Jag har två barn. 15 och 18 år. I somras sa den äldsta ifrån. Jag måste nu sluta helt för jag håller på att förlora deras tillit och respekt annars tror jag. Jag vill jättegärna komma i kontakt med er som har barn och höra hur ni har det och era tankar kring att ha alkoholproblem när man har barn. Snälla, skriv här!
Min äldsta uttryckte att hen vill att jag ska sluta dricka. Hen har dragit sig undan, pratar inte så mycket med mig. Jag ser att hen är besviken och mår dåligt pga mig.
Jag måste sluta!!! Jobbar nu med att banka in det i huvudet att jag inte kommer vilja leva med mig själv om vår kontakt blir lidande.
Har sedan i somras planerat att från och med måndag 15:e augusti får det vara slut.
Jag har fixat Antabus och min man stöttar mig.
Snälla, skriv till mig.
Jag är livrädd.

@Lexie hej!
Har inga egna barn. Dock vill jag bara berömma dig för ditt beslut, det är nog det viktigaste beslutet du kan göra både för din egen skull samt dina barn. Är själv barn till en alkoholist och nu själv alkoholist, om min far hade tagit hjälp och förändrat sitt liv när jag var 15 eller 18, då hade jag blivit besparad mycket sorg och problem. Hejar på dig!

Jag var också rädd för att släppa alkoholen. Mina barn var 11 och 13 när jag slutade. Jag trodde inte att de hade märkt att jag drack för mycket, men i efterhand förstår jag att de nog hade gjort det. Jag upplevde hur jag fick mycket mer energi för dem och hur de vände sig till mig med en ny tillit när jag inte längre drack. Och jag kan nu stå för mitt beteende inför dem, inget att dölja. Det är väldigt skönt och lägger grunden för en ärlig och trygg relation. Men viktigt att inse att det inte bara är för andras skull man väljer att leva nykter. Jag känner att varje nykter dag är en gåva jag ger mig själv...

@Lexie Hej Lexie
Mina barn är 16 och 18. En av mina största drivkrafter att sluta dricka var för deras skull. Det är länge sedan nu (drygt 1,5 år), och de hsr nu en mamma som de kan lita på. Jag känner att kontakten med dem är helt annorlunda. Du har precis ALLT att vinna på detta beslut, härligt!

@Lexie Och mina barn är 23 och 25 år. Jag har varit nykter i 2,5 år. Framför allt den äldsta dottern kommenterade på slutet att hon tyckte att jag skulle ta det lite lugnare med vinet. Det sa hon både medan jag drack och efteråt. Jag skämdes som en hund.

Jag väntade tills jag hade varit nykter i 3 månader innan jag berättade för någon i min närhet att jag blivit nykter. (Jag bor ensam.) Jag vågade inte lita på mig själv innan, att jag verkligen hade slutat.

Den första jag berättade för var min äldsta dotter. Hon tittade på mig, log och sa: ”Bra, jag tycker bättre om dig som människa när du är nykter”. Thats it. Sen dess har vi pratat i omgångar om mitt drickande, hur illa det faktiskt var och så. Man får ta pratet i omgångar, när man känner sig bekväm och tillfället känns rätt.

Igår firade jag 2,5 år som nykter och det känns självklart att glädjestrålande berätta det för äldsta dottern och jag fick ett glatt ”grattis” tillbaka.

Min yngsta dotter har en utvecklingsstörning och henne kan jag inte prata med på samma sätt. Men hon lärde sig snabbt att det var alkoholfri öl som gäller för mamma numer. Det vill hon alltid att vi ska köpa till fredagsmyset 🥰 Hon köper det själv till och med när jag ska komma på besök till hennes LSS-boende. Brun Falcon Smakfull i sex-pack 33 cl-burkar, som finns i de flesta livsmedelsbutiker. Jättegod 😋

Kram 🐘

@Lexie
En av de stora anledningarna jag tog tag i mitt drickande var en diskussion men min 15-åriga dotter. Tillsammans med sina klasskamrater hade de hyrt en lägenhet där de ville fira nyår. Jag hade tidigare i december när frågan kom upp sagt 'javisst' eftersom jag trodde absolut inte att de skulle lyckas hitta något ledigt för den kvällen (bor på turistort i alperna). Men som sagt, det gjorde de och då kom diskussionen upp angående sprit på festen. För även om de bara är 15, insåg både sambon och jag att självklart skulle det finnas alkohol. Hon var ärlig med oss, än så länge har hon inte druckit, men hon sa att om det fanns sprit på festen så skulle hon nog smaka. Det gjorde mig livrädd. Hur skulle jag, som drack vin varje kväll, ibland med fördrink mm, tala om för henne att 'det är inte bra att dricka'? Jag kände mig så falsk. Så jag beslutade att jag skulle förändra mitt drickande från den 1/01-22.
I slutändan gick hon inte på festen utan var hemma med sin bästa kompis som kom på besök från annan ort i 3 dagar.

Vi har aldrig pratat om mitt drickande. Men i våras när jag hade klarat av några månader, så slängde jag in i en mening att 'jag jobbar med mig själv och har slutat dricka'. Hon bara nickade. Men senare gjorde hon en kommentar till sin pappa och sa 'du kan väl göra som mamma och sluta dricka...'. Då insåg jag att hon hade uppmärksammat det och sett det positiva i det. Och i förra veckan när bara bara hon och jag iväg på semester, frågade hon lite på skämt, för att testa mig 'ska du inte köpa rosévin från ****?' och mitt svar blev 'nej, det ska jag inte. även om jag vill så ska jag inte dricka', 'bra' sa hon.

Jag vet inte hur mycket hon har förstått under åren, men självklart måste hon ju ha sett hur jag förändrades när jag drack. Jag klarar inte riktigt att gå in i de tankarna, det blir för jobbigt. Och det som är gjort är gjort. Jag gör nu allt för att bli bättre och i stället vara ett bra föredöme för henne, så att hon väntar så länge som möjligt med att ta sitt första glas.

@cthd Du är så klok ❤️ Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Och den där diskussionen med barnen får man både åldersanpassa och ta i småbitar. Inte göra för stor grej av det, utan mer säga saker i förbifarten.

Och man måste även vara beredd på att de en dag vill berätta exakt hur illa de for av vårt drickande. För självklart far de illa. Min pappa var alkis och jag vet hur lyhörd jag blev - för minsta nyansskillnad i hans röst, ljudet av korken som skruvades av flaskan, ljudet av en ölburk som öppnades. Ens tentakler blir nästan överhettade.

Kram 🐘

majken_r

@Lexie Vilket bra beslut du fattat, att du slutar dricka och tar hjälp och stöd🙌🏼 Mina barn är i lite blandade åldrar från 12 uppåt vuxna. De har aldrig kommenterat mitt drickande, tycker tvärtom jag dricker lite.. Men jag vet och skäms inuti. Druckit ensam på kvällar för ofta. Min energi och ork har påverkats. Vet att de märker det, fast de kanske inte kan sätta fingret på det. Nu tänker jag inte dricka mer, och har druckit sällan en längre period. Den energin och att vara närvarande tänker jag fortsätta ge dem och mig. Heja dig!!💪🏼

Mina barn kommenterade aldrig rakt ut men jag såg ju att jag sårade dem ett antal gånger.
Jag drog iväg på behandling en tidig måndagsmorgon utan att tala om det för dem och första gången vi pratade öppet om min sjukdom var när de var på besök på behandlingshemmet på besöksdagen. Jag visade med spänning och glädje runt på Gården och pratade mycket om planschen med de 12 stegen och att jag skulle jobba med/i dem. Grabben kommenterade : Gu' va' du kommer att tjata om det :-)

Dottern gjorde en ungdomsvecka innan mina efterbehandlingar tog slut och det var en pånyttfödelse för henne att se att hon inte var ensam. Vi hade en gemensam hemresa och jag har aldrig någonsin hört henne prata så mycket i ett streck om sina upplevelser under veckan <3 Grabben vill inte göra en vecka där och har i viss mån fått lida för det senare i livet.

Jag är nykter idag för min egen skull men jag är enormt glad för att jag fått mina barn att inse att sjukdomen är till viss del ärftlig, en del beror på uppväxten, och framförallt grabben är riktigt försiktigt och verkligen måttlig när han nån gång dricker. Dottern dricker knappast alls. Båda är medvetna om att sjukdomen kan hoppa över en generation så de är vaksamma.
Dottern är mer sensibel när hon stöter på folk som är påverkade av något, precis som jag är.

Följ gärna tex Maskrosbarn på fb och på deras hemsida. Det finns fler organisationer.

Hej @Lexie , jag går rakt på sak: det var när min 17-åriga dotter sa till mig, en kväll i våras, när jag precis skulle gå ut: ”mamma, du behöver väl inte komma hem full ikväll”, som jag insåg att jag har ett gigantiskt problem att ta tag i. Det är en sån smärta, skam och sorg, att mitt drickande har fått konsekvenser för mina barn.

Jag har ännu inte vågat sätta mig ned med min dotter och fråga henne hur hon har upplevt mitt drickande. Dricker aldrig hemma, men har snubblat in genom ytterdörren alltför många gånger.

Allt jag kan säga just nu är att det är för bedrövligt och att det har kickat igång en omvälvande process i mig, vilket jag är tacksam för.

Det låter bra att du ska börja ta antabus, förhoppningsvis får du en nykter period där du kan börja bearbeta vad som hänt. Fantastiskt att din make stöttar! Önskar dig allt gott✨✨✨

p.s. är övertygad om att du och ditt äldsta barn kommer att kunna reparera eran relation.

Tack alla ni!!
Ni har så kloka och fina ord till mig. Om två dagar har jag bästämt ska vara dag 1 för en lång period av nykterhet. Jag är rädd att jag ska tycka att tillvaron är tråkig. Jag tycker livet är ganska trist. Det är mest bekymmer, problem och oro. Vinet har ju dämpat de känslorna och kunna plocka fram en del skratt. Hur blir det nu?
Hur har ni det som klarat en tid med nykterhet upplevt de första veckorna, månaderna? Kommer man bli gladare och rofylld med nykterheten?

Upplever att jag tyckt att det varit tråkigt som nykter eftersom jag druckit så mycket. Alkoholen tar ju bort en hel del av dem lyckohormoner hjärnan och kroppen behöver så dem nyktra dagarna mår man ju inte lika bra som när man inte druckit på ett tag. Känner mig mer utvilad, gladare, ångestfri, lättare att hantera stress/ilska etc

@Lexie Det blir bättre för varje dag du inte dricker. Börja med att klara av idag.
I början var jag glad över att jag klarade av det, stolt över mig själv, men självklart kommer det dippar och jobbiga dagar.

Annie Grace (This Naked Mind / Tänka klart) filmade sig själv när hon satt själv och drack, just för att se hur mycket roligare det blev. Det är inte alkoholen som gör det roligt, det är situationen.
Hjärnan har lärt sig att tänka att alkoholen gör allting lättare, roligare osv. Den behöver programmeras om nu -
så tänk istället, vad roligt jag kommer ha när jag inte dricker, jag kommer att må bra av att inte dricka.
Smått kommer fördelarna att visa sig och ta över.

Kom igen, du fixar det här 😊

Här kommer ett utdrag ur min tråd från fre, 2022-02-25 - 09:59
" Hmm, har funderat en del det senaste dygnet. Kommer tillbaka till att det känns ju bra det här med att inte dricka. Livet är inte tråkigare, guldkanten kan man hitta på andra sätt.

Hittade den här artikeln igår https://www.wellness.se/halsa/a/zg2K0w/sa-belonar-du-hjarnan-utan-alkoh
Intressant det där med placebo effekten - jag har nog känt den belönande känslan nu under den här perioden, bara att jag inte tänkt på det. Jag har hittat en riktigt god alkoholfri öl som jag har druckit vid några tillfällen, eller så har jag gjort mig ett glas Coola Viola, tagit fram nötter eller chips och sjunkit ner i soffan. Tycker kanske att effekten blir lite annorlunda då jag även kan känna en stolthet över att jag inte dricker alkohol i den stunden, och att jag ändå mår så bra.

Tittade runt lite på nätet för artiklar om ’livet och alkohol’ och tänker:
Inga artiklar pratar om hur bra man mår när man dricker 🧐
Alla pratar om hur BRA man mår utan….. 😆 "

Ta hand om er!

@cthd Helt rätt iakttagelse. Liksom bakvänt. Vi borde prata mer om hur bra vi mår som nyktra, istället för att berätta hur bra vi mår när vi inte dricker. Ungefär som att säga ”Idag är jag nykter” istället för att säga ”Idag dricker jag inte”. Stor skillnad i mindset faktiskt.

Kram 🐘

@Lexie skrev ” Jag är rädd att jag ska tycka att tillvaron är tråkig. Jag tycker livet är ganska trist. Det är mest bekymmer, problem och oro. Vinet har ju dämpat de känslorna och kunna plocka fram en del skratt. Hur blir det nu?” Nu vet jag ju inte hur det blir för dig, men för mig har alkoholen snarare dämpat alla typer av känslor, även glädjen. Om du läser under det vidare livet finns många andra som har liknande erfarenheter. För mig är livet mer färgfyllt nu, jag orkar mer, gör mer, skrattar mer, är nöjdare med mig själv. Det låter som om du har medicinerat måendet med alkohol. Det gjorde jag, men jag fattade ju sen att alkoholen inte funkade som medicin. För mig tog det lite tid innan de riktiga ”må bra” känslorna kom, och så tror jag det har varit för flera andra. Så ha lite tålamod. Inspireras av de i det Vidare livet och lycka till! Det är faktiskt rätt spännande att upptäcka sig själv igen.

Åh vad fina ni är med kloka och stöttande kommentarer ❤️
Idag pratade jag med dottern och berättade hur jag hela sommaren har haft en ”process” för att mobilisera kraft, mod och kraft att från i morgon bryta med alkoholen. Jag förklarade att jag börjar med tre månader och hoppas hon vill vara med och utvärdera för vidare plan. Varit noga med att säga att det är jag och endast jag som bär ansvar för mitt drickande. Sagt att jag vill vara en bättre mamma och att hon har all rätt att berätta för mig och vara arg på mig om hur hon upplevt de sista 5-7 åren. Jag är medveten om att jag måste ”visa” och inte ”snacka”.
Tycker denna början känns bra.
Intressanta reflektioner om hur vi uttrycker oss. Att inte dricka eller vara nykter. Kan ha olika grund, orsak och betydelse! Jag började dricka för att dämpa sorg, smärta & frustration. Det funkade ju fantastiskt! I början…!
Jag ångrar så mycket i mitt liv men har idag all anlitat kämpa. Jag är frisk, gift med en underbar man och har två fina och goa ungar.
Jag måste måste bli en bättre människa och den mamma och hustru jag faktiskt vill vara.
Ska fortsätta skriva här och hoppas ni vill skriva & stötta mig för allt känns också läskigt samtidigt så jag vill gärna att någon vill hålla mig i handen🤗

@Lexie För mig kom ljuset in i mitt liv när jag slutade dricka alkohol. Jag drack minst en flaska vi varje dag det senaste åren och började att ta återställare. All den ångest, skuld och skam som alkoholen orsakade försvann och både min självkänsla och mitt självförtroende ökade. Jag är mer närvarande och tillgänglig med mina barn, man, familj och även på mitt arbete. Jag har fått kontakt med mig själv och mina äkta och sanna känslor. Dessa förvränges såväl uppåt som nedåt som påverkad. Jag har fått tillbaka mitt liv och jag har varit nykter i 9,5 månader. Jag har funnit ro och tillit till mig själv. Jag har försonats och har medkänsla med mig själv och andra. Ja, du hör hur positivt och bra mitt liv blivit sedan jag bestämde mig för att sluta dricka. Det tar lite tid för hjärnan att återhämta sig och komma i balans igen efter stor alkoholkonsumtion, men det är så värt det!

Lycka till!💪💕