Hemkalla som tampas med skiten,

Jag läser o vill lära mig. Svartmålar ingen, har mina egna dysfunktionella beteenden genom livet - så jag sätter mig inte på någon piedestal bara för att min sambo har alkoholproblem och inte jag (haft riskbruk dock).

Min sambo drack med vår ettåriga dotter. Jag hade jobbat tre dagar efter mamma ledighet o sambon skulle ta hand om vår dotter… han drack den tredje dagen, ringde 1 timme före skiftet var slut o erkände.

Nu har jag packat ihop mina saker o flyttat till mina föräldrar. Ska åka till lägenheten imorgon.

Vet att jag är maktlös… men att dricka med sitt barn…är inte det en ganska allvarlig gräns som även en alkoholberoende inte skulle gå över i första taget? Jag menar att det är ett tecken på allvarlig alkoholproblematik..

Jag älskar honom vill så gärna att han återfrisknar. Har ni alkoholister som årerfrisknat något råd?

Hej @minresamotlugnet,
Starkt av dig att ta steget och sätta ned foten. Då du själv har erfarenhet av riskbruk så gissar jag att du är har god kännedom om vad det har för effekt när man dricker och att du vet att det är helt oacceptabelt att dricka när man ansvarar för en ettåring. Att gå över den gränsen är i allas ögon fruktansvärt, men alkoholisten kanske inte har de tankebanorna i ögonblicket när det händer. Det är definitivt ingen förmildrande omständighet men kan vara en förklaring. Personen har kanske en övertro på sin självkontroll och tänker kanske först "bara" ta ett glas eller en öl, sedan drar det iväg och då är det svårt att hejda eftersom alkoholen ganska snabbt förändrar omdömet. Att som alkoholist "bara" ta ett glas öppnar oftast dammluckorna och så går det inte att hejda sig.

Jag tycker dock att din sambo gör en bra sak mitt i allt det dåliga - han ringer och erkänner. Det innebär att han är medveten om att han gör fel och att han dessutom väljer att lägga korten på bordet. Han döljer inte vad han gjort och han förnekar inte. Det är sådant som jag tycker verkar vara tecken på att han kan ta emot hjälp.

Jag ska egentligen inte ge råd, det tycker jag vårdpersonal ska göra, men det är fint att du älskar honom och vill hjälpa honom. Du har nu visat att du menar allvar genom att flytta ut med ert barn. Att utan att kritisera för hårt eller vara allt för fördömande ändå fortsätta ställa krav och ultimatum och samtidigt stötta honom i att hitta hjälp mot sina alkoholproblem kan vara en väg att gå. Att erbjuda sig att följa med honom till beroendemottagningen kan också vara en tanke så att han vet att du inte tänker lämna honom om han tar tag i saken.

Jag skulle nog inte låta honom ta hand om ettåringen utan att han får bevisa sin nykterhet framöver. Det finns sätt att göra det genom att han t.ex. får en mätare att blåsa i där resultatet går till vården samtidigt som en mobilapp tar en bild så att man vet att det är rätt person som blåser. För att du ska våga lämna barnet med honom kan det vara en lösning värd att diskutera, men allt förutsätter att han först söker hjälp.

Jag önskar er all lycka till! 🎀

@Axianne

Tack för ditt svar. Jag håller med o uppskattar ett annat perspektiv. Han är en fantastisk person och är rätt chockad att han inte lyckades hålla sig från att dricka då han skulle ha hand om sitt högt älskade dotter. Han har tre vuxna barn som han haft hand om under sitt förra äktenskap. Då drack han inte. Han har dock långsamt ramlat in i en depression beroende på många saker, har alkoholism i sin släkt.

Han förnekar inte nej, han vet att han har svåra problem. Ibland säger han -”det är kört för mig”. Om offerkoftan tas av så har han lika stor chans som alla andra att bli nykter antar jag.

Jag lämnar honom absolut inte ensam med dottern mer (känns moraliskt fel o hon är mitt allt). Kan tänka mig att de kan träffas o att vi styr upp det såklart.

Sen är jag kluven hur mycket kontakt vi ska ha - det kanske hans beteende händanefter får bestämma.