Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Har inte så mycket att skriva om. Allt rullar på. Funderar en del över livspusslet. Att jobba heltid tar verkligen tid från annat. Tid och ork. Just nu har jag lite för lite av båda sakerna, men jag vet också att allt går i vågor och perioder. Just nu är det vissa saker jag inte kan påverka, men funderar över hur jag behöver justera mina åtaganden på längre sikt. Vill ha plats över till att umgås med maken mer. Märker hur jag njuter av kvällar utan yogauppdrag o inser att det signalerar att jag behöver fler fria kvällar efter jobbet. Allt är under kontroll här o nu, men vill ha det hållbart över tid, lång tid! Träffar alldeles för många människor i jobbet där det inte finns/ funnits hållbarhet och det mest har handlat om att hålla ut. Det funkar, tills det inte funkar längre, och då brakar det igenom.
Sol och ett underbart väder här!!

@Sattva Är du inte ledig en dag i veckan längre? Eller minns jag fel? Jag är inte rätt person att yttra mig eftersom jag fortfarande rehabiliterar mig, men jag försöker ändå hitta på saker på kvällarna. Ibland. Det jag har märkt är att det behövs en ledig kväll emellan, annars blir jag dödens trött.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har gått upp på heltid från 1/8. För ekonomins skull. Med den biten kan jag inte trolla😁.
Allt är dom sagt var frid o fröjd här och nu, men jag känner att jag på sikt vill prioritera på ett annat sätt.

@Sattva Då förstår jag att det känns tufft. Den där lediga dagen var nog mycket värd.

Du kanske måste välja hårdare bland dina yoga-engagemang? Inte leda så många klasser, åka på helgkurser enbart varannan månad eller nåt. Ibland kan även positiva saker bli belastande, om det blir för mycket. Att bara-vara-tid är viktig också, liksom tiden med din man. Relationer sköter sig inte själva.

Men nu har du börjat fundera över det, så du landar säkert i något klokt beslut framöver 🥰

Kram 🐘

Mår mycket bättre idag, mer energi, utan någon egentlig anledning. Kanske bara för att det är fredag🤣😊🍁
Håller på att inventera energiläckor. Alla går ju inte att täppa till såklart. Men att rensa på alla möjliga plan känns skönt.

Imorgon kommer min mamma på besök, apropå energiläckor😇. Vi ska på en utflykt hon velat göra länge här i närområdet. Det ska bli mysigt. Hon har blivit mer ödmjuk med åren och ger mer energi än hon tar numera. Minns när jag var ung, och bollade saker med henne, delgav mina funderingar o tankar. Även kring sådant hon inte hade kunskap kring visste hon alltid bäst. Allt jag berättade drog hon genast paralleller till sig själv och vips handlade historien om henne. Jag fattar ju att det handlar om en svag självkänsla, ett bekräftelsebehov, men jäklar vad med energi sådant tar! Och ledde till att jag ju alltid tänkte hela kedjan ut innan jag sa något. Och oftast kom fram till att det inte var någon ide att säga något. Inte trycka på "on-knappen".
Men som sagt, hon har nu en bättre förmåga att lyssna. Ser fram emot att träffa henne!

@Sattva Känner lite likadant med min mamma. Vårt umgänge har blivit mer friktionsfritt på senare år. Kanske för att vi träffas oftare, om än korta stunder. Jag har kommit på att det är med äldre föräldrar som med små barn, det krävs kontinuiteter att få kvalitet.

Nästa lördag ska vi två köra ihop upp till äldsta dottern. Tur och retur cirka 40 mil på samma dag. Eventuellt ska min kära ex-svärmor följa med också. Oavsett så blir det en prövning. Min mamma har synpunkter på min bilkörning (gäller allas bilkörning) och hon tjuter högt ”akta” och ”bromsar” med foten i golvet när hon sitter bredvid. Andas, andas, andas.

Kram 🐘

På något vis är vi väl biologiskt programmerade att liksom sluta fred med våra föräldrar när de börjar bli gamla? Min mamma kan fortfarande ta mycket energi men mitt perspektiv på livet är ett annat- vill inte att de sista åren i hennes liv ska vara skaviga utan mjuka i relation till oss och omvärlden.
Hoppas ni fick en fin helg 🌸 kram bästa @sattva 😍

@Se klart Tack, vi fick en superfin dag igår! Vädret var helt otroligt med klarblå himmel. Vi avslutade på restaurang och slöt även min dotter upp.
Ja överlag är ju livet för mycket värt för att slösa bort. Och ens mamma lever ju inte för evigt. Viktigt som du säger att det inte ska vara skavigt.
I övrigt rensar jag för fullt bland energiläckor just nu. Börjar man väl kika så syns de ganska tydligt. Jag går efter min inre kompass o låter den styra. Väcker saker o människor obehag så finns där ett skav att titta vidare på.
Ha det gott🌼❣️🌟

Haft en riktig skitvecka. För mycket stress pga faktorer jag inte kunnat styra över. Acceptansen för att det är som det är har varit långt borta o jag har istället varit arg o irriterad på omständigheterna.
Mycket handlar om sömnbrist. Jag sover bra, men för få timmar; av någon anledning verkar jag behöva mer sömn just nu. Har inte riktigt de marginalerna i vardagen att få till de extra timmarna o har gått på minus i ork men haft mer belastning.
Funderar en hel del på mitt yogalärarjobb. Är det värt det? Är det verkligen värt att berika andras fritid på bekostnad av min egen ork? Och samtidigt är jag oftast berikad när jag väl är där, jag brinner verkligen för att föra yogan vidare. Men dagen efter, i min egen morgonvardag, är jag ett vrak eftersom jag knappt träffat min familj o inte heller sovit tillräckligt.
Konsekvenserna av att tex till våren dra ner på yogaklasserna (kan inte komma o gå efter min egen dagsform, så funkar det ju inte), är att jag då inte har pengar till en fördjupning jag är anmäld till o väldigt gärna vill gå. Den är dyr, finns inte en chans att ta de pengarna från den "privata" kassan.
I slutändan finns det alltså alltid ett pris man betalar för de val man gör. Jag måste ju inte gå fördjupningen. Jag måste inte vara yogalärare. Suck. Just nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag vill. Men jag får landa i det. Att jag inte vet. Och särskilt nu, när jag är trött o sliten, ska jag nog bara vara. Jag behöver inte ha kontroll på framtiden. Jag behöver inte veta hur det ska bli. 🌸🍁

@Sattva Det är alltid svårt att hitta den där balansen, men det känns som att du redan resonerar på rätt sätt och jag kan nog inte egentligen ge dig fler råd men kanske bekräfta att dina tankar är rätt. Hade du inte redan nämnt de insikter du har så hade jag nämnt just dem som råd. Men sömnen är nog ändå viktigast att få till så faller övriga bitar lättare på plats. Det finns ingen liten tweak du kan göra på veckan för att komma i säng i alla fall en halvtimme tidigare? Det skulle göra stor skillnad. Sen är det inte optimalt, men kanske kan du ta igen lite av sömnen på helgen och få åtminstone någon timme till när du inte har lika många förpliktelser?

@Sattva Ja, det är jobbigt och slitigt med skitveckor. Ibland är det så att man jobbar för mycket med att hitta utvägar i något som känns som ett låst läge. Att som du behöva vara yogalärare för att kunna gå en dyr kurs, fast du nu känner dig sliten för att vara yogalärare. Det påverkar sömnen med den underliggande konflikten om hur man ska lösa det. Det bästa är att göra som du säger, landa i att du inte vet. Försöka lägga undan det en stund och fokusera tankarna på annat. Kanske göra något praktiskt, typ måla, snickra, gräva eller springa, hoppa, gå i skogen i kontrast mot yogan som är mer sinnligt arbete? Jag är en riktig tänkare och kan ofta fastna i dilemman. Då har det hjälp att ta en löprunda eller en lång skogspromenad med hunden och plocka svamp. Tankarna kommer på annat håll och många gånger landar en lösning bara ned på hur jag ska gå vidare. Säkert för att jag släpper taget och inte kämpar med att lösa dilemmat så hårt.

Ha en fin avkopplande lördag❤️🍁🍂

@TappadIgen Hej där! Jo, jag skulle kunna tweaka lite i veckan genom att hoppa över att sitta en stund vid tv:n när jag kommer hem de sena kvällarna. Det är en grej jag faktiskt kan göra. Jag ska prova. Tack!!
🍃🍁🌸

Hallå där, och vad skönt att du fick sova gott, då brukar en del saker liksom anta sin rätta position och proportion. Men förstår att det verkligen inte är lätt med avvägningar som du behöver göra. Eller med en skitvecka för den delen… det man kan önska och tro är att lösningar och liksom avvägningar uppenbarar sig efter en tid/ och känns just då som det rätta.
Att alla saker liksom inte går att hasta fram - som du brukar påminna mig om 😍
Hoppas helgen blir vilsam och var rädd om dig ⭐️🌱🙏🏻

@Sattva Klokt tänkt. Aldrig fatta avgörande beslut i stundens hetta. Alltid landa först. Sen får du göra plus och minuslistor, och värka fram ett beslut. Det är vägen fram till beslut som är jobbigast, men den bör få ta sin tid ändå. Så att beslutet blir det bästa.

Kram 🐘

Bra, en god natts sömn kan göra underverk. Sen tänkte jag på att du skriver att acceptansen för ändrade omständigheter under veckan har varit långt borta. Ibland tror jag att man ska tillåta sig själv att ”frossa i” lite självömkan, men jag tror att man ganska snart ska försöka hitta andra sätt att se på tillvaron så att man hittar ut. Jag tycker att du redan gör det och flera kloka personer har redan skrivit att du bör avvakta med avgörande beslut tills du har landat, vilket jag också tror att du gör. Det är lite jobbigt när man hamnar i negativa tankemönster och när man inte heller har möjlighet att lyssna på sig själv utan går på reservkraft. Att känna ilska över förändrade omständigheter är i slutändan väldigt negativt. Tycker att du redan är inne på att jobba med acceptansen - den gamla sinnesrobönen är verkligen träffsäker på hur man bör tänka och leva. Lättare sagt än gjort ibland dock. Önskar dig en fin vecka!