Ångesten tar mitt liv...

FallenAngel

Oj, va tiden går fort o nu har du snart avverkat 3 år.

Du är ett stort stöd o en klippa, dina inlägg ger en styrka
o alltid lika spännande o roliga att läsa!

Ha de bäst o ta hand om dig! Kramelikram Ängelen

Lisamari

Tack för du skriver, jag tycker så mycket om att läsa det du delar med dig av.
Önskar att få fortsätta att njuta av detta även när du passerat dina 3 år, så lång tid.

Så starkt jobbat - grattis
Lisamari

Sitter vid fikabordet på jobbet och tittar ut på det gråkalla vädret genom fönstret...
Nu är det helg tänker jag, och vad det innebär för mig..?
Vad innebär helgen för mig?

Lugn, frihet och tid för mig själv, inte alls något jagande efter alkoholen, inte när den skall inhandlas,
Drickas och med vem, inte på något sätt legalisera den, utan bara att få vara..
Bara att få vara...Berra, den verkliga Berra, ingen ångest ingen önskan om att få backa tillbaka tiden, alls...

Och det kan ju låta väldigt konstigt, en önskan om att det ska just hända...ingenting, märkligt...
Att få uppleva nuet precis som det är, är för mig en ynnest...

Jag är (nykter), alltså finns jag (i verkligheten)..
En sak att begrunna, och jag känner ingen stress, över någonting.

Och jag som tidigare ansåg att just alkoholen var ett avstressningamedel...
Så j@vla fel man kan ha'!

Trevlig Helg!

/Berra

..och det står Söndag i kalendern...
Min helg har passerat med dryga hälften, och jag mår jättebra, i mitt tidigare liv så borde jag ha varit som mest packad nu men det är jag inte , gudskelov!
Jag har fortfarande kontrollen över mitt liv och det är JAG som bestämmer, när jag ska få vara glad och dessemellanåt också ledsen.
Jag har möjligheten att kunna styra mina känslor på ett helt naturligt sätt, inga fyllskratt, ingen fyllfgråt, ingen tristess...
Jag mår inte längre dåligt när jag är utan alkoholen, den har idag ingen makt över mig, jag har den över den, maktförhållandet är omvänt!
Friheten är min, så länge jag inte låter mig fängslas av just...alkoholen...
Det som inte når mig...kan inte heller gör mig illa, mer än en armlängds avstånd alltså...

Ikväll var jag och frugan ute på stan, vi shoppade tillsammans ( ja jag har större tolerans idag..), och avslutade med en shysst restaurant,
Jag skällde som vanligt på servitrisen när hon erbjöd lättöl som enda alkoholfria alternativ, den är inte alkoholfri!!!
Jag frågade om de hade lättsprit också, hon förstod inte min pik, men jag fortsatte inte min högst irriterade konversation, cola i ett vinglas TACK!

Tänker på vad en av hantverkarna sade i måndags morse, en snubbe i 30-års åldern....
Han kom gående i kulverten såg allmänt galen ut, höll sig för sitt huvud och sade högt....
Gud ge mig mera alkohol!, jag måste få tyst på rösterna i mitt huvud!!!, sedan skrattade han när han gick förbi...
Han skämtade naturligtvis, jag känner honom rätt bra...
Jag smålog åt honom, skakade på huvudet som jävla knasboll på ett ungefär, men han borde få veta hur förbannat nära sanningen han är..
Några års mer praktiserande så lär han nog få höra den kraxande papegojan på sin ena axel, och då skämtar han nog inte i den sjangern längre...

Jag vill inte moralisera till mina vänner, det får de upptäcka tids nog av egen erfarenhet...
Men frågar de mig så får de veta min, och den blev dyrköpt, den kostade mig en del av själen och den håller jag på att ta igen nu....

Men som sagt, jag borde har varit full nu, och det var jag för PRECIS 3 år sedan just i detta nu, för sista gången...
Har inte ångrat någonting sedan dess, det var ett av mitt livs viktigaste beslut....

Alkoholen är inte lösningen på allt, utan mer tvärsom...

/Berra

Godmorgon Berra, här är jag - vi har nästan skiftbyte:) I början av vårt nyktra liv, på vårvintern, sökte jag aktivt,nästan lite desperat efter bra alkoholfria alternativ. Särskilt till kötträtter. Jag ville ha kvar känslan av festlighet, god mat och goda drycker. Sen insåg jag att hemma var det inget värde i det - i det läget kanske det påminde om det som saknades.
I somras var jag på några fina bjudmiddagar på dyra restauranger och drack det alkoholfria som fanns, dvs mineralvatten (+ lättöl då), och blev helt förundrad över hur servitörerna vid varje rätt frågade om jag inte ville ha LITE vin. Helt otroligt! De andra som körde drack lite av alla sorter som ingick. Nu har vi (maken) genom nån TV-sommelier hittat ett rött vin som heter Loxton. Helt ok. Vi har konsumerat en (1) flaska under 2 middagar. Jag föredrar 100% blåbär från Saxhyttegubben. Vi har båda konstaterat att mineralvatten är gott, inte bara en ersättning för något annat.
På de allra bästa restaurangerna typ F 12 finns alkoholfria alternativ och där rekommenderas främst olika "natur"drycker som 100% blåbär och olika äppelcider. Jag har en plan på att terra restaurangerna här i stan så att de utvecklar alkoholfria alternativ - skulle vara ett litet projekt i min smak:) Hoppas att genomtänkta alkoholfria alternativ snart blir ett kvalitetskännetecken på fler ställen än Fredsgatan! / mt

..handlar det ganska så ofta om att min dryck ska få ett likavärde, det ska vara lika "fint" och se lika bra ut i sin utformning.
Alternativen som erbjuds är oftast cola eller någon annan söt läsk, vem skulle vilja dricka ett översötat bubblande rött vin till köttabiten?
Eller ett sött vitt vin till fisken?

Vatten är gott men ingen festlig dryck, bara en törstsläckare.
Kunde tänka mig en torr cider, eller som i ditt fall mt en god fruktdryck, gärna lite sträv och med lite beska.
Tanken är ju att den ska byta ut smaken och kunna skölja det torra med något gott och kallt, inte beslöja munnen med en sockerlag.

Och en cola med is och citronskiva i ett vinglas, det fullkomligt lyser anti-rött om, jag vill inte synas...
Jag vill när andra ser på oss som ett par vid en mysig middag på en restaurant att de inte genast skall undra varför han bara dricker läsk,
Och inte deltar i deras gemensamma mysighet, ska han köra stackarn, eller käkar han mediciner eller har han jouren?
Jag vill kunna avnjuta en god middag och en för mig en värdefull dryck utan att mitt beteende ska ifrågasättas.
Jag vill inte bara dricka cola ur ett vanligt duralexglas, jag vill ha min dryck på fin fot, och det skall klinga vackert när man sedan skålar.

Det är viktiga saker för mig, snart så tar jag med mig egen dryck när de inte kan sköta sin alkoholfria somelier, en sådan ska göras arbetslös när han inte kan rekommendera andra alternativ än vilka druvor som kommer ifrån vilka distrikt, det är en fruktansvärt dålig service och en överslätning av oss kunder.
De har oftast ett trettiotal varianter av olika vinsorter, men kan bara erbjuda Ramlösa och lättöl som alkoholfria alternativ, det är kasst!
Man får känslan av att jag som gäst inte är lika viktig, men det får en annan vinst också, det blir som oftast runt 400 spänn billigare när det inte blir en hel flaska vin utan bara ett glas till lilla frugan.

Så som nykter alkoholist får man nästan dagligen bryta ny mark, och vara lite av en kärring mot strömmen.
Och den ilskan har hjälpt mig mycket, jag var vegeterian på åttiotalet och det var precis lika jävla svårt det med.
Idag är det inget större problem utan ett vedertaget alternativ, jag hoppas att det kommer att bli så med de alkoholfria alternativen också...

Jag önskar att man i framtiden inte ens lyfter på ett ögonbryn om någon i sällskapet väljer en måltidsdryck utan alkohol,
Och att barerna lär sig att det borde finnas hälften av utbudet i goda drycker utan alkohol...
Men vi bor i spritbältet Sverige och där vi fortfarande hyllar procenten, smuggling som staten tvingat oss till, skatterna som skapat hembränning som hobby,
När det i själva verket borde vara inställningen till alkoholen vi borde ta i beaktning, när räcker det, och när ska jag sluta dricka....?
Vi tänker oftast väldigt sunt i gamla Svedala, men är det kommer till alkoholen, så tänker vi redan innan som om vi hade druckigt av den.
Vi skrattar åt och hyllar en dryck som sätter så många människors livsvillkor helt ur spel, till öden ingen vill ens tänka på...

Men här sitter du och jag, och båda har vi börjat tända en gnista och ifrågasätter vad alkoholen har ställt till det med ..för oss...
Bara det är en utveckling i sig, som jag ser som positiv, hellre gör något...än inget..

/Berra

beska vill jag ha till köttbiten. Jag har varit vegetarian många år av mitt liv. Inte nu, men äter helst fisk och KRAV-märkta kycklingar och lamm som levt ett bra liv. Utan avocado och fetaost fösmäktar vi. Ja! Vi börjar påverka restaurangerna nu! Har du prövat 100% blåbär? Kanonnyttigt dessutom. Ha en fin måndag! Snart är det fredag igen. /mt

viktoria

Jag har haft turen att ganska ofta få uppleva motsatsen. Dvs att det redan på drinkmenyn finns flertalet virgin alternativ på de fåtal ställen jag brukar besöka. Undantaget är stans sportsbar, där det endast är mineralvatten eller pepsi som gäller. Så det stället bojkottar jag helst numera, föreslår annat alternativ då jag och vännerna ska ut. Min favvokrögare i min stad är toppenduktig. Och modern. Där höjjer ingen ett ögonbryn när jag beställer, och oftast om han jobbar i baren själv frågar han om han får göra en överaskning åt mig, och är sedan jätteintresserad av vad jag tycker om hans komposition. Roligt! Min upplevelse är att problemet snarare handlar om okunnig barpersonal, än att de egentligen bryr sig om huruvida jag dricker alkohol eller inte. Därför har jag blivit lite noggrannare med mitt val av krog, det räcker inte längre för mig att man säljer "husets röda" som varit öppnad sedan igår för 45 kr glaset : D
Kanske är det stora skillnader på vart i landet man bor?
Förresten köptre jag en god äppelmust från bolagets alkoholfria hylla för ett par veckor sedan. Den kan rekomenderas! Kan nog också tas för vitt i glaset om man är ute efter det.
Önskar er en fin start på veckan. Själv är jag nu ledig ett par dagar, jippi!

lillablå

Hej Berra!
skönt att veta att du är kvar, med dina klokheter och finurligheter... =)

har varit i Afrika i två veckor med min mor, far och bror, firat mammas 60-årsdag... och jag gillar inte sprit, kan ta ett glas vin nån gång, eller kanske en enda drink för att fira mors dag... och jag blev konstant ifrågasatt, och det av min egen familj... ska du inte ha en öl ändå, men du, vi har ju en hel flaska vin här, vill du verkligen inte ha mer...? skitjobbigt! men knäppt nog fick det mig att vilja protestera mer, och absolut inte dricka en droppe till! motsatt effekt, alltså, jag blev som ett litet tjurigt barn som inte fick den där godispåsen... =)

det var en gruppresa vi var på, och det fanns en svensk kille till där, helmysig och supertrevlig, och han berättade faktiskt för mig att han inte drack något alls hemma i sverige, men att han kunde ta en öl nån gång bara för att slippa förklara sig eller bli ifrågasatt... sorgligt att det ska behöva vara så!!

nu blev det en roman till, har precis skrivit en i Fenix tråd, jag hade visst ett litet behov av att skriva av mig... jaja!

fortsätt skriv, fortsätt dela med dig, ni är så himla betydelsefulla allihop!!!
all kärlek till er i höstmörkret!!!
Kramar!!!
/k

Nu är jag avundsjuk på dig!

Jag har hela livet, enda sedan jag var ett litet barn och såg på djurprogrammen på TV' n haft en önskan om att få komma till lejonens rike, girafferna, antiloperna och flodhästarnas område, elefanten och noshörningen, krokodilen och constriktorns, Timon & Pumba,...
Arne Weise var min kung!

Det är levande varelser som inte styrs av relationsproblem mellan olika individer, utan mer på ett genetiskt arv av ren djurinstinkt.
Det är så ärligt på något sätt, ett sätt som jag har väldigt lätt för att kunna läsa av...
Inte alls som det mycket komplexa människoliv vi lever idag, där vi ibland måste dränka våra liv i alkohol för att orka stå ut med det.

Nu tror jag inte att djurlivet är någon dans på rosor heller, men de slipper de mänskliga....

Jo jag har träffat Arne Weise i verkligheten också, han var konferancier på en firmafest i Stockholm, jag var i 25 årsåldern, full som en alika...
Och jag tröttade ut honom med att under en kvart försöka uttala de sluddriga orden om vad han hade betytt för mitt starka djurintresse...

Stackars man, och jisses vad begränsad man blir...
När man har druckigt sig mod nog till för att utmana sin rädsla för att våga snacka med en kändis, och så har fyllan gjort det omöjligt för en att uttala orden.

Vilken jävla livsparodi man har gjort med sig själv genom åren, man bli så trött på sig själv...
Förbannade alkoholen..

/Berra

att jag också träffat Arne Weise, Jag var nog mellan 25 och 30 år, och vi bodde på samma hotell. Träffades förstås i baren och vi var båda i tillståndet att vi nog inte kom ihåg särskilt mkt av vad vi pratade om dagen efter. Minns bara att han var trevlig och lättillgänglig, som vi snälla alkisar brukar vara när vi mår som bäst och för tillfället är vän med flaskan och hela världen. Vad många sådana minnen jag har av att jag inte minns något av dem!
/Fenix

Nyfiken2

Som gravid eller ammande var det aldrig problem att dricka vatten till mat.
Vi är ett gäng tjejer, numera damer som bjuder till middag varannan månad. Vi är tolv personer (numera 50+) som träffas och bjuder varandra på middag sedan 20 år tillbaka. De flesta tar med vin eller öl men inte alla.
I perioder var vi gravida eller ammade, ingen brydde sej eller sa något. Nu är ju ingen av oss gravid
men ngn äter pencilin (vilket inte ska kombineras med alkohol enligt ngn gammal flosker), ingen
av oss bryr sej om anledningen, någon ska skjutsa barn till träning tidigt dagen efter, ngn har för
långt hem för att ta taxi, någon ska jobba, ngn har inte råd, men ingen bryr sej om anledningen. Vi
har lika trevligt ändå! Det är när drickandet har blivit ett problem som det blir bekymmer, vi som inte har problem med alkohol tänker inte ens om alla dricker alkohol eller inte. Vi bryr oss inte.
Ni som tycker att vatten inte passar till mat har ett problem. Ingen dryck passar så bra som
vatten, helt neutral, maten står för alla smaker. Alkohol kan ha en smak men ger framförallt ger det en mental förändring. Har inget med smaken av maten att göra.
Så ser jag det. Tänk inte alkohol, tänk mat! Tänk inte på vad andra dricker, de
kanske fixar alkohol, va inte avundsjuk. Fokusera på annat. Låt oss som kan dricka göra det. Tänk om!
Gör inte om omgivningen utan förändra dej själv. Då tror jag alla blir nöjda och glada, eller?

"Vatten är gott, men ingen festlig måltidsdryck, bara en törstsläckare.."

Skulle nog tröttnat på cola också om det kom ur kranen överallt.
Vattnet gör sig bra som supplement vid sidan av måltidsdrycken.
Huvuddrycken ska ju vara en smakupplevelse också, vattnet en neutraliserare...

Lika kul som att nu ska jag gå och fika, och dricker ett glas ljummet vatten från kranen!
Nä det går fetbort...

Jag ersätter aldrig middagen med ett glas filmjölk t.ex

Jag vill inte använda mig av ett substitut. utan något med ett likavärde.

Men läste någonstans i en blaska, att det har blivit "inne" att festa nyktert, någonting som vuxit sig starkare med åren.

Och det har ÄNTLIGEN kommit en alkoholfri snaps på bolaget, den ska jag testa till julsillen, alla gånger!
Det är en sak med ett likavärde för mig, jag och mina smaker för alkoholbefriade drycker är lika mycket värt.

/Berra

Vatten!

Vatten är min nya religion, det finns inget negativt, tråkigt eller icke festligt med vatten. Hur kan det som är själva livet i princip, inte vara höjdpunkten i måltiden!? :)

Som med allt kroppen behöver avnjuts det helst med en viss aptit. Är du törstig, eller maten lagom salt, är vattnet den största njutning som går att framkalla. Att ta tre stora klunkar som varken ger eftersmak eller tyngd i magen är ju smått fantastiskt.

Om du inte är sugen på vatten, är du antagligen inte törstig. Varför då leta efter sötma, utseende, eller annat bara för att få fördelen att lyfta glaset...? :)

Vad kan se bättre ut än ett glas vatten i kristallglas? Öl!? Vin!?

viktoria

Personligen tycker jag inte alls det är speciellt FESTLIGT med vatten (anser heller inte att falukorv eller blodpudding är festligt för att dra paralell), har till och med mage att bli grinig om man förutsätter det. Dricker det för att släcka törsten, eller oftast till maten. Nu under jultiden ser jag dock fram emot all julmust jag ska dricka, åh vad jag tycker det är gott! Och nej, jag har INTE problem för att jag inte alltid vill ha vatten i alla lägen, det är inte en del i min sjukdom alkoholism. Jag har varit nykter i ett par år nu, anser mig sund och frisk. Det jag dricker är ingen ersättning för alkohol, jag försöker alltså inte låtsas vare sig för mig själv eller andra att jag dricker något annat än det jag faktiskt dricker, som jag vet att några nitiska vill få det till. Slappna av bara, och se att vi alla gillar olika : D
Ingen säger tex till min mamma som alltid varit nykter, att hon har ett problem för att hon aldrig dricker vatten till maten. Tycker resonemanget haltar lite faktiskt. Ingen är en mer eller mindre lyckad nykter alkoholist för att man dricker/inte dricker just vatten i tid och otid. Tror man är ute på hal is när man generaliserar så.
Tror personligen att faran är när man letar substitut till ruset snarare än smakupplevelser. Sockeroverload, sex, överäter osv. Frågan som tillhör svaret är nämligen VARFÖR? snarare än VAD?
Väl mött, Victoria

viktoria

Förresten, gud vad denna fråga är uppe ofta på forumet : ) nyfiken på vad det väcker i oss olika typer. Intressant är det!

vana

....eller inte vatten är en smakfråga
och smaken är som bekant....delad.
Jag älskar vatten!
Särskilt när jag tar den från en kanna jag har i kylskåpet o den är kall.
Jag gillar också KALLT kamomillte.
Jag har inga behov att dricka substitut för alkohol.

Sedan i påskas är jag så gott som vegetarian av olika skäl.
Kroppen ville helt enkelt inta ha stora feta köttbitar längre.
Men jag gillar heller inte de där atrapperna för kött.
Sojafileer,veg. kyckling osv.
Man kan få i sej proteiner av råvaror,som pumpafrön osv....
Sån är jag