av panalee

Kristoffer
tis, 2022-08-16 - 15:10

Hej panalee!

Du startade en tråd med en frågeställning som får mig att anta att du själv letar sätt att hantera livet med någon som har beroendeproblem. Även om det inte finns några enkla svar på den frågan så är det många som beskriver att det är hjälpsamt att inte gå ensam med tankarna utan söka stöd, precis som du gör här. Om du vill får du gärna skriva lite mer om din situation, så blir det lättare för andra att komma med tankar och erfarenheter. Ibland får en skriva några gånger för att tråden ska "komma igång".

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

4hjärtan
ons, 2022-09-07 - 00:43

Jag går i samma tankar, hur klarar man av det. Det är jobba, barn och ett hem m ska ska ta hand om. Samt oron kring den man bor med. Det är ett stort lass. Och man känner sig väldigt ensam.

Snödroppen
ons, 2022-09-07 - 11:22

@panalee
Jag klarade inte det. Det var bara ett enda långt lidande där man tynar bort som människa.
Jag mår mycket bättre sedan jag lämnade och satte stopp.
Sover bättre, lägger min energi på sånt jag tycker om. Känner mig uppskattad och uppskattar andra.
Jag skulle aldrig någonsin vilja vara fast igen.
Det var jättesvårt att bryta medberoendet, jag fick hjälp.
Kram

Saber
ons, 2022-09-07 - 20:43

Jag vet inte hur länge man klarar, jag lever med missbrukproblematik där det är så svårt att lämna. Jag tror att det är menat att det ska vara vi, men det är beteendet jag inte gillar. Jag älskar ju honom men vet inte om jag orkar en vända till samtidigt som jag inte vet om jag orkar med att sälja hus och allt vad det medför.
Är rådvill. Som någon tidigare skrev, finns nog inget rätt eller fel man måste gå till sig själv och vilken livssituation man är i.

Snödroppen
tors, 2022-09-08 - 08:08

@Saber
Ja, det är jättesvårt att vara i den situationen.
Precis som du skriver så finns det inget facit utan var och en hanterat det på sitt sätt.
En jättesvår bit för oss anhöriga är att acceptera att vi är maktlösa inför deras missbruk och att det är fullt ut vårat ansvar och val att stanna om vi vill.
Det är tufft men det är också sanningen.
När vi accepterat det och blir sanna mot oss själva så kan man också hantera situationen bättre.
Styrkekram från en som varit i samma situation.

Mammatill2
lör, 2022-09-10 - 22:06

@Saber Känner samma oro och maktlöshet.Vet liksom inte hur jag ska ta mig ur detta stoppar huvudet i sanden och kör på.Men tiden går och känner ju hur det blir bara mindre kvar av mig själv…
Många skriver och säger att personen måste nå botten och trodde min sambo gjort det. Hade hopp om att han skulle ändra sig då jag sa att jag skulle lämna honom. Men så bestämde vi oss för att försöka och han var duktig en tid utan alkohol och kunde ibland ta nån öl. Men sen kom semestern och då var det kört och jag känner mig så besviken och ledsen att han verkligen inte klarar av att dricka normalt. Skulle jag säga att nej nu får det vara nog skulle han nog lova mig att sluta dricka men tror ju faktiskt inte han klarar det.jag har lurat mig själv för länge men känner mig fast och kan inte komma här ifrån

Snödroppen
lör, 2022-09-10 - 22:13

@Mammatill2 ❤️
Det är tufft att leva så. Spara pengar och försök ha en plan B för dig själv.
Bättre att gå ihop sen om han slutar och börjar jobba med sig själv ordenligt.
Du har rätt att leva och ta hand om dig själv och må bra. Lättare sagt än gjort men så är det.

Saber
lör, 2022-09-10 - 22:32

@Mammatill2
Den där maktlösheten är jobbig. Och önskan att han kunde dri ka normalt känner jag med, men det kan han inte och jag vet inte om han inser det själv igen.
Det är det här med att gå eller inte. Huvudet säger en sak i bland och en annan sak ibland medan hjärtat säger stanna, du älskar ju honom.
Nått botten trodde jag med att han gjorde förra gången, sen som du säger kom sommaren med en öl eller två och därifrån eskalerade det.

Jag tänker som snödroppen säger börja spara ihop lite så att om det blir en separation så blir det enklare för mig.

Mammatill2
fre, 2022-09-16 - 22:42

@Saber ❤️ Tack för svar
Känner jag efter så älskar jag inte honom men vi har två barn och jag är orolig hur han skulle hantera en separation. Han har mått dåligt i flera år men för några månader sedan börjat ätit antidepressiva.Känner att hans humör blivit lite bättre men lång väg kvar och tror han behöver annan hjälp.Han är väldigt arg och kan tända till fort.
Idag har han skrikit åt mig framför vår son.Han har en väldigt hög röst så blir otroligt jobbigt och tycker så synd om sonen som satt bredvid och började gråta😔
Varje gång han dricker så älskar jag honom lite mindre så finns inga känslor kvar för min del men känner ändå hopplöshet att lämna. Vet att han skulle blir både arg och besviken och vet att han tycker det är så illa när man separerar med barn för man förstör familjen. Där vet jag att han har helt fel för det finns ingen i familjen som mår bra när en person dricker och beter sig som han gör så han har faktiskt bara sig själv att skylla .
Men rädd att han skulle bli elak och förstöra sen även för hans mående så finns det en oro i om han gör något mot sig själv.

Mammatill2
fre, 2022-09-16 - 22:46

@Snödroppen tack
Vi äger ett hus så lite pengar skulle jag nog kunna få ut men ändå svårt med min lön att köpa en lägenhet då man har barn.Mem jag står i lägenhetskö så det kan ju gå.
Beslutet att lämna honom har skett i mitt huvud flera gånger och en gång sagt till honom då var jag verkligen klar.Men så lovade jag att försöka och så sitter man här igen

Maruschka
ons, 2022-09-28 - 06:46

@Mammatill2 Vi bor också i hus. Har en plan om att hyra en lägenhet med korttidskontrakt. Där kan jag vara alla gånger han inte är nykter. Hoppades i det längsta att det inte skulle behövas men sanningen är att det är det är helt nödvändigt med en stark och tydlig markering. Har inte flyttat ännu, men det känns som ett stort och viktigt steg som ger mig hopp! Ska snart gå på visning. Ser fram emot ett bättre liv.

Haga
ons, 2022-09-28 - 15:14

Svaret är enkelt men ändå väldigt svårt att ta in. Det går inte att leva med ett missbruk! Det går kanske att leva med någon som hanterar sitt missbruk eller motarbetar det och inte styrs av det. MEN att leva med ett aktivt missbruk går inte. Du kommer alltid komma i andra hand, du kommer utnyttjas, bli sparkad på och du kommer inte få något för det. En konstant huvudvärk som du inte kan påverka och som bara blir värre tills den dagen du exploderar. Tror i vissa fall att det hade vart enklare att hantera att den man älskar kör ihjäl sig i en olycka eller dylikt istället för ett missbruk. Resultatet är detsamma, personen du en gång älskade styrs av sitt missbruk och är död. Skillnaden är att hens missbruk även kontrollerar dig. Spring för livet om du kan är det bästa råd man kan ge. En missbrukare har ensam ansvaret att reda upp sitt liv. Det är varken ditt eller någon annans ansvar...