Hej.
Mitt första inlägg i ett forum som jag hoppades att jag aldrig skulle behöva uppsöka. Men nu är jag här. Jag ska försöka beskriva situationen.
Min vän är inne i ett, som h*n kallar det, riskbruk (alkohol) och personen medger själv att steget till missbruk inte är så långt. Jag menar att vännen redan har ett missbruk, pga olika saker som hänt och alla risker det medför för personen och andra. Åtminstone är det ett skadligt bruk, jag vet inte riktigt vart gränsen går.
Just det har jag inte sagt till vännen, har varit väldigt försiktig så att inget jag säger ska låta som något skuldbeläggande eller anklagande. Jag har däremot förklarat min oro, hur jag upplever det och varit väldigt ärlig mot vännen.
Efter det blev det helt tyst. Ingen reaktion, inget livstecken, absolut ingenting. Gjorde jag fel som berättade om min oro för vännen? Jag vet inte vad jag ska göra, om jag kan göra nåt mer?
Är det här en vanlig reaktion, att bara försvinna så där? Det här är jättejobbigt. Råd, någon?

@DenSomSer
Jag tycker du gjorde rätt i att vara ärlig, du bryr och visar det.
Om det sedan är missbruk, riskbruk eller annat är egentligen sekundärt.
Du har gjort det du kan, hur det tas emot dock är h*n som ansvarar över.
Tycker det var fint och starkt av dig du vågade och sättet du sa det på.