Har uppdaterat mig i din tråd. Vilken otur med revbenen. Hoppas det inte är en trend härinne och att jag står på tur.
Tänk vad skönt att du har en bra förutseende handläggare på försäkringskassan och en läkare som verkar fantastisk. Du är nog kanske också en idealisk patient som verkligen analyserar gränser och inte drar iväg.
Hoppas du njöt av massagen trots revbenen. Ha en fin helg!

@Se klart Jag har ju fördel av att ha suttit både på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan flera gånger. Allt man övar på blir man bättre på. Jag är påläst och vet teoretiskt och praktiskt hur man ska få till en hållbar återgång. Nu har jag tillgång till mina förmågor igen, det hade jag inte när jag var deprimerad i våras.

Det är det som gör depression så himla förrädisk - man tappar tillgången till sina förmågor. Självtilliten får sig en rungande örfil, som det tar tid att hämta sig ifrån. Sakta, med små pyttesteg i taget, får man plåstra om sin självtillit, putta upp hen på vägen igen och fösa framåt sakta och varsamt.

I bästa fall tar självtilliten också sin kompis självkänsla i handen, så hen också får räta på ryggen i sakta mak. Och det är en process, ibland backar man ett eller två steg, men huvudsaken är att det går stadigt framåt. Tid är vår bästa vän i dessa lägen - och förmågan att avskärma sig, låta allt annat bara pågå i periferin medan man utför sin arbetsuppgift. Här och nu.

Kram 🐘

Jag är fortfarande helt pirrigt lycklig i kroppen efter gårdagskvällen. Det var verkligen återseendets glädje på flera sätt. Jag blev otroligt välkomnad och omkramad av mina körkompisar. Körledaren fick nästan tårar i ögonen av glädje när hon fick se mig. (Vi möttes en gång på Willys i våras när jag mådde som sämst.)

Vi fick komma tillbaka till vår gamla lokal, en entréhall på en gymnasieskola med en hög glaskupol som ger världens bästa akustik. Det låter som om, vi ett 40-tal, är minst 100 pers 🥰 Att stå mitt i kören och lyssna på denna skönsång, och veta att man är en del av den, det gör vem som helst knäsvag av lycka.

Att sjunga för full hals var också återseendets glädje för kroppen. Jag har repeterat låtarna här hemma, men det är ändå en helt annan sak att sjunga för full hals, som en liten del av en helhet.

Nu är jag ännu mer motiverad att träna hemma en stund dagligen, för det ger mig mer kvalitet i stunden där i kören om jag har repeterat sångerna hemma ett antal gånger. Jag blir mer säker på min stämma, vågar sjunga mer för full hals. Allt man övar på blir man bättre på. Att repetera låtar hemma är också en fin daglig meditation, för det går verkligen inte att släppa in andra tankar samtidigt.

Massagen igår gick finemang. Massören bearbetade min onda sida med fingertoppskänsla och jag kände en lättnad efteråt. Jag har till och med sovit på min favvosida i natt. Det känns när jag lägger mig på plats, men smärtan lägger sig sen snabbt. En vecka till, sen är jag nog redo för gympa med SVT-Sofia igen 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek Kan riktigt se ditt glädjepirr hur det sprider sig i din kropp😁. Har gått i kör för alla med Caroline af Ugglas. Det var otroligt roligt! Det var ca 200 pers i en stor skolaula och den delades upp i tre stämmor. Mäktigt när alla sjöng samtidigt i stämmor och jag sjöng för full hals. När jag kom hem var rösten djupare och mörkare efter sjungandet. Det ger verkligen endorfiner och välmående.

Skönt att du äntligen kan sova på favvosidan och snart kan börja gympa igen. Och att återgången till arbetet fungerar så bra och att du har en bra läkare😁. Ha en riktigt fin fredag❤️

Låter härligt @Andrahalvlek med alla dina steg på vägen. Verkligt inspirerande när jag nu ska försöka komma igång igen efter en sommar full av sjukdom och behandlingar. Nu skall mera kartonger upp ur källaren, pianonoterna hittas och så vidare. Kram! 🐳

Om en stund ska jag köra och hämta min yngsta dotter. Efter det åker vi och hämtar hennes kompis. Vi ska åka till den by där jag bodde i 24 år tillsammans med barnens pappa. De har höstmarknad där idag. Jag ser i väderappen att det ska börja regna kl 14, men just nu är det klarblå himmel och strålande sol. Till kl 14 är vi klara med vår utflykt.

Efter den utflykten har jag inga planer alls för helgen. Mer än att handla imorgon söndag, men det ta ju max en timme. Jag ska bara vila. Vila och invänta lusten att göra någonting. Kanske klädkammaren? Kanske rensa ur garderoberna? Inget måste, bara invänta eventuell lust. Vill jag ligga i sängen merparten av helgen så är det också okej. Förra helgen var jag ju på resande fot hela lördagen.

Att ge sig själv möjligheten att invänta lusten att göra lite större saker, som att rensa i klädkammare eller garderober, är ett vinnande koncept. Dels blir själva upplevelsen så mycket bättre om lust att göra är drivkraften, och dels blir slutresultatet mycket bättre. När man har lust som drivkraft gör man saker mer ordentligt och det finns också plats för kreativa idéer.

När man gör saker i sista minuten, för att man upplever att man måste göra vissa saker eller för att det förväntas av en etc, så blir slutresultatet hafsigt och nonchalant utfört, utan minsta finess.

Så jag får se helt enkelt vad resten av helgen efter kl 14 erbjuder. Hade vädret varit fortsatt fint i eftermiddag hade en långpromenad känts optimalt. Njuta av den friska höstluften och trädens färgprakt.

Kram 🐘

Av någon anledning är min yngsta dotter ledsen över något. Något hände på födelsedagskalaset igår kväll. Hon ”flyr” genom att beklaga sig över ryggont, och börja ta febern i tid och otid. Personalen smörjer med tigerbalsam och dottern söker deras sympati. Jag känner henne tillräckligt väl för att veta att det här kan vara fejk från början till slut. Hon ”bäddar” för att slippa åka till jobbet imorgon.

Visst, hon har säkert lite ont i ryggen, men hon överdriver. Känner ingen större dramaqueen än hon. Jag ska åka dit kl 11 och ta en promenad med henne. Hon behöver röra på sig, hon behöver träning i någon form - bättra på både flås och styrka. Ryggontet beror på svaga muskler. Hon är 23 år och har sämre fysik än sin farmor som är 76 år.

Boendet hon flyttade till hade som ambition att ha tema ”rörelseglädje”. Av det har det hänt föga. Och jag kan inte råda över personalen, de måste ta tag i de bitarna själv. Jag har nu tipsat om att min dotter blir sporrad av guldstjärnor. En ⭐️ i kalendern för varje promenad gör underverk för hennes motivation. Jag har lämnat med ett antal ark med guldstjärnor och idag ska hon få sin första ⭐️ Sen är det upp till boendet att fortsätta på den vägen.

Jag har också tipsat om att gympa i grupp för hela boendet också skulle stärka deras kroppar. De har alla mer eller mindre problem med övervikt, och fysisk aktivitet är noll prioriterat hos dem. Det blir många timmar framför tv eller dator istället. Samma sak här, personalen på boendet måste själva ta tag i det. Jag tipsade dem om SVT-Sofias gympa. 20 min varje dag i grupp borde de kunna få till.

På det området är min yngsta dotter en treåring. Hon åbäkar sig, piper och gnäller, pustar och stånkar. Man får ta det, och sakta fortsätta fösa henne stadigt framåt. Berömma henne väldeliga för minsta framsteg, boosta hennes självkänsla vad det gäller fysisk aktivitet. Hon har urusel motorik, kan inte härma andras rörelser. Hon har dålig balans och har noll koll på armar och ben. Rörelserna måste vara enkla att förstå - och sen får man köra samma rörelser gång efter gång.

För mig är det här självklart. Jag har levt med henne i 23 år och vet direkt när det är fejk eller allvar. Jag vet att hon ”flyr” in i sjukdom, för att hon vet att vi reagerar starkt på det. Det är mitt jobb som mamma att genomskåda det. Ibland gör jag en missbedömning, då är hon sjuk på riktigt, men 99 av 100 gånger har jag rätt. Och hon gör det inte medvetet, hon tar bara till den enklaste vägen för att slippa göra. Enklaste vägen för att få sitta i soffan framför tv:n och vila. Vila från vadå? Vilan?

Jag förstår att det inte är lätt för personalen, de ska lära känna alla de boendes egenheter. Men hon har bott där sen april 2021. De borde ha lärt känna henne lite bättre vid det här laget. Nej, jag ska inte lägga energi på att vara irriterad på personalen. Jag ska peppa min dotter och indirekt även peppa personalen. Tipsa om guldstjärnor och SVT-Sofia. Nu ligger bollen hos dem.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Friskis & Svettis har ett enkeljympapass som ligger på deras webb öppet för alla. Man behöver inte vara medlem för att få tillgång till det. Tänker att det kanske är ett ännu bättre tips för boendet? Jag har tittat på det för min dotters skull och tycker det verkar kul och bra!
Kram!

@Andrahalvlek förstår till fullo att det blir tjatigt för dig och att du känner dig maktlös. Starkt att du ändå försöker! Jag har ju en sjuk väninna nu, som inte kan gå. Och inte vill träna och kommer med alla möjliga undanflykter. Jag har gett upp. Men din dotter är ju ung så det är ju verkligen viktig. Kram till dig!

@Geggan Ja, vad kan man göra? Man kan bara peppa så gott man kan, men ibland känner man sig bara tjatig. Guldstjärnor funkar förvånansvärt bra på min dotter. Det räcker att de sätts på kalendern, hon kräver inget gott i utbyte eller så.

Att bara få en guldstjärna räcker som motivation, än så länge. Och mycket beröm. Positiv förstärkning. Men det funkar ju inte på din väninna förstås. Kan hon motiveras med något annat? Ibland kan det hjälpa att göra tillsammans. Sittgympa vet jag att det finns för äldre.

Kram 🐘

Jag tänker att lösningen för min dotter är TILLSAMMANS. Hon är svår att motivera att ”träna” på egen hand, vad det än gäller. Men om man gör tillsammans så blir det roligt och skrattmusklerna får jobba lite också. Jag hoppas innerligt att boendet anammar Friskis & Svettis-gympan, för den verkar helt perfekt för alla de boende där dottern bor. Alla behöver röra på sig.

Kram 🐘

45 min promenad blev det för mig och dottern idag. Inget pust och stånk alls faktiskt. Guldstjärna på väggkalendern efteråt ⭐️ Jag tror att hon på sitt sätt förstår att det är viktigt att röra på sig, och att hon lider av sitt dåliga flås och att kläderna krymper hela tiden.

Vi två kan nästan ha samma storlek nu, och det är illa med tanke på att jag har gått upp 20 kg i vikt. Och jag tänker inte att min dotter ska banta (inte jag heller), men viktökningen måste hejdas och för att få ett bra liv behöver hon ha bättre flås och bygga muskler. Annars kommer hon bara må sämre och sämre.

Hennes ryggonda är garanterat precis som mitt ryggonda pga dåligt tränade ryggmuskler. Tydligen dansade hon en del på festen igår, så hon har väl träningsvärk idag. Sen minns hon från i våras att hon hade väldigt ont i ryggen pga vätskan i hjärtsäcken, så hon får nästan panik av att ha ont.

Innan jag kom dit i förmiddags hade hennes pappa varit där och lämnat ett stödbälte till henne. Han skrev sms till mig efteråt: ”Det är ingen fara med henne, hon har lugnat ner sig nu”. Det räcker att vi kastar en blick på henne för att se hur läget är. Fejk? Riktig smärta eller överdriven?

Och vi vet hur vi ska göra för att bekräfta hennes känslor, men ändå lugna ner henne och få henne att sluta med att överdriva. Hon kan överdriva sig sjuk nästan. Ibland försöker hon kräkas i en spann och vi föräldrar säger lugnt: ”Det där är bara lite slem, du är inte sjuk”. Och egentligen är det bara något annat hon vill slippa.

Den kunskapen är så oerhört svår att förmedla till personalen, man får ta det lite i taget. Hon är så ”lätt” på så många områden, och de här lite svårare bitarna kommer bara fram då och då. Personalen säger ”vi kan inte tvinga dem, de har ett eget bestämmande” och jag blir så trött, även om de har rätt.

Om hon sätter sig på tvären för att hon är lat så får personalen locka henne att utföra ändå, precis som man gör med små barn. Ibland är inte ett nej okej. Hur skulle det se ut om små barn fick sin vilja igenom hela tiden? Om min dotter skulle få sin vilja igenom hade hon levt på chips och cola och enbart suttit med mobil och tv igång 24/7. Och det hade hon inte mått bra av.

Kram 🐘

Fyra veckor har det gått nu, med mina nya sundare livsstilsvanor. Ingenting har hänt på vågen 😫 Eller jo, viktökningen har ju avstannat. Och det är bra! Mest stolt över är jag att det gått fyra veckor utan choklad och glass, tjoho! Zip, noll choklad och glass. Mallgrodar 🐸 mig över det lite idag känner jag.

Den gångna veckan uppnåddes endast 39/56 ✅ Och det beror på att jag inte har kunnat gympa och svinga min kettlebell pga min revbensskada. Helt okej ursäkt faktiskt. På onsdag planerar jag återstart för gympa och kettlebell, får se om revbenen tycker detsamma. På onsdag är det två veckor sedan det ödesdigra fallet. Jag har fortfarande lite ont, men inte alls i samma utsträckning som tidigare.

Jag ska öka på mitt dagliga stegmål från 7.000 steg/dag till 9.000 steg/dag. Man plan är att addera en promenad direkt efter jobbet. In med väskorna, byta om, ut och knata. Varje vardag. På helgen får jag utöka mina långpromenader lite, för på helgen kommer de flesta stegen från en enda längre promenad plus lite hit och dit.

Jag ska också tänka på att minska mina portioner lite. Just nu lassar jag på rejält och tar gärna om, men jag ska skärpa mig lite där. Mätt lär jag bli ändå, jag äter så snabbt att jag först en kvart senare märker att jag blev mätt.

I övrigt ser jag fram emot ännu en arbetsvecka. Privat är veckan lite mindre uppbokad. Inga vårdbesök eller liknande heller. Fullt fokus på mina sundare livsstilsvanor således.

Kram 🐘

Jag bor ju i lägenhet. Funderar på att annonsera efter att hyra ett litet hus i den by där min yngsta dotter bor, eller i dess närhet. Gärna lite närmare havet, gärna så jag har cykelavstånd till havet. Fast cykelavstånd till havet är det förstås överallt i min hemkommun, men jag menar typ 10-15 min på cykel max. Det är bra att drömma 🥰

Sen kom elbristen och jag blev lite tveksam. Värme och varmvatten ingår i hyran, skulle jag hyra en stuga blir det garanterat kallhyra. Jag fixar inte den ovissheten. Jag fixar den inte när jag mår hundra procent bra, och jag fixar den än mindre nu när jag lägger allt mitt fokus på att komma tillbaka i arbete och få ett ”fungerande” privatliv i kombo med jobb.

Jag skulle aldrig kunna vara egen företagare tex. Jag behöver en fast månadslön, så jag vet vad jag har att tillgå. Att bli sjukskriven och förlora 10.000 netto var förstås ett trauma i sig, men jag hade ju inget att välja på. Hyreskostnaden är den största enskilda posten, sen bilen/drivmedel. I övrigt kan jag leva snålt, och jag har klarat mig bra ekonomiskt trots sjukskrivningen. Det jag fick ut i sjukpeng täckte mina utgifter. Jag inser att jag är lyckligt lottad som fick ut maxbeloppet i sjukförsäkringen, och jag har inga hemmavarande barn att försörja längre.

Den sista elräkningen var det dubbla jämfört med tidigare. Inga jättebelopp, jag betalar ju bara hushållsel, men ändå en tydlig ökning. Vad kan jag göra? Jo, jag kan vara mer noga med belysningen. ”Ta med mig ljuset när jag går”, dvs lämnar ett rum.

Jag har varit slarvig. Tänder upp i princip hela lägenheten kvällstid, i nästan alla rum. Fönsterbelysning har jag i fyra rum och tre av lamporna står på dygnet runt. Av ren lathet, att jag inte tar mig för att tända dem i skymning och släcka dem när jag lägger mig. Jag kan frosta av frysen så den drar mindre elström. Jag kan dra ut kontakten på tv och tv-box så att de inte drar ström i standby-läge.

Så nu gör jag allt det. För att dra mitt strå till el-stacken. Och sen ser jag på nyheterna att elbolagen har exporterat massor av elenergi till utlandet under de senaste månaderna. Kolossala mängder. Ridå. Vad fan anstränger jag mig för? Det höga elpriset beror ju inte precis på brist på elström, om det kan exporteras så stora mängder - som gynnar elbolagens kassakonto.

Men jag fortsätter ändå. För att jag tror på konsumentmakt. För att jag tror på att alla kan gräva där de står, bidra med sitt lilla. Antingen det gäller att sortera sopor, handla klimatsmart eller spara på elström.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det låter bra! Man får göra det man kan. Att byta ut alla lampor till LED-lampor är tex en väldigt bra sak. Dom drar ju nästan ingenting. Det är nog smart att avvakta lite med att flytta till hus. Just att värma upp vatten drar mycket energi. Jag har lagt av med mina kvällsbad de dagarna när elpriset är extra högt. ( har timpris). Ev så skulle du väl kunna flytta till en annan lägenhet så länge. 🤔 Eller grannarna har kanske lugnat ner sig med sin höga ljudnivå?

Kram

@Torn Just nu är det liiite lugnare. Och ingen har flyttat in i lägenheten ovanpå än. Jag bidar min tid, fokuserar på att komma tillbaka till arbetet - med bibehållet rikt privatliv. Jag behöver båda delar för att bli hel. Ge och få. Plus och minus.

Att mellanlanda i en annan lägenhet känns tufft. Jag hatar att flytta. Inte bara för egen del, även att hjälpa till och flytta andra är tufft. Flyttar jag till annan lägenhet blir jag nog kvar där några år.

Allt blir som det blir och går som det går. Jag tror ju på ödet, en dag dimper det ner ett attraktivt erbjudande i knät typ.

Kram 🐘

PS. Är det inte enbart LED-lampor som säljs nu för tiden?