Idag ska vi fira älskade äldsta dottern med kalas på restaurang. Noll jobb för någon av oss, och hon har precis fått löneförhöjning så hon har råd att betala (hennes egna ord). Men drickat får folk betala själva, någon måtta får det finnas. Vi har fått förbeställa maten och jag ser fram emot en grilltallrik med olika sorters blandat kött bland annat. Efter maten blir det tårta.
Jag frågade dottern om det var okej att jag tog initiativ till födelsedagssång och hurra-rop. Så det inte blir pinsamt för henne. Hon svarade att eftersom hon själv gillar att sjunga för andra så får hon väl bjuda på det. Hon har tidigare sagt att hon helt saknar pinsamhetsgen. När hon gick i skolan tyckte hennes kompisar att deras föräldrar var pinsamma i parti och minut, det räckte att de bara visade sig. Sådan har vår äldsta dotter aldrig varit, trots att jag har dykt upp både då och nu i olika skolsammanhang.
I morse la jag ut bilder på dottern som bebis på fejjan och instagram. Fyra bilder, en vardera ihop med mormor, morfar, farmor och farfar. Sen skrev jag en text till som lyder så här: ”Idag ska vi fira att den här sötnosen har fyllt 25 år. Hade jag inte haft bildbevis så hade jag knappt trott det. Jag brukar skoja om att E föddes vuxen, för hon har verkligen så många fler vuxenpoäng än båda sina föräldrar. Och det är precis så som det ska vara. Våra barn ska ju bli en 2.0-version av oss själva. Men i E:s fall är hon nog en 20.0-version jämfört med mig och sin pappa. Så klok och empatisk, driftig, diplomatisk, smidig, praktisk, strukturerad, rolig, trevlig, omtänksam… Jag kan hålla på hela dagen och rabbla superlativ. Men jag nöjer mig nu, med ett hejdundrande grattis! 🥳🥳🥳”
Jag känner mig utvilad efter nattens sömn, och mer utvilad hinner jag bli innan festligheterna drar igång vid femtiden. Så taggad och pepp på kalas är jag. När dottern i somras började tala om eventuellt kalas blev jag helt kall och varm och kall igen. Jag sa åt henne att jag så gärna hade velat fixa kalas åt henne, men då mådde jag fortfarande så dåligt att jag inte ens visste om jag kunde delta på kalaset. Sen väckte jag idén om att hålla kalaset på restaurang, för att slippa allt jobb, och på den vägen är det.
Vad fint @andrahalvlek, en sån fin dotter du har- eller snarare två. 😍 Vi har vissa av våra familjefiranden på restaurang- och har även haft när barnen var små. Avkoppling för alla- och en lyx. Hoppas det blir en fin kväll! Och att helgen också blir vila-efter denna första vecka på jobbet som du fixat så bra! Kram till dig fina vän 🥰🌸
Fint @Andrahalvlek ! Bra idé med restaurang. Om en vecka kommer min bror med partner till stan på kryssning för att han fyller 70. Jag är i valet o kvalet om jag skall ordna lunch hemma el på restaurang. Få se vad det blir!
Kalaset var toppen från början till slut 🥰 Jättegod mat, som alla 20 pers fick varm samtidigt. God tårta, med mycket chokladmousse. Trevlig sällskap, och dottern cirkulerade och satt vid olika ställen vid det långa bordet för att få en chans att prata med alla. Kanonfina presenter fick hon också. Bäst av allt - dottern var supernöjd, hon strålade som en sol hel kvällen ❤️
Nu ska jag snart köra till huset och hänga med döttrarna några timmar, plus deras pappa och äldsta dotterns sambo. Vi ska grilla korv till lunch och jag har fått i uppdrag att köpa med mig majskolvar från en gårdsbutik. I eftermiddag ska jag gå med min mamma och rösta. Jag bävar lite inför eventuella köer, men min mamma har ju rullator att sitta på så det reder sig nog.
Allt blir som det blir och går som det går. Jag kan inte påverka valutgången, men jag kan bidra med min röst. Glöm inte att rösta du också - varje röst räknas!
@Andrahalvlek Vad roligt att höra att kalaset blev så lyckat och bra🥳. En riktig superdag! Ja, vi kan bidra med vår röst och hålla tummarna för att inte att värderingar som allas lika värde och rättigheter förlorar. Det vore ödesdigert!
Idag vaknar man upp till… ovisshet. Det skiljer tydligen bara 50.000 röster mellan blocken så inte förrän på onsdag kan en segrare utropas. I min egen hemkommun har koalitionen M+C+KD styrt i två mandatperioder. (Innan dess styrde S+V.) Nu ser det ut att bli SD+M+KD. SD är det andra största partiet efter S i min hemkommun. Både S och C har sagt tvärnej till att samarbeta med SD, medan M och KD tidigare har sagt ’kanske”.
Min mamma sa igår: ”Skönt att det äntligen är val så vi slipper höra på detta mer, det börjar bli tröttsamt.” Tji fick hon, vi lär i media få ta del av politiker som ska älta och tjafsa och diskutera högljutt i många veckor till, kanske månader.
Jag har listat åtta kriterier som jag vill uppfylla dagligen. Det är min målsättning, även om jag inte kan uppnå det varje dag av olika skäl. Antingen så hinner jag inte, eller så orkar jag inte. Båda delar är giltigt förfall. Men jag ska alltid försöka hinna med mina åtta kriterier dagligen.
De åtta kriterierna: Gympa, Kettlebell, 7.000 steg, 0 choklad, 0 glass, nötter, smoothie, meditation.
Vecka 1: 47/56 ✅
Viktminskning: 0 kg
Jag är lite besviken över att det inte har synts på vågen, men jag har i alla fall inte ökat i vikt. Och detta är i huvudsak en livsstilsförändring. Jag vill skapa rutiner som min kropp mår bra av. Gympa och kettlebell frestade dock på min otränade rygg rätt så mycket, så jag fick pausa från det några dagar.
Jag har ätit tårta två gånger under veckan, men jag har inte ätit choklad eller glass - och det är första veckans riktigt stora vinst! Jag har också uppnått minst 7.000 steg 7/8 dagar och det är jag väldigt nöjd med. Heja mig!
Jag fick till mig att vid viktminskning så försvinner fettet först inne i kroppen och det märks inte på vågen. Är osäker på om det stämmer men ser nog på min egen våg att det kan ligga ett korn av sanning i det. Hur som kändes den uppgiften som en liten lättnad :-)
Jag träffade min psykolog igår. Vi har träffats regelbundet sen jag var sjukskriven första gången 2007. Vi träffades också i våras, men från mars började jag lämna återbud och jag svarade inte när hon ringde eller smsade. Jag var för dålig, jag var inte ”behandlingsbar”. Hon nådde inte fram till mig.
Igår när vi träffades sa hon gång på gång: ”Det är inte bara utmattningsdepression, det är något mer.” Hon är helt inne på att jag bör utredas för bipolaritet. Just för att jag ska få rätt hjälp och medicinering, för att jag inte ska bli lika dålig igen.
Hon sa också att det är viktigt att jag blir bemött på rätt sätt av vården. Att säga till en riktigt deprimerad människa att de ska aktivera sig ur depressionen är skuldbeläggande. Eftersom individen inte har förmågan att just aktivera sig ur depressionen, så känner hen sig skyldig till att förvärra sin depression. ”Det är mitt eget fel att jag mår så dåligt, om jag bara orkade/gjorde…” osv.
Råden man får är sagda i all välmening, men de faller liksom inte i god jord. Det känns istället som att bli spottad i ansiktet. I det läget är man inte ”behandlingsbar”. Man har inte förmågan att varken ta beslut eller förmå sig att göra sådant som man skulle må bättre av. Jag kan allt i teorin, jag vet precis vad man ska göra för att må bättre, men jag kan inte förmå mig att göra det när jag mår som sämst.
När jag träffar min läkare på psykiatrin nästa gång ska jag fråga hur en utredning går till och vilken typ av medicin och behandling som i så fall erbjuds. Och sedan ska jag fatta beslut om ifall jag vill utredas eller inte. Min dotter psykologen sa att en fördel är att om jag är bipolär så får jag stanna som patient inom psykiatrin istället för att slussa tillbaka till vårdcentralen.
Samtalet med min psykolog gick i alla fall bra igår. Jag uppdaterade henne om vad som hänt sen sist vi sågs, och vi hade ett bra samtal om det som hänt. Och sen pratade vi som sagt om skuldbeläggande och eventuell bipolär-diagnos.
När jag började må bättre i somras smsade jag henne och bad om ursäkt för att jag hade gjort mig okontaktbar i våras, så det fanns inget otalt mellan oss. Snarare var det nog så att hon verkligen vill var efterklok, för att både hon och jag ska lära oss något av detta. Själv har jag ett enda syfte med att eventuellt utredas för bipolaritet: Jag vill aldrig må så dåligt igen.
@Andrahalvlek Ja, tänk så viktigt det är att bli bra bemött av vården och även på andra ställen. Att känna egenmakt, delaktighet, inflytande och kunna påverka den egna behandlingen så den blir anpassad efter ens egna förutsättningar och behov. Det skapar tillit och förtroende och en lust att samarbeta. Sedan är det viktigt som du säger att inte bli skuldbelagd och det krävs en hel del förståelse för hur man kan fungera när man mår dåligt. Man tycker att vården borde ha denna kunskap, men kanske stress och överbelastning orsakar att man inte har tid med sina patienter.
Skönt att du mår så mycket bättre nu och orkar med samtal och fundera på vad som verkar vara bäst för dig.
@Andrahalvlek tycker om att ta del av dina funderingar och tankar. Det är en fin förmåga att kunna vända och vrida på perspektiven, och lyssna till vad man själv behöver och varför. Kram🍃
@vår2022 Men visst är det sorgligt att vårdpersonalen är så stressad 😢 Båda läkarna jag träffade på vårdcentralen beklagade sig över arbetsbördan. Båda läkarna hade sagt upp sig och skulle sluta inom en månad. Och det faktumet lade de i knät på en deprimerad patient, som inget hellre vill ha än kontinuitet.
Jag är så oerhört tacksam över att jag fick komma till dagpsykiatrin i min hemkommun till slut, tack vare vändan in på psykakuten. Jag tänker hålla hårt i den läkare jag fått nu, även om han ser ut att gå i pension när som helst. Han ska ha semester i oktober, men då klarar jag mig utan honom ett tag.
På vår nästa träff 27/9 ska vi bestämma takten för fortsatt upptrappning på jobbet. Sen kan han få vara ledig några veckor. Han har jobbat hela sommaren. ”Jag jobbar när småbarnsföräldrarna behöver vara lediga”. Stort hjärta har han också.
@majken_r Jag mår bra av att skriva, när jag skriver börjar nästan orden resonera med sig själv. Det funkar som en slags självterapi för mig. Jag mår också bra av rutiner. Och att skriva listor och bocka för och sätta larm i mobilen är nog viktigare än jag tror. Om det är så att jag är bipolär så har jag förstått att det är en verksam strategi. Skapa hållbara rutiner och hålla sig till dem. Lägga sig samma tid varje kväll tex.
Jag är oerhört transparent med mina egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Pratar om det med vänner såväl som okända. Har till och med skrivit en liten krönika om det i den tidning jag jobbar på. Fick en dagens ros av en läsare för att jag skrev om utmattningsdepression. ”Jag vill läsa mer i tidningen om denna fruktansvärda sjukdom.” Från många olika håll får jag tack och fina ord. ”Du är en bra förebild som pratar öppet om det.” Och jag tänker: Inget ont som inte har något gott med sig.
I morse hade det hänt lite på vågen, och jag hoppas att det inte var en engångshändelse. Men det är vad vågen visar måndag morgon som är intressant på lång sikt. Det känns dock som att jag åtminstone satt stopp på den skenande viktökningen, och det är jag tacksam över. Man får vara glad över det lilla.
Att bli deprimerad är sannerligen en ofrivillig jojobantning. I våras när jag mådde som sämst åt jag knappt någonting. Jag rasade i vikt, även om jag har en del att ta av. I mars nådde jag den lägsta siffran på vågen på årtionden. (Fast jag borde egentligen gå ner ytterligare 10 kg under den siffran, för att få schyssta BMI-siffror.) Sen den bottennoteringen i våras har jag gått upp 20 kg. *boom*
Anledningen till att jag har gått upp i vikt är att antidepp-medicinen gör mig hungrig och sötsugen. Och har man ”svält” ett tag så har man en benägenhet att stoppa i sig utan hejd. Så nu sitter jag här med typ 30 överviktskilon, som jag behöver gå ner för att skona min kropp.
Jag har nyligen köpt större storlek i kläderna (st 52 i byxor och 46/48 eller 2XL i överdelar), men det är ju bara kosmetika. Mina fötter och ben kvider för varje steg jag tar. Mitt hjärta får jobba stenhårt. Jag flåsar när jag går uppför backar, på ett sätt som påminner mig om riktigt tjocka människor. Jag är en riktigt tjock människa numer, men jag kan knappt förlika mig med det 😢
Man kan minst sagt säga att jag har fått ett stort problem i mitt knä. Jag jobbar samtidigt stenhårt med att inte låta mitt utseende och kroppshydda definiera mig som människa. Jag letar inte efter folks reaktioner på hur de reagerar på min större kroppshydda. (Jag ser inga reaktioner, även om de säkert finns.) Själv reagerar jag inte heller om kollegor har gått upp i vikt.
Tvärtom tar jag plats på samma självklara sätt som jag har gjort tidigare på min arbetsplats. Jag vet att jag är omtyckt och efterlängtad av mina kollegor - och jag har saknat dem också massor. Vi tjötar och skrattar, har riktigt roligt ihop. Och jag tänker inte på min höga vikt mer än när jag klär på mig, ser mig i spegeln, och flåsar i uppförsbackar.
Jag vill dock inte banta, det är inte hållbart i längden. Jag vill hitta och fullfölja hållbara rutiner för mat och träning - som håller över tid och ger resultat på sikt. Lyckas jag gå ner i snitt 0,5 kg per vecka så är jag supernöjd.
En nyckel till det är tex 0 choklad och 0 glass. Inte ens på helgen är det okej med choklad och glass, för det väcker bara mersug. (Precis som med alkoholen.) Nu har jag varit helt utan i 9 dagar och jag känner inget sug alls faktiskt. Jag påminns dock när jag ser berget av choklad vid kassorna i affären, men sen tänker jag på ✅ som jag vill sätta i rutan för 0 choklad, och då går jag förbi chokladberget.
@Andrahalvlek Kul att det händer saker på vågen och att du varit utan gotter i 9 dagar!🥳 Det är precis som du skriver om fakta, det är bara att nöta, nöta, nöta. När jag gått ned har jag tänkt att det spelar ingen roll hur mycket i veckan bara trenden går åt rätt håll och att det är en livsstilsförändring, precis som med alkohol. Det har gått sakta ned men säkert. Och precis som med alkohol kan jag aldrig släppa och tänka på vad jag äter. Men det blev mindre och mindre svårt att avstå sött och kaloririk mat ju längre jag hållit på. Det är lite mer som att vara ”måttlig”, man måste förhandla med sig själv om det man stoppar i sig och i vissa sammanhang är det totalt förbjudet och inget förhandlande alls. Men allt blir lättare att hantera ju mer man avstår och när man ser effekter av att avstå.
Så hållbara rutiner för mat och träning och minskning med 0,5 kg i veckan är hur bra som helst. Det gäller att ha tålamod och uthållighet också. Lycka till, du är på god väg❤️
@vår2022 Jag tänker också att likheten med alkoholstoppet är slående. Just därför är det enklare för mig att avstå från choklad och glass även på helgen, då slipper jag suget under veckorna. För varje nollad vecka blir suget allt blekare. Samtidigt åt jag tårta två gånger förra veckan, men det väckte inget mersug efter choklad och glass. Men jag tog två gånger av tårtan 🤣 Båda gångerna. Varför kan man inte låt bli liksom?
@Andrahalvlek Att vara transparent med psykisk ohälsa är strongt, jag själv är förhållandevis öppen med att jag lider av psykisk ohälsa och att jag gjort det sedan innan tonåren. Däremot berättar jag inget för någon om mina alkoholproblem för jag skäms så. Jag har ju orsakat/skapat beroendet. Min psykiska ohälsa har jag levt med typ hela livet och ändå lyckats (på ytan) väldigt bra så då är det inte lika problematiskt så att säga. Jag har skrivit det tidigare och gör det igen… du borde skriva en bok i ämnet också kopplat till alkohol. ❤️
@Ny dag Jag berättar inga detaljer om mitt alkoholmissbruk IRL. Jag berättar bara att jag har slutat dricka helt, för att jag märkte att min tolerans hade ökat, vilket är sant. Och att jag märkte att jag drack fler dagar än just fre-lör, vilket också är sant. Tänker att just det nog väcker igenkänning i min omgivning.
Plus att jag berättar att min pappa söp ihjäl sig, och att jag inte längre vill traska i hans fotspår. Visst är drickandet delvis egenförvärvat, men det är en sjukdom, som dessutom är ärftlig. Alkohol är en drog som alla blir beroende av mer eller mindre, och jag och du tillhör dem som blev mer beroende. Men framför allt - vi tog ansvar för det och såg till att sluta innan katastrofen inträffade. Heja oss!
Någon gång blir det kanske en bok, jag har åtminstone skrivit tillräckligt många tecken här på forumet för att det ska räcka till en bok. Krävs otroligt mycket redigering bara. Det är ju bara mina inlägg som ska vara med i boken, och jag får rensa bort delar av de privata bitarna som handlar om jobb och närstående. Boken ska ju i så fall handla om min nyktra resa i huvudsak. Men en dag kanske 🤔
Igår hade min chef ett samtal med mig och min närmaste kollega. Jag trodde att det skulle handla om min sjukskrivning, men tji fick jag. Det handlade om att koncernen vill skapa ett gemensamt nav för just det vi håller på med, redigering. Alla koncerntidningars sidor ska finnas för alla redigerare att göra liksom. Det lokala bestämmandet över vad som ska publiceras på olika sidor ska dock finnas kvar på respektive tidning.
En gemensam chef ska styra över alla koncernens redigerare, och detta kommer att göra att rekryteringen underlättas markant. Vi har de senaste somrarna haft en sommarvikarie som jobbat hela sommaren. Det här var hennes sjätte eller sjunde sommar, men hon är pensionär så hon vill förstås inte jobba för evigt. Hon har vikariat på heltid året ut, som ersättare för mig.
Hur det blir nästa sommar står i stjärnorna. Jobbet är så oerhört komplext och innehåller så många moment att det är i princip omöjligt att lära upp nya vikarier, ens om man hade två veckors upplärning på heltid. Vi jobbar ju dessutom under stark tidspress och eftersom vi bara är två är det svårt för någon att ”jobba bredvid”. (Allra helst i coronatider då vi har jobbat hemifrån.)
I förslaget finns enligt min chef inget besparingskrav. Syftet är att frigöra reporterkraft för att enbart skriva (idag redigerar tex ledare och nöje sina egna sidor). Syftet är också att enkelt återanvända material mellan tidningarna. Syftet är också att göra redigeringen på varje tidning mindre sårbar.
Om alla redigerare kan redigera alla tidningar i koncernen så blir vi inte lika sårbara, och det blir dessutom enklare att rekrytera nya redigerare och lära upp dem på den enhet där det finns störst möjlighet att lära upp nya.
Min närmaste kollega är som vanligt skeptisk. Hon ser endast farhågor. Kommer det här att sudda ut vår lokala prägel? Kommer vår tidning att göras med mindre kärlek? Och jag kan hålla med henne - och därför är det viktigt att vi två står upp för just de två kriterierna.
Är man anställd av vår tidning har man hjärtat i den produkten. Vi vill göra bästa möjliga produkt till våra kunder - läsarna. Vi har dubbla lojaliteter - mot våra chefer och mot våra läsare. De är faktiskt papperstidningsläsarna som fortfarande betalar våra löner. Samtidigt som vi vet att den digitala överflyttningen pågår konstant och på webben är nu, nu, nu, nu viktigast.
Jag är chill. Jag har varit med om många omorganisationer. Jag känner mig trygg med att båda våra tjänster blir kvar lokalt på tidningen och att vi verkligen behövs, men det känns tryggt att vi kan bli avlastade med vissa saker - och att det finns en backup vid behov.
Som det är nu kan vi knappt vara sjuka. Att vi har en vikarie på heltid för mig nu är enbart en lyckosam tur. Jag kan vara fortsatt sjukskriven på deltid med gott samvete, utan att behöva tänka på att min närmaste kollega jobbar ihjäl sig.
Jag ser fram emot att bidra med min kunskap och erfarenhet i det gemensamma navet, när jag väl börjat jobba hundra procent och kan vara chef igen. (Just nu är min närmaste kollega vikarierande chef.) Även om vi byter anställningsställe i budgeten så gäller LAS-listan på respektive tjänsteställe. Så risken att någon av oss ska få sparken vid en eventuellt neddragning framöver är minimal.
Jag har ju dessutom jobbat för två tidningar när jag jobbade med personalbiten, så den saken är plättlätt för mig. Jag har inte längre en urstark lojalitet enbart till just vår tidning, som min närmaste kollega har. Medarbetarna på de andra tidningarna är också kloka och trevliga. Men det får hon upptäcka själv, hon får sova på saken och fundera vidare. Navet ska sjösättas någon gång efter nyår.
Idag är det fredag och jag känner mig inte lika slut som förra fredagen. I alla fall inte nu när jag precis har vaknat 🤣 Förra veckan var jag så trött att jag knappt kunde gå, för av någon konstig anledning får jag värk i hela kroppen när jag är så trött. Det är säkert kroppens sätt att säga ”Ta det lugnt för bövelen jävla människa”.
Vis av förra hela jobbveckan har jag varit sparsam med kvällsaktiviteter den här veckan. Jag åkte hem till ex-svärisarna i måndags direkt efter jobbet och i onsdags hämtade jag yngsta dottern några timmar. Men eftersom jag slutar kl 15 blev det ändå inte jättesent, utan jag var hemma vid 18-tiden.
I måndags träffade jag min psykolog kl 11, innan jobbet, och i onsdags lunchade jag med en kompis innan jobbet. Två innan-jobbet-aktiviteter och två efter-jobbet-aktiviteter per arbetsvecka känns som en rimlig nivå. Just nu. Där ska jag ligga kvar ett tag. Jag behöver funka bra på jobbet hela jobbveckan, men jag behöver också umgänge och fylla på med positiv energi. Men jag behöver framför allt hitta en rimlig balans, och sen får jag försöka utöka min komfortzon efterhand.
Jo, i tisdags kväll var det videomöte med tjejjouren också, vilket förstås tog en del energi också. Men jag är ändå inte helt slut idag - och jag hoppas att den känslan håller i sig hela fredagen och resten av helgen.
På lördag ska jag på teater med en vän som har potential att bli en riktigt bra kompis. Jag initierade en träff med henne i somras, vi åt ute på restaurang och hade det jättetrevligt. Hon är liksom jag inflyttad till stan sen 30 år tillbaka. Vi har barn i ungefär samma ålder. Vi har båda åldrande mammor som flyttat till stan på senare år. Vi är båda ensambarn. Vi är båda singlar. Och hon liksom jag gillar teater och musikevenemang. Vi kan nog som sagt ha väldigt kul ihop. Efter teatern har jag bokat bord på indiska restaurangen i stan.
@Andrahalvlek Vad skönt att de två första jobbveckorna fungerat och att du känner dig piggare denna veckan än förra. Jag tycker du tänker så rätt när du varvar jobbet med aktiviteter. Att läka från utbrändhet är tufft och hela livet måste hänga med inte bara jobbet för då är man snart sjuk igen. Det gäller att skynda långsamt för att också hinna pausa och vila. Som jag ”känner” dig kommer du lyckas också med viktnedgången och därefter också hålla vikten. Även här, skynda långsamt. Har själv i många år levt med bulimi och även bantat i perioder. För varaktig förändring krävs även här att man ändrar sina vanor vilket egentligen liknar kampen mot alkohol. Kram till dig! ❤️Mysigt att träffa den nya väninnan och hoppas det utvecklas till nära vänskap. Häftet att i vår ålder lära känna nya vänner! 🥰
@Ny dag Ja, det är minsann inte lätt att hitta nya vänner i medelåldern. Men jag hoppas att det här kan bli en vän som vill följa med mig på kulturella aktiviteter. Jag brukade bjuda med äldsta dottern på sådant, men nu bor hon för långt bort.
Jag mår bra ikväll också. Mycket piggare idag än förra fredagen. Jag har idag meddelat min närmaste kollega att jag kan göra vissa arbetsuppgifter nästa vecka. Uppgifter som går att göra när som helst nästa vecka när tid finns.
Det som jag gör nu fyller inte två timmar dagligen. Och kan jag avlasta henne med tråkiga arbetsuppgifter som ändå måste göras så gör jag väldigt gärna det. Hon svarade att det måste gå via vår chef. Det är endast chefen som får okeja mina arbetsuppgifter.
Och det är nog klokt, min kollega vill förstås inte belasta mig. Det känns som om jag har synnerligen förstående kollegor omkring mig, så det ska nog bli en hållbar återgång det här. Jag känner gott hopp om det.
Om två veckor ska jag och läkaren bestämma den fortsatta hastigheten i upptrappningen. Möjligen börjar jag jobba 50 procent den 1/10, eller så väntar jag till den 15/10. Det beror på hur det känns kommande två veckor.
Jag märker stor skillnad på gympan, jag orkar mycket mer och svettas inte lika mycket. Förra veckan fick jag avstå från gympan tre dagar (fre-sön) för att ryggen gjorde för ont. Den här veckan satte ryggen bara stopp två dagar (mån, fre).
Jag gör sen i måndags 2 x 10 svingar mellan benen med 8 kg kettlebell, jämfört med 1 x 10 veckan innan. Det gör jag direkt efter 20 min gympa med SVT-Sofia. Tanken är att utöka med 10 svingar per vecka, om inte ryggen sätter stopp. Svingarna stärker mina nedre ryggmuskler, och det är dem som beklagar sig eftersom de är en spillra av sitt fornstora jag.
Jag har skött maten bra i snart två veckor - och jag har framför allt nollat choklad och glass, tjoho! Det känns som jag kan behålla de här vanorna länge, och det är det som krävs. Jag vill inte ens ”unna” mig choklad och glass på helgen. För mig är det likadant som med alkohol, lite väcker mersug. Så igår kväll blev det en tallrik med chark, brieost, grönmögelost, vindruvor, päron, passionsfrukt och oliver som fredagsmys istället. Mums 😋
Idag ska jag på teater här i min hemstad, och efter det blir det ett besök på den indiska restaurangen. Min vän som följer med på teatern är inte så förtjust i indisk mat så jag tänkte omvända henne.
Jag har upptäckt att det funkar bra att göra lite nytta direkt efter gympan. Då jag ändå är upp i varv och redan svettig liksom. Igår städade jag skafferiet. Idag ska jag dammsuga och städa badrummet. Det är bra att bestämma innan man ens börjar gympa vad man ska ta tag i efteråt.
Jag har en kompis som har varit utmattningsdeprimerad. Hon bröt ner alla hushållssysslor i småbitar och gjorde lite varje dag istället för att göra mycket en dag i veckan. Jag anammar nog hennes tänk litegrann.
Idag står det dessutom veckohandling och matlagning på mitt ”schema”. Men jag fyller nog magen med käk från frysen den här veckan också. Bland annat grönkålssoppa som jag ska koka ägg till. Jag har väldigt mycket i frysen, jag behöver verkligen tömma den på mat. En massa äppelmos bland annat. Ska kanske sikta in mig på grötfrukost med äppelmos kommande vecka 🤔
@Andrahalvlek När jag tränar hemma brukar jag springa runt lite vid varje paus, jag kör ju styrketräning, typ 3-4 rep av varje sak o då blir det en minut här o där. När jag är klar har jag ofta allt "rat" / "kaffekoppar" osv undanplockade och lägenheten är fräsch igen :-)
@Vjlo Supersmart! Lite likadant gör jag, men jag gör det direkt efter gympan. Då är man ju ändå svettig. Det är förvånansvärt hur mycket man kan svettas av att dammsuga har jag märkt 😅
Färdiggympad och färdigdammsugad. Toaletten får vänta till imorgon, orken tröt. Det gäller att hitta maximal nivå av lust och ork för att få optimal effekt. Låter avancerat 🤣 Jag slutförde skurandet av filtret till köksfläkten istället, som jag påbörjade igår av bara farten efter städningen av skafferiet.
Jag blir så glad och nöjd när jag orkar ta itu med den typen av surdegar, men jag måste vara vaksam och förvalta min ork noga. Och jag får inte stirra mig blind på allt jag inte har gjort - utan det ska vara fullt fokus på det jag faktiskt HAR gjort. Bara öppna skafferiet och njuta 🥰
Snart börjar körsången igen, den 29/9 är första torsdagen av nio. Jag betalade i våras men jag deltog inte en enda gång, så det blir nystart för mig. Nu vill jag träna på de två låtar som vi har fått inför körstarten. Om jag tränar på låtarna innan så har jag mycket större utbyte av den 1,5 timme som vi träffas varje vecka. Så har jag inte tänkt innan - då har jag bara gått dit och knappt tänkt på vad vi ska sjunga innan. Helt oförberedd liksom.
Min plan är att dagligen fram till den 29/9 sjunga varje låt tre gånger. Vi har hittills fått två låtar: ”Gabriellas sång” och ”Better than the universe”. Båda låtarna är jättefina 🥰 Via appen kan jag härma körledaren när hon sjunger ”min” stämma, alt 1. Låtarna är ju körarrangerade och fyra olika stämmor sjunger helt olika. Alt 1, alt 2, baryton (män), sopran. Det är svinkul! Plus att sången är en typ av meditation, det går liksom inte att släppa in andra tankar medan man sjunger.
Så nu ska jag implementera den här vanan bland alla andra vanor som jag har skapat sen jag började tillfriskna. Det funkar inte att säga svävande ”jag ska träna varje dag”. Då blir det inte av hälften av dagarna. Jag har blivit starkt influerad av boken ”1 %-metoden” och tänker därför göra så här:
1) Innan jag äter middag ska jag sjunga varje låt 3 gg i sträck. (Stapla en vana på en redan etablerad vana.)
2) Jag har lagt textpapperna på en köksbänk så att jag ser dem. (Synliggör så att du påminns.)
Äter middag gör jag varje dag, och eftersom jag lagar mat på söndagar och äter matlådor under veckorna så hinner jag sjunga 15-30 min innan jag ska äta. (Det är bara tv-tiden som minskas.) Papperna ligger väl synliga på en köksbänk - och det är vid diskbänken jag står och sjunger för att få bäst ljus och få in mest luft i lungorna.
”Bigger than the universe” är verkligen en prövning. Det är Anders Bagges bidrag till senaste mello. Det är MÅNGA ord och få tillfällen att få in luft. Så det krävs en hel del träning för att få till det bra. Och det är så himla roligt 🥰 Och ännu roligare blir det om jag känner när jag står där mitt i kören att jag hänger med bra, att det låter helt okej när jag sjunger. Att jag är en liten del i något enastående häftigt.
Avundsjuk på dig För kör @Andrahalvlek ! Inte kommit så långt. Gick musikteorikurs förra hösten men har sen inte hunnit tillämpa mkt. Så hoppas att det blir pianoklink i höst!
@Andrahalvlek Jag funderar lite lite granna på att börja sjunga i en kyrkokör... alltså jag kan inte riktigt hålla tonen, känns det som, men det är säkert en övningssak, ska prata med hon som leder kören jag funderar på, för de som är med verkar ha riktigt kul ihop ibland...
Att förändra sitt liv i små steg är rätt väg att gå, i små steg, och inte ge upp om man råkar missa det man föresatt sig en dag.
@Vjlo Det låter jättekul! Allt man övar på blir man bättre på, även på att sjunga 🤗 I början sjöng jag rätt så tillbakadraget. Numer sjunger jag för fullt, allt vad jag orkar. Att stå där i mitten av kören och tillsammans skapa något så fantastiskt är magiskt 🥰
De olika stämmorna gör det till en helt fantastisk upplevelse, som man dessutom får dela med så många andra. Och vi vill alltid ha ett eller flera uppträdande i slutet på varje termin - så vi får visa ännu fler hur kul vi har ihop.
@Geggan Googla på Joyvoice. Har du tur så finns det en sådan kör där du bor också 🤗 Det kostar en hel del, men är så väl värt varenda krona. Vi ”sparar” ju en del nu när vi inte dricker dessutom.
Fortfarande har det inte hänt någonting på vågen. Ett litet minus jämfört med förra veckan, men då hade jag å andra sidan ett lite större plus jämfört med första veckan. Men jag märker att jag orkar med gympan bättre, och jag har haft färre dagar med ryggskottsont i ryggen (pga otränad rygg).
Bäst av allt: Värken i kroppen är mindre, vilket jag tror beror på att den antiinflammatoriska kosten ger resultat, och att gympan inte ger lika mycket träningsvärk längre eftersom kroppen har börjat vänja sig.
@Geggan Jag har satt upp 8 kriterier per dag som jag vill uppfylla: Gympa, kettlebell, 7.000 steg, 0 choklad, 0 glass, nötter som mellanmål, smoothie som kvällsmål, meditation innan jag somnar.
Om jag uppfyller alla kriterier varje dag i en vecka får jag 56 ✅ Första veckan uppnådde jag 47, andra veckan 51.
Det är främst gympa och kettlebell som jag inte har gjort varje dag. Jag har ju haft ryggskottsont i ryggen av träningen, men det har gett med sig nu. Hoppas jag.
@Geggan Mest stolt är jag över 0 choklad och 0 glass under två veckor, tjoho! Jag har en skrivbok som jag sätter bockar eller streck i för varje kategori varje kväll, som en daglig checkup. Tar två sekunder. Och samtidigt nöter jag in goda vanor.
Idag ska jag på bio. Helt själv. Jag vill så gärna se filmen ”Där kräftorna sjunger” och jag har haft lite sjå att knö in det på rätt dag, med tanke på optimal lust och ork.
Jag orkar inte blanda in någon kompis i den ekvationen. Jag går dit i huvudsak för filmupplevelsen, jag tar bilen dit och direkt hem efteråt.
Jag älskade boken och flera av mina vänner som gjorde detsamma säger att filmen är riktigt bra. Så den måste jag bara se.
En annan film jag vill se är ”Bränn alla mina brev” som har premiär till helgen. Den boken älskade jag också. Men den filmen har jag några veckor på mig att planera in i min tillvaro.
När jag var föräldraledig med äldsta dottern så åkte jag ofta på bio själv, när hennes pappa kom hem från jobbet. Så det är inte en helt ny upplevelse att gå själv på bio. Nygammal snarare.
Jag tittar dock inte på vad som helst. Jag gillar inte actionfilm och marvel och sån skit. Den senaste filmen jag såg var ”A star is born”. Den såg jag två gånger på bio och två gånger på tv. Kanonfilm.
Idag visade vågen ett litet minus, tjoho! Men det är vägningen på måndagar som räknas och noteras. Det är dock skönt att få ett kvitto på att balansen in och ut är satt på rätt nivå.
Fast nu i början har det nog mest handlat om att stoppa viktökningen. + 20 kg på bara några månader skojar man inte bort, det är som ett stor långtradare som kommer dånande. Svår att stoppa.
@Andrahalvlek Hoppas filmen var bra! (Om du hunnit se den). Blir inspirerad av ditt inlägg, ska nog ta och boka en bio-date med mig själv ☺️ Behöver mycket påfyllnad av bra saker just nu och vara rädd om min ork. Låter bra också att du hittat balans i in-och ut med kosten🍎
@Andrahalvlek skrev: "det är som ett stor långtradare som kommer dånande" 😂Jag känner igen känslan! Du verkar ju ha koll på det mesta, men följer du upp ditt blodtryck också? Inte bra om det smyger iväg upp. Själv är jag livrädd för att mitt skall sticka iväg med tanke på min övervikt och sjukdomshistoria. Jag kollar upp blodtryck och vilopuls varje söndag.
@Onkel F Jag har alltid haft rätt lågt blodtryck, och det sjönk lite till när jag slutade dricka.
På grund av besvär med stickningar och domningar i fötterna tog jag nyligen långtidssocker - och det såg också bra ut. Så kommer jag igång med flås och bygga muskler så har jag gott hopp om livet. Lite viktminskning behövs också för att jag ska orka höja tempot och flåsa ännu mer.
Men det går verkligen framåt. Jag sänkte både kondition och muskler till ett minimum under min depression. När jag började jobba 1/9 orkade jag knappt gå upp för en backe på väg till jobbet. Mjölksyra och flås tvingade mig att stanna och pusta flera gånger. Nu, två veckor senare, klarar jag backen. Flåsar gör jag, men jag behöver inte pausa! Gympan gör nytta 🥰
@majken_r Filmen var jättebra! De har bannemej fått med allt väsentligt. Och det såg ut precis som jag föreställt mig i huvudet.
Sen är det liiite synd att man vet hur det slutar. Slutet var lika överraskande i filmen som i boken. Jag hörde några tanter i salongen. ”Va!?” Den ena tanten fick börja förklara för den andra 🤣
PS. Jag åt ingenting under bion. Inte ens popcorn. Jag hade med mig en flaska vatten, inget annat. Tänk att man kan gå på bio utan att äta en massa godis 🤔 Bara det var en upplevelse. Mitt choklad- och glasstopp går över förväntan bra. Att låta bli helt är ett recept som funkar på annat än alkohol. Lite väcker mersug, så inte ens på helgerna unnar jag mig choklad eller godis - och efter bara några veckor slipper jag suget helt.
Jag ska också testa 0-toleransen mot choklad och glass- mina två rediga akilleshälar… inspirerad av dig @andrahalvlek- dock ser jag inte att du lagt in nån grekiska på checklistan: tänka kring: vad vill jag, vad behöver jag.
Inte kettlebells och matvanor- det är jätteviktigt. Men jätteviktigt två är dina alldeles egna egna innerst-inne- behöver.
Sånt som känns mjukt och snällt! kram kram min fina kompis 🥰
Idag ska jag direkt efter jobbet hem till en kompis-kollega (dvs en kollega som också med åren har blivit en kompis). Vi ska äta ihop och sen ska vi spela padel kl 20. Okristligt sen tid för att träna, det får bannemej inte bli en vana. Jag har annars tänkt att jag ska bojkotta padel-vågen, men visst kan jag prova. Jag gillar ju att spela squash, och det finns tydligen stora likheter.
En annan kompis-ex-kollega (hon som fick sparken från oss i början av året och som har börjat på ett annat företag nyligen) ska också komma ikväll. Det ska bli kul att tjöta lite. Förr om åren gjorde vi tre och en tredje kompis-ex-kollega mycket roligt fysiskt ihop. Bland annat löptränade vi och sprang Blodomloppet och en del andra millopp ihop, tex Tjejmilen. För kanske 10-15 år sedan. Det var på den tiden som vi på jobbet drog ihop flera lag till Blodomloppet.
Att jag ens har sprungit millopp känns helt otroligt idag. I hyfsad närtid också, det var ju inga ungdomssynder direkt. Nu med mina lite för många trivselkilon och klena kvidande fötter känns det som fiction, hittepå. Men jag har bildbevis, annars hade jag själv inte trott att det var sant.
Efter jobbet (jag slutar ju kl 15) har jag fått lov att åka hem till kompis-kollegan och sjunka ner i hennes soffa några timmar innan kvällens äventyr. Jag lär vara blixtepigg efteråt så det blir svårt att hålla den vanliga läggtiden kl 22.15. Då har jag ju knappt hunnit hem. Så det här får bli ett trevligt då-och-då-grejs, ingen vana som ska fortlöpa vecka efter vecka.
Jag gillar verkligen att träffa mina vänner och göra en fysisk aktivitet ihop. Inte en droppe alkohol så långt ögat når lär det bli till maten innan.
Ajajaj 😩 Tanter ska ta det lugnt, inte snubbla på sina egna fötter och falla raklång i golvet. På bröstkorgen på höger sida, typ alla revben gör ont nu 😢
Jag spelade dock hela timmen, och jag var inte urusel trots att det var första gången. Jag fick beröm för mina servar! Men många slag blev för hårda eller blev slag i luften. Jag är ju så van vid squashracket, som är lite längre och kräver lite kraft för att först dåna i väggen och sen tillbaka.
Jag kan mycket väl tänka mig att spela padel igen, men kl 20 var lite väl sent för min del. Jag har ju läggtid kl 22.15 🤣 Hela mitt liv styrs av kalendern och larm i mobilen.
Värst av allt är att högersidan är min favvosida att sova på. Det går INTE att sova på den sidan. Någon gympa med SVT-Sofia blir det inte heller på några dagar. Ja ja, det kunde ha varit värre.
@Andrahalvlek Aj! Det är inte skönt att ha ont på sidan och revbenen. Stackars dig💕. Det enda som gäller är ju vila. Hoppas det inte gör för ont och att det snabbt går över. Ja, träning kl 20 är för sent för mig med. Det är då man sitter och varvar ned inför läggdags. Bra att du inte har något inbokat to och fre.
Jag har lyckats sova. På rygg. Ovant. Högersidan är annars min favoritsida att somna på, men det gick inte ens att ligga på vänstersidan utan att det gjorde mer ont. Det gör ont när jag hostar och när jag tar i med högerhand/arm. Kände det tydligt när jag drog i handbromsen när jag kom hem.
Fraktur har jag sannolikt inte. Då hade jag haft mer ont. Jag får gå lugnt som en zombie, och så fort jag sitter still känns det okej. Det gick okej att köra bil igår kväll och sannolikt går det då även okej att jobba mina två timmar per dag.
Ingen gympa på några dagar. Men det är okej, det var ett äventyr för mig att lära mig spel padel och sådana ska väl ge några blessyrer. Det kunde gått mycket, mycket värre. Jag kunde ha landat på armbågen tex. Nu sträckte jag mig efter bollen så jag landade på bröstkorgen. Hela min kolossala kroppstyngd på mina stackars revben.
Mina största bekymmer nu: 1) hur fan ska få på mig en bh, 2) hur ska jag lyckas baxa upp morsans rullator i bagagen? Vi ska köra till äldsta dottern på lördag och morsans rullator ska ju in och ut i bagagen några gånger då. Äsch, jag får väl använda vänster hand i huvudsak och hjälpa till med benen.
@Andrahalvlek För en tid sedan så skrev jag i din tråd att jag inte skulle skriva ngn mer gång i din tråd eftersom jag uttryckt mig inte så bra h dig. Jag tänker du vet. Fast ibland behöver man gå vidare å när du skriver att du har trillat och slagit i höger sida så gjorde detsamma idag. Ibland blir det en låsning, kan vara en pytteliten förhöjning i vägbanan och jag faller som en fura. På lunchen hände detta mig idag…så j-a ont på höger sida. Ringde 1177. Är hypokondriker. Troligtvis spräckt revben. Blir värre på tredje dagen…kul att veta🙈 Så jag känner igen mig i vad du skriver. Men har ju min man som kan hjälpa mig.
@Varafrisk Usch, stackars dig! Värre på tredje dagen låter ju verkligen trist. Då ska jag köra tur och retur 40 mil över dagen.
Men jag tror inte att jag har knäckt några revben, då skulle det göra ännu mer ont. Jag kan gå och röra mig, men jag går som en zombie. Inga hastiga rörelser. Och när jag sitter still känns det okej, så jag kan jobba vid datorn.
Mest trist är att jag inte kan sova på högersidan. Det är min favvosida.
Sovit gott i natt. På rygg. Tack och lov, säger jag. Min sömn är verkligen mitt sorgebarn och det sista jag vill just nu är att sömnen börjar strula igen. Jag tar fortfarande 1/2 tablett propovan och 1 zopiklon innan jag ska sova. Vågar inte riktigt låta bli. Totalt livrädd för att sömnen ska börja strula igen.
Nästa vecka ska jag träffa läkaren. Tills dess hade jag tänkt sluta med sömnmedicinen. Han ville det. Han sa att jag skulle ta tabletterna varannan dag. Hade tänkt att komma till skott med det lagom till läkarbesöket, men sen kom det här med revbensskadan. Att somna på rygg utan att vrida och vända på mig, vilket är omöjligt pga smärtan, kändes ursvårt att ens försöka göra.
Nåväl, jag får erkänna att jag inte har slutat med medicinen och sen får vi ta det därifrån. Det mesta annat känns positivt, och för mig är det viktigt att både orka jobba och känna mig riktigt nöjd med det jag gör under mina två timmar på jobbet.
Och det gör jag. Jag känner mig riktigt nöjd. Jag får repetera programvaror, planera, strukturera och fullfölja arbetet - och jag får ett faktiskt resultat, som ser riktigt bra ut. Och allt gör jag utan minsta tidspress. Optimal start på återgången i arbete. Tycker jag. Får se vad läkaren säger.
Idag ska jag köra totalt cirka 40 mil med både min mamma och min ex-svärmor i bilen. Vi ska hälsa på äldsta dottern, som har bott i Smålandsskogarna i över ett år nu utan att mormor och farmor har fått se hur hon och hennes sambo bor. En viktig resa.
Jag utgår från att det går galant från början till slut - allt annat hanterar jag om det uppstår. Min mamma är en ”bredvidbilförare” i den meningen att hon har tusen synpunkter på mitt körande. Hon stampar hårt i golvet när hon tycker att jag behöver bromsa. ”Ser du den” gastar hon titt som tätt. En prövning för tålamodet minst sagt. Idag ska mitt tålamod få lite träning helt enkelt.
Mina revben gör fortfarande ont. Jag får ta det försiktigt varje gång jag rör på mig, i slowmotion. Men när jag sitter still känns det bra. Mitt promenadtempo är rullatortempo, och det passar ju också utmärkt just denna helgen då det är min mamma som bestämmer promenadtempo.
Min dotters promenadtempo klarar jag inte ens fullt frisk längre. Hon påminde mig häromdagen: ”Mamma, bara för några år sedan var det tvärtom. Det var jag som inte hängde med i ditt tempo.” Så är det. Man kan inte leva på gamla meriter.
Känner igen mig i vad du skriver om revbenen@Andrahalvlek😅Idag är det sämre för mig. Du är en kämpe man kan inte säga något annat🤗
Önskar dig en fin, lyckosam och tålamodsprövande resa🌺
@Andrahalvlek skrev:"Hon stampar hårt i golvet när hon tycker att jag behöver bromsa. ”Ser du den” gastar hon titt som tätt." Precis så håller min mamma också på när jag är ute och kör med henne! Det retar gallfeber på mig.
Jag fick en spricka i ett revben för några år sedan. Det tog väldigt lång tid för det att läka, men det blev helt bra.
Ha en fin helg!
Hemma igen. Totalt 40 mil i bil ihop med min mamma och ex-svärmor. Vi babblade oavbrutet. Sen babblade vi när vi besökte min äldsta dotter också i 5-6 timmar. Lätt sönderbabblad nu.
Äldsta dottern är nöjd med besöket. Min mamma och min ex-svärmor är jättenöjda. Så själv är jag supernöjd 🥰 För att jag tog initiativet och genomförde det.
Ett litet payback för det som min dottern gjorde för mig i våras ❤️ Hon var så stolt och glad över att få visa upp deras fina lägenhet och mysiga nya hemstad.
Nu är jag trött. Sunt trött. Man ska vara trött efter en sådan utflykt. Sista timmen körde jag i mörker också, det var obehagligt. Linsen blir mindre flexibel med åren och det blir så svårt för ögat att växla mellan ljus och mörker. Några gånger blev vi rejält bländade också 🤬
Idag blir det handla, tvätta, kort besök hos yngsta dottern, och sen chatta för tjejjouren ikväll. Däremellan vila, vila, vila. Ingen matlagning idag, jag håller fortfarande på att tömma frysen. Mycket mat som gömmer sig där. Mån, tis, ons ska jag dessutom äta middag på annat ställe, och då blir det inte många dagar kvar av veckan.
Sov till kl 9 idag, tjoho! Det bekymrar mig lite att jag inte har vågat försöka sova utan sömnmedicin. Min sömn känns otroligt viktigt och nu har jag nog blivit psykiskt beroende av tabletterna. Jag kan liksom inte förmå mig att inte ta tabletterna, av oro för att jag ska ligga sömnlös. Men så snart jag kan sova på min favvosidan igen så ska jag dra av plåstret.
Idag inleder jag min fjärde ”fulla” vecka på jobbet. Fortfarande jobbar jag ”bara” 25 procent. Arbetsuppgifterna faller på plats en efter en, och ramlar ner i det automatiska minnet så att jag inte behöver koncentrera mig djupt på allt jag gör. Jag har samtidigt sett till att ha saker att göra på kvällstid och helger, för att testa min förmåga. Det går bra. Jag mår bra.
Sover fortfarande med hjälp av medicin, och det är nästa sak jag behöver sluta med. Sannolikt är det mest placebo, för jag har svårt att tro att zopiklon (insomningstablett) fortfarande funkar som den ska efter åtta månaders intag. Å andra sidan sa min läkare att på vissa individer funkar den hur länge som helst.
Att 1/2 tablett propovan funkar som det är tänkt märker jag dock. Cirka en timme efter intag riktigt känner jag hur allt börjar gå i slowmotion i min skalle. Lite obehagligt, men det betyder å andra sidan att jag är hjälpt vid insomning. Funderar dock en del på hur tabletterna påverkar mig dagtid. En del säger att de är mosiga i skallen hela nästa dag när de tar propovan och zopiklon.
Jag ska inte spekulera mer. Jag är inte ensam i detta längre, tack och lov 🙏🏻 Imorgon ska jag träffa min duktiga och erfarna läkare och då ska jag ventilera den här frågan med honom. Jag ska också ta upp om jag ska utredas för bipolaritet eller inte. Och diskutera fortsatt återgång i arbete. Som det känns nu så vore det bra med fortsatt 25 procent ett tag till, och sen utöka till 50 procent från mån 17/10. Får se om min läkare håller med.
@Andrahalvlek Tjenare! Det är ju jätteskönt att du sover så bra nu!🤗 Men bra att du är uppmärksam på det här med sömnmedlen. Jag läste på lite, och framförallt zopiklon lät minst sagt lurigt. Narkotikaklassat, beroendeframkallande, och särskilt lurigt för personer som är eller har varit alkoholberoende stod det. 😳 Du vill ju absolut inte hamna i ett annat beroende nu, när alkoholen har blivit en ickefråga.❤️ Men läkaren vet väl om att du har varit beroende av alkohol förmodar jag, och vet ju om riskerna.
@Torn Oj 😳 Det hade jag ingen aning om. Men jag har inte höjt dosen eller tagit fler tabletter. 1 tablett per kväll. Varje kväll sen jag blev sjukskriven i slutet av januari.
Men den måste jag förstås sluta med. En del säger att de är helt groggy hela nästa dag om de tar zopiklon. Det märker inte jag. Jag kanske blir pigg som en Duracellkanin när jag slutar ta den 🤣
PS. Jag har berättat för läkaren att jag är helt nykter sen februari 2020, men har inte fått några följdfrågor på det. På psykakuten fick jag dock blåsa, vilket tydligen är rutin.
@Andrahalvlek Propavan är inte beroendeframkallande eller narkotikaklassat, så det skulle du kunna fortsätta med om det hjälper. Men zopiklon verkar vara riktigt farligt. 😬 Tydligen så är det det preparatet som används till flest självmord i Sverige. Folk överdoserar, och vaknar aldrig upp igen.😳
@Torn Det är nog därför man bara får max 30 tabletter en månad i taget på apoteket. De är supernoga, jag har nekats om jag kommit några dagar för tidigt.
Idag kl 11 ska jag träffa min läkare. Tre saker ska vi diskutera: 1) ev utredning för bipolaritet, 2) min sömnmedicin, 3) fortsatt återgång i arbete. Stor skillnad från tidigare besök hos honom. På vårt första möte var jag så ångestriden att jag knappt kunde få ihop 1 + 1 även om någon hade hotat mig med pistol. Jag hade noll tankar om vad vi skulle snacka om. Jag sa knappt ett enda ord under hela den timmen vi pratade. Eller han pratade rättare sagt. Nu när jag går dit har vi livliga diskussioner. Jag är påläst och vetgirig, han är erfaren, kunnig och pedagogisk. Vinn-vinn.
Angående återgång i arbete så vet jag att min vikarie har kontrakt på heltid året ut. Ingen panik för den sakens skull alltså, jag kan göra det här i lugn och ro, inte hasta mellan stegen. Jag tänker fortsatt 25 procent några veckor till och 50 procent från den 17/10 och sen året ut. Sen siktar jag på 75 procent från årsskiftet. Jag hinner inte upp till 100 procent innan sjukårets slut (slutet av januari), men vi får se om försäkringskassan kan hävda några undantag från den stränga ”årsregeln”.
Ikväll ska jag iväg på en stressföreläsning. Ni vet en halvrolig gubbe på en stor scen (Konserthusteatern i det här fallet) och det sitter i princip bara kvinnor i publiken. Skrattar och hummar medgivande växelvis. Det finns några sådana gubbar som turnerar runt och jag gillar sånt. Alltid hittar man några bra säg att införliva i sin tillvaro.
Jag ska gå med en kompis (hon som tvingades sluta hos oss under spektakulära former), och det ska bli kul att hänga med henne lite. Det är inte lönt att jag kör hem emellan så jag hänger på henne hem efter kl 15 och lånar hennes soffa i källaren, för att få vila från intryck lite innan kvällens föreläsning. Jag måste vila innan jag ska iväg på sådant. Alltid planera in vila - både innan och efter.
Besöket hos läkaren idag gick jättebra. Jag inledde med att säga att jag ville diskutera fyra saker.
1) Ev utredning om bipolaritet. Läkaren svarade att han ska initiera en utredning med ansvarig psykolog. Han sa att oavsett vad utredningen visar så får jag en grund att stå på. Så att jag kan agera på bästa sätt för att slippa bli deprimerad igen.
2) Sluta med sömnmediciner. Läkaren sa att jag eventuellt är psykiskt beroende, att det funkar som placebo. Men att det faktiskt kan hjälpa kemiskt fortfarande. Han sa också att jag ska avvakta tills revbenen är läkta, och först då ska jag ta 1/2 propovan respektive 1 zopiklon varannan dag, för att se hur jag reagerar.
3) Upptrappning av arbete. Vi bestämde att jag ska börja jobba 50 procent från 17/10 till och med 15/1. Ny läkartid andra veckan i januari, men utgångspunkten är att jag börjar jobba 75 procent den 16/1. Om FK undrar över något får de initiera ett nytt avstämningsmöte i dec-jan.
4) Stanna kvar på dagpsykiatrin. Min dotter psykologen har skrämt upp mig med att jag kanske återförs till vårdcentralens ansvar nu när jag mår bättre. Men läkaren sa att han inte har några sådana planer, utan jag får stanna kvar som patient hos honom.
Det känns otroligt skönt att jag får fortsätta vara patient hos honom. Vi har en bra nivå på våra samtal, vi bidrar båda två men drar väldigt tydligt åt samma håll.
Den typen av dialog har jag haft med några av min yngsta dotters läkare också. Jag bidrar med mitt tänk och upplevelser, och läkarna bidrar med sin kunskap och erfarenheter.
Jag pratade med min chef idag också. Mån 10/10 ska vi ha ett gemensamt möte med de andra kollegorna också och då ska vi diskutera vad jag konkret ska göra från och med den 17/10. Arbetstiden blir då kl 13-17, eftersom det är mest att göra på eftermiddagen.
PS. Jag passade på att fråga min chef vad som händer med min tjänst i och med den nya organisationen. Hon sa att det beror på var tjänsten hamnar, lokalt eller på koncernnivå. Och att de olika tidningscheferna är oense om var tjänsten ska hamna. Hon tycker själv att tjänsten ska ligga lokalt. Jag sa att jag föredrar att ha min närmaste chef lokalt, men att jag finner mig i vilket det än blir. Min anställning är jag inte orolig för. Och det är klart uttalat att alla ska jobba kvar på respektive tidning så jag behöver inte pendla längre heller.
Idag ska jag få massage, hur det nu ska gå eftersom jag fortfarande har ont i mina revben. Sen ska jag jobba lite tidigare idag, kl 12-14, eftersom jag har fått massagetiden redan kl 10. Brukar gå kl 11 annars.
I kväll är det äntligen start för kören! 🥳🥳🥳 Jag betalade för förra terminen, men jag fick inte dit. Nu har jag betalat och ska gå dit. Plus i kanten är också att vi flyttat tillbaka till vår gamla lokal, som ligger i en gymnasieskola som ligger tvärs över gatan från mitt.
Närmare att gå för mig, men framför allt har lokalen bättre akustik. Vi står i skolans entréhall som har ett stort och högt glastak. Där bildas ljuv musik och skönsång. De flesta samlingslokaler är ju byggda för att allt sorl inte ska ska höras, med djuddämpare i taket tex. Inte bra när man ska sjunga.
Och eftersom jag slutar jobba kl 14 har jag tre timmars paus hemmavid. Det behöver jag. Hinner sjunga upp mig lite också 🥰
Handläggaren på Försäkringskassan ringde. Hon sa att vi redan nu behöver ha en plan gällande att jag troligen inte kan jobba 100 procent från den 25/1. Då har det ”magiska året” uppnåtts. All tid som överskrider det datumet kräver en ordentlig plan och argument, så kallade undantag. Efter lite snack kom vi fram till att jag planerar att börja jobba 75 procent från den 16/1 och att jag sen börjar jobba 100 procent från den 13/3. Två månader på 75 procent är minimum, tycker jag.
Och skulle jag inte fixa 100 procent från den 13/3 så väljer jag att gå ner i sysselsättningsgrad 25 procent i ytterligare några månader. Så gjorde jag förra gången (2018). Vi får se hur jag känner helt enkelt. Jag tänker inte riskera mitt mående, men det är samtidigt omöjligt för mig att veta idag hur jag kommer att må den 13 mars nästa år. Och 75 procent lön ger ändå mycket mer pengar än 100 procent sjukskrivning.
Jag gillar min handläggare, hon är klok och förstående. Hon är helt grym på att skriva avstämningsprotokoll. Massa info, och jag har inte hittat ett enda fel eller missförstånd. Sånt imponerar på mig. För att jag vet hur svårt det är att i efterhand få ner saker korrekt på papper när folk på ett möte babblar huller om buller.
Jag har ju skrivit många liknande protokoll själv. Inte med samma typ av info förvisso, men man får sortera skriftligt på ett helt annat sätt än det pratas på ett sådant möte, där man inte håller sig till en regelrätt dagordning utan alla bara pratar rakt ut typ. Den uppstyrda skriftliga strukturen skulle inte en AI få ihop, tror jag. För det krävs nog en mänsklig hjärna.
Nu är det rast och vila några timmar, sen sjunga 🥰
Vad du betar av och bara gör- @andrahalvlek. Är impad av dig. Det är tufft att komma tillbaka - strukturerat och så ordnat. Min erfarenhet som chef är att man får baxa in människor i ett lägre tempo, men du har sån koll. Hoppas du haft en fin eftermiddag, och kväll, kram kram 🌸
Har uppdaterat mig i din tråd. Vilken otur med revbenen. Hoppas det inte är en trend härinne och att jag står på tur.
Tänk vad skönt att du har en bra förutseende handläggare på försäkringskassan och en läkare som verkar fantastisk. Du är nog kanske också en idealisk patient som verkligen analyserar gränser och inte drar iväg.
Hoppas du njöt av massagen trots revbenen. Ha en fin helg!
@Se klart Jag har ju fördel av att ha suttit både på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan flera gånger. Allt man övar på blir man bättre på. Jag är påläst och vet teoretiskt och praktiskt hur man ska få till en hållbar återgång. Nu har jag tillgång till mina förmågor igen, det hade jag inte när jag var deprimerad i våras.
Det är det som gör depression så himla förrädisk - man tappar tillgången till sina förmågor. Självtilliten får sig en rungande örfil, som det tar tid att hämta sig ifrån. Sakta, med små pyttesteg i taget, får man plåstra om sin självtillit, putta upp hen på vägen igen och fösa framåt sakta och varsamt.
I bästa fall tar självtilliten också sin kompis självkänsla i handen, så hen också får räta på ryggen i sakta mak. Och det är en process, ibland backar man ett eller två steg, men huvudsaken är att det går stadigt framåt. Tid är vår bästa vän i dessa lägen - och förmågan att avskärma sig, låta allt annat bara pågå i periferin medan man utför sin arbetsuppgift. Här och nu.
Jag är fortfarande helt pirrigt lycklig i kroppen efter gårdagskvällen. Det var verkligen återseendets glädje på flera sätt. Jag blev otroligt välkomnad och omkramad av mina körkompisar. Körledaren fick nästan tårar i ögonen av glädje när hon fick se mig. (Vi möttes en gång på Willys i våras när jag mådde som sämst.)
Vi fick komma tillbaka till vår gamla lokal, en entréhall på en gymnasieskola med en hög glaskupol som ger världens bästa akustik. Det låter som om, vi ett 40-tal, är minst 100 pers 🥰 Att stå mitt i kören och lyssna på denna skönsång, och veta att man är en del av den, det gör vem som helst knäsvag av lycka.
Att sjunga för full hals var också återseendets glädje för kroppen. Jag har repeterat låtarna här hemma, men det är ändå en helt annan sak att sjunga för full hals, som en liten del av en helhet.
Nu är jag ännu mer motiverad att träna hemma en stund dagligen, för det ger mig mer kvalitet i stunden där i kören om jag har repeterat sångerna hemma ett antal gånger. Jag blir mer säker på min stämma, vågar sjunga mer för full hals. Allt man övar på blir man bättre på. Att repetera låtar hemma är också en fin daglig meditation, för det går verkligen inte att släppa in andra tankar samtidigt.
Massagen igår gick finemang. Massören bearbetade min onda sida med fingertoppskänsla och jag kände en lättnad efteråt. Jag har till och med sovit på min favvosida i natt. Det känns när jag lägger mig på plats, men smärtan lägger sig sen snabbt. En vecka till, sen är jag nog redo för gympa med SVT-Sofia igen 🥰
@Andrahalvlek Kan riktigt se ditt glädjepirr hur det sprider sig i din kropp😁. Har gått i kör för alla med Caroline af Ugglas. Det var otroligt roligt! Det var ca 200 pers i en stor skolaula och den delades upp i tre stämmor. Mäktigt när alla sjöng samtidigt i stämmor och jag sjöng för full hals. När jag kom hem var rösten djupare och mörkare efter sjungandet. Det ger verkligen endorfiner och välmående.
Skönt att du äntligen kan sova på favvosidan och snart kan börja gympa igen. Och att återgången till arbetet fungerar så bra och att du har en bra läkare😁. Ha en riktigt fin fredag❤️
Låter härligt @Andrahalvlek med alla dina steg på vägen. Verkligt inspirerande när jag nu ska försöka komma igång igen efter en sommar full av sjukdom och behandlingar. Nu skall mera kartonger upp ur källaren, pianonoterna hittas och så vidare. Kram! 🐳
Om en stund ska jag köra och hämta min yngsta dotter. Efter det åker vi och hämtar hennes kompis. Vi ska åka till den by där jag bodde i 24 år tillsammans med barnens pappa. De har höstmarknad där idag. Jag ser i väderappen att det ska börja regna kl 14, men just nu är det klarblå himmel och strålande sol. Till kl 14 är vi klara med vår utflykt.
Efter den utflykten har jag inga planer alls för helgen. Mer än att handla imorgon söndag, men det ta ju max en timme. Jag ska bara vila. Vila och invänta lusten att göra någonting. Kanske klädkammaren? Kanske rensa ur garderoberna? Inget måste, bara invänta eventuell lust. Vill jag ligga i sängen merparten av helgen så är det också okej. Förra helgen var jag ju på resande fot hela lördagen.
Att ge sig själv möjligheten att invänta lusten att göra lite större saker, som att rensa i klädkammare eller garderober, är ett vinnande koncept. Dels blir själva upplevelsen så mycket bättre om lust att göra är drivkraften, och dels blir slutresultatet mycket bättre. När man har lust som drivkraft gör man saker mer ordentligt och det finns också plats för kreativa idéer.
När man gör saker i sista minuten, för att man upplever att man måste göra vissa saker eller för att det förväntas av en etc, så blir slutresultatet hafsigt och nonchalant utfört, utan minsta finess.
Så jag får se helt enkelt vad resten av helgen efter kl 14 erbjuder. Hade vädret varit fortsatt fint i eftermiddag hade en långpromenad känts optimalt. Njuta av den friska höstluften och trädens färgprakt.
Av någon anledning är min yngsta dotter ledsen över något. Något hände på födelsedagskalaset igår kväll. Hon ”flyr” genom att beklaga sig över ryggont, och börja ta febern i tid och otid. Personalen smörjer med tigerbalsam och dottern söker deras sympati. Jag känner henne tillräckligt väl för att veta att det här kan vara fejk från början till slut. Hon ”bäddar” för att slippa åka till jobbet imorgon.
Visst, hon har säkert lite ont i ryggen, men hon överdriver. Känner ingen större dramaqueen än hon. Jag ska åka dit kl 11 och ta en promenad med henne. Hon behöver röra på sig, hon behöver träning i någon form - bättra på både flås och styrka. Ryggontet beror på svaga muskler. Hon är 23 år och har sämre fysik än sin farmor som är 76 år.
Boendet hon flyttade till hade som ambition att ha tema ”rörelseglädje”. Av det har det hänt föga. Och jag kan inte råda över personalen, de måste ta tag i de bitarna själv. Jag har nu tipsat om att min dotter blir sporrad av guldstjärnor. En ⭐️ i kalendern för varje promenad gör underverk för hennes motivation. Jag har lämnat med ett antal ark med guldstjärnor och idag ska hon få sin första ⭐️ Sen är det upp till boendet att fortsätta på den vägen.
Jag har också tipsat om att gympa i grupp för hela boendet också skulle stärka deras kroppar. De har alla mer eller mindre problem med övervikt, och fysisk aktivitet är noll prioriterat hos dem. Det blir många timmar framför tv eller dator istället. Samma sak här, personalen på boendet måste själva ta tag i det. Jag tipsade dem om SVT-Sofias gympa. 20 min varje dag i grupp borde de kunna få till.
På det området är min yngsta dotter en treåring. Hon åbäkar sig, piper och gnäller, pustar och stånkar. Man får ta det, och sakta fortsätta fösa henne stadigt framåt. Berömma henne väldeliga för minsta framsteg, boosta hennes självkänsla vad det gäller fysisk aktivitet. Hon har urusel motorik, kan inte härma andras rörelser. Hon har dålig balans och har noll koll på armar och ben. Rörelserna måste vara enkla att förstå - och sen får man köra samma rörelser gång efter gång.
För mig är det här självklart. Jag har levt med henne i 23 år och vet direkt när det är fejk eller allvar. Jag vet att hon ”flyr” in i sjukdom, för att hon vet att vi reagerar starkt på det. Det är mitt jobb som mamma att genomskåda det. Ibland gör jag en missbedömning, då är hon sjuk på riktigt, men 99 av 100 gånger har jag rätt. Och hon gör det inte medvetet, hon tar bara till den enklaste vägen för att slippa göra. Enklaste vägen för att få sitta i soffan framför tv:n och vila. Vila från vadå? Vilan?
Jag förstår att det inte är lätt för personalen, de ska lära känna alla de boendes egenheter. Men hon har bott där sen april 2021. De borde ha lärt känna henne lite bättre vid det här laget. Nej, jag ska inte lägga energi på att vara irriterad på personalen. Jag ska peppa min dotter och indirekt även peppa personalen. Tipsa om guldstjärnor och SVT-Sofia. Nu ligger bollen hos dem.
@Andrahalvlek Friskis & Svettis har ett enkeljympapass som ligger på deras webb öppet för alla. Man behöver inte vara medlem för att få tillgång till det. Tänker att det kanske är ett ännu bättre tips för boendet? Jag har tittat på det för min dotters skull och tycker det verkar kul och bra!
Kram!
@Andrahalvlek förstår till fullo att det blir tjatigt för dig och att du känner dig maktlös. Starkt att du ändå försöker! Jag har ju en sjuk väninna nu, som inte kan gå. Och inte vill träna och kommer med alla möjliga undanflykter. Jag har gett upp. Men din dotter är ju ung så det är ju verkligen viktig. Kram till dig!
@Geggan Ja, vad kan man göra? Man kan bara peppa så gott man kan, men ibland känner man sig bara tjatig. Guldstjärnor funkar förvånansvärt bra på min dotter. Det räcker att de sätts på kalendern, hon kräver inget gott i utbyte eller så.
Att bara få en guldstjärna räcker som motivation, än så länge. Och mycket beröm. Positiv förstärkning. Men det funkar ju inte på din väninna förstås. Kan hon motiveras med något annat? Ibland kan det hjälpa att göra tillsammans. Sittgympa vet jag att det finns för äldre.
Jag tänker att lösningen för min dotter är TILLSAMMANS. Hon är svår att motivera att ”träna” på egen hand, vad det än gäller. Men om man gör tillsammans så blir det roligt och skrattmusklerna får jobba lite också. Jag hoppas innerligt att boendet anammar Friskis & Svettis-gympan, för den verkar helt perfekt för alla de boende där dottern bor. Alla behöver röra på sig.
45 min promenad blev det för mig och dottern idag. Inget pust och stånk alls faktiskt. Guldstjärna på väggkalendern efteråt ⭐️ Jag tror att hon på sitt sätt förstår att det är viktigt att röra på sig, och att hon lider av sitt dåliga flås och att kläderna krymper hela tiden.
Vi två kan nästan ha samma storlek nu, och det är illa med tanke på att jag har gått upp 20 kg i vikt. Och jag tänker inte att min dotter ska banta (inte jag heller), men viktökningen måste hejdas och för att få ett bra liv behöver hon ha bättre flås och bygga muskler. Annars kommer hon bara må sämre och sämre.
Hennes ryggonda är garanterat precis som mitt ryggonda pga dåligt tränade ryggmuskler. Tydligen dansade hon en del på festen igår, så hon har väl träningsvärk idag. Sen minns hon från i våras att hon hade väldigt ont i ryggen pga vätskan i hjärtsäcken, så hon får nästan panik av att ha ont.
Innan jag kom dit i förmiddags hade hennes pappa varit där och lämnat ett stödbälte till henne. Han skrev sms till mig efteråt: ”Det är ingen fara med henne, hon har lugnat ner sig nu”. Det räcker att vi kastar en blick på henne för att se hur läget är. Fejk? Riktig smärta eller överdriven?
Och vi vet hur vi ska göra för att bekräfta hennes känslor, men ändå lugna ner henne och få henne att sluta med att överdriva. Hon kan överdriva sig sjuk nästan. Ibland försöker hon kräkas i en spann och vi föräldrar säger lugnt: ”Det där är bara lite slem, du är inte sjuk”. Och egentligen är det bara något annat hon vill slippa.
Den kunskapen är så oerhört svår att förmedla till personalen, man får ta det lite i taget. Hon är så ”lätt” på så många områden, och de här lite svårare bitarna kommer bara fram då och då. Personalen säger ”vi kan inte tvinga dem, de har ett eget bestämmande” och jag blir så trött, även om de har rätt.
Om hon sätter sig på tvären för att hon är lat så får personalen locka henne att utföra ändå, precis som man gör med små barn. Ibland är inte ett nej okej. Hur skulle det se ut om små barn fick sin vilja igenom hela tiden? Om min dotter skulle få sin vilja igenom hade hon levt på chips och cola och enbart suttit med mobil och tv igång 24/7. Och det hade hon inte mått bra av.
Fyra veckor har det gått nu, med mina nya sundare livsstilsvanor. Ingenting har hänt på vågen 😫 Eller jo, viktökningen har ju avstannat. Och det är bra! Mest stolt över är jag att det gått fyra veckor utan choklad och glass, tjoho! Zip, noll choklad och glass. Mallgrodar 🐸 mig över det lite idag känner jag.
Den gångna veckan uppnåddes endast 39/56 ✅ Och det beror på att jag inte har kunnat gympa och svinga min kettlebell pga min revbensskada. Helt okej ursäkt faktiskt. På onsdag planerar jag återstart för gympa och kettlebell, får se om revbenen tycker detsamma. På onsdag är det två veckor sedan det ödesdigra fallet. Jag har fortfarande lite ont, men inte alls i samma utsträckning som tidigare.
Jag ska öka på mitt dagliga stegmål från 7.000 steg/dag till 9.000 steg/dag. Man plan är att addera en promenad direkt efter jobbet. In med väskorna, byta om, ut och knata. Varje vardag. På helgen får jag utöka mina långpromenader lite, för på helgen kommer de flesta stegen från en enda längre promenad plus lite hit och dit.
Jag ska också tänka på att minska mina portioner lite. Just nu lassar jag på rejält och tar gärna om, men jag ska skärpa mig lite där. Mätt lär jag bli ändå, jag äter så snabbt att jag först en kvart senare märker att jag blev mätt.
I övrigt ser jag fram emot ännu en arbetsvecka. Privat är veckan lite mindre uppbokad. Inga vårdbesök eller liknande heller. Fullt fokus på mina sundare livsstilsvanor således.
Jag bor ju i lägenhet. Funderar på att annonsera efter att hyra ett litet hus i den by där min yngsta dotter bor, eller i dess närhet. Gärna lite närmare havet, gärna så jag har cykelavstånd till havet. Fast cykelavstånd till havet är det förstås överallt i min hemkommun, men jag menar typ 10-15 min på cykel max. Det är bra att drömma 🥰
Sen kom elbristen och jag blev lite tveksam. Värme och varmvatten ingår i hyran, skulle jag hyra en stuga blir det garanterat kallhyra. Jag fixar inte den ovissheten. Jag fixar den inte när jag mår hundra procent bra, och jag fixar den än mindre nu när jag lägger allt mitt fokus på att komma tillbaka i arbete och få ett ”fungerande” privatliv i kombo med jobb.
Jag skulle aldrig kunna vara egen företagare tex. Jag behöver en fast månadslön, så jag vet vad jag har att tillgå. Att bli sjukskriven och förlora 10.000 netto var förstås ett trauma i sig, men jag hade ju inget att välja på. Hyreskostnaden är den största enskilda posten, sen bilen/drivmedel. I övrigt kan jag leva snålt, och jag har klarat mig bra ekonomiskt trots sjukskrivningen. Det jag fick ut i sjukpeng täckte mina utgifter. Jag inser att jag är lyckligt lottad som fick ut maxbeloppet i sjukförsäkringen, och jag har inga hemmavarande barn att försörja längre.
Den sista elräkningen var det dubbla jämfört med tidigare. Inga jättebelopp, jag betalar ju bara hushållsel, men ändå en tydlig ökning. Vad kan jag göra? Jo, jag kan vara mer noga med belysningen. ”Ta med mig ljuset när jag går”, dvs lämnar ett rum.
Jag har varit slarvig. Tänder upp i princip hela lägenheten kvällstid, i nästan alla rum. Fönsterbelysning har jag i fyra rum och tre av lamporna står på dygnet runt. Av ren lathet, att jag inte tar mig för att tända dem i skymning och släcka dem när jag lägger mig. Jag kan frosta av frysen så den drar mindre elström. Jag kan dra ut kontakten på tv och tv-box så att de inte drar ström i standby-läge.
Så nu gör jag allt det. För att dra mitt strå till el-stacken. Och sen ser jag på nyheterna att elbolagen har exporterat massor av elenergi till utlandet under de senaste månaderna. Kolossala mängder. Ridå. Vad fan anstränger jag mig för? Det höga elpriset beror ju inte precis på brist på elström, om det kan exporteras så stora mängder - som gynnar elbolagens kassakonto.
Men jag fortsätter ändå. För att jag tror på konsumentmakt. För att jag tror på att alla kan gräva där de står, bidra med sitt lilla. Antingen det gäller att sortera sopor, handla klimatsmart eller spara på elström.
@Andrahalvlek Det låter bra! Man får göra det man kan. Att byta ut alla lampor till LED-lampor är tex en väldigt bra sak. Dom drar ju nästan ingenting. Det är nog smart att avvakta lite med att flytta till hus. Just att värma upp vatten drar mycket energi. Jag har lagt av med mina kvällsbad de dagarna när elpriset är extra högt. ( har timpris). Ev så skulle du väl kunna flytta till en annan lägenhet så länge. 🤔 Eller grannarna har kanske lugnat ner sig med sin höga ljudnivå?
@Torn Just nu är det liiite lugnare. Och ingen har flyttat in i lägenheten ovanpå än. Jag bidar min tid, fokuserar på att komma tillbaka till arbetet - med bibehållet rikt privatliv. Jag behöver båda delar för att bli hel. Ge och få. Plus och minus.
Att mellanlanda i en annan lägenhet känns tufft. Jag hatar att flytta. Inte bara för egen del, även att hjälpa till och flytta andra är tufft. Flyttar jag till annan lägenhet blir jag nog kvar där några år.
Allt blir som det blir och går som det går. Jag tror ju på ödet, en dag dimper det ner ett attraktivt erbjudande i knät typ.
Kram 🐘
PS. Är det inte enbart LED-lampor som säljs nu för tiden?
Tack @Kaveldun ❤️ Kram 🐘
Tack @Kaveldun ❤️
Kram 🐘
Idag ska vi fira älskade…
Idag ska vi fira älskade äldsta dottern med kalas på restaurang. Noll jobb för någon av oss, och hon har precis fått löneförhöjning så hon har råd att betala (hennes egna ord). Men drickat får folk betala själva, någon måtta får det finnas. Vi har fått förbeställa maten och jag ser fram emot en grilltallrik med olika sorters blandat kött bland annat. Efter maten blir det tårta.
Jag frågade dottern om det var okej att jag tog initiativ till födelsedagssång och hurra-rop. Så det inte blir pinsamt för henne. Hon svarade att eftersom hon själv gillar att sjunga för andra så får hon väl bjuda på det. Hon har tidigare sagt att hon helt saknar pinsamhetsgen. När hon gick i skolan tyckte hennes kompisar att deras föräldrar var pinsamma i parti och minut, det räckte att de bara visade sig. Sådan har vår äldsta dotter aldrig varit, trots att jag har dykt upp både då och nu i olika skolsammanhang.
I morse la jag ut bilder på dottern som bebis på fejjan och instagram. Fyra bilder, en vardera ihop med mormor, morfar, farmor och farfar. Sen skrev jag en text till som lyder så här: ”Idag ska vi fira att den här sötnosen har fyllt 25 år. Hade jag inte haft bildbevis så hade jag knappt trott det. Jag brukar skoja om att E föddes vuxen, för hon har verkligen så många fler vuxenpoäng än båda sina föräldrar. Och det är precis så som det ska vara. Våra barn ska ju bli en 2.0-version av oss själva. Men i E:s fall är hon nog en 20.0-version jämfört med mig och sin pappa. Så klok och empatisk, driftig, diplomatisk, smidig, praktisk, strukturerad, rolig, trevlig, omtänksam… Jag kan hålla på hela dagen och rabbla superlativ. Men jag nöjer mig nu, med ett hejdundrande grattis! 🥳🥳🥳”
Jag känner mig utvilad efter nattens sömn, och mer utvilad hinner jag bli innan festligheterna drar igång vid femtiden. Så taggad och pepp på kalas är jag. När dottern i somras började tala om eventuellt kalas blev jag helt kall och varm och kall igen. Jag sa åt henne att jag så gärna hade velat fixa kalas åt henne, men då mådde jag fortfarande så dåligt att jag inte ens visste om jag kunde delta på kalaset. Sen väckte jag idén om att hålla kalaset på restaurang, för att slippa allt jobb, och på den vägen är det.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Vilken härlig,…
@Andrahalvlek Vilken härlig, fin hyllning till dottern! Låter som det kommer bli ett härligt firande! 💓🎊
Vad fint @andrahalvlek, en…
Vad fint @andrahalvlek, en sån fin dotter du har- eller snarare två. 😍 Vi har vissa av våra familjefiranden på restaurang- och har även haft när barnen var små. Avkoppling för alla- och en lyx. Hoppas det blir en fin kväll! Och att helgen också blir vila-efter denna första vecka på jobbet som du fixat så bra! Kram till dig fina vän 🥰🌸
Grattis till din dotter (…
Grattis till din dotter ( och dig) 🥰. Och smart med restaurang!
Njut av helgen.
🌾
Fint @Andrahalvlek ! Bra idé…
Fint @Andrahalvlek ! Bra idé med restaurang. Om en vecka kommer min bror med partner till stan på kryssning för att han fyller 70. Jag är i valet o kvalet om jag skall ordna lunch hemma el på restaurang. Få se vad det blir!
Kalaset var toppen från…
Kalaset var toppen från början till slut 🥰 Jättegod mat, som alla 20 pers fick varm samtidigt. God tårta, med mycket chokladmousse. Trevlig sällskap, och dottern cirkulerade och satt vid olika ställen vid det långa bordet för att få en chans att prata med alla. Kanonfina presenter fick hon också. Bäst av allt - dottern var supernöjd, hon strålade som en sol hel kvällen ❤️
Nu ska jag snart köra till huset och hänga med döttrarna några timmar, plus deras pappa och äldsta dotterns sambo. Vi ska grilla korv till lunch och jag har fått i uppdrag att köpa med mig majskolvar från en gårdsbutik. I eftermiddag ska jag gå med min mamma och rösta. Jag bävar lite inför eventuella köer, men min mamma har ju rullator att sitta på så det reder sig nog.
Allt blir som det blir och går som det går. Jag kan inte påverka valutgången, men jag kan bidra med min röst. Glöm inte att rösta du också - varje röst räknas!
Kram 🐘
@Andrahalvlek Vad roligt att…
@Andrahalvlek Vad roligt att höra att kalaset blev så lyckat och bra🥳. En riktig superdag! Ja, vi kan bidra med vår röst och hålla tummarna för att inte att värderingar som allas lika värde och rättigheter förlorar. Det vore ödesdigert!
Kram❤️
Idag vaknar man upp till……
Idag vaknar man upp till… ovisshet. Det skiljer tydligen bara 50.000 röster mellan blocken så inte förrän på onsdag kan en segrare utropas. I min egen hemkommun har koalitionen M+C+KD styrt i två mandatperioder. (Innan dess styrde S+V.) Nu ser det ut att bli SD+M+KD. SD är det andra största partiet efter S i min hemkommun. Både S och C har sagt tvärnej till att samarbeta med SD, medan M och KD tidigare har sagt ’kanske”.
Min mamma sa igår: ”Skönt att det äntligen är val så vi slipper höra på detta mer, det börjar bli tröttsamt.” Tji fick hon, vi lär i media få ta del av politiker som ska älta och tjafsa och diskutera högljutt i många veckor till, kanske månader.
Ja, ja. Livet går vidare.
Kram 🐘
Jag har listat åtta…
Jag har listat åtta kriterier som jag vill uppfylla dagligen. Det är min målsättning, även om jag inte kan uppnå det varje dag av olika skäl. Antingen så hinner jag inte, eller så orkar jag inte. Båda delar är giltigt förfall. Men jag ska alltid försöka hinna med mina åtta kriterier dagligen.
De åtta kriterierna: Gympa, Kettlebell, 7.000 steg, 0 choklad, 0 glass, nötter, smoothie, meditation.
Vecka 1: 47/56 ✅
Viktminskning: 0 kg
Jag är lite besviken över att det inte har synts på vågen, men jag har i alla fall inte ökat i vikt. Och detta är i huvudsak en livsstilsförändring. Jag vill skapa rutiner som min kropp mår bra av. Gympa och kettlebell frestade dock på min otränade rygg rätt så mycket, så jag fick pausa från det några dagar.
Jag har ätit tårta två gånger under veckan, men jag har inte ätit choklad eller glass - och det är första veckans riktigt stora vinst! Jag har också uppnått minst 7.000 steg 7/8 dagar och det är jag väldigt nöjd med. Heja mig!
Kram 🐘
Jag fick till mig att vid…
Jag fick till mig att vid viktminskning så försvinner fettet först inne i kroppen och det märks inte på vågen. Är osäker på om det stämmer men ser nog på min egen våg att det kan ligga ett korn av sanning i det. Hur som kändes den uppgiften som en liten lättnad :-)
@Adde Håller med! Den…
@Adde Håller med! Den sanningen omfamnar jag gladeligen 🥰
Kram 🐘
Jag träffade min psykolog…
Jag träffade min psykolog igår. Vi har träffats regelbundet sen jag var sjukskriven första gången 2007. Vi träffades också i våras, men från mars började jag lämna återbud och jag svarade inte när hon ringde eller smsade. Jag var för dålig, jag var inte ”behandlingsbar”. Hon nådde inte fram till mig.
Igår när vi träffades sa hon gång på gång: ”Det är inte bara utmattningsdepression, det är något mer.” Hon är helt inne på att jag bör utredas för bipolaritet. Just för att jag ska få rätt hjälp och medicinering, för att jag inte ska bli lika dålig igen.
Hon sa också att det är viktigt att jag blir bemött på rätt sätt av vården. Att säga till en riktigt deprimerad människa att de ska aktivera sig ur depressionen är skuldbeläggande. Eftersom individen inte har förmågan att just aktivera sig ur depressionen, så känner hen sig skyldig till att förvärra sin depression. ”Det är mitt eget fel att jag mår så dåligt, om jag bara orkade/gjorde…” osv.
Råden man får är sagda i all välmening, men de faller liksom inte i god jord. Det känns istället som att bli spottad i ansiktet. I det läget är man inte ”behandlingsbar”. Man har inte förmågan att varken ta beslut eller förmå sig att göra sådant som man skulle må bättre av. Jag kan allt i teorin, jag vet precis vad man ska göra för att må bättre, men jag kan inte förmå mig att göra det när jag mår som sämst.
När jag träffar min läkare på psykiatrin nästa gång ska jag fråga hur en utredning går till och vilken typ av medicin och behandling som i så fall erbjuds. Och sedan ska jag fatta beslut om ifall jag vill utredas eller inte. Min dotter psykologen sa att en fördel är att om jag är bipolär så får jag stanna som patient inom psykiatrin istället för att slussa tillbaka till vårdcentralen.
Samtalet med min psykolog gick i alla fall bra igår. Jag uppdaterade henne om vad som hänt sen sist vi sågs, och vi hade ett bra samtal om det som hänt. Och sen pratade vi som sagt om skuldbeläggande och eventuell bipolär-diagnos.
När jag började må bättre i somras smsade jag henne och bad om ursäkt för att jag hade gjort mig okontaktbar i våras, så det fanns inget otalt mellan oss. Snarare var det nog så att hon verkligen vill var efterklok, för att både hon och jag ska lära oss något av detta. Själv har jag ett enda syfte med att eventuellt utredas för bipolaritet: Jag vill aldrig må så dåligt igen.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Ja, tänk så…
@Andrahalvlek Ja, tänk så viktigt det är att bli bra bemött av vården och även på andra ställen. Att känna egenmakt, delaktighet, inflytande och kunna påverka den egna behandlingen så den blir anpassad efter ens egna förutsättningar och behov. Det skapar tillit och förtroende och en lust att samarbeta. Sedan är det viktigt som du säger att inte bli skuldbelagd och det krävs en hel del förståelse för hur man kan fungera när man mår dåligt. Man tycker att vården borde ha denna kunskap, men kanske stress och överbelastning orsakar att man inte har tid med sina patienter.
Skönt att du mår så mycket bättre nu och orkar med samtal och fundera på vad som verkar vara bäst för dig.
Kram❤️
@Andrahalvlek tycker om att…
@Andrahalvlek tycker om att ta del av dina funderingar och tankar. Det är en fin förmåga att kunna vända och vrida på perspektiven, och lyssna till vad man själv behöver och varför. Kram🍃
@vår2022 Men visst är det…
@vår2022 Men visst är det sorgligt att vårdpersonalen är så stressad 😢 Båda läkarna jag träffade på vårdcentralen beklagade sig över arbetsbördan. Båda läkarna hade sagt upp sig och skulle sluta inom en månad. Och det faktumet lade de i knät på en deprimerad patient, som inget hellre vill ha än kontinuitet.
Jag är så oerhört tacksam över att jag fick komma till dagpsykiatrin i min hemkommun till slut, tack vare vändan in på psykakuten. Jag tänker hålla hårt i den läkare jag fått nu, även om han ser ut att gå i pension när som helst. Han ska ha semester i oktober, men då klarar jag mig utan honom ett tag.
På vår nästa träff 27/9 ska vi bestämma takten för fortsatt upptrappning på jobbet. Sen kan han få vara ledig några veckor. Han har jobbat hela sommaren. ”Jag jobbar när småbarnsföräldrarna behöver vara lediga”. Stort hjärta har han också.
Kram 🐘
@majken_r Jag mår bra av att…
@majken_r Jag mår bra av att skriva, när jag skriver börjar nästan orden resonera med sig själv. Det funkar som en slags självterapi för mig. Jag mår också bra av rutiner. Och att skriva listor och bocka för och sätta larm i mobilen är nog viktigare än jag tror. Om det är så att jag är bipolär så har jag förstått att det är en verksam strategi. Skapa hållbara rutiner och hålla sig till dem. Lägga sig samma tid varje kväll tex.
Jag är oerhört transparent med mina egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Pratar om det med vänner såväl som okända. Har till och med skrivit en liten krönika om det i den tidning jag jobbar på. Fick en dagens ros av en läsare för att jag skrev om utmattningsdepression. ”Jag vill läsa mer i tidningen om denna fruktansvärda sjukdom.” Från många olika håll får jag tack och fina ord. ”Du är en bra förebild som pratar öppet om det.” Och jag tänker: Inget ont som inte har något gott med sig.
Kram 🐘
I morse hade det hänt lite…
I morse hade det hänt lite på vågen, och jag hoppas att det inte var en engångshändelse. Men det är vad vågen visar måndag morgon som är intressant på lång sikt. Det känns dock som att jag åtminstone satt stopp på den skenande viktökningen, och det är jag tacksam över. Man får vara glad över det lilla.
Att bli deprimerad är sannerligen en ofrivillig jojobantning. I våras när jag mådde som sämst åt jag knappt någonting. Jag rasade i vikt, även om jag har en del att ta av. I mars nådde jag den lägsta siffran på vågen på årtionden. (Fast jag borde egentligen gå ner ytterligare 10 kg under den siffran, för att få schyssta BMI-siffror.) Sen den bottennoteringen i våras har jag gått upp 20 kg. *boom*
Anledningen till att jag har gått upp i vikt är att antidepp-medicinen gör mig hungrig och sötsugen. Och har man ”svält” ett tag så har man en benägenhet att stoppa i sig utan hejd. Så nu sitter jag här med typ 30 överviktskilon, som jag behöver gå ner för att skona min kropp.
Jag har nyligen köpt större storlek i kläderna (st 52 i byxor och 46/48 eller 2XL i överdelar), men det är ju bara kosmetika. Mina fötter och ben kvider för varje steg jag tar. Mitt hjärta får jobba stenhårt. Jag flåsar när jag går uppför backar, på ett sätt som påminner mig om riktigt tjocka människor. Jag är en riktigt tjock människa numer, men jag kan knappt förlika mig med det 😢
Man kan minst sagt säga att jag har fått ett stort problem i mitt knä. Jag jobbar samtidigt stenhårt med att inte låta mitt utseende och kroppshydda definiera mig som människa. Jag letar inte efter folks reaktioner på hur de reagerar på min större kroppshydda. (Jag ser inga reaktioner, även om de säkert finns.) Själv reagerar jag inte heller om kollegor har gått upp i vikt.
Tvärtom tar jag plats på samma självklara sätt som jag har gjort tidigare på min arbetsplats. Jag vet att jag är omtyckt och efterlängtad av mina kollegor - och jag har saknat dem också massor. Vi tjötar och skrattar, har riktigt roligt ihop. Och jag tänker inte på min höga vikt mer än när jag klär på mig, ser mig i spegeln, och flåsar i uppförsbackar.
Jag vill dock inte banta, det är inte hållbart i längden. Jag vill hitta och fullfölja hållbara rutiner för mat och träning - som håller över tid och ger resultat på sikt. Lyckas jag gå ner i snitt 0,5 kg per vecka så är jag supernöjd.
En nyckel till det är tex 0 choklad och 0 glass. Inte ens på helgen är det okej med choklad och glass, för det väcker bara mersug. (Precis som med alkoholen.) Nu har jag varit helt utan i 9 dagar och jag känner inget sug alls faktiskt. Jag påminns dock när jag ser berget av choklad vid kassorna i affären, men sen tänker jag på ✅ som jag vill sätta i rutan för 0 choklad, och då går jag förbi chokladberget.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Kul att det…
@Andrahalvlek Kul att det händer saker på vågen och att du varit utan gotter i 9 dagar!🥳 Det är precis som du skriver om fakta, det är bara att nöta, nöta, nöta. När jag gått ned har jag tänkt att det spelar ingen roll hur mycket i veckan bara trenden går åt rätt håll och att det är en livsstilsförändring, precis som med alkohol. Det har gått sakta ned men säkert. Och precis som med alkohol kan jag aldrig släppa och tänka på vad jag äter. Men det blev mindre och mindre svårt att avstå sött och kaloririk mat ju längre jag hållit på. Det är lite mer som att vara ”måttlig”, man måste förhandla med sig själv om det man stoppar i sig och i vissa sammanhang är det totalt förbjudet och inget förhandlande alls. Men allt blir lättare att hantera ju mer man avstår och när man ser effekter av att avstå.
Så hållbara rutiner för mat och träning och minskning med 0,5 kg i veckan är hur bra som helst. Det gäller att ha tålamod och uthållighet också. Lycka till, du är på god väg❤️
@vår2022 Jag tänker också…
@vår2022 Jag tänker också att likheten med alkoholstoppet är slående. Just därför är det enklare för mig att avstå från choklad och glass även på helgen, då slipper jag suget under veckorna. För varje nollad vecka blir suget allt blekare. Samtidigt åt jag tårta två gånger förra veckan, men det väckte inget mersug efter choklad och glass. Men jag tog två gånger av tårtan 🤣 Båda gångerna. Varför kan man inte låt bli liksom?
Kram 🐘
@Andrahalvlek Det är…
@Andrahalvlek Det är tårtdjävulen som förvrider sinnet😂. Genomskåda den fan nästa gång!
@vår2022 Haha 🤣
@vår2022 Haha 🤣
@Andrahalvlek Att vara…
@Andrahalvlek Att vara transparent med psykisk ohälsa är strongt, jag själv är förhållandevis öppen med att jag lider av psykisk ohälsa och att jag gjort det sedan innan tonåren. Däremot berättar jag inget för någon om mina alkoholproblem för jag skäms så. Jag har ju orsakat/skapat beroendet. Min psykiska ohälsa har jag levt med typ hela livet och ändå lyckats (på ytan) väldigt bra så då är det inte lika problematiskt så att säga. Jag har skrivit det tidigare och gör det igen… du borde skriva en bok i ämnet också kopplat till alkohol. ❤️
@Ny dag Jag berättar inga…
@Ny dag Jag berättar inga detaljer om mitt alkoholmissbruk IRL. Jag berättar bara att jag har slutat dricka helt, för att jag märkte att min tolerans hade ökat, vilket är sant. Och att jag märkte att jag drack fler dagar än just fre-lör, vilket också är sant. Tänker att just det nog väcker igenkänning i min omgivning.
Plus att jag berättar att min pappa söp ihjäl sig, och att jag inte längre vill traska i hans fotspår. Visst är drickandet delvis egenförvärvat, men det är en sjukdom, som dessutom är ärftlig. Alkohol är en drog som alla blir beroende av mer eller mindre, och jag och du tillhör dem som blev mer beroende. Men framför allt - vi tog ansvar för det och såg till att sluta innan katastrofen inträffade. Heja oss!
Någon gång blir det kanske en bok, jag har åtminstone skrivit tillräckligt många tecken här på forumet för att det ska räcka till en bok. Krävs otroligt mycket redigering bara. Det är ju bara mina inlägg som ska vara med i boken, och jag får rensa bort delar av de privata bitarna som handlar om jobb och närstående. Boken ska ju i så fall handla om min nyktra resa i huvudsak. Men en dag kanske 🤔
Kram 🐘
Igår hade min chef ett…
Igår hade min chef ett samtal med mig och min närmaste kollega. Jag trodde att det skulle handla om min sjukskrivning, men tji fick jag. Det handlade om att koncernen vill skapa ett gemensamt nav för just det vi håller på med, redigering. Alla koncerntidningars sidor ska finnas för alla redigerare att göra liksom. Det lokala bestämmandet över vad som ska publiceras på olika sidor ska dock finnas kvar på respektive tidning.
En gemensam chef ska styra över alla koncernens redigerare, och detta kommer att göra att rekryteringen underlättas markant. Vi har de senaste somrarna haft en sommarvikarie som jobbat hela sommaren. Det här var hennes sjätte eller sjunde sommar, men hon är pensionär så hon vill förstås inte jobba för evigt. Hon har vikariat på heltid året ut, som ersättare för mig.
Hur det blir nästa sommar står i stjärnorna. Jobbet är så oerhört komplext och innehåller så många moment att det är i princip omöjligt att lära upp nya vikarier, ens om man hade två veckors upplärning på heltid. Vi jobbar ju dessutom under stark tidspress och eftersom vi bara är två är det svårt för någon att ”jobba bredvid”. (Allra helst i coronatider då vi har jobbat hemifrån.)
I förslaget finns enligt min chef inget besparingskrav. Syftet är att frigöra reporterkraft för att enbart skriva (idag redigerar tex ledare och nöje sina egna sidor). Syftet är också att enkelt återanvända material mellan tidningarna. Syftet är också att göra redigeringen på varje tidning mindre sårbar.
Om alla redigerare kan redigera alla tidningar i koncernen så blir vi inte lika sårbara, och det blir dessutom enklare att rekrytera nya redigerare och lära upp dem på den enhet där det finns störst möjlighet att lära upp nya.
Min närmaste kollega är som vanligt skeptisk. Hon ser endast farhågor. Kommer det här att sudda ut vår lokala prägel? Kommer vår tidning att göras med mindre kärlek? Och jag kan hålla med henne - och därför är det viktigt att vi två står upp för just de två kriterierna.
Är man anställd av vår tidning har man hjärtat i den produkten. Vi vill göra bästa möjliga produkt till våra kunder - läsarna. Vi har dubbla lojaliteter - mot våra chefer och mot våra läsare. De är faktiskt papperstidningsläsarna som fortfarande betalar våra löner. Samtidigt som vi vet att den digitala överflyttningen pågår konstant och på webben är nu, nu, nu, nu viktigast.
Jag är chill. Jag har varit med om många omorganisationer. Jag känner mig trygg med att båda våra tjänster blir kvar lokalt på tidningen och att vi verkligen behövs, men det känns tryggt att vi kan bli avlastade med vissa saker - och att det finns en backup vid behov.
Som det är nu kan vi knappt vara sjuka. Att vi har en vikarie på heltid för mig nu är enbart en lyckosam tur. Jag kan vara fortsatt sjukskriven på deltid med gott samvete, utan att behöva tänka på att min närmaste kollega jobbar ihjäl sig.
Jag ser fram emot att bidra med min kunskap och erfarenhet i det gemensamma navet, när jag väl börjat jobba hundra procent och kan vara chef igen. (Just nu är min närmaste kollega vikarierande chef.) Även om vi byter anställningsställe i budgeten så gäller LAS-listan på respektive tjänsteställe. Så risken att någon av oss ska få sparken vid en eventuellt neddragning framöver är minimal.
Jag har ju dessutom jobbat för två tidningar när jag jobbade med personalbiten, så den saken är plättlätt för mig. Jag har inte längre en urstark lojalitet enbart till just vår tidning, som min närmaste kollega har. Medarbetarna på de andra tidningarna är också kloka och trevliga. Men det får hon upptäcka själv, hon får sova på saken och fundera vidare. Navet ska sjösättas någon gång efter nyår.
Kram 🐘
Idag är det fredag och jag…
Idag är det fredag och jag känner mig inte lika slut som förra fredagen. I alla fall inte nu när jag precis har vaknat 🤣 Förra veckan var jag så trött att jag knappt kunde gå, för av någon konstig anledning får jag värk i hela kroppen när jag är så trött. Det är säkert kroppens sätt att säga ”Ta det lugnt för bövelen jävla människa”.
Vis av förra hela jobbveckan har jag varit sparsam med kvällsaktiviteter den här veckan. Jag åkte hem till ex-svärisarna i måndags direkt efter jobbet och i onsdags hämtade jag yngsta dottern några timmar. Men eftersom jag slutar kl 15 blev det ändå inte jättesent, utan jag var hemma vid 18-tiden.
I måndags träffade jag min psykolog kl 11, innan jobbet, och i onsdags lunchade jag med en kompis innan jobbet. Två innan-jobbet-aktiviteter och två efter-jobbet-aktiviteter per arbetsvecka känns som en rimlig nivå. Just nu. Där ska jag ligga kvar ett tag. Jag behöver funka bra på jobbet hela jobbveckan, men jag behöver också umgänge och fylla på med positiv energi. Men jag behöver framför allt hitta en rimlig balans, och sen får jag försöka utöka min komfortzon efterhand.
Jo, i tisdags kväll var det videomöte med tjejjouren också, vilket förstås tog en del energi också. Men jag är ändå inte helt slut idag - och jag hoppas att den känslan håller i sig hela fredagen och resten av helgen.
På lördag ska jag på teater med en vän som har potential att bli en riktigt bra kompis. Jag initierade en träff med henne i somras, vi åt ute på restaurang och hade det jättetrevligt. Hon är liksom jag inflyttad till stan sen 30 år tillbaka. Vi har barn i ungefär samma ålder. Vi har båda åldrande mammor som flyttat till stan på senare år. Vi är båda ensambarn. Vi är båda singlar. Och hon liksom jag gillar teater och musikevenemang. Vi kan nog som sagt ha väldigt kul ihop. Efter teatern har jag bokat bord på indiska restaurangen i stan.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Vad skönt att…
@Andrahalvlek Vad skönt att de två första jobbveckorna fungerat och att du känner dig piggare denna veckan än förra. Jag tycker du tänker så rätt när du varvar jobbet med aktiviteter. Att läka från utbrändhet är tufft och hela livet måste hänga med inte bara jobbet för då är man snart sjuk igen. Det gäller att skynda långsamt för att också hinna pausa och vila. Som jag ”känner” dig kommer du lyckas också med viktnedgången och därefter också hålla vikten. Även här, skynda långsamt. Har själv i många år levt med bulimi och även bantat i perioder. För varaktig förändring krävs även här att man ändrar sina vanor vilket egentligen liknar kampen mot alkohol. Kram till dig! ❤️Mysigt att träffa den nya väninnan och hoppas det utvecklas till nära vänskap. Häftet att i vår ålder lära känna nya vänner! 🥰
@Ny dag Ja, det är minsann…
@Ny dag Ja, det är minsann inte lätt att hitta nya vänner i medelåldern. Men jag hoppas att det här kan bli en vän som vill följa med mig på kulturella aktiviteter. Jag brukade bjuda med äldsta dottern på sådant, men nu bor hon för långt bort.
Jag mår bra ikväll också. Mycket piggare idag än förra fredagen. Jag har idag meddelat min närmaste kollega att jag kan göra vissa arbetsuppgifter nästa vecka. Uppgifter som går att göra när som helst nästa vecka när tid finns.
Det som jag gör nu fyller inte två timmar dagligen. Och kan jag avlasta henne med tråkiga arbetsuppgifter som ändå måste göras så gör jag väldigt gärna det. Hon svarade att det måste gå via vår chef. Det är endast chefen som får okeja mina arbetsuppgifter.
Och det är nog klokt, min kollega vill förstås inte belasta mig. Det känns som om jag har synnerligen förstående kollegor omkring mig, så det ska nog bli en hållbar återgång det här. Jag känner gott hopp om det.
Om två veckor ska jag och läkaren bestämma den fortsatta hastigheten i upptrappningen. Möjligen börjar jag jobba 50 procent den 1/10, eller så väntar jag till den 15/10. Det beror på hur det känns kommande två veckor.
Kram 🐘
Jag märker stor skillnad på…
Jag märker stor skillnad på gympan, jag orkar mycket mer och svettas inte lika mycket. Förra veckan fick jag avstå från gympan tre dagar (fre-sön) för att ryggen gjorde för ont. Den här veckan satte ryggen bara stopp två dagar (mån, fre).
Jag gör sen i måndags 2 x 10 svingar mellan benen med 8 kg kettlebell, jämfört med 1 x 10 veckan innan. Det gör jag direkt efter 20 min gympa med SVT-Sofia. Tanken är att utöka med 10 svingar per vecka, om inte ryggen sätter stopp. Svingarna stärker mina nedre ryggmuskler, och det är dem som beklagar sig eftersom de är en spillra av sitt fornstora jag.
Jag har skött maten bra i snart två veckor - och jag har framför allt nollat choklad och glass, tjoho! Det känns som jag kan behålla de här vanorna länge, och det är det som krävs. Jag vill inte ens ”unna” mig choklad och glass på helgen. För mig är det likadant som med alkohol, lite väcker mersug. Så igår kväll blev det en tallrik med chark, brieost, grönmögelost, vindruvor, päron, passionsfrukt och oliver som fredagsmys istället. Mums 😋
Idag ska jag på teater här i min hemstad, och efter det blir det ett besök på den indiska restaurangen. Min vän som följer med på teatern är inte så förtjust i indisk mat så jag tänkte omvända henne.
Kram 🐘
Jag har upptäckt att det…
Jag har upptäckt att det funkar bra att göra lite nytta direkt efter gympan. Då jag ändå är upp i varv och redan svettig liksom. Igår städade jag skafferiet. Idag ska jag dammsuga och städa badrummet. Det är bra att bestämma innan man ens börjar gympa vad man ska ta tag i efteråt.
Jag har en kompis som har varit utmattningsdeprimerad. Hon bröt ner alla hushållssysslor i småbitar och gjorde lite varje dag istället för att göra mycket en dag i veckan. Jag anammar nog hennes tänk litegrann.
Idag står det dessutom veckohandling och matlagning på mitt ”schema”. Men jag fyller nog magen med käk från frysen den här veckan också. Bland annat grönkålssoppa som jag ska koka ägg till. Jag har väldigt mycket i frysen, jag behöver verkligen tömma den på mat. En massa äppelmos bland annat. Ska kanske sikta in mig på grötfrukost med äppelmos kommande vecka 🤔
Kram 🐘
@Andrahalvlek När jag tränar…
@Andrahalvlek När jag tränar hemma brukar jag springa runt lite vid varje paus, jag kör ju styrketräning, typ 3-4 rep av varje sak o då blir det en minut här o där. När jag är klar har jag ofta allt "rat" / "kaffekoppar" osv undanplockade och lägenheten är fräsch igen :-)
Ha en fin dag o kommande vecka!
@Vjlo Supersmart! Lite…
@Vjlo Supersmart! Lite likadant gör jag, men jag gör det direkt efter gympan. Då är man ju ändå svettig. Det är förvånansvärt hur mycket man kan svettas av att dammsuga har jag märkt 😅
Kram 🐘
Färdiggympad och…
Färdiggympad och färdigdammsugad. Toaletten får vänta till imorgon, orken tröt. Det gäller att hitta maximal nivå av lust och ork för att få optimal effekt. Låter avancerat 🤣 Jag slutförde skurandet av filtret till köksfläkten istället, som jag påbörjade igår av bara farten efter städningen av skafferiet.
Jag blir så glad och nöjd när jag orkar ta itu med den typen av surdegar, men jag måste vara vaksam och förvalta min ork noga. Och jag får inte stirra mig blind på allt jag inte har gjort - utan det ska vara fullt fokus på det jag faktiskt HAR gjort. Bara öppna skafferiet och njuta 🥰
Snart börjar körsången igen, den 29/9 är första torsdagen av nio. Jag betalade i våras men jag deltog inte en enda gång, så det blir nystart för mig. Nu vill jag träna på de två låtar som vi har fått inför körstarten. Om jag tränar på låtarna innan så har jag mycket större utbyte av den 1,5 timme som vi träffas varje vecka. Så har jag inte tänkt innan - då har jag bara gått dit och knappt tänkt på vad vi ska sjunga innan. Helt oförberedd liksom.
Min plan är att dagligen fram till den 29/9 sjunga varje låt tre gånger. Vi har hittills fått två låtar: ”Gabriellas sång” och ”Better than the universe”. Båda låtarna är jättefina 🥰 Via appen kan jag härma körledaren när hon sjunger ”min” stämma, alt 1. Låtarna är ju körarrangerade och fyra olika stämmor sjunger helt olika. Alt 1, alt 2, baryton (män), sopran. Det är svinkul! Plus att sången är en typ av meditation, det går liksom inte att släppa in andra tankar medan man sjunger.
Så nu ska jag implementera den här vanan bland alla andra vanor som jag har skapat sen jag började tillfriskna. Det funkar inte att säga svävande ”jag ska träna varje dag”. Då blir det inte av hälften av dagarna. Jag har blivit starkt influerad av boken ”1 %-metoden” och tänker därför göra så här:
1) Innan jag äter middag ska jag sjunga varje låt 3 gg i sträck. (Stapla en vana på en redan etablerad vana.)
2) Jag har lagt textpapperna på en köksbänk så att jag ser dem. (Synliggör så att du påminns.)
Äter middag gör jag varje dag, och eftersom jag lagar mat på söndagar och äter matlådor under veckorna så hinner jag sjunga 15-30 min innan jag ska äta. (Det är bara tv-tiden som minskas.) Papperna ligger väl synliga på en köksbänk - och det är vid diskbänken jag står och sjunger för att få bäst ljus och få in mest luft i lungorna.
”Bigger than the universe” är verkligen en prövning. Det är Anders Bagges bidrag till senaste mello. Det är MÅNGA ord och få tillfällen att få in luft. Så det krävs en hel del träning för att få till det bra. Och det är så himla roligt 🥰 Och ännu roligare blir det om jag känner när jag står där mitt i kören att jag hänger med bra, att det låter helt okej när jag sjunger. Att jag är en liten del i något enastående häftigt.
Kram 🐘
Avundsjuk på dig För kör …
Avundsjuk på dig För kör @Andrahalvlek ! Inte kommit så långt. Gick musikteorikurs förra hösten men har sen inte hunnit tillämpa mkt. Så hoppas att det blir pianoklink i höst!
@Andrahalvlek Jag funderar…
@Andrahalvlek Jag funderar lite lite granna på att börja sjunga i en kyrkokör... alltså jag kan inte riktigt hålla tonen, känns det som, men det är säkert en övningssak, ska prata med hon som leder kören jag funderar på, för de som är med verkar ha riktigt kul ihop ibland...
Att förändra sitt liv i små steg är rätt väg att gå, i små steg, och inte ge upp om man råkar missa det man föresatt sig en dag.
@Vjlo Det låter jättekul!…
@Vjlo Det låter jättekul! Allt man övar på blir man bättre på, även på att sjunga 🤗 I början sjöng jag rätt så tillbakadraget. Numer sjunger jag för fullt, allt vad jag orkar. Att stå där i mitten av kören och tillsammans skapa något så fantastiskt är magiskt 🥰
De olika stämmorna gör det till en helt fantastisk upplevelse, som man dessutom får dela med så många andra. Och vi vill alltid ha ett eller flera uppträdande i slutet på varje termin - så vi får visa ännu fler hur kul vi har ihop.
@Geggan Googla på Joyvoice. Har du tur så finns det en sådan kör där du bor också 🤗 Det kostar en hel del, men är så väl värt varenda krona. Vi ”sparar” ju en del nu när vi inte dricker dessutom.
Kram 🐘
Vecka 1: 47/56 ✅ Vecka 2: 51…
Vecka 1: 47/56 ✅
Vecka 2: 51/56 ✅
Fortfarande har det inte hänt någonting på vågen. Ett litet minus jämfört med förra veckan, men då hade jag å andra sidan ett lite större plus jämfört med första veckan. Men jag märker att jag orkar med gympan bättre, och jag har haft färre dagar med ryggskottsont i ryggen (pga otränad rygg).
Bäst av allt: Värken i kroppen är mindre, vilket jag tror beror på att den antiinflammatoriska kosten ger resultat, och att gympan inte ger lika mycket träningsvärk längre eftersom kroppen har börjat vänja sig.
Tålamod.
Kram 🐘
Hej @Andrahalvlek ! Vad…
Hej @Andrahalvlek ! Vad betyder siffrorna? 🤓
@Geggan Jag har satt upp 8…
@Geggan Jag har satt upp 8 kriterier per dag som jag vill uppfylla: Gympa, kettlebell, 7.000 steg, 0 choklad, 0 glass, nötter som mellanmål, smoothie som kvällsmål, meditation innan jag somnar.
Om jag uppfyller alla kriterier varje dag i en vecka får jag 56 ✅ Första veckan uppnådde jag 47, andra veckan 51.
Det är främst gympa och kettlebell som jag inte har gjort varje dag. Jag har ju haft ryggskottsont i ryggen av träningen, men det har gett med sig nu. Hoppas jag.
Kram 🐘
😉 🤩 @Andrahalvlek ! Låter…
😉 🤩 @Andrahalvlek ! Låter liiite komplicerat! Men kanske bra att pyssla med också!
@Geggan Mest stolt är jag…
@Geggan Mest stolt är jag över 0 choklad och 0 glass under två veckor, tjoho! Jag har en skrivbok som jag sätter bockar eller streck i för varje kategori varje kväll, som en daglig checkup. Tar två sekunder. Och samtidigt nöter jag in goda vanor.
Kram 🐘
Heja på@Andrahalvlek Du är…
Heja på@Andrahalvlek
Du är en mästare på att skapa förändringar så detta komplicerade räkneverk kommer funka med.
Idag ska jag på bio. Helt…
Idag ska jag på bio. Helt själv. Jag vill så gärna se filmen ”Där kräftorna sjunger” och jag har haft lite sjå att knö in det på rätt dag, med tanke på optimal lust och ork.
Jag orkar inte blanda in någon kompis i den ekvationen. Jag går dit i huvudsak för filmupplevelsen, jag tar bilen dit och direkt hem efteråt.
Jag älskade boken och flera av mina vänner som gjorde detsamma säger att filmen är riktigt bra. Så den måste jag bara se.
En annan film jag vill se är ”Bränn alla mina brev” som har premiär till helgen. Den boken älskade jag också. Men den filmen har jag några veckor på mig att planera in i min tillvaro.
När jag var föräldraledig med äldsta dottern så åkte jag ofta på bio själv, när hennes pappa kom hem från jobbet. Så det är inte en helt ny upplevelse att gå själv på bio. Nygammal snarare.
Jag tittar dock inte på vad som helst. Jag gillar inte actionfilm och marvel och sån skit. Den senaste filmen jag såg var ”A star is born”. Den såg jag två gånger på bio och två gånger på tv. Kanonfilm.
Idag visade vågen ett litet minus, tjoho! Men det är vägningen på måndagar som räknas och noteras. Det är dock skönt att få ett kvitto på att balansen in och ut är satt på rätt nivå.
Fast nu i början har det nog mest handlat om att stoppa viktökningen. + 20 kg på bara några månader skojar man inte bort, det är som ett stor långtradare som kommer dånande. Svår att stoppa.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Hoppas filmen…
@Andrahalvlek Hoppas filmen var bra! (Om du hunnit se den). Blir inspirerad av ditt inlägg, ska nog ta och boka en bio-date med mig själv ☺️ Behöver mycket påfyllnad av bra saker just nu och vara rädd om min ork. Låter bra också att du hittat balans i in-och ut med kosten🍎
@Andrahalvlek skrev: "det är…
@Andrahalvlek skrev: "det är som ett stor långtradare som kommer dånande" 😂Jag känner igen känslan! Du verkar ju ha koll på det mesta, men följer du upp ditt blodtryck också? Inte bra om det smyger iväg upp. Själv är jag livrädd för att mitt skall sticka iväg med tanke på min övervikt och sjukdomshistoria. Jag kollar upp blodtryck och vilopuls varje söndag.
@Onkel F Jag har alltid haft…
@Onkel F Jag har alltid haft rätt lågt blodtryck, och det sjönk lite till när jag slutade dricka.
På grund av besvär med stickningar och domningar i fötterna tog jag nyligen långtidssocker - och det såg också bra ut. Så kommer jag igång med flås och bygga muskler så har jag gott hopp om livet. Lite viktminskning behövs också för att jag ska orka höja tempot och flåsa ännu mer.
Men det går verkligen framåt. Jag sänkte både kondition och muskler till ett minimum under min depression. När jag började jobba 1/9 orkade jag knappt gå upp för en backe på väg till jobbet. Mjölksyra och flås tvingade mig att stanna och pusta flera gånger. Nu, två veckor senare, klarar jag backen. Flåsar gör jag, men jag behöver inte pausa! Gympan gör nytta 🥰
Kram 🐘
@majken_r Filmen var…
@majken_r Filmen var jättebra! De har bannemej fått med allt väsentligt. Och det såg ut precis som jag föreställt mig i huvudet.
Sen är det liiite synd att man vet hur det slutar. Slutet var lika överraskande i filmen som i boken. Jag hörde några tanter i salongen. ”Va!?” Den ena tanten fick börja förklara för den andra 🤣
Kram 🐘
@Andrahalvlek Då ska jag se…
@Andrahalvlek Då ska jag se filmen för jag har inte läst boken👌🏼🥰
PS. Jag åt ingenting under…
PS. Jag åt ingenting under bion. Inte ens popcorn. Jag hade med mig en flaska vatten, inget annat. Tänk att man kan gå på bio utan att äta en massa godis 🤔 Bara det var en upplevelse. Mitt choklad- och glasstopp går över förväntan bra. Att låta bli helt är ett recept som funkar på annat än alkohol. Lite väcker mersug, så inte ens på helgerna unnar jag mig choklad eller godis - och efter bara några veckor slipper jag suget helt.
Jag ska också testa 0…
Jag ska också testa 0-toleransen mot choklad och glass- mina två rediga akilleshälar… inspirerad av dig @andrahalvlek- dock ser jag inte att du lagt in nån grekiska på checklistan: tänka kring: vad vill jag, vad behöver jag.
Inte kettlebells och matvanor- det är jätteviktigt. Men jätteviktigt två är dina alldeles egna egna innerst-inne- behöver.
Sånt som känns mjukt och snällt! kram kram min fina kompis 🥰
Idag ska jag direkt efter…
Idag ska jag direkt efter jobbet hem till en kompis-kollega (dvs en kollega som också med åren har blivit en kompis). Vi ska äta ihop och sen ska vi spela padel kl 20. Okristligt sen tid för att träna, det får bannemej inte bli en vana. Jag har annars tänkt att jag ska bojkotta padel-vågen, men visst kan jag prova. Jag gillar ju att spela squash, och det finns tydligen stora likheter.
En annan kompis-ex-kollega (hon som fick sparken från oss i början av året och som har börjat på ett annat företag nyligen) ska också komma ikväll. Det ska bli kul att tjöta lite. Förr om åren gjorde vi tre och en tredje kompis-ex-kollega mycket roligt fysiskt ihop. Bland annat löptränade vi och sprang Blodomloppet och en del andra millopp ihop, tex Tjejmilen. För kanske 10-15 år sedan. Det var på den tiden som vi på jobbet drog ihop flera lag till Blodomloppet.
Att jag ens har sprungit millopp känns helt otroligt idag. I hyfsad närtid också, det var ju inga ungdomssynder direkt. Nu med mina lite för många trivselkilon och klena kvidande fötter känns det som fiction, hittepå. Men jag har bildbevis, annars hade jag själv inte trott att det var sant.
Efter jobbet (jag slutar ju kl 15) har jag fått lov att åka hem till kompis-kollegan och sjunka ner i hennes soffa några timmar innan kvällens äventyr. Jag lär vara blixtepigg efteråt så det blir svårt att hålla den vanliga läggtiden kl 22.15. Då har jag ju knappt hunnit hem. Så det här får bli ett trevligt då-och-då-grejs, ingen vana som ska fortlöpa vecka efter vecka.
Jag gillar verkligen att träffa mina vänner och göra en fysisk aktivitet ihop. Inte en droppe alkohol så långt ögat når lär det bli till maten innan.
Kram 🐘
Ajajaj 😩 Tanter ska ta det…
Ajajaj 😩 Tanter ska ta det lugnt, inte snubbla på sina egna fötter och falla raklång i golvet. På bröstkorgen på höger sida, typ alla revben gör ont nu 😢
Jag spelade dock hela timmen, och jag var inte urusel trots att det var första gången. Jag fick beröm för mina servar! Men många slag blev för hårda eller blev slag i luften. Jag är ju så van vid squashracket, som är lite längre och kräver lite kraft för att först dåna i väggen och sen tillbaka.
Jag kan mycket väl tänka mig att spela padel igen, men kl 20 var lite väl sent för min del. Jag har ju läggtid kl 22.15 🤣 Hela mitt liv styrs av kalendern och larm i mobilen.
Värst av allt är att högersidan är min favvosida att sova på. Det går INTE att sova på den sidan. Någon gympa med SVT-Sofia blir det inte heller på några dagar. Ja ja, det kunde ha varit värre.
Kram 🐘
PS. Inga aktiviteter…
PS. Inga aktiviteter inbokade alls tor-fre. Bara jobba mina 2 tim per dag. Det behövs nu känner jag.
@Andrahalvlek Aj! Det är…
@Andrahalvlek Aj! Det är inte skönt att ha ont på sidan och revbenen. Stackars dig💕. Det enda som gäller är ju vila. Hoppas det inte gör för ont och att det snabbt går över. Ja, träning kl 20 är för sent för mig med. Det är då man sitter och varvar ned inför läggdags. Bra att du inte har något inbokat to och fre.
Ha en bra dag och krya på dig❤️
Jag har lyckats sova. På…
Jag har lyckats sova. På rygg. Ovant. Högersidan är annars min favoritsida att somna på, men det gick inte ens att ligga på vänstersidan utan att det gjorde mer ont. Det gör ont när jag hostar och när jag tar i med högerhand/arm. Kände det tydligt när jag drog i handbromsen när jag kom hem.
Fraktur har jag sannolikt inte. Då hade jag haft mer ont. Jag får gå lugnt som en zombie, och så fort jag sitter still känns det okej. Det gick okej att köra bil igår kväll och sannolikt går det då även okej att jobba mina två timmar per dag.
Ingen gympa på några dagar. Men det är okej, det var ett äventyr för mig att lära mig spel padel och sådana ska väl ge några blessyrer. Det kunde gått mycket, mycket värre. Jag kunde ha landat på armbågen tex. Nu sträckte jag mig efter bollen så jag landade på bröstkorgen. Hela min kolossala kroppstyngd på mina stackars revben.
Mina största bekymmer nu: 1) hur fan ska få på mig en bh, 2) hur ska jag lyckas baxa upp morsans rullator i bagagen? Vi ska köra till äldsta dottern på lördag och morsans rullator ska ju in och ut i bagagen några gånger då. Äsch, jag får väl använda vänster hand i huvudsak och hjälpa till med benen.
Kram 🐘
@Andrahalvlek För en tid…
@Andrahalvlek För en tid sedan så skrev jag i din tråd att jag inte skulle skriva ngn mer gång i din tråd eftersom jag uttryckt mig inte så bra h dig. Jag tänker du vet. Fast ibland behöver man gå vidare å när du skriver att du har trillat och slagit i höger sida så gjorde detsamma idag. Ibland blir det en låsning, kan vara en pytteliten förhöjning i vägbanan och jag faller som en fura. På lunchen hände detta mig idag…så j-a ont på höger sida. Ringde 1177. Är hypokondriker. Troligtvis spräckt revben. Blir värre på tredje dagen…kul att veta🙈 Så jag känner igen mig i vad du skriver. Men har ju min man som kan hjälpa mig.
Krya🥰
@Varafrisk Usch, stackars…
@Varafrisk Usch, stackars dig! Värre på tredje dagen låter ju verkligen trist. Då ska jag köra tur och retur 40 mil över dagen.
Men jag tror inte att jag har knäckt några revben, då skulle det göra ännu mer ont. Jag kan gå och röra mig, men jag går som en zombie. Inga hastiga rörelser. Och när jag sitter still känns det okej, så jag kan jobba vid datorn.
Mest trist är att jag inte kan sova på högersidan. Det är min favvosida.
Kram 🐘
Sovit gott i natt. På rygg…
Sovit gott i natt. På rygg. Tack och lov, säger jag. Min sömn är verkligen mitt sorgebarn och det sista jag vill just nu är att sömnen börjar strula igen. Jag tar fortfarande 1/2 tablett propovan och 1 zopiklon innan jag ska sova. Vågar inte riktigt låta bli. Totalt livrädd för att sömnen ska börja strula igen.
Nästa vecka ska jag träffa läkaren. Tills dess hade jag tänkt sluta med sömnmedicinen. Han ville det. Han sa att jag skulle ta tabletterna varannan dag. Hade tänkt att komma till skott med det lagom till läkarbesöket, men sen kom det här med revbensskadan. Att somna på rygg utan att vrida och vända på mig, vilket är omöjligt pga smärtan, kändes ursvårt att ens försöka göra.
Nåväl, jag får erkänna att jag inte har slutat med medicinen och sen får vi ta det därifrån. Det mesta annat känns positivt, och för mig är det viktigt att både orka jobba och känna mig riktigt nöjd med det jag gör under mina två timmar på jobbet.
Och det gör jag. Jag känner mig riktigt nöjd. Jag får repetera programvaror, planera, strukturera och fullfölja arbetet - och jag får ett faktiskt resultat, som ser riktigt bra ut. Och allt gör jag utan minsta tidspress. Optimal start på återgången i arbete. Tycker jag. Får se vad läkaren säger.
Kram 🐘
Idag ska jag köra totalt…
Idag ska jag köra totalt cirka 40 mil med både min mamma och min ex-svärmor i bilen. Vi ska hälsa på äldsta dottern, som har bott i Smålandsskogarna i över ett år nu utan att mormor och farmor har fått se hur hon och hennes sambo bor. En viktig resa.
Jag utgår från att det går galant från början till slut - allt annat hanterar jag om det uppstår. Min mamma är en ”bredvidbilförare” i den meningen att hon har tusen synpunkter på mitt körande. Hon stampar hårt i golvet när hon tycker att jag behöver bromsa. ”Ser du den” gastar hon titt som tätt. En prövning för tålamodet minst sagt. Idag ska mitt tålamod få lite träning helt enkelt.
Mina revben gör fortfarande ont. Jag får ta det försiktigt varje gång jag rör på mig, i slowmotion. Men när jag sitter still känns det bra. Mitt promenadtempo är rullatortempo, och det passar ju också utmärkt just denna helgen då det är min mamma som bestämmer promenadtempo.
Min dotters promenadtempo klarar jag inte ens fullt frisk längre. Hon påminde mig häromdagen: ”Mamma, bara för några år sedan var det tvärtom. Det var jag som inte hängde med i ditt tempo.” Så är det. Man kan inte leva på gamla meriter.
Kram 🐘
Känner igen mig i vad du…
Känner igen mig i vad du skriver om revbenen@Andrahalvlek😅Idag är det sämre för mig. Du är en kämpe man kan inte säga något annat🤗
Önskar dig en fin, lyckosam och tålamodsprövande resa🌺
Tack @Varafrisk ❤️ Kram 🐘
Tack @Varafrisk ❤️
Kram 🐘
@Andrahalvlek skrev:"Hon…
@Andrahalvlek skrev:"Hon stampar hårt i golvet när hon tycker att jag behöver bromsa. ”Ser du den” gastar hon titt som tätt." Precis så håller min mamma också på när jag är ute och kör med henne! Det retar gallfeber på mig.
Jag fick en spricka i ett revben för några år sedan. Det tog väldigt lång tid för det att läka, men det blev helt bra.
Ha en fin helg!
Tack @Lavendelblomman ❤️…
Tack @Lavendelblomman ❤️
Kram 🐘
Hemma igen. Totalt 40 mil i…
Hemma igen. Totalt 40 mil i bil ihop med min mamma och ex-svärmor. Vi babblade oavbrutet. Sen babblade vi när vi besökte min äldsta dotter också i 5-6 timmar. Lätt sönderbabblad nu.
Äldsta dottern är nöjd med besöket. Min mamma och min ex-svärmor är jättenöjda. Så själv är jag supernöjd 🥰 För att jag tog initiativet och genomförde det.
Ett litet payback för det som min dottern gjorde för mig i våras ❤️ Hon var så stolt och glad över att få visa upp deras fina lägenhet och mysiga nya hemstad.
Nu är jag trött. Sunt trött. Man ska vara trött efter en sådan utflykt. Sista timmen körde jag i mörker också, det var obehagligt. Linsen blir mindre flexibel med åren och det blir så svårt för ögat att växla mellan ljus och mörker. Några gånger blev vi rejält bländade också 🤬
Nu bada, sen tv en stund och sen sova.
Kram 🐘
Idag blir det handla, tvätta…
Idag blir det handla, tvätta, kort besök hos yngsta dottern, och sen chatta för tjejjouren ikväll. Däremellan vila, vila, vila. Ingen matlagning idag, jag håller fortfarande på att tömma frysen. Mycket mat som gömmer sig där. Mån, tis, ons ska jag dessutom äta middag på annat ställe, och då blir det inte många dagar kvar av veckan.
Sov till kl 9 idag, tjoho! Det bekymrar mig lite att jag inte har vågat försöka sova utan sömnmedicin. Min sömn känns otroligt viktigt och nu har jag nog blivit psykiskt beroende av tabletterna. Jag kan liksom inte förmå mig att inte ta tabletterna, av oro för att jag ska ligga sömnlös. Men så snart jag kan sova på min favvosidan igen så ska jag dra av plåstret.
Kram 🐘
Idag inleder jag min fjärde …
Idag inleder jag min fjärde ”fulla” vecka på jobbet. Fortfarande jobbar jag ”bara” 25 procent. Arbetsuppgifterna faller på plats en efter en, och ramlar ner i det automatiska minnet så att jag inte behöver koncentrera mig djupt på allt jag gör. Jag har samtidigt sett till att ha saker att göra på kvällstid och helger, för att testa min förmåga. Det går bra. Jag mår bra.
Sover fortfarande med hjälp av medicin, och det är nästa sak jag behöver sluta med. Sannolikt är det mest placebo, för jag har svårt att tro att zopiklon (insomningstablett) fortfarande funkar som den ska efter åtta månaders intag. Å andra sidan sa min läkare att på vissa individer funkar den hur länge som helst.
Att 1/2 tablett propovan funkar som det är tänkt märker jag dock. Cirka en timme efter intag riktigt känner jag hur allt börjar gå i slowmotion i min skalle. Lite obehagligt, men det betyder å andra sidan att jag är hjälpt vid insomning. Funderar dock en del på hur tabletterna påverkar mig dagtid. En del säger att de är mosiga i skallen hela nästa dag när de tar propovan och zopiklon.
Jag ska inte spekulera mer. Jag är inte ensam i detta längre, tack och lov 🙏🏻 Imorgon ska jag träffa min duktiga och erfarna läkare och då ska jag ventilera den här frågan med honom. Jag ska också ta upp om jag ska utredas för bipolaritet eller inte. Och diskutera fortsatt återgång i arbete. Som det känns nu så vore det bra med fortsatt 25 procent ett tag till, och sen utöka till 50 procent från mån 17/10. Får se om min läkare håller med.
Skynda långsamt.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Tjenare! Det…
@Andrahalvlek Tjenare! Det är ju jätteskönt att du sover så bra nu!🤗 Men bra att du är uppmärksam på det här med sömnmedlen. Jag läste på lite, och framförallt zopiklon lät minst sagt lurigt. Narkotikaklassat, beroendeframkallande, och särskilt lurigt för personer som är eller har varit alkoholberoende stod det. 😳 Du vill ju absolut inte hamna i ett annat beroende nu, när alkoholen har blivit en ickefråga.❤️ Men läkaren vet väl om att du har varit beroende av alkohol förmodar jag, och vet ju om riskerna.
Kram
@Torn Oj 😳 Det hade jag…
@Torn Oj 😳 Det hade jag ingen aning om. Men jag har inte höjt dosen eller tagit fler tabletter. 1 tablett per kväll. Varje kväll sen jag blev sjukskriven i slutet av januari.
Men den måste jag förstås sluta med. En del säger att de är helt groggy hela nästa dag om de tar zopiklon. Det märker inte jag. Jag kanske blir pigg som en Duracellkanin när jag slutar ta den 🤣
Till helgen slutar jag! Med båda. Punkt.
Kram 🐘
PS. Jag har berättat för…
PS. Jag har berättat för läkaren att jag är helt nykter sen februari 2020, men har inte fått några följdfrågor på det. På psykakuten fick jag dock blåsa, vilket tydligen är rutin.
@Andrahalvlek Propavan är…
@Andrahalvlek Propavan är inte beroendeframkallande eller narkotikaklassat, så det skulle du kunna fortsätta med om det hjälper. Men zopiklon verkar vara riktigt farligt. 😬 Tydligen så är det det preparatet som används till flest självmord i Sverige. Folk överdoserar, och vaknar aldrig upp igen.😳
Kram
@Torn Det är nog därför man…
@Torn Det är nog därför man bara får max 30 tabletter en månad i taget på apoteket. De är supernoga, jag har nekats om jag kommit några dagar för tidigt.
Kram 🐘
Idag kl 11 ska jag träffa…
Idag kl 11 ska jag träffa min läkare. Tre saker ska vi diskutera: 1) ev utredning för bipolaritet, 2) min sömnmedicin, 3) fortsatt återgång i arbete. Stor skillnad från tidigare besök hos honom. På vårt första möte var jag så ångestriden att jag knappt kunde få ihop 1 + 1 även om någon hade hotat mig med pistol. Jag hade noll tankar om vad vi skulle snacka om. Jag sa knappt ett enda ord under hela den timmen vi pratade. Eller han pratade rättare sagt. Nu när jag går dit har vi livliga diskussioner. Jag är påläst och vetgirig, han är erfaren, kunnig och pedagogisk. Vinn-vinn.
Angående återgång i arbete så vet jag att min vikarie har kontrakt på heltid året ut. Ingen panik för den sakens skull alltså, jag kan göra det här i lugn och ro, inte hasta mellan stegen. Jag tänker fortsatt 25 procent några veckor till och 50 procent från den 17/10 och sen året ut. Sen siktar jag på 75 procent från årsskiftet. Jag hinner inte upp till 100 procent innan sjukårets slut (slutet av januari), men vi får se om försäkringskassan kan hävda några undantag från den stränga ”årsregeln”.
Ikväll ska jag iväg på en stressföreläsning. Ni vet en halvrolig gubbe på en stor scen (Konserthusteatern i det här fallet) och det sitter i princip bara kvinnor i publiken. Skrattar och hummar medgivande växelvis. Det finns några sådana gubbar som turnerar runt och jag gillar sånt. Alltid hittar man några bra säg att införliva i sin tillvaro.
Jag ska gå med en kompis (hon som tvingades sluta hos oss under spektakulära former), och det ska bli kul att hänga med henne lite. Det är inte lönt att jag kör hem emellan så jag hänger på henne hem efter kl 15 och lånar hennes soffa i källaren, för att få vila från intryck lite innan kvällens föreläsning. Jag måste vila innan jag ska iväg på sådant. Alltid planera in vila - både innan och efter.
Kram 🐘
@Andrahalvlek härligt att…
@Andrahalvlek härligt att din rehabilitering går så bra och är så välplanerad! En fröjd att följa. 🐳
@Andrahalvlek så skönt att…
@Andrahalvlek så skönt att du har en läkare som du tycker om! Låter som en bra plan👌🏼 Hoppas du får en fin, givande kväll🥰
Besöket hos läkaren idag…
Besöket hos läkaren idag gick jättebra. Jag inledde med att säga att jag ville diskutera fyra saker.
1) Ev utredning om bipolaritet. Läkaren svarade att han ska initiera en utredning med ansvarig psykolog. Han sa att oavsett vad utredningen visar så får jag en grund att stå på. Så att jag kan agera på bästa sätt för att slippa bli deprimerad igen.
2) Sluta med sömnmediciner. Läkaren sa att jag eventuellt är psykiskt beroende, att det funkar som placebo. Men att det faktiskt kan hjälpa kemiskt fortfarande. Han sa också att jag ska avvakta tills revbenen är läkta, och först då ska jag ta 1/2 propovan respektive 1 zopiklon varannan dag, för att se hur jag reagerar.
3) Upptrappning av arbete. Vi bestämde att jag ska börja jobba 50 procent från 17/10 till och med 15/1. Ny läkartid andra veckan i januari, men utgångspunkten är att jag börjar jobba 75 procent den 16/1. Om FK undrar över något får de initiera ett nytt avstämningsmöte i dec-jan.
4) Stanna kvar på dagpsykiatrin. Min dotter psykologen har skrämt upp mig med att jag kanske återförs till vårdcentralens ansvar nu när jag mår bättre. Men läkaren sa att han inte har några sådana planer, utan jag får stanna kvar som patient hos honom.
Det känns otroligt skönt att jag får fortsätta vara patient hos honom. Vi har en bra nivå på våra samtal, vi bidrar båda två men drar väldigt tydligt åt samma håll.
Den typen av dialog har jag haft med några av min yngsta dotters läkare också. Jag bidrar med mitt tänk och upplevelser, och läkarna bidrar med sin kunskap och erfarenheter.
Jag pratade med min chef idag också. Mån 10/10 ska vi ha ett gemensamt möte med de andra kollegorna också och då ska vi diskutera vad jag konkret ska göra från och med den 17/10. Arbetstiden blir då kl 13-17, eftersom det är mest att göra på eftermiddagen.
Tacksam och nöjd 🥰
Kram 🐘
PS. Jag passade på att fråga…
PS. Jag passade på att fråga min chef vad som händer med min tjänst i och med den nya organisationen. Hon sa att det beror på var tjänsten hamnar, lokalt eller på koncernnivå. Och att de olika tidningscheferna är oense om var tjänsten ska hamna. Hon tycker själv att tjänsten ska ligga lokalt. Jag sa att jag föredrar att ha min närmaste chef lokalt, men att jag finner mig i vilket det än blir. Min anställning är jag inte orolig för. Och det är klart uttalat att alla ska jobba kvar på respektive tidning så jag behöver inte pendla längre heller.
Vad bra att du är nöjd @…
Vad bra att du är nöjd @ Andrahalvlek. Låter som en initierad och bra plan. Och att du får stanna kvar hos rätt/bästa instans.
🌾🌾
Idag ska jag få massage, hur…
Idag ska jag få massage, hur det nu ska gå eftersom jag fortfarande har ont i mina revben. Sen ska jag jobba lite tidigare idag, kl 12-14, eftersom jag har fått massagetiden redan kl 10. Brukar gå kl 11 annars.
I kväll är det äntligen start för kören! 🥳🥳🥳 Jag betalade för förra terminen, men jag fick inte dit. Nu har jag betalat och ska gå dit. Plus i kanten är också att vi flyttat tillbaka till vår gamla lokal, som ligger i en gymnasieskola som ligger tvärs över gatan från mitt.
Närmare att gå för mig, men framför allt har lokalen bättre akustik. Vi står i skolans entréhall som har ett stort och högt glastak. Där bildas ljuv musik och skönsång. De flesta samlingslokaler är ju byggda för att allt sorl inte ska ska höras, med djuddämpare i taket tex. Inte bra när man ska sjunga.
Och eftersom jag slutar jobba kl 14 har jag tre timmars paus hemmavid. Det behöver jag. Hinner sjunga upp mig lite också 🥰
Kram 🐘
Handläggaren på…
Handläggaren på Försäkringskassan ringde. Hon sa att vi redan nu behöver ha en plan gällande att jag troligen inte kan jobba 100 procent från den 25/1. Då har det ”magiska året” uppnåtts. All tid som överskrider det datumet kräver en ordentlig plan och argument, så kallade undantag. Efter lite snack kom vi fram till att jag planerar att börja jobba 75 procent från den 16/1 och att jag sen börjar jobba 100 procent från den 13/3. Två månader på 75 procent är minimum, tycker jag.
Och skulle jag inte fixa 100 procent från den 13/3 så väljer jag att gå ner i sysselsättningsgrad 25 procent i ytterligare några månader. Så gjorde jag förra gången (2018). Vi får se hur jag känner helt enkelt. Jag tänker inte riskera mitt mående, men det är samtidigt omöjligt för mig att veta idag hur jag kommer att må den 13 mars nästa år. Och 75 procent lön ger ändå mycket mer pengar än 100 procent sjukskrivning.
Jag gillar min handläggare, hon är klok och förstående. Hon är helt grym på att skriva avstämningsprotokoll. Massa info, och jag har inte hittat ett enda fel eller missförstånd. Sånt imponerar på mig. För att jag vet hur svårt det är att i efterhand få ner saker korrekt på papper när folk på ett möte babblar huller om buller.
Jag har ju skrivit många liknande protokoll själv. Inte med samma typ av info förvisso, men man får sortera skriftligt på ett helt annat sätt än det pratas på ett sådant möte, där man inte håller sig till en regelrätt dagordning utan alla bara pratar rakt ut typ. Den uppstyrda skriftliga strukturen skulle inte en AI få ihop, tror jag. För det krävs nog en mänsklig hjärna.
Nu är det rast och vila några timmar, sen sjunga 🥰
Kram 🐘
Vad du betar av och bara gör…
Vad du betar av och bara gör- @andrahalvlek. Är impad av dig. Det är tufft att komma tillbaka - strukturerat och så ordnat. Min erfarenhet som chef är att man får baxa in människor i ett lägre tempo, men du har sån koll. Hoppas du haft en fin eftermiddag, och kväll, kram kram 🌸
Har uppdaterat mig i din…
Har uppdaterat mig i din tråd. Vilken otur med revbenen. Hoppas det inte är en trend härinne och att jag står på tur.
Tänk vad skönt att du har en bra förutseende handläggare på försäkringskassan och en läkare som verkar fantastisk. Du är nog kanske också en idealisk patient som verkligen analyserar gränser och inte drar iväg.
Hoppas du njöt av massagen trots revbenen. Ha en fin helg!
@Se klart Jag har ju fördel…
@Se klart Jag har ju fördel av att ha suttit både på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan flera gånger. Allt man övar på blir man bättre på. Jag är påläst och vet teoretiskt och praktiskt hur man ska få till en hållbar återgång. Nu har jag tillgång till mina förmågor igen, det hade jag inte när jag var deprimerad i våras.
Det är det som gör depression så himla förrädisk - man tappar tillgången till sina förmågor. Självtilliten får sig en rungande örfil, som det tar tid att hämta sig ifrån. Sakta, med små pyttesteg i taget, får man plåstra om sin självtillit, putta upp hen på vägen igen och fösa framåt sakta och varsamt.
I bästa fall tar självtilliten också sin kompis självkänsla i handen, så hen också får räta på ryggen i sakta mak. Och det är en process, ibland backar man ett eller två steg, men huvudsaken är att det går stadigt framåt. Tid är vår bästa vän i dessa lägen - och förmågan att avskärma sig, låta allt annat bara pågå i periferin medan man utför sin arbetsuppgift. Här och nu.
Kram 🐘
Jag är fortfarande helt…
Jag är fortfarande helt pirrigt lycklig i kroppen efter gårdagskvällen. Det var verkligen återseendets glädje på flera sätt. Jag blev otroligt välkomnad och omkramad av mina körkompisar. Körledaren fick nästan tårar i ögonen av glädje när hon fick se mig. (Vi möttes en gång på Willys i våras när jag mådde som sämst.)
Vi fick komma tillbaka till vår gamla lokal, en entréhall på en gymnasieskola med en hög glaskupol som ger världens bästa akustik. Det låter som om, vi ett 40-tal, är minst 100 pers 🥰 Att stå mitt i kören och lyssna på denna skönsång, och veta att man är en del av den, det gör vem som helst knäsvag av lycka.
Att sjunga för full hals var också återseendets glädje för kroppen. Jag har repeterat låtarna här hemma, men det är ändå en helt annan sak att sjunga för full hals, som en liten del av en helhet.
Nu är jag ännu mer motiverad att träna hemma en stund dagligen, för det ger mig mer kvalitet i stunden där i kören om jag har repeterat sångerna hemma ett antal gånger. Jag blir mer säker på min stämma, vågar sjunga mer för full hals. Allt man övar på blir man bättre på. Att repetera låtar hemma är också en fin daglig meditation, för det går verkligen inte att släppa in andra tankar samtidigt.
Massagen igår gick finemang. Massören bearbetade min onda sida med fingertoppskänsla och jag kände en lättnad efteråt. Jag har till och med sovit på min favvosida i natt. Det känns när jag lägger mig på plats, men smärtan lägger sig sen snabbt. En vecka till, sen är jag nog redo för gympa med SVT-Sofia igen 🥰
Kram 🐘
@Andrahalvlek Kan riktigt se…
@Andrahalvlek Kan riktigt se ditt glädjepirr hur det sprider sig i din kropp😁. Har gått i kör för alla med Caroline af Ugglas. Det var otroligt roligt! Det var ca 200 pers i en stor skolaula och den delades upp i tre stämmor. Mäktigt när alla sjöng samtidigt i stämmor och jag sjöng för full hals. När jag kom hem var rösten djupare och mörkare efter sjungandet. Det ger verkligen endorfiner och välmående.
Skönt att du äntligen kan sova på favvosidan och snart kan börja gympa igen. Och att återgången till arbetet fungerar så bra och att du har en bra läkare😁. Ha en riktigt fin fredag❤️
Tack @vår2022 ❤️ Önskar dig…
Tack @vår2022 ❤️ Önskar dig och alla mina forumvänner detsamma!
Kram 🐘
Låter härligt @Andrahalvlek…
Låter härligt @Andrahalvlek med alla dina steg på vägen. Verkligt inspirerande när jag nu ska försöka komma igång igen efter en sommar full av sjukdom och behandlingar. Nu skall mera kartonger upp ur källaren, pianonoterna hittas och så vidare. Kram! 🐳
Heja oss @Geggan ❤️ Kram 🐘
Heja oss @Geggan ❤️
Kram 🐘
Om en stund ska jag köra och…
Om en stund ska jag köra och hämta min yngsta dotter. Efter det åker vi och hämtar hennes kompis. Vi ska åka till den by där jag bodde i 24 år tillsammans med barnens pappa. De har höstmarknad där idag. Jag ser i väderappen att det ska börja regna kl 14, men just nu är det klarblå himmel och strålande sol. Till kl 14 är vi klara med vår utflykt.
Efter den utflykten har jag inga planer alls för helgen. Mer än att handla imorgon söndag, men det ta ju max en timme. Jag ska bara vila. Vila och invänta lusten att göra någonting. Kanske klädkammaren? Kanske rensa ur garderoberna? Inget måste, bara invänta eventuell lust. Vill jag ligga i sängen merparten av helgen så är det också okej. Förra helgen var jag ju på resande fot hela lördagen.
Att ge sig själv möjligheten att invänta lusten att göra lite större saker, som att rensa i klädkammare eller garderober, är ett vinnande koncept. Dels blir själva upplevelsen så mycket bättre om lust att göra är drivkraften, och dels blir slutresultatet mycket bättre. När man har lust som drivkraft gör man saker mer ordentligt och det finns också plats för kreativa idéer.
När man gör saker i sista minuten, för att man upplever att man måste göra vissa saker eller för att det förväntas av en etc, så blir slutresultatet hafsigt och nonchalant utfört, utan minsta finess.
Så jag får se helt enkelt vad resten av helgen efter kl 14 erbjuder. Hade vädret varit fortsatt fint i eftermiddag hade en långpromenad känts optimalt. Njuta av den friska höstluften och trädens färgprakt.
Kram 🐘
Av någon anledning är min…
Av någon anledning är min yngsta dotter ledsen över något. Något hände på födelsedagskalaset igår kväll. Hon ”flyr” genom att beklaga sig över ryggont, och börja ta febern i tid och otid. Personalen smörjer med tigerbalsam och dottern söker deras sympati. Jag känner henne tillräckligt väl för att veta att det här kan vara fejk från början till slut. Hon ”bäddar” för att slippa åka till jobbet imorgon.
Visst, hon har säkert lite ont i ryggen, men hon överdriver. Känner ingen större dramaqueen än hon. Jag ska åka dit kl 11 och ta en promenad med henne. Hon behöver röra på sig, hon behöver träning i någon form - bättra på både flås och styrka. Ryggontet beror på svaga muskler. Hon är 23 år och har sämre fysik än sin farmor som är 76 år.
Boendet hon flyttade till hade som ambition att ha tema ”rörelseglädje”. Av det har det hänt föga. Och jag kan inte råda över personalen, de måste ta tag i de bitarna själv. Jag har nu tipsat om att min dotter blir sporrad av guldstjärnor. En ⭐️ i kalendern för varje promenad gör underverk för hennes motivation. Jag har lämnat med ett antal ark med guldstjärnor och idag ska hon få sin första ⭐️ Sen är det upp till boendet att fortsätta på den vägen.
Jag har också tipsat om att gympa i grupp för hela boendet också skulle stärka deras kroppar. De har alla mer eller mindre problem med övervikt, och fysisk aktivitet är noll prioriterat hos dem. Det blir många timmar framför tv eller dator istället. Samma sak här, personalen på boendet måste själva ta tag i det. Jag tipsade dem om SVT-Sofias gympa. 20 min varje dag i grupp borde de kunna få till.
På det området är min yngsta dotter en treåring. Hon åbäkar sig, piper och gnäller, pustar och stånkar. Man får ta det, och sakta fortsätta fösa henne stadigt framåt. Berömma henne väldeliga för minsta framsteg, boosta hennes självkänsla vad det gäller fysisk aktivitet. Hon har urusel motorik, kan inte härma andras rörelser. Hon har dålig balans och har noll koll på armar och ben. Rörelserna måste vara enkla att förstå - och sen får man köra samma rörelser gång efter gång.
För mig är det här självklart. Jag har levt med henne i 23 år och vet direkt när det är fejk eller allvar. Jag vet att hon ”flyr” in i sjukdom, för att hon vet att vi reagerar starkt på det. Det är mitt jobb som mamma att genomskåda det. Ibland gör jag en missbedömning, då är hon sjuk på riktigt, men 99 av 100 gånger har jag rätt. Och hon gör det inte medvetet, hon tar bara till den enklaste vägen för att slippa göra. Enklaste vägen för att få sitta i soffan framför tv:n och vila. Vila från vadå? Vilan?
Jag förstår att det inte är lätt för personalen, de ska lära känna alla de boendes egenheter. Men hon har bott där sen april 2021. De borde ha lärt känna henne lite bättre vid det här laget. Nej, jag ska inte lägga energi på att vara irriterad på personalen. Jag ska peppa min dotter och indirekt även peppa personalen. Tipsa om guldstjärnor och SVT-Sofia. Nu ligger bollen hos dem.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Friskis &…
@Andrahalvlek Friskis & Svettis har ett enkeljympapass som ligger på deras webb öppet för alla. Man behöver inte vara medlem för att få tillgång till det. Tänker att det kanske är ett ännu bättre tips för boendet? Jag har tittat på det för min dotters skull och tycker det verkar kul och bra!
Kram!
Här är länken: https://www…
Här är länken: https://www.friskissvettis.se/stockholm/traning/funktionsvariation/enke…
@Andrahalvlek förstår till…
@Andrahalvlek förstår till fullo att det blir tjatigt för dig och att du känner dig maktlös. Starkt att du ändå försöker! Jag har ju en sjuk väninna nu, som inte kan gå. Och inte vill träna och kommer med alla möjliga undanflykter. Jag har gett upp. Men din dotter är ju ung så det är ju verkligen viktig. Kram till dig!
@Charlie70 Tack för tipset!…
@Charlie70 Tack för tipset! Det ska jag genast skicka vidare till boendet!
Kram 🐘
@Geggan Ja, vad kan man göra…
@Geggan Ja, vad kan man göra? Man kan bara peppa så gott man kan, men ibland känner man sig bara tjatig. Guldstjärnor funkar förvånansvärt bra på min dotter. Det räcker att de sätts på kalendern, hon kräver inget gott i utbyte eller så.
Att bara få en guldstjärna räcker som motivation, än så länge. Och mycket beröm. Positiv förstärkning. Men det funkar ju inte på din väninna förstås. Kan hon motiveras med något annat? Ibland kan det hjälpa att göra tillsammans. Sittgympa vet jag att det finns för äldre.
Kram 🐘
Jag tänker att lösningen för…
Jag tänker att lösningen för min dotter är TILLSAMMANS. Hon är svår att motivera att ”träna” på egen hand, vad det än gäller. Men om man gör tillsammans så blir det roligt och skrattmusklerna får jobba lite också. Jag hoppas innerligt att boendet anammar Friskis & Svettis-gympan, för den verkar helt perfekt för alla de boende där dottern bor. Alla behöver röra på sig.
Kram 🐘
45 min promenad blev det för…
45 min promenad blev det för mig och dottern idag. Inget pust och stånk alls faktiskt. Guldstjärna på väggkalendern efteråt ⭐️ Jag tror att hon på sitt sätt förstår att det är viktigt att röra på sig, och att hon lider av sitt dåliga flås och att kläderna krymper hela tiden.
Vi två kan nästan ha samma storlek nu, och det är illa med tanke på att jag har gått upp 20 kg i vikt. Och jag tänker inte att min dotter ska banta (inte jag heller), men viktökningen måste hejdas och för att få ett bra liv behöver hon ha bättre flås och bygga muskler. Annars kommer hon bara må sämre och sämre.
Hennes ryggonda är garanterat precis som mitt ryggonda pga dåligt tränade ryggmuskler. Tydligen dansade hon en del på festen igår, så hon har väl träningsvärk idag. Sen minns hon från i våras att hon hade väldigt ont i ryggen pga vätskan i hjärtsäcken, så hon får nästan panik av att ha ont.
Innan jag kom dit i förmiddags hade hennes pappa varit där och lämnat ett stödbälte till henne. Han skrev sms till mig efteråt: ”Det är ingen fara med henne, hon har lugnat ner sig nu”. Det räcker att vi kastar en blick på henne för att se hur läget är. Fejk? Riktig smärta eller överdriven?
Och vi vet hur vi ska göra för att bekräfta hennes känslor, men ändå lugna ner henne och få henne att sluta med att överdriva. Hon kan överdriva sig sjuk nästan. Ibland försöker hon kräkas i en spann och vi föräldrar säger lugnt: ”Det där är bara lite slem, du är inte sjuk”. Och egentligen är det bara något annat hon vill slippa.
Den kunskapen är så oerhört svår att förmedla till personalen, man får ta det lite i taget. Hon är så ”lätt” på så många områden, och de här lite svårare bitarna kommer bara fram då och då. Personalen säger ”vi kan inte tvinga dem, de har ett eget bestämmande” och jag blir så trött, även om de har rätt.
Om hon sätter sig på tvären för att hon är lat så får personalen locka henne att utföra ändå, precis som man gör med små barn. Ibland är inte ett nej okej. Hur skulle det se ut om små barn fick sin vilja igenom hela tiden? Om min dotter skulle få sin vilja igenom hade hon levt på chips och cola och enbart suttit med mobil och tv igång 24/7. Och det hade hon inte mått bra av.
Kram 🐘
Fyra veckor har det gått nu,…
Fyra veckor har det gått nu, med mina nya sundare livsstilsvanor. Ingenting har hänt på vågen 😫 Eller jo, viktökningen har ju avstannat. Och det är bra! Mest stolt över är jag att det gått fyra veckor utan choklad och glass, tjoho! Zip, noll choklad och glass. Mallgrodar 🐸 mig över det lite idag känner jag.
Den gångna veckan uppnåddes endast 39/56 ✅ Och det beror på att jag inte har kunnat gympa och svinga min kettlebell pga min revbensskada. Helt okej ursäkt faktiskt. På onsdag planerar jag återstart för gympa och kettlebell, får se om revbenen tycker detsamma. På onsdag är det två veckor sedan det ödesdigra fallet. Jag har fortfarande lite ont, men inte alls i samma utsträckning som tidigare.
Jag ska öka på mitt dagliga stegmål från 7.000 steg/dag till 9.000 steg/dag. Man plan är att addera en promenad direkt efter jobbet. In med väskorna, byta om, ut och knata. Varje vardag. På helgen får jag utöka mina långpromenader lite, för på helgen kommer de flesta stegen från en enda längre promenad plus lite hit och dit.
Jag ska också tänka på att minska mina portioner lite. Just nu lassar jag på rejält och tar gärna om, men jag ska skärpa mig lite där. Mätt lär jag bli ändå, jag äter så snabbt att jag först en kvart senare märker att jag blev mätt.
I övrigt ser jag fram emot ännu en arbetsvecka. Privat är veckan lite mindre uppbokad. Inga vårdbesök eller liknande heller. Fullt fokus på mina sundare livsstilsvanor således.
Kram 🐘
Jag bor ju i lägenhet…
Jag bor ju i lägenhet. Funderar på att annonsera efter att hyra ett litet hus i den by där min yngsta dotter bor, eller i dess närhet. Gärna lite närmare havet, gärna så jag har cykelavstånd till havet. Fast cykelavstånd till havet är det förstås överallt i min hemkommun, men jag menar typ 10-15 min på cykel max. Det är bra att drömma 🥰
Sen kom elbristen och jag blev lite tveksam. Värme och varmvatten ingår i hyran, skulle jag hyra en stuga blir det garanterat kallhyra. Jag fixar inte den ovissheten. Jag fixar den inte när jag mår hundra procent bra, och jag fixar den än mindre nu när jag lägger allt mitt fokus på att komma tillbaka i arbete och få ett ”fungerande” privatliv i kombo med jobb.
Jag skulle aldrig kunna vara egen företagare tex. Jag behöver en fast månadslön, så jag vet vad jag har att tillgå. Att bli sjukskriven och förlora 10.000 netto var förstås ett trauma i sig, men jag hade ju inget att välja på. Hyreskostnaden är den största enskilda posten, sen bilen/drivmedel. I övrigt kan jag leva snålt, och jag har klarat mig bra ekonomiskt trots sjukskrivningen. Det jag fick ut i sjukpeng täckte mina utgifter. Jag inser att jag är lyckligt lottad som fick ut maxbeloppet i sjukförsäkringen, och jag har inga hemmavarande barn att försörja längre.
Den sista elräkningen var det dubbla jämfört med tidigare. Inga jättebelopp, jag betalar ju bara hushållsel, men ändå en tydlig ökning. Vad kan jag göra? Jo, jag kan vara mer noga med belysningen. ”Ta med mig ljuset när jag går”, dvs lämnar ett rum.
Jag har varit slarvig. Tänder upp i princip hela lägenheten kvällstid, i nästan alla rum. Fönsterbelysning har jag i fyra rum och tre av lamporna står på dygnet runt. Av ren lathet, att jag inte tar mig för att tända dem i skymning och släcka dem när jag lägger mig. Jag kan frosta av frysen så den drar mindre elström. Jag kan dra ut kontakten på tv och tv-box så att de inte drar ström i standby-läge.
Så nu gör jag allt det. För att dra mitt strå till el-stacken. Och sen ser jag på nyheterna att elbolagen har exporterat massor av elenergi till utlandet under de senaste månaderna. Kolossala mängder. Ridå. Vad fan anstränger jag mig för? Det höga elpriset beror ju inte precis på brist på elström, om det kan exporteras så stora mängder - som gynnar elbolagens kassakonto.
Men jag fortsätter ändå. För att jag tror på konsumentmakt. För att jag tror på att alla kan gräva där de står, bidra med sitt lilla. Antingen det gäller att sortera sopor, handla klimatsmart eller spara på elström.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Det låter bra…
@Andrahalvlek Det låter bra! Man får göra det man kan. Att byta ut alla lampor till LED-lampor är tex en väldigt bra sak. Dom drar ju nästan ingenting. Det är nog smart att avvakta lite med att flytta till hus. Just att värma upp vatten drar mycket energi. Jag har lagt av med mina kvällsbad de dagarna när elpriset är extra högt. ( har timpris). Ev så skulle du väl kunna flytta till en annan lägenhet så länge. 🤔 Eller grannarna har kanske lugnat ner sig med sin höga ljudnivå?
Kram
@Torn Just nu är det liiite…
@Torn Just nu är det liiite lugnare. Och ingen har flyttat in i lägenheten ovanpå än. Jag bidar min tid, fokuserar på att komma tillbaka till arbetet - med bibehållet rikt privatliv. Jag behöver båda delar för att bli hel. Ge och få. Plus och minus.
Att mellanlanda i en annan lägenhet känns tufft. Jag hatar att flytta. Inte bara för egen del, även att hjälpa till och flytta andra är tufft. Flyttar jag till annan lägenhet blir jag nog kvar där några år.
Allt blir som det blir och går som det går. Jag tror ju på ödet, en dag dimper det ner ett attraktivt erbjudande i knät typ.
Kram 🐘
PS. Är det inte enbart LED-lampor som säljs nu för tiden?