@Svart kråka - Kanonbra! Jag skulle köra 110% om det känns bra, vad är bättre än det 💪!
Vi har lite samma dilemma med frugan ser jag! Här tycker frun också att jag inte beh vara så ”drastisk” o sluta dricka helt! Drick lite mindre i stället! Känns lite jobbigt att inte få fullt stöd från den sidan!
Lycka till! Ser fram emot att följa din nyktra framtid!!

@Kullamannen Det är väl en del av vår alkoholkultur det också, alkohol är så normaliserast oavsett om mam har problem eller inte att det ses som en naturlig del av livet/fest/middag etc. Tyvärr.

Ja, det är verkligen så som ni skriver @kattskit , @kullamannen, helt galet! Satt igår och funderade över det, inte bara att det är normaliserat utan att det är "konstigt" imånga sammanhang att inte dricka (det gör ju det hela inte mindre svårt:)).

Nu har jag vaknat tidigt med min son och tagit en god kopp kaffe. Jag mår lite bättre men framförallt är inte framtiden lika nattsvart som tidigare, tvärtom det finns flera ljusglimtar.

En anledning till det är nog att jag lyckats (tror jag) med samma sak som kloka och vänliga @vår2022 skrivit. Jag tror jag har kapitulerat, jag orkar inte kämpa emot. Alkoholen vann, den besegrade mig i alla mina försök. Jag vill inte dricka, jag vill vara nykter. Givetvis kommer det komma 100-tals tillfällen med tvivel, men de tar jag då.

Idag ska jag inte dricka!

Idag ska jag på ett Aa-möte och sedan börja packa för min och min 7-åriga sons fiskeresa till Norge.

Tack för att ni finns!!

@Svart kråka Låter verkligen som en bra plan för processen, 12-stegsprogrammet och egen sponsor och att du trivs i AA, toppen! Jag har ingen egen erfarenhet av detta, men tänker att alla vägar är bra utom dom dåliga😁. Min man förstod inte heller hur allvarliga mina problem var, innan jag verkligen, på riktigt, berättade om hur det var för mig. Tidigare har han sagt att, bara du inte dricker så mycket så kommer det att gå bra. Har ju inte riktigt velat sluta så jag har låtit honom få ha den föreställningen om mig, så att vi kunde fortsätta dricka. Denna gång berättade jag om allt, mitt smydrickande, mina gömmor, mina återställare, min hemska ångest och livsleda. Han var tyst en lång stund, men han förstod. Han var orolig i början att jag satt för högt mål, att aldrig dricka mer, att jag inte skulle lyckas och bli helt knäckt av det. Han märkte snart min enorma motivation och beslutsamhet och han andades på något sätt ut och började också tro att jag skulle lyckas. Idag finns det inga som helst tvivel på det hos honom och han är min största supporter och han är så stolt över mig. Han tycker också att vi har fått ett bättre liv nu och han har heller inte druckit vin sedan jag slutade, inte ens på middagar hos andra. Han tycker att även han mår bättre av att avstå. Han dricker 3,5 öl men det är inget som bekommer mig. Det blev ett långt inlägg, men det är viktigt att ha sin partner med på tåget och att de verkligen förstår läget. Jättebra idé att hon ska läsa boken skål ta mig fan, och att ni sedan ska diskutera. Det borde ge en bra insikt i hur det verkligen är.

Ha en riktigt fin fiskeresa med din son i Norge, låter hur mysigt och spännande som helst! Kram❤️🐟🛵

Tack @vår2022 för att du delar dina erfarenheter samt kloka råd och pepprig.

Ja, det ska bli supermysigt! Även om vi inte ska åka vespa:)

Önskar dig en trevlig helg!

Fiskerapport kommer när vi är åter i Svedala.

PS. Imorgon ska jag träffa min sponsor för första gången. Känns lika nervöst som när man gick på bio-date på högstadiet DS.

Efter att jag varit nere i avgrunden och vänt har jag nu börjar klättra uppåt. Mycket tack vare flera av er här inne som skrev så fint och gav mig styrka när jag mådde som sämst.

Jag har sedan dag 1 sen senaste "erfarenheten" besökt AA frekvent. Jag mår bra av det och det hjälper mig i min nykterhet. Jag ska börja 12-tolvstegsprogrammet, återkommer med mina upplevelser kring det.

En dag i taget.

Kram på er alla och kämpa på!

PS. Havsfisket i Norge med sonen blev en succé. Vi hade det supermysigt och han blev rejält fiskebiten. Han (7år) lyckades lura upp ett flertal sejar på 3,5-4 kg. DS.

@vår2022
Jag mår idag ganska bra, eller mycket bra om jag jämför med en månad sedan:).

Jag har fått en insikt att JAG är alkis, dvs hur mycket jag än vill så kommer jag aldrig kunna dricka (eller förhålla mig till alkoholen) som en normal konsument. Denna insikt känns lite jobbig men även skönt på något sätt, det gör liksom att jag kan slippa "förhandla" med mig själv. Nu behöver jag bara påminna mig varje morgon (tar hjälp av appen Cairy) att jag inte ska det första glaset idag , för jag vill ha ett bra, glädje- och rofyllt liv.

Jag tror att jag nådde min botten efter min senaste fylla, vilket nog var nödvändigt även om det gjorde väldigt ont. För att hålla huvudet över vattenytan tog jag hjälp av detta fantastiska forum samt att jag gick till AA (har varit där förut en gång 2008 och en annan gång 2018). Jag var dock i så dåligt skick att jag början besökte varje möte jag hade möjlighet till, det hjälpte mig att "gå kvar" i gemenskapen (vilket jag är väldigt glad för). Jag läste även boken, Skål ta mig fan! Det stärkte mig även ännu mer att fortsätta gå dit.

Nu har jag varit en frekvent besökare i AA under en månad, har skaffat mig en sponsor och beslutat mig för att genomföra programmet. Visst har det funnits och finns tvivel (rädsla) kring delar av programmet men jag har lovat mig själv att göra ett försök (ett helhjärtat sådant). Jag väljer att fokusera på det som jag tycker låter bra och det jag finner tvivel kring, lägger jag åt sidan för tillfället (en sak i taget - det viktigaste först). AA känns för mig helt rätt med en fin gemenskap och varma människor. Jag får ut mycket av dela och att lyssna på andra delningar, jag känner även ett stort lugn när jag är där och efter dessa möten. Min fru har tom sagt att hon ska följa med på ett öppet möte:).

Idag när skulle jag få min medalj (som jag lite barnsligt längtat efter), så var en-månadersmedaljerna slut, jag får vänta till nästa medaljutdelning:).

@Svart kråka Låter stabilt och bra😁. Att få insikten om att man är en alkis, på riktigt genom märg och ben, tror jag är en förutsättning för att lyckas bli och hålla sig nykter. När jag fick insikten om att jag är alkis och insåg att jag aldrig mer kan dricka, blev det en slags lättnad. En lättnad i att inte ens försöka dricka måttligt mer, då det är dömt att misslyckas varje gång. Ett slags konstaterande att det är som det är och då det får vara så. Att släppa garden. Det finns inget man kan göra åt det mer än att aldrig mer dricka. Denna insikt och detta förhållningssätt har lett mig vidare till att finna andra värden i livet än alkohol. Att göra något bra av livet utan alkohol, för det förstör mitt liv. Det har påverkat mitt undermedvetna tänkande om alkohol. Det undermedvetna sinnet är det som styr oss via känslorna och det har bestämt sig långt innan vi fattar ett medvetet beslut. Vi styrs oftast av känslorna. Jag tänker att AA eller som jag gör en hel del, läser om hur alkoholen påverkar och styr hjärnan och ditt handlande, är en träning i att förändra/påverka sina undermedvetna tankar om alkohol. Man kan säga att man hjärntvättar sig😂. På så sätt kan man minska konflikten mellan det undermedvetna (de inpräntade bilderna av hur härligt det är med alkohol) och det medvetna (bilden av hur alkohol förgör oss) och ha lätt att avstå alkohol utan kamp och känna glädje över detta. Det står en hel om detta i Annie Grace bok ”Tänka klart”. Kan rekommendera den.

Vad roligt att din fru vill följa med på ett möte och den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge🥇. Helt rätt att fokusera på det du tycker låter bra och lägger det du tvivlar på åt sidan. Det är helheten som räknas och man kan ta till sig gobitarna. Ha det så gott, du gör det så bra!❤️

God morgon! Idag har jag varit fri från alkoholen i 42 dagar, känns fint.
Härlig känsla att vakna pigg och glad samt att kaffet smakar fantastiskt.

Jag tar små steg hela tiden och jag mår bättre för varje dag. Jag besöker Aa möten frekvent och försöker arbeta med de 12 stegen (eller rättare sagt, jag har precis börjat med de första stegen).

I veckan tog jag mod till mig och berättade för en kollega om min situation. Efteråt kändes det så oerhört skönt. Dels för hur jag blev bemött (med kärlek och värme) och dels min egen känsla efteråt. När jag reflekterade kring vårt samtal så slog det mig att jag förklarat att jag var Alkoholist. Det var inte en läpparnas bekännelse utan det kom ifrån hjärtat. När jag insåg det fick jag en känsla av att jag givit upp. Jag kommer aldrig (över tid iaf) kunna dricka som en "normal" konsument, och det är det jag har eftersträvat under så lång tid. Jag kan inte veta om jag någonsin kommer dricka igen (även om min högsta önskan är att aldrig göra det) men jag vet att om jag gör det så kommer jag tillbaka där jag började (senast i slutet av juli).

Vetskapen om att jag själv betraktar mig som en alkoholist gör det lättare, jag behöver inte kämpa på samma sätt. Det blir även enklare att inte lova nykterhet för all framtid men att jag lovar mig själv att vara nykter idag.

Jag vill i framtiden vara fri från alkoholen, inte ha ett liv där jag dagligen måste kämpa mot alkoholen.

Önskar er alla en fin lördag!