av Bullret

Sisyfos
fre, 2021-09-17 - 00:37

Jag tänker att den där oroskänslan är nåt som många dricker på. Att det är rätt vanligt bland flera av oss härinne att grubbla och vara lite oroliga och rastlösa.
Jag tycker du är lite häftig som trots att du är så ung har kommit så långt i självanalys och självrannsakan. Blir lite imponerad faktiskt. Och alla planer sen. Att börja gilla att umgås med sig själv är rätt viktigt och jag tänker att du verkar ha hittat en hel del av dina flyktmönster. Mich jäkligt bra jobbat med nykterheten. Det är så kul också att du skriver att det inte är nån stor sak - det går att ha minst lika kul att och vara social ändå. Jag håller verkligen med! Och det är skönt att minnas dagen efter.

Bullret
sön, 2021-09-26 - 21:42

Hej, och tack för era fina kommentarer. Det betyder mycket för mig. Sedan de tog bort gillaknappen här på forumet är det svårt att veta om någon läser det man skriver men till största del skriver man ju för sin egen skull :)

Sisyfos, angående självanalys/självrannsakan trots min unga ålder var något jag först reagerade med "äsch, det gör väl alla". Tänker jag efter så inser jag ju att det absolut inte stämmer och jag tror att jag har en ganska så positiv påverkan på min omgivning, att det syns att jag är mig själv och har kul utan alkohol.

Har verkligen tvingat mig själv till att ändra på mina invanda mönster, framför allt det här med att fly när saker börjar bli jobbiga och jag inte riktigt trivs. Då kanske man skulle gå till orsaken istället så testar det nu. Orsaken senast var att jag inte var helt 100 på min nya tjej (som jag slutade träffa för någon månad sen) och att jag inte riktigt skapat mig det sociala liv jag vill ha i min nya ort. Men det börjar ordna sig nu när pandemin förhoppningsvis är i slutfasen.

I helgen var jag uppe och vandrade helt själv i fjällen. Jag hade bokat en natt i en fjällstuga med bastu och det var en otroligt befriande känsla att ta mig ut på äventyr själv, och när jag kom fram till fjällstugan och pratade med några andra sällskap på plats så trillade polletten ner:

Det jag gör själv har ett värde, jag måste inte ha någon att dela det med.

Det var det bästa som hänt mig och mitt liv är i grunden förändrat sedan det ögonblicket. Jag gör det som faller mig in, vill någon hänga på så absolut, superkul. Annars gör jag det själv. Till exempel om jag har en höstsöndag ledig, då är det inte fel att åka ut i skogen själv ett par timmar och fika/plocka svamp. Innan har det varit så att jag kanske bangat för att jag inte haft någon att åka med, nu är det slut med det. Till exempel nu när jag ska rida islandshäst och berättade det för en vän så ville hon haka på, det blir en kul bonus! Men det är viktigt att jag hade gjort det annars ändå! Det är en riktigt viktig skillnad.

Det är verkligen att pusha sig själv och göra saker för sin egen skull som är den viktiga skillnaden. Jag är så jävla stolt över mig själv och jag saknade faktiskt inte sällskapet.

Tänkt mycket på den senaste jag träffade och jag tror verkligen att vi hade varit en bättre match om jag haft den insikten tidigare, då hon behövde mycket egen tid för att ladda batterierna.

Det gäller att trivas med sig själv för att kunna trivas med andra :)

Livet är underbart!!

Andrahalvlek
sön, 2021-09-26 - 22:01

@Bullret skrev:"Jag gör det som faller mig in, vill någon hänga på så absolut, superkul. Annars gör jag det själv."

Så gör jag också - och som det berikar livet. Rätt skönt att slippa förhandla med någon faktiskt. I min 24 år långa relation med barnens pappa fick jag med mig honom på 1 av 100 idéer typ. Och ville inte han så blev det inte av. Oftast. Ibland gjorde jag ändå, och med åren gjorde olika intressen att vi växte helt isär.

Drömmen är ju en relation där båda är påhittiga, gillar att göra saker ihop, och kan hänga med på varandras intressen ibland också. Bjuda till lite, visa intresse för den andres intressen. Men det ska samtidigt var lika okej att göra saker självsam, utan att det upplevs som något avståndstagande.

Jag har märkt att när jag gör saker självsam så är jag mer öppen för att interagera med andra som jag möter. Kan börja tjöta med vem som helst och ha stor behållning av det.

Kram 🐘

Sisyfos
tis, 2021-09-28 - 07:22

Kan ju inte undgå att bli lite imponerad av dig Bullret. Tror aldrig du kommit dit där du är nu om du fortsatt att dricka. Och där du är nu, det känns som en bra plats med mycket fina insikter. Att trivas med sig själv, det är viktigt.
Tänker på det Andra Halvlek skrev om att hon gav upp lite om hon inte fick sällskap av mannen. Jag gjorde en längre period likadant. Orkade inte baxa både sambo och barn och fick ingen draghjälp. Började göra saker utan sambon. Barnen är snabbare att få med. Tänker ibland att det skulle vara lättare med någon mer likasinnad. Som också drar ibland. Där man jobbar som ett team. Då jäklar! Det händer ibland såklart och då är det bra och roligt.
@Bullret skrev:"Det gäller att trivas med sig själv för att kunna trivas med andra :)"
Du har så rätt i det här. Önskar att jag varit lika klok som du i din ålder! Därför är det extra kul att läsa din tråd. Så många insikter.

Bullret
tis, 2021-12-14 - 20:25

Hej igen!

Nu var det länge sedan jag skrev av mig här på forumet och snacka om att det hänt mycket sedan sist!

Provat på att rida islandshäst, arrangerat en pub för vänner och kollegor, åkt några vändor till Göteborg och hälsat på vänner, varit utomlands i värmen en weekend, åkt skridskor, åkt längdskidor och varit i fjällen och brutit ett ben i foten! Så går nu gipsad. Fick en känsla av att jag haft för mycket för mig, både privat och på jobbet, eftersom jag började få spänningshuvudvärk som inte ville gå över. En molande värk som går ner när man anstränger sig fysiskt men så fort jag jobbade så kom den tillbaka. Bröt benet när jag dansade stenhårt i helgen och är nu sängliggande i 6 veckor framåt...Kunde åka skidor utan smärta för första gången på två år, var på afterski och röjde, badade bastu, åt en trevlig, god middag och hade därefter fest i stugan! Har inte känt mig så levande på flera år som jag gjorde strax innan jag bröt foten. Självklart nykter, det trodde de ju knappast på akuten när jag kom dit morgonen efter att jag hoppade sönder foten på dansgolvet!

Att jag är nykter är så jävla självklart nu för tiden, ägnar det inte mer än en tanke då och då. Jag är ofta festens mittpunkt ändå och jag inser hur mycket jag måste ha varit innan när jag drack!! Tror att jag har världens tydligaste odiagnosticerade ADHD, noll impulskontroll, vill ha fullt upp hela tiden m.m.! Men bjuder på mig själv, dansar med alla andra och har det så jäkla trevligt som jag någonsin haft det förut, med skillnaden att jag vaknar upp dagen efter och vet precis vad jag gjort och sagt. Jag är inte heller bakfull utan jag kan utnyttja hela dagen i skidbacken oavsett om jag gått och lagt mig kl 22 eller kl 03 (det är bara att powernapa innan bastun).

Men framför allt så märker jag att jag börjar tycka om mig själv mer och mer för varje dag som går. Jag klandrar inte mig själv lika mycket för saker längre och jag tycker att jag "är ett sånt jävla kap!", som jag säger på skoj men innerst inne menar jag det ju :). Bra utbildning, bra jobb, fina vänner, jag är omtänksam, jag är respektfull, jag försöker lyssna på andra människor, jag bryr mig om människor i min närhet, jag gör saker som är meningsfulla för mig och jag ältar inte längre saker i 100 år.

En stor förändring är också att jag går i samtalsterapi regelbundet för att bli av med mycket tankar och känslor som jag tidigare hållit inom mig och fått uttryck för genom att självmedicinera med alkohol. Jag är lyckligt lottad som bara la 10 år av mitt liv på alkohol och jag blir bara starkare och starkare för varje dag som går sedan jag tog beslutet. Som jag nämnt tidigare så var jag helt enkelt KLAR. Och med den motivationen så går det också bra. Tänker fortfarande på mig själv i situationen att ta en öl på en AW med kollegor när man har familj hemma och att jag aldrig skulle kunna lova att jag kommer komma hem i tid, och inte vara för full. Den tanken kommer jag bära med mig resten av mitt liv.

I övrigt så har jag försökt hålla mig undan kvinnor ett tag och bara tagit mig för det jag känt för. Lagt ner Tinder och annat ytligt tjafs och bara varit på en enda dejt sedan augusti. Det gick bra till en början men jag var inte redo att ta det lika fort som tjejen jag träffade (hon ville knulla på första dejten, vi hade pratat en del i telefon innan men ändå). Där blev jag osäker och det gjorde att jag gjorde bort mig en del och allt blev bara fel, vart alldeles för nervös av det...Så hon ville inte träffa mig något mer och det är fan lika bra, hon sumpade det här kapet minst lika mycket ;)

När jag var i fjällen med ett stort kompisgäng så insåg jag att jag börjar få känslor för en tjej som var med. Det är lite komplicerat eftersom hon har känt min senaste (tjejen jag träffade i somras) i typ 10-12 år...Min vana trogen sa jag upp kontakten med tjejen jag träffade i somras och det har varit radio silence sen dess... Så hörde hon av sig i går och ville ses på en fika. Man är ju inte omöjlig och det är den första tjejen i mitt liv som jag varit intim med som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ha som vän, så vi får se hur det blir med det...Jag verkar inte vara superbra på att vara själv och inte träffa någon kvinna men nu tar jag det mer som det kommer och försöker inte planera för det i alla fall. Får väl berätta att jag börjar falla för hennes kompis när vi ses om nån vecka... :)

Ha det gott och på återseende,
Bullret.

Andrahalvlek
tis, 2021-12-14 - 22:37

@Bullret Tack för hälsningen! Fullt ös i ditt liv minst sagt. Inte ens en bruten fot knäcker ditt humör. Att du tycker mer om dig själv glädjer mig allra mest. Det som sker det sker, så länge man håller alla möjligheter öppna och vågar bjuda på sig själv - och det vågar du verkligen!

Kram 🐘

Charlie70
ons, 2021-12-15 - 08:54

@Bullret underbart att få denna helt igenom positiva hälsning från dig! Och jag kan bara hålla med, vilken tur att du inte lägger fler år av ditt liv på alkoholen. Många av oss som är lite äldre ångrar bara att vi inte la av tidigare som du gjort. Du är bara bäst, kör på som du gör och du kommer få det bästa livet.

Kram!

Bullret
tis, 2021-12-28 - 16:20

Hej igen,

Fortfarande mycket funderingar på vad fan jag håller på med i mitt kärleksliv.

Träffade senaste "exet" (vi kom aldrig igång riktigt så svårt att kalla henne det egentligen) i onsdags och det finns ju mycket känslor inblandade. Frågan är om det räcker, hade precis slutat tänka på henne efter en ganska tung höst. Haft ett krossat hjärta sen augusti 2020 nu känns det som och var äntligen på väg ur det.

Fortfarande osäker på mina känslor och att jag börjar få känslor för en vän till mig (som känner senaste "exet" sedan 10 år tillbaka...). Så valen är väl att antingen ignorera min vän och säga upp kontakten med henne och satsa fullt ut och helhjärtat på "exet", säga till "exet" att jag börjar få känslor för hennes kompis alternativt avsluta den nyupptagna kontakten med "exet" och låtsas som ingenting med vännen jag började få känslor för innan "exet" kom in i bilden. Jag kan inte ta ansvar för deras vänskap utan bara för mig själv. Men det är oavsett inte en bra grund att starta något nytt på tror jag...

Jävligt tuffa samtal att ta, och tidigare har jag alltid vikt ner mig. Ville egentligen göra slut med min tjej jag hade i gymnasiet men bangade ur när hon sa att "lämnar du mig nu så kan du aldrig komma tillbaka". Det sätter sina spår och gör en inte starkare som människa tyvärr. Har alltid varit rädd för att bli lämnad och jag blir riktigt jävla nere när saker tar slut. Därför tror jag att "exet" hörde av sig och ville träffas gjorde att jag inte kunde hålla upp min mur längre. Jag brukar ha som vana att ALLTID, utan undantag, säga upp kontakten med tidigare och säga till dem att jag inte önskar någon kontakt då jag inte klarar av det (kommer alltid acceptera dem tillbaka så länge jag inte har en ny).

Har tidigare levt i ett förhållande där jag söp ner mig för att jag förnekade för mig själv att jag var kär i en annan. Så ska inte hamna i den fällan igen, tjejerna jag träffar förtjänar bättre. Har bara så otroligt svårt för detta och så fort "exet" var här ville jag bara vara nära henne, så känslor finns ju uppenbarligen.

Denna gång super jag inte bort mina tankar i förnekelsen åtminstone och det får man vara glad för. Måste bara göra detta på ett bra sätt.

För övrigt så är jul och nyår i år inget jobbigt utan alkohol, det är ingen i min familj som frågar längre. De vet att jag inte dricker och inte kommer dricka något mer. Det är riktigt skönt.

Bullret
lör, 2022-03-26 - 22:09

Hej, länge sen jag var inne här.

Så blir det när det inte är så jobbigt med alkoholen, det bara är som det är efter ett tag.

Varit på några skidresor sen senast och superskönt att kunna komma in på en bar och fortfarande trivas, digga musiken och snacka med folk jag inte känner. Behöver ju inte alkohol för det. Jag klarar mig bra utan, kan alltid köra hem och är jävligt taggad. Däremot så är det så att när man är ute och dansar så när jag väl kroknar så är det kört. Då är det bara att packa ihop och sticka hem, inte som förr när man drog i sig några järn till och körde på utan att tänka på en morgondag eller eventuella konsekvenser...Att inte komma hem till sin dåvarande sambo etc. etc. och bete sig so men jävla idiot stundtals.

En del tankar på ex-sambon när jag är tillbaka i studentstaden där jag bodde med henne. Hur jag prioriterade att vara ute och supa och aldrig komma hem när jag lovat. Hon måste verkligen ha tyckt så inihelvete mycket om mig. Kommer aldrig göra samma misstag igen, det är skönt det i alla fall.

Är helt övertygad om att det inte finns något som skulle kunna få mig att supa igen, jag har varit på botten och ska aldrig mera dit :) Jag är som jag nämnt tidigare i tråden så jävla klar.

Angående mitt privatliv så träffar jag återigen tjejen som jag träffade redan för ett år sen, insåg att det fanns en hel del känslor där. Det är inte friktionsfritt nu heller men trivs fan ganska bra just nu.

Allt gott!
Bullret,

Sisyfos
sön, 2022-03-27 - 07:50

Kul att höra ifrån dig och det är kul att läsa om någon så ung som är färdig med alkoholen. Jag är skitimponerad av dig.
Jag har alltid varit intresserad av relationer och samspelet mellan människor och jag tycker att det du skriver om är så intressant just därför. Man kastas tillbaka till en tid då då relationer tog upp mycket av ens tid. Även härinne finns människor som ganska ingående skriver om sina relationer. Känslor i all ära, men det finns så mycket som spelar in vad som passar en själv. Man behöver både ha rätt god självinsikt och rätt god förståelse för andra. Och jag tycker kanske inte att man ska grubbla ihjäl sig över det heller. Jag gjorde nog det i lite för stor utsträckning och inte blev det rätt ändå, men kanske viktigare att det blev.
Jag är alltså ingen relationsexpert, ingen psykolog, kan egentligen ingenting.. men om jag ändå ska sammanfatta några viktiga punkter så tycker jag att de finaste relationerna som jag ser är:
1. Man jobbar som ett team… dvs, drar tillsammans, ser varandra.
2. Man ser varandras fördelar, hackar inte på den andras tillkortakommanden. Lyfter varandra. Här finns otaliga exempel på människor som hackar och hackar t,ex. På fest med andra beskriver man partnerns brister.
3. Man rör varandra kärleksfullt. En smekning när man går förbi, en hand på en axel eller kind.
4. Man pratar och skrattar ihop.
5. Man gör saker tillsammans, delar intressen… är inte stillasittande ihop (om man inte löser korsord).
Just punkt 5 kan jag egentligen utifrån vad du har skrivit tidigare tänka mig är ganska viktigt för dig eftersom du verkar vara en person som är driven och vill testa nytt och är väldigt aktiv. Man behöver ju inte dela alla intressen, inte driva på varandra in absurdum, men jag kan tänka att en balans är viktigt och att du kanske behöver en person med en hyfsat hög energinivå.
Jaja, detta var morgonens tankar om just relationer. Och jag tänker att om 3 av punkterna ovan sitter så är det kanske ändå helt ok. Särskilt nystartade relationer är ju svåra och pendlar lite.
Kanske är jag mycket inne i det här nu eftersom dottern har en relation där jag tänker att de kanske inte jobbar mot samma mål. Där de inte gör saker tillsammans… Kanske är dottern medberoende, ta hand om, kanske har hon ärvt det från mig. Jaja, hon är klok och funderar över det själv också i alla fall. Men just de här sakerna när barnen växer upp och skaffar relationer gör ju att man verkligen funderar på vad som verkar bra långsiktigt.
Lycka till med ditt Bullret! Jag tänker att du redan är rätt tillfreds med dig själv och rätt klok i dina funderingar.

Bullret
mån, 2022-06-13 - 22:24

Hej igen.

Har ikväll läst igenom hela min tråd och jag har verkligen blivit en helt annan människa än den jag var för två år sedan. Jag trivs med mig själv, tror på mitt värde, att jag är bra, att människor i min närhet GENUINT tycker om mig, att jag är lojal mot mina vänner och att jag alltid finns där när det är som tuffast.

Fy fan vad jag behövde göra den här resan själv, utan någon annan. Det behövde komma inifrån. Man kan aldrig tvinga någon annan till förändring, i slutändan måste man verkligen vilja det själv. Det är det enda långsiktigt hållbara. Till exempel första gången jag försökte vara nykter en längre tid så räknade jag NER dagarna. Andra gången räknade jag upp, nu spelar antalet dagar inte längre någon som helst roll.

Jag är så otroligt mycket tryggare i mig själv. Vill andra väl, på riktigt.

Funderar fortfarande på vem jag ska bli med i livet. Var nere i staden jag bodde i tidigare i förra veckan och träffade mitt ex. Funderade mycket på hur hon hade det när jag var nere de senaste gångerna och tänkte att istället för att fråga runt så kan jag väl lika gärna höra av mig och fråga om hon vill ses på en kaffe.

Det sjuka med att träffa henne är att man känner verkligen varandra utan och innan. Vet exakt hur hon rör sig och för sig. Så jäkla surrealistiskt när man knappt setts på två år. Så jäkla förvånad över att hon inte tycker illa om mig, jävla toppentjej är vad hon var. Mycket samma humor, lätt att snacka med, kul o ses. Tog en middag också. Sen dags för avsked och så trodde jag att nu ses vi nog aldrig mer och kände att det var rätt okej.

Men jag hade en väldigt fin relation till hennes mormor så jag frågade henne direkt när vi sågs hur det var med mormorn och att hon skulle säga till om något hände med henne. Sjukt nog så får jag ett sms dagen efter där det står att hennes mormor har gått bort över natten. Visste inte hur jag skulle hantera det men kände direkt instinktivt att jag ville finnas där för henne. Men samtidigt vet jag ju att det inte är min roll längre. Vi är ju inte med varandra, hon har andra som hon vänder sig till när hon är ledsen. Det finns ju inget vi längre.

Men samtidigt så börjar man tänka mer på henne igen, och tycker att hon är grym. Vad fan händeR?? Man har en inre konflikt. Samma kväll som jag fick smset hade jag världens flow bland det andra könet... Var på heldagsfest med en massa tjejer, sedan ett examensfirande där jag scorade en dejt till söndagen. Bortamatch från en svartklubb. Skulle sova hemma bestämde jag mig för men hamnade tillbaka på svartklubben igen. Höll på att få en annan tjej med mig hem. Inser att det kanske är ganska självdestruktivt men mår bra som singel nu och njuter av det.

Men det är nåt som skaver lite. Mormorn som gått bort, tankarna på exet i och med det. Det kan inte vara en slump att det händer på samma gång tänker man? Vi har inte hörts på två år men så händer det här precis då! Vad fan liksom.

Tjejen jag låg med ville träffas igen, hängde med några polare istället. Vill inte committa trots att hon är toppen, träffat henne ett gäng gånger innan utan att det hänt något och hon har verkligen en blick som jag letar efter hos en partner.

I veckan efter så träffade jag på en tjej jag är lite intresserad av på jobbet. Hon var sugen på att ses i helgen, vafan vi kör säger jag. Träffade henne igår och var hemma hos henne på käk. Jävligt bra flyt i snacket, riktigt trevligt. Börjar till slut hångla lite och efter ett tag så utbrister hon "är det här bara en lek för dig?"

Men vafan. Kan ju inte bli tvåsam med någon man träffat en sekund typ, vad är det som händer. Försöker backa ur, den sköna känslan är som bortblåst. Inser att jag håller på med en kollega (dock jävligt stor koncern och annat bolag hon jobbar på) och ångrar mig. Går hem genom stan och undrar om jag kanske börjar hamna i lite självskadebeteende? Ska ta bort alla dejtingappar på min telefon. Det kan väl inte komma något bra ut detta eller.

Och så den molande känslan igen...Jag är på ett jävligt bra ställe i livet och är redo för att träffa någon. Men allt med mormorn och att träffa exet, prata i telefon med henne gör mig osäker. Vill jag försöka igen? Och där är jag nu :P Har inte vågat skriva till henne. Funderar på att dela med mig av den här tråden så att man åtminstone ser att jag är en annan människa än för två år sen.

Det värsta som kan hända är ju att hon inte är öppen för att se om vi ska ta del av varandras liv igen. Men vad FAN spelar det egentligen för roll då? Jag skulle ångra mig resten av livet om jag inte tog reda på det och redde ut det nu.

Bullret
mån, 2022-09-19 - 22:46

Hej!

Har haft ännu en nykter sommar. Det är verkligen inget jag lägger någon större vikt vid längre, det bara är så att jag är nykter. Trivs så jävla bra med det. Det har varit en resa som jag kommer fortsätta vandra resten av mitt liv, det är jag helt övertygad om. Jag är inte en person som behöver alkohol för att mingla, prata med folk eller dansa. Jag gör allt det där som folk gör när de är fulla, även fast jag är nykter. Jag dansar tills jag knappt kan andas, jag går ut och feströker, jag snackar gott med mina polare och jag tar kontakt med okända människor. Jag ser verkligheten för vad den verkligen är och jag mår så jävla bra!!!

Det är så otroligt många bekanta som har kommit fram till mig den senaste tiden och sagt saker i stil med "du ser ut att må så jäkla bra nu, det är så himla roligt att se". Och det är bekanta som säger det, verkligen personer som inte har något att vinna på att säga det om de inte menar det. Jag är verkligen "high on life" just nu, och jag älskar varje sekund av det. Det blir inte så ofta jag är inne här och skriver men jag uppskattar att kunna gå tillbaka hit vid behov ändå och ta del av den resa jag har gjort.

För jag har verkligen inte fått det här gratis, jag har jobbat hårt för att komma dit jag kommit. Det är inte alla som tar sig hit där jag är, där man är trygg i sig själv. Jag är trygg i att vara själv, och jag tänker inte nöja mig med första bästa tjej. Jag har ingen brådska då jag är inte ens trettio år fyllda än. Jag är ett jävla KAP, och människor i min omgivning verkar se det mer och mer. Jag ställer upp för mina vänner och de kan alltid lita på mig. Jag finns alltid där för dem och jag vet att de uppskattar mig för den jag är. Jag har jobbat hårt med mig själv de senaste två åren och jag mår bara sjukt mycket bättre idag än förra året. Och året innan dess när jag precis slutade kröka ska vi inte ens tala om. Det har varit en lång väg att vandra men nu har jag landat i att jag faktiskt, genuint, tycker om mig själv. Det är nytt för mig och det känns som att jag åldrats tio år de senaste två åren, så att min hjärna faktiskt alignar med min faktiska ålder istället för att bete sig som en nittonåring hela livet.

Jag är så sjukt redo att leva mitt liv till det yttersta och jag kommer fortsätta jobba med mig själv i resten av mitt liv. Det kan mycket väl vara så att jag har någon slags odiagnosticerad ADHD och det skulle nog kunna förklara en del av varför jag självmedicinerat med alkohol i tio års tid. Jag har aldrig druckit en droppe för att det är gott, och nu i somras råkade jag ta en klunk starköl i munnen, fy fan vad det smakade skit. Spottade ut det på DIREKTEN, jag är KLAR. Jag är inte ens sugen på att bli full längre, jag får så sjukt mycket mer ut av livet nu när jag lever ett nyktert liv än jag någonsin fick ut av det förr i tiden.

Jag kan fortfarande vara den stökigaste killen på festen, med den enda skillnaden att jag kan stå för allt jag gör. Jag kommer aldrig mer ha vänner som är oroliga för att jag ska bli otrevlig när jag är på fyllan så att de drar sig för att bjuda in mig på grejer.

Och jag kommer aldrig döma någon annan som är full, nästan oavsett vad de har gjort så har jag gjort saker som är betydligt värre. Jag kommer som sagt alltid att finnas där för dem och jag är så jävla glad för att jag tog tag i det här i min ålder och inte tjugo år senare när man förstört sin familj (om man ens skaffat någon). Just nu är jag singel för att jag väljer det själv och det är en skön känsla att släppa stressen kring det där. När det händer att jag träffar någon så händer det. Det är inget jag behöver fokusera och tänka på nu, jag tänker bara på mig själv och trivs jävligt bra med det.

Träffade exet några gånger i sommar och nu i helgen, fick ett jävligt värdigt avslut efter två år. Jag berättade till slut att det här är känsligt för mig och att jag inte kan ha någon kontakt för att jag ju vet att hon aldrig mer kommer vilja vara med mig. Det är mitt livs största sorg att jag söp bort det jag hade med henne, hon hade kunnat vara mamman till mina barn. Jag är ändå helt övertygad om att det var rätt för oss båda att gå skilda vägar, annars hade jag aldrig tagit tag i mina problem på ett så vuxet sätt som jag ändå gjorde. Nu kommer jag aldrig hamna där igen, och tiden får utvisa vad jag gör med mitt liv.

Bland de bästa besluten jag tagit var att börja prata med en samtalsterapeut för ungefär ett år sedan, det har verkligen hjälpt mig att vara mitt bästa jag. Jag är ofta på topp och mår helt ärligt bra. Jag har börjat göra många saker för min egen skull och det har gjort mig till en lycklig man. Jag har ridit häst, tagit skoterkort, pluggat jägarexamen, läst en termin företagsekonomi parallellt med jobbet, tränat kontinuerligt och öppnat dörren för tantra. I somras tog jag helt utan erfarenhet en semestervecka på en tantrafestival. Jag har knappt ens mediterat eller yogat innan. Tog mig dit helt själv och trivdes verkligen som fisken i vattnet. Vilken jävla upplevelse!!! Det var bland det bästa jag gjort för mig själv i livet, jag har verkligen växt som människa de senaste åren. Det är helt sjukt, det hade ALDRIG hänt om jag fortsatt kröka. Jag ser mycket positivare på min omgivning och har ett mindset som är i grunden förändrat.

Jag älskar livet och lever det verkligen till fullo. Jag maxar verkligen min potential!

Sisyfos
ons, 2022-10-05 - 06:39

Fantastiskt inlägg Bullret! Tänker att du är en stor förebild för många i din ålder som finns härinne. Det är så många som frågar om huruvida det är möjligt att leva utan alkohol, att få tjejer utan alkohol etc så ibland vill jag bara hänvisa dem till dig och skriva ”titta här”. Jag är rätt övertygad om att några härinne mår sämre av alkohol än andra och det är tråkigt att det ska vara en sån alkoholnorm.
Jag tror också att flera härinne är ”rastlösa själar”, säkert många som är på gränsen till ADHD eller kan få en diagnos och det handlar tror jag för flera om att lära sig leva med rastlösheten, kanalisera den på rätt saker. Nu tror jag att det finns mer eller mindre och att vissa behöver annan medicin, men jag tänker att såna som har mycket energi verkligen mår dåligt i längden av alkoholen. Man behöver få kunskap om hur man lever och mår bra utan droger och det kommer aldrig att gå om man fortsätter att dricka/andra droger.
Det är så kul att lösa om hur bra du mår. Lycka till med allt nu.

Bullret
sön, 2022-10-30 - 00:28

Hej igen och tack för era fina svar, det glädjer mig.

Mycket som hänt det senaste, precis som alltid. Bor just nu utomlands med jobbet och här är det en helt annan kultur, främst med hur man dricker alkohol. Säga vad man vill om Sverige men när det kommer till alkoholfria alternativ ute på krogen så är vi ljusår före de flesta andra länder. Här finns det en Heineken 0.0%, om ens det. Men jag kan gott dricka juice, det gör mig inte så mycket. Men det är en helt annan upplevelse än hemma, så är det :)

Märker att jag ändå har lätt för att ta kontakt och jag ser alltid till att ta vara på de möjligheter som ges i livet. Träffade på en tjej som jag snackat med några gånger när jag pluggade vid ett besök hos vänner i Stockholm näst sista helgen jag var i Sverige. Fick en sjukt bra kontakt med henne så hörde av mig dagen efter och frågade om vi skulle ses. Blev ett dygn i Stockholm med henne dagen innan jag flyttade utomlands och för en vecka sen var hon och hälsade på mig här borta :) När jag drack hade jag inte haft en tanke på att träffa henne, och om jag haft det hade jag inte trott att jag var bra nog (hon är jävligt snygg, smart och trevlig alltså haha, helt sjukt). Men nu när jag är nykter så tror jag ju på mig själv och då är det bara att köra på. Klart hon ville träffa mig igen, och med henne har jag den bästa känslan jag haft på väldigt länge.

Jag lär mig hela tiden att det aldrig blir som man tänkt sig och det är ju så livet är eller ska vara! Tänker också mycket på att när jag drack så hade jag bara fokus på alkoholen, allt annat var sekundärt. Nu tar jag ju istället de chanser som dyker upp som sagt och då händer det mycket bra saker i ens liv! Jävligt kul är det och det gör mig ännu mer övertygad i mitt fortsatt nyktra liv. Ska ta semester i december för att göra något jag gillar: åka skidor. Även om jag träffat den här tjejen så fortsätter jag nu att göra det jag mår bra av och gör inte avkall på mig själv och mina behov. Inser att andra personer faktiskt vill vara med mig och jag tycker ju om mig själv!! HAHA, high on life alltså.

Så det gäller ju att jag är med RÄTT person och inte tar första bästa som visar intresse för mig! Och det följer jag bra måste jag säga.

Känns väldigt avlägset att läsa början av min tråd och gå tillbaka till hur jag mådde då. Har börjat fundera på om jag kanske skulle föreläsa kring alkohol för att hjälpa andra unga i liknande situationer som jag själv har hamnat i. Kommer ju aldrig döma någon och vill inte att det ska bli en massa dravel/floskler i så fall, det måste vara ärligt. Hitta situationer som andra kan relatera till. Hur det KÄNNS när ångesten tar över, hur det SLÄPPER när man tar första ölen. Hur mycket värre det blir dagen efter. Hur lite värde man till slut ser i sig själv. Att man inte kan fatta hur någon kan vilja vara med en själv. Att man kan tappa sina intressen, bara man får dricka alkohol.

Känns som att jag kommer ta tag i det nästa år när jag är tillbaka i Sverige, och börja med mitt gamla lärosäte där jag vet att alkoholnormen är helt sjuk jämfört med resten av samhället.

Aldrig mer första glaset.

Sisyfos
sön, 2022-10-30 - 06:38

Ja vilken fantastiskt bra idé. Bara hörinne dyker det ju rätt ofta upp unga personer som inte riktigt vet hur de ska få livet att fungera utan alkohol. Jag tror att de behöver förebilder som de kan relatera till och just det du beskriver är så viktigt!
Lycka till både med det och med tjejen.

Andrahalvlek
sön, 2022-10-30 - 08:35

@Bullret Vilket livsbejakande inlägg 🥰 Hålla föreläsning om hur alkoholen påverkar unga kroppar och hjärnor vore kanon! Visa dem att det finns ett alternativ. Faktum är ju att alkohol som drog är verkligt illa just på tonåringar eftersom hjärnan inte har vuxit klart. Delen i hjärnan där konsekvenstänk finns mognar först vid 20-21 års ålder. Det är därför många missbrukare beter sig just som oansvariga tonåringar hela livet. Sorgligt 😢

Kram 🐘

Bullret
ons, 2023-04-12 - 21:41

Länge sen jag surfade in här på forumet nu, har tänkt på det ett tag och nu är det dags att få skriva av sig lite.

Sen sist så har jag som vanligt hunnit med en jäkla massa grejer. Har mycket inre rastlöshet som tar sig uttryck i att jag alltid vill någon annanstans, oavsett var jag är. Tänker framåt och bortåt. Både privat och i jobbsammanhang. Har haft fullt upp och flängt sjukt mycket hela hösten. Jobbat ca 60 timmar i veckan och sovit dåligt. Kom hem för att varva ner men då passade jag på att planera in skidresa, träffa nya tjejens föräldrar, fira nyår på gammal boendeort med hennes vänner och bara mala på. Kände väl egentligen från att jag kom hem från min utlandsvistelse att energin inte riktigt var där den borde men försökte ignorera det. Det gick ju såklart sådär, lyckades bygga upp en buffert under jul- och nyårsledigheten som räckte ungefär en vecka när ny utlandsplacering drog igång. Var tvungen att höra av mig till min chef och sjukskriva mig med utmattningssyndrom. Har redan varit där innan trots att jag bara är i 30-årsåldern så såg tecknen tidigare den här gången. Visste att det inte fanns någon annan utväg än att säga till, tråkigt när man är utskickad av jobbet för att de tror på en men det kommer alltid mer jobb.

Är jävligt stolt över att jag sa till i tid och att jag lyssnade på kroppens signaler tidigare den här gången. Men ändå jävligt segt att jag inte uppfattade det fullt ut i tillräckligt god tid, så det är bara att gilla läget nu.

Är tillbaka på 50% nu efter 2-3 månader och har en bra prognos att kunna vara tillbaka på full tid innan semestern. Sa till i så bra tid att jag inte påverkats nämnvärt i mitt privatliv, vilket jag är sjukt tacksam för.

Inser att det här inte är normalt och att jag måste göra något åt min situation. I samband med att jag blev nykter för 2,5 år sedan började jag få sjukt mycket energi över som jag använt till att skaffa jägarexamen, läsa en termin företagsekonomi, ta skoterkort, åka på en massa resor för min egen skull, planera företagsfester, möhippa och annat. Känt att jag behövt mindre sömn än normalt och förr eller senare kommer ju allt det där ikapp en. Jävligt segt som sagt. Blev en månad med promenader, meditation och goda sömnrutiner för att komma tillbaka på banan något så när.

Blev också att jag tröttnade så jävla hårt på företagshälsovården då de var riktiga klåpare, så tog kontakt med min sjukvårdsförsäkring som jag är sjukt tacksam för att jag har möjlighet till att teckna via jobbet. Påbörjat en ADHD-utredning som ska vara klar i maj (normal väntetid via landstinget är ca 1-2 år, lägger ingen värdering i att det är så här, är bara glad att det funkar för mig).

Förväntar mig att det kommer bli en ADHD-diagnos på mig, är väl inte den typiska ADHD-personen i allas ögon då jag alltid haft jävligt lätt för mig i skolan och klarat en svår 5-årig utbildning på högskola i tid. Men det har ju inte kommit utan kostnad för mig, jag har sjukt svårt att komma ner i varv och bara va. Det har inte varit så tydligt för mig innan då det känns som att alkoholen höll mig i schack. Att ta en öl (eller snarare 12) gjorde att jag fick utlopp för mycket av den extra energi jag hade. Märker också att jag verkligen vantrivs med att sitta och jobba bakom en datorskärm hela dagarna, det tar fruktansvärt mycket energi för mig. Hoppas på att kunna förändra min arbetssituation men det blir nästa grej efter att jag kommit tillbaka med lite energi ordentligt, kanske efter semestern.

Mycket som händer som sagt och det är bara att börja gilla läget och vänta lite just nu, är jäkligt driven i allt jag gör och bryr mig om alla i min närhet, men det får inte gå ut över mig själv. Försöker att inte ha så mycket planerat men det går väl sådär. Bor och jobbar i samma ort nu för första gången på flera år i alla fall och hoppas att det hjälper en del.

Sjukt att två och ett halvt år har gått sen senast jag tog en bärs, det känns som att jag börjar glömma bort hur det är att vara bakfull och sliten, men har ju nyligen fått betala för det på andra sätt. Hoppas att jag kan få hjälp med den här utredningen och komma till någon sorts inre lugn.

Har en del saker kvar att bearbeta, tänker mer på hur jag betedde mig mot mitt ex nu än på länge. Att hon orkade med mig så länge, att det inte sket sig tidigare. Lägger mycket skuld i det på mig, har talat ut med henne långt efter att vi gjorde slut men jag ältar fortfarande en hel del. Försöker släppa det men det går sådär tyvärr, får väl fokusera på en sak i taget. Kanske måste vara helt själv ett tag men träffar samma tjej som i höstas fortfarande och vill inte förstöra något för att jag grubblar över gammal skit jag inte kan göra något åt, måste bara lära mig att leva med vissa saker. Det går inte att ändra det som varit och jag vet att exet inte lägger något på mig. Men har nog att göra med att jag har så jävla höga krav på mig själv, så det är något som verkligen är ett pågående arbete. Jag tycker ju verkligen om den här nya tjejen jag träffar och vill att det ska funka. Ska nog ta och höra av mig till min samtalsterapeut snart igen och se om det blir bättre av det, det brukar hjälpa!

Allt gott,
Bullret