Är gift sedan många år och har vuxna barn. Min man har haft lätt att trilla över när han dricker och tom bli rätt otrevlig. Men nu är han alkoholist, har dolt detta i några år för både mig och våra barn, han har tagit hjälp men jag själv är ännu helt förkrossad. Efter konfrontation så fick han väldigt ångest och rädsla för att jag skulle hjälpa honom, detta gjorde att han inte hörde vad jag sa utan vände allt jag sa emot mig och vart väldigt otrevlig mot mig. Han har kämpat sista veckan med att försöka rymma iväg för att ta sitt liv och jag har stoppat han flera gånger. Det blev så illa så han fick psykvård. Nu mår han mycket bättre och ska komma hem. Ska även påbörja sin 12 stgesbehandling. Jag själv mår fortfarande mycket dålig, har ångest för att ha blivit så grundlurad, att han inte kunnat säga att han har haft problem, hur han senaste veckorna inte riktigt förstått vad som sagts och hur allt vänts mot mig samt att hans beteende blivit hotfullt. Nu äter han ju mediciner och han mår jättebra enligt honom men jag har så svårt att bara släppa detta och tro att han är frisk nu. Och att höra att han valde att lägga in sig för att jag skulle få vara ensam hemma. Inget av detta är ju sanningen.
Jag funderar så mycket på framtiden, finns det någon chans alls att han klarar sig och att det kan bli vi igen? Jag har ju med andra ord levt och haft sex med en annan man i flera år. Ja jag har fattat att han varit sjuk, men trott att han varit utbränd eller haft någon annan sort sjukdom, och han har alltid spelat på att han inte sovit, hur ont i huvudet han haft och senaste tiden även skakningar i händerna. Nu fattar jag ju att det är drickandet som skapat allt detta. Jag hittade gömmor och bevis till slut så han kunde ju inget annat än erkänna, och ville ha hjälp.. men jag är så rädd för att ta fel beslut. Det sista jag var tvungen att göra var att verkligen krama om honom för att bryta ner honom från denna "psykos" så att han kunde ta emot hjälp, fast egentligen ville jag bara ha lite distans för att kunna försöka förstå vad som egentligen har hänt..
Känner mig så ledsen, sårad, undrar så mycket om det kommer kunna bli som det varit tidigare, vi har aldrig tidigare under alla år bråkat, vi har haft det jättefint, trodde jag iaf.. undrar så varför allt detta kunnat ske och blivit så här. Hoppas på att någon kanske har något fint att säga och undrar så klar om någon har lyckats bibehålla sitt äktenskap och att det har blivit bra igen? Så klart förstår jag att det är en mycket lång kamp och att inget blir bra på en gång. Dock säger han att han mår toppen nu, finns liksom bara svart och vitt, men tror inte att han helt har förstått allt ännu heller. Han ska precis börja sitt 12 steg. Känner mig som sagt otroligt vilse, ledsen och sårad...