Har gått in på mitt 2:a nyktra dygn - igen. Under ca 8 år har jag i perioder druckit extremt mycket, ibland upp till 3-4 boxar vin i veckan.
Nu har jag lyckats dricka 1 box om dagen 3 dagar på raken.
Jag är livrädd för mitt missbruk 😭
Det känns som om jag aldrig kommer att komma ur det.
Hur har ni andra kommit till brytpunkten som gjorde att ni slutade?
Jag har som mest haft 6 nyktra månader de senaste 8 åren.

Men kära @Vill Bara Sluta 🙏
Ja, då förstår jag att det här är en situation som inte fungerar med vuxen logik och att det är rent vanskligt att stråla samman.

Jag beklagar verkligen situationen och
hoppas att du håller ihop idag ❤

Det känns lite bättre efter helgens flopp med att mer eller mindre bli tvingad att avstå från examensfest.
Jag hoppade in ett extra pass på jobbet istället. Känner faktiskt lite längtan efter att börja träna lite igen så imorgon tror jag att jag ska smyga mig ner på gymmet och skaffa ett nytt kort🙃😊

Godkväll @Vill Bara Sluta 🙂

Befinn dig där du mår bra just nu ❤Träning och motion ger iaf lite positiv energi och skildrar tankar och känslor något. Alternativt sorterar det tankarna brukar jag känna.

Önskar dig en skön kväll.

Kämpa! Jag har haft ångest besvär i många år. Självmedicinerade med alkohol. Men det blir ju bara värre med tiden. Idag förstår jag att ångesten kom från alkoholen och nu när jag är nykter har den nästan försvunnit. Visst känns det ibland och i vissa lägen. Men det är en mycket enklare väg när man är nykter och slipper brottas med både alkoholångest och den andra ångesten samtidigt.

Hej nika10495,

Jag har redigerat bort länken då vi har som standard att göra det då det kan förekomma försäljning eller sådant vi ej kan stå för men såklart kan du skriva om dina tips och råd men dessvärre ej länka. Hoppas det är okej och att du ändå hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig.

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Efter att ha haft ett par nyktra veckor fick jag ångest och tog naturligtvis till alkoholen😢 har druckit flera dagar i veckan de senaste 2 veckorna och känner mig så misslyckad. Igår kom det en sån där lågpunkt igen, jag drack trots att jag kände mig äcklad av smaken och det slutade med att jag kräktes upp alltihop. Trots att jag kräkts fortsatte jag dricka. Varför gör jag så här mot mig själv?!?
Jag vill ju inget hellre än att vara nykter och må bra😢

Summerar 3 dagar utan alkohol, har varit ganska bra dagar och ingen särskild abstinens.
Känner samma likgiltighet inför alkoholen som under min tidigare nyktra period. Jag vill liksom egentligen inte ha med den att göra, det är triggers som får mig att välja att dricka inte egentligen längtan efter ruset utan längtan efter att döva det ena eller det andra.

@Vill Bara Sluta Känner så igen den där längtan att döva ångest men även likgiltigheten inför alkoholen… Känn dig inte misslyckad, du är ju återigen tillbaka på vägen mot nykterhet. En dag i taget, läs och skriv här så växeldrar vi och kämpar tillsammans för en nykter sommar! 🥰

6 nyktra dagar i bagaget idag.
Har egentligen svårt att ens vara glad över det, även om det såklart är mycket skönare att vakna nykter och inte bakfull. Det bekymrar mig mycket med den här nollställda känslan inför både alkohol och nykterhet. Det är som att det spelar egentligen ingen roll!?! Jag förstår mig inte på mig själv längre.

@Vill Bara Sluta skrev:"6 nyktra dagar i bagaget idag." OK, ditt liv har inte förändrats på de här dagarna, men dina möjligheter att förändra det har kanske blivit bättre?
Du behöver förändra ditt liv, skaffa nya vanor, göra nya saker, träffa nya människor. Om du bara tar bort alkoholen från ditt liv utan att göra några andra förändringar blir ditt liv det samma som fick dig att börja dricka!
Det här har jag fått höra från min kontakt på beroendeenheten, så det ligger säkert en hel del klokskap i det.
Vi jobbar väl vidare mot nykterheten, eller hur?💕

En tanke från mig-jag tror att den där känslan av meningslöshet är ett trick som beroendedelen av hjärnan kör med. För att få en att tänka att det hjälpte inte att vara nykter, jag kan lika gärna dricka.. Men håll ut och låt dig inte luras, det blir bättre. Och som Onkel F säger - det gäller även att på sikt ordna sin tillvaro så att man har balans och något annat än alkohol som ger en tillfredsställelse.

@Vill Bara Sluta Jag känner igen mig i dina funderingar men håller helt med @Onkel F att man också behöver förändra sina vanor. Försök fokusera på hur gott kaffet kommer smaka imorgon, hur tacksam din kropp och lever är kanske på hur ännu mycket sämre du skulle må om du druckit idag. Vår2022 skriver i sin tråd om att dit tankarna går där sker tillväxt. Kan verkligen rekommendera hennes trådar och resan mot att inte längre vilja dricka. 🤗

@Kennie tack för ditt inlägg, dessa forum hjälper mig mycket men ditt inlägg i synnerhet. Har nämligen precis samma känsla som @villbarasluta, meningslösheten i nykterheten. Men jag tror du är något på spåren ang beroendehjärnan, den försöker kidnappa en. Att vara nykter betyder att våga möta sig själv på riktigt, inte konstigt det är jobbigt när man dövat under lång tid. Men på sikt tror jag något på riktigt kommer växa i själen, tålamod och inte stressa.

@Hejsan40 Glad att höra att mitt inlägg hjälpte dig. Själv kände jag efter en tid utan alkohol hur en lågmäld livsglädje smög sig på. När jag släppte idén om att livet skulle maxas hela tiden med hjälp av diverse guldkanter i form av vin så gjorde jag plats för lite lugn vardagsnöjdhet, och det är väldigt gott för själen i längden. Och som sagt, beroendet är lurigt, det hittar våra svaga punkter. Det vet att det inte kan gå oss att dricka genom klassiska beroendesymptom som darrningar eller alkoholsug. Då spelar det meningslöshet-kortet istället.. Men håll ut, livsglädjen kommer.

Jag blev alltid väldigt rolig när jag drack. Social och mycket humor. Blev Ofta mittpunkten på fester med lite sjungande och spex. Den självsäkerheten var nog en stor anledning till att jag alltid grundade innan festen man skulle till. Då kunde man ju vara rolig utan att skämmas i början. När jag läser om er andra som vill minska/sluta eller förändra så önskar jag att jag gjorde det för längesen. När det gick över styr var jag aldrig på nån fest. Gick inte ut på krogen för att jag visste at jag skulle hälla i mig så mycket på kort tid att jag skulle behöva åka hem strax efter jag kom dit. Den sista tiden satt jag bara hemma. Drack inte för att det var lite skönt. Bara för att tömma skallen och skjuta fram baksmällan och ångesten. Jag för egen del kan inte dricka alls längre. Det har jag provat flera gånger med samma utgång. Någonting hjälpte med alkoholen. Stress, ångest, social. Men i slutet var allt tvärtom. Skakade som ett asplöv på morgonen och bad till gud att jag hade nåt hemma som jag kunde dämpa det med. Sen in och spy tills man kunde behålla lite av det man drack så man återställde sig lite. En del kan sätta på korken igen och dricka lagom. Jag är inte en av dom. Så det behöver jag inte grubbla över mer. Jag avundas dom som kan. Jag kunde dricka hyfsat måttligt på enbart helger och semester i ganska många år. Sen gick jag över min gräns. Man vet aldrig vart den gränsen går. Testa inte!

@BEATNGU Jag tror också att jag kunde dricka måttligt en gång i tiden. Jag var inte heller en ungdom som gick ut och söp så fort någon hade fått tag på lite sprit, trots umgänge trots att A varit otroligt normaliseras (att bli stupfull också) iom att min pappa och stora delar av familjen alltifrån blir just stupfulla så fort det blir helg eller semester. Lustigt nog var det just det som höll mig i skick som tonåring ... men nu är jag "plötsligt" där jag är idag. Jag har helt "plötsligt" ett tydligt problem med A. Det som är läskigt är att jag vet hur det påverkat min förälder och om jag inte skapar en förändring kommer jag också dit. Det är likspm nog nu.

Ursäkta min rant, haha

@Kattskit Minns ett av dom första mötena jag hade med öppenvården och min kontakt där. Han frågade lite om mina mål och vart jag vill komma när det gäller drickandet. Jag sa att jag vill kunna sluta dricka helt. Jag vill inte att det gick som för min pappa som var alkoholist när jag var liten. Han förlorade jobbet familjen, körkort och kunde inte träffa oss när han drack. Och vad har du precis förlorat frågade han. Tänkte mig inte för. Men jag förlorade samma saker som han förutom körkortet som är ett under att jag har kvar. Ja just det... Fick jag fram. Så långt har det gåt redan ja... Att jag klandrat honom så många gånger och gör precis samma sak själv. Där ser man vad lite makt man har över det där man häller i sig. Skillnaden idag är väl att jag har bra kontakt med mina barn. Han slutade höra av sig i mitten på 90 talet nån gång. Du kan ju skapa en förändring när du vill. Men det är du som måste göra den. Du har ärvt något som många av oss här har gjort. Plötsligt är det som att det aktiveras som hos dig. För mig har det tagit många år att kliva över den där gränsen. Jag minns inte när eller hur, men sen gick det fort. Du vet hur man gör här finns tips från massor med folk som gjort samma resa. Alkoholen kommer ju inte till dig. Börja där. Och vad pengar det kostar att förstöra sitt liv med skiten om man inte kan hantera den. :-/

@BEATNGU ja där har du rätt. Idag har jag lyckats välja bort alkoholen fast tillfälle getts mig. Det var inte svårt att säga nej initialt men det triggade helt klart suget. Det som hjälpte mig utöver att skriva hör i forumet var att få tillbaka min bästa vän som också har problem men för sitt barn också slutat. Tyvärr bröt hon idag för ett tag med mig men jag vill inte förlora henne och hennes barn pga alkohol. Det är en resa vi måste göra själva, men jag vet att hon under andra förhållanden inte tagit en paus från mig. Jag är jättestolt över henne och mycket glad över att jag inte har egna barn att såra, jag vet ju hur ont det gör och tack och lov har det inte riktigt gått så långt gällande andra relationer heller (det är medberoendet som är det största problemet, jag är ett glatt fyllo när jag dricker varför jag tror att ingen direkt reagerat öppet tidigare iaf. Att bo i en studentstad hjälper inte direkt).