, måla slipa spackla måla, svära...
Aldrig mera bård för mig, ja bortsett den som sitter nålad i allrummet då, den måste ju klistras fast för att dölja bårdsluten, trist..!

Alkoholen då, jo tack bra...
Vi var hos svågern & svägerskan igår på födelsedagskalas, en av grabbarna hade fyllt 19...
Lite käk, och mycket dricka, men jag såg inte mitt mönster gå vidare, jag har ju brutit det..

Men satte med mig "gubbarna" i köket som satt och pimplade rödtjut...
Volymen blev högre och diskussionerna blev vildare, och envisare och envisare...
Det snackades trafikvett.(alla kör som apor, förutom jag..), och jag har den ballaste bilen med mest pryttlar istoppade och vassaste motorn, gör minst 240 km i timmen...,suck!

Lite småbarnstjafs i min mening, och innehållslöst skrytande...
Alla snackade som om de hade en BMW i garaget hemma,
men varför står då deras gamla sura Volvo på gården utanför då..?
Varför ligger det så mycket prestige hos andra, som mest syns när de har druckigt...
Jag är glad åt min familjebuss, och jag kör som jag har vett till...

Jag tog min tillflykt till "kärringrummet" (vardagsrummet), och där var det alldeles tyst,
för de satt bara och glodde på Let's Dance, och sippade på sitt vin...
Grabbarna (ungdomarna) satt fem stycken i ett annat rum och spelade playstation..
Vad är det här, skulle det inte vara kalas..?

Så jag tänkte, ska det presteras något här, så får det bli på muggen, sagt & gjort...
Vem har sagt att det är så jäklans ballt på ett kalas, jo jag för ett par år sedan...
När jag hade suttit med gubbarna och haft vin i glaset jag med...
Snacka om att man var förd bakom ljuset, jag såg verkligheten, HA!

Om jag ska bli påstruken i fortsättningen, så får det bli med en pensel i handen...

Dagens citat, .."det är rörande....sa kärringen som sålde vispar..."

Mors Berra