av Himmelellerhelvette

Andrahalvlek
lör, 2022-10-01 - 14:38

PS. Jag är ensambarn och min högsta önskan som barn var att ha ett syskon. Jag blir därför på riktigt ledsen när jag hör och upplever att folk har så kassa relationer till sina syskon, det är så sorgligt 😢

vår2022
lör, 2022-10-01 - 16:22

@Himmelellerhelvette Börjar med en kram💕. Det är verkligen slitande när det finns sår i familjerelationer, bland de viktigaste och närmaste personerna man har i sitt liv, som man växt upp med. De som man inte kan klippa band med på samma sätt som med andra personer. Det du beskriver som din syster gör mot dig är psykisk kräkning, det slår och sårar verkligen på djupet. Inte konstigt att du är både ledsen och arg, och det är bra att du är det. Att inkapsla detta äter upp en inombords. När man varit nykter en tid får kontakt med sina innersta känslor, om mottaglig är för dem. Det är bra att vara i kontakt med sina känslor och sätta ord på dem, något som man lätt dränker och flyr ifrån med alkohol. När man hamnar i alkoholberoende finns det ofta känslomässiga orsaker och som man inte tar itu med, man ser alkohol som en lösning. Men vi vet ju, att det inte är en lösning, nej tvärtom, det förvärrar inkapslingen och det egna psykiska måendet. Lösningen är att försöka ta itu med problemet. Man kan inte alltid lösa det tillsammans om motparten inte har förmågan till att se hur det egna handlandet påverkar andra. Men man kan få en egen återupprättelse, att man själv är den som bestämmer och vet vem man är och vad man gjort. Att man äger sin egna sanning och berättelse. Man kan försonas och ha medkänsla med sig själv och ta tillbaka sitt värde. Att din syster eller din pappa inte kan sätta ett värde på dig om vem du är. Jag har själv, under min nykterhetsresa återupprättat mig själv i min relation till min mamma. Det tog tid, energi, kraft, ilska och många tårar, men det var nödvändigt. Relationen är idag på ett annat plan än tidigare. Inte lika mycket kontakt, men även på mina villkor och det är en befrielse. Det är inte längre inkapslat inom mig och jag känner av och vet mitt egna värde.

Ta hand om dig. Det är ändå bra saker som händer inom dig, även om det är skitjobbigt❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2022-10-02 - 01:10

Tack @Andrahalvlek @vår2022 ❤️
Efter jag gråtit färdigt lagade jag mat, tände rökelse, drack te, kollade serier, var helt utmattad så jag gick faktiskt och la mig och sov i nästan 2 timmar.
Sen pratade jag med ”min tant” en gammal dam som jag haft kontakt med i hela mitt liv. Efter det mådde jag väldigt bra igen.

Jag vet att min pappa och syster är knäppa och jag är vuxen nog att välja om jag vill ha kontakt med dom eller inte. Jag tycker inte man behöver tvinga sig att ha kontakt med människor som gör en illa även om dom är familj. Det är ingen idé att försöka prata ut med någon av dom för dom har ett helt annat sätt att tänka och som det är nu har jag inget i utbyte med energitjuvar.

Efter jag pratat med ”min tant” träffade jag några kompisar, det blev ett underbart slut på dagen🥰

vår2022
sön, 2022-10-02 - 08:26

@Himmelellerhelvette Låter som en bra process. Att sätta ord på sina känslor och gråta ut. Vad fint att du har din tant💕. En sån borde alla ha😁. En person som ser en för den man är och ger tröst. Då kan man gå vidare i processen. Tänker också att det inte finns någon mening att till varje pris försöka reda upp, inte om motparten inte har förmågan att tänka om sig själv, då blir det bara en försvarsprocess, men ingen vilja till förståelse. Efter att saker har mognat kanske man vill göra annorlunda. Viktigaste är att först veta vad man själv känner och tänker och bli stabil i det.

Vad fint att kvällen blev underbar och ett bra slut på dagen. Ha en fin söndag, du är bra som du är och duger som du är❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2022-10-02 - 11:34

Tack så mycket @vår2022 ❤️
Ja efter saker med tiden mognar kanske jag kan släppa in dom i mitt liv igen men nu ska jag bara se ljust på framtiden med min nykterhet och allt positivt som kommer med den❤️Min tant är så underbar❣️
Idag mår jag jättebra! Behövde nog bara processa igår, det har varit mycket jag processat senaste året och jag tycker jag kommit långt❣️

En fin söndag till dig med❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2022-10-02 - 13:22

Dag 56!
Är det svåraste med att inte dricka att erkänna för sig själv att man är alkoholist?

Jag kan inte erkänna det trots alla orsaker som pekar på det:
•Vissa söndagar behövde jag hälla i mig folköl för att stilla ångesten
•Ibland behövde jag ta en återställare på lördagsmorgonen, oftast kunde jag vänta några timmar
•Jag sov sålänge som möjligt för att komma undan värsta delen av baksmällan
•Jag har gömt alkohol för att ta mitt första glas tidigare än andra när man är med folk
•Jag har känt på kvällen att: Nu dricker jag förmycket, jag kommer få en jävla ångest imorgon, bäst jag gömmer lite A så jag kan ta en återställare om det behövs
•Jag har haft sånt sug att jag inte kan vänta till fredagen utan behöver börja helgen redan på torsdagen
• Jag har druckit varje dag i ett par veckor i streck för att sedan ta en vecka sjuk från jobbet för att återhämta mig
•Jag har otaliga gånger haft för avsikt att dricka mig aspackad för mig själv på soffan för att sedan gå rakt in i sovrummet och däcka
•Jag har lovat mig själv att dricka måttligt otaliga gånger och sedan gått över min gräns
m.m.

Ändå kan jag inte säga att jag är alkoholist

Himmelellerhelvette
sön, 2022-10-02 - 15:32

En alkoholist för mig har alltid varit mycket värre än vad jag är….
Sumpat jobb, familj, betalningsanmärkningar, parkbänk, sitta med alkisarna på sunkiga ställen….

Jag har jobb, man, barn, god ekonomi, har alltid varit noga med att inte avslöja för folk att jag dricker förmycket,

Jag tror jag alltid haft fördommar om alkoholister, ända sen jag var liten och de satt på parkbänkarna och vuxna sa att man skulle akta sig för fula gubbar.
En alkoholist för mig har varit dom fula gubbarna, sällan såg man också en kvinna som var alkis på det där hemska sättet och det var riktigt äckligt tyckte jag, tycker jag.
Så tror jag inte vill kalla mig alkoholist för jag inte ser på mig själv som en äcklig människa som tappat all självrespekt.

Nu har jag skrivit samtidigt som jag tänker så det är kanske flummit….

Vissa har skrivit att dom backat från stupet, aldrig nått sin botten….

Är det skillnad på alkoholist och alkoholist? Nä, tror inte det bara att vissa haft mer tur än andra, eller?

vår2022
sön, 2022-10-02 - 16:43

@Himmelellerhelvette Tänker att ordet och innebörden alkoholist verkligen är negativt och nedvärderande. Det du beskriver är den gängse fördomen vi har om en alkoholist. Nedsupen på en parkbänk, med tappade tänder och ingenting kvar. Man vill ju inte tillhöra det gänget och det gör vi ju inte då vi fortfarande har kvar familj, jobb, hus mm. Kanske är det bättre ord med alkoholberoende, att man kan vara det i olika långtgående processer och även beroende på sina sociala och ekonomiska förutsättningar. Jag tror att det finns så många mer som oss på forumet, som har alkoholberoende men inte sitter på parkbänken, men de ”syns” inte. Även många som förnekar att de har alkoholberoende för man vill inte tillhöra det gänget. Det har varit svårt för mig tidigare att kalla mig alkoholist, men när jag denna gång beslöt mig för att sluta dricka var det för att jag till slut erkände för mig själv att jag är alkoholist eller alkoholberoende. Jag släppte garden och erkände att jag inte kan dricka alkohol då jag är beroende. Jag kallar inte mig själv för alkoholist utan för att jag är beroende av alkohol. Det står att en alkoholist är en som lider av sjukdomen alkoholism, och så kan det ju vara. Tror inte att man officiellt säger alkoholist mer, utan alkoholberoende. För att det är så negativt och nervärderande med alkoholist. Som att man inte längre benämner någon person som handikappad utan som en person med funktionshinder eller funktionsnedsättning. Alla människor har ju lika värde och den gemensamma punkten vi har är att vi är beroende av alkohol, oavsett om man sitter på parkbänken och super eller smygsuper sin soffa i villan. Så tänker jag😁

vår2022
sön, 2022-10-02 - 16:47

Sen tror jag att det kan gå åt skogen för en del som ”oss” som utåt sett har det bra men med alkoholproblem. Om man inte kan sluta så kan det går riktigt illa, att man super bort allt för att man är så beroende.

Andrahalvlek
sön, 2022-10-02 - 16:54

@Himmelellerhelvette Jag tänkte precis som du. Så illa var det aldrig. Så långt däran var jag aldrig. Jag kunde inte tänka ordet alkoholist ens. Jo, min pappa var alkoholist. Men inte jag. Lyssna på boken ”Skål, ta mig fan”, där myntar författaren uttrycket ”problemdrickare” just av den anledningen.

Jag säger fortfarande inte att jag var alkis, men jag säger att jag har haft problem med alkoholen. Ihop med andra alkisar hade jag nog varit mer bekväm med att säga det, men jag vet samtidigt att ordet är så oerhört stigmatiserande. Just därför behöver även vi högfungerande alkisar höras och synas.

Men var sak har sin tid - du kommer att tänka annorlunda om ett halvår-ett år. Processen har sin gång.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
sön, 2022-10-02 - 17:01

Åh tack för era kloka svar❣️@vår2022 @Andrahalvlek

Jag höll precis på att vrida mig ur skinnet för det snurrar bara i huvudet att jag är en äcklig alkoholist!
En högfungerande problemdrickare kan jag mer känna ro i❤️
Jag måste lyssna på boken!

Se klart
mån, 2022-10-03 - 20:59

Hej
Jag måste flika in en fundering och det är detta med ”äcklig alkoholist” som berör mig illa. Det är väl såna som du och jag- men med lite mer otur och lite sämre förutsättningar.
För mig (som ofta tänker att jag backade från stupet) är alkoholismen väldigt demokratisk- oavsett om du är packad på en parkbänk eller en gustaviansk soffa.
Alkoholberoendet är dessutom progressivt- ofta dödligt. Jag känner sorg och bedrövad att passera människor utan tänder som står utanför Systembolaget. Nästan ingenting gör mig mer ledsen. Sånt slöseri med människoliv.
Linjen är tunn mellan oss/ det är en millimeter, en genetisk fördel. Något vi sällan rår över.
Det enda som går att vara säker på är att vi, de flesta av oss här, haft någon tur i lotteriet- som gjort att vi kunnat hejda ett rusande tåg, i tid. För detta är jag tacksam varje dag, och har inga svårigheter alls med att se likheterna mellan mig och den trasiga kvinnan som dricker Los Gredos i parken.
Kram!

Andrahalvlek
mån, 2022-10-03 - 21:24

@Se klart Lite så tänker jag om psykisk ohälsa också. I våras när jag var som allra mest deprimerad tänkte jag flera gånger ”shit, jag är en obetald hyresräkning från att bli utslängd på gatan”. Jättemånga med både psykisk ohälsa eller missbruk, eller en kombo av båda, blir just vräkta och då kan det gå väldigt snabbt åt he…. 😢

Kram 🐘

Sisyfos
mån, 2022-10-03 - 21:40

Ja, även om jag också har svårt att identifiera mig själv som en alkoholist så har ju de här erfarenheterna gjort mig mer förstående för beroendets krafter. Någon med lite mer otur. Jag är också både ödmjuk och tacksam för att jag inte fastnat, för att jag inte har valt alkoholen före annat. Ingen vid sina sinnens fulla bruk väljer alkohol först. Det är så oerhört sorgligt att se dem och vetskapen om att jag bara haft lite mer tur får mig att låta bli att titta bort som jag tidigare gjorde.

Majaela
mån, 2022-10-03 - 23:48

Mycket intressant tråd .
Syskon, vad är det som gör att man är så sårbar när det gäller syskon, vad är det som gör att de kan riva upp så mycket känslor i ens kropp, som ingen annan skulle lyckats med?
Jag har två syskon varav jag har tagit avstånd ifrån den äldsta, mest dominanta. Det har alltid varit väldigt viktigt för mig att ha hennes godkännande. Hennes ord var lag.Tyckte man olika blev man utfrusen.
Det svåra är ju att det var ju mycket kärlek också, men en villkorad sådan. Sen fick jag för mig att det inte var mig utan min övriga familj som var det intressanta, inte jag. Detta bevisades fler än vid ett tillfälle och gjorde mig oerhört sårad. Men jag har klippt av navelsträngen nu. Det är befriande och jag förvånar mig över att inte sakna den väldigt täta kontakten, vi tidigare hade, alls.
Alkoholist. Ordet skrämmer mig mycket och jag har just i min egen tråd beskrivit hur svårt jag har att ta till mig den titeln. Kanske får jag en dag kapitulera men jag har inte gjort det ännu. Att jag har problem med att hantera denna drog är jag helt med, men alkoholist, nej, vägrar.
Att tycka parkbänks alkoholister är äckliga. Ja, det är väl mest den bristande hygienen som jag ibland tycker är äckligt. Att någon luktar kiss eller riktigt mycket gammal alkohol. Det är ju väldigt äckligt. Hur mycket krävs för att huden skall lukta alkohol?
Samtidigt som det är äckligt, fylls jag av en ömhet och ett stort vemod över dessa trasiga livsöden. Hur mycket sorg och känslor har de inte medicinerat bort. En gång var de små barn, vad hände på vägen? Så sorgligt. 😔

Majaela
mån, 2022-10-03 - 23:54

Förlåt att mitt inlägg i din tråd blev lite för mycket ”jag” .
Jag tyckte så synd om Dig när du var så ledsen. Hoppas att du ändå känner dig lite ”renad” efter att ha fått ur dig känslorna istället för att bedöva dem. Att pausa ett tag från de som suger energi är inte helt fel.
Jag tycker du är en kämpe och du har väldig många bra analyserande tankar som är intressant att läsa!
Kram💕

Himmelellerhelvette
tis, 2022-10-04 - 13:58

Fick en vinflash idag! Var så glad på jobbet och kände mig så lycklig, så plötsligt, likt ett spöke, swishade känslan förbi:
- Gött med ett glas vin när jag kommer hem!
Va sjutton! Nu gamlingarna på forumet behöver jag lite klokhet från er.
Jag är inne på dag 58. Inget sug tidigare, började med ledsen i lördags, ångest i söndags och glad och lycklig idag, alla de känslorna har lett mina tankar till alkohol. Tänkt mer på alkohol de här sista dagarna än på hela min resa, känns som om förhandlaren är där och lurar, är det för att jag snart närmar mig de tre månaderna som var mitt mål från början?
Jag har inte sagt till någon att jag ska hålla upp längre än så, inte ens till min man.
Nu börjar jag bli rädd!
Har ju insett att jag aldrig mer borde försöka dricka för jag hamnar förmodligen i samma spår som innan, kanske inte direkt, kanske inte ens första åren men tillslut kommer jag mest troligt att hamna där för jag kan inte dricka lagom, det har jag försökt göra massor av gånger, under massor av år, så varför skulle det plötsligt funka att vara måttlig om några år?

Jag är ju inte ens sugen på att dricka ett glas rött till maten i sällskap, jag är mest sugen på att koppla av för mig själv med massor av glas! Fy!

Himmelellerhelvette
tis, 2022-10-04 - 14:27

Usch ser att några av er kommenterat mitt hemska uttryck som jag kallade mig själv, nämligen äcklig alkoholist.
Det var endast i självförakt och inget ont om de som står utanför samhället. Dom lider jag något fruktansvärt med! Ledsen om jag upprört er med den kommentaren.

Torn
tis, 2022-10-04 - 14:37

@Himmelellerhelvette Hej! Det är väldigt vanligt att hamna i en lite svacka just runt 50 dagars nykterhet. Jag brukar kalla det för 50-dippen. 😅 Det var samma visa för mig och flera andra av ”gamlingarna”. Dom där vinflasharna är det ingen fara med, det är reptilhjärnan som lurar dig. Något som var väldigt viktigt för min del var att bygga upp stoltheten över att ha blivit nykter. Och verkligen inte bry sig om vad andra tycker och tänker om att man inte dricker. Men det tog nog ca 6 månader innan jag kände mig bekväm med att prata om det med tex min chef på jobbet. Dock väldigt viktigt och välgörande för måendet tycker jag. Att inte känna någon skam, utan enbart vara stolt för att ha kommit ur beroendet. Det kan vara det som spökar hos dig nu. Att din man och dina vänner inte vet om att du tänker vara nykter längre än tre månader. Du behöver inte yppa något om hur illa det egentligen har varit. Det räcker med: Jag mår så bra nu, så jag kör vidare helt utan alkohol tillsvidare.🤗