Hej! Så var det för mig i vintras! Efter att ha varit sådär förundrad och glad som du i flera veckor, så kulminerade min eufori kring nykterheten runt dag 50. Kände en sådan lättnad: ”Jag klarade det!!” sa jag överväldigad till mig själv typ. Sedan hamnade jag i en dipp några dagar. Sedan uppåt igen. MEN det som hände däromkring var att jag liksom insåg att ”vad fasiken - jag kommer aldrig att bli klar med nykterheten…” (det finns inget ”jag klarade det” - det är ett livslångt commitment) Och det gjorde mig lite nedslagen, förvirrad kanske, och jag tappade riktningen. Fortsatte ändå (nästan 90 dagar). Men, utan att jag riktigt förstod det, vände min färdriktning där kring 50 dagar… Jag slutade gå bort från livet m alkohol och istället i en vid kurva tillbaka mot det. Från att ha byggt tjocka murar och en lång sträcka mellan mig och alkoholen var det plötsligt en dag inte ens en tunn gardin eller en centimeter kvar oss emellan… Jag uppmärksammade inte min kurva-promenad tillbaka, utan jag trodde nog (på de levels jag hade tillgång till) att jag fortsatte bortåt/framåt…

En sak man kan tänka på är att - på samma vis som det är en process/resa och ett tankesystembygge att ta sig bort från alkoholen, så är det en process/resa att gå tillbaka (och montera ner bygget) också… Jag uppmärksammade inte denna återgångsprocess hos mig - ”hittade den inte” så att jag kunde strypa den 😆. Kanske ignorerade jag den? Lät den ske? Parallellt med att jag i den ”yttre sfären” fortsatte framåt? Jag vet inte… Men värt att ha i åtanke för dig nu tänker jag! Var medveten, uppmärksam och ”sann” mot dig själv vad gäller den riktning du går/vill gå! Om du på riktigt inte vill dricka alkohol mer, då ska du syna dig själv så du inte gör som jag - låter en kurva-promenad tillbaka påbörjas som du (medvetet eller omedvetet) låter bli att hejda…

Och precis som du skriver - sannolikheten att du hamnar på den punkt du var när du började skriva, om du dricker igen, är ju hög. Och det var skitskitjobbigt att börja om igen (nu går det fortsatt framåt/bortåt för mig 😊, men det känns som att det ”var på vippen”…!)

Heja dig Himmelellerhelvette ⭐️🤗!

@Himmelellerhelvette Annie Grace har ett recept på att bli och förbli nykter:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker.

På den sista punkten kommer stoltheten in. Att man berättar om det för vissa utvalda. Berättar för några fler. Tar några aktiva beslut på anti-alkoholtemat (tex inte ge bort alkohol i present). Små, små steg på vägen - i rätt riktning.

Och glöm inte - tankar och känslor kan inte lyfta glaset till munnen. Du behöver inte agera på tankar och känslor. Och nu är inte alltid - du kommer att bli mer och mer bekväm i rollen som en person som inte dricker alkohol.

Kram 🐘

Tack@Torn @Annabell @Andrahalvlek för era svar❤️ Skönt att läsa att det är en vanlig grej runt 50dagar. Tänkte nästan att vinflasharna automatiskt gjorde att jag drack😂Jag är så rädd om min nykterhet att det nästan är löjligt, som man oroar sig för sin bebis typ 😅

@Annabell Tack för att du delar den erfarenheten, jag ska verkligen tänka på det och fortsätta min väg bort från Alkoholen! Skönt att du haffade den igen❤️

@Andrahalvlek Jag ska tro på att jag klarar det, jag ska fokusera på fördelarna och jag ska identifiera mig som en person som inte dricker ❤️

Jag kommer säga till min man när jag känner mig mer stabil men det får komma naturligt, nån gång kommer han kanske fråga när det börjar närma sig tre månader och då ska jag säga som @Torn skrev:
-Jag mår så bra nu, så jag kör vidare helt utan alkohol tillsvidare❤️

Nu har jag tagit ett nytt beslut! Det är bara en månad kvar på mitt första mål som var tre nyktra månader.
Jag känner att det känns stressigt att det bara är en månad kvar så nu har jag skrivit in mitt nya mål här på forumet som är 6 månader🤗
Det är så många här på forumet som skriver att det händer så mycket efter 6 månader och det vill jag verkligen uppleva🥰

@Himmelellerhelvette Tycker du tar ett klokt beslut. Det hände mycket för mig mellan 3-6 månader och det blev liksom mer stabilare när allt föll på plats mer. Alla snurriga tankar, dippar och hjärnan som får återhämta sig ordentligt och bli stabil. Bättre kontakt med mina känslor och den nöjda känslan av att det går så bra utan alkohol. Man styr sitt eget liv.

Vad gäller att prata med maken, så berättade jag inför dag 1 om mitt ”egentliga, smygande och hemliga” alkoholproblem för honom. Jag ville inte att vi skulle köpa hem vin och för att han verkligen skulle förstå varför, bestämde jag mig för att berätta ”allt”. Jag ville också att han skulle förstå hur beroende jag var och hur psykiskt dåligt jag mådde av att dricka. Jag ville också ha hans stöd om jag skulle få det tufft. Han blev lite paff och hade inte förstått att det var så illa ställt för mig. Jag ville också få ut allt skit och vara helt sann och ärlig med honom. Han var lite orolig i början om jag verkligen skulle klara av att inte dricka mer, men mest för hur jag skulle må om jag inte klarade det. Jag tänkte att jag får väl visa honom att jag inte är orolig för att inte klara av det, samt att jag ska visa honom att jag klarar av det denna gång. För oss har detta, att jag berättade allt, fört oss närmare varandra. Han är tacksam för att jag berättade allt och känner tillit till honom. Jag pratar om hur hjärnan påverkas, alla mina tankar och hur min process fortlöper så öronen blöder på honom😂 Han är min bästa vän, livskamrat och supporter och han är mäkta stolt över mig❤️

Så bra beslut! Du kommer garanterat märka massor med fler positiva effekter av alkoholstopp. När det gäller att berätta till din man så är mitt enda råd: berätta. Precis som du skriver kommer du kanske få ögonen på dig men det är väl bara bra i förlängningen. Jag berättade allt för min man samma dag som jag bar ut de förbannade vinboxarna. Han är min största support och vi är varandra närmare nu än innan. Bra kämpat förresten 🎈@Himmelellerhelvette

Tack @vår2022 @Andrahalvlek @majken_r @Kebne1 ❤️

Jag har fortfarande förmycket skam i kroppen för att berätta. Vi står varann nära och han vet helt säkert mycket mer än jag berättat i ord. Han har påpekat flera gånger hur snabbt jag dricker och att han sett att jag dricker mig full på soffan för att sedan snabbt försvinna in i sovrummet och däcka, han har kommit på mig när jag gömt dricka. Vi har otaliga gånger pratat om att dricka måttligt. Jag kan ännu inte säga med ord till honom hur illa det varit men är rätt säker på att han förstått det som behöver förstås. Jag kommer säga att jag mår så bra av detta första stopp att jag utökar med tre månader. Sedan kommer jag med tiden jag känner mig mindre skamsen att säga mer till honom.

@Himmelellerhelvette Prova att skriva ett brev till honom. Sen lämnar du det till honom, eller inte. När du skriver blir orden kanske helt sanna och begripliga - och då kanske du vågar berätta. Men man kan ta pratet i små portioner också.

Jag berättade för min äldsta dotter först, då jag hade varit nykter i tre månader. Det kändes som en milstolpe att berätta. Jag planerade att berätta medan vi åkte bil, då kan man prata rätt lättare tycker jag. Slipper se varandra i ögonen. Jag sa: ”Jag har slutat dricka alkohol. Jag har varit nykter i tre månader nu.” Hon sa: ”Bra, jag tycker mer om dig som nykter.” End of discussion. Den gången. Sen har vi pratat massor om det flera gånger efter det förstås. Men då bröt jag isen.

Kram 🐘

Har snart lyssnat färdigt på boken: Skål ta mig fan! Rekommenderas!

Han pratar om att det är viktigt att nå sin personliga botten. Jag nådde min för 2 månader sedan. Jag har trott att nå sin botten är på ett sätt, att man förlorat massor.
Min personliga botten var kraftigt psykiskt lidande och även fysiskt och jag kände till 100% att DET RÄCKER NU! Jag har försökt vara måttligt, lära mig gränser och allt det där oräkneliga gånger. Sista veckan jag drack i somras ville jag bara att veckan skulle ta slut så jag kunde börja min nykterhet.

Lyssna på boken om du känner att det räcker nu, ett tips bara om det kan hjälpa någon🥰

Hej,
Så bra att du tagit ett mer långsiktigt beslut. Jag tror jag gjorde exakt som du- förlängt till 6, efter två månader.
Gav mig lite andrum.

Jag vill också säga att det här med att ”berätta allt” inte är något krav från någon. Det ena är inte bättre eller sämre. Vi är olika. I vår kultur premieras pratandet- har många fördelar- men det finns många andra sätt att förmedla tillit och närhet.
Att bli nykter är kravfyllt. Att lägga på ytterligare krav kanske kan vänta- tills du känner dig mogen.
Många sanningar förblir i det tysta genom livet, och av olika skäl.
Gör - i din takt. Kram.

Jag känner mig så lycklig, lugn och harmonisk och så stolt över att jag förstått att jag är en högfungerande problemdrickare som varit så duktig på att dricka att jag numer väljer att inte dricka för jag mår så bra både psykiskt och fysiskt utan alkohol❣️

@Himmelellerhelvette Underbart att höra! Låter som en uppenbarelse och som att du lyckats knäcka koden😁. Kan känna igen det, när det liksom det bara faller på plats. Jag brukar säga att jag genomskådat mig själv och kan på något sätt se allt utifrån. En så härlig känsla, njut❤️