@Ny dag Vad glad jag blir för ditt inlägg hos mig ❤️ Att mina ord gör skillnad. På riktigt. Det är verkligen magiskt. Genom att hjälpa andra hjälper man även sig själv.

Det är så enormt befriande när alkohol blir en icke-fråga. Det skedde någon gång kring min nyktra 1-årsdag. ALLT kan man hantera bättre utan alkohol som ledsagare, även svår psykisk ohälsa. Och jag mår liiiite bättre nu i min depression sen en vecka tillbaka. Jag känner liiite hopp om livet igen ❤️

Vi är ett litet gäng här på forumet som starkt tror på ”faktametoden” - och fler ska vi förhoppningsvis bli.

Kram 🐘

Jag har ju bestämt mig för att gör en ”bra” sak per dag. Om jag gör bra saker så kommer jag till slut också att känna bra känslor, både i stunden och på sikt. Sen måste jag vara varsam och inte ta ut mig, utan skynda långsamt.

Idag besökte jag ex-svärisarna och jag stannade i nästan fyra timmar. Jag fick mat och fika och det blev en massa gött tjöt 🥰 Vi bestämde att så länge jag är sjukskriven så ska jag hälsa på dem varje måndag kl 15. Min ex-svärfar är inte så rörlig så de är väldigt isolerade. De behöver tjöta lite - och det behöver jag också.

Min ex-svärmor sa att nästa måndag så ska hon och jag inleda besöket med en rask promenad runt sjön, och det låter alldeles utmärkt. Hon gillar inte att gå i skogen själv, och jag behöver pigga på min kondition. Jag har dippat rejält i både kondition och muskler under min sjukskrivning. Det blir tyvärr till att börja om från början och stärka upp kroppen.

Kram 🐘

Idag står tvätt på schemat. Det senaste halvåret har jag tvättat ytterst sparsamt. Inte ens en sådan enkel sak har jag mäktat med. Jag har tvättstuga i mitt hyreshus och det är svårt att få tider, så det är liksom många delmoment som ska klaffa. När det var som sämst i våras använde jag samma kläder dag efter dag, bytte trosor var fjärde-femte dag kanske så att högen med trosor skulle räcka länge. Apäckligt 🤮

Första besöket min äldsta dotter gjorde hos mig i våras (mars) så satte hon igång att tvätta. Hon tog med min tvätt hem till sin pappa i huset, eftersom han har egen tvättmaskin. Hon städade och lagade mat också - och tvingade in mig i duschen. Min fina kloka dotter ❤️

Att kunna göra en sådan enkel sak som att tvätta - utan att det känns övermäktigt - känns som en gåva, nu när jag mår bättre. En sådan enkel sak, som egentligen är ett ”måste”, kan jag känna tacksamhet över. Att jag faktiskt fixar det. Och att slutresultatet blir bra.

Idag hälsade jag också på hos min mamma. Hon skulle betala sina räkningar på internetbanken och hon vill alltid att jag sitter bredvid för säkerhets skull, ifall tekniken strular. (Jag får påminna henne om att skriva OCR-nummer några gånger också.)

Jag bestämde med min mamma att vi ska träffas på tisdagar kl 15 så länge som jag är sjukskriven (aug-sep). Nästa tisdag ska vi köra och göra några inköp som hon behöver - en ny golvlampa och kuddar till soffan. En annan gång går vi till torget och äter glass eller fikar på något ställe. Tisdagar kl 15 träffas vi. Punkt.

Det känns bra att styra upp tillvaron i fasta delar, att jag vet vad som ska hända åtminstone vissa av veckans dagar. Måndagar = ex-svärisar och tisdagar = min mamma. Imorgon onsdag ska jag hämta min yngsta dotter, för att shoppa och äta på McDonalds ihop. Nu på fredag har jag bokat lunchdejt med en kollega/vän, och på söndag har jag planerat in en promenaddejt med en annan vän.

Min kloka dotter psykologen säger att en bra riktlinje är att göra ett ”måste” varje dag och något roligt. Jag tror att hon har rätt 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek vilken stark berättelse och fint att se att du nu är på väg tillbaka. Blev glad när jag såg dig här igen 😊. Läst varenda rad du skrivit och du var saknad men gott att dina messengervänner uppdaterade här att du var nykter och ok. Var rädd om dig 🙏

Ni är kanske några som minns mitt huvudbry i fjol när jag skulle inhandla examenspresent till min dotter psykologen? Till slut föll valet på ett halsband, ”Love knot”, signerat Efva Attling. Om serien står det på Efvas hemsida: ”En kärleksknut för hoppet om att vi alltid håller ihop”.

Halsbandet var väldigt plain och jag bedömde att det passade min äldsta dotters smak bra. Så rätt jag hade 🥰 Varje gång jag träffar henne har hon halsbandet på sig - och det glänser så fint silvrigt. Haldbandet fullkomligt lyser om halsen på henne.

Nu i augusti får hon sitt leg som psykolog efter ett års praktik på BUP i småländska skogarna. Hon stortrivs, både med jobbet och teamet, och praktiken övergår nu i en fast anställning. Teamet är överlyckliga över att hon stannar, för hon gör verkligen stor skillnad på jobbet. Hon är driftig, effektiv, vältalig, kunnig, empatisk, omtyckt - ja, superlativen haglar 🥰

Jag är så lycklig och glad för hennes skull ❤️ Hennes kille/sambo (de har varit ihop sen hon gick i 8:an) har gjort GMU under året som gått och i höst påbörjar han en utbildning till specialistofficer. Han ska bli specialist på maskiner i alla former, så hans grundutbildning till elingenjör på Chalmers är inte helt bortkastad. Därefter får han en fast tjänst inom det militära på deras nuvarande hemort. De bor i lägenhet nu, men har börjat leta efter hus så smått. Och de planerar att köpa en ny bil, en elbil. (Eller leasa snarare.)

Det är förstås en stor sorg för mig att äldsta dottern inte flyttar hem igen 😢 Men det är ju så livet är. Jag får istället vara innerligt tacksam för mer eller mindre daglig kontakt med henne på Messenger, sms och telefon. Och det tar bara 2,5 timme att köra till henne, vilket är mycket bättre än de 4 timmar som det tog att köra till Göteborg.

För att knyta ihop säcken så har jag nu beställt ett armband i samma serie, ”Love knot”. Det blir hennes 25-årspresent i september - och också en present för att fira hennes psykolog-leg. Innan hon fick halsbandet hade hon aldrig ens hört talas om Efva Attling som smyckesdesigner, men hon gillar verkligen sitt halsband jättemycket.

Kram 🐘

Idag har jag träffat yngsta dottern. Shopping och McDonalds stod på schemat i eftermiddag. Vi hade det mysigt, och vi var båda nöjda efteråt 🥰

I bilen hem, efter att jag hade lämnat dottern, kände jag plötsligt ”NU hade det varit gott med ett glas vin.” Mosigt trött i skallen, nöjd med eftermiddagen. När det bara är vila som behövs egentligen. Så istället blev det ett varmt bad 😍

Mycket länge sedan jag fick vinflashar, jag blev nästan full i skratt åt det. ”Var kom du ifrån?”

Kram 🐘

I morse tog jag blodprov på VC. Det är mitt blodsocker som ska kollas, så att jag inte har diabetes. Min mamma fick diabetes 2 i min ålder. Det vore ju maximal otur att ärva alkoholism och depression av min pappa och diabetes av min mamma 🤣 Man kan bara skratta åt eländet i så fall.

Jag har ju tydlig nervpåverkan i händer och fötter, därav att jag vill kolla om jag har diabetes. Fötter och händer surrar, svider, bränner och somnar då och då. Det känns lite bättre nu jämfört med tidigare, men bra är det inte. Om det inte är diabetes så kan det antingen bero på att min hjärna har varit riktigt sjuk, eller så kan det vara en biverkan av någon medicin som jag tar. Men det vore skönt att gå till botten med det - och att det förhoppningsvis går att åtgärda. Det håller mig inte sömnlös, men det är obehagligt.

Jag har förskjutit mitt sömnmönster ytterligare en halvtimme bakåt. Jag tog igår 1/2 tablett propovan kl 23 och sen zopiklon kl 00.00 och gick då och lade mig och somnade inom 30 min. Målsättningen är att ha kl 23, eller möjligen kl 22.30, som fast läggtid. Lite i taget. Igår vid 22-tiden var jag riktigt trött faktiskt, en ovan känsla. Sömn är ju en icke-handling. Man kan inte prestera sig till sömn, det handlar bara om att hjärnan ska våga ”släppa taget”. Och det är verkligen inte bara! Att min sömn kajkar ur är orsaken till att jag har blivit så dålig gång på gång.

Mina ”sömntåg” går nog inte som de ska än, så jag får se när de börjar gå som de brukar igen. Då är det lämpligt att tajma läggtiden med ett sådant ”sömntåg”. Vi har alla tidpunkter på dygnet då ”sömntågen” går. Perioder på dygnet då vi somnar som lättast. Missar man ett sådant ”sömntåg” så får man vänta på nästa. Jag har tex ett ”sömntåg” som går vid 18-tiden. Lägger jag mig då så somnar jag direkt, men håller jag mig vaken piggnar jag till efter ett tag.

Kram 🐘

Jag firade inte min nyktra 2-årsdag den 9/2 eftersom jag då var nyinsjuknad i min depression. Jag konstaterade förvisso att årsdagen inföll, men jag kunde knappt känna någon glädje över den.

Men idag mina vänner så firar jag 900 nyktra dagar, tjoho! Och nu kan jag vara så glad och stolt att jag nästan spricker av stolthet. (Appen som räknar nyktra dagar åt mig heter Nomo.)

Hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurra för mig! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Andrahalvlek Instämmer av hela mitt hjärta i hyllningen av dina 900 dagar. En resa mot varaktig nykterhet som får mig att vilja göra exakt på samma sätt! Tycker du ska fundera på att ge ut detta i bokform oxå (du skriver så bra och öppet) så att alla som inte hittat till forumet också kan ta del av resan att det verkligen går att bli nykter och samtidigt inte sakna alkoholen i livet! ❤️💪🙏🥰

@Andrahalvlek Stort grattis kompis!😍🥳🤩 Stolt som sjutton ska du vara. Tänk vad skönt att du verkligen bestämde dig på riktigt att det fick vara nog! Man har ju sett på forumet här, hur vissa tragglar och tragglar i flera år utan att komma till skott. Och då har dom ju ändå hittat till forumet och kunnat läsa hur ett beroende av alkohol fungerar, få tips och pepp mm. Det är en annan sak innan man ens hade hittat forumet. Då hade man ju ingen aning om vad som krävdes för att bli nykter. 😳 Genom att ta till sig fakta, och berättelser från dem som hade lyckats, så var det ju bara att bestämma sig för att sluta och verkställa beslutet. Hur jobbigt och tråkigt det än kändes i början. Det är något att vara jäkligt stolt över! Att man hade den styrkan och beslutsamheten till att aldrig ta det första glaset. 😍 Nu blev jag stolt själv på köpet också, genom att skriva detta.😂 Kram

Tack @Torn ❤️ Håller med om att det finns mycket samlad kunskap och inspiration här på forumet. Men det allra viktigaste är att verkligen bestämma sig. Inifrån och ut. Tyvärr har jag förstått att det för varje återfall blir svårare och svårare att faktiskt sluta. För att man tappar självtilliten. Man tror inte att man klarar av det 😢

Kram 🐘

PS. Inte ett enda återfall har jag tagit. Det är nog rätt så ovanligt. Jag gjorde försök att sluta dricka redan hösten 2019 dock. Ville gärna dricka ”litegrann”. (Det funkar INTE!) Då höll jag upp ett tag, men jag började igen. Jag hade inte bestämt mig då. Inifrån och ut.

Grattis till 900 dagar! Håller med er om att det minsann inte är lätt att bli nykter, men tar man sig bara igenom de första dagarna så gäller det att pressa framåt. Dag samlas på dag, och har man tillräckligt många vill man ju inte börja om o känna sig som en looser igen... Att hålla nollan har varit en stor drivkraft för mig!!

Tack @Sattva ❤️ Ja, för varje nykter dag, vecka, månad, år man har i ryggen så blir det bara enklare och enklare. Det handlar ju jättemycket om vanor - att göra annorlunda. Till slut är tex fredagkvällar inte förknippade med vin längre utan något helt annat.

Och jag skulle aldrig riskera min nykterhet. Aldrig.

Kram 🐘