Så många år har jag skrivit, hängt, läst här. Läser tillbaks i gamla trådar och blir så ledsen att det inte hänt mer men samtidigt insikten om att mycket har hänt.

Mindset, allt handlar om att ställa in hjärnan, för mig.

Åratal av missbruk och överkonsumtion. Nyktra perioder korta som långa. Men alltid samma hjul, längtan efter att kunna fungera som andra, normala eller onormala. En övertro att det går, att vara måttlig.

Men det går inte. Det är som att alkoholen kidnappar hjärnan, vid minsta intag är det som att hjärnan går in i ett ofrivilligt läge av nonstop, drick tills det tar slut oavsett vad, se till att alltid få mest och mer. Det slutar inte förrän man somnar och sen börjar det igen. Återfallen ser alltid likadana ut, otrevliga och slutar alltid med ångest och magsmärtor.

Jag vet att jag kan utnyttja mitt mindset, jag orkar inte mer. Så känner jag nu, om någon vecka eller månad kommer det kännas annorlunda igen, när kroppen är pigg och hjärnan tror att den kan igen, när den längtar efter alkoholromantiken. Då måste jag påminna mig själv, det bara måste gå. Jag förstör för mig själv och för min omgivning när jag lurar mig och önskar att jag kan dela en flaska vin med någon. Det är en sådan sorg, en sorg svår att hantera.

Så återigen ruta 1, dag 1.

/M

@Märthan 3.0 Så är det för de flesta av oss. Det första glaset bestämmer vi, sen bestämmer alkoholen. Den allra enklaste, och svåraste, regeln är därför: Aldrig ta första glaset. Själv firar jag 2,5 år som nykter imorgon, tjoho!

Kram 🐘

PS. Det ÄR ett sorgearbete att sluta dricka. Det tyckte jag också. Men när ett nyktert år hade passerat så tyckte jag att nykterheten tillhörde de bästa beslut som jag har tagit. Mitt liv är SÅ mycket rikare på alla sätt som nykter. Mina känslor är mer genuina, jag har en helt annan närvaro i nuet, jag upplever detaljer och är lyhörd för min omgivning. Vinn-vinn-vinn-vinn-vinn.

@Andrahalvlek åhhh det är så sant, det där första glaset. Och så svårt! Man vill av någon anledning tro att det går när man varit nykter i flera månader, när semestern och sommaren står på vid gavel. När den romantiserade bilden av alkoholens njutning och önskan och tro om ”normal” står framför en.

Jag vet så väl hur bra jag mår utan alkohol, men ibland undrar jag om min dopaminbalans är helt fucked up. Inte ens med vetskapen om detta välmående utan A tar bort rastlösheten, tristessen utan A. Jag förstår inte mig själv här.

@Märthan 3.0 Alkoholen fuckar upp din dopaminbalans. Och även serotoninbalans. Båda dessa hormon skjuter i taket när du dricker - och störtdyker nästa dag. Det är därför du vill dricka igen, för att må bra igen. Men hormonnivåerna stabiliserar sig igen när du har varit nykter en tid. Några veckor-månader. Då får du dopamin- och serotoninpåslag av naturliga saker - som träning, naturupplevelser, varma bad, kramar, fina samtal, massage etc.

Kram 🐘

@Märthan 3.0 Att ge upp alkoholen är som att göra slut med en destruktiv pojkvän. En relation som bara skadar dig, men någonstans långt där inne drömmer du om att han är drömprinsen. Det är han inte. Och det är tufft att inse, men det är enda vägen. Att göra slut med alkoholromantiken. Aldrig snegla bakåt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek jomen så är det ju men jag lyckas aldrig få ordning på hormonerna ens under tid, får tyvärr inga endorfinkickar av träningen heller (som jag älskar o kör hårt)

För en fasligt massa år sedan, långt innan A, hade jag kraftiga ätstörningar och även en konstig diagnos ”lyckodepression”.

Nåt skit är det som inte reser sig… men onykter blir det ju bara bättre en kort sund, som när det värmer om man kissar på sig 😂

@Märthan 3.0 Du behöver kanske antidepp? Det har jag fått bevis för den tuffa vägen. Efter ett halvårs svår depression har jag äntligen fått en medicin som jag mår bättre av 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek jo jag har lekt med tanken, men jag (låter som ett barn nu) vill inte…

Påminner mig själv, vaknat nu upp dag 2 som så många gånger förut. Nattliga svettningar men det kommer bli satans mycket värre inatt och nästa innan det vänder, till helgen kanske jag får min första riktiga sömn.

Att vakna och det första man gör är analysera ”Hur mår jag, vad hände, vad drack jag, hur kom jag hit, vad har jag på mig, har jag sminkat av mig etcetera ” fy fan för det rent ut sagt, analyserandet är tröttsamt, samtidigt som man mår skit, funderar på när man kan köra, hur mycket man orkar med den här dagen. Och värst - finns det vin kvar, kan jag dricka nu?

En riktig positiv sak med att välja det nyktra - hur dåligt jag än har sovit är det aldrig så illa som rejält bakis. Det ständiga analyserandet, förhandlingarna om ”nästa gång” tar extrem energi. Sorgen att aldrig till fullo kunna ha en plan för dagen, den kan snabbt förhandlas bort till förmån för mer dricka eller illamåendet som tar över under tiden.

Jag hatar alkohol, jag älskar är fullständigt dödskär i min romantiska bild av det med glada miner, salongsberusning och det goda röda gärna lite i ett stort glas. - dock är det aldrig så, så mycket som möjligt på kort tid, glad där vin runnit på kanten (sunkigt) gärna i vanligt dricksglas för de är lättare att gömma i skåp, lådor, påsar etcetera. Glädjen är alltid kortvarig, första 1-3 glasen, sen går man in i något ”jägarmode” och allt handlar bara om att dricka mer tills man inte orkar mer. Tills man somnar och vaknar till en ny dag, nya förhandlingar.

Mår lite halvdant idag men det kunde vara värre. Jag förhandlar inget.

(Rörigt inlägg men mina tankar o påminnelser till mig själv nästa gång jag ger vika)

/M

Stark igenkänning på hat-kärleken till vinet! Den glorifierade bilden av ett vackert glas och salongsberusningen. Men för oss med beroendeproblemen stannar det ju aldrig där. Längtan efter mer och mer övertar allt. Som elefanten och andra kloka som gått stigen före oss här skriver: det gäller att aldrig lyfta första glaset. Kämpa på. Idag är det en ny nykter dag. Och själv äter jag anti-depp sen ett par år tillbaka. Det bästa jag börjat med. Livet, livet 🙏🏼❤️

@Märthan 3.0 Det påstås att man är på jakt efter den perfekta fyllan. Men den kommer sällan efter den första magiska gången. Istället är det alkoholromantiken som slår blå dunster i ögonen på oss. Jag var oerhört hjälpt av att ha en topp 5-lista över fyllesynder redo i skallen. Den drämde jag i skallen på alkoholdjävulen varje gång hen stack fram sitt fula tryne. ”Minns du…”

Kram 🐘

PS. Vänta inte för länge om det är antidepp du tror att du behöver. Det förlänger bara plågan 😢