I förra veckan skrev jag om att jag skulle träffa min kurator och den nya socialsekreteraren i denna veckan. Har träffat dem idag! Ett mycket känslosamt möte...där mina tårar rann men även ett SÅ himla bra möte. Soc.sekreterarens bror och jag gick i samma klass på gymnasiet dock inte samma program eller linje som det hette då. Vi pratade lite kort om hur det var på gymnasietiden. Hon berättade att hon gick bara ett år på gymnasiet sedan flydde hon iväg utomlands. Hennes pappa var alkoholberoende. hennes bror/min klasskamrat började dricka under årskurs tre på gymnasiet. Jag tror att hon själv har varit i ett beroende men kanske inte alkoholen. Hon kände att hon var tvungen att fly för det fanns så mycket förväntningar på henne. Hennes föräldrar tillhörde överklassen i stan och det fanns en förväntan på att hon skulle ingå i olika sammanhang.

Soc.sekreteraren jobbar både med utredningsarbete och behandlingsarbete. Hon var tuff, hon var rak, inga krusiduller men allt vad hon sa kom från hjärtat. Hon sa vi måste börja om från början. Vi finns här och kan hjälpa dig om du tar emot det..det är frivilligt. MEN...om du inte gör något nu...så kommer du snart gå en död till mötes. Hon sa även jag vet att du vet men vi måste säga det högt till dig. Vi ska träffas igen på fredag och på måndag ska jag träffa min kurator. Hon sa...du bär på mycket skam och skuld...eller hur?? Men här inne på rådgivningscentrum finns ingen skam och skuld....

Jag tänker på er här på forumet som har gett mig råd, som ger råd till andra på forumet...som går vidare och som har gått vidare. Det är ju inte så att jag har tyckt att era råd har varit fel...ibland har det kanske känts lite intensivt....men jag har liksom gått in i bubblan istället och låtit råden rinna av mig. Jag vet mycket men jag har inte låtit det tränga in....jag har inte råd längre att inte låta det tränga in i mig....när jag skriver meningarna dansarna de fortfarande runt min kropp...därför att min hjärna är så ..ursäkta ordvalet...så ini helvetes kidnappad...

Jag funderar på varför har jag skrivit så länge på forumet när jag inte blivit nykter....jag har ju alltid påtalat att man ska få skriva här fastän man inte är nykter...vilket jag fortfarande kan tycka..men hallå liksom...så här länge?!?! Jag tycker ju om att skriva...men även att tillhöra....och att få bekräftelse. Jag tänker att jag ska räkna dagar för mig själv. För...det här med räkna dagar är mer som om jag ska visa hur duktig jag är än att det handlar om att bli nykter...Jag tappar själva grejen med att jag vill bli nykter för min skull...det är som om jag ska visa för omvärlden att jag är duktig...Det är som på jobbet...jag sätter en gräns för mig själv...att om jag inte har förstått vissa saker inom en viss tid då kan jag inte längre fråga om dem för jag bör ju veta..jag borde veta...

Så....nu börjar jag med den här dagen...den här timman och därefter nästa timma....ska luncha med min dotter kl 13. Känns så gott i modershjärtat. Att min dotter under en tid har intensiv kontakt med mig för att sen ha mindre kontakt...hör mycket ihop med hennes bipolaritet...och när kontakten inte är så intensiv då är det lätt att jag känner mig avvisad, då kommer den där lilla flickan fram, offerkoftan och även alkoholen. De där svängningarna är svåra att förhålla sig till men något som jag behöver hantera fast utan alkohol..

Ha en fin dag:)

Wow @Varafrisk , det låter som att mötet med dessa kvinnor var precis vad du behövde. Du ska vara stolt över dig själv, att du tog steget och sökte hjälp!!! Blir helt rörd av att läsa ditt inlägg och önskar innerligt att detta kommer att funka för dig.
Kram🌹

Tack bästa @Allegra🥰Orkar inte läsa så mycket hos andra just nu men hur går det för dig?

Är rädd, är ledsen men ändå hoppfull🥲🙏🏻 Har varit på taktil massage..underbart👌🏼 Ska åka och köpa amerikansk sallad tillsammans m mannen❤️ Jag är nykter idag. Idag var det inte svårt🤵‍♂️

Kram

Dagen igår var verkligen omtumlande…jag blev låg och stark på en och samma gång🥲🙏🏻 Har drömt hela natten om…vad jag tror…soc.sekreteraren och kuratorn..de var lite otydliga..kändes som om de var även lite otydliga i sitt budskap🤓

Jag märker att ofta kan behandlarna göra en liknelse med cancer dvs om du hade haft cancer vad hade du gjort då? Vad hade din man gjort? Och jag tänker vad hade vården gjort? Jag tänker att de hade använt sin erfarenhet men format den efter mig. Jag har tankar om hur jag skulle vilja ha hjälp, ska framföra dessa. Ska se om de med sin erfarenhet kan göra en modell som kan passa mig eller måste jag passa in i modellen?

Nu startar jag upp torsdagen…..

Ha en fin torsdag ☀️

Tänkte på en sak… Tittade på morden i Sandhamn på Cmore igår. Jag tror att i nästan varje avsnitt dricks det alkohol i slutet av programmet el under programmets gång. Igår satt Alexandra Rapaport med ett glas vin och den norske polismannen (som jag inte vet namnet på) med ett glas whisky. Vilket budskap vill Viveka Sten ge med sina romaner/sin dramaserie? Alkohol är avslappnande?

Tack @Varafrisk , idag den 1a september kör jag en vit månad tillsammans med min man. Det har varit lite trassligt för mig i augusti så det känns som en lättnad att vi gör detta tillsammans. Min ambition är att det ska lägga grunden för en nykter höst🍁

Tycker folk dricker som galningar i varenda tv-serie! Det är whisky, vin och öl överallt. Antar att det är ”osynlig” rekvisita tills man, som vi, blir observanta på alkohol.

Fnittrade lite då jag läste nyheterna imorse, att Systembolaget höjer priserna. ”Ni får inte mina pengar iallafall”😊

Kram✨

@Varafrisk Kom tillbaka när du känner dig redo. För att kunna tillgodogöra sig en behandling behöver man själv kunna påverka och styra den tillsammans. Det är du som utför arbetet, är experten på dig själv och att kunna påverka är det som ger empowerment. Det stärker den egen förmåga att hantera sin situation, att kunna påverka och styra sin egen vardag och stärka sina egna resurser. Det ger tilltro till den egna förmågan att klara av saker.

Lycka till!❤️

Stängde aldrig ner den här tråden. Kanske ni upplever mig förvirrad som ena dagen ska göra uppehåll på forumet kommer tillbaka ska stänga ner igen och är här och skriver igen. Hur som helst så jag tycker om att skriva. Kanske blir det dagbok som Andrahalvlek använder sin tråd till. Jag tänker…jag behöver inte bestämma mig.

I fredags träffade jag den nya socsekreteraren igen. Ett så himla bra möte. Jag sa till henne jag var helt omtumlad efter vårt möte. Jag vet sa hon men jag kände att du står kvar. Jag kunde säga många saker t henne. Saker som jag upplevde tunga fr första mötet och saker som jag tänkte att hon inte förstod men hon förstod. Hon sa till mig..jag tror att du har nått din botten nu. Jag tror också det. Jag är inte redo att gå in i en sju veckors behandling på hemmaplan då jag antingen måste sjukskriva mig el ta tjänstledigt. MEN jag har det i bakhuvudet. Jag ska fortsätta h kuratorn men min socsekreterare ska försöka skräddarsy ngt åt mig. Hon ska även ringa en klient som jag kan få följa m till AA nästa söndag i en grannstad. Vi kom fram till att det hade varit lite otydligt för mig tills nu…för jag har väntat på när ska vi sätta igång. Jag har en tanke/plan inom mig.

Nu ska jag föna t håret för om en liten stund kommer en vän och vi ska gå på bio.

Så en dag i taget..🙏🏻

Kram💕

Såg filmen ” Där kräftorna sjunger” med en vän som jag delar egenskapen att vara adoptivmamma, vi delar mycket i denna föräldraroll. Hon hade varit och hälsat på sin man som ligger på sjukhuset innan hon kom t mig. I fredags domnade hans hand och arm bort när han stod i provrummet på Dressman. Svaret har inte kommit ännu men en tiaattack el stroke. 62 år. Känner sig återställd.
Före bion satt vi på en bänk utanför biografen då kom min svägerska cyklandes. Skulle cykla till sin syster. Hennes syster fick äggstockscancer för ungefär tio år sedan. Cancern spred sig till ena lungan men det har varit stabilt. På en rutinundersökning hittade man flera tumörer. Nu ska hon få cytostatika. Är 77 år.

Min vän som jag var på bio med följde m hem t mig och vi åt räksmörgås. Vi pratade om våra barn. Känner igen oss i varandra hur vi hanterar/känner för våra döttrar som har psykiatrisk sjukdom. Hennes son har börjat arbeta på ett äldreboende för personer m demens förorsakade av alkohol. De yngsta i 60-årsåldern.

Min dotter är ganska låg just nu. Tänker på henne.

Sitter och tittar på Lena Ph på Tvn. Väntar på min man som varit på fotboll m min bror. Vad jag vet är jag frisk…nu längtar jag väldigt mycket efter min man (som också är frisk). Just nu känner jag mig lite liten och ängslig men oändligt tacksam över mina barn, min man…ja…helt enkelt min familj och livet❤️❤️❤️

Kanske finns det ett visst beroende hos vissa här på forumet av forumet i sig också. Jag var tvungen att ta en lång paus för några år sedan. Blev nästan besatt av att se till att alla fick svar och att hänga med i trådarna. Du verkar inte ha just det ”problemet” med forumet, men nog kan forumet ibland ta mycket tid. Folk, däribland du, skriver så mycket intressanta saker om livet etc. Så jag blir ju alltid lite glad när du återvänder. Men kanske borde du (och jag) ibland kanske tidsbegränsa närvaron.
Så bra med din socialsekreterare. Hon verkar lyssna och nu kan ni jobba tillsammans framåt. Jag tänker att du är väldigt känslig för andras behov VaraFrisk och att det bidrar till att det är svårt att sluta både skriva och dricka. Du skriver mycket om andra och andras ”problem”. Att jobba med beroendet tänker jag för vissa härinne kräver att bli mer egoistisk. Att vara där och lyssna räcker, men att sen släppa andra är nödvändigt tror jag. Skitsvårt i praktiken såklart. Särskilt att släppa nära och kära, men tilltron är viktig också. Jag skulle nog ha minst lika svårt som du att släppa min dotters mående, men vi kan inte påverka nån annan än oss själva och att ge oss själva tid och prio är viktigt. Just det där du skriver om att du känner dig liten och ensam tänker jag också är viktigt och att det kanske har att göra med att det är så svårt att se och tillfredsställa dina egna behov. Så ge dig själv tid nu VaraFrisk! Det kanske är bra för dig att skriva här och få ut tankar som annars ligger och mal. Du skriver väldigt bra också så det är ju intressant att läsa. Ha en fin dag!

Tack @majken_r 🥰

Tack @Sisyfos 🥰

Det visade sig att vår vän hade fått en liten stroke. Sjukskriven tre månader samt får inte köra bil på tre månader. Även om skadan inte var stor samt att han känner sig återställd så har det ju ändå varit en blödning i hjärnan. Det här blev lite omskakande för min man och mig. Vår vän är en mycket vältränad man. Springer flera maraton om året ute i Europa. Livet kan förändras snabbt…när man minst anar det. Det tål att tänkas på🙏🏻

Träffade min kurator igår. Tittade på en film. Om Jarmo. Som berättade att han inte förstod att han hade en beroendesjukdom. Pratade om det fysiska- om allergin, det mentala- om besattheten och om det själsliga - ångesten, självföraktet mm. En bra film. Min kurator sa till mig att göra uppehåll fr forumet. Att jag behöver göra inte skriva. Jag bestämmer inget. Jo, naturligtvis ska jag göra!

Nu..in i duschen. Idag var det min tur att ta m sig fika t jobbet. Det blir nog sötchock! Idag för 36 år sedan träffades min man och jag på en dansbana ute på landsbygden❤️ Tror vi firar det med att titta på svenska damlandslaget. En lugn kväll i varandras närvaro. Ingen alkohol. Bara ngt väldigt enkelt.

Till Er alla önskar jag en fin tisdag🌺🤗