För ungefär 6 år sedan började jag smygdricka. Det började med vin i petflaskor som jag gömde undan för att kunna dricka lite när som, dock bara på helgen och det går i perioder. Min man är en sådan som dricker för att det är gott och det blir nästan aldrig mer än 1-2 öl per tillfälle. Jag skäms för mitt drickande och är rädd att han skulle bli väldigt besviken om han kom på mig. Ändå fortsätter jag gömma flaskor. Har nästan blivit som en sport, det upptar mycket av mina tankar hur jag ska köpa alkohol i smyg och hur jag ska gömma den. Sen hur jag ska slänga flaskorna i smyg. När jag fixat så jag har ett litet gömt förråd känner jag mig lugn. Bara att veta att jag har den där gör mig lugn, behöver inte alltid dricka så mycket av den.
Min man vet om att jag har haft problem med alkoholen sedan jag var ung så därför dricker jag bara 1-2 glas tillsammans med honom så han inte ska misstänka något. Känns som jag lever i en lögn/dubbelliv. Någon som har/haft liknande problem?

@Gör någonting.com Tack för att du skriver. Det är så svårt. Är fortfarande i det. Gömmer och smygdricker för att verka normaldrickare i andras ögon. Är mitt i semester och det är extra svårt. Tror det är det sociala som gör att det blir svårare, vet ej riktigt. Eller så är det själva rastlösheten som kommer in när det är semester som gör det svårare. Det där med att svepa ett glas när respektive är på toalett känner jag igen, eller ha ett extra glas bakom soffan som man dricker en klunk av när respektive är i köket osv.

@Gör någonting.com Du blir inte dömd här det är ett som är säkert. Det finns bra hjälp att söka. Anledningen till att jag inte vågat söka hjälp för mitt missbruk beror på att jag är så rädd att de skulle koppla in socialtjänsten då jag har två barn. Är livrädd för det, fast barnen påverkas aldrig av mitt drickande tror jag iaf. Blir aldrig full av alkohol, bara lite gladare och lättare att umgås med.

@vår2022 Tack för ditt svar. Ja troligtvis är det det psykologiska måendet som är grunden. Tror också att det kan vara för att jag egentligen inte lärt mig att ha kul utan alkohol då jag började uppskatta det så tidigt, i 14 årsåldern. Detta efter lång tids mobbning i grundskolan. Plötsligt blev jag självsäker och vågade prata med människor.

@hejhej38
Tack själv för att du skriver tillbaka🙂
Kanske Rastlösheten i kombination med det sociala också på sommaren PLUS semester. Jag vet inte, men skapar lite stress för mig iallafall. Som att man har gjort det till en viss självklarhet att man ska va topnotch och gladast på året för att det är semester. Jag kan helt klart känna igen mig i den Situation som du skriver "Normal drickare" eller "snyggdrickare" som jag kallar det. Att inte kunna dricka "snyggt" eller vad man ska som de andra. Att gömma med sig något starkare
som bara jag vet är ju ingenting jag vill visa. Men sen kan jag gå in och och dricka ett glas vin och vara "normal", sjukt!
Jag har också 2 barn en snart som är 16 och en den andra är 12. För några år sen sa min äldsta efter att jag hämtade dom hos deras mamma, att jag borde kanske inte dricka så mycket med tårar i ögonen. Och då har jag gått och trott att jag skött det snyggt. Att bara ett par glas vin är det som syns liksom. Chi fick jag och världens ångest. Förstod ju då att hon har sett mer än vad jag trodde. Ändå fortsätter drickandet. Jag önskar dig en bra semester trots att det är som det är. Jag är väldigt främmande med att prata med främmande människor om sånt här. Men kämpa på.

Har också varit där med smygdrickandet. Det är nog väldigt vanligt. Min fru visste att jag drack för mycket redan då. Men jag ville inte erkänna ändå och förlora stoltheten. Brukade gå ner till sjön och fiska tex. Fast då fyllde jag ryggsäcken med öl och tog mitt spö och gick. Mycket fiske blev det inte. Smygandet förnekandet och ingen ska väl tala om för mig hur mycket jag ska dricka blev en vana. Bråkade vi så packade jag öl och gick ut i skogen, eller satte mig i mitt lilla datorrum där jag kunde gömma ölen lätt nånstans på golvet. Mitt ex drack väldigt lite. Kunde kanske bli en eller två små cider på en kväll hemma. Jag har vaknat upp och sett att jag druckit 20 stora burkar öl dagen innan. Då började jag inse att det är nog inte normalt. Hade byggt upp en tolerans som var farlig. Jag kunde aldrig dricka bara en eller två st. Det var all in som gällde tills jag blev för mätt i magen och trött. Vet inte hur många gånger jag har skrivit detta. Men att ta hjälp är det bästa man kan göra. Finns alltid någon form som passar just dig. Man ångrar sig aldrig efteråt, Det är en kämpig resa. Värre för vissa och lättare för andra. Men den blir inte lättare ju längre man väntar.

Hej hej,
Hoppas ni alla mår bra i tråden.
Nu har jag varit utan vin i 12 dagar och det känns redan som en seger! På lördag åker vi hem igen och snälla ni, håll tummarna att jag klarar nästa ”vanliga” arbetsvecka utan detta gift som kallas vin!
Ha det gott och sköt om er!

majken_r

@första steget Har läst i din tråd. Du är grym som fixat 12 dagar!! Förstår att du oroar dig för vanliga veckan, men du klarar det! 🌱

Håller tummarna!
För mig har smygdrickandet varit lite komplicerat. För det inbegriper smygandet och kicken av det, vanan att handla och gömma, dippen på eftermiddagen på jobbet när tankarna börjar mala, känslan av att ”det finns”… och sen när jag fattat att alkoholen inte gav mig någonting var jag ändå kvar i vanan och beteendemönstren. Det är svårt att ändra sånt. Så var på din vakt. 12 dagar är en SÅ bra grund och jag upplevde att det blev mycket lättare efterhand. En så skön känsla när man upptäcker att man inte ägnat alkohol någon tanke alls.
Så jag håller tummarna, men hoppas samtidigt att du tänker igenom dina triggers. Hur/när tankarna kommer, när du handlar etc etc, så att du kan undvika att hamna där. Smyglivet är så eländigt. Tror att du har alla förutsättningar för att lämna det bakom dig och nykterhetsresan är mycket mer spännande än man kan tro.
Lycka till!

Vill verkligen tacka för alla tips och all pepp..TACK!
Semestern i skärgården är slut och är nu på väg hem för att möta vardagen igen.
Så himla stolt över mig själv att jag tog det stora steget, att gå med i detta forum samt att också ringa in för någon dag sedan.
Jag fick prata med en person som jag fick en mycket bra kontakt med och som även utmanade mig..det var nog exakt det jag behövde.
Ha det, vi hörs snart😊

Hej igen!
Dom första semester veckorna är förbi och jag har hunnit med första arbetsveckan, tyvärr med vin igen varje dag jag kom hem.
Jag var så super peppad att låta bli alkoholen i veckorna medans jag var på semestern, men nej…
Men jag tror på mig själv och har satt upp ett nytt ”inget vin i veckorna” datum!! Jag tror att jag är rädd för att vara utan🤔.kan det vara så? Jag ska som jag fått tips om, alkohol sanera huset nu i helgen. Ta bort mina typiska alkohol gömmor.
Jag hoppas och ber att det ska gå bättre den här gången🙏🏻På måndag 25 juli ska bli ett datum jag aldrig glömmer💪
Ha det bra där ute & trevlig helg

@första steget Bra att du tror på dig själv. Att ha tilltro till den egna förmågan är stark faktor till att man klarar av något. Jag tror att man kan vara rädd för att vara utan alkohol, det är min erfarenhet. När jag visste att jag hade alkohol i mina gömmor kunde jag ”slappna” av då jag visste att jag hade tillgång till att dricka om jag behövde. När det var dagar och gömmorna var tomma, var jag orolig och spänd för hur jag skulle fixa det. Oftast säkrade jag med att dricka för att slippa få sug, fast jag inte en kände efter. Tankens kraft är verkligen enorm, tankarna på förlust, att det inte finns alkohol, skapar känslor av rädsla, oro och som skapar sug. Att istället ha tankar om tilltro till att man fixar att vara utan sina gömmor och alkohol, skapar känslor av egenmakt och kraft att stå emot alkohol. Bra att du ska sanera huset, annars finns tankarna kvar på att de finns och med automatik går man dit och dricker. Att gömma och smygdricka är en ond cirkel och tar mycket energi och fokus. Jag tror på dig och måndagen den 25 juli är dagen då det händer!💪💕

@vår2022
Mycket av din kommentar skulle lika gärna kunnat komma från mig själv.
Du slår huvudet på spiken, verkligen!!
Hur i hela friden kommer det sig att även fast man vet vad man verkligen vill helst av allt, ändå slutar i motsatsen.
Belöningssystemet måste vara väldigt starkt!
Tyvärr för helt fel intag🍷
Men from måndag SKA det hända☀️

@första steget Ja, tror många av oss kan känna igen oss i varandras beteende, och som du säger är belöningssystemet starkt! Vi är olika unika individer men alkoholdjävulen verkar vara den samma hos oss alla, inte unik bara random och en riktig destroyer😂. Han nästlar sig in i vår hjärna och tar över den, tyvärr har vi själva skapat honom. Men, det går ju att bli av med honom👊. Lycka till på måndag och ha en fin lördag!☀️🌸

@BEATNGU Hej. Tack för ditt svar.
Jag vågar inte ta hjälp för just detta, är så rädd att typ socialtjänsten skulle kopplas in och påverka min relation med barnen. Barnen påverkas aldrig av mitt drickande, dricker mig aldrig påverkad framför barnen. Är dock ändå livrädd att ta hjälp.
Önskar att jag vågade. Jag har redan ett gott stöd i vården på grund av mina psykiska problem men vågar inte berätta om mina alkoholvanor pga att jag kanske då blir av med min hjälp där. Vart sökte du hjälp?

@hejhej38 hej! Är kanske inte rätt person att ge råd då jag inte har egna barn. Men som barn till en alkis så skulle jag vilja säga att om jag fick reda på att min förälder hade sökt hjälp för sitt missbruk så skulle det endast påverka vår relation positivt och jag hade känt mig lättad samt att det hade reparerat en del av tilliten till hen.

@hejhej38 jag sökte hjälp på #redigerat#. i Stockholm. Hade först pratat med en Kurator på vanliga Vårdcentralen, men där fick jag låta bli att prata om drickande, vilket jag gjorde eftersom jag skämdes. Jag hade minderåriga barn och gjorde som du, dvs drack när de sov. Det var dock inte helt sant att de inte påverkades eftersom jag blev seg av alkoholen och också fixerad vid att hitta möjligheter att dricka. Hur som helst anmälde ingen av de i vården till Soc. Det kan förstås ha varit så på #redigerat# att barnen var rätt stora, samt att mina värden då inte visade något pågående missbruk. Jag drack inte kontinuerligt när jag sökte hjälp. För mig var det väldigt bra att prata med någon och verkligen borra i det här beteendet med drickande. Mitt smygdrickande hade också eskalerat periodvis och tillslut märkte även mitt äldsta barn. Alkohol och dåligt mående sitter så tätt sammankopplat, tänker att det är jätteviktigt att få stopp på det där beteendet. Det finns ju ett program här på alkoholhjälpen som du kan göra anonymt om du absolut inte vill ta hjälp. Jag har inte testat, men har fattat att det innehåller en del av de övningar och ”läxor”, jag fick göra i min behandling. Smygdrickande för mig innebar att jag förträngde mängden jag drack. Jag deltog i en anonym studie på Linköpings universitet där man veckovis fick fylla i hur mycket det var. Eftersom jag kunde dricka rätt stora mängder när jag drack, då den redovisade veckokonsumtionen hamnade till min irritation på rött ofta, trots att jag var rätt nöjd med att ha varit nykter i exempelvis 5 av 7 dagar. Tror det finns ett webbaserat stöd för att ändra Livsstilsvanor man kan anmäla sig till på Linköpings universitet nu också. Hur som helst, alkoholen påverkar så mycket negativt. Du gör klokt i att ta itu med det innan du får konsekvenser av det. Lycka till nu!