Hej på er. Varför bestämde jag mig för att sluta dricka just denna sommar? Varför tyckte jag helt plötsligt att det började kännas som ett enkelt val att välja bort min älskade drog alkohol? Har nu 74 dagar som nykter och planerar att fortsätta i denna stil. Har inte varit nykter såhär länge på många år. Alkohol har ju varit den bästa medicinen mot allt. Fram till årets semester.
Har än så länge inte direkt stött på några gigantiska sug eller sammankomster där jag behövt försvara mig på något sätt. Jag undrar om det kommer? Det har jag förberett mig på. När jag stöter på sorg... kommer jag då ta till kemisk lycka? Jag hoppas inte det. Åh, har så många frågor till mig själv. Älskade lilla mig som jag vill kunna tycka om men som jag ibland hatar. Jag tror boven på många sätt i detta är ett flytande jävla gift.
Älskade, hatade gift.
Är osäker på i vilken kategori jag skulle hamna i om jag gjorde ett test som hette "Vilken typ av drickare är du?", och det kanske är det som är det läskigaste. Jag har inga tydliga mönster nämligen. Jag har haft väldigt lätt för att hitta ursäkter till att dricka och dagar eller tidpunkter har inte spelat så stor roll. Har vad jag kan minnas aldrig blivit arg eller otrevlig när jag druckit och inte skapat något drama eller kaos så människor runt omkring mig har inte så ofta kommenterat mitt drickande på något negativt sätt. Så jag har kunnat vara en rätt så osynlig drickare. Främst för mig själv.
Jag har sett alkohol som ofarligt, både fysiskt och psykiskt. Det är ju något som jag återhämtar mig ifrån, eller hur?
När jag fick tips om boken "Tänka klart" av Annie Grace lärde jag mig sida för sida att så inte är fallet. Jag började se alkohol som typ...etanol? Och det vill jag ju inte ha i kroppen. Men det är ju det alkohol är.
Jag har lätt för att ta risker med alkohol. Klättra runt på klippor för att hoppa ner i vattnet med gud vet hur mycket alkohol i blodet. Simmat över sjöar där jag behöver komma över för att inte drunkna. Wow vad härligt med adrenalin men wow vad farligt med berusade idéer.
Jag har tänkt nu att jag nog till slut skulle hamna i statistiken med människor som dör i olyckor med alkohol inblandat. Vi människor sitter ofta och drar historier och skrattar åt dem. Men är det inte dags att vi börjar ifrågasätta dessa historier och ser dem för vad de är? Jag behöver inte längre skryta med mina värsta historier för en vacker dag kanske jag inte ens sitter med vid bordet, och kanske inte ens då kommer människor ifrågasätta drickandet vi ständigt förser oss med. Jag får tårar i ögonen nu av så många olika anledningar. Tårarna brukar betyda att jag vänder blad, och det vill jag göra nu. Jag målar om. Jag vill kunna stå för att jag älskar mig själv. Jag vill dra min bästa historia, den om när jag lyckades släppa idén om ett gift som bara gör älskade, fina mig illa. Jag är min hjälte.

@MålaOm Välkommen hit och grattis till 74 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Jag tillhör också Annie Graces fanclub. Hennes tänk har verkligen funkat på mig.

I februari har jag varit nykter i 3 år. Och den nyktra resan blir bara bättre med tiden. Alkoholen känns numer väldigt perifer. Men jag påminns genom att skriva och läsa här på forumet.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Allegra Tack så mycket! <3 Ja det känns jättebra och peppigt att ha hittat hit, känns som det finns enormt mycket stöd här! Känner verkligen att jag är på rätt väg

@Andrahalvlek Tack snälla! <3 Ja hon är grym. Hennes sätt att skriva blev så medryckande och exakt rätt uppbyggt så att hjärnan skulle skifta om fokus helt :) Grattis till snart 3 år! Kan tänka mig att det är stärkande att gå tillbaka hit för att se sina egna och andras tankar om hur resan har sett ut (L) fortsätt kämpa vidare! Kram

@Himmelellerhelvette Tack snälla du! Verkar som att forumet får en att känna sig mindre ensam och att det finns så många som delar samma eller liknande resa som en själv <3 heja oss och dagarna ska bara bli fler och fler tycker jag! kram!