@himmelellerhelvete långt namn o man känner sig liteknasig när man skriver det haha. Dina orsaker till att dricka skulle kunna vara jag precis.
Stark igenkänning . Möjligtvis att jag inte drack ett vin som inte smakade gott ,då köpte jag nytt gott men det kunde å andra sidan vara fesljummet för det stod Inte i kylskåpet så, det var gömt 🤢

@Majaela Tryck bara på ”Svara@” så slipper du skriva @Himmelellerhelvette 😁

Du kanske ser att jag svarat i din tråd också där du undrar när du vågar prova för att pånytt försöka lära dig dricka måttligt.

Har du stor egenkänning i hur jag beskriver mitt drickande och dessutom gömt (det har jag med) råder jag dig till att börja med tre månader innan du börjar våga.

Efter två månader tyckte jag det kändes stressigt att det bara var en månad kvar så jag förlängde mina tre månader till sex månader.

Jag vill nog kunna vara måttlig framöver, kanske! Men jag är inte på långa vägar där än. Så mycket positivt med nykterheten har hänt de senaste snart 10 veckorna att jag aldrig i nuläget vill riskera det!

@Andrahalvlek Ja det var så skönt❣️Han är det bästa som hänt mig🥰

Ilskan drabbade mig, det som hände drabbade mig, var riktat mot mig, var personligt! Men jag tycker jag hanterade det som du beskriver mer tydligt än argt…. Eller rätt argt faktiskt! Haha men jag hade rätt att bli arg!😇

Jag har haft många drömmar om att jag dricker måttligt i två nätter, jag klarar det fint men blir besviken på andra som inte klarar det.
Undrar vad dessa drömmarna handlar om? Vad vill dom mig?
Jag vill inte prova dricka än på väldigt länge, ev till sommaren först.

@Himmelellerhelvette Det är nog alkoholdjävulen som gör en framstöt tyvärr. Detta eftersom du har börjat fundera på att ev dricka till sommaren. Så du får vara extra vaksam så han inte får ännu mer kraft. Det bästa är att inte tänka så långt fram i tiden. Du kommer tänka helt annorlunda ju längre tid du är nykter. Efter ett halvår tex är det som natt och dag, jämfört med 3 månader. 😃

Kram

Du har nog rätt @Torn!
Jag har varit mer inriktad på att inte dricka hittills men har funderat lite senaste dagarna på om jag ska våga prova i framtiden igen, så säkert därför drömmarna kommer, för att det är en bearbetning hjärnan håller på med när jag sover men jag är inte minsta sugen på att berusa mig.

Tänkte idag när gubben hällde upp vin till sig att, hade det varit jag hade jag hällt mycket mer i glaset när han inte såg och halsat halva för att det sedan ska se ut som om jag bara hällt upp lite i glaset.
Sålänge jag fortfarande vet att det skulle vara fallet är jag inte rädd för att alkoholdjävulen kommer lura mig att smaka för jag VET att jag är låångt ifrån att kunna dricka normalt!
Den tanken sitter kanske fortfarande kvar till sommaren, om ett år om två år och sålänge jag vet att jag inte kan dricka normalt kommer jag inte vilja prova för jag vill ALDRIG någonsin hamna i det destruktiva drickandet igen.

Såg två alkisar som var riktigt illa däran idag och tänkte att så där skulle jag kunna sluta om jag inte forsätter mitt liv i den riktningen jag vill och valt för mig själv.

Tack för att du finns @Torn 🥰

Är det fler med mig som inte haft sug! Jag tänkte att efter tre veckor skulle jag känna det, jag har varit beredd på suget hela tiden, imorgon är min dag 70 och jag är oerhört tacksam men tankarna på att jag inte kan ha varit beroende kommer nu.

Därför undrar jag om det är fler som inte haft något sug.

Kan det vara så att jag lyckats dricka för mycket men av vana mer än beroende?
Om man är beroende borde man väl känt sug?

@Himmelellerhelvette Jag hade inte speciellt mycket sug, som jag minns det. Jag var fullt upptagen med att plugga nyktra fakta. Och jag hade spikat igen bakdörren.

Jag fick bara vin-flashar. ”Hmm, den här känslan brukar jag dricka vin på 🤔 Men nu gör jag inte det mer, så då får jag hitta på något annat”.

I början kom de ofta, med tiden mer sällan. Numer väldigt sällan. Senaste gången var i juli när jag hade träffat yngsta dottern för första gången på flera månader. I bilen hem sen kunde jag nästan dödat för ett glas. Men rätt snabbt fann jag mig, blev full i skratt. ”Vad fan kom du ifrån?”

Situationer kräver bara övning, övning, övning. Starka känslor måste man lära sig uthärda, och ev ta hand om på annat sätt och det tar längre tid.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag är helt klart superberoende, men denna gång då jag verkligen bestämde mig för att sluta dricka, har jag inte haft sug mer än de 4 första dagarna, då den akuta abstinensen höll på. Minns att jag också efter några månader undrade om jag verkligen var beroende då jag haft så lätt och inget sug. Samma tankar som jag haft vid tidigare uppehåll, blivit så glad när jag övertygat mig om att jag inte är beroende, provat dricka och hamnat på ruta 1 igen. Man kan gå tillbaka och titta på hur dryckesvanorna såg ut, då ser man hur man druckit. Troligtvis hamnar man i samma mönster igen efter tag om man börjar dricka, jag gjorde det, för jag är och förblir alltid beroende.

Jag tror att det handlar om förnekelse. Det är en psykologisk försvarsmekanism där en person står inför ett faktum som är för obehagligt att acceptera och avvisar det istället och insisterar på att det inte är sant trots vad som kan vara överväldigande bevis. Jag ville så gärna inte vara beroende, för jag ville kunna dricka som alla andra. Denna gång lyckades jag att inte förneka, inse faktum om hur det förhåller sig och acceptera att jag är och förbli alltid beroende. Jag känner inte skam över det längre, att bli beroende kan hända vem som helst då vi av olika anledningar helt enkelt har mottaglighet och benägenhet att bli det. Tvärtom känner jag mig stolt över att jag inser och förstår att jag är beroende och att jag lyckats sluta dricka för att inte vidmakthålla och ge näring åt mitt beroende. Att jag tar ansvar för mig själv och mitt liv.

En annan sak som gjort detta så tydligt och klart är hur ofta personer här på forumet råkar ut för återfall, personer som inte druckit lika häftig och mycket som jag, som borde vara ”mindre” beroende än mig (om man nu kan mäta det?). Det är så tydligt och klart att Alkoholdjävulen lurar och snärjer oss till att tro att vi inte är beroende och att vi kan klara av att dricka liiite. Hans Pinocchio-näsa växer 10 meter varje gång han viskar ”du är värd ett glas, bara ett liiitet glas”😂.

Så ser jag på saken. Ha en fin söndag!❤️🍂

majken_r

@Himmelellerhelvette Det där med sug..Har du en period du tänkt vara utan alkohol? Undrar då jag inte känt så mycket sug alls när jag tex bestämde 30 dagar eller 100 dagar. Istället för sug smög tankar sig på om hur jag antagligen inte var så beroende ju närmre slutdatum jag kom. Ett sug förklätt till något annat..lurigt!
Nu när jag gett upp så har jag inget sug, det är mer att tanken fladdrar förbi utan att ta tag i mig. Så, ju mer måttliga tankar jag haft under åren, desto mer sug. Sen så inser jag att jag aktivt måste minnas att jag ska inte dricka!🍂

@Himmelellerhelvette Jag hade inte heller något sug att tala om. Jag trodde det skulle vara mycket värre! Ändå är jag gravt beroende. Men så länge jag inte dricker så märker jag inte av det. 😀 Riktigt skönt! Alla som hittat till det här forumet är beroende, annars skulle dom inte ha hittat hit. Att du funderar på om du är beroende, är bara ett tecken på att du är det. Och som jag har skrivit tidigare, så har jag sett på det som du har beskrivit, att du utan tvekan är beroende.

Kram

Tack för era svar🥰förstår inte beroendet riktigt men det jag vet är att jag inte har något sug och inte heller vill dricka så jag släpper det ett tag. Jag mår så himla bra och är så tillfredsställd av mina a-fria alternativ så jag ser ingen anledning att dricka något med alkohol. Alla de positiva effekterna jag fått av mina 70 dagar gör att jag är lycklig, innerligt lycklig!

@Himmelellerhelvette Låter härligt! Om du vill få mer kunskap om beroende, kan jag hitta fakta åt dig som handlar om hur hjärnan blir påverkad av alkohol, hur man blir beroende. Det är alkoholen som gör hjärnan beroende.

Njut av ditt goda mående och nykterheten❤️🍂

@Himmelellerhelvette När jag tänker efter, ang hur hjärnan påverkas av alkohol och beroende, har jag skrivit så mycket om detta i både mina trådar och i andras trådar. Du har även läst en del och kommenterat. Jag tror inte jag kan tillföra något nytt om detta. Det jag istället kan säga är att det gäller att få ihop det medvetna och det undermedvetna tankarna om alkohol, så att det inte finns en konflikt i dessa tankar. Tex att jag är beroende och jag är inte beroende. Det finns en konflikt i dessa tankar som strider mot varandra. Det blir då ett kluvet tänkandet, kognitiv dissonans, två motstridiga värderingar eller ideér. Man behöver då jämka ihop den inre konflikten, behovet av att sluta och rädslan för att missa något om man slutar. Det är lätt att motivationen börjar tryta och viljestyrkans mattas om man har en inre konflikt om detta. Om man kan jämka ihop den inre konflikten, så krävs inte så mycket viljekraft för att motstå att dricka.

Jag har fått ihop denna inre konflikt och därför har jag lätt att avstå och inget sug. Du säger också att du inte har något sug och att det går lätt att avstå. Det du inte får ihop är om du är beroende eller inte och där kan det finnas en inre konflikt, som inte är löst. Du kan läsa mer om detta i Annie Grace bok, Tänka klart.

Ha en fin måndag!❤️

Tack @vår2022 🥰
Jag ska läsa boken.

Det som är min konflikt som jag tänker just nu är om jag var beroende eller drack av vana och sen drack för att stilla ångest.

Eftersom jag hade sån obeskrivlig ångest av att dricka för att jag var rädd att dricka för mycket och ångest dagen efter, OCH drack extra för att somna eller däcka blir det lätt för mig att inte dricka. Jag vill och vågar inte utsätta mig för det igen. Jag har ingen aning om det kommer ändras för mig, om jag någonsin vågar dricka igen. Jag säger att jag tänker att jag kanske tar något glas till sommaren men så rädd som jag nu är för alkohol så har jag svårt att tro att jag kommer våga men det är lång tid till sommaren.
Sedan ser jag framför mig att om jag tar ett glas får jag ångest direkt och kommer då ta två snabba till för att lindra ångesten och sedan är jag där igen.

Ångest, oro, hela tiden med nerverna utanpå, svårt att somna, vakna hela tiden alternativt somna och sedan vara vaken i flera timmar innan jag tillsist somnar om igen. Det är vad jag sätter på spel om jag dricker igen. Jag klarar inte av att må så dåligt mer, gjorde det under så många år.

@Himmelellerhelvette Egentligen är det viktigaste vad du tycker och tänker om hur det står till och är för dig. Den egna sanningen är din sanning och jag vill inte på något sätt pådyvla dig min sanning. Vi kan tycka olika och det är ok. Det är intressant att prata om det. Vad jag säger är det jag kan se från mitt perspektiv av det du beskriver om ditt tidigare drickande.

Tänker att man ofta säger att man dricker av gammal vana. Man har tex en vana att dricka varje helg, som till slut blir även en vana på vardagar och söndagar fast man ska jobba dagen efter. När man inte längre kan kontrollera sitt drickande, har det skett en förändring i hjärnans belöningssystem. Denna vana leder till att man blir beroende och hjärnan har blivit ”kidnappad”. Alkoholen ger en sån stor dopaminkick och det har skett en omprogrammering i hjärnans belöningssystem som kopplas ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen att dricka och få kickar. Därför dricker man mer, men samtidigt stressar man hjärnan när man dricker och man får känslor av ångest. För att dämpa ångesten dricker man ännu mer och den onda cirkeln är igång. Beroende är en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem.

Du berättar att du fick en obeskrivlig ångest av att dricka för att du var rädd att dricka för mycket. Tycker att det verkar som att du inte kunde dricka lagom och stoppa, då du fick ångest och blev orolig att dricka för mycket. Tänker att det var för att hjärnans belöningssystem ville ha mer och det går inte att stoppa om man börjat dricka. Du visste av tidigare erfarenhet att det oftast blir för mycket och svårt att stoppa. Hjärnan har blivit inlärd till att göra så och vill upprepa handlingen varje gång och ha sin belöning och kick. Samtidigt stressas hjärnan av alkohol och kan skapa känslor av ångest. För att dämpa ångesten drack du mer för att somna eller däcka. Som jag ser det av det du beskriver och tidigare beskrivit, så är det en vana som eskalerat, man tål mer och behöver mer och det har utvecklat ett beroende.

Som sagt detta är min reflektion och inget annat. Jag vill inte och klarar heller inte av att må som jag gjorde när jag drack. Det var destruktiv, svart och hemskt. Jag är så himla glad över att ha blivit nykter och få livet åter. Jag tycker att du gör detta så himla bra, du är klok och det har hänt mycket inom dig under tiden du varit nykter.❤️

Tack fina @vår2022 ❣️ Det låter helt vettigt det du skriver, jag måste varit beroende och det är det som känns så konstigt för min kloka del av mig själv skulle aldrig bli beroende men den delen av mig som jag själv inte kunde kontrollera var beroende, måste varit så eftersom jag inte kunde sluta när jag började, klart jag kunde i vissa fall men oftast drack jag mer än jag ville.
Gillar inte känslan det ger mig att säga att jag var beroende men eftersom jag är lika rädd nu för att om jag skulle ta ett glas skulle jag dricka förmycket, som jag var då så är jag väl beroende, hade jag inte varit rädd för att dricka för jag trodde jag skulle klara det hade jag inte lika lätt trott att jag var beroende.
Jag gillar tanken på att jag får dricka om jag vill men jag vill inte, låter snällare än jag vill inte dricka för jag är beroende.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Jag förstår att du känner skam inför faktumet att du var/är beroende. Men det finns inget skamligt med det alls. Dricker man en beroendeframkallande drog ofta så blir man beroende till slut. Det blir alla, det är mängden som avgör. Väldigt många i din omgivning är garanterat också beroende, men de vill inte erkänna det. För sig själv eller andra.

En sak kan jag glädja dig med. Känslan av skam blir mindre med tiden. Och känslan av stolthet över att man faktiskt har tagit ansvar för sitt liv blir bara starkare med tiden.

Kram 🐘