Ny här. Ångest. Vet inte för vilken gång i ordningen jag är hemma med: migrän, förkylning, uvi etc. Denna gång är det halsfluss. Fast det stämmer inte. Jag är bakfull. Precis som alla tidigare gånger. Jag har druckit i... säkert minst 12 år (förutom när jag var gravid, mitt barn är 11 nu, har dubbeldiagnos och på väg att bli en riktig tonåring). Jag klarar inte det här längre. Tidigare drack jag i perioder, nu dricker jag nästan varannan dag. Framförallt vin. Vinet har blivit mitt lugnande efter en tuff arbetsdag, min tröst vid alla bråk med barnet, min kick för att boosta min obefintliga självkänsla och min sömntablett. Oavsett användningsområde slutar det alltid i kaos. Det känns som att jag håller på att gå sönder. Kanske har jag redan gjort det?, jag vet inte. Känner mig så jävla ensam. Jag är ensam. Jag träffar sällan folk. Jag hinner inte för arbetet och hembestyren. Jo jag har en särbo, vi ses ju, till helgerna. Särbon vet inte om mitt problem då hade det varit slut för flera år sedan. Jag är nästan säker på att mitt barn vet även om vi aldrig talar om det. Jag vill inte ha det så här, jag orkar inte längre. Helst av allt vill jag bara resa iväg, bort från allt. Inte från barnet som jag älskar mest i hela världen.
Jag har sett att endel räknar dagar här inne. Kanske ska detta vara min dag 1. Jag är så rädd att misslyckas. Jag måste våga pröva.

Hej Chillan!

Vad modigt och ärligt du beskriver din situation. Du är verkligen inte ensam om att uppleva alkoholens dubbelhet, där den gjort sig viktig som lösning i stunden men skapar kaos på längre sikt. Du är varmt välkommen hit till forumet, hoppas att den här tråden blir hjälpsam för dig i att bryta mönstret du beskriver. Om du skulle ta steget och våga pröva, vad tror du att du skulle behöva för att klara det?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Kristoffer
Tack för ditt svar.
Jag...jag vet inte. Jag tror att svaret ska vara professionell hjälp. Jag är inte där.
Jag lutar åt att tanken om kärleksfulla relationer, hjälp i vardagen d.v.s att inte vara ensam om alla skan och måsten och minskad stress skulle hjälpa. Så ser det ju tyvärr inte ut i livet utan det är som det är och jag måste våga prova ändå. Så jag vet inte. Eller kanske är det så "enkelt" att det enda jag behöver är mig själv?, henne som jag övergav för länge sedan. Det är både tomt och kaos i både huvudet. Frågan är väl värd att bära med mig. Tack.

Hej,
Jag lider med dig, du har det tufft.. Själv började jag dricka för mycket i samband med att jag oroade mig mycket för ett av mina barn. Mitt barn var väldigt avvisande mot mig och jag kände mig maktlös. Att dricka vin några kvällar i veckan blev en flykt. Men jag kände att vinet tog över och det blev oftare gör mycket. Jag bestämde mig för en nykter period och märkte snabbt ett par saker: min ångest och oro minskade och min relation till barnet blev lugnare och stabilare. Jag kunde liksom stå för hur jag betedde mig och då blev det mycket enklare att leda mitt barn när det behövdes. Jag trodde inte att hen märkt av mitt drickande, men något förändrades i hens tillit till mig när jag slutade. Hen började vända sig till mig på ett nytt sätt. Jag tror du har mycket att vinna på att bli nykter. Och håller med om att vad du behöver är avlastning. Har du någon som kan hjälpa dig nån gång ibland?
Kram och styrka!

@Kennie Tack för att du berättar och delar med dig. Du gav mig ord till min känsla inför barnet. En maktlöshet. Hen är så viljestark, så avvisande. Egentligen ogillar jag skarpt bråk, höjda röster. Växte upp med det och vet hur det känns som barn att en vuxen beter sig så. Att vara (eller ha varit) berusad har hjälpt i att kunna sätta ner foten mot hen och har även precis som du skriver dövat smärtan inför situationen och helheten. Att du märkt skillnad i relationen när du var nykter lägger ytterligare en pärla i vågskålen av goda skäl och vilja till att våga försöka. Förlåt om jag frågar för närgånget men hur länge har du varit nykter och hur har er (ditt och barnets relation) utvecklats?
Önskar dig en fin dag.

Att det blev en dag 1 är inte så förvånande. Jag har i princip nästan aldrig druckit 2 kvällar i rad. Det är ikväll jag känner mig orolig för. Vill så gärna ha en dag 2 (och 3,4,5....en evighet av dagar).
Jag vet inte om det är någon som läser det här, och egentigen är väl inte det det viktigaste. Jag tror det är viktigare att jag skriver. Det har också känts bra att läsa runt en massa här. Det känns så mycket mindre ensamt. Det låter nog riktigt illa men jag är "glad"för att jag inte är ensam.
Eftersom jag är hemma idag (med otroligt dåligt samvete) har jag haft tid att känna efter. Oftast har det varit helt tyst i mig men ibland så. Tydligast är hur trött jag är. Jag är totalt slut och hela kroppen värker. Sov ganska dåligt, svettats massor till och från vilket jag alltid gör natten efter jag bälgat i mig. När jag dricker så dricker jag fort. Ett glas går ner i 2-3 klunkar och sedan påfyllning. Ofta dricker jag så snart jag kommer innanför dörren, precis innan jag börjar med maten. Det får stressen att lägga sig, även hungern. Flaskan är ofta slut när maten är klar och jag är då nästan alltid irriterad på mig själv dels för att jag druckit över huvud taget, för att jag redan druckit upp allt, för att jag inte köpte mer. Tänker oftast att nästa gång så köper jag en box, tar bara 1 glas/kväll så har jag för längre tid framöver. Samtidigt vet jag att jag skulle dricka än mer och det är därför jag inne på bolaget köper flaskor. En period provade jag att köpa halva flaskor. Jag var tvärsur redan efter 10-15min eftersom den redan var slut. Runt där jag bor finns flera små krogar som låter en köpa hem, så många gånger gick jag dit. Tillslut rättfärdigade jag helflaskeinköpet på bolaget med att det blev billigare än köp från krogen. Tänk vad jag tvistar till det och skapar dumma sanningar för att rättfärdiga ett dåligt beteende! En annan reflektion jag gjort är att jag under skrivande är så sugen på vin. Troligen för att fly allt det jobbiga som kommer, ligger omedvetet och trycker på. Å den andra sidan märker jag också, då jag gått lite fram och tillbaka i lägenheten mellan dessa rader, att suget minskar vid fokus på annat. Kanske är det så att jag behöver distrahera mig när suget sätter in och kanske är det så att det då klingar av (för stunden). Jag måste våga prova det. Faller jag så faller jag men JAG SKA INTE FALLA!, inte idag.

majken_r

@Chillan Hej, jag läser😊Hinner inte svara dock, på jobbet. Men, att distrahera sig är grymt mot sug. Inte tänka bort, utan ”göra” bort💪🏼

Hej,
Vad bra du resonerar och kämpar! Läste om en ny studie från Karolinska institutet som visar att träning är effektivt mot alkoholsug. Gärna träna den tid suget brukar komma. Rask promenad, konditionsträning eller yoga, allt hjälper. Och för varje gång du står emot så blir det lite lättare nästa gång. Man trampar upp nya stigar i hjärnan, ett steg i taget. Till slut växer den gamla stigen igen och man tänker inte ens på att vika av åt det hållet.

@majken_r och @Kennie. Ni har nog rätt i att "göra bort" och att motion är två riktigt bra metoder. Tack för det :) Hålla sig sysselsatt. Att samtidigt träna. Frigöra en massa bra ämnen i kroppen. Att fylla vattenflaskan med vin känns dessutom mer än väl motbjudande ;p
Kvällen har i det stora hela gått bra. När barnet kom hem från fotbollen lagade jag mat, kände mig rofylld och var inte alls sugen på "den vita drycken". Iofs har jag ju inte varit på arbetet idag så det är inte samma stresspåslag. Vi såg en film tillsammans vilket inte hänt ofta på senaste tiden. Jag lät bli att fara runt som ett jehu bland alla "måsten" och om sanningen ska fram så är jag alldeles helt för slut för att ens ha försökt. Mitt i filmen en paus för godisinköp. Jag minns inte när jag senast var så sugen på smågodis. Kanske handlar det om en vana av snabbt socker? Hur som gav det ett resultat av ett själaglatt barn och för egen del ett lätt illamående. Nu när jag ligger i sängen svårt att komma till ro. Lederna värker. Är det någonting som har med att kroppen inte längre bedövas regelbundet eller har smärtan andra orsaker?, jag vet inte. Det enda jag vet helt säkert är att jag har klarat ytterligare en dag och det gör mig glad =)

Sovit tungt, tyngre än vanligt med endast få uppvaknanden. Då av att jag svettats kopiöst. Jag som oavsett vad brukar vakna vid 04.50, 5 minuter innan alarmet sov idag fram till 07.10. Mitt barn som i vanliga fall går upp på egen hand har under de här dagarna jag varit hemma förlitat sig på min väckning och kommer idag försent till skolan.
Som vanligt läst runt lite och har börjat ana att det i de flesta fall inte är dag 1 eller 2 där de tuffaste striderna utkämpas. Snarare de första veckorna och att det efter det kommer hårda slag lite här som där i vardagen under väldigt lång tid. Jag förstår att jag har mycket att lära och upptäcka. Känslan av att bara vilja fly bort från alla måsten gör sig åter påmind. Speciellt då det förutom att jag behöver en totalrenovering även behövs en i hemmet då jag noterade hur inte kanske direkt stökigt men skitigt det är överallt. Jag har nog lurat mig själv även där. Hållit hemmet precis som mig: "snygg" på ytan men i katastrofalt skick för övrigt.
Har inte råd men fundera på att köpa nya träningsskor till mitt lilla hjärta. Förutom att hen behöver det så vill jag så gärna att hen ska tycka om mig. Humöret hos hen har varit mer än katastrof senaste månaderna (inte kopplat till mig + vin) och flera gånger varje dag har jag fått höra hur hatad jag är. Förstår att varje barn har sin egen frigörelseprocess men att gång på gång få höra dom orden har ätit sig in i mig och gör så ont. Försöker tydligen köpa mitt barns kärlek så patetiskt! Har egentligen inte mer att skriva just nu. Vill inte trycka på spara för tänk om jag vill skriva mer strax?, skönt att skriva. Nå väl får väl spamma min egen sida i sådana fall.

Fasiken, fasiken faan! (och om någon läser detta och tar illa upp så förlåt ordvalet). Särbon hörde av sig och undrade i förbifarten om middagsbjudningen vi lite löst talats vid om att ha. Här hos mig. Ingen stor. Vänner från oss båda inbjudna. Lyckades komma undan med att vi får prata om det lite senare, bestämma närmre. Jag har ju inte alls tänkt på att det här kommer genomsyra hela mitt liv. Eller jo, såklart att jag har fattat det men inte i realiteten. Vad gör jag nu? Jag kan ju inte bara strunta i middagen för det lär ju inte vara den sista gången jag ställs inför någonting sådant här. Så länge jag inte gör allvar i att ta barnet under armen och fly landet. Oavsett vart jag skulle fly så finns det väl middagar, barer och butiker med alkohol ändå. Hur som så...jag ska ju inte fly. Inte vill jag ljuga heller. Jag har ljugit så mycket i mina dagar just p.g.a. alkoholen. Samtidigt är jag inte redo att vara ärlig. Här vill jag tänka att en vit lögn som magkatarr, trötthet, känslig period eller vad som skulle vara så skönt att häva ur sig som medlet att helga ändamålet att vara nykter. Se ytterligare en lögn, en tillvispad sådan. Kanske behöver det vara så ett tag? Jag måste fundera aktivt på det här. Svårt.

@Chillan I början av nykterheten är det okej att ta till vita lögner för att slippa undan tuffa sociala situationer. Man behöver några nyktra månader i ryggen innan man är bekväm med att outa.

Sen lång tid tillbaka kan jag berätta för gud och alla människor att jag har varit nykter i 2,5 år. Jag är superstolthet över det! Folk blir impade faktiskt.

Kram 🐘

Tack för ditt råd @Andrahalvlek. Det kommer få bli så. Har läst endel i båda dina trådar och jag är djupt imponerad. Grattis till 2,5 år! Jag längtar dit men är just nu nöjd för varje dag 😊🙏

Hej igen, missade din fråga till mig tidigare. Jag har varit nykter i 2.5 år nu och kan väl säga att förändringen hos mitt barn kom efter ett par månader. Ungefär när jag själv började känna mig stabil i min nya nyktra livsstil. Det blev lättare för mig att hitta känslomässig balans, jag var inte så trött längre och kunde engagera mig på ett naturligt sätt i mitt barn. De gånger hen vänder sig till mig har jag energi och kan vara närvarande. Jag tycker det verkar som att ni hade en mysig filmkväll bara för ett par dagar sen? Tillåt dig lite godis och smuts i hörnen, tids nog orkar du ta tag i det. Nu är nykterheten det viktiga. Fulla personer är oberäkneliga och nu när jag alltid är nykter märker jag hur mitt barn litar på mig, det är så värt det!

Tack för ditt svar @Kennie och för att du delar kring barnet. Blir glad att höra att det blivit så bra tillslut =) Det ger mig hopp. Hade så klart hoppats det skulle gå snabbt men förstår att jag måste ge barnet tid. En raserad tillit byggs ju inte på en dag och jag har ju raserat den under flera år. Och grattis till 2,5 år!

Jag vågar redan nu checka av dag 5 =) Jo visst suget finns men klockan är så pass mycket att sängen lockar mer.
Höll mig sysselsatt under hela gårdagen. Var ute och förmiddagsflanerade med en vän. En märklig upplevelse som då och då slog mig under promenaden var att jag kände mig vinglig/som berusad. Kan det vara en form av symtom på abstinens? Barnet kom hem med en kamrat, jag och särbon tog ett dopp. På kvällen film för både stora och små, somnade ovaggad tidigt och vaknade sist av alla. Det var första gången på jag vet inte när som jag kände mig nästan helt utvilad. Även fast jag köpte nya gymnastikskor till barnet vågade jag mig på ett impulsköp av ny kyl/frys. Det jag har nu är nog sedan innan Rom brann, antingen läcker kylen och frysen isar igen eller så fryser grönsakerna sönder. Betalt och klart, kommer om ett par veckor. Dumt eller klokt, vet inte. Försöker tänka att nu när jag inte dricker så har jag råd. Vet inte heller om det är dumt eller klokt att försöka leva som om det är en självklarhet att jag inte dricker fast det är så pass tidigt och jag vet hur skört det är? För skört är det. Planerat över en väninna med barn för middag. Innan middagen var vi ute en sväng allesamman och helt plötsligt ska hon gå till krogen för en öl. Svindlade i huvudet för vad som kändes en evighet men hörde mig svara: Jag ska hem och laga mat. Lät kommentaren bli hängande i luften. Blev inga frågor men slutade med att hon gick iväg själv, vi andra gick hem. Jag lagade middag. Många tankar flög genom huvudet medan jag stod där och kokade potatis.
Just nu, när jag sitter här så kan jag inte förstå hur jag ens kunde ha tankar på att vilja gå med. Om jag gjort så så vet jag att 1 glas vin hade blivit 2, 3... jag hade försökt spela nykter för barnet som inte hade köpt det, förtroendet tillbaka på 0 och nej, vilket kanske låter konstigt men jag gillar inte känslan av att vara full. Har aldrig gjort. Jag gillar den första berusningen den som lindar in, luddar till tillvaron och allt det som omedvetet finns där inne i mig som gör ont.
Jag hade inte heller som nu (fick ta en paus i skrivandet) blivit ombedd att laga en kvällsportion köttbullar och makaroner till ett hungrigt barn.
Just nu känner jag istället att jag vill ha mer tid hemma. Dvs jag vill inte ha fler 04.50 morgnar och sen hemkomst. Jag vill sova tills jag vaknar, vara hemma, pyssla, ordna frukost till mitt barn (visa att jag finns och bryr mig). Men verkligheten ser ju inte ut så. Jobba bör man annars ( i förlängningen blir man utan bostad mat etc och så) dör man. Kanske, vågar jag tro så?, kommer även detta kännas annorlunda i takt med att jag lyckas hålla mig nykter?
Önskar alla som läser detta en fortsatt fin sen lördagskväll och en härlig söndagsmorgon.

Bra gjort att inte hänga på till krogen! Jag tror det blir lättare för varje gång man står emot en sån impuls. Man får liksom in vanan att välja det man vet är rätt istället för att släppa ansvaret och svepas med. Och angående kyl/frys så tjänar du nog i längden på nya, hela grejer eftersom de drar mindre el. Nu kör vi på med en ny nykter vecka!