För ungefär 6 år sedan började jag smygdricka. Det började med vin i petflaskor som jag gömde undan för att kunna dricka lite när som, dock bara på helgen och det går i perioder. Min man är en sådan som dricker för att det är gott och det blir nästan aldrig mer än 1-2 öl per tillfälle. Jag skäms för mitt drickande och är rädd att han skulle bli väldigt besviken om han kom på mig. Ändå fortsätter jag gömma flaskor. Har nästan blivit som en sport, det upptar mycket av mina tankar hur jag ska köpa alkohol i smyg och hur jag ska gömma den. Sen hur jag ska slänga flaskorna i smyg. När jag fixat så jag har ett litet gömt förråd känner jag mig lugn. Bara att veta att jag har den där gör mig lugn, behöver inte alltid dricka så mycket av den.
Min man vet om att jag har haft problem med alkoholen sedan jag var ung så därför dricker jag bara 1-2 glas tillsammans med honom så han inte ska misstänka något. Känns som jag lever i en lögn/dubbelliv. Någon som har/haft liknande problem?

Oj, ja! Jag har gömt alkohol på de mest uppfinnesrika ställen. Alltid haft tuggummi eller halstabletter för att dölja andedräkten. Haft små förråd av vin dolda över hela huset. Har ljugit så in i helvete.
Smygdruckit jag vet inte hur många tillfällen. 10 000? Känns som det.

Jodå visst har man smygdruckit mycket genom åren. Haft öl, vin och sprit i förråd, skafferi mm och gått för att fylla på när suget blivit för stort. Har aldrig klarat av att bara ta någon drink som andra kan. Det är allt eller inget som gäller för mig.

Men idag så har jag en sambo som har förståelse för att jag ibland vill dricka mer. Vi har väl en tyst överenskommelse att det är OK att jag super till ibland så länge det inte sker på veckodagar och jag sköter mitt arbete. Det är inte optimalt att göra som jag gör men det är skönt att inte behöva smyga mer.