@Kärringen Åhh, Det var därför att hon blev så "förbannat" på mig, för att jag bad henne om att omedelbart låta sig inlägga/ ta emot behandling m.m. Hon har försökt, men avviker alltid, och faller snabbt tillbaka i ett eskalerande missbruk. Nu går det snabbt, då hon helt har övergått till sprit. Jag förstår ju att hon går i "försvarsposition" för att få vara i fred och fortsätta. Jag har aldrig "klandrat" henne, utan bara bedyrar min oro och kärlek till henne. Kan jag ha gett henne skuldkänslor fast det är det är jag som har det? Åhh det är så fruktansvärt och jag får gråtatacker dagligen. Det är nu sen jag skrev förra inlägget, ca. 4 veckor som hon blev så arg. 😞 Dock har hon haft kontakt med sin syster för drygt en vecka sen, därför vet jag lite om henne just nu. Ja, detta är så trist, och jag vill inget hellre än att hjälpa och stötta henne, som hon behövde för, men nu när det har gått så långt, avvisar hon mig totalt. 😢

Jag var sån innan jag erkände för mig själv och min omgivning att jag hade problem. "Ingen ska tala om för mig" och jag blev lätt arg när folk lde sig i. Det fick hända en del tråkiga saker innan jag gav upp och lade korten på bordet. Inte det lättaste när det gäller en vuxen människa. Men nån gång kommer man till insikt, och då är man glad att det finns folk som bryr sig. Du har inte krängt henne. Bara varit orolig. Fösök få henne med dig på ett möte med någon expert på området. Be om en enda gång och lova att du inte ska smsa eller besvära henne så mycket sen. Jag var 40 när jag bröt från alkoholen. Minst 10 år försent. Men då orkade jag inte mer. Insikt och kanske få bort förnekandet kan hjälpa. Känner igen det på mig själv. Tyvärr förlorade jag mycket på vägen. Men har hon vänner du kan prata med så att hon inte känner sig övervakad av dig? Detta är inget ovanligt. Hon har bara inte erkännt för sig själv än. Då går det lättare, för man kan inte hålla den fasaden hur länge som helst.

Att nå igenom skammen är inte lätt. Den lägger sig som en våt filt. Skammen kan träffa en varsomhelst ifrån. Det är lätt att triggas. Finns det någon ni känner som tagit sig ur problem som kan försöka prata med henne? Det kan ibland hjälpa. Då kan skammen läggas åt sidan och man får lättare att prata om hur det känns och ser ut på riktigt. Bakom alla skyddsmurar.

Tack igen för era svar. Efterssom hon helt har brötit kontakten med mig för tillfället kan jag ju inte få med henne nånstans. Just nu är det bara hennes syster hon har lite kontakt med. Jag vet inte så mycket just nu. Det är fullständigt vidrigt att vara i denna förtvivlan. 😞

Om hon är så arg att hon hotar med polisen kanske du ska ge henne lite utrymme. Skriv ett vykort, att du tänker på henne. Att hon inte känner sig trängd kan kanske göra det lättare? Hon är vuxen och kan, på gott och ont, göra vad hon vill. Du kan prata med socialtjänsten och framföra din oro så de vet. Det är inte alltid lätt att nå fram men det finns flera vägar. Har hon jobb? Vänner? Någon som står henne nära? Kyrkan? Det behöver inte vara familjen som når fram, huvudsaken är att någon gör det.