av wwkkk

wwkkk
ons, 2022-08-17 - 15:03

Min kille har självmant och utan påtryckning sökt hjälp, men har ännu inte fått komma till ett bedömningssamtal. Väntetiden är ca 1 månad från dagens datum.

Hur ska jag agera till dess?

Han dricker fortfarande regelbundet tillsammans med kompisar, AW osv och det är ett stort inslag i livet. Det ger honom mycket, det är roligt och socialt, men han vet att det blir alldeles för mycket och att han mår dåligt av det. Han dricker även av ren vana och för ångestlindring. Av alla anledningar dvs.

Han får extremt mycket ångest, vet att det är fel och vill kunna må bra. Han försökte ett uppehåll nyligen, men trillade dit efter någon dag. Han är så ledsen, besviken, arg och hatar sig själv.

Jag har försökt vara stöttande, betonat att det är modigt av honom att söka hjälp och att det är ett stort steg på vägen. Att jag är stolt över honom att ens höra av sig till mottagningen.

Tänker mycket på att inte skuldbelägga och uppmuntrar honom att berätta för mig (vilket han gör) när det händer eller han mår dåligt. Är tydligt med att säga att jag uppskattar hans ärlighet och att han ska känna sig trygg med att berätta för mig. Att han inte är ensam.

Alkohol och umgänge på krogen osv är en stor del även i mitt liv, men är inte ett problem på samma sätt. Jag behöver inte alkohol för att umgås, dricker rimliga mängder, kan gå hem i tid och har inga problem med att ta en vit paus. Vi har många gemensamma vänner som vi umgås med, på detta sätt, tillsammans.

Nu när han verkligen vill sluta vill jag inte vara med och uppmuntra den formen av umgänge. Försöker föreslå andra aktiviteter, att göra saker med mig istället när han har ångest osv, men det blir nästan alltid att han hamnar med sina gamla kompisar på krogen.

Han är så otroligt ledsen över allt och hatar sig själv. Det skär så mycket i mitt hjärta att se honom så här. Har frågat honom hur jag kan stötta honom på bästa sätt, men han säger att han inte vet.

Jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska agera. Ska jag se på och ”bara” stötta? Ska jag sätta krav? Ingenting?

wwkkk
ons, 2022-08-17 - 15:32

Tillägg.

Han vågar inte berätta för sina vänner hur han känner, så de vet inte om att han sökt hjälp och vill dra ner/sluta. Han är en heavy drinker och har alltid varit "den roliga" i gänget som aldrig säger nej. Han tänker att de inte skulle ta honom på allvar om han berättar att han vill sluta (vilket jag tyvärr också tror, men det säger jag inte högt).

Ullabulla
ons, 2022-08-17 - 21:27

Hej wwkkk och välkommen hit!
Att stå på sidan, vänta hoppas.
Kunna stötta/lyssna komma med förslag och "anpassa" sig så att den som dricker ska få det lättare att klara sin resa.
Allt det gör vi anhöriga så gärna i en ambition att det ska hjälpa.

Dessutom blir vi då mer delaktiga i problemet och får liksom ett finger med i spelet.
Och det vill man gärna ha som anhörig till någon som är sjuk.

Men om du backar lite och läser det du skrivit så kan det vara så att det är en lång väg kvar innan hållbar nykterhet kommer.
Det beror förstås på hur motiverad din kille är.

Men tänk om det skulle få bli hans resa,hans beslut och att du antar en mer passiv roll?
En där du fokuserar på dig och vad du behöver?
Stå på sidan och hejar på men gör inte så mycket mer.
Det är mitt råd.
Varför jag skriver så beror på min och många andra anhörigas upplevelse och liv kring en som dricker för mycket.
Läs runt härinne och ta till dig det som passar dig.
Återigen,välkommen hit och låt inte mitt kanske lite tuffa svar hindra dig att fortsätta läsa och skriva härinne.

Snödroppen
ons, 2022-08-17 - 21:56

Hej
Jag förstår ditt engagemang och jag har själv varit där.
Min första spontana tanke och känsla är precis som @Ullabulla skriver att fokusera på din egna resa mer.
Det är jättesvårt men viktigt för dig, för honom och för att er.
Han är ansvarig för sin resa.
Vad jag glömde fundera över var vilka behov jag hade i relationen, vad en frisk relation egentligen innebär och vad jag själv faktiskt försakade.
Han verkar inte vara förmögen att ha en frisk relation och vägen dit verkar vara lång så ta hand om dig själv och fundera över var dina gränser går.
Allt gott!

wwkkk
tors, 2022-08-18 - 16:53

@Ullabulla @Snödroppen

Tack för era svar! Det betyder mycket att höra från andra. Tycker inte ni är hårda, jag skriver här för att få lite perspektiv och hjälp :)

Hur vet jag vad jag behöver?

Jag får mycket stöd från honom också under mina sämre dagar (som ej är relaterade till hans alkoholanvändning). Självklart har hans tankar om detta påverkat oss, och mig. Vi har det bra annars, och det känns som att vi båda ger och tar i förhållandet. Att jag får mycket positivt av att vara med honom också.

Hade varit ”lättare” att lämna om det bara var dåligt, om jag kände att jag gav upp för mycket och att detta skapat bråk och tjafs. Nu får jag både det bra och dåliga.

Kommer aldrig kunna göra slut med honom. Vill bara att han ska må bra. Det här är så svårt ☹

Självomhändertagande
tors, 2022-08-18 - 17:12

@wwkkk
Hej wwkkk! Jag säger också välkommen hit!
Det är bra att du har hittat hit! Och det är väldigt positivt att din kille har sökt hjälp.
Och precis som @Snödroppen och @Ullabulla skriver, tänker även jag att du skulle kunna fokusera på din egen resa.
Hur vill du spendera din fritid. Vad gör du för att må bra.
Vad behöver du i ditt liv.

Jag kan känna igen mig i att det är lätt att hänga på krogen med andra vänner som gärna hänger på krogen. Och med facit i min hand, så har jag noll kontakt med de jag har hängt med på krogen.
Och jag ville aldrig hänga där.

Jag valde att gå min egen väg och idag lever jag som jag önskar, men det har tagit oerhört mycket tid att komma dit.
Jag har också tagit hjälp av vården, för jag var så sjuk i mitt medberoende att jag hade förlorat mig själv.
Jag var hans vårdgivare, försörjare och hotell.
Genom vården fick jag så bra verktyg.

Och om du inte vet vilka behov som du har just nu, så är det inte så dumt att ta reda på det. Kanske genom yoga eller meditationer om du är nyfiken på att lyssna inåt.

Jag visste hela tiden att jag inte ville leva med en man som drack varje dag, men jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det, eftersom han inte ville acceptera att flytta ut eller att jag gjorde slut.

Det var när jag satte tydliga gränser som han ville flytta ut och göra slut och jag var så tacksam. Jag hade väntat på den dagen i flera år.

Men för att komma fram till att jag behövde bryta, deltog jag i utbildning till mindfulnessinstruktör, mediterade i åratal och åkte på retreat. Jag lyssnade inåt och visste hela tiden vad jag behövde göra. Och det var just meditationerna som vägledde mig. Och stödet från en psykolog fick mig att våga prioritera mig själv.

Nu har jag landat och levt mitt liv som jag alltid velat. Fast den här långa resan hade ett pris. Jag önskade skaffa barn och det var just den här alkoholisten som jag valde då jag önskade bilda familj. Och när jag insåg hans problematik, då ville jag inte ha barn längre. Jag kämpade med honom i mer än 10 år.

Idag är jag ändå tacksam att mitt liv är som det är, utan barn. Jag behövde lära mig att sätta gränser. Det kunde jag inte alls bra innan. Och jag tänker att det är som det är. Man kan inte få allt. Jag uppskattar varje ögonblick av livet och jag njuter mer än någonsin.

Kanske för att jag vet hur det kändes av att vara fången i mitt eget hem.

Ta hand om dig.

Åsa M
tors, 2022-08-18 - 21:08

Jag håller med vännerna ovan. Flytta fokus från honom till dig. Vad behöver du för att kunna orka med hans resa? Finns det saker redan nu som du saknar som han inte kan ge pga spriten och hans mående? Sätt ord på det, för din egen skull.
Jag var medberoende först åt min bästa vän i 20 år och sedan åt mitt ex. Jag kan bara råda dig till att ställa dig framför spegeln och intervjua dig själv om vad du behöver. Från en alkoholist med psykiska besvär får du inte svaren. Rädda dig själv. Först då kanske, kanske, du kan stötta honom. Men radera inte dig själv i processen. Det är vi medberoende experter på att göra och det sliter ut oss.

Nöjd57
tors, 2022-08-25 - 22:27

Jag är i en liknande situation. Min partner har nyligen börjat få samtalsstöd. Det blir långsamt små steg i hens förhållningssätt/medvetenhet till drickandet. Behövs sannolikt mer hjälp än så men det är en bit kvar på hens resa.
Jag behöver hitta min plats i livet. Är glad att svaren du fått ger såna ledtrådar som även jag kan ha nytta av. Jag glömmer mig själv väldigt ofta. Dags att ändra på det för min egen skull.
Tänker absolut inte ge upp eller svika hen. Vi har det bra tillsammans!