Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

@Knaskatten Herr Katt är klok. Och vill ditt bästa. Håll hårt i honom. Det är en sorg att tvingas inse att man ”aldrig mer” kan dricka. Men sakta men säkert förflyttas man till ”jag vill inte dricka” och slutfasen ”jag slipper dricka”. Då är det ingen uppoffring alls längre. Du kommer dit med tiden, men du måste ha tålamod och hela tiden fokusera på fördelarna med nykterheten.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Exakt så! Jag vet att det var precis så jag kände förra gången, när jag faktiskt lyckades en längre period. Då ville jag inte dricka, och det är dit jag behöver komma. Ingen har ju så bra självdisciplin att den pallar stå emot varje dag annars, tänker jag. Jag behöver omprogrammera mig.
Och ja, Herr Katt är en pärla faktiskt. Allt han har stått ut med dessutom. ❤️

@Knaskatten Kan tipsa om Craig Beck och Sober Leon på youtube. Lagom lätt att ta till sig, men också mycket fakta. Jag har praktiserat det som jag kallar ”faktametoden”. Nöta, nöta, nöta tills det undermedvetna har påverkats.

Kram 🐘

@knaskstten, heja dig och hoppas nykterheten totalsabbat ännu en dag för dig 🤗 Ja, man kan ju bli lite trött på sig själv- med dessa omtag. Men inget är för mig mer tjatigt än krocken mellan det man tror- önskar- hoppas- ”vet” att vinet ska ge en. Och det som vinet faktiskt levererar.
Mot slutet kändes mitt drickande så jä**a tjatigt.Samma skramlandet sug och förhoppningar. Samma utveckling. Samma ihålighet att vakna nästa dag.
Så hemskt varierat är inte morgnarna i mitten av januari men ångest är inte ett stående inslag eller oron över vilken typ av cancer jag troligen redan utvecklat och kanske redan var döende av.
Ja du hör ju. Nykter är nyktert. Man går på sina läkarkontroller utan skam. Lever sitt liv. Finns inte som kan mäta sig med det.
Det här fixar du. och kattkillen.
Kram 🌟

Dag 10
@Se klart åh TACK för pepp! Allt känns faktiskt bättre idag. Kanske har jag kommit över det första krönet? I dag har jag inte ens tänkt på att dricka. Kan ha att göra med att det är måndag också. Det är nog min minst drickiga dag i veckan ändå. Och att jag är förbi PMS och mensvärk.
Men jag känner mig lite lättare till sinnet. Nu blir det lite lättare och roligare! Hoppas jag.
😽

Dag 11
Bättre å bättre da för daaaaaa osv. Nä men det känns faktiskt betydligt enklare. Nu har jag kommit över tankebanan ”åh ikväll ska jag… nä just det FAN det blir inget vin” och istället tänker jag inte på det som tidigare, då jag ju gick och gottade mig åt att det snart var kväll och jag fick försvinna in i dimman. Har varit fan så mycket mer effektiv nu när jag inte halvligger i soffan med ett glas i handen och endast rör mig till kylskåpet för att fylla på mer. Jag känner mig lite piggare och orkar faktiskt utföra lite saker. Skönt.
Hoppas hoppas hoppas den här känslan håller i sig! Så skönt att inte längta efter att ”få” dricka igen. 😽

@Knaskatten skrev:"Bättre å bättre da för daaaaaa osv. Nä men det känns faktiskt betydligt enklare."
Wow det svänger katten!
"Var nöjd med allt som livet ger
och allting som du kring dig ser
glöm bort bekymmer, sorger och besvär."
Det är så du får känslan att hålla i sig!

Du gör det här så bra!
Kram

Dag 12
Inget att rapportera! Det går verkligen lättare. Behöver (uppenbarligen) få bukt med mina sovtider och gå och lägga mig tidigare men har samtidigt mer energi än vanligt nu. Förmodligen är jag mindre trött eftersom jag inte är marinerad i vin. Känns bra. Så skönt.
@Soffi TACK! Och ja, mer Baloo i mitt liv tack. Hahaha!

Hej @knaskatten. Har läst din tråd, skrattat, känt igen mig, inspirerats och känt stor ödmjukhet inför vad vi tampas mot.

Själv är jag på dag 5 och tar en stund i taget. Heja oss 🌷

@knaskatten och @greta, hejar på er båda! Ja det där soffdjupet med vinglaset/ ett nytt sätt att beskriva ett svart hål. Allt slukades där. Kraft, LUST, energi.
Jag lägger mig gärna i soffan ibland - och det som välbehövlig vila. Den patetiska krukväxten jag hade på ett bord intill mitt soffhörn där jag kunde ”gömma” mitt glas. Den dog. Jag har flyttat. Inga fler gömslen. Livet kan bli så himla bra, och på riktigt. Kram på er båda! 💕

Dag 13
@Greta68 Bra kämpat! Som du har sett i min tråd tyckte jag ju att de första dagarna sög, men nu känns det bättre. Hang in there. Och vad härligt att du kan känna igen dig. Ibland känner jag mig som en mycket ensam och tragisk kisse. Hade ju på ett sätt önskat att jag var det och att ingen annan behövde vara här, men är samtidigt väldigt glad för sällskapet.

@Se klart JA HERREGUD vad mycket smyg man har hållit på med. Hällt på lite extra i glaset när ingen sett och druckit ett stödglas medan maten lagades och sånt. Det är väldigt skönt att inte smyga. Eller, nu smyger jag faktiskt med att jag är härinne och skriver. Vet inte varför, men vill liksom inte att NÅGON ska veta att det är jag som är här. Det blir ju lite som en dagbok och jag vill kunna känna att jag kan skriva vad jag vill här utan censur. Därför vet inte Herr Katt vad jag sitter och knappar på. Inte för att han skulle orka läsa, hahaha.

Jag är inne i en galen jobbfas just nu och har så sjukt mycket att göra. Det blir sena kvällar och få andningspauser. Det gör att jag inte ens tänker på att ta ett glas vin, faktiskt. Eller - hade allt varit som vanligt skulle jag ha suttit här med ett glas vin bredvid mig för att TRÖSTA DEN STACKARS UTARBETADE KATTEN och göra jobbet lite festligare. Men nu är det inte som vanligt. Nu är det det nya som vanligt. Nu är det nya tider. Mycket skönt.

Tack gullisar som läser och kommenterar. Jag är så dålig på att hinna göra det tillbaka just nu med allt jobbande, men jag uppskattar det SÅ och hoppas på mer lugn framöver så att jag kan återgälda hejaropen.

Svansen mellan benen och tillbaka igen. Den där nykterheten blev det inte mycket mer. Istället kör jag på som vanligt igen. Eller, jag har dragit ner drickandet till bara tre dagar i veckan numera. Vilket är bra. Men de tre dagarna ser jag till att ta vara på rejält om man säger så. Vilket är dåligt.
Jag känner att ångesten blir värre för varje tidig morgon jag vaknar med torr mun, hjärtklappning och huvudvärk. Jag går liksom sånt förakt för mig själv för att jag håller på. För att jag inte lyckas sluta. För att jag plötsligt inte vill sluta när eftermiddagen kommer och jag blir sugen på vin.
Fy.
Sån kognitiv dissonans i den här kissen.
Nu vill jag försöka ta tag i mig själv igen. Det blev ingen Sober October för mig, men jag ska försöka ge mig på en nykter november. Håll tassarna för mig.

@Knaskatten Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Kan tipsa om ”The Alcohol experiment” med Annie Grace. Ett gratis 30 dagars-program online som syftar till att just få ihop de olika bitarna inombords. Ditt riktiga jag vill verkligen sluta, men du måste få med dig hela gänget inombords på tåget.

Kram 🐘

@Knaskatten Håller tassarna för dig! Starkt av katten att inte ge upp utan du kämpar och kommer tillbaka hit. Fortsätt skriva här, vi kämpar tillsammans. Själv vill jag bli hon som inte dricker och att alkoholen blir en ickefråga. Jag har långt dit men dit ska jag. Tror att jag är precis som du dvs om jag börjar dricka ett glas vin då och då så kommer jag förr eller senare trilla tillbaka i ett osunt drickande (eg att dricka mer än vad jag egentligen tycker är ok vilket är max tre standardglas vin 15cl/tillfälle * två gånger per vecka). Så därför satsar jag på att välja låta bli gör att det blir enklare så, jag kommer slippa ha önskan om ytterligare ett glas osv… kram 🤗 till dig och idag är vi nyktra!

Inledde min nyktra november med att dricka för mycket vin. 1 november. Är det nytt rekord? Fy vad jag känner mig pissig alltså.
Jag behöver få in det där positiva tänker i min hjärna där jag inte tänker på vad jag missar, hur synd det är om mig, att inte ”få” dricka och istället fokusera på att jag slipper dricka. Behöver vältra mig i min präktighet istället för att som nu, vakna efter några timmars sömn full och full av självförakt.
Bluärk.
Andra november, nu kör vi.
Ska försöka flytta min tråd från vidare livet. Men hoppas jag kommer tillbaka hit om några månader (när jag har lyckats) igen.
Mijau.
Tack för stöd, pepp och fina ord @Ny dag och @Andrahalvlek. Det värmer ett skruttigt katthjärta.

@Knaskatten
Om det är till någon tröst så inledde jag september på liknanden vis. Nu minns jag inte säkert men jag tror jag snubblade på andra dagen. Sedan har det gått som på räls. Visst har jag det kämpigt men jag är helt övertygad om att jag har blivit nykter för gott!
Nya tag så håller vi oss på banan!
Kram

Dag 1
Ok, min rocky start blev lite mer rocky. (Tack @annacananda för din kommentar om att det faktiskt kan bli bra trots det!) Efter en tuff jobbvecka tyckte jag igår att jag kunde ta ett glas vin. ”Det blir MAX tre glas” ”tre-fyra” ”äh vad fan, ett glas till kan ju inte göra nåt” ”nu kan jag lika gärna ta ett till för det är ändå sabbat”
Nej fy fan.
Pratade med Herr Knaskatt innan jag gick och lade mig igår och sa att jag nog inte ska dricka mer. Igen. Han sa att det nog var bra.
Så nu har jag nån som inte kommer låta mig komma undan. Det var en viktigt framgångsfaktor när jag faktiskt lyckades sluta sist. Jag har tänkt att jag ska klara det helt själv, men när kvällen kommer behöver jag bli påmind om att jag ju faktiskt inte SKA dricka. Jag är så bra på att prata omkull mig själv nämligen.
Nu är det dag 1. På riktigt dag 1. Nu har jag slutat. Och jag känner mig faktiskt glad! Ser fram emot att slippa vakna med ångest, må som idag och ha ont i pälsen. 😽