av @lejo

@lejo
tors, 2022-10-20 - 09:18

Tänkte skriva av mig lite och höra vad andra har för erfarenheter när en närstående dricker för mycket. I detta fall är det min man. Jag tror han är på väg åt fel håll. Jag vet inte ens riktigt var jag skall börja. Vi har varit tillsammans i 19 år och har haft ett bra/lyckligt äktenskap fram tills för något år sedan då han började dricka för att döva sina känslor av olika anledningar. Vi har de senaste åren gått igenom en svår kris och min man har svårt att hantera det. Jag tror att det är därför han dricker. Det gör han öppet, men också i smyg... Han tror att han kan dölja det, men jag märker det på både beteende och lukten av alkohol, som han försöker dölja. Jag tror i ärlighetens namn att han tömmer minst 1 bag in box per vecka och mer därtill då det också dricks på middagar, fester, med kompisar m.m. Vi har pratat om detta ett antal gånger och hur jag än säger (konfronterar) det till honom så blir det oftast bråk. Då kan han säga saker som att det inte är konstigt om han döljer det så som jag beter mig. Att bli skuldbelagd för ngt som ngn annan bestämmer sig för att göra tänker jag inte ta åt mig. Jag har ju förstått att man inte skall prata med den som har problem på ett anklagande sätt så jag har uttryckt min oro så jag skäller absolut inte på honom. Sedan under våra bråk/tjafs så kan han tycka att jag är tråkig, som inte känner för att dricka i tid och otid för "man skall ju njuta av livet", som han uttrycker sig. Vad är det för njutning om man gör det ofta för att bedöva dig själv? Måste också tillägga att det känns som att han någonstans fattar att han måste lugna ner sig för han har, vid ett flertal tillfällen "lovat" att han skall göra det. Sen går det några dagar, jag åker iväg i några timmar på kvällen och när jag kommer hem så möts jag av en man, som inte är sig själv....
Hoppas inte detta blev för osammanhängande nu. Jag har mycket mer att skriva, men då blir det ett ännu längre inlägg. Jag vill gärna veta om det är några fler där ute, som går igenom samma sak? Känner mig så frustrerad och fruktansvärt ensam....

Kristoffer
fre, 2022-10-28 - 13:55

Hej @lejo!

Välkommen till forumet. Du beskriver en situation som många kan känna igen sig i, där du upplever att din partner försöker dölja sitt drickande för dig. Du har försökt olika sätt att kommunicera, bland annat att inte skuldbelägga och fokusera på din oro, men det leder ofta till bråk och tjafs. Att inte nå fram gör dig frustrerad och du känner dig ensam. Vad klokt av dig att bryta ensamheten och söka stöd.

Du skrev att du har mycket mer att skriva, och jag vill peppa dig att fortsätta skriva här och berätta hur det går och vad du tänker! Ibland kan en behöva skriva några gånger för att ens tråd ska "ta fart".

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen

SÖRMLAND71
lör, 2022-10-29 - 15:59

Hej, jag har liknande erfarenhet.. träffat o flyttat ihop med en ny man och under sommaren mysigt med lite vin varje dag/kväll men han slutar inte. Det dricks vin varje dag... o jag gillar inte när han blir berusad..mest nät hsn ser berusad ut. Känner mig otrygg o orolig över mitt liv o vårst gemensamma samt hans hälsa... .mycket tankar nu men skönt o se att jag inte är ensam

SÖRMLAND71
lör, 2022-10-29 - 16:18

Han dricker varje dag o jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Älskar honom men attraktionen dör i att han luktar vin o har simmig ögon ... skulle vara skönt med en dialog kring detta o få lite perspektiv även om jag vet att jag riskerar ett medberoende. Jag har flyttat hem till hans hus och han är en väldigt ödmjuk ofin man ovi har ddt mysigt ihop så drickandet gmr mig oerhört ledsen

@lejo
mån, 2022-10-31 - 15:02

Hej,

@Kristoffer, tack för dina fina ord och det känns som att jag blir hörd och förstådd när jag läser din text.
, jag förstår exakt vad du menar och här är det likadant. Jag blir så himla otrygg och känner känslan från barndomen då min pappa drack för mycket. Därav är jag otroligt rädd att jsg är på väg in i ett medberoende. Jag har sagt till mig själv otaliga gånger att jag ex. inte skall "snoka" och kolla hur mycket han har druckit och dricker. Uppskattar inte detta beteende hos mig själv och försöker låta bli. Är dock oroligt över hans hälsa och konsumtion för det är ett riskbruk han har. Själv säger han att han har koll på allt och vill inte hamna där att han inte kan ta en droppe till. Jag tycker också att han försöker intala sig själv att allt är normalt då han sköter jobbet, huset, tränar m.m, men antar att det inte har någon betydelse. Ibland kan det gå 5 min när han kommit hem från jobbet, som han häller upp ett glas och alltid är det en ursäkt som stress eller tung dag på jobbet.
Usch vad kluven jag är. Min man är kärleksfull och bli aldrig elak eller ngt, men personligheten blir ju förändrad och klarar inte av det där "överdrivna", suddiga blicken och ibland sluddrande. Det är så fruktansvärt oattraktivt.

@lejo
mån, 2022-10-31 - 15:04

, hur gick din helg förresten? Här var det relativt lugnt, men igår fick han för sig att dricka glas efter glas. Har kommit på att jag hatar ljudet av att hälla upp från bag in box.....

SÖRMLAND71
ons, 2022-11-02 - 05:04

@lejo åh vad jag får igenkänning. Blir ledsen o uppgiven o jag vill ju leva med min sambo och älskar honom men avskyr...
- bag in box upphällningsljud
- simmiga ögon
- ofokuserad vid samtal
- somnar i soffan redan kl 21
- Blir arg o gpr i försvar när jag frågar varför han dricker idag igen
Igår kom jag hem efter en tuff dag medinslolning på ny arbetsplats o då sitter han där i soffan med vinglaset o va redan påverkad...
Det känns som om jag aldrig får den riktiga [redigerat av rådgivare pga personnamn] utan alltid den berusade ....
Jag är orolig och otrygg men försöker leva mitt liv o ta hand om mig men går med en stress o klump i magen o har svårt att sova :/
Igår blev vi osams om en annan sak o till slut sa jag att jag inte vill prata förrän han är nykter... han blev arg o la sig att sova i ett annat rum.
Vi får se om han kan låta bli vinet idag o om vi kan reda ut vårat tjafs.
Det är liksom en dag I taget känns det som .....

@lejo
ons, 2022-11-02 - 16:12

nästan, som vi lever med samma person fast detta är väl typiskt för en som inte vill inse att hen har problem. Jag känner igen stressen, klumpen i magen och svårt att sova. Och när du säger att man inte får leva med den riktiga personen så är det "spot on". Också det att man kommer hem vid kanske 17-tiden en vanlig vardag så är det en, som redan hällt upp... Jag fasar för att gå hem från jobbet idag då jag pratade med min man nyss och då var detta "den värsta dagen i mitt arbetsliv. Jag vill ut och dricka öl". Usch o fy!!! Samtidigt, som jag avskyr detta så tycker jag synd om honom. Jag tänker också att tänk om våra familjer visste. Ibland har jag tänkt tanken att prata med dem, men jag vet inte. Jag har iaf underbara vänner, som jag kan prata med och det känns tryggt. Jag vet också att min familj skulle stötta mig om jag skulle välja att lämna för den tanken har slagit mig ett antal gånger. Har gett mig själv massa tidsfrister, men sen går det en tid, det verkar bli bättre, jag lyssnar på hans (tomma) löften och sen, som ett brev på posten, så blir jag så besviken. Jag vill inte leva mitt liv så här speciellt då vi gått igenom en massa annat.

SÖRMLAND71
ons, 2022-11-02 - 19:34

Hej, tack flr dina tankar o reflektioner, de gör mig självklart ledsen flr er skull men samtidigt blir jag stärkt, jag är INTE ensam...
Igår körde vi fast o blev ordentligt osams o jag sa att jag inte ville prata förrän imorgon( läs idag) förrän han e nykter. Han blev arg, vi somnade osams osen idag när jag kommer hem så dricker han.... 😡😡😡 tar till o me med sig glaset in i badrummet när han ska duscha...
Jag e ledsen o uppgiven.
Våran relation e ny... Jag har flyttat hem till honom o just nu känner jag mig som en idiot.....så sorgligt o vill inte se honom

@lejo
ons, 2022-11-02 - 23:00

du är absolut inte ensam och det känns bra att skriva med någon som vet och förstår vad man går igenom. Jag blir även ledsen för er skull och detta är nog vanligare än man tror, men det är absolut inte ok. Måste kännas jobbigt för dig, som är i en ny relation och allt. Jag var hemma hos en vän idag och "andades ut" lite. Vi hade det så mysigt, men fick en klump i magen när jag kom hem. Hade velat ha ett "hej älskling, vad kul att du är hemma", men där satt han på soffan och hade somnat. Druckit så klart och jag blev inte ens förvånad. Fick knappt väckt han, men nu ligger han här och snarkar bredvid mig och jag är bara så tom på känslor just nu. Min man är egentligen god och kärleksfull. Vill egentligen inte prata illa om honom och känns som att jag går bakom ryggen på honom, men måste skriva av mig. Jag älskar honom, men orkar snart inte med detta längre. Känns, som att jag inte njuter av saker och ting på samma sätt längre heller. Ser inte fram emot saker med samma entusiasm längre och känns som att jag börjar tappa bort mig själv.

@lejo
ons, 2022-11-02 - 23:02

Vill bara tillägga att det känns nästan absurt när jag läser det jag skrivit. Förstår inte att jag accepterat detta så länge. Känns inte sunt någonstans. Vill bara att allt skall bli som vanligt 😐

Ecatrina
tors, 2022-11-03 - 20:19

Att läsa andras historier och inse hur många vi är som lever med exakt detta är så sorgligt @ElviraTrosa . Samtidigt ger den en känsla av att vara mindre ensam. Jag känner igen mig så mycket i det du skrivit här. Detaljer, iakttagelser och de känslor du beskriver. Kram, du är INTE ensam. ❤️🥺

@lejo
fre, 2022-11-04 - 13:23

@Ecatrina välkommen till denna tråd. Jag håller med om att det är oehört sorgligt. Samtidigt som man kämpar själv så känner man sig verkligen mindre ensamt att det är andra, som går igenom samma även om man inte önskar detta till någon. Känner också att det ger en lite styrka att få skriva av sig och sätta ord på sina känslor. Jag skriver faktiskt dagbok lite då och då och efteråt känns det alltid lite lättare. Jag hoppas innerligen att vi alla får en bra helg. En trevlig sådan till er, kämpa på och kram ❤️

MissPiggy
sön, 2022-11-06 - 08:57

@lejo
Hej, jag läste dina inlägg.. Du är långt ifrån ensam❤️ Hoppas helgen gått bra 🫶🏻jag har en man som druckit sen vi träffades för 30 år sen. Jag tror det är svårt om han själv inte vill.. det behövs rätt hjälp för honom. Är han inte där så.. ja tråkigt att säga det men, jag tror DU behöver ställa dig frågan- Vilket liv DU vill ha och leva? Stor kram 🥰

@lejo
mån, 2022-11-07 - 12:02

Helgen gick bra, men drickat fanns där. Vi var ute och åt på restaurang. Vid ett av borden satt ett par och båda drack bara cola. Jag önskade att det var vi. Känns som att vi inte gör ngt längre utan att det skall drickas. Fy för det! Hoppas er helg gått bra ❤️. Från en sak till en annan. Jag vet med nästan 100 % säkerhet att min man fattar att han överkonsumerar/har problem med alkoholen. Känns så när han pratar om (sitt) drickande. Han kan också "skämta" om det, men jag hör ändå allvaret och på något sätt sorgen i rösten.
Jag funderar och funderar över mitt liv. Hur jag vill ha det och vad jag behöver. Är 40 + och många härliga år kvar att leva så jag tänker om allt detta är värt att leva kvar i...
Skäms nästan och skriva det här, men jag tycker att det är så skönt att få egentid både hemma och när jag är iväg. Det behöver ju alla oavsett, men att inte behöva ha den där känslan av att inte veta vilket tillstånd han är i är så skönt och jag kan slappna av.

SÖRMLAND71
mån, 2022-11-07 - 21:26

Hej , jag e så tacksam över den hör diskussionstråden och samtidigt väldigt beklämd som ni skriver också. Att vi ens har utsatt oss för detta , att vi håller på o förklarar att vi älskar vår partner ...något som är självklart men svårt när man lever med en person som är personlighetsförändrad ofta osom.man tycker aningen synd om också... Jag börjar tyvärr tycka att min nya sambo är oattraktiv när jag kommer hem vid 17 tiden o han har dessa simmig ögon o luktar vin.
Jag vill inte leva med en alkoholist o fattade nog inte hur illa ställt det är.
Men....Jag får ständigt hopp när han till o me i helgen frågade om det va ok o ta en öl ... Jag pratade om hur tacksam jag vaöver en lugn o fin helg ihop, vi drack vin men måttligt.
Jag tränar, tar hand om mig, jobbar o promenerar o gör regelbundna meditationer för ro i själen.

Och så när jag promenerat idag o fått ro 40 min från bussen hem från jobbet så hade han hällt upp vin....Jag gick i taket, sa bara att jag inte orkar o gick en runda på mörka vägar o sen hem efter 20 min.
Jag blev rasande o försökte resonera med honom..inget resultat alls, han nekade till att han druckit innan idag trots att jag såg.
Han smiter undan o ter sig som att jag överdriver o tjatar. Jag försökte i lugn o sansad ton förklara min oro. Men till slut så hällde jag ut hans vin i vasken, inte stolt över det men jag blir så äcklad.
Varför utsätter jag mig för detta....
Vill inte bjuda hit vänner
Vill inte alltid åka direkt hem från jobbet
Vill ha mer tid hemma själv i lugn o ro
Jag orkar inte oroa mig över vad detta drickande kan leda till.
Han har alltså druckit varje kväll i 13 veckors tid med undantag för 3 kvällar. Ofta dricker han en flaska sammanlagt, lurigt med bag in box.
Jag försöker fokusera påmin hälsa,välbefinnande o träning men saknar den fina man jag trodde hN va...
Funderar på hur jag ska hantera alla tankar o känslor utan att bli arg o "ställa till en scen"....
Jag tror att jag borde flytta men jag vill ge honom en chans o kanske visa att hann kan hålla sig ifrån vinet...men hur länge kommer jag orka. Medberoende går fort o bli 🙈
Läskigt o sorgligt o fasen att de inte kan vara rädda om dig själva och om oss ❤️

Självomhändertagande
tis, 2022-11-08 - 06:48

@lejo
Läser en del av denna tråd. Känner igen mitt yngre jag. Minns när jag skulle provbo hos mitt ex. Han hade en öppnad lådvin en vardag och hörde hur han och hans vän kallade det för "städvin" senare. Jag trodde de skämtade. Jag har på riktigt haft svårt att förstå ibland. Skämt och skoj. Jag har adhd och har haft svårt att tolka olika uttryck hela livet. Fick diagnos för ett par år sedan. Har lärt mig allt jag behöver lära mig om hur den funkar för mig. Det är så intressant. Idag observerar jag mycket, på andra sätt. Och jag är mycket snäll med mig själv. Och förstår hur jag kunde fastna i många år med mitt ex. Jag tömde till och med mina tillgångar för hans skull. Eller för att jag hela tiden fastnade i att "hjälpa" honom när han aldrig ville ha hjälp. Men så har jag fastnat i att hjälpa människor hela livet. Och jag insåg att jag hade ett sätt att vara medberoende i många relationer. Det var en riktigt bra sak att upptäcka. Som kom att upptäckas när jag lärde mig säga stopp.
Resan, det är resan som är intressant. Vi ska lära oss. Och så ska vi förhålla oss till det som är. Varför väljer vi att hjälpa, att vilja förändra, trots att vi vet alla, att ingen som inte vill förändras kommer att göra det.
Något ska vi upptäcka på vägen, men vad.
Jag frågade mig länge, hur vill jag ha det i mitt liv.
Hur vill ni ha det i erat liv.
Hur kan ni få det.
Tycker du att du förtjänar det du önskar.
Det finns många bra frågor att ställa sig själv.
Så fint att ni har hittat varandra här. Och jag hoppas så innerligt att ni hittar det stöd som ni behöver.
Och att ni orkar ställa er de där frågorna till er själva, som tog mig flera år att ställa.
Hur vill jag ha det i mitt liv.
Och det tog mig lika många år att landa i en förändring.
Jag kommer förbli barnlös för att jag valde fel man när jag önskade bilda familj, men jag skulle lära mig att sluta hjälpa andra före mig själv.
Och den resan önskar jag aldrig ogjord.
Ta hand om er!

@lejo
tis, 2022-11-08 - 10:36

Jag måste också säga att jag är tacksam över denna tråd. Att skriva med människor som verkligen förstår är ovärdeligt. Tänk vad många av "oss", som finns där ute. Samtidigt, som ddt är sorgligt så är det skönt att få skriva av sig. Jag känner igen mig i så mycket, som jag läser här, men ändå känner man sig så ensam och liten. Jag vet att mina vänner skulle stötta mig till 1000, men vill inte prata om detta med dem. Jag har berättat för en som stöttar mig i ur och skur. Dock vill jag prata om andra saker också även om jag hade behövt "älta", men jag vill inte att detta skall ta över mitt liv. Vet dock att "smällen" är mycket nära och jag kommer snart att brista och "skälla ut" min man. Vet att det är fel väg att gå, men jag har testat med allt. Varför jag tror att jag är på bristningsgränsen är för att jag går runt och är lite småirriterad från och till känns det som. Har upptäckt att jag nog är lite passivt agressiv. Jag känner att jag är överkänslig och tar mycket som kritik och har taggarna utåt. I normala fall skulle jag inte reagera så här för struntsaker. Allt bottnar nog i att jag är så förbannat trött....
Kram på er där ute ❤️❤️❤️

Självomhändertagande
ons, 2022-11-09 - 06:43

@Åsa M Ja, visst är det eländigt. Jag minns ännu doften av hans vin. Hela han stank vin. Det var inte bara städvin. Det blev alla möjliga anledningar till att stapla tomma kartonger på varandra tills berget blev fullt.

@@lejo Jag läste ditt inlägg igår och tänker på taggarna utåt. Det var så bra att du skrev det. Det förklarar så mycket. Jag möter människor i olika situationer och jag känner in mycket. Nu förstår jag taggarna mer. Har inte tänkt på just det, eftersom jag valde att "fly" till hälsosamma aktiviteter som jag bjöd in andra på. Och så fick jag höra om andra människors eländes elände. Det gjorde att jag stod ut. Det tog mig flera år att berätta för dem, om mitt tidigare eländes elände.
Och nu när jag skriver det, så är det märkligt, att jag höll tyst. Men det är ju också så jag är. Jag håller tyst om det som man inte ska prata om. Jag pratade förstås med professionella, inom vården. Och det hjälpte att säga det högt, vilket jävla skitliv jag hade. Men jag klagade visst aldrig. Jag berättade bara hur jag hade det. På något sätt så trodde jag att det var min skit att reda ut.
Symtom och diagnoser kan ställa till det. Svårigheter att förstå. Tolkningar som görs utifrån endast sig själv. Om man ser ut över stjärnhimlen så tänker jag idag, att det finns oändligt mycket sätt att tolka på.
Jag har övat på att vara rak och idag säger jag hur jag vill ha det. Jag har inte tid att slösa mer tid.

Och jag tror att alla behöver komma till sin punkt, till sin vändning, att nu är det dags för förändring. Man kanske behöver planera eller ladda. Eller träna och tänka att man är Rambo eller en superwoman.

Den fysiska rörelsen gav mig balans och styrka att orka sätta de gränser jag inte tidigare satt. De gränserna som gjorde skillnad. De gränserna som gjorde att han ville flytta ut.

Igår rensade jag min dator på allt, då den ska in på service. Jag upptäckte att jag hade kvar bilder på mitt ex någonstans i en dimmig mapp. Idag ser jag att han var berusad på ögonen. Han var berusad hela tiden. Det såg jag inte när han äntligen flyttade.

Det går att se. Och det går att känna, dofta och lägga märke till, när man en gång har lärt sig.
Det är en sådan eländig sjukdom. Som lamslår familjer och relationer.