Hur fan gör man egentligen och hur fan kom jag ens hit?

@Kattskit Men du. Sånt händer. Huvudsaken är att du lär dig något av det. Alkohol är ett gift. Som tillsammans med diagnoser och mediciner och svajiga hormoner blir en dödlig soppa. Var snäll mot dig själv ❤️ Det här var kanske sista spiken i kistan? Alkohol är bara ett symtom. När vi har tagit bort alkoholen från ekvationen så måste vi ta itu med orsakerna till att vi har druckit. En sak i taget.

Kram 🐘

@Kattskit Shit happens! Kämpa på nu, du har klarat 2 veckor och kan göra det igen. Jag förstår att det har känts tungt idag men imorgon är en ny dag och nya tag. Det som hänt har passerat och försök nu att se framåt igen. Kram❤️

@Kebne1 @vår2022 Tack för er stöttning. Det känns tungt idag men vet också av tidigare erfarenhet att det kommer att bli bättre, känslor kommer ju dock tyvärr lite som de vill. Det var otroligt skönt att skriva av mig när det verkligen slog till med ångest och ledsenhet. Jag är inte redo att vara helt öppen med allt även om jag vet att jag bara skulle få stöttning av de runt mig. Tänk att det ska vara så svårt att vända sig till folk ibland, trots att man vet att det inte kommer något annat är stöttning och kärlek när man väl gör det.

Jag mår lite bättre, men har så dåligt samvete över att jag var hemma från jobbet idag pga allt igår. Det känns nästan jobbigast för min arbetsplats är så liten och vi måste liksom stänga ner för dagen pga sjukdom idag. Men jag är ju förvisso sjuk även om det inte är på det sätt som jag uppgett till min chef. Ö skar att jag var redo att söka mer hjälp utifrån.

Jag är otroligt tacksam för detta forum, där jag kan prata av mig, ventilera, vara öppen med allt utan rädsla för att någon ska döma mig (finns ju folk till allt, men jag känner mig trygg att dela med mig här).

Min kille är här nu och vi har en mysig kväll med tvspel och sushi. Han bjöd till och med på maten. Jag är så tacksam för de jag har runt mig, och er i forumet också.

Jag ska fortsätta med programmet här och i morgon fokusera om och fortsätta jobba med nykterheten. Det både måste och kommer att gå så småningom. Vi gör ju alla vad vi kan, men är inte mer än människor vi heller.

Tack igen!

@Kattskit Detta forum hjälpte mig att våga vara sann och ärlig mot mig själv. Att inse att det finns ingen mening med att försöka dölja eller försköna något för er här. Det är ibland lite som att prata med sig själv, fast med så fina anonyma mottagare. Jag vågade knappt börja skriva här, men ju mer jag skrev desto ärligare och sannare blev jag mot mig själv. Det gjorde något med mig, som självterapi och det stärkte mig, jag blev modigare och starkare. Och också allt mer övertygad om hur beroende jag var och att det enda rätta, enda möjliga lösningen för mig var att sluta dricka.

Vad fint att du har din kille hos dig och att ni har en myskväll❤️. Ny dag och nya tag imorgon, det kommer att gå bra!

@vår2022 Ja det blir lättare och lättare och jag kommer till djupare insikt pö om pö hela tiden.

Idag vaknade jag nykter, så pigg som det går första arbetsveckan o h jag är så glad och tacksam för livet. Daga gör jobbet, ny dag och nya tag!

Tack för stödet och dina ord

Hej @Kattskit , vill berätta att jag gjort precis likadant, ringt mig sjuk pga bakfylla.
Många gånger… Det är så jävla skämmigt men i vissa situationer kan vi inte göra något annat.

Ta med dig känslan av att du inte vill vara en sådan person som sjukskriver dig pga alkohol. Precis som du skrev här ovan så är ”självkänsla” tusen ggr viktigare än att ”få lov att dricka”.

Jag har några år av missbruk bakom mig, upp- och nedgångar. Efter att ha läst och skrivit härinne hela sommaren så tror jag att jag fattat något om hur jag ska hålla mig nykter och det berör detta med självkänsla: att kunna möta vardagen utan skuld (alkohol) och undvikande
beteende (alkohol). Svårt att klä i ord :)

Nåväl, vi sitter i samma båt och gör detta tillsammans! Kram✨✨✨

@Allegra jag tror att jag förstår vad du menar. Självkänslan och att slippa exempelvis sjukskriva sig för att en bara vill ta en fylla är helt klart en motivering och ännu viktigare nu efter i tisdags. Det är inte värt det, jag måste bara komma ihåg det.

Jag är glad över att jag jobbade sent igår och måste åka tidigt hemifrån idag pga lång pendling, för sugen var jag.

@Kattskit
Hur går det. Hur var din helg? Sluta inte skriva nu oavsett hur helgen varit. Jag tror du egentligen har helt rätt mindset, förutsättningar och även just den vilja som krävs för att klara av att lägga ned alkoholen. Du vet så väl vart du är på väg och vad du gör fel. Du har en ganska klar självinsikt avseende ditt drickande och ljuger inte för dig själv även om du inte säger öppet att du är alkoholist. (bara att din pappa är det) Kanske är du inte det ännu, men du är i en klar riskzon och vet om det. Att du också skriver här och berättar öppet om vad som händer och sätter ord på tankarna gör att du stannar till och sorterar begreppen och händelserna. Du är även i stort medveten om konsekvenserna av ditt drickande och du söker och hittar olika sätt att gradvis ersätta alkoholintaget med andra aktiviteter som du plockar fram allt det positiva med. Det är en jättebra start!

Tyvärr är du nog lite precis som jag varit; din egen fiende när tankarna på vad du tror att du missar dyker upp och "suget" sätter in. Suget som kanske egentligen inte är en fysisk saknad och som nog (efter den initiala fysiska abstinensen) enbart sitter i huvudet. Du tillåter dig då att snurra in dig i tankar på att du måste försaka något och att det tas bort glädje ur ditt liv när drickandet försvinner. Plötsligt blir det en massa sorg, saknad och längtan som bryter ditt "winning streak" av glädje över dina nyktra dagar och förstör det positiva du uppnått fysiskt och mentalt under nykterheten. Då blir återfallet nära till hands. "En gång mer eller mindre spelar väl ingen roll?"

Jag tycker du ska glömma återfallet och gå vidare. Du är inte på ruta noll. Du är redan igång med din process. Däremot kanske du behöver göra slut med rädslan för att behöva avstå. Jag kan med erfarenhet säga idag att det faktiskt aldrig var någon försakelse eller tomhet för mig att bli nykter "på riktigt" och att mina rädslor var obefogade. Det som 9 gånger av 10 förstörde min ambition att hålla mig fri från alkohol när jag var i din situation var min rädsla för att behöva avstå något som jag tyckte var roligt och njutningsfyllt. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få uppleva mina glorifierade minnesbilder av drickandet om jag inte fick alkohol. Jag trodde att den "speciella" glädjen jag hade när jag drack bara kunde uppnås med att dricka igen.

Att vara nykter innebar inte att jag måste försaka något av det som var bra eller roligt i livet. Tvärtom kan jag idag efter ett år utan alkohol med gott samvete säga att jag kan göra allt som jag gjorde när jag drack, ha lika roligt (ibland mycket roligare) och mår hundra gånger bättre på alla plan. Inga konsekvenser, inget dåligt samvete, ingen bakfylla och mycket bättre ekonomi! När du skriver vad du fick ut av ditt återfall så kan du ju faktiskt göra allt detta utan att det är öl eller vin i glaset:

"En kväll med en vän" - Är det verkligen en vän om det krävs att du dricker för att ni ska ses? Kanske en kväll med en riktig vän vore bättre? Oftast har man hur kul som helst när man är nykter. Det är endast folk som också dricker för mycket som ifrågasätter om du inte tar dig ett glas. Ingen annan bryr sig. Riktiga vänner vill träffa DIG och struntar i vad du dricker.
"En stunds skitsnack" - Går precis lika bra och kanske till och med bättre nykter. Det är hur kul som helst att umgås nykter, observera fulla människor och debattera nykter om man gillar att snacka.
"Vara bland folk" - Inga problem utan alkohol. Man gör aldrig bort sig och har ordning på prylarna. Bara en sån sak.
"En stunds flykt" - Flykt från vad? Tanken på att du i morgon måste ringa dig sjuk för att du är bakis uppstod ju bara för att du drack. I annat fall går du hem glad i hågen efter en kul kväll, sover gott och jobbar dagen efter utan minsta ångest. Min erfarenhet är att allt jag ville fly från egentligen var konsekvenser av mitt drickande och att jag kunde möta mina problem mycket bättre nykter.

Jag förstår för övrigt att din vän bröt med dig men reagerar spontant att det är lite synd. Det låter som att ni egentligen vill samma sak och kanske hade kunnat stötta varandra. När man dricker för mycket väljer man att umgås med de som också dricker mycket så länge man inte är beredd att bli nykter. Hon vet kanske inte att du vill gå samma väg? Oavsett tror jag att ni kanske skulle vinna på att du berättar för henne om din strävan efter nykterhet, om du inte redan gjort det. Dock är det här inte något jag ska lägga mig i eftersom jag vet för lite om er relation.

Var rädd om det du har. Jobb, pojkvän och allt det bra i livet. Fokusera på att behålla det och bygga på allt det stabila du har som grund.

Lycka till! Jag håller tummarna för dig ❤️

@Kattskit ja hur hamnar man där vi är ?
Helt plötsligt inser man själv att Det här är faan inte JAG!
Nu måste man våga säga Nej tack! Jag kan inte dricka alkohol längre.
Lätt att säga men jävligt svårt att göra.

@Kattskit ja hur hamnar man där vi är ?
Helt plötsligt inser man själv att Det här är faan inte JAG!
Nu måste man våga säga Nej tack! Jag kan inte dricka alkohol längre.
Lätt att säga men jävligt svårt att göra.

@Axianne hej! Jag har mest varit upptagen av jobb och annat och därför inte skrivit.

Jag slås inte ner av bakslag men för stunden blir jag så klart frustrerad osv. Men det är ju bara upp och på't igen som gäller. Jag är inte mer än människa.

Pappa är alkoholist, jag är i riskzonen, utan tvekan. Jag har dock inte abstinens eller så utan det känns mer psykiskt (även om belöningasystemet så klart är inblandat och det ÄR ett riktigr problem, inget jag förminskar. Kombinationen med bipolär sjukdom och den dåliga impulskontroll jag har iom det är inte en bra kombination.

Mina vänner är extremt stöttande men nekar mig ju inte att följa med på något om jag själv vill. Det handlar inte om att de inte vill umgås med mig nyktert. Jag vet att du menar väl men du drar verkligen snabba slutsatser om mina verkliga vänner vilket inte känns helt 100 % bekvämt med hänsyn till hur du uttrycker det. Absolut INGEN har ifrågasatt mig i detta. Det finns bara stöttning, men jag är också själv ansvarig för mina faktiska val.

Jag är fullt medveten om att det är lika kul och till och med bättre att göra dessa nykter, och förstår faktiskt inte var du får något annat ifrån. Bara för att jag reflekterar över en känsla?

Gällande min vän så år hon väl medveten om att vi båda vill bli av med vår destruktiva relation till alkoholen. Det är inte det som allt handlar om och jag tycker att jag beskrivit det bryter och min acceptans kring det väldigt väl redan. Det handlar om att bryta ett mönster. Jag umgås inte heller alltid onykter med mina vänner.

Jag vet att du menar väl och du har rätt i mycket av det du säger, men kom ihåg att min resa inte är likadan som din och dra inte allt för stora slutsatser utifrån det.

Tack för dina ord och ditt stöd och lycka till med allt själv