Ny här och ny i alkoholproblemens värld! Min särbo dricker ofta och mycket! Säger själv att han är alkolist! Personligen dricker jag aldrig alkohol, gjorde det valet när jag var 20, idag 58 år, för jag vill alltid kunna ta bilen och åka hem! Så inga alkoholproblem orsakade det beslutet! MEN vad ska jag göra med särbon? Jag vill absolut inte träffa honom när han dricker eller är dagen efter! Och det respekterar han oftast! Dock vill han (säger han iallafall) sluta dricka men klarar inte av att sluta själv! Så hur får man honom att ta hjälp utifrån?
För händer inte det så finns det inget att stanna kvar för, i förhållandet alltså!
Kan tilläggas att när vi träffades förra året var han inte nykter på 3 veckor (semester) men det fattade jag inte då för jag hade ju aldrig träffat honom i annat tillstånd! Han luktade heller inte alkohol!
Någon som har bra råd?

@Liten 300
Det finns så många olika vägar och inget är rätt så jag vill inte utmåla mig som nån som vet. Jag vet bara att jag i många år levt I den situationen du nu befinner dig i och hur lätt det är att sugas in i djävulsdansen.
Vad vill du själv? Vart går dina gränser oavsett vad han väljer att göra?
Det kan vara ett råd att tänka igenom det för dig själv.
Han säger att han vill ha hjälp, bra utgångspunkt, låt honom undersöka vilket han vill och om du orkar och vill stötta honom.
I mitt fall blev jag indragen i allt.
Jag var både räddaren i hens liv när det passade och djävulen som bar ansvar för att han åter drack. Den enda hjälpen är då att dra sig undan, först och främst för sin egen del men även för den beroende.
Så avväg var dina egna gränser går och se på vad han faktiskt gör och inte vad han säger.
Jag hoppas att det leder till att han söker hjälp och hjälper sig själv utav detta helvete. Om inte så var väldigt rädd om dig och ta hand om dig och se till att du har ditt egna liv och stöttepelare där.

@Liten 300 Min sambo dricker i smyg. Han tar hjälp av kommunen, samtal med en alkoholterapeut och även en gruppterapivariant mer inriktad på en trasig uppväxt. Det är ett krav från min sida, att han aktivt arbetar med sitt beroende. Jag vet att jag inte kan tvinga honom eller ta beslut åt honom, men jag kan kräva det för min skull. Det svåra är att veta om han verkligen går in i det med en ärlig vilja att sluta, eller om han gör det för att det ska se snyggt ut, för min skull. Just nu har jag svårt att veta vad som stämmer, men in perioder har jag känt mig väldigt trygg med att han VILL själv.