Vaknade halvfem imorse och var fruktansvärt bakfull. De senaste åren har det hänt oftare och oftare. Det blir sjukskrivning och inställda möten. Gymkortet ligger oanvänt i väskan. Problemet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Ett trick har varit att aldrig ha alkohol hemma. Men vad gör det när jag har tre kvarterskrogar runt hörnet och i princip alla sociala sammankomster inkluderar alkohol som en självklarhet?

Har en önskebild av mig själv som glad, avslappnad, vältränad och harmonisk. Idag känns den bilden helt ouppnåelig men jag vill inte fortsätta såhär.

Jag vill bli nykter. Tänker att det kan vara till hjälp att skriva av sig här på alkoholhjälpen. Har läst härinne ett tag nu och insett att jag inte är ensam. Lik förbannat är det så skamligt att inte kunna kontrollera sitt drickande. Besviken på mig själv och ganska uppgiven skall jag försöka förändra mitt liv.

@Allegra

Blir likadan när jag blir radiostyrd. Det är som att jag inte har någon makt. Och trots att jag kan ägna mig åt många distraktioner och strategier en sådan dag räcker det inte helt till. Förnuftet räcker inte till. Den delen av hjärnan tar nästan över och gör mig övertygad om att A är en bra idé. A är svaret. Det enda svaret huvudet vill godta. Tycker också att det är skrämmande.

För mig som ännu inte kommit så långt i avhållsamhet och fortfarande upplever att impulsen kommer starkt och håller i sig länge, känner att ett miljöombyte är nödvändigt. Det räcker inte med en promenad för den promenaden har kunnat leda mig rakt in på en uteservering. Därför har jag tagit fram några mer omfattande alternativa planer och en av dem är att verkligen åka iväg på något som verkligen får mig att skifta fokus. Det krävs för mig. Iaf såhär tidigt i avhållsamheten. Fysiska aktiviteter brukar kunna hjälpa bra. Men det är till att vi verkligen tränar in nya mönster när vi upplever vi tenderar att bli radiostyrda. Och det kan nog ta tid i övning innan vi kan hantera det bättre. Men de här känslorna ska ju avta i kraft över tid också. Det är nog viktigt att verkligen tänka igenom vad som faktiskt skulle kunna finna ro i att göra istället de gånger de radiostyrda träder in. För mig sker det inte dagligen men det kommer starkt när det väl kommer. Det kommer med övertygelse så att säga.

Men stressen du upplever behöver du nog hitta sätt att hantera på sikt. Har du några idéer? Kan någon kanske hjälpa dig med det? Lite KBT kan vara klokt att ta stöd av. Brukar finnas bra terapeuter på vårdcentralerna att tillgå och då blir det inte så dyrt.
Det har jag gjort. Du ska ju nå må bra och finna ro ❤

@Sisyfos , @Andrahalvlek , @Natalia - jag måste skapa strategier för att tackla stressiga dagar. Funderar mycket just nu på mitt förhållningssätt till mitt jobb. Arbetar inom ett område där det liksom inte finns en gräns för det egna engagemanget. Och jag är en typ som tar med mig jobbet hem. Vilket gör att jag blir överväldigad.

Jag måste se över detta med gränssättningar, inse att för att kunna göra jobbet bra så behöver jag tid för återhämtning. Och lära mig säga nej.

Säga nej utan att drabbas av skuldkänslor… Hmmm, finns mycket att gräva i här.

Idag är jag nykter, jag slipper dricka och i förlängningen sabotera mitt mående och mina relationer ✨✨✨

@Allegra Haha, nä du kommer inte undan tyvärr. Vi måste alla ta itu med våra ”orsaker” till att vi dricker. Stress är en sådan - och stress har i sin tur tusen orsaker. Allt måste man kartlägga och sakta men säkert lägga pusslet bit för bit. Sätta gränser, lära sig säga nej, planera in tid för återhämtning och vila osv.

Det är som @Se klart brukar säga: Att sluta dricka är det lätta - det är allt man måste ta itu med som är det jobbiga egentligen. Jag brukar likna det vid att alkoholen är en tjock blöt filt som man har lagt ovanpå allt som skaver. Allt kommer fram när man rycker undan den filten.

Kram 🐘

Ja @Andrahalvlek , jag märker ju redan nu, efter en sommar med ett kraftigt reducerat drickande, att hjärnan funkar bättre, kroppen mår bättre, mina relationer är innerligare o.s.v

Så, det är ett faktum att alkohol verkligen har trasslat till det mesta i mitt liv. Och utan den så känns det mycket lättare att hantera ”allt det andra”.

Fattar inte hur jag orkat dricka så j-a mycket.. Det tar så mycket tid, energi och pengar + alla onödiga konflikter.. Listan kan göras lång. 🤨

Tittar i min kalender för att få lite överblick och konstaterar att jag har så många saker inbokade där alkohol är en helt självklar faktor.

Jag vet att jag inte måste dricka och jag kommer att ha strategier men gudarna skall veta att vårt samhälle är helt impregnerat av alkohol.

Idag väljer jag att vara nykter✨✨✨

@Allegra Håller med, det är helt galet. Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att föreslå lunchdejt och promenaddejt med mina vänner, eller föreslå att man gör en aktivitet (bowla, laserdome, co-kart etc) istället för att bara sitta och dricka. Det blir aptråkigt efter en stund om man inte dricker själv.

Kubb, kortspel, femkamp, spontandans, sällskapsspel - allt sådant livar upp en fest där övriga mest bara vill dricka och dricka och dricka ännu mer. Man ser hur galet det är först när man avstår från alkohol själv.

Kram 🐘

@Allegra Jag är dessutom i den positionen att jag kan påverka på min arbetsplats. Hädanefter kommer jag inte att okeja personalaktiviteter som inkluderar alkohol. Åtminstone inte utan att protestera högljutt innan beslutet tas. Och tas beslutet ändå, trots mina protester, så deltar jag inte. Av princip.

Kram 🐘

Bra där @Andrahalvlek , önskar att min chef gjorde detsamma. Snart ska vi iväg på planeringsdagar och jag vet, jag vet, att det kommer att bli ett jävla alkohol-hallå efter det att arbetsdagen är slut. 😵‍💫☹️

@Allegra Jag blir nyfiken på dina tankar om att du kanske_inte_vill_må bra. Det är verkligen intressant att reflektera kring alla tankar och känslor som poppar upp, vad som kan ligga bakom. Det som slog mig när jag läste, var att det kan finnas fördelar i att tex vara sjuk, kan låta märkligt, men då blir man tex omhändertagen och får vara i fokus. Vad jag menar är att jag tror man måste få fördelar för att man ska göra/utsätta sig för saker. Berätta gärna hur du tänker, men bara om du vill😁

@vår2022 Är svårt att beskriva, att klä i ord. Jag växte upp i ett dysfunktionellt hem med mycket alkohol och bråk. Hamnade tidigt i ett drogmissbruk som jag efter några år ersatte med ett brinnande intresse på ett kreativt plan. Ett matmissbruk finns också med i bilden.

Tänker att jag har varit i opposition väldigt mycket i mitt liv, i opposition mot min klassbakgrund, barndom, ungdom och mitt yrke (kan inte skriva mer om mitt yrke, jag har en halvtidsanställning och egen verksamhet resten av tiden).

Jag tror att jag alltid har definierat mig som *anti* och där kommer alkoholen in som ett slags uppror. Det låter otroligt naivt men försöker bara förstå mig själv. Känner mig jätteledsen, vilket förmodligen är bra eftersom jag får kontakt med något viktigt.

Summa summarum: att må bra, har aldrig varit min arena. Jag vet inte hur man gör.

Kram

@Allegra Jag tror jag förstår hur du menar och jag tycker inte alls att det låter naivt. Det är precis som du säger, att du försöker förstå dig själv. Att växa upp i en dysfunktionell familj är verkligen tufft och det låter som du fått vara rädd och orolig när det är bråk och alkohol. Fått kämpa, slåss, ta ansvar och stå upp för dig själv en hel del, kanske det du kallar för att gå i opposition och vara anti. Då har det nog inte funnits så mycket utrymme för att bara slappna av, vara trygg, vara glad och inte behöva ta så mycket ansvar. Det präglar ens tankar om sig själv och identitet. Jag är en sån och sån, och sedan lever man upp till den bilden. Fast det innerst inne är det inte riktigt den man är alla gånger. Inte konstigt att du inte vet hur man gör. Att må bra aldrig har varit din arena.

Det är bra att du får kontakt med dig själv, det är verkligen viktigt. Inte konstigt att du bedövar dina känslor med alkohol. Men, det blir ju bara värre med alkohol, en ond cirkel. I den onda cirkeln kommer man inte i kontakt med sig själv och sina äkta känslor. De bedövas med alkohol och ångesten, ledsamheten bara byggs upp i ett berg. Så har det varit för mig och det var först när jag blev nykter som jag kunde nå mig själv och mina känslor och reda ut dem, djupt där nere inom mig. För mig har terapi med psykolog och att jag slutade dricka ”räddat” mitt liv. Ångesten och all misär som alkoholen orsakade påverkade mig så mycket mer än jag kunde föreställa mig, att bli av med detta var en oerhörd lättnad. Då kunde jag på ett mer balanserat sätt hantera mitt ”bagage”, reflektera och förstå mig själv och mina egna föreställningar om mig själv. Jag hittade den riktiga jag och den jag är. Jag har försonats med mig själv, hittat medkänsla med mig själv och även med andra. Det är en befrielse.

Jag tror att du kan må bra och att du kan lära dig hur man gör det. Det kan vara svårt att göra detta helt själv så att bolla med en professionell, en psykolog, skulle kunna vara till stor hjälp och det är du värd. En stor kram❤️

@Allegra
Du skrivier 'Jag tror att jag alltid har definierat mig som *anti* och där kommer alkoholen in som ett slags uppror.'

Men i dagens samhälle där typ alla dricker är det ju rebelliskt att inte dricka alkohol. Är inte då att gå mot strömmen och vara *anti* om man slutar? Kanske ett sätt att komma runt problemet 🤷‍♀️

Du har helt rätt där @cthd ! Tack för det. Självklart egentligen.

Tack för fint svar @vår2022 , du är bättre på att formulera mina tankar än vad jag själv är vad gäller detta ✨

Dagen är kommen då jag inser att jag inte kan dricka normalt, måttligt, litegrann, som alla andra, ansvarsfullt, etcetera.

Jag har druckit mig till alkoholism, jag kan aldrig mer dricka. Inte om jag vill bli mitt bästa jag, och det vill jag.