Ångesten tar mitt liv...

Ångesten tar mitt liv...

Profile picture for user Pellepennan

Hej Märta!

1000:e inlägget, Wow, en milstolpe, bara det..!

Inte hade jag några som helst förväntningar på vad detta forum skulle betyda för mig då,
då för 15 månader sedan...
Att jag sedan inte är som alla andra, och har detta som en form av blogg eller dagboksanteckningar, hade jag aldrig en aning om, men vi är alla individer...

Jag vill med mina rader öppna mig för er och med mina innersta tankar förmedla
vad som sker i mitt huvud efter en livsomvändning som slutet för mitt alkoholdrickande
medför, det är inte lätt, absolut inte...
Kanske är det fler som upplever denna avsaknad, och märker hur hela livet går emot en..

Vi har alla en orsak till varför vi dricker, min kanske var att jag inte stod emot trycket,
hela samhällstrycket, mitt arbete, och mitt sätt att leva...
För höga krav på mig själv, aldrig få vara nöjd, alltid prestera mera, och bättre...
Om man ligger på 110% av sin kapacitet i många år, och vill fortsätta att öka...
..det brister någonstans, trots "hjälpen" ifrån alkoholen...

Om inte själen ger upp, så gör kroppen det, eller båda samtidigt...
Jag måste klippa banden med min prestige, ge upp och falla tillbaka i mig själv.
Totalt utbrännd, och till slut ser man inget positivt i hela världen eller livet...
Jag kunde lika gärna ha slängt mig själv i soporna, jag var helt slut....

Jag kunde inte se mina egna fel, mitt feltänk, jag var sjuk, svårt sjuk...
När jag gav upp, så hängav jag mig åt de som kunde hjälpa mig...
Förstod fortfarande inte vad det var som var fel med mig, jag spärrade alla inputs!
Efter lång tid släppte jag in lite tankfullhet, och det fick gro vidare...

Nu fattar jag att jag var helt fel ute, så j*vla korkat egentligen...
Skulle döden vara den slutgiltiga lösningen???
Skulle mina föräldrars uppoffringar med att fostra mig till den jag var, vara förjäves...
Skulle jag kapa mina gener, och göra mina barn faderslösa..
Skulle mitt "tänk" inte ha något värde längre...

Nej jag har ett värde, och jag ska fortsätta kämpa för det jag tror på...
Mitt liv ska inte gå förspillat förbi, jag ska sätta avtramp, och rådda runt..
Jag ska göra allt det jag kan för att kunna dö en vacker dag, med gott samvete...
Mitt liv gjorde skillnad, jag fanns inte förgäves, de som träffade Berra fick ett intryck...
Bra eller dåligt, det skiter jag i, jag gjorde ett intryck i alla fall...

Jag finns och jag lever, och jag ska försöka göra det bästa av det, det jag kan...
Det är min förbannade skyldighet, för mina förfäders skull...

Jag är viktig, och jag har en uppgift, att leva, och göra det så bra jag kan...
Det betyder att jag måste gör vissa beslut, lätta såväl som svåra...

..ett av dem svåra, var att inte ha alkoholen som följeslagare genom livet...
Tack vare det beslutet, kan jag leva lite mer, och lite lättare...
Nu har jag en mycket bättre grundförutsättning att kunna få ordning på mitt liv...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Underbart att du delar med dig. Jag tycker att det är fantastisk läsning. Jag har några personliga frågor till dig, du svarar om du vill. När jag läser vad du skriver så undrar jag dels vad som egentligen fick dig att ta ditt beslut att lägga av med alkoholen och vad som hände när du blev tvungen att konfrontera dig själv? När jag kom till insikt att jag lever i ett medberoende var det ohyggligt, det var mycket som kom i fatt mig som jag hade valt att skyffla undan. Jag berarbetar det för fullt just nu och det gör riktigt riktigt ont att inse vad jag har ställt upp på. Snacka om att jag har brukat våld på mig själv.

Tack för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter, du är ett stort stöd/ Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Hej Märta!

Om man tittar på tiden för inlägget så verkar det helt knäppt...
Klockan är 05:11 på Söndagsmorgonen, jag har somnat i soffan efter en myskväll med familjen,
och vaknat av extrema hostattacker eftersom jag har börjat röka sedan i somras...

Ja jag vet att det är dumt, mycket dumt att börja röka,
men summan av lasterna är väl konstanta antar jag..

Det ger mig ett visst "lugn" att röka, och tid för eftertanke när jag tar mig små rökpauser...
Jag har som mål att sluta, och som alla andra, så skjuter jag det på framtiden...
Jag tar hand om det när jag känner mig motiverad och krafterna finns att orka ta mig igenom det.
Men just nu så får det vara, men som sagt det går mig inte obehindrat förbi, det ska bort!

Tack för att du uppskattar min rader Märta, jag försöker skriva det som faller mig in, och
det som finns i mitt inre, helt ocensurerat direkt från hjärtat...
Det gör mina inlägg väldigt känslofulla, och jag blottlägger mig totalt...
Men jag är en "sådan" person, allt eller inget, jag går in för något väldigt starkt, eller så struntar jag i det helt...

Min största orsak till att jag lade av med drickandet var att jag led av en sådant ångest som slog mig redan på natten efter ett fyllslag, eller det behövde inte ens vara ett fyllslag längre...
Det räckte med att jag bara hade druckigt, även små mängder...

Denna fylleågren slog till obärmhärtig och väldigt hårt varje gång,
och varade i flera dagar efteråt till slut ända upp till en vecka...

Jag visste att det var fel i mina tankar, och många av ångesttankar var felgrundade...
Jag berättade för min fru hur om hur mina tankar gick, och hon svarade att dessa var helt ogrundade, och det visste jag ju, men kunde inte påverka mina ångestkänslor...
Det gick inte, jag var fast i ett ekorrhjul...

Alkoholförtäringen gav ångest, och ångesten dämpades med alkohol...

Jag visste alltså detta, men likt förbannat kunde jag inte låta bli alkoholen...
Det tog många år innan min insikt kom, och sedan ytterligare många år innan jag i mitt inre hade lagt upp planen, eller plan och plan...
Mer förberedde mig för att det fanns bara en självdrivande orsak till min ångest...
och den heter i ett enda ord, ALKOHOL...
Sedan må det vara vin, öl eller sprit i alla dess former...

Konfrontationen finns i det här fallet i många djupled, men jag antar att du tänker på min depression som kom som ett följetong efter mitt avslut med alkoholen...

Konfrontationen för mig var...
..att jag var fast i ett missbruk, kunde inte förmå mig själv att sluta...
..att jag ställde mig utanför gemenskapen med andra, genom att inte dricka alkohol...
..att jag fick dessutom "försvara" mitt beslut inför andra drickare...
..mitt beslut var fast, men jag fick ändå "bikta" mig inför alla andra...
..jag "utmanade" alla andra drickare med att blottlägga mina dryckesvanor,
och i dess förlängning så blev det en konftontation av deras egna dryckevanor.
..jag ställde mig utanför en massa traditioner...
..att jag var tvungen att finna substitut för alkoholen, typ drick en massa läsk...
..att jag fick helt enkelt omvärdera en massa förevändningar för att dricka, typ middagar

Jag hade bestämt mig att inte dra mig undan, och gömma mig i garderoben...
Jag skulle fortsätta gå på middagar och fester, och jag skulle inte ljuga om mitt val varför jag slutade dricka alkohol, inte att jag var en alkoholist, utan att den gav ångest...
Det kräver att man är stark, och vara beredd att inta en försvarsposition inför varje ny person man möter på en fest/middag, och att djupdiskutera saken i detalj...
Även med de som är fulla, och där informationen inte längre fastnar, det retar mig mest!!!

Efter allt detta med min nykterhet så hände en massa andra saker...
Jag var "mör" efter alla mina panik-ångest-attacker som pågått i många herrans år.
Jag utsatte mig för en väldig "stress" när jag inte längre kunde relaxa med alkoholen...
Det byggde upp en stress inom mig plus en massa andra saker som händer när man slutar dricka, den blev mig överväldig och mynnade ut i en depression...

Eller, så var det depressionen som låg i bakgrunden och skapade mina ångest-attacker...
Vad vet jag, kom ägget eller hönan först, skitsamma, huvudsaken är att det är färdigvärpt,
och att jag kan gå vidare med mig själv...

Hursomhelst, denna totala kollaps, har givit mig så oändligt mycket mera...
Jag har släppt alla mina gamla livsideal, och tagit ett nytt avstamp här i livet...
Omvärderat en massa saker, och insett att mitt inre ÄR viktigt...
Kanske en mognadsprocess där jag inte kan leva upp till en massa mansideal längre...
Jag har blivit en "kärring" i många andra mäns synvinkel, men en stolt sådan..

Profile picture for user Pellepennan

Jag skiter i vad andra tycker om mig, huvudsaken är att jag tycker om mig själv...
Ett egoistiskt tänk, men i en egoistisk värld, jag är viktigast...
Jag måste älska mig själv för det jag tänker och det jag gör....
Inte driva mig mot högre höjder, aldrig få vara nöjd med mig själv, det är ett destruktivt tänk!

Så här sitter jag, klockan 06:18 och skriver på forumet en söndagsmorgon...
Och tänker...f*n vad bra jag är, egentligen...
Allt annat är sekundärt, mitt liv är viktigt, och jag är nöjd med mig själv, jag DUGER!!!
Den som inte tänker så, tror jag förgör sig själv på sikt..

Alkoholen kan få dig på andra tankar tillfälligtvis, men den är falsk och manupulativ...
Lita aldrig på en vän som hugger dig med en kniv i ryggen om du vänder den ryggen åt...

Nu skall jag försöka gå och lägga mig på riktigt, i sängen den här gången...
Det kalla ljusgrå ljuset har börjat utanför fönstret, och det ger mig en föraning om att morgonen nalkas, och den första skatan intager fågelbordet...
Snart sätter han/hon igång med sina kompisar sin kraxande serenad...
Och då vill inte jag vara åhörare, det är inte skönsång i mina öron...

Må väl alla vänner, och hoppas att ni har en lika "skön" söndagsmorgon som jag har...
Jag vaknade inte med ångest i alla fall, och då är jag lycklig...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hallå!

Tillbaka på ruta ett igen, om man ser det på veckan så att säga...

Helgen har varit hektisk men konstruktiv, har fått massor gjort...
Jag är nöjd med den och tycker att jag har varit "duktig" med allt arbete...
Jag klappar mig själv på ryggen, och fyller på mitt självkänsloförråd...
Jag har ingenting att "fira" så här behövs ingen alkohol...
Utan jag sitter här förnöjd och har ett litet smil på läpparna...

Jag ÄR bra, jag ÄR duktig, mitt liv gör skillnad...
Så tänker jag, och det hjälper mig att tänka positiva tankar...
Och är det inte tillräckligt bra, så brukar jag tänka "..det duger..."
Jag "tankar upp" mig själv, mitt välmående SKA må bra...
Man får inte glömma att berömma sig själv, det är inte självgod...

Stanna upp och betrakta sig själv, det är viktigt...
Varför gör jag det här, känns det bra???

Om det inte gör det, hur kunde jag ha gjort på ett annat sätt???

Om det inte kunde ha gjorts på något annat sätt, så låt det passera, lägg inga mera tankar där.
Låt det rinna av mig, och gå vidare...

Vi finns inte till för att må dåligt, vi gör det vi måste göra om det känns dåligt...
Men låt det gå fort, så att vi snabbare kan komma till det som känns bättre....

Spring där det känns jobbigt, och stanna upp där det känns bra...
Inte bara fortsätta springa igenom där det känns bra, för att vi har ångan uppe...

Vi måste lära oss att hinna njuta, och hinna ikapp oss själva...
Ta hand om våra känslor inför oss själva...
Lyssna på dom, låt de få tala till mig, tillåta de att få komma upp till ytan...

Låt magkänslan vara den som bestämmer, om inte huvudet kan ta besluten...

Jag lever, jag finns, och jag är viktig är ett "mantra" som jag säger inombords...
Jag har en funktion, en livsuppgift som jag måste ta hand om...
Jag tar hand om mig själv, ingenting är viktigare, sköter om mig...

Jag är min egna skötare, som ser till att jag mår bra, pysslar om mig...
Ställer naturligtvis krav på att jag ska sköta mig, och inte hamnar i "dåligheter"

Jag har en "hård" sida och en "mjuk" sida...
Den mjuka sidan är jag ödmjuk inför mig själv...
Den hårda sidan är den som ställer kraven på den mjuka sidan, sätter livsreglerna...
Gör si eller gör så, låt inte den mjuka sidan ge efter för de svåra frestelserna...

Jag har ett liv och är mig värdig, tillåt mig inte att förutmjuka mig med mera ångest...
Därför ställer jag krav på mitt egna jag, tillåt mig inte att tortera mig med alkoholen mera...

det är inte enkelt, men en självklarhet, men jag är för "fin" för att mata mig med ångesten..

Därför står jag tillbaka för alkoholen...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Underbart med dina raka och öppna reflektioner. Jag läste en intressant artikel i DN i dag om män och depressioner. Jag bifogar länken nederst. Jag tror att det finns så många "därute" som är i din situation och som är i min situation men att vi inte får kvalificerad hjälp när det behövs. Jag kommer att fortsätta att läsa dina inlägg, de ger mig styrka.

När det gäller mindfulness så är det en kurs som jag fått via min vårdcentral och som hjälper mig att få kontroll över mina känslor när ångesten och den inre stressen slår till.

Nu ska jag iväg på samtal med min kurator, det händer mycket från dag till dag. Ha det gott därute i snökaoset/ Kram Märta

http://www.dn.se/insidan/varden-missar-deprimerade-man-1.1053804

Profile picture for user Pellepennan

Go'morgon livet..!

..min fortsatta nyktra dagbok, en tisdagsmorgon...

Allt är inte guld med mitt liv, jag har andra "grejor" som spökar...
Jag har ju kontroll på mitt drickande, och tänker på bra grejor under dagarna...
Så jag mår ju rätt OK, på dagarna ja...

Det är mycket värre med nätterna, där har jag inte kontrollen....
Jag har sådana otroligt konstiga drömmar, och dom rår jag inte på...
De är helt enkelt skitknäppa och sätter enorma känslor i svallning...
De måste gå under kategorin "mardrömmar" för de är verkligen obehagliga...
Eller så är de behagliga men när jag vaknar upp så blir de obehagliga...

Jag har surrat om dessa med shrinken, och hon säger att det är hjärnans sätt att
bearbeta det som har hänt under dagen, de tar inte alltid "rätt spår" men är en behandling
som gör att saker och ting hamnar i sina minnesfack...
Då säger jag så här, fack them!

Där har vi nog själva anledningen till att jag har det svårt att komma i säng,
jag vill inte in till de obehagliga drömmarnas land...
Jag blir helt utmattat av dessa drömmar, och vaknar upp oftast mycket tröttare än vad jag var när jag gick och lade mig...

Jag kan ta ett litet exempel...
Jag befann mig på en lyxyacht med en massa plastkassar med mat som jag hade inhandlat, dess innehåll var utspridd på bryggan runt omkring soffan..
Jag var omåttlig kär i en tjej som i det närmaste måste ha varit ett gammalt ex till utseendet,
men så vacker var hon aldrig i verkligheten, jag kunde aldrig sluta kyssa hennes vackra mun.
Behagligt ja kanske, det var mycket känslor i svallning i alla fall...
Och jag kan inte sätta ord på alla händelser och känslor som fanns där..

Men när jag vaknade upp så var jag ju så enormt "kär", och hela kroppen var ju i någon form av lyckorus, och se där blev jag ju helt avsnoppad av verkligheten, suck!
Dessutom så fick jag en sådan ångest att jag hade varit "själsligt" otrogen mot min hustru,
och jag vågar aldrig berätta dessa drömmar för henne, hon skulle kanske kanalisera sin svartsjuka på mina gamla ex, men dessa har ju blivit "gamla & fula" ...
Shrinken har sagt att vi ska berätta om våra drömmar, och låta den andra få tyda den till verkliga händelser, men här vågar jag helt enkelt inte...

Det enda jag kan få till en verklighetskoppling är att jag under lunchen samma dag fick en lååång blick från en mycket vacker kvinna bordet bortom vårat...
Kanske satte den igång något i min skalle, men att tyda själva innehållet, det går inte...

Så här sitter jag, helt utmattad redan på morgonen, inte undra på att man känner sig sliten...

Nu kallar jobbet...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Intressant, jag drömmer också väldigt mycket. Jag drömmer ofta att jag måste försöka få tag i min dotter men lyckas aldrig slå hela numret till henne, eller så är det något fel på mobilen. Sen vaknar jag stressad och med en fruktansvärd obehagskänsla. I natt drömde jag att jag ringde till mitt ex men han svarade inte. När jag vaknade så tänkte jag att "VAD HAR JAG GJORT" innan jag fattade att det bara var en mardröm. Jag har aldrig tänkt på att analysera drömmarna men det är intressant att det hela tiden handlar om att jag försöker. Kanske lever jag med någon inre känsla av hot. Jag vet inte. Jag ska kolla om det finns någon litteratur om drömtydning.

Ha det bäst/ Märta

Profile picture for user Pellepennan

God Morgon Livet!

..alla andra skriver om hur de läser böcker på forumet...
Det måste vara bokrean som sätter fart på inköpen...

Själv är jag ingen bokläsartyp, har kanske läst 10 böcker i hela mitt liv...
Men igår när jag var på Rusta så fastnade jag för en bok som hette 10 steg till bättre självförtroende, ja vi killar gillar väl mest faktaböcker antar jag...

Jag behöver alla inputs till ett bättre liv, så jag tänkte, va f*n, det är väl bara att testa...
Man blir ju inte ruinerad på 49 spänn...

Satt och sträckläste den i bilen när jag satt och väntade på ungarnas träningar...
Och gisses vad bra den var, den hittade direkt ömmande punkter...
Läste och läste och läste, till slut var min minnesbank fullknökad av all information,
och det gick inte att få in mera, för då skulle annan information trilla ur...
Var tvungen att släppa den för att låta allt sjunka in, bearbetas i hjärnan...

Idag känner jag mig helt tilt'ad, helt blockerad i pallet, typ system error...
Det blev en reset och hjärnan håller på och bootar upp igen...

Jag fann så mycket i mig själv...
hur jag indirekt sätter mig som ett offer...
Föräldrarnas inverkan på uppfostran...
Inte våga säga NEJ...
Arbetsplatsen sätt att inte ge uppskattning
osv osv

Det finns mycket mer att plocka ur den, har bara kommit en fjärdedel av boken...

Men det känns helt rätt, att jag har fel, om man säger så...

Jag behöver lite draghjälp att få fast mark under fötterna igen...
Eller att få citera Idas sommarvisa...

"..du ska inte tro det blir någon sooooommar, om ingen hjälper till..."

Jag måste hjälpa till lite, allt serveras inte på silverfat...

I fredags skrek en kille i publiken på Let's Dance..."rädda Willy"...
Jag vill säga detsamma, men "...rädda Berra"...

och det är det jag håller på med nu...
Jag ska f*n få ordning på mitt "nya" liv förutan alkoholen..

Ni ska få se...!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Usch!

Gjort en massa inlägg idag, och det verkar vara det som tog död på dem...
Känner att jag sabbar den fortlöpande kontinuiteten på trådarna...
Dead end?
Känns inget vidare..

Måste skärpa mig, kanske är lite vass i tonen...
Vad tror ni?

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Läste ditt inlägg till lillablå och oss andra och tyckte att det var bra, gillar att du är rättfram. Det tror jag de flesta gör. Alla sanningar är inte behagliga med dock viktiga. Jag tror som du att man som kvinna har ett helhetsperspektiv, framförallt för att medberoendet ofta kopplat till fler faktorer. Och vi lär ju oss tidigt att sätta oss själva i sista rummet. För mig är de här sidorna min räddning just nu, när jag läser påminns jag om och om igen vad det är som jag har lämnat. För vet du, hjärnan och känslorna påverkar tankarna, glömmer bort tråkigheterna (90%) när de fina minnena (10%) tränger fram. Men som du skriver, är det värt detta när det fina tar mer och mer stryk av allt drickande?

Stå på dig Berra/Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Hua!

Idag är den ingen bra dag, vet inte varför...

Kanske för att jag under några dagar tagit fel antidepp-mediciner...
Frugan hade rotat runt i kökskåpet där jag har mina piller, råkat ut för att kartorna ramlat ur
och lagt tillbaka dem, men i fel ordning...
Så i mörkret innan jag går och lägger mig så har jag inte sett skillnaden...
De gamla var gul/blå, de nya röda, och de gamla funkade inte...
Jag ville ha dem kvar som reservare för det brukar ta tid innan läkaren hinner skriva ut nya..

Så det finns risk för att jag "går ner mig" om jag inte har fått upp produktionen av egna
seratoniner/nanodopaminer, men hur lång tid det tar har jag ingen aning om...

Jag försöker se framåt, tänka goda tankar, och ställa enkla och självklara krav på mig själv...
Som att inte alkoholen är någon lösning på lång sikt, tex.

..men jag känner mig bara ledsen, så där tröstlöst, och utan anledning...
Ingenting är kul, men har för tillfället inget problem att "fokusera" på...
Det händer en massa saker runtomkring mig, både bra och dåliga,
men inget som jag inte kan hantera..

Just nu så skulle jag bara vilja åka iväg till någon elektronikfirma och trösthandla något...
Men jag vet att det inte funkar i längden, en kort euforisk romans, och sedan så känner man sig bara fattig, och man hatar prylen för den inte gav mig mera lyckorus än vad jag hade hoppas på..

Ja jag vet att jag måste "ta tag i mig själv", jag brukar vara bra att tala om det för andra...
Men jag glömmer ofta bort mig själv, jag tömmer det på annat,
och sedan har jag inget kvar för mig själv, det är liksom tomt...

För många tankar som upptar min energi, som gör mig orkeslös...

Jag måste vända tankarna inåt, och se framåt, och glädjas åt något...

...jag har glömt det viktigaste, mig själv....igen....

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Berra!

Tack för att du fortsatt skriver. Du går före i din nykterhet, jag följer efter dig.

Min fru sa en bra grej till mig, när jag ringde och klagade på att livet blivit grått och trist efter att jag lagt ner spriten. Hon sa ... "men livet kan vara ganska bra i alla fall". Ganska bra? Har jag aldrig gillat förut. Men då ... kunde jag känna ett sånt lugn när jag accepterade läget. Jag förstår att du går i terapi, vilket jag också provat. Min shrink var mycket inne på att just ställa sig utanför sig själv och titta och se att ja ... ibland är du glad Pavan, ibland ledsen. Och ja ... det är så livet är (och det kan vara ganska bra i alla fall). Ungefär så.

Mors Pavan.

Profile picture for user Pellepennan

Hej Pavan, och alla andra...

Idag känns det lite bättre...

Dels för att det är Fredag, och dels för att jag föll för min frestelse igår och åkte till en elektronikfirma och köpte mig lite kort glädjerus...

Jag vet!, dumt...men härligt, det var inte roligt att se saldot på kvittot ur bankomaten sedan...
Men vad sjutton, jag var ledsen och behövde en kick...

Jag har "tvångstankar" nu...
Jag tvingar mig att tänka på mig själv, tvingar mig att tänka på allt som känns bra...
"Förminskar" tankar som inte känns lika bra...

Ja det är lite jobbigt, känns lite löjligt och falskt...
tvingar mig att må bra, men jag vet själva innebörden...
Inte tillåta mig gå ner i någon negativ spiral, tänk positivt, tänk på mig själv...

Har svårt att få tid att vända tankarna inåt, den där lilla "meditationsstunden" som man behöver ibland, inte för att jag kan meditera, men "sluta tänka" och tänka på...ingenting...

Det är svårt, har ni testat någon gång....
Sitt som en skräddare med rak rygg, slut ögonen och tänk på det "tredje ögat"..
Det sitter som i en triangel i pannan mellan dina riktiga ögon.
Dra djupa långsamma andetag, och låt händerna vila på knäna...
Och nu bara sitt, tänk ingenting, försök se innanför pannbenet, lyssna kanske på bakgrundsljud.
och tänk på absolut ingenting, det är skitsvårt, och till slut går all energi åt till att just tänka på
att tänka på ingenting...

Man lossar sladdarna till hjärnan, och trots att man har jobbat med att tänka på just ingenting,
så blir den lilla stunden (så länge man orkar) en stund av avkoppling...
Men som sagt, det är fasiken inte lätt, mina tankar går åt till att lyssna och känna på kroppen..
Det knorrar i magen, kliar i hårbotten, röven, mellan tårna, ja överallt...

Men jag jobbar på det, och vill kunna komma ner i varv...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej, ja jag är ingen mästare på att meditera jag heller... jag brukar efter en stund komma på mig själv med att vara i full gång med att dagdrömma eller tänka på praktiska saker. Men som du säger, jag är ändå lugnare efteråt. :)

På tal om din dröm så var den väl bara urgullig! Du är trygg med och älskar din fru (verkar så i alla fall när man läser dina tankar här :) ) och då kan du väl bara njuta av en sån dröm? Man slutar inte att attraheras av andra människor bara för att man älskar sin partner... Biologiskt är det helt naturligt. Som din kloka shrink säger... en enda liten impuls som du knappt tar notis om bearbetas under drömmen och din hjärna passade på att njuta fullt ut. :) Se det som ett friskhetsteckan!

I vilket fall som helst så ler jag ofta när jag läser dina inlägg, tom skrattar högt. Du har en humoristisk självdistans när du skriver av dig här, det är uppfriskande.

Kram

Profile picture for user Pellepennan

God morgon, Helgen!

Det är ett fantastiskt väder ute, solen formligen vräker ner sitt ljus över den kristallvita snön, inte ett moln på himlen, det droppar överallt ifrån takåsarna...
Inte utan att man får lite vårkänslor, och precis som solcellslampan på framsidan så kan även jag ladda mina battrier, och lysa upp lite till kvällen..

Alla borde gå ut och insupa lite livsglädje, det är det här det handlar om, ta in!
Låta ljuset få skina in ända in i själen, värma dig och få livskraft, vilja växa...

I morse så lekte jag med tanken, att jag skulle ge mig själv i present, till mig själv...
Inte slå in mig i en massa papper och snören,utan ge mig själv till mig själv, i gåva...
Och för att den ska vara fin och uppskattad så, visst nyduschad och välkammad...
Men inte allra minst att jag skulle vara "ren" i själen, fri från alla problem...
Jag måste skärpa mig så att jag (å andra sidan) uppskattar presenten...
Inga tunga jobbiga tankar, utan glatt och festligt...

Här har jag, grattis hörrödujag, Vad fint!, Tack!
Den ska jag ta hand om och vara försiktig med, så att han håller länge...

Tokigt va?
Men en kittlande tanke...

Nu ska jag åka och titta på dottern, som är inlånad till damernas U-lagsmatch, ute!
Jag kommer att vara så stolt så jag kommer vara minst 3 meter lång...
Det här är min dotter, det är jag som har skapat henne, hon bär på mina gener och värderingar...
Ingenting är vackrare, än att få se en bit av mig gå i en ny generation...

Ibland FÅR man vara lycklig, allra helst en vacker dag som denna...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Tittade in i natten, skulle sova men har varit på "ensemblefest", jag spelar amatörteater och sjunger och vi hade hade en präktig fest i kväll. Älskar dina inlägg, reflekterar och tänker en massa. Att ge sig själv gåvor är underbart och vackert. En gång köpte jag en så vacker ring till mig själv, bara för att säga till mig själv att jag har ett värde. Jag ler varje gång jag trär den över mitt finger, det är sant!!!! Just nu strör jag tulpaner omkring mig, älskar dessa vackra blommor samt att jag njuter av koltrasten. Sen fick jag lära mig att det bästa sättet att somna in är att säga godnatt till sig själv :-). Värt ett försök, det funkar för mig/ sov gott alla vackra och värdefulla människor därute...

Profile picture for user Pellepennan

Hej Märta!

...vet du vad?, jag testade att säga go'natt till mig själv igår kväll...
Fick lite "barndomskänslor" när mamma sade sådant till mig när jag var liten...
Vilken minnesflash, snacka om att man kan hjälpa hjärnan att styra sina tankar...

Idag mår jag oförskämt bra, trots att det är en Måndag och allting..
Har haft en hektiskt helg med mycket åkande med bilen hit och dit...
MEN...inte låtit mig stressas upp av det, allt får ta sin tid...

Tog mig på Söndagen en liten tur bort och fönstershoppade alldeles ensam...
Det sög i leksakstarmen, men det är tunnsått på kontot...
Såg massor av "bra-att-ha-prylar", men inga "måste-ha-prylar"...
Kom hem med.....ingenting!, härligt!
Jag har lite kontroll över mitt ha-begär, det finns inte tröst i allt jag handlar...
90% kolla, jämföra, dregla, men bara 10% göra slag i saken...
Tiden för mig själv blev det viktiga, jag hade lite "egentid"...

Hemma satt frugan och var i upplösningstillstånd..!
Hon hade "slarvat" bort en hel dag, ingenting var planerat och hon bara satt rätt upp&ner...
Stackars henne, hon blir stressad av att göra ingenting, hon har en bit kvar i sitt tänk...
Jag hade frågat henne om hon ville följa med, men icke!

Bitsk var hon, och jag bara tittade på henne, och då blev det MITT fel...
Vad surar du om? fick jag frågan...
Jag svarade inte på den, utan gav henne blicken, ..."lägg av, vad håller du på med"-blicken..
Hon fattade inte vinken, utan gick muttrande därifrån, upp på övervåningen och skällde på ungarna
Hon låter sitt o-välmående gå ut över oss andra, hon borde se och höra sig själv...
Jag mår bra, och låter mig inte dras med i hennes utbrott, det kan hon ha för sig själv...
Då är jag en "oförstående" man, haha!

Jag har min "skyddszon" och där kommer inte ens min älskade in i...
Där kan hon inte styra mig, mitt tänk, mitt välmående...
Jag känner mig stark i mitt nya tänk, inget negativt får tillstånd att förändra mig...
Jag har egna strikta regler för hur jag ska behandla mig själv, inte tillåta mig förfalla..

Ett av dem är att inte falla för frestelsen med att alkoholen skall lösa något åt mig...
Nu har jag prövat denna i så många år, och har lärt mig att den bara förvärrar saker och ting..
Det kanske inte känns så i början, men man måste tillåta sig att se helheten...
Ska jag lura mig själv i fortsättningen, så kommer inte alkoholen att vara den som hjälper till...

Mina tankar är starka, och diciplinen stenhård, för att jag vet att jag ska må bättre...
Ibland får man vara sin egen förmyndare, och sätta emot hårt...

Genom små nyttiga tänk, så förändrar jag verkligheten till något bättre...
För att livet ska bli positivt, så måste jag plocka bort alla.....minus..

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Härligt att det funkade för dig också med att önska dig själv god natt. Man är som lite snällare mot sig själv då. Jag tänker på din fru och hennes reaktioner som du beskriver. Kan det vara så att hon så att hon fortfarande känner stress när du inte är i närheten, fastän på ett omedvetet plan? För några år sedan försökte min dotter att ta livet av sig och vi gick i genom ett helvete hemma. I dag mår hon bra, lever med en pojkvän och fixar livet alldeles utmärkt. Men ibland kan jag höra nyanser i hennes röst, se hennes kroppsspråk etc och då reagerar min kropp direkt och får i full beredskap. Jag tog upp det med min kurator som pratade om kroppens minne. Även om hjärtat och hjärnan vet att allt är över så reagerar kroppen med ett eget minne. Jag har fått lära mig nu att jag funkar så, att acceptera att stressen drar i gång och att det handlar om en djupt rotad rädsla som alltid kommer att finnas där. Nu när jag vet vad det handlar om så har jag mycket lättare att hantera det. Det var en tanke..

I dag lyser solen och koltrasten sjunger. Kan det bli bättre?

Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Hejhej!

..tillbaka till livet i vardagen igen...
Känns det hopplöst?... njaeä, egentligen inte...
Har i mitt inre börja acceptera att detta är mitt liv, det är varken roligare eller tråkigare...

Jag har kontrollen och KAN påverka utgången av dagen, jag bestämmer...
Vill jag bryta mönstret och få mig en obehövd ångest, så vet jag hur jag gör...
Vill jag det då, aldrig i h*lvete!!!, om såren håller på och läker, varför strö salt i dem då?
Jag behöver ingen mer smärta, jag behöver stillhet och värme, ljus och god lokalkännedom i mitt inre, jag vill kunna känna igen mina behov och bejaka dem, och sätta stopp för förlustelser som ligger utanför min egen hälsobudget...

Ja det är lite av det man pysslar med nu, allt har ett pris,
och jag har satt mina egna budgetramar.
En fylla "kostar" för mycket, inte i pengar utan i ångest och annat dåligtmående...
Jag kan kosta på mig annat i flertalet gånger istället, måste hushålla med resurserna...

Samtidigt måste jag öppna mig för andra "inkomster", sådant som ger mig en känsla av välbehag.
Det kan vara i stort sett vad som helst, men jag måste lära mig att ta in det, igen..
För många av alla grejor har man som vuxen lärt sig att förbise, det är inte värt något...

Något som de äldre har lärt sig att ta tillbaka, att bara sitta rakt upp och ner på en parkbänk,
njuta av solen, barnens lek, fåglarnas kvitter, löven som dansar i vinden...
Att komma ner på jorden igen och upptäcka det mest enkla, att det faktiskt spelar roll...
Inte väva in sig i en massa krusiduller, en massa taktiska känslor, hjärnan är en mästare att försvåra saker och ting för en själv, koppla loss tankarna och låt saker och ting vara...

Att våga stanna upp, koppla loss tankarna, dagdrömma sig bort lite...
Det är att "ta in" och ge lite till sig själv...

Vi står dagligen inför tusen olika sortes val...
När ska jag sluta idag, vilken buss ska jag ta, ska jag handla på vägen hem idag, vad ska vi ha för mat idag, om jag ska dricka ikväll, vad ska jag se på TV'n ikväll, ska jag lägga mig tidigt ikväll osv osv

Ett av dem sätter resterande val ur spel, och kanske med tiden så är det inget val...
Utan låter så här, VAD ska jag dricka ikväll...
Eller med förutsättningar, OM jag ska kunna dricka ikväll, så MÅSTE jag förbi bolaget..
Tänk tanken så här, OM jag ska äta idag, så MÅSTE jag handla först, är inget val...
Släpp tankarna fria, och gör dina frivilliga val mycket enklare, utan tvång...

Att "våga leva", är att inte leva under tvång, eller tankar under tvång...
Att ta ut svängarna, prova på något nytt, så länge inte alkoholen är med,
är det kanske minnesvärt också...

Mitt val att inte längre nyttja alkohol är inte längre ett val...
Det är en förutsättning för att jag ska "våga leva"...
och det är ingen begränsning, utan ett livsvillkor...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Tjohopp!

Haha, lill-lördag idag, eller?
Självklart, men inte med alkoholen inräknad, för mig, allt annat räknas...
Begreppet har inte försvunnit bara för att jag har slutat dricka alkohol,
det finns och det har jag accepterat, bara modifierat det lite...
Det är väl så man får göra, ändra saker och ting så att det anpassas till för dagen...

Allt är inte svart, ELLER vitt, utan en ständig gråszon som växlar ifrån mörkgrå till ljusgrå..
Och det är min uppgift att justera och ändra den i den riktning jag så behagar...
Det är alltså JAG som står vid rodret, jag bestämmer vart jag vill...

Är jag i en mörkgrå zon och vill vara kvar där, då ändrar jag ingenting...
Men vill jag till en ljusare, så måste jag själv ändra rodret och styra mig dit...
Man måste sätta mål, för dagen, veckan, året eller hela livet...
Den som ger upp och låter fartyget gå vind för våg kommer att kapsejsa...

Jag har satt mina mål, en del ouppnåeliga (som högsta vinsten på lotto t.ex, men drömmen finns kvar, och jag ger mig en chans, varje vecka)..

Andra lättare, att som t.ex idag ska jag jobba för att må bra, kanske låter ouppnåeligt för vissa, men med små enkla milstolpar och delmål så jobbar jag mig framåt, och SÖKER saker som gör mig glad, vissa dagar går bättre än andra...
Jag vet bara bestämt att alkoholen INTE hjälper mig i det fallet, eller inte alls egentligen...

Sedan utsätter jag mig själv för en del nya saker och prövningar, för att våga öppna mina sinnen..
Som t.ex det här med Yogan, skulle aldrig ha gjort det för 2 år sedan, skitlöjligt!
Idag vet jag att det var en förutfattad mening, som var utan substans...

Jag ger den idag en chans, utan motarbetning...
Och den ger mig "något" som jag har svårt att sätta fingret på, stretchningar och andningsövningar, koncentrationer och vilan, det finns något där som tilltalar mig..
Nu snackar jag inte om att jag är tuppen i hönsgården, utan något annat...

Och det är just det "dära" som jag inte får kläm på, vad är det för något?
Jag mår bra av det, både fysiskt och psykiskt, men jag vill veta VAD..
Typiskt så där att man vill analysera sönder allt, varför inte låta det vara...?

Varje dag är en ny dag, och jag vet aldrig på morgonen vad den ska ge mig...
Jag har bestämt mig för att ge den en "chans", och försöka se fram emot den...
På kvällen försöker jag se kontentan av den, och då bestämma mig för att den var "bra", "duger"
osv, istället för att fokusera på alla skitdetaljer som gav den en dålig klang...

Jag väljer att må så bra som möjligt, och det är utan alkoholen, och då blir det möjligt...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Jag tror det "dära" är du- ditt innersta väsen. Där sinnena är stillade och egot är tyst. Ditt liv som bara är och det känns helt självklart och underbart. Typ lycka?! ´Det som Buddha hittade under sitt träd och sedan ägnade resten av sitt liv åt att sprida vidare.

Jag förstår vad du menar med att man vill veta vad det är. Men det vet väl ingen än så länge...

Profile picture for user Pellepennan

..fasiken vad glad jag blir när ni svarar med små muntra tillrop då och då, TACK!

Har ju faktiskt glömt bort med lite reality dokumentären Berra's Liv...
Allt tugg är ju bara att missionera om alkoholen och dess djävulstyg..
Jag har ju ett liv också, man kanske har svårt för att tro det, dessemellanåt...

Jo igår ringde granngrabben, hans "mamma ville att jag skulle komma över"...
Nu kan ni ju tro vad ni vill, men till saken hör att vi har ett väldigt god samvaro med några av våra grannar, vi umgås och hjälper varandra i vårrt och torrt...
Och nu var ju inte hennes gubbe hemma, så det är ju klart att man "ställer upp"...höhö..
Märker ni hur jag försöker sätta små frön i era tankar, usch dej!
Jag hade ju inte riktigt "tid" för detta, så jag frågade vad saken gällde...

Mamma tror att Kristinas (en annan granne) marsvin håller på och dö!
Nu blev det ju fart på gamla Berra, är det något som berör honom så är det just djur...
Människor kan vara dumma, men djur drivs av sina instinkter, och dom förstår jag...
(Till saken var att detta marsvin skulle vi ta hand om, hade Kristina kommit överens med oss om, men glömt att fråga, ..hmmm)
Så Kristina drog till Thailand i 3 veckor, och förväntade sig att vi skulle hämta buren,
men hade inte tänkt på det där med nycklar och annat sånt där oviktigt...

Så den andra grannen (han/hon som ringde) skulle vattna blommorna efter några dagar, och hörde hur det prasslade och pep i ett av rummen, vad sjutton är du kvar här hemma alldeles ensam???
Så hon bar över buren till oss, min fruga nekade detta, vi hade "odjuret" under julen, och den förde oväsen på nätterna och buren luktade illa, tyckte hon...
Och ingen av mina ungar ville ha stinkburen i sitt rum, så hon fick vackert bära hem buren till sig.

Nu hade ju den däringa marsvinet fått mer kärlek och mat än någonsin, och nytt kutterspån i buren, så den stackarn var dåsig, andades kort och häftigt och var inte alls speciellt glad...
Hungrig var den inte, men gick emellanåt att få lite nyfiken, men allmänt hängig...
Vad kan man göra, bara låta se tiden an, veterinären är det ju inte frågan om,
det är ju billigare att skaffa sig en ny...

Skulle djuret kola så känner man ju sig lite skyldig, det var ju vi som skulle ta hand om det...
Så nu går vi i "väntans tider", och låter se om det fixar sig på natrlig väg..
kanske är förkyld, eller har förstoppning (men skiter gör han i alla fall)..jaja...

Jag försökte trösta grannhustrun med en historia jag hade hört...

Det skedde också mellan grannar, och den ena var bortrest..
Då kom den hemmavarandes grannens hund bärande på den andra grannens döda kanin i munnen, mannen blev förskräckt och kollade i utomhusburen, jojomän helt riktigt, den var tom.
Efter att ha skällt ut hundjäveln efter alla ramsor han kunde, så bar det iväg till vartenda djuraffär inom de närmaste milen för att hitta en exakt likadan färg på kaninen...

Efter mycket letande så fann han en, och stoppade in den i buren hos grannen...
Någon vecka efter så kom grannen hem, och han väntade nyfiken på om någon hade upptäckt hans lilla förändring i kaninburen???
En eftermiddag stod den nyss hemkomna mannen vid kaninburen och kliade sig i skallen...
Han kunde inte låta bli, utan gick fram till mannen och frågade om "allt var som det ska.."?
Mannen tittande frågande på honom och sa...

Nja, jag vet inte vad som har skett..sade han, men..
Dagen innan vi skulle åka iväg så dog kaninjävlen för ungarna, och skönt var väl det.
Och så vi grävde ner den på baksidan.
Men nu sitter den fan här i buren igen...!!!

Det var den lilla historian det, det är inte lätt att vara djurgranne...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Tjena Berra,

Du och jag började nog skriva här på forumet samtidigt och jag vill bara säga att jag glädjes över din framgång. Själv valde jag utav någon anledning att dricka igen , ett "återfall" som det så fint kallas. Så nu är det back to basics igen, göra om göra rätt helt enkelt :-)

Lycka till Berra!

Du är inte ensam!

/Biz

Profile picture for user Pellepennan

Hej Biz'an!

Hörrödu, ta det inte SÅ allvarligt, du är inte tillbaka på ruta ett...

Bara för att man halkar dit lite en gång, så är det inte förgjort...
Alla dina nyktra dagar är inte förgäves, se dem som bra dagar!
Det är ingen tävling, varje dag utan alkohol, ÄR en BRA dag, så också dagen efter...

Du har inte "förlorat" något, kanske lite av förtroendet för dig själv...
Men ingen dömer dig här, du är fortfarande Biz och lika uppskattad...
Du sätter kraven för hårda på dig själv,
VAD var det som gjorde mest ont...

Att du blev full?, inte?, ja men då så, du kunde ändå ha kontrollen...

Att du överhuvudtaget drack, du tappade lite av ditt eget förtroende...
men tänk, hur smakade det?, var det lika gott som du tänkte innan..

Eller var det verkan av ruset du ville åt? blev det så som du hade tänkt dig,
kändes det så "härligt" som du hade förutsatt dig...

Eller var det ångern som tog udden av all njutning, du gjorde det,
men kunde ändå inte njuta full ut av det...

Det kanske blev en "tvångstest", ett prov som inte blev lyckat för att du visste redan innan
i ditt inre att du inte skulle kunna få njuta av alkoholen...

Tänk tillbaka, och upplev din "uppdatering" en gång till i ditt sinne...
Ta lärdom av den, se det som något positivt, som du kan ta fram vid nästa "sug-tillfälle"

Vi finns, vi lever, vi gör ständigt nya upptäckter, vi snubblar ibland,
men måste vilja resa oss igen utan att vara rädda för att snubbla ytterligare en gång..

Hur skulle det annars se ut om en ettåring ramlade för 38:e gången, och tänker..
Äh va' f*n, det här med att kunna gå, det är nog j*vligt överskattat, jag kryper istället...

På'n igen Biz, räkna ALLA nyktra dagar sammanlagt, och inte enbart de i en följd...

Vad jag menar är, Shit happens!
Skiter du på dig, byt brallor och gå vidare...
Stå inte kvar och ojja dig, det bara luktar och svider efter ett tag...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra,

Tack för dina tankar. Skall memorisera "Skiter du på dig, byt brallor och gå vidare..."

Nu kanske mitt inlägg lät mörkare än vad det är, att jag fick ett återfall är inte det värsta utan det som stör mig är att jag inte kunde förutspå det, inte fick någon chans att liksom blocka det. det var som en magisk kraft förde mig och jag låg i dvala :-)

Men jag är på det igen och precis som du säger så skall jag inte låta mina tidigare nyktra dagar överskuggas utav detta. Ditt inlägg ger mig ytterligare bränsle till att inte dricka, tack för dina uppmuntrande ord.

Din vän i kampen!

/Biz

Profile picture for user Pellepennan

Hej Biz!

Förlåt, jag kan vara lite framfusig och burdus, men jag är sådan...
Vill ibland gå över gränsen och stötta, push'a lite för mycket..
Hoppas på att det finns fler som får den lilla extrakicken att vilja/våga göra något bra för sig själva.

Idag är det Fredag, och det är nog den bästa dagen i en arbetsvecka..
Jag ser fram emot helgen och ledigheten, och att få styra min egna tid...
Tidigare längtade man till den för då "fick" man ju dricka...

Skillnaden är att det får jag fortfarande, men jag VILL inte...
Och det är en viktig mental bit att vilja ändra hos sig själv...
Från att inte få till att inte vilja...

Att inte få, gör en obstinat och vilja bryta mot förbudet...
Att inte vilja är en frivillig tanke, och det ligger bara hos mig själv..

Fortfarande är det inte enkelt att sluta, men om viljan finns hos en själv,
så har man kommit en lång väg framåt...
Vanan, situationen, självkänslan ja mycket spelar in, och spelar spratt...

Att orka ta sig igenom ett sug, det stärker självkänslan om att ha kontroll...
Och ju längre tiden går, desto mindre slår vanan in i styrsystemet...
Situationen kan man styra själv, genom att avstå situationer som innehåller alkohol,
om man känner sig "mör" och inte orkar argumentera mot både sig själv och andra...

Mornar som inte innehåller bakfylla och ångest är fantastiska mornar.
Men även där kommer vanans makt in, och kanske vill man utmana tristessen igen..

Att stå upp för sig själv, att våga skydda min egen imunitet, gå i klinch, ta en strid...
Bli arg och förbannad, lägg skulden på andra, försvara mitt eget välmående...
Ställ traditioner mot väggen och läxa upp dem som inte våga bryta mönstret...
Våga utmana, och ställa sig i spetsen för det man tror på...
Våga ta en strid, och visa att du är bestämd, aldrig tveka på det som gör en ont...

Jag gör så här, därför att...
En stor packe självförtroende (inbillad eller inte..) och visa vem som är stark och våga utmana..
Sådant skapar avund och tillförlit..

Jag älskar mig själv, och jag vill inte göra mig illa...
Att vara självgod är inget fel, om ingen annan bryr sig om en..
Om inte du tar hand om dig själv, vem ska annars göra det??

Berra älskar sig själv, och idag har jag bestämt mig för att inte göra mig själv illa...
Gammalt ordspråk säger, den man älskar, den agar man...
Allt förr i tiden var inte bra, därför är förändringar bra...

Se mig..
Ge mig..
Ta mig..

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Jag blir alltid så glad när jag läser dina tankar. Visst handlar det om att älska sig själv och framför allt att inte vilja göra sig själv illa. Ibland önskar jag att vi aldrig läst om Luther och Jante. Där jag kommer från är dessa herrar välkända och och väl integrerade i strukturen. "Tro inte att du är något" är ju en känd devis. Men alla människor har ett stort värde och det är först när man älskar sig själv och kan stå för den man är som man också låter sig bli älskad på riktigt och innerligt. Och den känslan vill man aldrig mer förlora, eller hur? Ha en fin helg, njut och du... du glömmer väl inte bort att önska dig själv en god natt :-)

Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Mitt i helgen...

Näsan och öronen är kalla efter att ha vait ute och kollat matchen idag...
Ansiktet däremot är varmt och solbränd..
Lite hurvna så väntar vi på att perkulatorn ska tuffa klart, och det vankas nybryggt kaffe...
Livet har sina ljuspunkter, och det behövs ingen alkohol för att förvärra den...

Frugan meckar till lite flygande jakob som vi ska frossa i om ett par timmar...
Ikväll vankas det melodifestivalen, och en citron ska få fräscha upp bubbelvattnet...

Att se fram emot och njuta av det enkla livet, stanna upp och bara vara...

Som sagt, livet har sina ljusa sidor, och inget med alkohol ska få förstöra den...

Därför lever jag här och nu, och tillåter mig att må bra...
Inget, absolut inget ska få förstöra min helg...

Kramar Berra

Profile picture for user Pellepennan

Halloj!

..så var den helgen över, ja i stort sett, bara en natt, och sedan en arbetsvecka till...

Är jag nöjd med helgen då?
Beror nog på vad man har för sorts förväntningar, jag satte mina "lågt"...

Inget Rockn'Roll i helgen, utan bara ta det lugnt, och hinna med mig själv...
Inte tillåta mig stressas upp av något annat, utan låta tiden få ta sin tid...
Inte tänka på allt som "kunde" hända, utan låta det få hända...som händer...

Låter det snurrigt?
Kanske för en oinvigd, men inte sätta förväntningar för högt, i grova drag...
Jag har bara ett enda stort mål, inte låta mig må dåligt..

Jag sätter spärrarna hårt, och håller kontrollen på mig själv..
Jag låter mig njuta av det jag har, istället för det jag kunde få...

Mitt stora intresse är faktiskt familjen, det kan låta tråkigt,
men jag "betalar tillbaka" till mitt största stöd här i livet, min familj...

Jag jagar runt med ungarna på träningar och matcher, ställer upp osv...
Vi lagar god mat, och har myskvällar framför TV'n, vi umgås mycket tillsammans..
Men aldrig "kväver" vi varandra, alla har sin frihet att få göra vad de vill..
Vi är en kärnfamilj i mångt och mycket, och tillsammans är vi starka...
Jag identifierar mig mycket med min familj, min stora stöttepelare...

Därför trivs jag oerhört mycket med helgerna, då vi får vara tillsammans hela dygnet.
Det stärker mig mycket...

Idag t.ex drog frugan in till stan hela da'n med sin kompis, på bio och fikade...

Själv bjöd jag in min kompis, vi kollade på gamla videos'ar där vi tävlade tillsammans för 19 (!!) år sedan, det som jag trodde skulle bli en kvart med lite fika...
Blev till 6 timmar med middag och hela fadderittan...
Umgänget blev varmt och mycket uppskattad, och vi är väldigt förväntasfulla på den showen vi båda ska gå på om snart en månad...
Vi har känt varandra i dryga 32 år nu, och hur visste vi då hur våra liv skulle se ut nu, knappast!
Men, jag har lärt mig att sina vänner måste man vårda, det varar oftast livet ut...

Sådant är saker jag har lärt mig att omvärdera, sedan jag gjorde slut
med (vad jag trodde..) min bästa polare alkoholen...
Umgänget med polaren alkohol varar också livet ut, men det tar f*n så mycket snabbare slut!

Därför har jag valt att "leva" idag, imorgon kan det vara försent...

/Berra

Profile picture for user Pellepennan

Okej, back on stage på jobbet...

Jobbigt, tja, inte för jobbets skull kanske, men mera för det vackra vädret ute...

Jo jag är nöjd med helgen, den blev en fin upplevelse, det som blev av den..
Jag blandade groggar till frugan under melodifestivalen, själv drack jag "bara" tonic water,
men med is och en citronskiva, och det var nästan lika gott som det brukar..
Var jag sugen då, nä inte alls...
Inte heller på hennes rödvinsglas till middagen, mitt är lika fint men då innehåller det bara cola.

Det känns som om jag är "hemma" med mina tankar...

Jag längtar inte efter smaken, det som man brukar skylla på...
Jag kommer inte ihåg berusningen heller, det som det egentligen handlar om...
Jag har brytit mina traditioner med att längta efter "belöningen" på Fredagen, Lördagen, Söndagen
Mina närmaste vänner vet om mitt "läge" och har accepterat mig för den jag egentligen är..
Därför har jag fått ett inneboende lugn, och behöver inte strida mot andra, eller mig själv.

Jag vet vad drickandet innebär för mig, och vart det leder, knappast något gott i det..
Jag har övervunnit min tankar och lärt mig att konsekvenserna är större än lyckan...

"Lyckan" är kortvarig och "dum", för det händer saker som jag inte kan stå för, nykter...
Och konsekvenserna blir att mitt inre slits itu och sönder av malande tankar...

Om tankarna är rätt eller inte, spelar egentligen ingen roll, jag fokuserar helt fel...
Fokuset borde ligga på varför dessa tankar överhuvudtaget finns där, inte vad de står för..

DET har jag lärt mig, inte tillåta mig att må dåligt..
Jag har tittat på skärsåren och undrat varför de gör ont, inte på att det är kniven som skär dem...
Ändå har jag tillåtit kniven göra mig illa, helg efter helg, och inte fattat...
Nu är det slutjonglerat, och jag behöver inte låta "the show must go on"-tänket...

Jag är tillbaka på scenen, men kör någon helt annan show,
clownen har dragit sig tillbaka, jonglören likaså...

Nu tittar jag på publiken och undrar, vad vill ni se?
Förnedringens tid är förbi...

/Berra

Profile picture for user Pellepennan

Humm...

..idag saknar jag dialogen på min tråd, det blir mest en monolog, och monotont...
Jag vet inte vad ni tycker om mitt "tjötande", kanske kraxar rakt ut i universum utan öron...

Eller så har jag ett behov av bekräftelse, vad vet jag...

Livet tuffar runt, och det händer inget särskilt, och det är väl både bra och dåligt...
Bra för att det inte händer något dåligt...
Dåligt för att det inte händer något bra...

eller så är det väl som så att jag hela tiden VILL att det ska hända en massa runtomkring mig...
Och då händer det väl en massa saker, både bra och dåliga...

Det var väl lite av sådant som hände när man drack, det hände något!!!
Men med tankarna på att det hela tiden slog över åt det dåliga hållet, så låter jag det vara...

Så går mina tankar en tisdagsmorgon, med mycket sol och värme (genom fönstret)...

Idag ska jag ge dagen sina bästa förutsättningar, genom att vara fortsatt nykter...

/Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hi hi, här kommer ett tjatigt inlägg.
Livet är att bara VARA ibland, utan att det händer något. Och det kan man njuta oerhört av med ett stillat sinne. :) För egentligen händer det saker hela tiden, livet tuffar på som du säger. Men vi är vana vid att det ska hända saker som ger oss kickar, och blir otåliga och rastlösa... Det går att lära sig att hitta sinnesro, lugn och lycka i att bara vara, här och nu. Det gäller för det första att inse att det är bra, nyttigt och att vi FÅR lov att njuta av ingenting. Måste inte prestera, måste inte vara med om balla saker hela tiden....

Det är svårt att beskriva i ord, .. får grunna lite mer på hur jag ska förklara mig och återkomma.

Love, peace and understanding.

Pia

Profile picture for user Pellepennan

Visst Pia är det så. Bara vara ibland är så härligt. Men så svårt att hålla fast vid, fast kroppen berättar precis det. Så mkt locktoner från falska profeter.
Nu snart dags att sova och se fram emot en del skojiga saker att ta itu med i morgon.
Natti alla,
/Fenix

Profile picture for user Pellepennan

På tal om vad kroppen talar om... När jag slutat dricka kan jag helt plötsligt "höra" min kropp så tydligt. Det är som att jag vet vad den vill ha nästan hela tiden. Jag är sugen på bra, nyttigare mat, jag dricker mer vatten, jag behöver ta en promenad osv.
Allt detta och lite till talar min kropp om för mig. (slinker ju tyvärr ner en hel del godis ändå, har ju som tidigare sagts unnat mig till ett par extra kilon under detta halvår)
Helt fantastiskt vad härligt det är när man efter ett helt vuxenliv talar samma språk som kroppen igen. Stackars, stackars kropp som fått utstå så mycket misshandel! Nu ska den få ägg, yoghurt med hemmagjord musli och nypressad apelsinjuice till frukost. Då blir den så glad! : )

Profile picture for user Pellepennan

Härligt...!

..att få se att det finns lite liv i tråden. tack för att ni finns...

Idag är det en bra dag, det kommer att hända en hel del på jobbet...
Vi hade lite umgänge igår kväll med jobbarkompisarna, så det börjar lossna lite mellan oss...
Det verkar som om chefen har lyssnat lite på oss andra, och tagit det till sig..
Så jag ser med förhoppning framåt på just jobbet, så länge det varar...

Jo Pia som du skriver, man söker fortfarande kickarna...
Jag har kommit långt, otroligt långt med mig själv...
Men har fortfarande lika långt kvar...

Jag har blivit införstådd om mitt beteende, och lärt mig att rikta blickarna inåt...
Jag har lyssnat på mig själv, och tagit åt mig...

Men att "bygga om" sitt sätt att leva, och inte ständigt leva på förhoppningar...ÄR svårt...
Jag vet att det är fel, men har svårt att finna lika starka välbefinnande känslor som just kickarna.
Och när jag inte hittar ro'n i mig själv, så söker jag kickarna...
Man lever ju på hoppet, hela tiden...

Precis som om man inte tillåter sig att gå ner på tomgång...
Man är för uppjagad för att kunna vila, ett livsmönster som är för svårt för att bryta...
Man faller så lätt tillbaka på vanan, den man känner till, där allt är som "vanligt"..
Att ständigt behöva hålla koll på sig själv är svårt, gör inte si, tänk inte så...

Jag ska försöka att se mig själv idag, från ett annat perspektiv, mitt inre...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hallå!

Återigen en morgon utan bakfylleångest, vad skönt!
Det som tidigare var en ovana ca 4 ggr/vecka är nu helt borta...
Man vänjer sig snabbt, och dagarna blir mer varandra lika...

Tråkigt?, tja beror på vad man jämför det med...
Men tycker man att dålig sömn, svettiga uppvak, malande tankar är
något att bryta av med, då är man nog en självplågare...

Jag har det hellre "tråkigt", men ett mycket mer behagligt liv...
Man får söka ny kickar att fylla det med, istället för kickar med fylla...
Jag tror att många saknar sitt "gamla liv", och faller tillbaka pga det...

Man har två känslor, den övertalande känslan som säger att det inte är så farligt,
och den undermedvetne känslan som säger att det kommer att braka åt h***te.
Med tiden har nog den övertalande känslan lyckats tjata in sitt mantra...

bara en gång, du kan ju testa, bara två öl, jamen det var ju så länge sedan,
nu har du varit så duktig, det måste ju firas, man vill ju inte vara ensam,
alla andra dricker ju, jag har kontrollen, måste tröstdricka bara lite,
men ett gott glas vin till maten måste man ju få ta...osv osv...

Man får hjälpa till och tänka lite längre...

Om jag skulle ta och sjukskriva mig i morgon med bakfylla,
lite rattfylla skulle sitta fint, en kväll i fyllecellen, det var längesedan...
dags att få lite sårskador på knogarna, kanske skulle supa bort mobilen och plånboken
munhuggas med frugan/gubben, tömma kontot osv...

För mig har alkoholen bara blivit en massa tokerier väl mixad med ångest...
Man tappar omdömet redan vid andra glaset, och sedan finns det ingen morgondag längre...
Men den kommer, var så säker, och oftast mycket hårdare än någonsin...

Det slapp jag idag, genom att jag tog det beslutet redan igår...
Att idag ska jag inte dricka något med alkohol i...

Och då får jag leva mycket mer, även om det skulle mot förmodan kännas lite tråkigare...
De brukar säga att den som är bakis känner att han/hon i alla fall lever...

Men vad är det för ett sorts liv???, inget som jag vill leva...

Jag vill uppleva att jag lever, inte straffas för att jag lever...

Därför har jag valt att inte dela mitt liv med alkohol mera...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

"Om jag skulle ta och sjukskriva mig i morgon med bakfylla,
lite rattfylla skulle sitta fint, en kväll i fyllecellen, det var längesedan...
dags att få lite sårskador på knogarna, kanske skulle supa bort mobilen och plånboken
munhuggas med frugan/gubben, tömma kontot osv..."

Dessa rader är så bra, att jag skulle vilja skriva ut den och ha dem på kylskåpet! Men det skulle väll se FÖR märkligt ut!

Love you, Berra!

Profile picture for user Pellepennan

Jag hade kul i alla fall :D Men jag vågar knappt tänka på hur det kändes när dem började nyktra till. ;-)

Jag fundera på det där med ångest. Det verkar inte vara något större problem för dem flesta medans jag själv lider väldigt mycket av det dagarna efter?

Profile picture for user Pellepennan

Hej!

Har försökt analysera min reaktioner på filmsnutten...

De som har druckigt bildar en form av egen grupp, utanför alla de andra, och där det är
helt OK att hitta på en massa dumheter mot den andra eller andra utanför gruppen.

Och när det händer något, oavsett nivå på skämtet så är det OK att bara garva åt det.
Tänker på när de knuffar varandra i häckarna utanför Berns..

Det går att skärpa sig under själva genomgången på Berns så länge de inte pratar..
Men när de börjar surra så ploppar grodorna ur deras munnar...

Och när Fredrik spottar på kameran i bilen,
så var det inte ens roligt för han själv, för han skrattade aldrig...
Vad var tanken bakom detta?, visa sin avsky för fotografen, eller vara häftig?

Kan tänka att deras arbetskamrater t.ex hon med kläderna tyckte att de var så lagom roliga
när de håller på och raserar hela graderoben...

Att tappa kontrollen över sin kropp och vältra sig runt bland soffor och fotöljer,
är väl bara ett bevis på att man inte klarar av att vara på jobbet när man är full...
Kan väl tänka mig att de andra arbetskamraterna nästan ville låsa in dem i det rummet,
så att de inte skulle kunna ställa till med mera otyg på kontoren..

Och hur kul hade det varit, om de hade varit en enda person, ingen som hade kunnat ställa
upp och garva åt den andra, och göra detta till ett helt OK spektakel, not!

Men precis som Pia säger om det som Fredrik säger i slutet på filmen...
Vad är det som händer med en när alkoholen håller på att gå ur kroppen, varför mår jag piss!

Jo för att verkligheten kommer tillbaka, och ångesten över allt jäkelskap vi hann att ställa till med,
kommer att ställas inför hjärnans egen obönhörliga rättegång...

Man kommer aldrig undan det som har skett, och man kan inte skylla på att det hände i fyllan,
man måste ändå ta tag i det efteråt, därför mår jag piss (när jag har druckigt)...

Och för att inte hamna i dessa "piss-lägen" så tar jag varje dag ett beslut med lite framförhållning,
att idag ska jag inte dricka något med alkohol i...

På ett sådant sätt får jag ett liv med lite mer och bättre innehåll...

Mors Berra, (som kan sitta som vanligt i en fotölj alla veckans timmar..)

Profile picture for user Pellepennan

Helgen är här!, och jag är med den...

Det strålar av sol därute, och snön smälter ihärdigt...
Det är inte dödsvarmt, men nu är det ingen ingen återvändo, våren är verkligen på G!

Skönt att få ha en möjlighet att kunna uppskatta den, för jag njuter verkligen av den...

Det blir lite ljusare av allting, man mår bra av tillväxtperioden...

Inser nu skillnaden mot förr...

Kom upp tidigt, inte segare än vanligt...
Piggnar till mycket snabbare..., för att jag hamnade i tid i säng igår kväll..
Kan äta en frukost..
Uppskattar duschen, den tvättar inte bort någon fylleångest...
Har inte sura uppstötningar eller molande huvudvärk...

Tandborstningen smakar bara mint, och inte gammalt surt vin, gin eller bira...
Jag rakar mig och ansar skägget, för att jag vill vara fin, inte förbättra mitt dåliga inre..
Byter kläder till helgen, känner doften av sköljmedlet, jag luktar gott...
Stänker på mig rakvatten, för att lukta ännu godare, inte för att dölja något..

Jag kan sätta mig vid ratten och känner inte en minsta ågren över att få möta farbror blå..
Jag och grabben åker till matchen, och känner oss säkra med färden..
Jag kan se de andra föräldrarna i ögonen, jag har inget att dölja, jag "äger" dagen...
Alla föräldrar kan inte riktigt uppskatta solen, jag vet nog varför...

Jag är inte ljusskygg, jag kan ta in hela dagen, kvällen, natten och morgondagen...

Därför är jag vän med helgen, hela helgen..

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Tack för att ni finns..!

Genom att läsa i trådarna så hjälper ni mig att uppdatera min nykterhet...
Jag behöver den hjälpen att påminna mig vad som händer när man dricker/har druckigt...

..och jag saknar den inte, när jag känner igen mig i era beskrivande ord...
Jag minns och känner hur det knyter sig i min mage, minnena kan ibland försvagas,
men med de rätta meningarna så kommer de tillbaka, och det gör ont, ..mycket ont..

Jag gör rätt, jag vet det, innerst inne...
...men kan heller inte blunda för de små lockrop som kommer smygandes, då och då...
En liten tvekan, ett sorts drömmande, en form av längtan, ett beroende...
Man trubbas av emellanåt, och sänker sin gard, i tron om att det är "över"...

Men det går aldrig över, kroppen minns allting, och alla lösa trådändar är så lätt att
att börja nysta upp igen, man tar vid där det en gång slutade...
Att det ska vara så svårt att komma ihåg, hur det kändes...

Att leva är inte lätt, och sedan hur man tillåter sig styras av något helt annat, är sjukt!

Jag vet vart jag står, och vart jag vill, men kan ändå inte sluta lyssna på lockelserna långt där borta, de glorifierande rösterna om hur "härligt" det kan vara, så underbart...
Hur lätt det är att uppnå ett sorts nirvana, jag vet hur man gör, hur fort det kan gå...

Men att stå emot, och tänka lite längre, tänka "förbi" det härliga...
Att minnas morgondagen, är att få behålla dagen, och morgondagen...

Mitt liv är värt mera än ångesten, inte ens ett par timmar av näckens ljuva musik kan få mig att vilja drunkna, inte frivilligt i ångestens hemska kvav-hav...

Genom att läsa era själars tankar, kan jag måla upp mitt eget scenario...
Jag vill inte tillbaka, jag vill framåt...

Därför sätter jag på mig hörselkåporna för att mildra lockelserna, stakar ut min egna väg...
Det finns många vägskäl och stigar, och jag måste tillåta mig att lita på min egen intuition...
Det jag gör, måste vara rätt...för mig...

Vi möts, vi följs åt en bit, men när stigarna delas, måste jag välja, hur ensamt det än blir...
Men jag vet att längre fram möter jag någon annan, eller samma personer igen...
Med mer livserfarenheter än tidigare....

Att våga gå ensam, är inte ensamt för länge, man möter någon igen,
och är ännu mer mottaglig för sällskap än tidigare....

A lonely walker...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Tja Bah!

..minns ni vad jag skrev om för ett par veckor sedan,
att det "händer" en massa "saker" på jobbet..?
Och att jag just då inte orkade i skrivandes stund prata om det..

Det pallar jag nu...

Ni som läst mina "dagböcker" bakåt vet hur kasst jag har mått,
och hur kämpigt det har varit på min arbetsplats när man känner sig utsatt...
Allt hänger ihop med deppigheten, att inte få den bekräftelsen man behöver som kollega ibland.

Jag blev ju som jag skrev "förbannad", och ville "hämnas" på min arbetsplats...
Hursomhelst, det blev ett j...la liv i alla fall...min "payback-time" fick oöverskådliga former...

Vår arbetsgivare hade ensidigt sagt upp vårat kollektivavtal, utan att meddela oss om detta...
Till saken hör att vi har inte fått en enda lönerevision på snart 10 år,
vi har legat lågt för att hjälpa firman att överleva, och istället för att "belöna" våran givmildhet
så gjorde de precis tvärtom, klippte den enda livlina vi hade, kollektivavtalet...
Den skulle löpa ut nu i månadsskiftet, och våra anställningsavtal skulle skrivas om,
till ännu mera försämringar...

Nu var vi några gamla i gården som ansåg att nu hade firman förbrukat sitt förtroende...
Vi har absolut ingen facklig klubb, det är ingen som vill ta tag i surdegen, för hamnar man inte
i trångmål med ledningen så får man bastning av sina kollegor...
Och firman har lyckats med sin "svågerpolitik" att knyta några av medarbetarna närmare
chefspositionen, med högre löner och andra avtal efter eget tycke...

Så splittringen var total, de som ville få arbetsgivaren att skriva på ett nytt avtal, och de
som motsatte sig detta (eftersom de hade bättre avtal, och deras smyghöjningar skulle blottläggas...
Så vi satte igång och "eldade på" frågorna varför vissa var så aviga till kollektivavtalet,
det blev väldigt högljudda samtal både här och där, vissa kunde inte längre fika tillsammans
och vi fick ett "rött" och ett "blått" gäng...

Det blev så eländigt att chefen skrev två rejält arga mail, och ett snabbt inkallat extramöte
där han bad oss alla att hålla käften i enkla ordalag, annars fick vi sparken!!!

Han ville alltså kväva och kuva oss ännu mera, vilket gjorde "järngänget" ännu mer bestämda...
Det var nu Berra tog kontakt med de båda fackförbunden centralt, och "skvallrade"...
För vi visste att vi hade rätt, vårat kollektivavtal gällde ju månaden ut...

Och nu ville vi dessutom ha våra (snart 10 års) eftersläpande löner också, retroaktivt!
In kommer representanter , lyssnar på oss och ställer kraven på ledningen...
I en "het" debatt med VD'n...
Brott enligt kollektivavtalen, en bot på 100 000 kronor!!!
Nu blev det en förhandling, och firman gav med sig,
vi får vårat kollektivavtal i alla fall, men under lite nyare former...

Och det blev helt "tyst" mellan gängen, när det blev ett faktum...
Fler har kommit till informationsmötena, och vi börjar kunna förstå varandra lite bättre..

Så nu känns det bättre, jag visste att jag hade rätt, och ingen "förtrycker" Berra längre..
Jag talade om min ståndpunkt med chefen på utvecklingssamtalet, och hans förhållningsätt
har fått en lite mer respekterad ställning numera..

Jag är fortfarande "låg", men mucka aldrig med någon som är deprimerad...
De vet "var" var man får in bästa träffen, där det gör som mest ont...
Vi vet vad smärta betyder, och hur man slåss mot den...

Mors Berra, 1-0 till det respekterade livet...igen!

Profile picture for user Pellepennan

Hej Vana!

Jag läste precis på din tråd om ditt jobb, och jag är glad att du ser det som en möjlighet, tänka vad skönt att få vara "ledig" ett helt år, med full lön...
Jag skulle också ha tytt det så, en möjlighet...
Njuta av tiden för dig själv, se möjligheten att finna en bättre arbetsplats...
Du kommer ju att ha gott om tid till detta i alla fall...

Ja man kan undra hur det ser ut på våra arbetsplatser numera...
Anställningsskydden lakas ur mer och mer, allt ska privatiseras och bli billigare på entreprenad...
Jag får inte ihop det, hur skall ett dagis som privatiseras kunna bli billigare i egen regi...
Det lär ju knappast finnas en budget för underhåll av lokalerna t.ex.
Den enda fördelen jag ser att företaget blir litet och administrationen därefter...
Allt verkar så kortsiktigt tänkt...

Lite som våra städföretag på jobbet, vi tar in det lägsta anbudet...
Det städas ordentligt i 3-6 månader, sedan "smörar" de för några andra nya uppdragsgivare
och slarvar ordentligt på vårat företag..
Precis som om de lägger upp avtalet på att de kommer att förlora det till nästa omgång...
Och då ska det förhandlas med ett nytt företag, och de ska läras upp på lokalerna och läxas upp där de missar hela tiden, skitjobbigt!

Inte undra på att folk tar till flaskan...

Jag har mina egna värderingar, och har växt upp i ett arbetarhem där mina förfäder slogs för att få till en fackklubb, med hotelser till livet i seklets början...
Kanske är jag gammaldags och alltför "röd" i mitt tänk, men jag har anpassat dem så gott det går till dagens arbetsmarknads-tänk, jag har förståelse men samtidigt inte...
Vill att alla ska ha shyssta och rättvisa arbetsvillkor, och att det ska vara en dialog på jobbet.

Men som sagt vi splittras allt mera, och spänningarna på arbetsplatsen kan ibland göra det olidligt, vi har inte den gemenskap som fanns tidigare...
Eller så är det som så att jag inte längre hänger med i svängarna, vad vet jag?

Huvudsaken att jag har mina innersta värderingar, (..som ibland kan ruckas på...)
Men att jag står för dem, det är en del av mitt liv...

En sak ruckar jag inte på dock, tänker inte förvärra min sinnesstämning med alkohol...
Där går gränsen, här och nu!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Hej!

Lugnt i tråden idag...
Känner mig lite ensam, faktiskt...

Så jag pratar av mig i någon form av monolog, hoppas att det finns någon läser det...

Vi (jag & frugan) var hos shrinken igår, vi skrattade allihopa säkert 3/4 av tiden...
Låter det märkligt, nejdå, vi har våran vägledare i tankarnas banor, och hon benar upp våra
förbättringsområden, hjälper oss att se problemet från en annan synvinkel..
Och det funkar så bra, det man tidigare hade trasslat in sig i felaktigt tänk, kan hon reda upp...

Vi mår så ofantligt mycket bättre nu båda två, vi öppnar oss mera inför varandra...
Och våran ömsesidiga förtroende har verkligen fått sig en skjuss framåt...
Tänk en sådan skillnad det är nu mot då, allt var då bara ett kolsvart mörker..
Ingen glädje, bara problem, och tog man bort ett som dök det upp ett annat...
Den negativa spiralen, ni vet...

Idag pratar vi med varandra och anmärker på det som känns fel, det blir lite av en familjenterapi.
Shrinken blir den opartiska personen som är den tredje mannens åsikt...
Och på hennes ord litar man på, för hon har ingen egen vinning av att ta någon annans parti..

Därför blir det glatt när vi går till henne, man längar dit för att man vill ta upp en ny grej,
och att vara ärlig mot sig själv, rakt och renhårigt...

Man vet om en mindre bra grej hos sig själv, som man vill ta upp...
Vi diskuterar det i grupp, frugan ger sin synpunkt på det hela, jag min...
T.ex som att jag älskar att shoppa elektronikprylar, mitt mecka...

Svaret blev att jag är en "fyllare", en som försöker fylla upp min tid med nya saker,
och fylla mig med nya kickar, alltså har kvar lite av mitt missbruk...
Så jag har bytt ut mitt beroende mot annat, i och för sig "nyttigare" grejor, men ändå..

"Tänket" finns alltså kvar, jag har inte blivit av med det...hmmm!
Det måste jag fortsätta att "behandla" mig mot.., inte glömma bort att det finns ett sug!
Det kan tydligen yppa sig på flera olika sätt..

Samtidigt som det är "skönt" att veta att det finns kvar, att jag inte kan lägga ner garden...
Jag måste helt enkelt fortsätta hålla koll på mig själv, lite läskigt..
Det tar bara lite annorlundare former, en utveckling i sig självt.

Så där har jag lärt mig lite nytt om mig själv den här veckan, att våga se...
Man utvecklas hela tiden, och det är bra om man hinner med att analysera det...
Se att det går framåt, men vissa ränder finns ändå kvar...

Men jag är inte mindre lycklig för det, skönt att jag fick reda på det, så att jag kan hålla kollen..

Men vet ni?, det är ju löningsdag idag, och jag ska genast börja missbruka...
Hittade en fantastisk N-router på 300Mb på en närliggande elektronikbutik, SKA HA!
Nu har jag dreglat tillräckligt i en och en halv vecka, så jag gör slag i saken!
Allting är bättre än att bränna kulorna på brännvin...

Så nu kan jag ändra mitt alter ego från "A lonely walker"...till..."A lonely wanker.." haha!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Kanske lugnt för dig, men inte för mig. Tänker säkert xxx per dag på Berra och hans väg från ångest till ett mentalt närvarande liv. Du är en oerhört inspirerande kraft till att jag vill bli som du, dvs bli den jag vill vara. Begravning av min mor i helgen, skjuter klokt (?) upp min avslutsdag till att bli påskdagen. Min sista dag att dricka alkohol har jag tänkt. Hur tänkte du Berra inför den sista dagen?
Glad för att du och så många andra finns här för att tända gnistan,
/Fenix

Profile picture for user Pellepennan

Ja Berra. Det är helt fascinerande att läsa om din förvandling. Det är en helt annan ton i inläggen, tom när du är lite förgrymmad.. :) Men det här med att fylla sin tid? Jag fyller ju upp min tid med mina djur och skam till sägandes så älskar jag att handla nya hästsaker hela tiden... :) Berikande intresse är ju aldrig fel, och vi behöver använda våra kreativa krafter.

Fenix! Som jag tänker så har du nu gjort otaliga försök, varför inte gå till läkare, beroendeenhet eller nåt liknande? Få antabus utdelat. Kanske få annan medicin som komplement. Få en samtalskontakt, kanske en 12-stegsbehandling, KBT eller liknande.

Både jag och Berra som har klarat att vara nyktra länge har fått och tagit emot hjälp.
Ibland tror jag att så länge man inte söker hjälp så vill man ha optionen att kunna dricka kvar! Kanske alkojäkeln som spökar i det undermedvetna.

Det är ibland skrämmande för jag kan ofta se långt i förväg när någon här är på väg till ett återfall, det hörs i tonen på inläggen, och ofta är det när personen börjar prata om att sluta med antabus och klara det själv. Så jag säger till alla: lita inte på er själva den första tiden, beroendet är starkt och suget kan få den bästa på fall, ibland arbetar hjärnan omedvetet på att få oss till att dricka igen. Det är inget fel på karaktären eller på att ni har ångest i botten eller depression eller liknande, det är för att hjärnans receptorer vill ha alkohol! Den kan hitta på vilka ursäkter som helst för att få oss att dricka. Dess egna transmittorsubstanser är ju undanträngda och i obalans. Belöningssystemet funkar inte, vi mår piss, och hjärnan vill ju må bra, till varje pris. Analysera inte dessa känslor, acceptera dom och DRICK INTE utan låt hjärnan läka igen.

Hjälp hjärnan att finna välbefinnande igen genom att vila, äta nyttigt, göra roliga saker, kramas mkt, motion, prata med nära och kära, läsa, lära om missbruk och vad som händer i kroppen. Avslappningsövningar, mindfulness, yoga, meditation. Naturupplevelser. Positivt tänk och tacksamhetstänk.

Gör allt detta trots att det tar emot i början. Gör det som en daglig läxa. Hjälp hjärnan att komma i balans igen. Det funkar!! Men det tar tid och det gäller att vara tålmodig.

Ha en underbar helg!

Pia

Profile picture for user Pellepennan

Hej Fenix & Pia!

Ja oj Fenix hur ska jag kunna förmedla min känsla...?
Hur jag tänkte inför den sista helgen???

Krasst sett så fanns det ingen morgondag, inget planerande, det fanns bara nu'et...
Och i nu'et så mådde jag bättre, bättre än gårdagen..

Jag visste att jag mådde bättre utan alkoholen och såg detta som en progressiv förbättring...
Jag visste vad jag har och vad jag hade haft, och "har" var bättre...
Jag ville ännu mer, men kunde inte då veta hur jag skulle förbättra välmåendet..
Så jag i stort sett bara "väntade", och torkade ut alkoholsuget....

Men att sätta upp en "sista gång" var för mig helt omöjligt, skulle jag vilja tillbaka!, Nähä!
Att fortsätta eller att prova på var ju helt enkelt uppenbart utanför mina nuvarande livsramar..

Så det fanns inga alternativ, jo ett.., att fortsätta må bättre,
och där var ju alkoholen det motsatta medlet...

Hur tänkte jag då,? inte alls antagligen...
Kanske mest på den slitna frasen, "en dag i taget", eller idag ska jag i alla fall inte dricka alkohol.
Att se framtiden an helt utan alkohol blev för mig "övermäktigt", jag slogs av tankarna runt den hela sociala samvaron med alkoholen, skulle jag inte få vara med???

Och då blev det för mycket tankar att bearbeta, inte nog med att jag hade problem med mina egna tankar runt alkoholen, skulle jag dessutom hamna utanför det sociala gänget...
Allt för mycket runt omkring mig är förknippat med att man "umgås" tillsammans med alkoholen.
Det har blivit en massa traditioner, t.ex att på min födelsedag mitt i vintern så grillar vi korv ute och dricker en massa öl, vin och cider kring detta, alla ser fram emot det och det blir knökfullt hemma med en massa gäster, 30-40 st sådär bara...

Skulle jag plötsligt ändra på detta då, jo vi försökte ett år, men "tvingades" att åka ner till ICA och "tokhandla" en massa dyra kryddiga korvar i tvåpack när gästerna tjatade om när korvarna skulle serveras???, och vi fick tömma lagret på allt vad vi hade i öl och vin/cider...
Så även traditionerna pockar på...

Men istället för att göra detta till ett problem, så gör jag det bästa av det...
Och jag brukar tänka,...vad är själva grundproblemet..?

Jo, Berra min vän klarar inte av att dricka alkohol längre...

Ska då hans "problem" göra hela hans korvtradition på födelsedagen till ett "problem" för alla???
Självklart inte, bara för att EN person är nötallergiker så ska man väl inte totalförbjuda jordnötter!
Då får väl han/hon ge blanka f*n i att äta av jordnötterna då, kan det vara så enkelt???
Kan det vara det???

Ja så skulle jag resonera angående en nötallergiker,
varför inte samma tankar runt en "alkoholallergiker"...

För det är väl så, att jag numera får klassa mig själv som en alkoholallergiker...
För jag tål inte längre alkoholen, jag blir dålig av den, på väldigt många plan...

Och det är väl en insikt god såväl som någon annan, varför då vilja utsätta sig för en allergichock
gång efter annan, man vet ju oftast resultatet, och alla runt omkring en också...

Så tack Fenix för att du ser mig som ett föredöme, det är jag stolt över...
Det är inte mycket man har att vara stolt över, halvfet och medelålders med högt hårfäste,
och man vet att man statistikt har 20-25 år kvar att leva...
Varför inte för en gångs skull göra något vettigt av det, visa att man lärt sig något av sitt liv,
och göra det bästa av det med de förutsättningar man har, att fortsätta leva...
För mig är det inget liv tillsammans med alkoholen, det blir mest ett rop på döden...

Därför står jag fast vid mitt beslut, att fortsätta leva...

Och sen Pia......love you!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Tjo'ho!

Idag/ikväll/inatt så skriver jag ett par rader bara för att jag är så jä'la gla'!...
Klockan är nu 20 i 2 på Lördagsnatten/Söndagsmorgonen, och våra gäster har precis gått...
En sådan perfekt dag, ba'h...

Varför då' då, undrar ni?
Allt tillsammans lixom, så himla bra att bara få umgås med sina nära & kära, på ett mycket enkelt sätt.
Inga krusiduller, utan bara rakt upp och ner...
Vi har bara mått så himla bra av att få vara med de vi gillar, skrattat och kramats om vartannat...

Alkoholen har naturligtvis flödat, men inte för mig...
Ingen blev onormalt packad, utan vi höll det precis innanför en "normal" middagsbjudnings ramar..
Precis helt rätt, med andra ord, och helt rätt för mig, ingen alkohol...
Helt accepterat av alla och allra viktigast hos mig själv, så skönt!
Jag får ett helt accepterbart liv om jag bara gör ett val, ....avstår!

Vi släckte ner totalt vid Earth Hour, och hade bara stearinljusen som enda ljuskälla,
och det var så mysigt att den fortsatte resten av hela kvällen/natten...
För vår villa blev det 330 Watt i totalförbrukning per timma, istället för ca 3200 watt...
(jo'rå jag har en superelektronisk mojäng som trådlöst mäter alla fasernas förbrukningen var 6:e sekund, finns på Classe ...för den som är intresserad...)

Dagen förflöt på i makligt takt, vi hade inga stressfaktorer som helst, och inga ungar hemma heller...
Jag och frugan kunde njuta av tiden vi hade för oss själva, och kunde förbereda precis allt...
Vi "begränsade" våra infallsvinklar av möjligheter som kunde skapa irritation...
Dvs bara tog det lugnt, och lät ingenting störa våra planer inför kvällen, supernice!

Det har hänt grejor i familjen också...
Dottern har precis haft sin alkoholdebut, igår...suck!

Känns lite "tragiskt" att hon nu har mist sin jungfrueliga akoholstatus...
Men samtidigt "skönt", ...ja det är många känslor igång inom oss...

"Glad" för att hon snart är 17 år, och orkade vänta så länge...
"Glad" för att hon fick en "trevlig" upplevelse, men samtidigt "ledsen" för att det inte blev det...
Allra bäst känns det att hon vågade anförtro sig till oss, trots våra förmaningar...

Vi har "läxat upp" henne inför hennes debut, pratat och pratat och pratat om vad som händer...
...och vad som "kan" hända...
Hon vet ju precis allt om vad som har hänt med hennes egen pappa...

Ändå väljer hon att testa på, ett vågat beslut minsann, men ofrånkomligt..
Grupptrycket är starkt i hennes åldersgrupp, alla vill ju vara "inne" bland gänget,
precis som sexdebuten, alla vill ju ha "passerat" det stadiumet...
Men hon befann sig bland vänner, och deras vänner, och det var ett fint gäng som tog hand om varandra, aldrig släppa ögonen ifrån varanda, utan stötta och hjälpa....

En kille råkade spräcka balkongdörrs-fönstret när han skulle öppna dörren, en olycka..
Och han valde att sova kvar hos kompisen som festen var hos, och skulle förklara för hans pappa
under morgondagen när pappan kom hem hur det hade gått till, och ersätta den...
En riktigt gentlemannakille helt enkelt, och det kändes bra att hon var med ett sådant gäng..

Hennes erfarenhet då av första kontakten med alkohol då???
Bara positivt, tyvärr, hon kommer att fortsätta "prova", säkert!
Men hon fick många synvinklar på vad som händer, hon blev inte för full..
Men skrämdes lite av hennes kompisars reaktioner, "hur konstiga de kan bli", bra!

Just nu i denna stund, hör jag hur ett tonårsgäng går ute och skrålar på gatan utanför...
Och jag är bara så glad att min dotter inte är med i det gänget, hon höll det "belevat" ändå...

Jag väntar just nu på den "grå skuggan" i grannens trädtopp...
En uggla som nästan varje natt har inspekterat vårt fågelbord från ovan, i väntan på att någon liten frussen sork ska söka bland resterna av fröna på marken, det är mäktigt!
Det hade jag aldrig sett OM jag hade valt fel ikväll, dvs druckigt alkohol vid middagen....

En liten liten sak, som i slutänden blir en häftig upplevelse, som man tidigare inte visste om...

Så visst händer det grejor, när man går på "torken", alla gånger...

Och om exakt 6 timmar så ska jag stå på planen och hejja som en skämmig pappa sig bör...

Visst är det härligt att LEVA, visst?

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Alla Vänner...

Måndag idag, jo jag vet...

Därför är väl inte allt på topp, men heller ingen djupdykning...
Vädret är grått och regnigt och lite hurvigt, precis som mitt inre...

Har inget direkt lattjolajban att "fylla" mitt liv med, det finns lite saker som händer framledes,
men inget som ger mig "kickar" som vi pratades om tidigare...

Nu har jag sovit 2 nätter i soffan, vilket tidigare var ett bevis för att jag hade varit för full,
och inte kunnat kontrollera mina kroppsfunktioner, dvs sova...
Men så verkar det inte vara, när "proppen går" så har den gått, tydligen..
Med eller utan alkohol, märkligt!

Ville bara idag passa på och hylla våra två svenska och i dagsläget bästa sångerskor...
Den första med melodifestival-Sarah, och låten standing strong...
Den låten med texten får respresentera mig, det som jag måste göra med alkoholen...
Standing Strong..

http://www.youtube.com/watch?v=HGW-QNUGllA

Den andra med Agnes, och I need you now...
Får representera suget...

http://www.youtube.com/watch?v=E-uUwQf2cZE

Väl bekomme!

Några av de låtar som jag använder i min hjälp till självhjälp mot alkoholen...
Slut ögonen och tillåt dig att "slukas" av musiken, det kan ge en enorm styrka...
Min egna lilla meditationsstund här i livet..

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Adde!

Ja jag med...
Fast jag kommer att utse mig till hemmets egna polis...
Och stoppa kärringarna som kör för fort i korridoren med rullstolarna...
Stå med sn....en i handen och kräva att de blåser i alkotesten...

Haha, säger jag som inte är ett dugg gubbsjuk...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Tsss... då blir du en raritet Mie! De gamla tanter som har kvar gnistan brukar falla i trance över unga manliga läkare! Det är gulligt att se hur en 90-årig tant kan kokettera, fnittra och rodna.

Och de gubbsjuka gubbarna flörtar (nja, flörta är inte rätta ordet) med oss stackars sjuksköterskor! Alkoholdemenserna brukar vara värst......

Det är det bästa med mitt yrke, man träffar på så många intressanta och roliga personligheter.

Berra! Hoppas att du skämtar lite om Agnes och suget.. för har du sånt sug som på videon så har du det inte lätt! Fast du menade kanske i början när man var abstinent?

Jag är inne i en fas då jag stör mig väldigt på alla alkisar som väljer alkoholen före familjen... tur jag inte jobbar inom den grenen, hade nog inte varit särskilt terapeutisk. Blir förbannad när jag läser här rent ut sagt. Det finns hjälp att få, det finns vägar till tillfrisknande, varför välja ego-vägen, att supa bort sitt liv och göra andra illa? Vi har faktiskt ett ansvar till våra medmänniskor och inte minst till våra barn och respektive. Att låta suget och ruset gå före trots att alla runt omkring mår dåligt av det är så jäkla EGO-centriskt och oansvarigt.

Så, nu får jag säkert många arga kommentarer... men sanningen svider, jag vet.

Ha en underbar dag idag alla och sträck på er, var nyktra, stolta och lev livet.

/ Pia

Profile picture for user Pellepennan

Ja, det tog ett tag innan poletten trillade ner. Men som jag ser det så hjälpe omgivningen till att förminska problemet. Ingen trodde på mig när jag sa att jag hade problem, inte ens läkarna. Familjen ville inte tro det, vännerna ville ha kvar sin festarkompis. Är nog nyttigt att få sig tankeställare!

Och vi är ju exempel på att det går att sluta och få ett bra liv med familjen. Eller hur?

Profile picture for user Pellepennan

Tjo' ho!

Vad glad jag blir när det blir lite fart i tråden...
Jo du har rätt Pia, vad är det som gör att man väljer alkoholen före familjen???
Jag har funderat på det själv, hur betedde jag mig...

Jag lackade nog mest på "tjatkärringen" där hemma som tyckte så j*vla mycket om mitt drickande, som "lade sig i" hela tiden, och försökte styra mig...
Irritationen förflyttades från huvudproblemet till att fokusera på ett relationsproblem istället.
Att någon annan ville styra mig, och ta bort veckans "belöning" från mig, min "napp"!!!

Jag var ju värd allt detta, eller hur, det var ju det som gjorde livet värt att leva....
Det som satte lite guldkant på det vardagliga livet, en verklighetsflykt...
Där moralen inte existerade, där vibbarna och känslor för andra var försvunna, det var ju bara JAG JAG och JAG hela tiden, jag var ju världsbäst på allting, smart snygg och oerhört attraktiv...
Jag kunde föra mig som en kung, jag var verbal, ståtlig och charmant...

Om någon visade en videosnutt från någon fest, så var det ju inte jag som stod där med skjortan utanför raglande och försökte uttala några raggningsfraser på någon brutta...
Det var ju inte sant, det där var ju inte jag, det motsatte ju min inre känsla för mig själv...
Jag var ju smart, snygg och char....

Det tar tid att inse att man har blivit förd bakom ljuset, hela tiden...
"Någon" har ljugit för en, det kan väl aldrig vara alkoholen, nähä?
Vem är det då som har spelat upp törnrosadrömmen bakom ögonlocken,
varför ÄR det inte som i drömmen, vad är fel???

Ett litet uppvaknande, en liten förlaga till insikt, är det DET som behövs...
Att nästa gång försöka se kritiskt på vad det är som händer, i verkligheten...
Sticka hål på drömmen, fast man egentligen inte vill, man vill ju vara kvar i drömmen,
den är ju så härlig........eller inte...

Kanske är bakfyllan verkligheten, där den tar "tillbaka" allt det där roliga man trodde man hade..
Man straffas för en dröm, någonting som inte skedde i verkligheten...
Där verkligheten var mycket värre, än man har velat se...

Det händer så mycket med alkoholen, när Näckens ljuva musik förför en till bäcken för att frivilligt gå ner i vattnet för att drunkna...
Den kritiske har upptäckt att den fete blottarjäveln sitter ännu en gång på en sten i bäcken och gnisslar på sin fiol, man vadar ut och stryper den fan med strängarna och sparkar ner liket i strömmen, och äntligen så blir det tyst...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Jahopp...

..tillbaka till verkligheten, vardagen...
Där inget speciellt händer, utan allt rullar på som det ska, utan kickarna...
Och utan de djupa svackorna inte allra minst...

Det finns två ben att stå på, ett som gör livslinjen till ett spektrum likt en EKG-mätning,
och det andra som små vågsvall med mjuka och långsamma förändringar...

Jag väljer det svagt böljande livet, den som behöver en EKG-mätning är ju sjuk!
Varje dag är en gåva, och att förändra den med alkohol ...sliter sönder mitt inre...

Jag brukar tänka så här på mornarna när tandborsten skummar upp tandkrämen...
.... "jaha Berra, vad ska du göra med den här dagen?"
Tittar på mig i badrumsspegeln och ser en inte fullt lika trasig själ som tidigare.

Jag kan se på mig själv lite kritiskt, och märker att jag har blivit en starkare personlighet.
Jag vet mera idag vad jag vill, och mitt val att inte dricka alkohol längre ger mig större valfrihet.
Min mentala bit hämmar inte längre mina tankar pga alkoholen,
jag har inga alkohol-måsten längre.
Jag behöver inte planera in den analkande Påsken med när tillfällen kommer att ges för alkoholförtäring, det "måste" jag hade tidigare...
Det ger mig mera frihet, inget bolaget, inga svårigheter att ordna pengar till det, inget planerande när det ska inhandlas och drickas upp, inget legaliserande, inget ljug...

Så mår jag bättre, jaha, alla gånger, och då har jag inte ens nämnt den stora bitterheten...
ångesten, bakfyllan, ångerfullhet, varför-tänkandet...

Och när jag tänker på det, ja då spottar jag ut tandkrämskummet, tittar på tändernas vithet och upptäcker att det finns ju faktiskt ett äkta leende som inramat tänderna...

Det ÄR skillnad att vara befriad från alkoholtankarna...
Och varje morgon så får jag inte bara tänderna rena, jag går igenom mina tvivel och får dessutom ett bländvitt förtroende att jag gör rätt...

Nope, ingen alkohol för Berra idag i alla fall, sedan får resten av dagen bli som den vill...

det är min frihet...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Berra

Jag börjar mer och mer förstå hur mitt X fungerar i sin alkoholism när jag läser dina inlägg. Intressant att du beskriver vardagen som den utan kickar men samtidigt där inga djupa svackor finns. Jag har upplevt hur jag varit på sidan om när X:et fått kickarna men där jag obönhörligen dragits med i svackorna, om och om igen. Jag håller med Jonas, du är min och många andras idol också :-)

Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Hej Jonas & Märta, och alla ni andra...

Ville bara så här på finlands nationaldag (skär-torsdagen, höhö)
önska er alla att det verkligen blir en GLAD påsk, det är redan nu ni sitter på beslutet...

För det kanske är just det som är avgörandet för att det blir en ljus och trevlig och framförallt en minnesvärd högtid tillsammans med era nära & kära...
Skippa snarren eller kör med renat (vatten) som jag gör, allt för att fortfarande få vara med...

Att låta sig berusas av umgänget istället för det egotrippande alkoholen...
Uppskatta närvaron av sinnena, istället för den "interna" flummigheten

Att våga kunna släppa loss utan kemiska substanser och bjuda på sig själv,
och kanske tänka som om det vore den sista gången jag träffade personen ifråga,
och säga allt det där som jag skulle ångra att jag aldrig hade sagt innan han/hon försvann
ur mitt liv, istället för att ångra allt det där som jag sade på fyllan som gjorde att hon/han försvann.

Ja det finns så mycket som bubblar inom en, och allt går väl egentligen ut på att man ska få så många tillfällen att få njuta här i livet..

Sätt ribban lågt, och låt dig istället "förvånas" av det positiva som kommer ändå..
Det är inte "synd" om en person som har valt att inte dricka alkohol,
han eller hon är starkare i sitt sinne och får jobba med sina känslor, i verkligheten...

För den som har valt fel, blir långfredagen lååång, av ångest och pina...
och allt blir bara eländigt, där kommer ingen påskhare för den hade han redan sett,...
platt i dikeskanten...

Själv har jag lagt förväntningarna till något där jag ska bara njuta av umgänget, och få tid till att prata med alla i lugn och ro, och lägga det lilla extra på att göra maten god...
Rödmosiga kinder och fyllfnitter får mina gäster stå för, det är deras problem!

Och sedan, för att fortsätta med finnhistorierna, har ni hört den här..?
Stoppa tjyven..stoppa tjyven, han har min niv i ryggen...
Varför lutar dansbanorna i Finland, jo för att blodet lättare ska rinna av...
Finsk skumpa, Vodka och en sodastreamer...
osv osv, och jag undrar vad finnarna har för historier om oss svennar..?

Det är inte illa menat, men alla får vi bjuda till lite av varandra...

Ha en framförallt GLAD påsk nu, och bjud på det där lilla extra, dig själv!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Sådärja, då var påsken i stort sett över...

Blev den lyckad då, javisst så länge inte JAG dricker alkohol så blir den det...

För visst fanns det alkohol runtomkring mig,
jag till och med spillde upp ett par groggar i fredags,
till frugan och våra middagsgäster...

För det är ett själviskt beslut, mitt beslut om att jag ska fortsätta må bra,
och jag har lärt mig hur dess recept är, ingen alkolhol för Berra...

Kan det vara så enkelt??, tja beslutet är det, efterlevnaden desto värre...

För visst finns det en glorifiering av alkoholen, både av mig själv och andra...
Men jag har lyckats genomskåda dess biverkningar, och det är absolut inte värt det...
Hela vårat alkoholbeteende har genomsyrat nästan alla sammankomster,
"det blir inget roligt utan alkohol"...känns det igen?

Mitt svar är det blir inget roligt efter alkoholen...
Förväntningarna sätts för högt om bara alkoholen kommer med i umgänget,
har man det skittråkigt så hjälper alkoholen till att lätta på den känslan...

Det socialal smörjmedlet, det som får oss att börja snacka, utan att tänka på konsekvenserna..

Du har ju blivit fet!, fan vilka snygga pattar du har, hur kunde du gifta dig med den snubben osv..

Det fullständigt hoppar en massa grodor ur munnen....
Tänk OM, tänk om man vågade stå för dessa tankar även när man var nykter...
Det skulle nog inge ett förtroende, att allt det man sa var precis rättfram...
Skulle nog anses bufflig men ändå helt ärlig, tänk om man vågade?

Jag har valt att vara lite mer "bufflig" i min framtoning, att våga säga saker man ibland tycker ligger på
gränsen till att man vågar säga, mitt sätt att våga "lätta på trycket"..
Ofta skrattar jag runtomkring det, men det blir sagt i alla fall...
Har försökt sluta lägga så mycket känslor i det jag säger, lite mera raka rör liksom..

Det finns saker som händer hela tiden, och jag har lärt mig att förändring ÄR bra...

Och hittils så har MIN förändring...bara visat sig vara bra...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej & hå!

..så nu är helgen över, och den blev helt enkelt najs...

Hade inte satt för höga förväntningar, utan lät den få komma som den ville...
Det blev tre middagar varav en helt impulsiv med grillning och gäster...

En och en halv 3 liters BIB gick åt, och ett par kassar bira...
Visst det gick åt en halv pava Gin och 1/3 av en ny sorts vårsnaps också..
Flaskan var så fin att jag ville så gärna veta hur den smakade, men icke...
Lukten sade mig att detta bara var starkt, tyvärr...

Jag känner bara att så länge inte jag har varit med och delat på det, så är det lugnt...
Drickandet är de andras problem, jag håller mig till mina "nollbira", och det funkar...

Därför har min helg och resten av familjens helg blivit helt kanon...
Vi hade lite "måsten" och lite jobb faktiskt, men en hel dag för eget bruk och en födelsedag...
Men ingen stress och ingen panik, utan hade tid att kunna njuta av helgen också...

Tog mig tid att hinna prata med alla, inget hetsdrickande för att hinna bli full heller...

Därför blev helgen "super"...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Ana & Märta!

Tack för lite hejjarrop, det hjälper ska ni veta...

Jaha!, en helt vanlig Onsdag då, en "lill-lördag", neppeligen för mig..
Eller OK lill-lördag men det innebär inte att det är OK att dricka någonting med alkohol för mig..
Man kan kalla det vad man vill, så länge inte innebörden betyder att alkoholen får flöda fritt...
..för mig!

För det är ett personligt val, ingen annan har med det att göra, det är MITT val, och jag står för det, och jag är stolt över mig själv, alla doubts är borta och redan genomtänkta...

Det är min styrka, att våga lita på mig själv, det här ÄR jag, inga tvivel längre...
Jag tror på det jag gör, att det gör mig till en "godare" person, ingen Dr Jekyll & Mr Hyde...
Jag vet vad jag gör och har sagt, ingen ångest som kommer smygande under natten och gör mig till ett vrak, jag står för allt jag har gjort och sagt, en frigörelse i sig...

OCH när tiden inte har gjort mig till ett vrak flera gånger i veckan så finner jag en styrka...
Jag KAN lita på mig själv, och jag mår så mycket bättre, detta ÄR jag..
Så man växer lite varje dag, det kommer svackor, men genomsnittet stiger hela tiden...

Frågan kommer...lever jag?
Ja, utan tvekan, jag lever mer idag än vad jag gjorde innan, allt är stabilare...
Kanske inte "lyckligare", men frånvaron av ångesten gör att allt känns mycket bättre..
Mitt fundament känns mycket stadigare, och blir så en tryggare kille...
Jag vet vad jag vill, lite mera "jävlaranamma" i mig, bryskare och mindre "vekling"...

Jag är inte längre "rädd" för helgerna, de innebär inga "ups & downs" längre...
Jag kan flyta på och komma igenom dem helskinnad...

Jag har också lärt mig att se saker från en annan synvinkel,
för vad de är, och inte vad jag trodde att de var...
Det var tuffare än vad jag trodde, men min "låtsasvärld" är för tillfället borta...
Och det blev lite av en nystart, i det riktiga livet, synd att det tog en sådan lång tid bara...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej!
Imorgon ska vi ha personalmöte på jobbet och mat efteråt.
Vet att chefen pratade vid något tillfälle om att prova ut viner till våra gäster.
Hitta vårat favorit vin att rekommendera.
Hur ska jag slingra mig ur?
Mötet måste jag gå på.
Mat blir vi bjudna på.
Ingen bra vecka .
Jag är så himla kvällstrött kan lägga mig 8 vissa kvällar med en bra bok.
Nu ska vi äta klockan 8.
Hjälp !!!
Så det kan bli ibland.
Man kanske inte ska oroa sig kanske kommer gå jättebra med allt.
Ana

Profile picture for user Pellepennan

Berra!
Nu har jag ägnat den senaste veckan och lite på veckan innan dess att läsa och läsa och le och läsa lite mer, fälla en tår och läsa och le igen! TACK!!! Hade jag kunnat hade jag gjort en bok av din underbara tråd. Har faktiskt tagit mig friheten att kopiera några av dina inlägg till ett word-dokument, ännu odöpt och osparat, men det kommer få en titel som "oförglömligt", "hoppingivande" eller kanske "livsviktigt". Så igen: Tack! Din resa på den här sidan, hjälper mig på min resa på den andra sidan!

Plockade en liten, liten, yttepyttig bukett vitsippsknoppar till mormor idag, framrotade ur de bruna löven... hade jag kunnat hade jag gett dem till dig! Du ger din omgivning styrka och hopp!
/kristin

Profile picture for user Pellepennan

Hej Alla!

vad gulliga ni är allihopa...

Klart Ana att du ska gå, och konfrontera dina tvivel...
Du kommer inte att undgå att bemötas med bjudningar där alkohol ingår framöver..
Så ta tag i detta redan nu, du kommer att fixa det..
Du får ha det hur kul som helst, med ett enda litet undantag, inget med alkohol för dig Ana..

Skyll på precis vad du vill, om du pallar kan du köra med en vit period, på obestämd tid..
Säga att det har blivit lite mycket på sistone, och att du vill "spola igenom systemet"
för att se hur kroppen svarar på det, av ren nyfikenhet..
Det kan trigga andra att vilja testa också, se dig som en pionjär...

Eller helt enkelt ifrågasätta varför man "måste" dricka allt med alkohol så pass ofta som man gör.
En viss självsäkerhet skapar en välbehövlig respekt, jag vill, jag kan..!

Kristin (lillablå), uj jag blir nästan generad, tack för dina vänliga ord,
jag blir oerhört glad av dina rader..
Visste du att min favoritfärg just är blå?

Jag försöker beskriva min (nyktra) vardag så enkelt och rättfram som det bara går...
Det går miljoners med tvivel genom mitt huvud, och jag försöker sätta några av dessa på pränt
och förklara hur jag verkligen tar i för att bemästra dem, ja det är tufft..
Men med tiden så har jag lärt mig att det går enklare och enklare, bättre än man tror...

Jag har också upptäckt att man måste öka på sitt självförtroende, jag vet att jag kan...
Och sin egna självrespekt, jag vill inte bete' mig så där...
Därför låter jag mig utsättas för proven hela tiden, varje vecka, tillsammans med andra...
Jag brukar köra med klyschan, "...vissa varelser äter hundmat på vår jord, inte jag!.."
Eller en acceptans av att jag är "allergisk" mot alkohol, och så får det bli..och vara..

Men aldrig helt nonchalera alkoholen, jag vet att den är stark och manipulativ...
Och jag är stridsberedd hela tiden, försvara mig själv och gentemot andra...
Därför funkar forumet suveränt även för mig, jag kan när som helst gå in, läsa min egna och andras rader och åter igen finna styrkan att avhålla mig från alkoholen...

Man får aldrig glömma vad alkoholen ställer till med, aldrig tillåta ballongen med glorifieringen blåsa sig stor, jag står där med min säkerhetsnål och är beredd att sticka hål på den,
precis när som helst...

jag vill, jag kan, jag ska...

Jag är starkare än den starkaste av alla drycker...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej !
Mötet blev inställt idag.
Det känns väldigt skönt.
Blir en lugn kväll hemma .
Nu när helgen kommer så börjar jag
vela fram och till baka.
Inte så farligt,kanske prova lite på lördag.
Finns det fler velpottor där ute som både vill och inte vill.
Kramar till er alla.Ana

Profile picture for user Pellepennan

Jo, jag är en VelPelle ibland. Men kommer man över den värsta fredagssuget så är det lättare att avstå även på lördagen. Försök planera andra saker. Kanske inte på fredag kväll för då SKA man ta det lugnt! Men planera något på lördag förmiddag och Söndag förmiddag så du har en orsak att inte vara bakis och sliten. Försök att stå ut en helg till...Jag ska också försöka stå emot och jag känner att det kommer gå bra. Det gör det för dig också. Kämpa på.

Profile picture for user Pellepennan

Go'morgon livet!

Så är veckans bästa dag här igen, Fredag...
Oj, så mycket jag vill med helgen, det ska hända så mycket, och ändå så lite...
Inga tunga bitar är inplanerade, utan det finns små korta glädjeämnen som jag ser fram emot.
Ingenting som jag inte kommer att kunna hantera...

Det finns en spännande och lite läskig sak som kittlar mina sinnen...
Jag är bjuden på en återträff med mina gamla arbetskamrater sedan över 20 år tillbaka...
Ujuj, känner knappt igen dem på facebook, tjocka, tunn/grå-håriga, fulla med rynkor osv...
Fasiken vad gamla de har blivit, är det bara jag som fortfarande är ung och snygg?

Det som är det läskiga är en föraning jag har...
När jag var på en återträff med mina gamla klasskamrater sedan grundskolan,
så hände det läskiga grejor...
Den gamla "hackordningen" fanns kvar, jag som var "snäll" behandlades som skit,
och tillät efter 25 år de stöddiga ta plats och köra över mig...
Blev förbannad och skitfull (som vanligt), men jag vevade aldrig...

Och detta är jag lite rädd inför helgen, ska jag tillåtas mig köras över igen...?
No f*cking way, denna gång är jag nykter och mer "full av nycker"...
Den som försöker sätta sig på Berra kommer att få smaka på hans verbala hämd?

Jag har mina gränser, och ska förf*n inte töja på dem...
Man behandlar Berra med sin tillbörliga respekt, kanske nykterheten kommer att göra dem
mörare redan från början, de vet att jag kommer att komma ihåg, ..allt!

Så redan där kanske jag har en fördel av mitt val, ett starkare sådant...

Därför känner jag mig starkare redan innan jag går in i helgen...

Jag har mitt ess i armen, som jag inte behöver gömma...

Fördel Berra...

Mors

Profile picture for user Pellepennan

Hallå!

Så var den helgen passe', utan problem...
Höll mig still going strong på alkofronten...

Träffen blev som ett PRO-möte, inget vilt alls...
Även den mesta partykillen hade slagit sig till ro, han som alltid söp bort skorna..
Trots att han köpte likadana pjuck nästa gång så var "fel" dojja som försvann, den vänstra!
Nu jobbar han inom regeringskansliet, ha!

Nä det blev inga skandaler alls, alla hade lugnat ner sig...
Fröken pangbrud 1984 hade klippt sig kort, och var nu helt utanför spanregistret..
Försedd med greppvänliga valkar runt midjan...
De grå tinningarnas charm, polerade flintskallar med några rufsiga strån,
hästsvansar (på gubbarna!!)...

Alla sög på sina bira, men i lugna tag...
Man kan väl säga att fyllnadsgraden låg i proportion inverterad mot åldern,
dvs yngst blev fullast, kanske hade de äldre lärt sig något?

Själv drog jag i mig några GT (minus G), precis lika goda som de brukar...
Jag puttrade hemåt med bilen i sena nattimmen, lite besviken...
Visste väl inte vad jag egentligen ville uppnå med kvällen..
Kanske att någon annan skulle stå för "draget"..

Och tänkte... det var bättre förr....
eller var det det egentligen...

Jag frontar i alla fall inte skandalrubrikerna på Måndagen längre!!!
Jag var inte fullast, och fyllfjantade inte för brudarna...

Pajasen har lämnat ifrån sig kostymen, och väntar på att någon annan skulle ta sig an den..
Underhållningen blev "noll" eftersom alla satt som "publik".., även jag..

Men JAG mår bra, och det är huvudsaken, allra helst på Söndagen...
Min helg blev beundransvärt bra, för att jag stod fast vid mitt beslut...

...ingen alkohol för Berra idag i alla fall, alla dagar...!

Då kan jag hantera resten av veckan, och delar av livet som är fulla av välbehag...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Te'baks till vardagen igen...

Vet inte om Måndagen hamnar inom vardagen, den är lite speciell fortfarande...
Min stora hat-dag, när man måste krypa in i fängelsecellen igen efter en helg i frihet...
Hatar att bli kuvad, jag har ett sådant stort egenintresse att få ta vara på tiden själv...
Har så mycket jag vill göra, och så lite tid...

Känner att jag bränner ut mig själv fortfarande på mitt levnadssätt,
så jag tvingar på mig stunder för att bara slappa och ta det lugnt...
Nu är ju inte frugan av samma kaliber, som anser om man ligger i soffan så....
..gör man ju "ingenting", hmmm...

Viktigt är i alla fall att man lägger in tider för impulsivitet, dvs skapa en lucka där inget är planerat,
och så hittar man bara på något nytt just då det man känner för...
Det skapar kvalitetstid för oss alla, och är rensande... tips!

Apropå det där med shrinken,...
..nu känner vi fyra andra verkligen nära personer som har snubblat in i väggen,
och går till samma shrink, hon börjar verkligen bli en lokal företelse här nu...
Men vi rekommenderar henne starkt, hon har ändrat vårat förhållningsätt totalt...
En vägvisare för alla typer av människor, alla borde ha en!

Alkofronten då...?
Tja dottern har varit ute och festat två gånger nu, vi kände vibbarna redan innan...
Har hittat en sån där smaksatt vattenflaska under hennes säng, med sprit i...
Pucko som hon var, hade hon lagt den i en igenknuten plastkasse...
Vilket naturligtvis drar den åt sig uppmärksamheten från en dammsugande pappa...

Hon blev "förhörd" i köket av båda sina föräldrar, det var naturligtvis inte hennes sprit,
utan hon "förvarade" den åt en kompis...
Vi frågade henne om vi skulle ringa dennes föräldrar och fråga om de ville ha tillbaka flaskan?
Men O'nej, det skulle hon fixa själv...

Hon brukar vara helt öppen med hennes erfarenheter av allting...
Detta var första gången vi ertappade henne med en sak som hon inte hade berättat om..
Hon skämdes som en hund, och det var rätt åt henne...
Hennes "straff" blev ju redan utfärdat, vi tappade ju lite förtroende för henne...
Och det sårade henne djupt...

Vi har alltid sagt att vara helt öppenhjärlig med allt runtomkring henne, det skapar ett ömsesidigt förtroende och ger henne fördelar med att vi kan alltid lita på henne och hon får i stort sett
fria händer till nästan allting, men nu...

Ja det är inte lätt att vara bestraffande åt dem man älskar, men slits itu av att vara förälder..

Det är ju märkligt att hon är så nyfiken på det som hennes pappa numera har lagt åt sidan,
här hjälper det inte med vägledande orientering, det verkar krävas praktik också!

Hoppas bara att hennes erfarenheter kommer "snabbare", så hon kan varva ner tidigare...
Man måste kunna "umgås" med alkoholen också, jag kunde det inte...

Mors Berra